Skrivet den: 2015-08-06 Klockan: 23:09:43
Sverigesemester dag 29 - Grattis Irma 5 år
(El dia 7 de agosto no es ningun cualquer dia, sino un dia muy especial. Irma cumple 5 años y lo vamos a celebrar - OTRA VEZ (para vosotros que estuvieron en la fiesta en Gran Canaria). Vienen los primos y mis hermanas. Si el tiempo nos permite vamos a hacer peritos calientes en el jardin y despues tarta.
Os enseño despues.
Ahora estoy liada...)
Den 7 augusti är ingen vanlig dag.
Nej då är det Lillskattens 5:e födelsedag.
Och det firade vi ju (även om jag inte visat det här) med ett hejdundrandes födelsedagskalas i Puerto Rico innan vi åkte hit.
Men det är klart att man måste fira det PÅ sin födelsedag också.
Så kusinerna kommer med sina mammor, mina systrar. Och vi ska, OM vädret tillåter, vilket just nu ändras från dag till dag i prognoserna och ingen stämmer överens med den andra, grilla korv i trädgården och sedan hugga in på ett nytt tårtexpriment; Marängtårta med rabarberkräm och skogens frukter.
Jag spenderade EN och en HALV timme i skogen - själv ska tilläggas - med att plocka vildhallon och blommor.
Vilken lyx för en trasig själ.
Plocka blommor och tälja på pinnar måste vara världens bästa terapier.
Och gratis dessutom.
Jag återkommer om Lillskatten och vad som hänt under detta, hennes femte levnadsår. Detta hemska år som jag helst av allt bara vill vika ihop och pula ner i en mörk påse och elda upp i den öppna spisen och strö ut askan i o-minneslunden.
Långt bort från vår familj.
Men först ska vi fira - HIPP HIPP HURRA!
/Y - mitt upp i tårtbak och paketinslagning.
Skrivet den: 2014-08-07 Klockan: 13:54:36
Irma 4 år ♥ Lillskatten
...och det ska vi naturligtvis fira, även om det "stora" kalaset inte är förens på lördag.
....i sommarstugan ;)
Grattis Lillskatten på födelsedagen!
I dag är det en stor dag.
Det är Lillskattens födelsedag.
Hon blir FYRA.
Inte klokt.
Det behöver jag ju inte ens säja ;)
Vi har haft frukost på sängen lite presentöppning och nu pågår PANIKstädning. Ni vet sån där då man skyfflar omkring på saker som ligger utspridda och sedan inte kommer ihåg vart man har lagt dem.
Men IRMA - vårt yrväder, tornado och energiknippe, hon blir 4 år idag.
Lillskatten är nu 107 cm lång och väger runt 20 kilo.
När jag letade kort på henne till colaget här uppe så insåg jag att jag inte har många bra kort på henne.
Alla är suddiga.
Även dem med blixt.
Det säjer väl ganska så mycket om henne.
Hon är aldrig still.
Inte ens när hon sover.
Vi har inte en hel leksak här hemma, inte en enda bok med ALLA sina sidor kvar, inte ett endaste o-utforskat hörn. Allt är upprivet och upptäckt.
Med Lillskatten måste man ha ögon i nacken.
Att lämna Lillskatten hos mina svärföräldrar, på NIONDE våningen och öppna fönster och stolar i närheten, med hinkar med skurvatten och fullt med glasvaser och fotoramar, ger mig mardrömmar och ÅNGEST.
Allt kan hända.
Och då menar jag ALLT.
Även det som du ALDRIG kunnat tänka dig att någon levande varelse skulle kunna få för sig att göra...
....det gör Lillskatten ;)
Hon har slutat med napp >>>.
Hon somnar själv i egen säng.
Hon har slutat med dagblöjor.
Hon kan skriva sitt namn själv och känner igen och kan ge exempel på ord till många andra bokstäver.
Hon kan i stort sett göra allt själv, enligt hon själv.
Äta till exempel.
Vi har egentligen inga problem med hennes ätning, bara det att hon är för lat för att äta själv. Hon vill bli matad.
Hmmmm, jag tycker att jag känner igen det där ;) >>>
Sova själv.
Hon somnar själv i sin säng, men frammåt natten brukar hon komma in till oss och då är vi det typiska exemplet med två föräldrar liggandes på varsin sängkant och barnet sover på tvären i resten av sängen.
Inte ligger hon still.
Och ingen annan än hon sover.
Hon blir arg som ett bi >>>
Speciellt när hennes storebror utövar sin favvo-hobby - reta henne.
Då skriker hon rakt ut och slåss.
Storebros andra favvo-hobby är att skrämma skiten ur henne och vi har en misstanke om att det är därför som hon börjat komma in till oss på nätterna och måste sova med både nattljus och dörren öppen.
Lillskatten är både Prinsessa och Batman.
Dockor och bilar.
Pärlor och pistoler.
Hon kan i ena stunden stå framför spegeln i klackar och örhängen, för att i nästa hoppa naken i soffan.
Kläder? Vem behöver det?
Kläder ja.
Herre jisses!
Ett annat av våra orosmoment här hemma.
Det är inte vad som helst som duger.
Och man vet aldrig vad det är som gör det.
ALLT som jag tar fram är FEL.
Gäller trosor och strumpor också.
Och jag står handfallen igen.
Om det är så här vid 4 års ålder. Hur blir det då vid 13?
Man måste ju dra gränsen nånstans.
Men Lillskatten.
Hon är go hon.
Älskar att ligga i sängen om mornarna och gosa.
Hon kan komma och pussa på en och vilja kramas helt spontant.
Och säjer: Jag älskar dig.
Hon kan leka med sina dockor i timtal (enda gången hon sitter still).
Hon är ett enda burr av en massa lockar och två stora ögon, som kommer med en mjuk och sprallig kropp.
Hon tar andan ur en.
Grattis på din dag i dag.
Irma, Lillskatten, vår stora överaskning.
Mamma och pappa älskar dig mer än du någonsin kan förstå.
♥
/Y
Skrivet den: 2014-07-30 Klockan: 13:42:15
Här funderas det på sånt som jag inte vill tänka på
....utan hellre bara stoppar huvudet i sanden inför och skjuter på framtiden; raseriutrott.
Jag brukade ju skriva om skitungarnas alla faser och åldrar.
Brukade.
Detta var sista gången jag skrev om Lillksatten >>>
Och detta om Guldklimpen >>>
Ja, Guldklimpen har jag ju skrivit om som vanligt, men Lillkskatten har jag inte velat skriva om.
Jag vet inte vad jag ska skriva.
Det är så tråkigt.
Jag vill inte skriva om allt detta tråkiga.
Men samtidigt så är det nog väldigt nyttigt att just skriva om det.
Få det på pränt.
Få lufta sig.
Få det dokumenterat, så man kan gå tillbaka till det nån gång i framtiden och faktiskt kunna peka på det och visa att SÅ HÄR VAR DET. Nån gång när Lillskatten kommer i den "hemska" tonåren och säkert kommer att bli förbannad på hur vi behandlat henne som liten och att vi var enna riktigt dåliga föräldrar.
Jag har varit med om det.
Jag vet hur det är.
Lillskatten påminner så mycket om sin moster och faster.
Både Älsklingen och jag är lugna som filbunkar.
....tills det brister.
Men både moster och faster har varit/är två tempramentsorkaner ;)
Hon brås på sin faster som kan explodera på tre sekunder och bli rasande. Men sen efter 5 minuter skiner som en sol och allt är rosaskimrande igen.
Och på sin moster, som blev så himla rosenrasande som liten, att det är helt omöjligt att få kontakt med henne och bara skriker tills hon får sin vilja igenom.
Lillskatten är hemsk.
Hon förstör våra liv (och det skär i hjärtat att skriva det).
Och jag vet inte hur jag ska hantera detta.
Hur jag än gör så blir det fel, tycker jag.
Det började precis på sommaren när hon skulle fylla tre. Och när jag nu läser om 2-års-perioden ser jag att vi fick lite förvarningar även där.
Det började tvärt.
Raseriutbrotten.
Över ingenting.
Kommer ni ihåg köttbullarna på Ikea? >>>
Då var det en sak som hände lite då och då. Kanske nån gång om dagen.
Nu händer det flera gånger per dag.
OCH på natten.
Vi går som på nålar här.
När?
Förra sommaren kommer jag ihåg att hon kunde vakna på natten och skrika: VATTEEEN!
Jag hämtade vatten.
- Inte SÅÅÅÅÅÅÅNT vatten. Gas-vatten!!!!
Suck!
Jag hämtade gas-vatten.
Fortfarande skitförbannad och kastade vattenglaset i golvet.
Superarg kunde hon storma ut i köket för att själv ta vatten. Bli arg för något annat. Slänga sig på golvet. Skrika och yla.
Mitt.i.natten.
Vi bara stog och gapade.
Inget vi gjorde hjälpte.
Hon blev bara argare.
Försökte vi trösta och lugna så slogs hon bara.
Nu har vi en vattenflaska vid sängen. Den får hon. Sen får hon skrika så mycket hon vill om annat vatten. Jag springer inte mer på nätterna.
Hon kunde ha mardrömmar på nätterna och skrika:
- Neeeeeej! Jag vill inte.
- Inte såååååå!
Kasta sig i sängen. Dunka huvudet i stenväggen.
Nu händer det:
- när det ska tas på skor.
- om skrynklor på strumporna.
- när det ska tas på kläder.
- när det ska ätas.
- om vad som helst som kan vara en motgång.
(dock INTE vid tandborstningen >>>, tackar för det)
Det verkar som att hon har så mycket känslor i kroppen så att det bara bubblar över. Hon vet inte hur hon ska hantera dem. När hon blir arg så kokar det över i huvudet på henne.
Och det går inte att få kontakt.
Och folk bara säjer:
- Men hon är ju så söt. Hon är ju så liten. Låt henna vara. Låt henne få som hon vill.
Och säjer åt Guldklimpen att:
- Du som är så stor. Bråka inte med henne. Strunta i henne.
Men jag tycker inte att det är rätt.
Bara för att man är liten och söt ska man inte få bete sig hur som helst och komma undan med det.
Jag tycker synd om Guldklimpen.
Och jag kommer ihåg hur det var.
Min lillasyster var likadan.
Och så liten och söt.
Och elak.
Och skrek tills hon fick sin vilja igenom.
