Gran Canaria-svar, del 6 - Sommarvädret
Dock tänkte jag åka de första veckorna i September. Jag hittar inga bloggar som direkt skriver om att resa på semester till Gran Canaria under sommartiden, men jag hittar däremot personer som bor där året om.
Till saken,
Vi åker alltid åt det andra hållet på semester. Typ Turkiet och Grekland.
Vi har aldrig varit neråt Kanarieöarna och har lite funderingar över värmen. Givetvis förstår jag att man inte kan säga hur vädret blir, men generellt sett, tänkte jag.
I Turkiet är det hett som fanken under september och havet är varmt och poolerna är som ett badkar med varmvatten. Jag älskar värmen och varma pooler.
Men hur är det hos er?
Det står nämligen att det ska vara som svensk sommar, och den är ju fullkomligt kall och regnig. Havet i Sverige är ju kallt som....
När jag kollar in din blogg skriver du att det är hett och ni ligger på stranden och njuter i fulla drag under september månad.
Så,
hur är det?
Är det kallt i havet när man badar, så att man fryser eller är det skönt?
Alla jag frågar här på jobbet som åker till Kanarieöarna säger att det är skitkallt i havet, men då åker de i januari månad."
Dumt!
Jag får genast författa ihop ett svar om sommaren.
Dagarna är långa och man kan lugn vara kvar på stranden tills klockan 9 på kvällen. Till skillnad mot nu i januari då det blir kyligt redan klockan 4 på eftermiddagen och man vill gå hem.
Nu är jag en riktig badkruka så jag tycker ALLTID att vattnet är kallt, men på sommaren så badar till och med jag.
Och tycker att det är skönt med svalka.
Om man ska åka hit i september så behöver man inte vara orolig för att frysa.
Tvärtom.
Dagarna är långa.
Det är varmt både i vattnet och i luften. Till och med FÖR varmt ibland. Jag har lärt mig att uppskatta skuggan ;)
Kvällarna och mornarna är ljumma.
Och det är väldigt sällan som det är molning, för att inte tala om regn. Sällsynt.
September kan bara en av de bästa månaderna.Skolorna börjar och turismen har inte riktigt kommit igång. Det är inte så trångt på stranden och inte heller så stökigt som det kan vara under högsäsongen.
Dock hävdar i man att oktober är bästa månaden att ha semester.
....om man inte har några barn att ta hänsyn till ;)
Gran Canaria-svar, del 6 - Yohanna tipsar
Det var ett tag sedan sist.
Än är inte frågorna slut, det är bara jag som är långsam.
Men den som väntar...väntar ALLTID för länge ;) eller hur.
Hur som helst det kom ett mail från en tjej som har familj på ön."Kan du berätta om matkulturen på ön. Sist vi var där slogs jag av hur svårt det var att hitta någon restaurang som serverade god mat. Men det kanske mest är så i Puerto Rico där det bara finns turistrestauranger. Skulle vara kul om du kunde rekommendera något ställe på ön så man kan äta där nästa gång."
Mat, det kan jag prata om i evigheter. Restauranger inte så mycket. Ledsamt nog så går vi inte ut och äter så ofta som jag skulle vilja. Är man hemmafru så blir det som blir över i månaden inte så mycket så att det räcker till några finare utflykter än MacceD.
Men om den kanariska maten så kan jag säja att jag var INTE så speciellt imponerad när jag kom hit. Jag hittade ingenting som jag tyckte var något att hänga i granen.
Jag ÄLSKAR krämiga såser och här kan man lugnt säja att det INTE finns några såser. Man äter sin kött eller sin fisk som den är, med tillbehör och något grönt (om man har tur). Mer än så är det inte.
När jag tog upp detta med Älsklingen så tyckte han att JAG var konstig. Äter man fisk, då vill man ju att det ska smaka fisk och INTE sås, tyckte han.
Ja ja, smaken är som...
Men om jag ska tipsa om några restauranger i Puerto Rico somjag har provat OCH gillat så:
-Om man står på stranden och tittar upp mot all bebyggelse bakom, så i mitten så ligger det en Mexicansk restaurang halvvägs upp. Pancho Villa tror jag att den heter. Det är inte kanarisk mat men vi var jättenöjda när vi gick därifrån. Sorgligt nog har jag inte fått möjligheten att besöka den fler gånger. Men andra delar av familjen var där i sommras och de gick därifrån nöjda de med.
