Jag sitter här framför datorn, det är lördagsmorgon och klockan är 8. Jag har varit vaken sedan klockan 6 och legat i sängen och funderat på allt och ingenting. Octavio snusar och sover brevid mig och jag vill inte väcka honom. Jag kommer så väl ihåg hur värdefulla helgmorgnarna är när man jobbar. Att äntligen få sova tills man vaknar av sig själv och slippa den förhatliga väckarklockan. Jag har alltid haft morgonbesvär, hatat att behöva bli väkt för att gå till jobbet, även om jag älskat mitt jobb och arbetsplats. Morgnarna har varit riktiga depritionstillfällen då jag haft den ena konstiga tanken efter den andra. Dett brukar ha gått över till jag kommit till jobbet men har varit lika jobbigt varge morgon. Därför vill jag inte väcka O med mitt snurrande i sängen utan låta honom sova ifred tills han vaknar av sig själv.

Så nu sitter jag här och försöker ta tillfället i akt och uppdatera bloggen lite. Jag ska självfallet gå tillbaka till sängen sedan men för tillfället sitter jag här.
Detta med att vakna tidigt på morgnarna är ett fenomen som uppstog för 1-2 veckor sedan och jag läste i min graviditetsbibel att det är ett sätt för kroppen att föbereda mamman på de stundande tiderna med korta sovtider och tidiga amningsmorgnar. Jag har börjat vakna om nätterna och tidigt på morgnarna, fast de tidiga morgnarna har en tendens att bara dyka upp på helgerna då jag vaknar med huvet fullt av det jag vill hinna under dagen och det som måste göras innan födseln. Nattvakningarna återkommer under alla nätter då benen har somnat, jag måste gå på toa, ryggen gör ont eller bebisen sparkar. Fast jag känner mig inte trött då jag vaknar som man normaltsett gör och sitter halvsovande på toan. Nej det går riktigt bra att både vakna och somna om, utom nu på lördagsmorgnarna.

Det är fortfarande mörkt ute men jag hör folket utanför på min gata som har startat dagen. Grannen har varit ute med hunden och tapetserarverkstaden som ligger mitt emot mitt hus har öppnat och bilar kommer och åker, tutar ibland eller bara går på tomgång. Tillägga ska jag att min lägenhet ligger på första våningen i huset, fönstren är i lite mer än huvudhöjd på dem som står utanför. Det finns en trottoar precis vid min vägg som är ca 1 meter bred där bilarna parkerar för gatan är bara en bil bred, och sedan kommer en ny trottoar där bilar parkerar och så ligger verkstaden, typ 4-5 meter från mina fönster. Bredvid tapetserarverkstaden så ligger en vanlig verkstad och bredvid den så ligger en blomsterfirma som kör ut blommor eller nått sånt.
Ni förstår att det är livat på min gara dagarna i ända för alla öppnar 6 dagar i veckan och har öppet till en kl 8-9 på kvällarna. Söndagar är dom ett paradis här, då hör man inte en själ.

Vi ska få nya fönster!
Så dags nu när vi leter ny lägenhet. Men jag är glad ändå för de som sitter i nu är gamla träfönster som inte är täta. När jag ligger i min säng kan jag känna vinden blåsa från fönstret och det är en konstant svart hinna på alla möblerna från alla avgaser som kommer in genom de centimeterstora gliporna. Stäng- och låsanordningarna är gamla metall hakar och stänger som har börjat trilla dän för träet är så torrt. Så det ska bli skönt med nya aluminiumfönster som man bara skjuter åt sidan. Jag tror att de ska sätta igång innom en vecka eller 2. Men vi får se hur det är med den spanska punktligheten. Jag är förväntansfull i alla fall.

I veckan har vi arbetet som små myror. Jag har slipat och målat på mitt vitrinskåp, satt in hyllor och nu fattas bara dörrarna som vi lämnade in till glasmästaren igår. Jag ska visserligen måla dem också sedan och sätta på nya gång-gärn men man börjar se slutet. Så var vi på föräldrakurs i måndags tillsammans med ca 15 andra mammor och 4 pappor. Denna gång gick vi igenom alla faserna i graviditeten, hur bebisen utvecklas och vilka förändringar som händer i mammans kropp. Det känns lite som att detta hade varit bra att veta lite tidigare igraviditeten. Nu vet jag ju redan vad som hänt för att det har hänt mig och tidigare så läste jag på själv för att vara förberedd. Nästa gång tror jag vi ska titta på förlossningens olika delar och i mitten på februari ska vi på besök på BB.
I går var vi och tittade på en ny lägenhet. Än en gång en besvikelse. Liten, sliten, i ett område som man inte vill bo i och utan hiss.