Ingen trodde på mig när jag försökte berätta hur hemsk hon var hemma.
Ingen trodde att min lillasyster kunde vara så hemsk och elak.
Hon som var så liten och söt.
Och trevlig mot ALLA utanför familjen.
Och det kändes som jag ALLTID fick ge med mig.
Så att hon inte skulle skrika, få raseriutbrott, sparka hål i dörren osv.
Och jag var så arg på henne.
Och är fortfarande.
Och jag vill inte att Guldklimpen ska få samma känslor för sin lillasyster när han växer upp.
Senare så sa min lillasyster upp bekantskapen med mig och våra föräldrar för hon tyckte att hon blivit fel behandlad av oss.
Så nu slipper jag att vara arg på henne mer.
Men jag säjer, och fortsätter att upprepa för mina barn och för alla andra som talar om att vara söt, att:
- Det är MYCKET viktigare att vara trevlig och snäll, än att vara söt.
Men jag är så orolig för att vi ska få allvarliga problem med Lillskatten när hon växer upp. Att hon ska bli lika arg och tycka att hon blivit felbehandlad av oss.
Att hon ska säja upp bekantskapen med oss.
Därför skriver jag detta, för att du ska förså Irma, och för att du ska veta att jag älskar dig mer än du kan förstå.
Och jag vill att du ska växa upp och bli en snäll och trevlig person.
Men du driver mig till vansinne ;)
För jag har bestämt nu att vi får sätta en gräns.
Det ska inte acepteras vilket beteende som helst.
Jag är ingen tjänare som man kan köra med.
Jag är en förälder, jag vet bäst och jag bestämmer hur vi ska göra.
I lördags så skulle vi gå till stranden.
Vi smöjde in oss och skulle ta på badkläder.
Lillskatten har 20 badbyxor. Hon vill bara använda de nyaste.
Vi måste rotera och använda alla.
Jag tar fram två, så hon får välja.
Ingen duger.
(Och ärligt talat så är jag inte säker på att, när hon väl kommit på det humöret, skulle ha accepterat NÅGON av sina badbyxor just då. Jag hade kunnat erbjuda nya tills jag blivit blå i ansiktet.)
Jag sätter på, hon tar av. Jag sätter på de andra, hon tar av. Osv.
Hon får gå i trosor till stranden.
Väl på stranden föredrar hon att sitta i EN TIMME och skrika och gråta för att ingen tar på henne badbyxor. Istället för att ta på sig dem själv.
Jag hade bestämt mig.
Jag skulle INTE hjälpa henne efter att ha satt på och hon tagit av så många gånger.
Vi ignorerade henne och lekte i sanden.
Hon skrek.
Hela stranden tittade på oss.
Vi försökte att tala om för henne hur hon skulle göra.
Hon ville INTE lyssna.
Tills det kom fram en liten tjej och frågade varför hon satt på stolen och grät och sedan hjälpte henne att ta på sig badbyxorna.
Jag vet inte riktigt om jag vann just det slaget ;)
Och så håller det på hela dagarna.
Jag ska inte ha på mig de kläderna.
Jag ska inte sitta på den stolen.
Jag ska ha det där som Guldklimpen leker med.
På kvällen var det ketchupen på grillkorven råkade rinna ner på tallriken.
Vad ska man göra?
Jag kan inte låta henne få sin vilja igenom hela tiden för då blir vi överkörda här hela bunten och hon blir en odräglig diktator.
Vi är faktiskt FYRA personer i denna familjen som ska leva tillsammans.
Och så går dagarna.
Och jag är så ledsen i själen.
Men jag tycker innerst inne att jag gör rätt.
Och det blir liksom ingen ork att korka upp den där 12-års-firande-skumpan, eller måla de där ögonfransarna, eller ta den där egentiden, eller vara trevlig mot Älsklingen.
Men så kommer hon och kastar sig i mina armar och överöser mig med pussar och säjer:
- Jag älskar dig....fast på spanska.
Och det blir som bommul i hjärtat och jag orkar lite till.
Och HOPPAS SÅ att detta bara är en fas som kommer att gå över....
......SNART!
Tack.
Annars så går vi under här ;)
/Y
Skrivet den: 2013-10-29 Klockan: 00:25:04
Måndagslista med sommartidstveksamhet
...ja men vad 17. Det blir ju kaos i livet varenda gång den förbenade klockan ska ställas om ;)
Guldklimpen och jag var ute och åke buss idag när det vankades tid hos örondoktorn igen.
Är det inte meningen att man ska få sova en timme MER nu när klockorna ställdes om till vintertid?
Ja för så gick det INTE till här i natt.
Irma var uppe och spang här mitt i natten och somnade aldrig riktigt om igen, förens det var dags att gå upp för att gå till skolan.
Då blev det gråt och tandagnisslan.
....hela vägen till skolan.
Och för första gången fick jag vara med om att ha ett barn som inte ville gå in i skolan utan bara grät.
Hon har BANNE mig missuppfattat detta med att sova på nätterna.
Som tur är finns det avledningmanövrar och tappar man bara inte konceptet så kan det gå bra.
Mer vill jag inte säja om detta tema för sist jag gjorde det så sket det sig med hela familjelivet. Irma slog bakut på alla de punkter som jag dagen innan skrytit så om inför okända människor på föräldramötet.
Jag har lärt mig.
Jag håller käft.
Inget skryt här inte.
Och peppar peppar för att vara på den säkra sidan.
Då idag är vi alla redigt darriga på benen och jag känner mig som att jag befinner mig i nån slags dröm.
....mardröm.
Dessutom har jag en bunt saker som jag måste komma till skott med och det fungerar inte med bommul i huvudet.
Men måndag är det....
- att vi dekorerat så fint här med Halloween upp över öronen. Kanske LITE överdrivet men nu är det pyntat.
- att jag funderar på om man inte skulle ta och slå till med en liten Halloween-fest för barnen nu när vi har så dekorerat här.
- att det är långhelg i helgen och fredagen ledigt.
- att det är mycket jobb"chanser" omkring mig nu. Inga svar eller intevjuer, men det verkar ju finnas möjligheter i alla fall.
- att tiden går så fort.
.....fast jag undrar verkligen om jag är så glad över just det.
Jag tar och stryker den.
....att tiden går så fort.
/Y
Skrivet den: 2013-10-16 Klockan: 11:52:10
Här ligger jag i sängen
....I DID IT!
Jag resonerar som så att när man bara hostar om man anstränger sig, och även om man bara ligger still i sängen, och om man bara känner sig klen och ledsen, ja då kan man lika gärna gå hem och dra ett gammalt lakan över sig.
Jag gick direkt hem från skollämningen och la mig i sängen.
Ja ja, jag satte på en tvättmaskin innan.
Men sen la jag mig, och bestämde att jag INTE skulle ha dåligt samvete för det. Tydligen kan man inte bestämma sådant. Men jag ligger här nu och har det SÅ skönt.
Min kropp är som gjord för att ligga i en säng. I alla fall när den är förkyld.
Jag resonerar som så att när man bara hostar om man anstränger sig, och även om man bara ligger still i sängen, och om man bara känner sig klen och ledsen, ja då kan man lika gärna gå hem och dra ett gammalt lakan över sig.
Och du kommer inte att gå upp hundra kilo Yohanna om du hoppar över morgonrundan en vecka. Jag lovar. Två fingrar på Bibeln.
......hoppas jag ;)
Och efter en sån här morgon....
Treårstrotsen har kommit till huset. Och det är inte en sort att leka med.
Tillsammans med trötthet över att ha börjat skolan så verkar detta vara mer en scitzofrenisk härdsmälta än treårstrots. Men det verkar mera logiskt med trotsålder.
Idag började jag till och med storböla inför skitungarna vid frukostbordet.
Ja Lillskatten satt inte vid frukostbordet. Hon låg på golvet och gallskrek för att inte hon fick ha Guldklimpens morgonrock på sig.
Och det fanns inga förklaringar som hjälpte.
Då brast det för mig.
Jag ville inte behöva bli arg igen.
Igår var jag arg och skällde på dem hela dagen. Jag ville inte mer.
Lillskatten är helt förbi av trötthet när jag hämtar henne i skolan. Hon blir arg och börjar gråta för allt. Och då menar jag verkligen ALLT. Det är som att balansera på en nålspets och tänka på vad man säger. Och oftast så hjälper inte det. Det skiter sig i alla fall och så har vi gråt och tandagnisslan hela vägen hem.
Så bråkas det när vi kommer hem och ska ta av oss skoluniformen och tvätta händerna och så somnar hon i soffan av utmattning.
Vilket gör att hela eftermiddagsschemat går i kras, hon vaknar på ett fruktansvärt humör och vill sedan inte somna på kvällen när det är sängdags.
Vilket gör att hon är ännu tröttare dagen efter, mer bråk, mer gråt och så börjar det om.
I lördags, på Ikea blev hon hysterisk för att jag skar köttbullarna.
Trodde jag.
Sedan var det för att jag skar dem med fel kniv.
Tror jag....
Hon blir så arg att hon exploderar. Det går inte att tala med henne. Inte att förklara. Hon bara viftar med armarna och skriker. På Ikea var det bara att bära ut henne i kapprummet och låta henne åla omkring där på golvet tills hon lugnat sig.
Försöka igen.
Inte.
Bära ut henne igen i kapprummet.
Försöka igen.
Medan hela matsalen tittade på oss.
Och ta kort.
Jag tar kort för att komma ihåg detta. Och för att kunna visa henne om hon skulle våga komma under tonåren och klaga på sin barndom.
Så här var det!
Så här hade vi det.
Som tur är så har jag ju varit med om detta förut. Jag vet ju att det är en period. Både treåring och skolstarten. De vänjer ju sig.
Det blir bättre.
Men tills dess måste vi överleva.
Men idag ville jag inte mer.
Inte efter en sådan dag som igår.
Nu när det hade börjar så bra med skratt och bus på morgonen.
Så jag började gråta och gick in på toa och tog en time-out.
Då lirkade Guldklimpen med sin lillasyster, fick på henne morgonrocken och upp på stolen för att äta.
Han kan han, bara han vill.
Och då började jag ju böla för det också.
Då kändes helt plötsligt mina nyfärgade ögonfransar som en larvig grej att vara stolt över. När det finns sånna här andra grejer i mitt liv.
Nu har jag ångest för vad som ska hända idag när jag hämtar dem i skolan och vi måste skynda oss för att jag ska i väg och jobba.