Som så ofta så är förrätterna, plockmaten, det bästa. Satsa gärna på att ta in en mängd förrätter och plockmat och strunta i huvudrätterna.
Margaritas till maten naturligtvis.
(Fotograf från Pancho Villa är min jätteduktiga syster Emma)
-Om man står på stranden i PR igen, nu med blicken ut mot havet, så till vänster, i slutet på stranden så ligger det en restaurang som heter Bahia Playa. Dit har vi gått många gånger. Det är en bra restaurang men ett turist-tillhåll med el-orgelspelande artisk på kvällarna.
Där ska man beställa in, att plocka som förrätt skrynklig potatis, friterade små bläckfiskar (puntitos de calamares), mixad sallad, ost tallrik, små salta paprikor (pimientos padron), bröd och alioli.
Till efterrätt så tar man en husets pyjamas, men dela den med någon för den är stor (glass med brylepudding och konserverad frukt).
-En till restaurang som man inte får missa när man är i södra delarna är betongfabriken i El Pajar. Vi kallar den så för att den ligger vid en betongfabrik. Men i verkligheten heter den säkert något annat.
Åker man dit får man inte förvänta sig mycket. Det är en liten restaurang som ligger alldeles vid vattenbrynet, vid en stor betongfabrik. Inredningen är plaststolar och kabelrullar och servitörerna flänger hit och dit som yra höns MEN har stenkoll på ALLT. Åk INTE dit en söndag för då åker alla dit och man får stå i kö.
Stå i kö kan man föresten få göra nästan gämt, så poppis är stället. Men de har kölappsystem och det brukar gå ganska fort. Och så kan man ta sig en öl utanför medans man väntar.
Där kommer maten in på små fat som man äter alla ifrån. Smårätter av högsta kvallite och låga priser.
Ett måste.
MEN ett PS, här serveras INGET kött utan bara fiskrätter, paella, friterad fisk, calamares, bläckfisk osv.
Hoppas något faller er på läppen och som vanligt, hör av er och berätta när ni provar något som jag rekomenderat.
Och som vanligt så om detta genererade mer frågor är det bara att ställa dem. Jag svarar så fort jag kan.
/Y
Tidigare frågor och svar
Gran Canaria-svar del 5 - om vädret här >>>
Gran Canaria-svar del 4 - om att leva här >>>
Gran Canaria-svar del 3 - om att leva här >>>
Gran Canaria-svar del 2 - om att leva här >>>
Gran Canaria-svar del 1 - om oss >>>
Gran Canaria - uppmaningen >>>
Gran Canaria-svar, del 5 - om vädret här
Här kommer fler frågor om att bo på Gran Canaria.Ni som har skickat in frågor, hav tålamod. Det kommer svar på ALLA. Jag är bara inte alltid så snabb :)
Att åka till Gran Canaria är som att åka till Söderhavet fastän på bara 5 timmar. Man byter klimatzoon helt snabbt och kommer till sol och bad året runt.
Många som undrar om hur det är att bo här undrar om vädret, årstiderna och hur det verkligen är här på vintern
-Hur stor skillnad det är på klimatet om man jämför Las palmas-trakten med t.ex Playa del Inglés, Puerto Mogán etc? Jag tänker då mest på vintermånaderna.
-Jag ska försöka åka med barnen till Kanarieöarna i dec-jan. Hur är vädret då? Jag vill ha värme, sol och bad, fungerar det? Eller i februari? Eller i mars-april? Jag måste ju hålla mig till deras skollov numera :D
-Tänkte höra med dig,
det var så många år sen jag var på GC så man har ju glömt hur vädret är, funderar på o åka ner o hälsa på släkten i december med dottern, men hur är vädret där nere då? Är väl ganska regning har jag för mig i LP men sydsidan har väl soligt o badväder?Här är det sol och bad året runt.
I alla fall i de södra delarna dit resorna brukar gå.
I Las Palmas är det som svensk sommar hela tiden. Lite sol, lite regn men för det mesta molnigt hela tiden.
Gran Canaria är ju en stor rund ö, ja stor och stor var väl kanske att ta i. Man åker från norr till söder på 40 minuter, men den är rund i alla fall. Om man ser ön som en klocka så mellan klockan ett och tre kallar jag Las Palmas. Där märker man årstidsväxlingarna ganska mycket, även om det aldrig blir vinter, som vi kallar den, här.
Men nov.-febr så kan det regna och vara runt 15 grader här. Men ibalnd är det fina varma vintrar och då kan det bli sol och bad även här.