På söndag ska man ordna en överaskningsfest till bebisens ära. En så källad babyshower som är tradition i England och som Mary (engelsk kompis från skolan som är sjuksköterska) invigde oss i när Uli (tysk kompis från skolan som jag umgås med) väntade Lukas för ett år sedan.
Vi får se hur det blir.
Jag återkommer med bilder och anekdoter.

Nu ska jag gå och lägga mig en sväng igen.
Vi höres!

Här är det kaos och har så varit hela veckan. Jag vet inte vad som har hänt, om det är baby-boaningen som har slagit till. Det sägs att i slutet av graviditeten så får kvinnan en oemotståndlig lust att boa i sitt hem. Att organisera, måla om, avsluta gamla projekt, starta nya osv. Allt för att ställa i ordning hemmet för den "nyas" ankomst.

Jag/vi har tusen olika projekt i luften just nu och hela denna veckan har varit fullproppad med aktiviteter, så mycket att jag inte ens fått tid att ta fram damsugaren som är en av min favoritaktivitet, att se alla förhatliga dammråttor försvinna in i damsugaren och få ett fint och rent golv. Nu ser det ut som en dammråttsinvasion här.

Vi letar ju lägenhet och denna veckan har vi sett på tre olika lägenheter med två olika fastighetsförmedlingar. Jag trodde ju att det var omöjligt för oss att kunna köpa men det har visat sig att förmedlingarna och bankerna är villiga att hjälpa till och justera sig så att det kan bli möjligt för oss. Det är inga lyxslott vi kan titta på och inte i några fina områden men men....

Först var vi och tittade på en underbar lägenhet på 200 m2 med jättestor innomhusterrass med grill. Det var meningen att denna jättelägenhet skule delas upp på två lika lägenheter om vardera 100 m2 med halva terassen var. Det var takrosetter, massiva trädörrar fint klinkergolv, stort badrum, ytor att röra sig på, takfönster som släppte in dagsljuset och en stor sängkammare med inglasad balkong mot framsidan.
Priset 125.000 euro.
Det negativa var att lägnheten låg en bit utanför Las Palmas, ungefär vid flygplatsen, halvvägs ner på ön. För mig är detta ingen distans att tala om, det tar ca 20 min. med bil på motorvägen och byn/staden är stor som en lagom småstad i Sverige med stor shoppinggata och matvaruaffärer. Men för Octavio som är van vid att bo i stan och som tycker att 6 mil (Gran Canarias diameter) är långt som hela Sveriges längd var detta som att flytta ut i bushen.
Synd för detta var den finaste lägenhet som jag har sett här i Spanien.

Sedan var vi och tittade på två råtthål har i Las Palmas i ett sunkit område där man ser folk stå på gatan och röka, ja inte är det cigaretter, och tvätten hänger ut genom fönstren som i ett riktigt ghetto. Lägenheterna var små, en var så liten att det inte ens fanns något vardagsrum och i den andra som var en trea var det osäkert om ens vår dubbelsäng gick in i det STORA sovrummet. Bägge dessa kostade omkring 120.000 euro (1 million 200 tusen kronor!!!!!).

Så har jag äntligen tvättat alla babykläder så att de ska vara klara för användning.
Titta på bilden och säg mig om jag inte har tillräckligt!!!???
Min mor har shoppat loss i babybutikerna. Alla dessa är kläder för 0-3/6 månader. Hinner vi använda allt innan det blir urvuxet???
Men det finns så mycket fint i Sverige att jag hade kunnat shoppa en massa nu i julas.
Och detta är inte allt. Jag har hela kontoret fullt med prylar som Monica (Octavios syster) hade med sig från Sverige i julas och saker jag fått låna och som vi köpt. Gosedjur, bilstol, spjälsäng, sängkläder, filtar osv.



