Kommer ni ihåg den där kategorin som jag startade här för inte så länge sedan. Eller länge och länge sedan, det är ju relativt, tiden springer ju iväg så det har säkert gått ett tag.

 

Fördelar och nackdelar med att flytta till Gran Canaria och varför jag startade den >>>.

 

Idag hände det ÄNNU en sak som fick mig att tänka på den där listan igen. Saker och händelser som poppar upp och som liksom får det att blixtra till inne i mig och reagera. Detta är jag inte van vid, kan jag tänka och så funderar jag på varför och om det är BRA eller DÅLIGT det jag varit med om.

 

Dagens händelse, eller det som mynnade ut i det vet jag inte om jag ska klassa som bra eller dåligt, jag vet bara att det känns ovant för mig och automatisk så hamnar det ju då på den negativa listan. För något konstigt, något annorlunda mot hur det går till i Sverige, kan väl aldrig vara bra ;)....eller?

 

 

 

 

Jag har ju berättat om hur Lillskatten, för en tid sedan, blivit väldigt lik sin bror och skulle hejja på alla på gatan. Det var Hej och God Dag på alla och mest hela tiden.

Ingen blygsamhet där inte.

Men så är det inte längre och jag har funderat SÅ på varför.

 

Vi möter ju mest samma folk ute på våra skollämningar och morgonrundor och det har ju blivit liksom väldigt naturligt att jag hälsar och småpratar lite även om jag inte känner människorna utanför Morgonrundorna.

Lillskatten har också hälsat och babblat med folket men så för ett tag sedan så lade jag märke till att hon inte gör det längre. Hon gömmer sig i vagnen och låtsas att sova när vi möter VISSA.

 

För det är inte alla som detta händer med. Några har hon fortfarande lust att hälsa på. Men speciellt EN papa utanför skolan VÄGRAR hon att prata med utan bara sitter som en stenstod och svarar varken bu eller bä på tilltal.

 

Men nu har jag det!

 

När jag tar upp henne på morgonen så är hon mer eller mindre sömnig och för att jag ska få gå min morgonrunda i fred utan skrik och gnäll så får hon ha sin napp med sig när vi går och skollämnar. När vi kommer hem så läggs den i sängen och så används den inte mer förens det ska sovas.

 

Men det verkar som att den där nappen sticker i ögonen på folk och eftersom vi är här där vi är, i Spanien, så håller folk inte tand för tunga utan ska kommentera det hela tiden.

De drar ut nappen för henne, säjer att det bara är bebisar som använder napp, eller bara fula flickor eller hånar henne i största allmänhet.

Vad nu DE har med det att göra.

Så Lillskatten har slutat hälsa på dem och försöker gömma sig i vagnen och det kan jag förstå. Jag vill inte heller prata med tokigt folk som inte kan uppföra sig.

 

Nappen, och hur och när den ska användas, är något som är mellan MIG & Lillskatten, som vi avhandlar i vår familj. Inget som någon annan behöver lägga sig i.

Och idag så rann det över för mig.

 

En dam som vi mötte gjorde sig lustig över att Iram tog bort nappen och gömde sig när hon såg henne komma och då sa jag rent ut att det är för att alla hånar henne när hon kommer med nappen i munnen. Och att hon slutat hälsa just på grund av det.

 

Damen tyckte att detta var jättebra och att nu skulle det bli så enkelt att få Irma att sluta med napp så.

Och DET är så himla typiskt för folk här. De tycker att de har all rätt att lägga sig i saker som de inte har med att göra, att kommentera och komma med åsikter. Samt att de har ett sånt konstigt sätt att se på saker. Det är väl för i hela friden inte ett bra sätt att få ett barn att sluta med napp genom att håna det och skrämma det till att sluta.

 

Bha!

Jag blir bara så himla trött ibland....för det mesta.

Det känns som att det är att stånga huvudet mot en vägg när man försöker förklara för folk.

 

 

Det är dags för lite för- och nackdelar med att flytta till Gran Canaria från Sverige, enligt MITT sätt att se på saken >>>.

 

 

 

Kommer ni ihåg att jag hjälpte till med en flytt för inte så länge sedan >>>, som behövdes göras om veckan därpå >>>.

Det var ju lite konstigt va?