Men det är ju livet.
Sånt måste gå....
/Y
Skrivet den: 2013-06-05 Klockan: 15:14:27
Här lägger sig folk i hela tiden
Kommer ni ihåg den där kategorin som jag startade här för inte så länge sedan. Eller länge och länge sedan, det är ju relativt, tiden springer ju iväg så det har säkert gått ett tag.
Fördelar och nackdelar med att flytta till Gran Canaria och varför jag startade den >>>.
Idag hände det ÄNNU en sak som fick mig att tänka på den där listan igen. Saker och händelser som poppar upp och som liksom får det att blixtra till inne i mig och reagera. Detta är jag inte van vid, kan jag tänka och så funderar jag på varför och om det är BRA eller DÅLIGT det jag varit med om.
Dagens händelse, eller det som mynnade ut i det vet jag inte om jag ska klassa som bra eller dåligt, jag vet bara att det känns ovant för mig och automatisk så hamnar det ju då på den negativa listan. För något konstigt, något annorlunda mot hur det går till i Sverige, kan väl aldrig vara bra ;)....eller?
Jag har ju berättat om hur Lillskatten, för en tid sedan, blivit väldigt lik sin bror och skulle hejja på alla på gatan. Det var Hej och God Dag på alla och mest hela tiden.
Ingen blygsamhet där inte.
Men så är det inte längre och jag har funderat SÅ på varför.
Vi möter ju mest samma folk ute på våra skollämningar och morgonrundor och det har ju blivit liksom väldigt naturligt att jag hälsar och småpratar lite även om jag inte känner människorna utanför Morgonrundorna.
Lillskatten har också hälsat och babblat med folket men så för ett tag sedan så lade jag märke till att hon inte gör det längre. Hon gömmer sig i vagnen och låtsas att sova när vi möter VISSA.
För det är inte alla som detta händer med. Några har hon fortfarande lust att hälsa på. Men speciellt EN papa utanför skolan VÄGRAR hon att prata med utan bara sitter som en stenstod och svarar varken bu eller bä på tilltal.
Men nu har jag det!
När jag tar upp henne på morgonen så är hon mer eller mindre sömnig och för att jag ska få gå min morgonrunda i fred utan skrik och gnäll så får hon ha sin napp med sig när vi går och skollämnar. När vi kommer hem så läggs den i sängen och så används den inte mer förens det ska sovas.
Men det verkar som att den där nappen sticker i ögonen på folk och eftersom vi är här där vi är, i Spanien, så håller folk inte tand för tunga utan ska kommentera det hela tiden.
De drar ut nappen för henne, säjer att det bara är bebisar som använder napp, eller bara fula flickor eller hånar henne i största allmänhet.
Vad nu DE har med det att göra.
Så Lillskatten har slutat hälsa på dem och försöker gömma sig i vagnen och det kan jag förstå. Jag vill inte heller prata med tokigt folk som inte kan uppföra sig.
Nappen, och hur och när den ska användas, är något som är mellan MIG & Lillskatten, som vi avhandlar i vår familj. Inget som någon annan behöver lägga sig i.
Och idag så rann det över för mig.
En dam som vi mötte gjorde sig lustig över att Iram tog bort nappen och gömde sig när hon såg henne komma och då sa jag rent ut att det är för att alla hånar henne när hon kommer med nappen i munnen. Och att hon slutat hälsa just på grund av det.
Damen tyckte att detta var jättebra och att nu skulle det bli så enkelt att få Irma att sluta med napp så.
Och DET är så himla typiskt för folk här. De tycker att de har all rätt att lägga sig i saker som de inte har med att göra, att kommentera och komma med åsikter. Samt att de har ett sånt konstigt sätt att se på saker. Det är väl för i hela friden inte ett bra sätt att få ett barn att sluta med napp genom att håna det och skrämma det till att sluta.
Bha!
Jag blir bara så himla trött ibland....för det mesta.
Det känns som att det är att stånga huvudet mot en vägg när man försöker förklara för folk.
LISTAN på för- och nackdelar med att flytta till Gran Canaria
Skrivet den: 2013-02-20 Klockan: 13:25:00
Här har vi påsar under ögonen idag
....för det var en SÅN DÄR natt med Irma igen. Jag trodde att hon hade vuxit ifrån det men rätt var det är när man invaggats i falsk trygghet så kommer det en.
Bra så att man håller baby-suget i schack.
Kom ihåg Yohanna, kom ihåg hur det var ;) >>>
Irma har varit vaken HELA natten känns det som. Eller vaken och vaken var hon ju inte, jag tror att hon sov. Men hon drömde mardrömmar, skrek, gnällde och skulle ha vatten.
När jag bara hyschade åt henne, efter att hon FÅTT vattenslurk, så blev hon SKITFÖRBANNAD och bara kastade sig runt i sängen.
HELA JÄKLA NATTEN!
Hon har mycket på gång i huvudet den där tjejen...
Egentligen skulle hon sova som en prinsessa tycker man. För hon ville inte sova middag på dagen igår, så när det var dags att gå och hämta hem Guldklimpen från skolan och hon fortfarande inte somnat så var det bara att speta iväg, hon och jag hand i hand ;)
Vi hann bara utanför dörren så var hon TRÖTT och ville INTE gå.
Vad i HELA friden!
Då så var det dags att bli trött.
Jag fick släpa en skrikande Irma hela vägen till skolan, men GÅ skulle hon göra ;)
Så var vi ute hela eftermiddagen i parken medans Alexander var på sin svenskakurs. Så hon borde ha fått frisk luft upp över öronen och motion på det.
Trött borde man tycka att hon skulle vara.
Sova som en stock också.
Men nej då.
Jag har skrivit det förr och jag är övertygad om att ju mer barn sover, desto bättre och mer sover de. Och precis tvärtom. Sover de lite, så blir de så trötta att de blir övertrötta och sover dåligt och lite.
En ond cirkel.
Irma har ju alltid varit lite speciell.
Eller speciell och speciell, hon är ANNORLUNDARE än Alexander.
Helt annolunda.
Man ska inte tro att bara för att man har ett barn, så har man massor med erfarenhet. För man kan hoppa upp och sätta sig på att det andra barnet inte kommer att reagera på exakt samma sätt som det första och så får man lära om från början igen.
Lillskatten har ju sedan hon fyllde två år varit utan blöja och skött både nummer och två med bravur på toaletten.
Jag har varit förstummad. För som vi kämpade med Guldklimpen.
Men så på födelsedagskalaset förr lördagen >>> så blev det ju en liten, ja LITEN är kanske inte rätt ord i detta sammanhang men..., olycka och det kom i byxorna.
Inget konstigt med det.
Nån gång var det ju tvunget att vara hennes tur och det är inte alltid lätt att säja till i tid när man är mitt uppe i rolig lek och inte vill gå ifrån.
Men jag var bra förvånad.
Men sedan dess har ALLT, nummer två, kommit i byxorna. Hon har inte ens försökt att säja till innan.
Och NU var vi förvånade.
Vad hade hänt?
Vad skulle vi göra?
Oroliga.
Så igår när Lillskatten satt på toa så kom det fram att NEJ hon ville inte bajsa för det gjorde ONT, hon var rädd.
Aha! Något hade hänt och hon hade blivit skrämd.
Så jag övertygade henne om att det inte skulle göra ont. Mamma skulle hålla i rumpan så det var tryggt.
Och visst gick det.
Nu är vi igång igen.
Och jag håller rumpor ;)
Jag kan se mig själv om tio år. Fortfarandes hållandes i rumporna för att det ska vågas gå på toaletten.
Man ska vara försiktig med vad man hittar på för lösningar ;)
Men detta med att ha barn.
Det är förvirrande.
Vad som helst kan hända som ger vilka konsekvenser som helst och DET vet du inte förens efteråt.
Och DÅ måste du hitta på en lösning som fungerar, egentligen vad som helst men man får vara jäkligt påhittig, så att det uppstådda traumat övervinns.
SÅ.
Det var en del av vår tråkiga vardag här.
/Y
Zzzzzzzzz ;)
Skrivet den: 2012-11-28 Klockan: 15:17:00
Här har vi fått en ny rutin
....som jag inte hade en aning om att vi skulle ha; tandborst-bus.
(Uppdatering: Efter lite strul med nybörjar-youtubandet så är det nu fixat och SKA gå att se på klippet. Annars så hör av er igen. Det är inte lätt detta ;) )
Som jag berättat tidigare >>> så vill Irma inte alls borsta tänderna. Inte för allt smör i Småland. Hellre äter hon glödande kol.
....eller hur man nu ska beskriva saken.
När det är dags att borsta tänderna så blir det gråt och tandagnisslan, OFELBART.
Älsklingen har fått tagit den rollen....på kvällarna (hornen växer ut he he).
Älsklingen har fått tagit den rollen....på kvällarna (hornen växer ut he he).
Men på dagarna måste jag görat själv, och borstas tänder ska det.
Det är en sak som jag INTE tummar på.
Så det har hittills varit: hålla-fast-ungen-i-ett-järngrepp-och-utnyttja-att-hon-skriker-som-en-galning-och-i-alla-fall-öppnar-munnen-taktiken.
Mitt hjärta har blödit men borstas tänder ska det.
Det har även testats taktik som: ställa-upp-alla-leksaker-som-finns-på-handfatet-och-hoppas-att-hon-distraheras-och-inte-märker-att-vi-borstar.
Den fungerar.....ibland.
Men nu har skitungen kommit på att hon kan springa undan, springa runt bordet, leka katt och råtta med mig.
Och hon är snabb ;)
Sen brukas det hamnas i sängen och avslutas med kittel och gos tills andan går ur och det blir lite slakt i armarna som klöser och benen som sparkas så hårt (Irmas alltså). ;)
Det funkar ganska så bra.....när det inte är bråttom.
Och jag försöker att öva mig i mindfullnes och vara i ögonblicket och njuta av det fina jag får vara med om.
Härligaste gos med min lilla Lillskatt, min argbigga, vår stora överaskning Irma.
Så här kommer Yohanna i Las Palmas första videoblogg ever. Man vet aldrig, det kanske blir fler ;)
Det är alltså tandborstningen som vi bråkar om ;)
Och lägg för 1000-ingen inte märke till alla högar överallt. Det är stortvättning och sortering på hög nivå inför resväskepackning som gäller just nu hemma hos oss.