Nu är bara problemet att alla garderober är fulla i vår lägenhet. Så jag behöver göra en omorganisation. I en secondhandbutik så hittade jag en gammal garderob som jag vill ha i köket för att kunna frigöra en garderob i salongen så att jag kan flytta dit alla saker som jag har i garderoben i kontoret som troligtvis ska bli barnkammaren om vi inte hittar en lägenhet mirakulöst nu under de 4 närmaste veckorna.
(i denna affär hittade jag även 6 matsalsstolar och en skinngungstol att amma och vagga i). Allt för det geniala priset av 1400 kronor.
Men sakerna måsta slipas, målas om och göras en del justeringar på.
Så nu måste jag öppna snickeri i köket först så att jag får i ordning på allt detta innan omorganiseringen av garderoberna kan ske.

Förutom detta ska det gås i skolan, gås till arbetsförmedlingen, ordnas med föräldrapenning (som jag fortfarande inte vet om jag har rätt till), åkas till IKEA för inhandling av bokhyllor så att bökerna på golvet kan plockas undan, hjälpa Octavios far med div. sysslor, skrivas på webben, letas reda på ett skötbord som får plats, hyresvärden har fått för sig att han ska byta fönster i lägenheten (något jag i och för sig är jätte tacksam för, om vi nu ska stanna) och så gick vår värmeberedare sönder här förra veckan.

Ja det känns lite kaosaktigt just nu. Jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Jag vill ju få klart fotoalbummet från i sommras också, åka till stranden en sväng och hälsa på mina vänner i Puerto Rico och så ska det övas på förlossningsandningen varje dag så man är förberedd när den dagen kommer.

Ja, jag tror jag ska börja med att slipa garderoben eller borsta tänderna.....???

Ja nu är julen slut och helgen ägnades åt att plocka in alla julsakerna och att äta upp allt julgodis. Nu är det dags att ta tag i de nya sunda vanorna med frukt, motion och grönsaker. Dags att organisera lägenheten inför den stundande ankomsten av sonen och att ta tag i den krashade ekonomin. Vi fortsätter att leta ny lägenhet men har väl kommit fram till att chanserna att hitta en ny med våra krav till det priset som banken vill låna oss är ganska liten. Men man vet aldrig så vi fortsätter. Det finns ju en framtid också, då jag förhoppningsvis kommer att jobba.
Vi var och tittade på en lägenhet i fredags. Den hade bara ett fönster som man såg en bit av himlen i, resten av ljuset kom från 2 innergårdar som hade typ plasttak som resten av grannarna slängt skräp på. Den låg på fösta våningen men den var 3 trappor upp. Men den var större än den vi har nu och kostade bara 97.000 euro, vilket hade gett pengar över till reparationer. Men vi belöt att tacka nej och fortsätta. Det är osäkert om jag hade klarat trapporna med vagn och bebis och om man kan leva utan att se ut.

I Lördags åkte Lennart, Monica och Hugo hem (Monica är Octavios syster som bor i Göteborg). De hade varit här i 2 veckor. Kvällen innan (fredagskvällen) var vi ute alla kompisar och åt middag och gick på lokal. Jag hängde med ganska bra tack vare att jag fick sitta ner och vi kom hem kl. 4.30 på morgonen. Jag var helt slut dagen efter och även om jag inte hade druckit en droppe alkohol så känndes som jag var bakis.




På nyår var vi hemma hos Octavios farbror som vanligt och grillade på hans terass. Sedan åkte vi ungdomar tillbaka till Las Palmas och gick på lokal med kompisarna.


Den stora julfirningen här nere gör man på trettondagen, du de tre vise männen hittar Jesosbarnet och kommer med presenter. Barnen ställer skor i hallen med godis/mat till de tre vise männen och vatten till kamelerna och de i sin tur kommer om natten och lämnar presenter till barnen (om de varit snälla, annars så får de kol (grillkol). På morgonen är det ett herrans riv och slit i presenterna och allt är öppnat, barnen är ute och leker på gatorna och soptunnorna är fulla med presentpapper redan innan kl 10 på förmiddagen.
Vi ungdomar har som tradition att gå ut i den gamla delen av Las Palmas som heter Vegueta och titta på en konsert och träffa kompisar. Så gjorde vi även i år.


Sedan dagen efter bytte jag och Octavio presenter och åt julfrukost hemma hos oss.

