Skrivet den: 2011-11-18 Klockan: 12:53:36

Jag ÄLSKAR mina barn :)

Idag är det FREDAG.
Ifall någon har missat det ;)
Idag är en RIKTIGT bra dag.
Ja, jag har sådana också ;)

Idag är en så bra dag att jag till och med hade lust med att vara lite "riktig" mamma. Ni vet en sådan som inte bryr sig utan låter ungarna utforska livet.
Låter dem utvecklas och lära sig av att försöka själva.
I dag hade jag tålamod med att låta Irma öva sig i att äta själv.

Jo, för jag är väl INTE så för det mesta.
För det mesta är jag uppstressad, hungrig och utan tålamod. Då skedar JAG på, då knäpper JAG kläder, då knyter JAG skor, då plockar JAG undan.
Jag VET man ska inte göra så.
Man ska,låta barnen göra det och lära sig, vänja sig vid att sköta sig själva, hjälpa till.
Men för det mesta har jag inte tid med att vänta.

Det går ju mycket fortare om jag gör det.
Och jag kommer att få lida för det i framtiden, jag VET.
Men ändå så kör jag på.
Och jag HAR dåligt samvete för det.

Men inte idag.
Idag har jag varit roliga mamman som låter barnet kladda med maten.
Idag skiner solen och jag är på bättringsvägen. Jag kan känna det i kroppen. På måndag kör vi fullt ut med återupptagande av "operation fettsanering".

Jag måste ta upp en sak här.
Måste framhålla och förklara en sak som jag gått och tänkt på.
Ni vet väl att jag ÄLSKAR mina barn?
De är de bästa som hänt mig.
Och jag lider inte. Ja, jo, kanske lite ibland då. När jag tycker synd om mig själv.
Men jag har det bra.
Ni vet väl det?

Bara för att jag skriver om en torsdag from hell. >>>
Om matvägran. >>>
Om att aldrig mer få barn. >>>
Om att inte få sova. >>>
Om att ha sot i själen. >>>
Om uteblivet fredagsmys. >>>
Om att ungarna tar kål på mig. >>>
Och mycket mer som jag gnäller om här på bloggen.
Så älskar jag mina barn och skulle ALDRIG sälja dem på Blocket.

Ja kanske då när Alexander igår körde sin jeep över min högt älskade och sur förtjänade bärbara, då kanske.
Eller när Irma vägrar äta den mat som jag slavat timmar med i köket, speciellt för henne. Och dessutom spottar den på min nytvättade matta som jag skurat för hand.
Ja då var det nära också ;)
Men jag skulle ju aldrig göra det...

Jag tycker bara om att skriva om allt det här som händer i REAL LIFE. För när jag skriver om det så lättar trycket i själen på mig och jag inser hur ganska dråpligt det är, mitt liv.
Och då, när jag skriver om det, så brukar alltid ni komma med en massa andra dråpliga episoder som gör att jag känner att jag är i-alla-fall inte ensam om att råka ut för detta.

Dessutom så tycker jag att det är viktigt att berätta att livet som förälder är inte en dans på rosor. Något som jag trodde INNAN jag fick barn.
Detta skulle jag klara med en klackspark.
Jag kunde inte ha haft mer fel.
Det är ju knappt så att jag lyckas hålla näsan ovanför vattenytan här hemma.

Och det tycker jag är viktigt att berätta om. Hur annorlunda det verkligen blev mot hur jag trodde att det skulle vara.
För det slås jag av dagligen, hur mycket som händer och sker som man verkligen inte har förväntat sig.
Kroppen, känslorna, humöret, tålamodet, oron och KÄRLEKEN :)

När det blir FÖR jobbigt då tar jag fram min lilla skattkammare i hjärtat.
Då försöker jag komma ihåg alla de där ögonblicken som är helt perfekta. Vars minne jag sparar och gömmer i en liten ask i mitt innersta.
De är mina juveler som jag tar fram och gläder mig åt dess glittring och suger åt mig den lycka som de utstrålar.

Den där dagen då alla var nöjda och glada på väg hem från skolan och allt var bara så himla bra. >>>

Den där morgonen då jag var hemma själv med Irma och kom på att jag var mamma. >>>

Den där andra morgonen då jag försökte att så på knytbanden på spjälsängen och Irma bara skulle vara på mig och krama och pussa med små svettiga händer och söt andedräkt.