Yohanna i Las Palmas och skitungen Irma goes webblogg alltså ;)
/Y
Skrivet den: 2012-10-09 Klockan: 13:28:16
Här var det argt idag.....och igår
...helt otroligt att så mycket ilska kan rymmas i en liten två-årings kropp. Att det inte börjar pysa ur öronen. Eller det kanske det gjorde, tittade inte så noga ;)
I går när Älsklingen kom hem från jobbet så höll grannarna på igen.
De håller på ganska så ofta.
Och är arga.
Älsklingen berättade att det hade hörts gråt och skrik ända ut på parkeringen. Ljudet av tallrikar som slängts i köket hade varit ofelbart och Älsklingen hade försökt att smyga sig upp i trapphuset UTAN att hamna i skottelden. Precis när han tog sista trappan upp öppnades granndörren och en resväska hade kastats ut med skrik om att dra så långt pepparn växer.
Huvaligen!
Jag blir nervös av sånt.
Spanskt temperament ;)
Och det verkar inte bättre än att vi har en till liten argbigga här hemma, MED spanskt temprament.
Återigen fick trapphuset uppleva raseri när vi kom hem från skollämning och morgonrunda idag.
Irma är verkligen en Dr Jekyl och en Mr Hyde och jag står som handfallen när de kommer fram. Ena stunden glad och sprudlande liten tjej som hälsar och skrattar åt alla hon möter på morgonen.
Mamman skrattar mindre när det ska hälsas på fan och hans moster under hela rundan och frukostmagen piper som en liten mus efter att få komma hem, duscha och få i sig dagens första mål, i lugn o ro ska jag väl inte tillägga för den intas ju tillsammans med Irma ;)
Och jag försöker verkligen att ha TÅLAMOD och inte avbryta den så "viktiga" utvecklingen hos barnen. De ska få prova på och ha ansvar och frihet, allt under rimliga gränser för vad JAG tycker går för sig.
Men att stå en halvtimme VARJE morgon och försöka se uppmuntrande ut medans Irma ska försöka att öppna ytterdörren, ja där tryter faktiskt mina resurser.
Och VARFÖR är det så jäkla viktigt med den där jäkla dörren vareviga morgon?
Och ska man försöka att förklara så är det som att hälla vatten på en gås. 2-åringar FÖRSTÅR verkligen INTE. Eller också har hon allvarliga hörselproblem, som bara uttrycker sig i sådana här tillfällen naturligtvis. Inte när det vankas godis eller annat skoj ;)
Så när jag tog nyckeln ifrån henne, för att ÄNTLIGEN få komma in, kissa, dricka vatten, duscha och få i oss lite mat, ja då var det som att öppna Pandoras ask, helvetet brakade lös och alla, och nu menar jag verkligen ALLA i hela Las Palmas fick sig en dos av Irma-raseri.
Av att inte få öppna dörren.
Efter en halvtimmes försökande.
Som tur är så går det över ganska så fort....hos henne. Jag är skärrad fortfarande.
Hur ska detta gå?
/Y
Skrivet den: 2012-10-04 Klockan: 18:11:41
Irma 2 år ♥ Lillskatten
Tiden går som sagt och både 22 månader, 23 och nu två-årsdagen + lite till, har kommit och gått utan att jag har dokumenterat som jag brukar och som jag VILL göra. Jag har funderat på hur jag ska skriva detta utan att det låter fel och negativt men det går inte att gå runt gröten, pang på rödbetan, säj det bara:
Irma är INGET rolig nu.
Fast samtidigt så jäkla kul.
Varför kan de små inte bara ploppa ut ( i ordets rätta bemärkelse) vara gulliga medgörliga bebisar och sedan gå direkt till empatiska och förstående tonåringar på väg att flytta hemifrån?
Varför ska det finnas en två-års-period?
Helt onödigt tycker jag och väldigt påfrestande.
Har en granne i huset mitt emot och en granne ovanpå som bägge har tonårsdöttrar hemma. Det skriks, gormas, slängs i dörrar och är allmänt kallabalik hemma hos dem för jämnan.
Jag skulle aldrig orka med.
Men jag har på känn att det är så det kommer att bli hemma hos oss om si-så-där 12 år.
Irma har blivit stora damen nu, tycker hon själv, och har ett hiskeligt humör. Hon skriker och slåss så fort som det går henne emot. Och det gör det ju väldigt ofta eftersom hon ska prova på allt och klara allt själv.
Och jäklar vilken stämma hon har.
Och struntar fullkomligt i våra förmaningar, råd eller varningar.
Hon lyssnar INTE.
Hon VET vad hon vill och så ska det bli.
Så råkar hon ju ut för saker och olyckor jämt och ständigt också.
Men lär hon sig, nja, jag är tveksam ;)
Så vad är det som har hänt?
Det var väl som det var när jag skrev sist >>>, vid 21 månader. Hon hade en massa mardrömmar på nätterna och vaknade ständigt och jämt. Jag började märka att hon började ändra sig i sitt sätt att vara. Bli manhaftigare, argare, vilja prova och göra saker själv. Och alla dessa konflikter som blev under dagarna kom tillbaka som mardrömmar på nätterna. Hon kunde skrika i sömnen:
- Nej!
- Den är min!
osv.
Det var parken och fotboll och vänner och leka mest hela tiden.
Direkt när hon vaknade på morgonen så började hon att tjata:
- Mami, parken fotboll vamos (kom så går vi).
Och när vi åkte till sommarstugan på semester så urartade det hela helt. Hon blev helt besatt av att leka och vara med kompisar.
Hon slutade äta.
Hon hade ingen ro att sitta still.
Ville ner på golver och sticka ut på en gång.
Och när vi försökte att förklara för henne att nu sitter vi och äter, alla tillsammans vid bordet, och sen får ni gå och leka, ja det var ju Irma, gråt och tandagnisslan så det hördes väl ända till grannön ;)
Vi funderade många gånger på att äta innomhus för den skullen och strunta i den fina uteplatsen. För att hon inte skulle se barnen som fanns där ute.
Solsängen som vi hade haft som grind för att hon inte skulle kunna sticka ut från tomten överlistades snabbt och det var ingen idé att ha den. Vi fick turas om att sitta vakt utanför bungalowen.
En som fixade saker inne och en som vaktade Irma som lekte utanför.
Skitkul!
På stranden var hon först lite reserverad eftersom en våg kommit och kastat sig över henne den första gången hon var där >>>. Men så visade jag henne hur man skulle bada (väldigt dum ide ;) Yohanna) och sedan var det inget som kunde få hej på henne där.
Så semestern blev inte riktigt den lugna trevliga semester som jag sett fram emot utan mer ett ständigt stressmoment med mycket oro och irritation.
Jag var ett nervvrak.
Jag som var andra-gångs-mamma och borde vara van ;)
Men ungarna sov bra under sommarlovet, ända tills nio på morgonen så jag var överlycklig över det. Fast det kanske berodde mer på sena kvällar och daglig motion än derar sov-färdigheter.
Fast det var ett jäkla liv på ungarna när de skulle leka, och är fortfarande. Irma är, hur man nu säjer, väldigt lätt på handen och slår sin bror så fort som hon får tillfälle. Så fort hon blir arg och något inte går som hon vill så lappar hon till storebror.
Vi har förmanat, vi har satt i skammvrån, vi har blivit arga, vi har lyft bort.
Inget hjälper.
Hjälp!
Dock har jag inte sett Irma slagits utanför familjen med andra barn. Och det ska man väl vara glad över, mitt i allt.
Men så kom MAGSJUKAN >>>, den första i vår familj (peppar peppar) och där efter Irmas diarre som höll i sig. Och med sommarlovets matvägran, den ständiga aktiviteten och så magkrångel så blev Irma väldigt smal och spinkig. Inget som nån annan såg för det var inte överdrivet. Men jag såg ju, två kilo är mycket för nån som mäter en meter, och mitt mammahjärta grät.
ÄVEN fast jag vet att detta är en period och att Alexander hade en sån också runt 2-års-åldern.
Det är bara att vänta och se, vilket är mycket lättare sagt än gjort.
Men så gick det över, helt plötsligt en dag, dagen efter vi varit hos doktorn är det inte typiskt? En dag så började Irma äta igen, magen var i ordning och allt blev frid och fröjd, hrmm hrmmm.
Nej men när de börjar äta bra så faller många stenar från hjärtat.
Faktum är att hon började fråga om mat jämt och ständigt, precis som om hon försökte att äta upp sig igen.
Och nu på sistonde så har vi övat på att äta själv och hon är så duktig. Speciellt när det vankas spagetti eller korv och makaroner.
Så det kör vi ganska så ofta ;)
Irma har borstat tänderna sedan hon kunnat BARA för att Alexander gjorde det och då skulle hon också. Men det har ju varit lite si och så med den rutinen. Men så tykte jag nu att eftersom hon har så mycket tänder så började det bli dags att även hon skulle inkluderas i de dagliga tandborstningsrutinerna och få det ordentligt gjort.
Herre jäklar vilket liv det blev!
Hon skulle inte borsta några tänder.
Så då lät vi det vara och hon fick komma och gå som hon ville under morgon- och kvällsrutinerna. Det kändes inte riktigt rätt med gråt och tandagnisslan varenda gång. Vi ville se om hon självmant skulle komma om vi inte tvingade henne.
NOPE!
Här bestämmer vi och tänder ska borstas.
Men det blev att brotta ner henne, hålla fast henne och stänga av öronen.
Nu är det jag som bestämmer.
Det gick så långt att Älsklingen inte ville borsta tänderna på henne utan det var jag som fick vara den elaka-mamman.
Nu går det bätttre och det blir bättre och bättre för varje dag. Men det är ju förjäkligt att man ska behöva gå igenom sånt här ;)
Samtidigt som hon är en tjej med ett sjuhelsikes humör och temprament så är hon så go och pussas och kramas så det står härliga till. Hon pratar konstant och kan nu säja meningar som:
- Titta mamma flygplan.
Och
- Jag vill INTE, som är väldigt poppis ;)
Så urgullig och go på alla sätt.
När hon är glad...
Men det är tammetusan helt omöjligt att förklara saker för henne när hon väl fått en idé i skallen.
Hon lyssnar INTE.
Hon hör bara nej även om man säjer ja och det är så frustrerande så jag går åt ibland ;)
Rätt vad det var under sommaren så började Irma tjata om att hon skulle gå på toa, det kom bajs hit och bajs dit. Typiskt när hon såg oss alla andra gå på toa och själv ville själv också.