 

Det var en kompis som skulle flytta till nytt och hade kommit överens med en snubbe om att få hyra en lägenhet i hans hus. Allt fix och färdigt, flytt på stört. Dock inget hyreskontrakt underskrivet men allt genomgånget och avtalat.

Varningssignal BORDE ha visslat som 17 i huvet.....men allt VAR ju klart.

 

Några dagar senare så kom hyresvärden och förklarade att han räknat lite på siffrorna och att det inte skulle bli länsamt för honom så han skulle behöva höjja hyran.

NU?

 

Vi satt och snackade lite om detta för egentligen så var det inte så mycket som han ville höja hyran med, men förtroendet var liksom borta. Om han kunde göra så här nu, vad kunde han inte ta sig till med i framtiden då?

Så kompisen kände att det nog var bästa att leta reda på ett nytt ställe och skriva på kontrakt INNAN flyttning.

 

Och så händer liksom alltid här nere. Det är alltid något som ändrar sig i sista minuten fastän allt redan är bestämt och överenskommet.

Man ska inte tro att bara för att man skakat hand så är man överens.

Nej här ingår det i kulturen att luras.

Alla andra gör ju det.

(Ni vet väl om att Spanien är ett av de sista länder som FORTFARANDE är kvar i den ekonomiska krisen som de flesta andra europeiska länder tagit sig ur för måååånga år sedan ;) På grund av att politikerna levt glada dagar och försnillat alla pengarna i landet.

Ha ha krasst skrivet men inte långt ifrån sanningen. Och folket gör ju som sina förebilder.)

 

Det första spanskaläraren lärde oss på språkkursen när jag kom ner hit var att INTE svara med namnet i telefonen.

Här svarar man med SI (ja) eller QUIEN ES (vem är det), för att folk ringer omkring och letar ensamma kvinnor att åka hem till och råna.

 

Eller som när de kommer och tigger vid dörren >>> Öppna helst inte.

 

Eller som när man tappar något på gatan och det är borta på tre röda >>>.

 

Eller som när vi blev lurade av en helt vanlig och pålitlig (trodde jag) mäklarfirma >>> och FORTFARANDE efter SJU år, väntar på rättegång.

 

Så går det till här och det är så svårt att vänja sig vid. Jag som blir knallröd i fejjan och tycker att det är jättegenant att pruta på marknaden på lördagarna.

Tänk att luras på riktigt.

Huvaligen.

 

Dags för en punkt till på listan.

 

Det var länge sedan vi avhandlade lite för- och nack-delar med att flytta hit ner >>> och eftersom jag lâg pâ knä hela dagen igâr och skurade vardagsrumsmattan, hade jag gott om tid att tänka pâ denna ack sâ pyttelilla detaljen men ack sâ FRUKTANSVÄRT irriterande.

 

Att folk gâr in med uteskorna i ditt hem.

 

 

 

 

 

Jag hade inte funderat sâ himla mycket pâ detta fenomen innan. Tyckte kanske till och med att det var lite tufft att gâ med skor innomhus. Lite som i amerikanska filmer sâ att säja.

Och tänk vad man fâr använda sina skor mycket om man gör sâ.

Sverige kan ju annars vara lite tufft för just sko-användningen annars. Man har inte sâ mycket tillfällen att använda andra skor än just gummistövlar och tennisdojor, eftersom det mest snöar eller regnar där ute ;)

 

Men sâ skaffade vi barn, denna ack sâ ögonöppnande och âsiktsförändrande handling ;) och helt plötsligt sâ ville man använda golvet, och speciellt mattorna dâ till nâgot annat än att gâ pâ.

Ligga pâ, till exempel, och leka och busa med lite bebis.

 

Fast DET känns ju inte sâ roligt att göra när man tänker pâ att folk som varit ute och gâtt pâ gatan där hundar skiter och pinkar hejvillt, folk spottar, det skräpas ner nâgot fruktansvärt, avgaser, olja och Gud vet vad, har trampats i. Sedan kommer in i mitt hus och gâr med dessa nedsmuttsade skor och torkar av sig pâ mina mattor dar jag sedan ska ligga och leka eller gâ och mysa med bara târ.

Nej inte sâ inbjudande...

 För att inte tala om smuttsigt det SER ut.

 

Vi köpte en sprillans ny och glänsdande RÖD matta till vardagsrummet när Guldklimpen var i ligga-pâ-matta-och-busa-stadiet och den har sedan hängt med sedan dess.