Efter det snabt som 17 bär det iväg till Octavios föräldrar där det byts klappar och äts en bulle som påminner om semla. Det är en rund krans av semmelbröd med grädde eller vaniljkräm i mitten. Den är dekorerad med torkad fruk och i krämen i mitten är den en böna och en liten kungafigur gömda. Den som får bönan i sin del får betala kalaset och den som får kungen får en krona på huvet och får vara kung för en dag.

Normalt sett brukar vi åka ut på eftermiddagen och äta lunch på en restaurang med resten av släkten. Men detta året hade dets bestämt att vi skulle fira i lugn o ro med bara familjen på Lördagen, så vi åt lunch hemma hos Octavios föräldrar och lekte med presenterna. På kvällen åkte vi till farmor & Faster och bytte presenter, och sedan till Farbror Boro och åt middag (vid typ 23 på natten).

Dagen efter (söndagen) var det utflykt till Puerto Rico för att äta lunch och njuta av solen.


 

Som ni förstår så har det varit två hektiska veckor efter nyår och jag har inte riktigt hunnit att göra det som jag brukar. Men nu ska vardagen komma igång igen.

Så jag återkommer med mina vanliga referat om mitt liv. Annars mår jag bra och magen växer.....

Jag åkte hem från Sverige Lördagen den 30e december. Det var sorjligt som 17 att lämna min familj och resor hem från semestrar brukar ju inte vara några höjdare och så även denna. Det var tur att jag hade min älskling som skulle hämta mig på flygplatsen, annars hade det inte varit mycket att se fram emot på denna hemresa.

Jag hade en underbar jul hemma hos mina föräldrar. Vi tog det ganska lugnt och gjorde som vi ville och försökte att inte stressa. Jag planerade inte in några saker utan följde bara med mina föräldrar på det som de hade att göra.

Hemma hos oss är det mycket stämning som gäller, tända ljus, blommor, lukter och smaker.


En dag var jag hos min syster Sara och bakade pepparkakor och dagen före julafton åkte vi och tomtade och ställde ut lyktor i mina systrars trädgårdar.
 

Julaftonen var ganska lugn. Vi var ute och gick på morgonen,precis som alla andra dagar. Sedan kom min lillasyster och hennes karl på lunch som blev ganska tidig för min stackars mor som jobbar på sjukhem var tvungen att gå och jobba kl. 15. Då satte vi oss och tittade på Kalla Anka o Co och endel av oss somnade sött framför TV och allt julgodis. Så var det kaffe och Karl Bertil och sedan mös min far o jag framför TVn tills min mor kom hem vid 21.30. JÄTTELUGNT!


Juldagen var det upp kl. 06 och på julotta i Svennevad som är en tradition och sedan julfrukost hemma. Varm choklad och skinkmacka smakar aldrig så gott som just då.


På juldagen är det lutfisk med brysselkål och annandagen är en dag med bara slapp.
Jag åkte på en rejäl förkylning därefter men släpade iväg mig på REA på fredagen innan jag skulle åka hem. Men den turen var lugn även om min far nästan förgicks av leda och stress av allt tittande och plockande i butikerna. Nästa år får han stanna hemma tycker jag o min mor.

På grund av förkylningen hann jag inte träffa mina gamla kompisar som jag hade tänkt mig. Jag orkade knappt åka hem. Så jag får be så mycket om ursäkt och hoppas att vi syns här på nätet eller en annan gång.

Hemresan ja.
Jag skulle åka från Örebro för första gången. Med en jättetur hade jag fått tag på biljett från Örebro så vi slapp ta oss till Arlanda vilket är en väldigt dryg resa på 3-4 timmar (och tillbaka för mina föräldrar).
Med allt som jag köpt och allt som jag fått fick jag knappt igen min resväska och då hade jag en extra flyttkartong förberedd för att ta med mig och en påse med julgranskulor och en lampskärm. Jag hade tillomed kläder i handbagaget och hyacinter som jag hade köpt. En liten macka fick plats också för jag värgrar att betala 150 spänn för en flygplansmåltid.

Men det gick OK. Jag fick betala 950 spänn i överviktspris, vilket jag får vara nöjd med eftersom jag hade mer än det dubbla egentligen.
Och väskorna kom fram och inget var sönder, hyacinterna slog ut och jag o Octavio kunde till slut fira lite jul tillsammans. För här nere firar man ju mest jul på 13-dagen.

Men om det berättar jag senare.

Hej!