Men det kom ju inget.
Jag har potta sedan tidigare och en insattsring till toan men de låg undanpackade långt in i förrådet. Hon är ju bara 2 och Alexander slutade inte med blöja förens han var 3½.
Jag var inte förberedd.
Men så tog vi fram sakerna i alla fall och provade och det gick så bra att jag fattar knappt. Första gången körde jag med ett litet lavemang för att visa vad det var som skulle hända och första kisset kom en dag av sig själv.
Och nu är det inget hejd på det.
Som hon aldrig gjort något förrut.
Nu gäller det bara för mig att komma ihåg att sätta henne på toan, för vi är inte riktigt igång med att känna på sig eller att kunna hålla sig.
Men jag är IMPONERAD.
Jag är inte riktigt med på att de håller på att bli stora, mina små ;)
Men det håller de på och blir.
Och lite sorjligt är det.
Aldrig mer byta en blöja......jättesorjligt ;)
/Y
Skrivet den: 2012-08-22 Klockan: 00:29:00
Här hade vi kalas
Först körde vi lite poolhäng.
Så blåste vi ballonger och dekorerade.
Så blev det minidisco i vardagsrummet.
Sedan så brassade jag 20 stycken bbq-marinerade kotletter och tre paket med köttkorv. Lagom rökit så där i värmen.
Älsklingen hade tagit med reklamhattar från jobbet till alla att spöka ut sig i.
Åså blev det käk naturligtvis. Det räckte precis med stjärterum. Det enda var att Älsklingen fick sitta på ett nattygsbord och jag en pall. Men det var så små missar så.
Och så tårta naturligtvis. Som ALLA barnen fick blåsa ut i tur och ordning. Så många tändningar och släckningar att jag inte ens tror brandkåren haft så många ens under ett år ;)
2 ljus för Irma och 4+1 till Älsklingen. Ordning och reda ska det vara ;)
Och paketöppning. Även storebror fick några för husfridens skull.
Varför det blev ett sånt lyckat kalas då?
Ja, jag vet inte riktigt. En blandning mellan inte FÖR mycket stress, lagom många inbjudna, hinna prata med gästerna, snälla barn, allt flyter på, lyckas njuta av maten.
Ja en skön känsla när allt är över helt enkelt.
Svårt att förklara ;)
/Y
Skrivet den: 2012-08-08 Klockan: 00:38:23
Här blev det bra till slut
Har precis varit i väg och lämnat ett nattklädd Guldklimp på sitt pyjamasparty.
Han verkade vara ok.
Eller rättare sagt, han märkte inte ens att jag sa god natt och gick när han hade kompisar där och ett alldeles nytt Wii-spel att utforska.
Det är väl så det ska vara.
Men det känns lite sorjligt i hjärtat och lägenheten känns väldigt tom just nu. Hur ska det inte bli i morgon förmiddag när Irma märker vad som fattas ;)
Dagen som vi haft här, med födelsedagsfirande på en höft, blev väldigt lyckad trots allt.
Helt över förväntan.
Och jag är så himla glad för det.
Igår var jag så ledsen och besviken på mig själv för att jag inte hade ordnat det roligare, men detta blev kanon till slut.
Vi var ute på förmiddagen och handlade atteraljer till en improviserad mini-födelsedags-tårta och när Älsklingen kom hem från jobbet så familjefirade vi lite.
Först ringde mormor & morfar på chatten och grattade.
Sedan ringde det kompisar på telefonen och grattade.
Och till slut så ringde familjen från Göteborg, med påhälsande farmor & farfar där och sjöng och spelade på chatten.
Tänk vad bra vi har det som kan live-chatta med våra familjer.
Men om det är sån här ståhej när hon fyller 2, hur ska det då inte bli i framtiden ;)
Efter att Irma blåst ut ett ljus på tårtan så fick hon rök i ögonen och blev lite skeptisk till att blåsa ut ljus. Men efter att vi övat lite till, allt under käcka pårop, så fick hon mod att blåsa. Och sedan så ville hon inte sluta.
Inte förens vi tänt och släkt tårtljusen så många gånger att de brunnit ned.
Och presenterna blev helt klart lyckade, fastän det var plastigt skräp.
Jag ska fortsätta att leta fin servis vid sidan av nu. Tills vidare får detta duga och det verkar duga väldigt bra i ungarnas ögon. Som naturligtvis redan var i luven på varandra om vem som skulle leka med vad ;)
Nu ska jag gå och lägga mig, nöjd med denna dagen, fast inte försöka att tänka på den tomma sängen i rummet bredvid. Och framför allt inte börja tänka dumma tankar som att det kommer att "hända" något, han kommer att komma bort, trilla ut, bli kidnappad eller jag vet inte vad för dumt som brukar dyka upp i huvet på mig när jag ska sova.
/Y
Skrivet den: 2012-08-07 Klockan: 15:35:40
Här har vi 2-årsdag
Ja vad vi har pysslad med idag är väl ganska så uppenbart, firat födelsedag ;)
Fast egentligen inte SÅ mycket, bara det att det legat som en födelsedagsstämning över allt vardagliga som vi gör normala dagar också.
Äta frukost, borsta tänderna, sätta på tvättmaskin, klä på oss, gå till fruktaffären....
GRATTIS Irma Lillskatten på 2-årsdagen!
Och jag som hade sån presentångest igår >>>.
I dag så visade det ju sig att det hur bra som helst att leka med ett födelsedagskort.
Hur skoj som helst.
Födelsedagskortet kanske INTE tycker likadant dock ;)
Vi har varit till fruktaffären och köpt frukt till eftermiddagens födelsedagsfirning som blir fruktsallad med vanljyoghurt och solrosfrön. Så att jag kan vara med och njuta utan att få dåligt samvete. Och säsongens frukt är just nu OTROLIGT god. Jag kan lätt föreställa mig att det var så här som Paradisets frukter måste ha smakat.
Nästan lite overkligt gott.
Fast det blev EN jättemuffin också som jag ska pimpa lite med dekoration och ljus så det blir lite tårtstämning i alla fall.....till ungarna ;)
Och detta med kvällena pyamasparty för Alexander, ja jisses hur ska vi göra?
I går när ungarna gått och lagt sig så hörde vi plötsligt gråt inifrån Alexanders rum och när jag kom in så hittade jag en helt förtvivlad liten kille där inne.
Vi hade tidigare pratat om vad ett pyjamasparty var och vad de skulle göra och Alexander hade haft värsta ångesten att bestämma sig om hur han skulle göra: gå eller inte.
Han ville ju så gärna gå men så ville han inte att vi skulle bli ledsa om han gick heller.
Nu låg han i sängen och grät för att han inte riktigt förstått att partyt var UTAN föräldrar utan han hade trott att vi skulle gå hela familjen, som vi alltid brukar göra.
Och det var han ledsen för nu.
Ja lille killen.
Det är inte alltid lätt att bli större...
/Y
Skrivet den: 2012-08-07 Klockan: 00:29:25
Här har jag födelsedagsångest
Vad köper man till en 2-åring som inte behöver någonting?
Som inte är skräp, men som ändå är roligt?
Ingen aning och jag har värsta ångesten över detta.
Ja det är ju Irma som fyller 2 i morgon, tisdag och hon har verkligen ALLT som hon behöver; kläder, skor, leksaker, böcker och en HÄRLIG familj ;)
Men någon present måste det ju bli.
Jag stog där i leksakaffären och VISSTE vad jag ville ha men kunde inte köpa det :(
Dels för att det inte fanns i leksaksaffären.
Dels för att jag inte hade pengarna till det.
Och dels för att jag inte ville köpa något skräpigt substitut för det.
Det blev inget bra i alla fall. Som tur är så fyller hon ju bara 2 och kommer förhoppningsvist inte ha några avancerade minnen av sin presentskörd, i framtiden. Och vi har ju planer på att fira denna födelsedag, tillsammans med Älsklingens, nästa lördag med större dunder och brak.
Det får duga.
Vad det blev?
Jo jag VILLE köpa Ikeas träkök till Irma. Men det kostar 1000 kronor så det GÅR inte. Och så ville jag köpa nån fin servis till henne, men inte i porslin som går sönder. Utan kanske i plast, eller metall. Men inte skrikiga plastiga färger med klistermärken som det FANNS i leksakaffären.
Så det blev inget sånt heller.
Det blev det minst dåliga alternativet; en kundvagn, en korg och en massa olika affärsvaror som jag har sett att hon intresserat sig för hemma hos en kompis när hon fått leka med dennes leksaker.
Men jag ville inte ha det så plastigt och det VAR det, det fanns inget annat.
Och nu så har jag värsta ångesten över detta.
Något som jag INTE har ångest för idag, men som jag hade ångest för innan jag gjorde det, var att jag gick hem efter shoppingen. Flera dagar har gått utan att jag har kunnat gå min runda och nu fick jag äntligen det gjort. Även fast jag hade ont i fötterna efter shoppingen, var trött och ledsen på grund av densamme.
Men jag gick hem.
Och det känns bättre nu, i alla fall angående gångningen. (ni ser fartvinden i håret va? Så fort gick jag ;) )
/Y
Skrivet den: 2012-06-13 Klockan: 13:15:12
För snabb för mig
Jag vände mig bara bort ett ögonblick.
Men på ett ögonblick kan ALLT hända.
Vilken tur att vi är i renoveringstagen och ska måla och spackla alla "olyckor".
Fast det kanske inte är nån idé ÄN...
Man MÅSTE försöka se det positiva i allt.
Hmmmmm, det kanske blir en stor konstnär av henne? Fast jag har ju aldrig sett nån stor konstnär som målar sina konstverk på händer och kläder.
Väggar, ja.
Men händer, nja....
Tänk så olika ungar är. Så här gjorde aldrig Alexander. Så jag är inte riktigt van än. Lämna tuchpennor i väskan så där. Allra längst ner i den djupaste fickan.
För lätt!
/Y
Men på ett ögonblick kan ALLT hända.
Vilken tur att vi är i renoveringstagen och ska måla och spackla alla "olyckor".
Fast det kanske inte är nån idé ÄN...
Man MÅSTE försöka se det positiva i allt.
Hmmmmm, det kanske blir en stor konstnär av henne? Fast jag har ju aldrig sett nån stor konstnär som målar sina konstverk på händer och kläder.