Endast damsugen.

En gâng försökte jag mig pâ en sân där möbel-skum-tvätt pâ spray-flaska. Men det var ju bara att kasta pengarna i sjön.

 

Men nu gick det inte längre.

Mattan var för läskig.

Den var liksom täckt av en svart hinna över de röda trâdarna.

Uäck!

 

Sâ denna helgen gjorde jag slag i saken och tog med mig vardagsrumsmattan ner till sommarstugan och skurade den utifrân och in med diskmedel och skurborste. Det tog ett par timmar och ett par hinkar med vatten, men den blev RÖD igen. Nu hänger den här i solen och jag hoppas att tre dagar med sol och luft ska fâ den torr sâ jag kan ta med den hem igen och njuta av en ren matta ;)

 

Och den som vâgar gâ pâ den med uteskor un, blir det skottpengar pâ ;)

 

Själva kör vi den svenska stilen hemma hos oss och tar av oss skorna när vi gâr in. Även om min svärmor är övertygad om att barnens fötter blir mer eller mindre "felformade" av att gâ sâ mycket fritt ;)

 

 

 

 

.....på BARA ett besök eller försök. Vilket kan också vara en av anledningarna till att man aldrig får tid över här att ha tråkigt som jag skrev om igår >>>.

 

Igår åkte vi till Ikea för att betala av allt som vi hade på kortet där. Eller INTENTIONEN var i alla fall att betala av det. Naturligtvis så gick det INTE som vi tänkt oss och det leder mig vidare till negativ punkt nummer två i min upplistning av åsikter om att ha flyttat hit.

 

2. Det går inte att "fixa" några saker enkelt och snabbt här.

 

 

 

 

Och detta är kanske den punkten, sidan av saken som jag har svårast att förlika mig med efter min flytt från "effektiva" Sverige till omständiga Spanien.

Varje gång vi ska försöka att fixa något, lösa ett problem, ordna några saker så går jag ÅT av frustration här.

Herre gud - Kom igen nu! får jag lust att skrika.

 

Van som jag är, från att hemma kunnat kila iväg på lunchrasten och fixa några ärenden, har jag väldigt svårt med att ställa om mig till att här fixar man ingenting på ett besök.

Ska man lösa något så behöver man minst ett besök för att kolla upp saken, sondera terrängen, leta efter RÄTT person att tala med och RÄTT information/instruktion om HUR man ska göra.

 

Sedan behöver du MINST ett besök för att FÖRSÖKA ordna det du tänkt dig ordna. Med största sannolikhet fattas det något papper eller underskrift eller du är helt enkelt på FEL ställe för att lösa just detta problemet.

 

Har du TUR sedan så kan allt lösa sig med BARA ytterligare ett besök till.

Om-du-har-tur!

 

Till exempel så när barn föds här så knappas INTE all data in på BB och flyger iväg till alla nödvändiga instanser typ försäkringskassan, skatteverket, polisen, sjukhuset, folkbokföringen osv.

Nej här måste man PERSONLIGEN, och i många fall bägge föräldrar PLUS nyfödd bebis, gå till vart och ett av ställena för att registrera. Men FÖRST måste man ju till ytterligare en massa ställen för att införskaffa nödvändiga papper och underskrifter innan man kan skriva in sig på dessa nödvändiga instanser.

 

På den tiden då det begav sig och Guldklimpen föddes så hade papporna FEM dagar pappaledigt, varav helgdagarna inkluderade. Guldklimpen föddes på en fredag vilket INTE var så himla smart av honom rent pappadagsmässigt eftersom Älsklingen då var hemma:

- dag 1, fredagen, vilken vi ju var på BB och födde,

- dag 2 & 3, lördag och söndag som vi spenderade på BB och alla nödvändiga instanser i alla fall var stängda

- dag 4, måndagen

- och dag 5 tisdagen.

Vilket ger TVÅ hela dagar hemma med nyfödd för att försöka fatta vad som hänt en.

 

Så måndagen och tisdagen tillbringades med att flänga omkring i bil med nyfödd hispig bebis och nyförlöst mamma som inte kunde sitta ordentligt, behövde byta binda var 5:e minut och var, om möjligt, ÄNNU mer hispig än den nyfödda bebisen, för att skriva in det otroliga som hänt på de nödvändiga instanserna.