Vid flygplatsen, ungefär klockan tre, går en gräns och söderut är det nästan alltid soligt och varmt.
Varför?
Fråga mig inte, ett stort mysterium. Men de stora turistställena som Bahia Feliz, San Augustin, Playa Ingles, Maspalomas, Arguineguin, Puerto Rico och Mogan tillhör alla södra delarna och har nästan eller alltid fint och varmt väder.
Det är, generellt sett 2-4 grader varmare i södra delarna än i Las Palmas. Där är det sol och varmt hela tiden, fast på vintern (november-mars) kallare om mornar och kvällar, och dagarna är ju kortare förståss också. På en vecka på vintern kanske man kan råka ut för två dåliga dagar medans man på sommaren råkar ut för två dåliga dagar under en 2 månaders-period...
För mig är oktober den bästa månaden. Då har skolorna börjat och man behöver inte trängas med en massa kanarier på stranden men det är fortfarande varmt väder.
Fast som du säjer så måste du hålla dig till skolloven och då skulle jag rekommendera februari eller påsklovet.
FAST jullovet kan bjuda på mycket sol o bad också. Och kommer du från minus 20 grader så tror jag att ni kommer få sol o bad så det räcker. Det är bara vi som bor här som är lite knussliga ;).
Tidigare frågor och svar
Gran Canaria-svar del 4 - om att leva här >>>
Gran Canaria-svar del 3 - om att leva här >>>
Gran Canaria-svar del 2 - om att leva här >>>
Gran Canaria-svar del 1 - om oss >>>
Gran Canaria - uppmaningen >>>
Gran Canaria-svar, del 4 - om att leva här
Det finns fortfarande frågor kvar, om att bo på Kanarieöarna, som jag inte har svarat på.
Jag är otrolig. Men det kommer, lite i taget.
Hav tålamod.
Jag svarar så gott jag kan
-Var det svårt att komma in i samhället och bli accepterad, kunna leva vanligt liv och inte känna sig som en turist?
Ja, jag vet inte om jag kommit in i samhället än....he he. Jag kommer nog alltid vara den där konstiga, hon ni vet, girin (utlänningen). Hon som alltid gör så konstiga saker (som att inte ta hål i öronen på Irma när hon var nyfödd), talar så konstigt (kommer väl alltid att ha brytning) eller tänker så konstigt (att man inte dör av lite regn).
Mitt första år på Gran Canaria. Jag ville åka till stranden jämt eller ligga vid poolen. Jag kunde inte få nog av sol & bad. Så brun som jag var då har jag aldrig varit, varken före eller efter det...
Men jag försår vad du menar. Nej det var inte svårt. Jag blev accepterad ganska fort. Kanske pga att jag var med en kanarier och hans familj som accepterade mig. Det var svårare för mig att acceptera dem som de är.....Mycket konstiga saker som jag har berättat om.
Leva vanligt liv blev det ju nästan på en gång. Då jag flyttade ihop med Octavio och han var tvungen att leva som vanligt. Vi letatde lägenhet, flyttade ihop och så jobbar han. Då kan man inte ligga på stranden varenda dag. Även om vi låg mycket på stranden först. Jag ville åka dit jämt. Eftermiddagar och helger. Vi var bruna som pepparkakor den sommaren. Fast man tröttnar på det också.
JAG LOVAR! Även om man tror att man aldrig kommer att tröttna på att sola och bada så gör man det. Det blir vardag av det också.
Och livet måste ju fortgå. Mat ska lagas, tvätt ska tvättas och familj ska besökas. Då finns det inte tid att ligga på strand hela tiden.
Fast det är svårt med besök som kommer. De förstår inte alltid det. Att jag har ett vanligt liv här nu. Inget turistliv. De tror att jag ligger på stranden jämt och så är det VERKLIGEN inte. På sommaren gör vi det. Det blir nästan som semester för oss också. Fast då blir det ju inget gjort hemma istället.
Man kan inte vara på två ställen samtidigt!
Tidigare frågor och svar
Gran Canaria-svar del 3 - om att leva här >>>
Gran Canaria-svar del 2 - om att leva här >>>
Gran Canaria-svar del 1 - om oss >>>
Gran Canaria - uppmaningen >>>
Gran Canaria-svar, del 3 - om att leva här
Ja tro det eller ej, men det finns faktiskt fler frågor som jag inte svarat på.
Här kommer fler frågor och svar om Gran Canaria.