Väggar, ja.
Men händer, nja....
Tänk så olika ungar är. Så här gjorde aldrig Alexander. Så jag är inte riktigt van än. Lämna tuchpennor i väskan så där. Allra längst ner i den djupaste fickan.
För lätt!
/Y
Skrivet den: 2012-05-24 Klockan: 13:41:27
Irma 21 månader ♥ Lillskatten
Sist jag skrev om Irma så fyllde hon ju 20 månader >>> och tiden går....nej springer iväg. Hon har fyllt 21 månader för länge sedan och snart är det dags för 2-års-dagen.
Men en sak i taget.
Jag vill ju inte komma på efterkälken.
Jag har fått frågor om hur länge som man räknar ett barns ålder i månader och jag antar att det är lite upp till var och en. Jag tror nog att vid två år, ja då är det slut på det. Då är hon ett barn och inte bebis med ålder i månader längre.
Men nu, 21 månader alltså. 1 år och 9 månader. Eller 3 månader kvar tills 2-års-dagen om det känns lättare att förstå så ;)
TAL
Om jag tyckte att talet utvecklats enormt förra månaden så är det inget mot vad som hänt nu.
Här går det undan.
Nu säjer hon redan flera ord på raken. Ex:
- Titta, mamma, pippi.
Titta mamma en pippifågel.
Det är pippisar och vovvar och
kissar och flygplan och BAJS när vi är ute och går.
- Titta mamma TITTA! skriker hon.
Och jag tittar.
Och för det mesta så ser jag ingenting. Inte förens jag antränger mig riktigt mycket. Då kanske jag ser en pippi uppflugen på nån lyktstolpe låååååångt där borta.
För Irma har syn som en falk och ser små små saker långt bort som ingen annan ser.
Hon kan till exempel se en liten liten musse i en leksakstidning som är omöjlig att upptäcka om man inte har förstoringsglas.
Men där är den ;)
Och det är Hola (hej) och Adios & hej då om vart annat till alla som vi möter när vi är ute och
går. Vissa personer på gatan känner hon igen, för dem möter vi varje dag när vi går samma runda, och då blir det extra entusiastiska skrik och rop.
SÄNGEN
Vet ni vad?
Irma vill ha täcke på sig.
Helt plötsligt så blev det helt tvärt-om. Nu när värmen kom och alla andra svettades så ville Irma plötsligt ha täcke på sig.
Man kunde se henne dra det över sig på nätterna. Och när jag stoppade om henne på kvällarna så skulle jag bre det ut över henne.
Hon som HATAT att ha täcke på sig....när det var kallt ;)
Klart att efter nån timme eller så, så vaknade hon ju alldeles dyngsvettig och grät och ville ha vatten.
Suck!
Det blev att komma ihåg att gå in till henne när hon somnat och ta av täcket, INNAN hon började att svettas.
Fast sen så tog jag bort istoppstäcket och lät henne sova i boddy och då med bara lakanet över sig. Så gick det bättre.
Så har hon börjat vela krypa ner i Alexanders säng när vi sjunger god-natt-visor om kvällarna.
Med hans täcke över sig - naturligtvis ;)
SOVA
Ja, det är fortfarande inte smärtfritt detta med Irmas sovning och jag undrat verkligen om detta ska hålla på i evigheter.
En vecka kan hon sova kanon, hela
nätter och inga problem. Men så kommer det veckor ibland som är så stuliga så vi håller på att gå under här.
Det är mycket drömmar nu har jag märkt. Hon vaknar upp, ibland varje timme, och är skitarg, kastar sig i sängen, gråter och slår efter mig.
Vill INTE ha vatten.
Vill INTE ha nappen.
Man ska ju inte väcka dem så jag försöker bara att hysha tryggt och få henne att lägga sig ner igen.
Andra gånger har jag hört henna skratta i sömnen.
Ja det är inte klokt.
Många gånger blir jag livrädd när hon sätter igång och gallskriker.
Jag mer än henne.
Jag är VERKLIGEN orolig inför
bytet av rum, när hon ska få ett eget. Men som tur är så verkar ju det dröja. Jag ska försöka att flyttningen hamnar i en period då hon är lugn på nätterna, för att göra själva flytten smärtfri.
Men det är inte lätt med Irmas soveri.
FARLIGHETER
Irma är en riktig rackarunge, en riktig Emil. Hon bara hittar på bus.
Eller rättare sagt hon utforskar världen VÄLDIGT intensivt ;)
Hon ska pilla på ALLT, och det har blivit ett ständigt skämt om Irmas pillefinger. Sitter man vid datorn så ska hon sitta i knät och lyckas på något sätt, hur långt bort man än har henne, att trycka på alla tangenter
samtidigt.
Hon ska trycka på diskmaskins- tvättmaskins- och spis-knapparna. Tända och släcka ljuset, även om dörrarna är stängda. För vi får ha alla dörrar stängda i huset, annars så ska hon in på toaletterna och leka med toaborsten.
Hon såg Alexander klättra upp på vardagsrumsbordet EN gång och vipps så kunde och skulle hon göra det också.
I Alexanders rum så är nästan allt trasigt nu för att Irma håller på där och utforskar. River sönder böcker, äter upp fotbollsbilderna, pillar ner klistermärkena från dörren och stampar på bilarna.
Allt måste ju utforskas.
Jag tycker så synd om Alexander för jag kommer ihåg hur det var med jobbiga småsyskon som hade sönder ens saker hela tiden. Och jag försår att han blir arg. Jag blir själv arg när hon har sönder alla våra saker här hemma.
MEN man måste ju vara diplomatisk och pedagogisk och tala om att samsas och dela på leksakerna och att Irma är så liten än. Medans jag själv bara har lust att skrika rakt ut ;)
TÄNDER
Under denna månaden så kom de sista två tänderna i underkäken, de som sitter mot vampyrtänderna. Så nu är raderna kompletta. Fattas gör väl hörntänderna. Men de kommer väl senare.
Det är skönt nu, för vilken skillnad det gör med ätandet, nu
när hon har alla tänder. Kan bita och tugga ordentligt. Till och med kycklingbitar.
Allt blir ju så mycket lättare då.
Men HJÄLP vad hon ska bita på allt. Ständigt har hon något i munnen och biter på. Jag vet inte om det kliar eller bara är en vana hon fått.
Allt ska verkligen in och man får verkligen vara på sin vakt med vad som finns i hemmet och utanför. Till och med Alexanders klistermärken äter hon upp. Vad det nu kan vara för tuggmotstånd i dem ;)
RITA
Hon har ju sett Alexander rita och måla så det är ju klart att hon vill göra det, och det får hon ju.
Det är inte klokt hur snabbt småsyskonen lär sig av
storasyskonen.
Men man får vara VÄLDIGT noggrann att plocka undan pennorna efter sig. För att hålla sig på pappret är inte så viktigt i Irmas värld. Det går lika bra med de klassiska väggarna och borden.
ANDRA BARN
Irma har ju blivit medveten om andra barn och att andra barn leker med varandra och det vill ju hon också göra. På ett helt annat sätt än vad Alexander gjorde när han var 1½.
När Alexander har kompisar hemma eller vi åker bort så följer hon dem hack i häl och ska vara med och leka. ÄN så länge har det inte varit några problem. ÄN SÅ LÄNGE!
Men i sommarstugan så har vi fått stänga av utgången från uteplatsen med en solsäng så att hon inte ska kunna smita ut och ner till poolen. Och när barnen hoppar över sängen och springer iväg för att leka och hon blir ensam kvar, ja då gäller det att ha en VÄLDIGT bra avledningsmanöver ;)
Hon lyckades till och med luska ut hur hon skulle ta sig förbi denna liggande solsäng genom att sätta sig på den intilliggande muren och svänga över benen.
Inget kan hindra utvecklingen...
Jag fortsätter att skriva under dagen medans jag förbereder mig för kvällens sånginsatts.
Återkommer!
/Y
Men en sak i taget.
Jag vill ju inte komma på efterkälken.
Jag har fått frågor om hur länge som man räknar ett barns ålder i månader och jag antar att det är lite upp till var och en. Jag tror nog att vid två år, ja då är det slut på det. Då är hon ett barn och inte bebis med ålder i månader längre.Men nu, 21 månader alltså. 1 år och 9 månader. Eller 3 månader kvar tills 2-års-dagen om det känns lättare att förstå så ;)
TAL
Om jag tyckte att talet utvecklats enormt förra månaden så är det inget mot vad som hänt nu.
Här går det undan.
Nu säjer hon redan flera ord på raken. Ex:
- Titta, mamma, pippi.
Titta mamma en pippifågel.
Det är pippisar och vovvar och
kissar och flygplan och BAJS när vi är ute och går.- Titta mamma TITTA! skriker hon.
Och jag tittar.
Och för det mesta så ser jag ingenting. Inte förens jag antränger mig riktigt mycket. Då kanske jag ser en pippi uppflugen på nån lyktstolpe låååååångt där borta.
För Irma har syn som en falk och ser små små saker långt bort som ingen annan ser.
Hon kan till exempel se en liten liten musse i en leksakstidning som är omöjlig att upptäcka om man inte har förstoringsglas.
Men där är den ;)
Och det är Hola (hej) och Adios & hej då om vart annat till alla som vi möter när vi är ute och
går. Vissa personer på gatan känner hon igen, för dem möter vi varje dag när vi går samma runda, och då blir det extra entusiastiska skrik och rop.SÄNGEN
Vet ni vad?
Irma vill ha täcke på sig.
Helt plötsligt så blev det helt tvärt-om. Nu när värmen kom och alla andra svettades så ville Irma plötsligt ha täcke på sig.
Man kunde se henne dra det över sig på nätterna. Och när jag stoppade om henne på kvällarna så skulle jag bre det ut över henne.
Hon som HATAT att ha täcke på sig....när det var kallt ;)
Klart att efter nån timme eller så, så vaknade hon ju alldeles dyngsvettig och grät och ville ha vatten.
Suck!Det blev att komma ihåg att gå in till henne när hon somnat och ta av täcket, INNAN hon började att svettas.
Fast sen så tog jag bort istoppstäcket och lät henne sova i boddy och då med bara lakanet över sig. Så gick det bättre.
Så har hon börjat vela krypa ner i Alexanders säng när vi sjunger god-natt-visor om kvällarna.