Den där tredje morgonen (mornar verkar vara min bästa tid ;)  ), morgonen i sommarstugan då vi låg allihopa i sängen, utsövda och glada och bara busade och skrattade åt varandra.


Det är mina små juveler.
De sparar jag i min lilla ask.
Och den blir bara större och större ;)

Trevlig fredag!

/Y

Kommentarer
Postat av: Marie-Louise

Jag tycker det är bra att du vågar skriva om det riktiga livet som småbarnsförälder. Jag trodde också att livet som förälder skulle glida fram smärtfritt - men så fel jag hade. Inte räknade jag med vaknätter, all oro, irritation, ilska och all denna kärlek man känner för sitt barn. Och inte blir det mindre när barnen blir större.... Men självklart ÄLSKAR vi våra barn :) Kram vännen

2011-11-18 @ 13:28:26
URL: http://madredetres.blogg.se/
Postat av: Mamma till William och Wilma

Härliga bilder..

Ska sätta mig ner en dag och läsa igenom lita av din blogg när jag har lita mera tid..Ha en fin helg..kram

2011-11-18 @ 13:53:40
URL: http://blondis81.blogg.se/
Postat av: Fru Froby

Kul att du tittade in! Allt det du skriver tror jag att nästan varenda förälder kan känna igen sig i. Det är lite tidens tecken det där med att vara en effektiv förälder som "hjälper till" för ofta och sedan har dåligt samvete. Tur att det finns så mycket härliggt med föräldrarskapet också!

Postat av: Lena

Tvivlar inte en endaste liten sekund på att du älskar dina barn! Men så är ju livet ena dagen svart och man ser verkligen inte ljuset i tunnelen....Den som säger något annat och har haft hand om småbarn ljuger! Sen är det ju så underbart härligt de där fantastiska dagarna och det får man spara i hjärtat! Läste om TROTSBOKEN av Alvén och Hofsten verkar vara en bra bok att läsa när det känns som tyngst! Står Trots= utveckling + mognad! Då kan jag tänka "trotsa" på då så du växer upp och mognar! Ha en alldeles underbar helg ! / Lena

2011-11-18 @ 14:32:52
Postat av: Vuxenmamman

hahah....oh vad jag känner igen det där. Syrrans Mira åt som en riktig gris ett tag men efter övning så äter hon så fint nu.

men jösses vilket tålamod man får ha.



KRAM

2011-11-18 @ 15:21:24
URL: http://vuxenmamman.wordpress.com
Postat av: Jessica - En flicka som är stark

vilket fint inlägg :) Så söta bilder!

2011-11-18 @ 16:02:44
URL: http://jessi91.spotlife.se
Postat av: Jenny

Jag har aldrig tyckt om kladd... ja, när jag var liten åt jag t ex inte choklad - för det var för KLADDIGT! Och det sitter i! Jag är ingen mamma som låtit barnen kladda med fingerfärg, eller som du beskriver fått kladda med maten för at tlära sig äta själv osv... nej, jag har kanske "hämmat" mina barn lite då det gäller det där, men de verkar rätt ok ändå, tycker jag... haha

Jag tror ALLA förstår precis hur du menar gumman!!!



Fortsätt nu med din underbara fredag, själv sitter jag och tittar på Idol :)

kramiz

2011-11-18 @ 20:32:19
URL: http://jennysviktigaliv.blogspot.com
Postat av: Freja

Innan jag fick egna barn fick jag bara höra hur jobbigt det var och hur trött man alltid var. Och det stämmer ju, men jag önskar att någon oxå berättat om det magiska om att få vara med och sen en individ växa och utvecklas, och den otroliga känslan av att känna en helt outsinlig kärlek - även de dagar man bara vill vända ryggen till och gå, vart som helst bara man inte behövde ta hand om kaoset!

2011-11-18 @ 21:07:37
URL: http://blogg.amelia.se/reddevil/
Postat av: gunsan

Vilket härligt inlägg, o ibland måste man väl ändå få lätta på trycket;))



Kramizzzzzz

2011-11-20 @ 15:27:26
URL: http://nybogunsan.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0