-Finns det saker här hemma du saknar tänker då på allt från prylar och mat till sjukvård och annat rent praktiskt?
Massvis med saker, fast man lär sig leva utan dem.
Jul på stranden, det är konstigt. Jag saknar riktig jul och vinter....det är faktiskt sant!
>Jag saknar tidningar, de tidningar som finns här känns som de är skrivna på ett annat sätt, ett sätt som jag inte tycker om. Min mor skickar tidningar till mig så fort hon kan men det blir liksom inte samma sak. Dessutom har jag ett berg av dem här som jag fortfarande inte har läst. Fast jag vill. För jag saknar tid, men det är inte flyttens fel....eller ja det är det ju på sätt o vis.
>Alla matlagningssaker/ingredienser som finns i butikerna hemma. Creme fraishe i alla olika smaker och fetthalter, fonder, pulversåser, smaker från andra länder, bulgur, cinoa (eller hur det stavas) osv. Varje gång jag åker hem så köper jag på mig en massa burkar o påsar från mataffären. Oftast blir det en massa dyr övervikt. Här finns bara grädde att göra sås på. Och bara en fetthalt. Har efter mycket letande hittat CrFr men bara i en smak och en fetthalt.
>Jag saknar att kunna lita på folk och systemet.
Moralen här är inte densamma som i Sverige. Min spansklärare (här i Las Palmas=kanarier)sa att vi nordbor + jag var alldeles för naiva och trodde alldeles för gott om folk.
Tex:
Om man hemma hittar en vante på gatan så lägger folk upp den någonstans där den som tappat den lätt kan hitta den om den kommer tillbaka för att leta efter den.
Här så tar folk den. De tänker: Tar inte jag den så tar någon annan den. Bättre då att det blir jag som får den.
Vi har talat massvis om det här varför svenskar tänker så och spanjorer på annt vis och aldrig kommer vi fram till något bra. För inte är det så att svenskar är sååååå snälla?!? eller?
Annan sak är detta med att vi blev lurade av mäklarfirman (se tidigare inlägg här >>>). Jag trodde helt naivt att detta var en stort och välkänt företag som man inte hört något illa om. Då kan man lita på det. Min svärfar sa: Gör inte detta. Ni kommer att bli lurade och så kommer det bli omöjligt att få tillbaka pengarna. Jag tyckte han var sjåpig. Inte kunde det hända något och bleve vi lurade så var det ju bara att anmäla dem.
Hmmmm. Ni ser ju hur det gick.
Vi blev lurade och har kämpat i snart 4 år för att få rätt och ingen ljusning i sikte.
Nu för tiden litar jag inte på någon.
Annat ex:
Min svärmor var ute och gick. Så kom det fram en dam och ville informera henne om någon orättvisa i världen och ville att hon skulle skriva på en lista. Men medans hon körde fram listan under ögonen på min svärmor så körde hon också ner handen i hennes handväska. Som tur var så kände svärmor det och kunde rygga tillbaka.
Nu mera så stannar jag inte och talar med okända på gatan.
Och jag öppnar inte dörren för okännda.
Och jag svarar inte i telefonen med mitt namn.
osv.....
>Jag saknar ett fungerande bussnät. Här går bussarna när de vill även om det finns en busstid tabell. Detta är väldigt frustrerande. Folk här går bara och ställer sig vid en hållplats, utan att titta i tabellen som vi gör hemma. Bussen kommer när den kommer, OM den kommer...
Detta gör att man måste vara ute i väldigt god tid om man ska någonstans. Och ute i ännu mer god tid om man har barnvagn. För rätt vad det är så kommer det en buss som inte är anpassad. Då får man vackert stå kvar och vänta på nästa buss. Eller också så stannar inte bussen om de ser att du har barnvagn. Det är sant. Det hände en kompis till mig. Chaffisen vill inte ha nåt strul med barnvagnar på sin buss och stannar helt enkelt inte för barnvagnar...
>Jag saknar handikapp/barnvagns-anpassning. Detta är vi väldigt bortskämda med i Sverige, en sak som inte är självklar överallt. Här är gatorna i så dåligt skick att det är med fara för livet som man går ut och går med barnvagn. Om det finns trotoarer så är de oftast så smala att barnvagnen inte får plats. Och så är det någon tokig arkitekt som satt alla skyltar och gatlyktor mitt i trotoaren så att det är omöjligt att komma förbi. I HELA stan...