Med hans täcke över sig - naturligtvis ;)
SOVA
Ja, det är fortfarande inte smärtfritt detta med Irmas sovning och jag undrat verkligen om detta ska hålla på i evigheter.
En vecka kan hon sova kanon, hela
nätter och inga problem. Men så kommer det veckor ibland som är så stuliga så vi håller på att gå under här.Det är mycket drömmar nu har jag märkt. Hon vaknar upp, ibland varje timme, och är skitarg, kastar sig i sängen, gråter och slår efter mig.
Vill INTE ha vatten.
Vill INTE ha nappen.
Man ska ju inte väcka dem så jag försöker bara att hysha tryggt och få henne att lägga sig ner igen.
Andra gånger har jag hört henna skratta i sömnen.
Ja det är inte klokt.
Många gånger blir jag livrädd när hon sätter igång och gallskriker.
Jag mer än henne.
Jag är VERKLIGEN orolig inför
bytet av rum, när hon ska få ett eget. Men som tur är så verkar ju det dröja. Jag ska försöka att flyttningen hamnar i en period då hon är lugn på nätterna, för att göra själva flytten smärtfri.Men det är inte lätt med Irmas soveri.
FARLIGHETER
Irma är en riktig rackarunge, en riktig Emil. Hon bara hittar på bus.
Eller rättare sagt hon utforskar världen VÄLDIGT intensivt ;)
Hon ska pilla på ALLT, och det har blivit ett ständigt skämt om Irmas pillefinger. Sitter man vid datorn så ska hon sitta i knät och lyckas på något sätt, hur långt bort man än har henne, att trycka på alla tangenter
samtidigt.Hon ska trycka på diskmaskins- tvättmaskins- och spis-knapparna. Tända och släcka ljuset, även om dörrarna är stängda. För vi får ha alla dörrar stängda i huset, annars så ska hon in på toaletterna och leka med toaborsten.
Hon såg Alexander klättra upp på vardagsrumsbordet EN gång och vipps så kunde och skulle hon göra det också.
I Alexanders rum så är nästan allt trasigt nu för att Irma håller på där och utforskar. River sönder böcker, äter upp fotbollsbilderna, pillar ner klistermärkena från dörren och stampar på bilarna.
Allt måste ju utforskas.Jag tycker så synd om Alexander för jag kommer ihåg hur det var med jobbiga småsyskon som hade sönder ens saker hela tiden. Och jag försår att han blir arg. Jag blir själv arg när hon har sönder alla våra saker här hemma.
MEN man måste ju vara diplomatisk och pedagogisk och tala om att samsas och dela på leksakerna och att Irma är så liten än. Medans jag själv bara har lust att skrika rakt ut ;)
TÄNDER
Under denna månaden så kom de sista två tänderna i underkäken, de som sitter mot vampyrtänderna. Så nu är raderna kompletta. Fattas gör väl hörntänderna. Men de kommer väl senare.
Det är skönt nu, för vilken skillnad det gör med ätandet, nu
när hon har alla tänder. Kan bita och tugga ordentligt. Till och med kycklingbitar.Allt blir ju så mycket lättare då.
Men HJÄLP vad hon ska bita på allt. Ständigt har hon något i munnen och biter på. Jag vet inte om det kliar eller bara är en vana hon fått.
Allt ska verkligen in och man får verkligen vara på sin vakt med vad som finns i hemmet och utanför. Till och med Alexanders klistermärken äter hon upp. Vad det nu kan vara för tuggmotstånd i dem ;)
RITA
Hon har ju sett Alexander rita och måla så det är ju klart att hon vill göra det, och det får hon ju.
Det är inte klokt hur snabbt småsyskonen lär sig av
storasyskonen.Men man får vara VÄLDIGT noggrann att plocka undan pennorna efter sig. För att hålla sig på pappret är inte så viktigt i Irmas värld. Det går lika bra med de klassiska väggarna och borden.
ANDRA BARN
Irma har ju blivit medveten om andra barn och att andra barn leker med varandra och det vill ju hon också göra. På ett helt annat sätt än vad Alexander gjorde när han var 1½.
När Alexander har kompisar hemma eller vi åker bort så följer hon dem hack i häl och ska vara med och leka. ÄN så länge har det inte varit några problem. ÄN SÅ LÄNGE!
Men i sommarstugan så har vi fått stänga av utgången från uteplatsen med en solsäng så att hon inte ska kunna smita ut och ner till poolen. Och när barnen hoppar över sängen och springer iväg för att leka och hon blir ensam kvar, ja då gäller det att ha en VÄLDIGT bra avledningsmanöver ;)Hon lyckades till och med luska ut hur hon skulle ta sig förbi denna liggande solsäng genom att sätta sig på den intilliggande muren och svänga över benen.
Inget kan hindra utvecklingen...
Jag fortsätter att skriva under dagen medans jag förbereder mig för kvällens sånginsatts.
Återkommer!
/Y
Skrivet den: 2012-05-16 Klockan: 13:10:49
En förkärlek för skor
Det verkar som att Irma har ärvt sin mors intresse för skor...
Sâ fort som man vänder ryggen till sâ är det nàgot som händer; det ska slickas pâ toaborsten, hävas ut allt som kan i lâdor och skâp och det senaste är att sätta pâ spis/tvättmaskin/diskmaskin.
Det är ett heltidsjobb bara att se till att det INTE händer nâgon olycka här.
Och nu när värmen har kommit och vi har alla fönster öppna pâ vid gavel, sâ har jag mardrömmar om att hon ska komma pâ att flytta fram en stol eller pall till fönstret.
MÂSTE komma pâ en smart uppfinning till fönstrena....
FORT!!!
/Y
Sâ fort som man vänder ryggen till sâ är det nàgot som händer; det ska slickas pâ toaborsten, hävas ut allt som kan i lâdor och skâp och det senaste är att sätta pâ spis/tvättmaskin/diskmaskin.
Det är ett heltidsjobb bara att se till att det INTE händer nâgon olycka här.
Och nu när värmen har kommit och vi har alla fönster öppna pâ vid gavel, sâ har jag mardrömmar om att hon ska komma pâ att flytta fram en stol eller pall till fönstret.
MÂSTE komma pâ en smart uppfinning till fönstrena....
FORT!!!
/Y
Skrivet den: 2012-04-17 Klockan: 00:40:34
Irma 20 månader ♥ Lillskatten
20 mânader och stora flickan redan, i alla fall om hon fâr bestämma. En sak kan jag ju vara överens om och det är att andra barnet lär sig fortare än det första. Och det kanske inte är sâ konstigt, det har ju den perfekta läraren, storasyskonet som är den roligaste att härma efter.TAL
Vad som är det mest utstickande som hänt under denna mânaden är talet. Här har det tagits ett rejält kliv framât och Irma säjer nu en massa ord. Visserligen bara ETT ord, men en massa olika ord. Och hon upprepar nästa allt som man säjer.
Det gäller bara att lyssna och ha ett öppet sinne. För inte alltid sâ är det sâ lätt att förstâ vad det är som hon försöker att säja:
Ketchup - Batchu
Välling - Lelli
Chupachup (klubba) - Batchut (kan lätt bli förvirring med ketchupen).Vatten - Batt
och en massa mer.
Hon talar och talar och talar. Hon kommer fram till en och drar en lâng ramsa om nâgot som hänt eller som hon vill berätta. Det lâter jätteroligt. Precis som vi pratar med tonartshöjningar och allt, fast utan ord.
Speciellt när nâgon annan talar sâ vill hon ocksâ lägga sig i samtalet och vara med.
Hon kommer och vinkar med handen ât mig och säjer kom/vamos och sâ ska vi gâ nâgonstans och hon ska visa nâgot.
NAPPSNÖRET
Jag hade tidigare sâdana där färdiga band till napparna som man sätter fast i jumpern sâ att napparna inte ska trilla i golvet. Men när babyn blir tillräckligt upplyst sâ blir den raskt medveten om att det gâr att slita loss sâdana där snöresförsedda nappar och att de dâ gâr att kasta dem obehindrat i golvet ändâ.Sâ jag gav upp den uppfinningen och hittade pâ min egna, ett vanligt skosnöre som knyts fast i kläder och napp. Omöjligt att ta loss, hittills.
Det blir som ett halsband som Irma har haft om halsen pâ dagen när nappsuget har kommit. Och pâ natten sâ knyter jag fast den i pyamasen, Med lagom längd sâ att det inte ska finns nâgon stryprisk.
Pâ dagarna försöker vi att inte
använda nappen och dâ ligger den i hennes säng. Men sâ kommer nappsuget över henne ibland och dâ gâ hon till sin säng och letat upp nappen och hänger den själv om halsen.PEKA
Irma kan peka ut alla familjemedlemmarna om man frâgar. Hon pekar pâ hundarna och katterna pâ gatan. Hon blir exalterad och pekar när hon ser ett flygplan pâ himmelen, mânen som fortfarande syns pâ morgonen när vi gâr till skolan och fâglarna som sitter lite varstans.
- Mammi, mammi ropar hon dâ och pekar.
TRÖTT
Nâgot som Irma gjort sedan hon varit liten och varit trött är att hon har haft ett speciellt ljud för sig, ett hummande, ett
Mm´mm ;)Jag vet inte hur jag ska förklara det.
Ett litet gnolande fast med m-ljud.
I alla fall.
Varenda gâng som vi ska lägga henne och hon är trött sâ gör hon det där m-ljudet. Eller om vi sitter i soffan och myser och hon är trött, dâ vet man att det är dags att stoppa henne i säng.
Fast pâ sista tide sâ har det inte varit mânga stillsamma minutrar i soffan med Irma, hon kan inte sitta still nâgon längre stund.
Irma har myror i byxorna.
Visserligen sâ har det lugnat ner sig lite ifrân förra mânaden, när hon rev ut innehâllet i mina köksskâp varenda dag. Nu gör hon bara det ibland. Ni vet, nyhetens behag har lagt sig med köksskâpen.
Men hon hittar ständigt pâ nya saker att riva ut eller undersöka.Visserligen sâ har vi Irma-säkrat huset ganska sâ bra. Men hon hittar saker hela tiden som vi missat eller glömt att tänka pâ.
Om det blir tyst omkring Irma, ja dâ ska man skynda sig dit pâ en gâng. För dâ är det med största sannolikhet nâgot fuffens pâ gâng.