 

Suck!

Och skrattretande.

 

Jag har ju berättat om när jag skulle skaffa sjukkort >>>.

När vi skulle skaffa pass >>>.

När vi skulle försöka gifta oss >>>.

 

Och det är bara de STORA sakerna. Då har jag inte tagit upp saker som när vi skulle skicka iväg julpaketet till Sverige och posten inte tog kreditkort.......ni fattar ju vilken nivå vi spelar på nu va ;)

Eller som igår när vi åkte till Ikea för att betala skulden och man inte kan betala där, man kan inte betala på internet, man kan inte betala någonstans, man måste skicka ett, och håll i er nu, ett FAX. År 2012!

 

Och mycket, MYCKET mer. Får jag inte hjärtinfarkt av att bo i Spanien eller av att ha två skitungar, ja då får jag ALDRIG någon ;)

 

.....här på Gran Canaria, Kanarieöarna, Spanien.

Kommer ni ihåg?

Jag startade ju en ny kategori: Yohannas för och emot att flytta till Las Palmas.  Och idag tänkte jag att jag skulle svamla vidare på hur det är att leva här....där jag alltså aldrig har tråkigt.

 

Men ni:

- ni kommer väl ihåg att rösta på bloggarna innan fredag. >>>

- och att skriva Real Life om pysselmissarna tills i morgon, onsdag natt. >>>

 

 

 

 

Nu var det ju så att när jag flyttade från mitt kära gamla Göttlaborg och fäderneslandet Sverige, så var jag singel och levde loppans alla glada dagar. Eller hrmmm, jag var ensam, uttråkad och deppig ;) I alla fall jag hade bara mig själv att tänka på, var jäkligt själviskt och allt kretsade om vad jag ville göra.

Då hände det INGENTING, kändes det som.

Allt var dötråkigt.

 

Så flyttade jag ner hit där det ALLTID är något på gång. Skillnaden blev brutal och jag kan känna nu att jag kanske borde ha uppskattad min "tråk"tid och använt den till att förverkliga några av de saker som jag kände att jag ville klara av innan kistlocket faller igen. Som det är nu så verkar det inte bli mycket av den saken gjord.....just nu.

Vänta bara ;)

 

Visst, och nu måste jag framhålla detta att jag var själv i Göteborg och KÄNDE mig ensam. Nu har jag däremot min familj hängandes om halsen på mig 24 timmar om dygnet. Och skitungarna är fortfarande små. Det är liksom 3 och ett halvt liv (ja jag räknar faktiskt i Älsklingen här också på halvtid) som ska skötas av mig. Som vanligtvis har svårt att få det att gå ihopa med mina egna skötningar ;)

 

Det är uppstigningar, och tandborstningar, toalettbesök (dessa sköter dock Älsklingen själv ....just nu), det är matlagning och ätning, så ska det underhållas och lekas, betalas räkningar, tvättas, vikas tvätt, kläs på (och detta sköter faktiskt Älsklingen igen och så även ätningen, därför räknas han bara som halv här).

Och en MASSA fler saker som gör att mitt vardagsliv är så mycket mer upptaget nu än det var när jag var själv.

MEN förutom familjen om halsen, så finns det så mycket mer att göra här.

 

För det första:

Så måste jag väl ta upp vädret igen ;) Detta väder som, även om det inte är strålande sol och 30 grader, och tacka gud för det ;), så kan man vara utomhus nästan jämt. Livet här sker ute på gatorna, i lekparkerna, på stränderna, på cafeér och inte minst i mataffärerna.

 

Nästan ingen sitter hemma och häckar. Alla är ute. Även om man är ensam, ensamstående, änka/änkling så går man ut, om så bara för att sätta sig på en bänk och glo på folk.

Överallt ser man hemmafruar stå i hörn och skvallra, mellan fönstrena i husen, gamla gubbar som disskuterar sittandes på trottoarkanten, stressade mammor som slår sig ner för att ta en kaffe med andra mammor innan arbete eller hemarbete väntar.