Barnstolar på restauranger är VÄLDIGT ovanligt.
Skötbord på toaletterna är en lyx.
Det är bara vissa bussar som man kan komma upp på, OM de stannar och gör de det så brukar de göra det en meter från trottoaren. Precis det avståndet som gör det svårt att stiga på från trotoaren och omöjligt att komma ner på gatan mellan bussen och trotoaren för att stiga på med barnvagnen. Jag är INTE förvånad över att man aldrig ser folk i rullstol på stan. Det går helt enkelt inte.
Så här kan jag hålla på i evighet och berätta men:
>Jag saknar att saker och ting fungerar.
>Jag saknar årstiderna/högtiderna/traditionerna.
>Jag saknar grönska och den svenska naturen.
>Jag saknar julstämningen.
>Jag saknar min familj.
Allt låter så negativt, men det är det ju naturligtvis inte. Då skulle jag ju inte fortsätta att bo här nere. Men man ska inte tro att allt blir perfekt bara för att solen skiner. Och vi har det VÄLDIGT bra i Sverige. Kruxet är bara att få vet om det och uppskattar det.
Nog för i denna gång. Fler frågor med svar kommer.
/Y
Tidigare frågor och svar
Gran Canaria-svar del 2 - om att leva här >>>
Gran Canaria-svar del 1 - om oss >>>
Gran Canaria - uppmaningen >>>
Gran Canaria-svar, del 2 - om att leva här
Vi fortsätter väl med svaren på era frågor. Nu handlar det om att leva här. Observera nu att detta är mina åsikter och erfarenheter. Detta är ingen allmän sanning som gäller för hela Spanien eller för alla kanarier. För ett tag sedan skrev jag för en reseblogg om Gran Canaria. Jag skrev då helt ärligt om hur det går till här, och det var alltid en person (förmodligen fd. kanariebo) som alltid svarade spydigt och ifrågasatte mina inlägg, den kände sig nog trampad på tårna, det är inte alltid som sanningen är smickrande.
Detta är bara vad jag har sett och hört.
-Språket, tar du dig fram med engelska?
Nej, jag säjer det rent ut, sorry men nej.
Att tro att man ska komma hit och kunna klara sig fin fint på engelska, när man talar med de infödda, är att missta sig. Nästan ingen här talar engelska. Jag menar då, med tala, så att man kan föra en konversation. Man kanske kan fråga en eller två frågor och få någorlunda svar, men inget mer.
Kanarieborna läser lika mycket, eller mer engelska i skolan som vi hemma i Sverige. Men bristen på, att efter skolan avslutats, höra språket gör att det snart glöms bort. Här dubbas alla filmer till spanska, nästan all musik som man hör är på spanska och man kan nästan inte tro att det finns något annat språk i världen. Och nu talar jag om folk i min generation. Går vi en genaration tillbaka, i mina föräldrars generation, så kan de inte ett smack.
Visst kan man stöta på folk som varit utomlands, jobbat eller bott, och de kan naturligtvis mer, eftersom de fått övning. Men majoriteten kan bara stapplande engelska.
Nu talar jag om kanarier i min ålder. Det finns ju en massa invandrare som jag, som kan engelska. Och i södra delarna, där det finns en massa turister, kan ju kanarierna som jobbar med turisterna lite mer, helt logiskt.
-Vad är fördel och nackdel med att bo där gentemot Sverige?
Oj oj oj, det är massor..
FÖRDELAR
>Spännande att bo utomlands och få prova på det.
>Härligt med varmt klimat, kunna gå i kjol och klackskor året runt.
>Bara 40 minuter till tropisk semester (åka söderut med bil), behöver inte lägga dyra pengar på att åka på sol-semester.
>Familjen tycker att det är roligt att komma och hälsa på till ett spännande ställe.
> Ny mat, nya kompisar, nya erfarenheter.
>Billig sprit.
>Billiga skor
>Billiga handväskor
>Aldrig tråkigt, massa fester och aktiviteter hela tiden.
>Få lära sig ett nytt språk och ny kultur, ett nytt land.
Det bästa med att bo på Gran Canaria, bara 40 minuter från paradiset, i BIL. Inget flyg behövs...
NACKDELAR
>Bo långt bort från familjen, sakna familjen och brist på hjälp. Aldrig är jag på plats när det händer speciella saker i min familj som att någon dör, blir sjuk, bröllop osv.