 

Man blir aldrig hembjuden till någon här och väldigt få pysslar därför, eller bryr sig så mycket om sitt hem som i Sverige. Ska man ta en fika, syns man ute. Ska man äta middag syns man på en restaurang. Ska man partajja syns man på en parkbänk med en påse sprit ;)

 

För det andra:

Det anordnas så mycket fester/aktiviteter/jippon här. Alltid är det något på g. Tänk på att varje dag på året har ett helgon här. Varje by har ett helgon som sitt skyddshelgon. Och när det är det helgontets dag är är det MINST en veckas fest i den byn. Och då menar jag KALAS. Inget fjuttigt litet marknadsstånd, utan folk går man ur huse och festar på gatorna. Det är konserter och restaurangstång och ingen bryr sig om att det är arbetsdag dagen efter.

 

För det tredje, och detta är en teori från min sida:

Att detta är ju en liten ö. Nästan alla känner varandra, om ja kanske lite överdrivet ;) Man har många fler bekanta här. Inte fler kompisar kanske, men nästan alla vet vem alla är på något sätt. Och det är klart, kan inte dina kompisar vara med dig så är det alltid någon som känner någon som anordnar något som du kan gå på.

 

Så ÄVEN om jag inte hade min familj hängandes om halsen på mig 24 timmar om dygnet så tror jag inte att jag någonsin skulle ha tråkigt. Det är snarare så att jag skulle fråga mig själv HUR jag skulle ha tid för att jobba ;)

 

 

Jag började ju på en lista förra veckan >>>, fördelar och nackdelar med att flytta till Gran Canaria. Och jag tänkte köra på med att berätta om VÄRMEN. För det är ju inte bara positivt med att ständigt ha en gassande sol över sig ;)

Även om man gärna vill tro det när man sitter i ett höstregningt Sverige med rinnande näsa och iskalla fötter i blöta skor...

 

 

Här sitter jag just nu på kontoret/balkongen(inglasad) och försöker att skriva. Alla fönster är öppna men termometern visar på TRETTIO grader, INNOMHUS.

Tror ni att man känner att hey vad skönt, här kan jag sitta i evighet och filosofera om allt som dyker upp i mitt huvud.

Pust!

Nej med gämna mellanrum måste jag gå in i lägenhetens innandöme och andas lite.

Svetten lackar här kan man lugnt säja.

 

 

 

 

Men nu skulle det inte handla om gnäll utan det positiva med att ha Sol, Värme & det sköna VÄDRET. Den nya kategorin här som jag berättade om igår >>>.

Ja det huvudsakliga skälet till att vi bor här och inte i Sverige var att JAG ville flytta. Jag ville göra det som många drömmer om. Jag ville prova på att bo i ett annat land .

Och jag ville bo i den eviga SOLEN.

 

Både jag och Älsklingen är sol- och-bad-mäniskor och barnen håller på att uppfostras i samma anda. Jag kommer ihåg att jag under mitt första år här, åkte till stranden så fort som jag hade en minut ledig. Efter skolan, där jag läste spanska och som låg precis vid den stora stranden i Las Palmas, gick jag direkt dit och lade mig. Jag hade alltid en STOR väska med mig till skolan med bikini, matsäck och handduk >>>.

Ingen tid fick förspillas.

 

Älsklingen kom direkt efter jobbet och gjorde mig sällskap. Detta var på den tiden då vi inte hade några förpliktelser och inga skyldigheter.

Vi kunde komma och gå som vi ville.

Ack så bra jag hade det men inte visste om.

Och ALDRIG har jag väl varit så brun som jag var då. Det krävs mycket arbete och underhåll för att få den här kroppen att anta någon annan färg är räk-rosa ;)

 

Nu och under denna sommaren så har jag läst om hur vädret har varit i Sverige och hur nu hösten har kommit. "Folk" försöker uppehålla en enutiasm om att nu så är det dags att mysa, tända ljus, dricka the, titta på film, goa in sig i filt, ta på sig gummistövlar osv.

Härliga höst.

Vem försöker de lura? ;)

Jag VET hur det känns när hösten kommer efter en regnig vinter.

Ve och förbannelse.

Höstdeprimission som ett brev på posten.

 

Nu slipper jag det.

Nu är det faktiskt så att jag kan välkomna hösten med ett ärligt hjärta och känna att NU så är det dags för lite jul. Efter jul lite karneval och i mars så är det dags att sätta på sig bikinin igen. Och emellan dess om jag skulle få för mycket sollängtan så är det bara att sätta sig i bilen och åka 40 minuter söderöver.

 

Och detta med att vara TVUNGEN att gå ut när solen skiner.

HJÄLP! vilken ångest jag har haft om det.

Kommer ihåg när man väl hade semester och det kom en solig dag. Jag fick en sån känsla av att jag bara måste ut och göra något somrigt: picnic, stranden, utflykt ja vad som helst så man fick visa sina nya fina sommarkläder och glassa med polarna.

Ve och förbannelse om man inte hade några polare att hänga med, eller någon flott picnicmat i kylen eller nån bensin i bilen.

 

Nu slipper jag det.

För om det kommer en solig dag och jag inte har nån lust eller det inte passar att göra något somrigt. Så VET jag att det kommer en ny solig dag i morgon och efter den dagen och en annan dag. Jag kan vara inne hela sommaren om jag så känner för det ;)

Det är snarare så att den "glassa-med-polarna-statusen" som man hade i Sverige har bytt mot "jag-är-så-lyxig-så-jag-kan-sitta-inne-om-jag-känner-för-det".

Det är SÅ skönt och en SÅN lättnad.

 

Och då har vi inte kommit in på när det väl regnar, som det gjorde igår.

DÅ känns det nästan lyxigt och exotiskt. Då får man ta fram alla sällan-kläder ur garderoben och visa upp: regnsställ, gummistölvar, paraply.

Ja fast just igår så var det ju 30 grader så det hade passat bäst med bikini och paraply. Fast jag såg folk som tagit fram både jacka och kofta och jeans. Jag som svettades som en gnu där i mina shorts och linne.

 

Det är inte ens värt att gå och köpa sig ett regnställ med gummistövlar. För att användas en gång om året? Eller max tre. Nej då blöter jag ner mig.

 

Så JA, jag är kalasnöjd med solen, värmen & vädret här.

Faktiskt det som jag är nöjdast med. Förutom familjen då får jag väl lägga till så där puttinuttigt. Fast det vete17 om det är riktigt sant ;)

 

 

 

 * * * * * * * * * * *

 

/Y

...Yohannas för och emot att flytta till Las Palmas. Ett kanske för långt namn för en kategori.

Jag får fundera på den.

 

Här-om-veckan så fick jag ju nämligen ett förslag från Justlikeacat att jag skulle göra en lista på för och emot att bo här.

Och jag har funderat och funderat.

Hur skulle man bäst kunna göra detta?

 

 

 

 

Det finns ju massor med saker att berätta. En massa saker som är för och ännu ett gäng med saker, kanske  fler när jag tänker på hur ofta jag gnäller här om kanarierna och deras påhitt ;), som är emot att bo här.

Och så finns det en hel bunt med saker som är både och.

Hänger ni med?

Som choklad. Det är ju å ena sidan väldigt positivt för att det är så gott. Men å andra sidan....finns det något negativt ;).

Ja man får ju hål i tänderna ;)

Jag får komma till det.

 

Jag hade ju en gång för länge sedan en frågestund där läsarna fick skicka in frågor om hur det var att bo här. Och svaren går att läsa här >>>. I kategoring GC-frågor och svar.

När blogg.se gjorde all den här omstruktureringen som orsakade och fortfarande orsakar en massa strul, så försvann alla frågorna som fortfarande låg och väntade på att få bli besvarade.

Trist men poff - borta.

 

Och om hur det är att leva här och mina funderingar på VAD i hela friden de har för sig här på ön, ja det kan man ju läsa i kategorin GranCanariaLiv. Nu ska jag alltså sammanfatta allt detta i en lista. Och jag är ju inte direkt känd för att skriva korta inlägg där jag kommer till skott på en gång.

Nej mer långrandig har jag fått inse att jag är.

 

Hur som helst.

Det blir ingen lista.

Det bidde en kategori, som i slutänden ska bli en lista.

Vi tar det en sak i taget så att ingen sitter och somnar här vid datorn ;).

 

Vad är det första jag kommer att tänka på som är bra med att ha flyttat hit, som är det bästa med stället, som gör att jag bor kvar här, det ALLRA största och första punkten på min FÖR sida?

 

SOLEN - VÄDRET - VÄRMEN

 

Men mer om det i morgon. Jag måste ju få förklara mig, få svamla lite.

Men här med förklarar jag Yohanna i Las Palmas-bloggens nya kategori - "Gran Canaria + & -", för invigd.

 

/Y

 

 

PS Glöm inte veckans Real Life tills på onsdag. DS