>Tråkigt att förlora kontakten med alla gamla vänner, för tro inte att man håller kontakten, även om man lovar att göra det, den rinner ut i sanden.
>Frustration över att ingenting fungerar här när man är van vid att allt fungerar som det ska i Sverige. Att bara springa iväg och göra ett ärende är ett minne blott. Även den mista sak som ska fixas tar minst två besök, 5 underskrifter och en massa köande.
>Att alltid känna sig som den annorlunda, invandraren.
>Att allt här alltid kommer att kännas annorlunda, konstigt, inte som man är van vid hemmifrån. Det kanske går över med tiden men det kommer ju aldrig bli som "mammas bullar".
Oj nu blev det sådär långt inlägg igen. Vi tar nattpaus och fortsätter igen i morgon.
God natt igen och krya på sig säjer jag till alla mammor med små sjuka barn hemma...
/Y
Gran Canaria-svar, del 1 - om oss
Vi tar det väl pö om pö. Om det är något som ni inte förstår eller som genererar följdfrågor så får ni väl kommentera så skriver jag mer.
-Hur länge ni har bott där?
Det var jag som flyttade hit och det gjorde jag i oktober 2003. Det blir alltså 8 år i år. Helt otroligt...
-Hur kommer det sig att ni flyttade?
Ja som sagt, det var ju jag som flyttade och det gjorde jag för att jag träffat Octavio och han inte ville flytta till Sverige. Fast ärligt talat så var jag bra sugen på att prova på det som man bara hört talas om att andra gör. Stcka ifrån regn och rusk till solen och salsan...
Jag och Octavio på den tiden då det begav sig, unga och oskyldiga med hela framtiden framför oss...ha ha.
-Din man är han från Canarie öarna, hur träffades ni?
Ja Octavio är härifrån, han är bror till en granne som jag hade när jag bodde i Göteborg.
En sommar när jag inte hade några semesterplaner så sa min granne (och bästa väninna), "kom med mig när jag åker hem på semester, du får träffa min familj."
Och så gjorde jag. Jag åkte med henne en vecka till Las Palmas och träffade hennes vänner OCH hennes storebror.
KLICK! sa det och så var det, det.
Jag åkte tillbaka en vecka i oktober, åkte tillbaka 2 veckor över jul, han kom till Göteborg och hälsade på hela april och så åkte jag hela den kommande semestern, 5 veckor.
Därefter så bestämde jag mig för att jag ville prova på att flytta dit.
Jag sökte och kom in på den officiella språkskolan i Las Palmas, hyrde ut min lägenhet i andra hand för ett år och åkte ner för att studera spanska medans jag bodde hos Octavios föräldrar. Han hade, 32 år gammal fortfarande inte flyttat hemmifrån, det är jättevanligt här.
Vi letade på en lägenhet och så blev jag kvar här. Åkte hem för att säja upp lägenheten och sälja av allt jag hade. Och så flyttade jag ner, till min mors stora sorg...Men till Octavios mammas stora glädje. Hon hade redan "förlorat" ett barn till Sverige.
-Jobbar du?
Nej jag jobbar inte och har heller aldrig jobbat här nere.
Först när jag kom ner så studerade jag spanska, alla 5 nivåerna. Och sedan kom Alexander. Och så körde vi på med Irma. Det har liksom inte blivit av.
Jag jobbade lite hemmifrån med att skriva blogg för en reseportal och jag håller på att skriva på tre böcker som jag hoppas kunna ge ut innom kort.
Vi har tur som kan leva som vi gör. Jag tycker att de är en ynnest att kunna få vara hemma med barnen. Mammaledigheten här är bara 4 månader. Därefter får du lämna bort ditt barn, dagis eller till mor- eller farmor är vanligt.
-Barnen har de barnomsorg?
Nej eftersom jag har varit hemma så har vi inte haft råd att lämna bort dem på dagis och det har känts lite onödigt också.
Barnen här börjar skolan när de är tre år och där har ju Alexander börjat, i höstas. Jag hade vissa tvivel förut för jag tycker att det är för ungt med tre år.
Obligatoriskt blir det inte förens vid 6 års ålder, så jag hade vissa tvivel. Men man övertalade mig och det har gått bra. Fastän jag tycker fortfarande att tre år är för ungt. Man kräver mycket av barnen. Men de små lär sig fort om de måste, det är helt klart.
Jag ser här att det blir ett väldigt långt inlägg så jag avrundar här och återkommer med de andra svaren i ett annat inlägg.
God natt!
/Y