Min lilla Emil-Irma ;)
VAGNEN
Om jag ska skryta nâgot över Irma eller vara extra stolt över henne sâ är det hennes tâlamod med vagnen. För det mesta, jag ska inte skriva alltid pâ grund av skrock men men, sâ jag jag det lätt när vi ska ut och gâ. Irma älskar att gâ ut, och att sitta i vagnen sâ länge som den rör sig och hon har nya saker att titta pâ.Hon har lärt sig känna igen folk som vi möter pâ vâran runda och hälar pâ dem och vinkar adjö.
Rätt vad det är sâ ropar hon pâ mig och ska visa mig nâgot frân sin sida av vagnen.
Mânga som ser henne i vagnen talar om för mig att jag har sân tur med henne, att hon sitter sâ still i den. Men faktum är att Alexander var likadan och jag kan inte lâta bli att tro att det har lite med vanor
och rutiner att göra. Vi gâr ut, varje dag, i vagnen, och dâ är det inget alternativ att lâta dem springa fritt.Sâ dâ har de lärt sig det och accepterat det.
Eller ocksâ sâ har jag tur ;)
SLÂSS
Mitt största huvudbry och det som är mest trâkigt med Irma just nu är att hon har sânt fruktansvärt humör och slâss. Hon slâr ständigt sin storebror som hon inte râr pâ. Sâ fort som han gör nâgot som hon inte gillar sâ slâr hon honom och även ibland med tillhyggen som en bil i huvudet som gör VÄLDIGT ont pâ storebror, även om han väldigt ofta förtjänar det.
Hon slâr sin storebror, mig och sin pappa. Hon slog inte mina föräldrar när de var här men jag har sett henne mâtta slag mot farmor. Dock slog hon inte sin
jämngamla kompis som var här här-om-dagen, när han slog henne. Och det är ju alltid nâgot positivt.Jag vet inte hur jag ska bete mig med detta för hon blir sâ fruktansvärt ledsen om man skäller pâ henne. Hon har fâtt prova att sitta i sin stol sâ fort som hon gör det. Men pâ en eftermiddag hemma sâ blir det MYCKET sittande i stolen.
Det kanske gâr över med tiden...
PAPPAKÄRLEK
Irma är supeförälskad i sin pappa. Sâ fort som vinden skallrar i ytterdörren sâ springer hon dit för att kolla om det är pappa som kommit hem frân jobbet. Och när han väl kommit hem sâ viker hon inte frân hans sida.
När vi har läggning pâ kvällen sâ sätter vi oss alltid pâ sängen för att knyta fast nappen, sätta pâ strumporna och dricka välling. Dâ klappar hon pâ sängen brevid sig att pappa ska sätta sig där bredvid henne.
TA AV KLÄDERHär-om-dagen fick hon för sig att hon skulle slita av sig alla kläder och lyckades pâ nâgot sätt trassla sig ur bâde morgonrock med knytet skärp och pyamas.
Sâ nu kan hon det och tvekar inte för att använda den kunskapen.
Här-om-kvällen sâ skulle hon inte ha pâ sig kläder när hon skulle sova och det gick inte att övertyga henne, hon blev snorförbannad.
Ja, dâ fâr det väl bli sâ. Man kan inte sova utan kläder hemma hos oss, det är fortfarande kyligt pâ nätterna.
Fast jag har faktiskt sett henne själv dra täcket över sig, hon som var täckHATARE för inte sâ länge sedan.
Det artar sig.
ÄTA
Äta är fortfarande nâgot som gâr
pâ humör men nu för tiden sâ är det fler gânger som hon äter än INTE äter och jag har slutat att försöka bry mig om vilket. Det blir bara sâ spänd stämning vid bordet.Älsklingen har dock inte lärt sig det och vänder ibland ut-och-in pâ sig för att fâ henne att äta.
Ändâ sâ är hon inte smal. Sâ det gâr nog ingen nöd pâ henne. Det är bara vi föräldrar som förväntar oss FÖR mycket.
Det gâr även framât med att äta själv och där är nog egentligen bara den bromsande faktorn vi föräldrar som drar oss för att det ska bli kladdigt.
BADA
Bada är fortfarande favoritsysselsättningen och när det blir för trötthets-gnälligt pâ eftermiddagen sâ säjer vi bara att nu gâr vi och badar, sâ vipps sâ stâr hon i badrummet
och försöker att dra av sig kläderna.Jag bara längtar eftera att det ska bli väder för att âka till stranden. Hon kommer att ÄLSKA det.
SOVA
Sova tänker jag inte orda om denna mânad, det är som förut, hennes svagaste sida.
Pâ tvâ veckor sâ kanske hon sover hel natt pâ hälften. Sover skitdâligt tvâ nätter och resten kanske hon vaknar en eller tvâ gânger pâ natt för en liten vattenpaus eller bara ställer sig upp. Dock somnar hon snabbt om av sig själv om man shysh-ar lite försiktigt. Inte för engagerat för dâ blir hon
förbannad ;)Vi hâller ju pâ med hennes rum nu, men jag är lite orolig för hur det ska gâ med att fâ eget. Men som vanligt Sà brukar man ju oroa sig mer än vad som sedan behövs.
Hoppas pâ det.
DANSA & SJUNGA
Här hemma är det fullt ös pâ musiken och dansen. Jag har ju berättat om sommarplâgan denna sommaren och alla, och dâ menar jag alla, ungarna kan den utantill och blir som tokiga när de hör den.
Kanske är det att den är pâ främmande sprâk sâ att man fâr hitta pâ sina egna ord till den. Till och med Irma hittar-pâ-sjunger till den och dansar.
Sâ fort som hon hör musik sâ ska det dansas eller viftas med huvudet.SPRINGA
Springa är det enda som gäller för Irma. Varför ska man gâ när man kan springa.
Om man tittar noga pâ korten sâ ser man ljusblâ skuggor i pannan pâ henne. Det är blâmärken efter att hon har sprungit in i saker.
Man kanske skulle fundera pâ en sân där skumgummihjälm som finns att köpa. Eller ocksâ sâ väntar man pâ att hon ska lära sig av erfarenheterna ;)
Det var mânad 20 det. Här gâr det undan. Snart är hon stor och kommer hem med pojkvän som mâste skrämmas bort av pappa med hagelgeväret ;)
/Y
Skrivet den: 2012-03-08 Klockan: 23:54:53
Irma 19 månader ♥ Lillskatten
I går var det dags igen, en månad har återigen gått och Irma fyllde 19 månader.Ibland känns det som att hon följer samma utveckling som Alexander och gör samma saker och kan samma saker som han kunde i denna ålder. Men för det mesta så känns det som att hon är helt annorlunda, utvecklas på ett helt annat sätt, reagerar annorlunda på saker och ger mig för det mesta stort huvudbry.
Den som trodde att bara för att man har ett barn sen tidigare så har man erfarenhet, kan tänka om. Det som man lärt sig från tidigare barn och saker som fungerat med denne, fungerar med största sannolikhet inte nu.
Jag känner mig som en nybörjare igen.
Ja förutom då att byta blöja.
Det är jag en fena på ;)
Och jag funderar mycket på om skillnaderna beror på att hon är tjej, om det beror på att hon är andra barnet eller om det helt enkelt beror på att hon är en helt egen individ.
Ni vet det där med arv och miljö.
Det kommer vi aldrig få veta, vad det beror på.
Tex så är Irma väldigt kärleksfull av sig, på ett sätt. Hon kommer och pussas, vill gosa, hon gosar med sina mjukisdjur på ett sätt som Alexander aldrig gjorde. HAN gör det däremot nu, när han ser att Irma gör det.Jag har till och med sett Irma leka med två docker och att de pussades emellan.
Men på ett annat sätt så vill hon inte gosa. När hon blir arg så vill hon inte bli tröstad, då kan hon skjuta bort en. Eller när hon kommer och ska ligga i vår säng så kan hon putta bort en istället för att krypa intill.
Lite Dr Jekyl och Mr Hyde över henne ;)
Annat "tjejigt" som hon håller på med är att hon älskar kläder och skor. Hon vill prova, ha det på sig och tycker om när folk säjer att hon är fin. Då riktigt ser man hur det lyser om henne.
Hon kan redan ordet guapa, som betyder vacker på spanska och nyper så fint i sina kläder när man säjer det till henne.
Halsband, armband och väskor är annat populärt att leka med. Jag kan inte komma ihåg att Alexander brydde sig så mycket om sånt SÅ tidigt. Nu-för-tiden är det fullt slagsmål om mina accesoarer här hemma.Annars så har vi haft en väldigt "jobbig" månad här hemma. Irma är runt-om-kring och över-ALLT. Allt ska hon plocka med. Allt vill hon undersöka. Allt vill hon leka med.
Läste någonstans att en 1,5-åring kan roa sig med vad som helst. Men aldrig mer än i 5 sekunder.
Och så är det här hemma.
På den timmen mellan frukosten och hennes tupplur, så hinner hon få till ett sådant tillstånd på lägenheten att det ser ut som att en bomb har exploderat.
Och det är ingen idé att plocka undan, för 5 minuter efter att hon vaknat så ser det likadant
ut igen.I mitt burkskåp med alla Tuperware-burkar, råder det undantagstillstånd nu. Jag bryr mig inte mer.
Plastreturbehållaren har jag fått flytta upp på tvättstället så hon inte kommer åt dem.
Diskmaskinen kan ALDRIG stå öppen. Inte ens glipa lite. Då kommer hon in.
Alla dörrarna till toaletterna måste stängas. Hon är ute efter toaborsten.
Skötväskan som hänger på vagnen måste tömmas på sitt innehåll i fickorna och dragkedjan till stora facket dras igen. Fler än
en gång har jag hittat henne i ett hav av våtservetter. Vet ni HUR många det är i ett paket? Och hur man får tillbaka alla i detta paket?Hon har rivit sönder flertalet av Alexanders barnböcker.
Vardagsrummsbordet måste stå på ett speciellt sätt så att hon inte kommer åt cd-hyllan eller knapparna på TV:n och DVD:n.
Ja det är mycket man måste tänka på för att förenkla vardagen och se till så att hon inte råkar ut för någon olycka.
Men hon vet precis vad som hon får göra och vad som inte gör mamma lycklig. Tex toaborsten. Hon gör ingenting med den. Hon bara tar den och kommer med den. Precis som att hon ville säja:
-Titta nu. Nu har du inte vaktat mig ordentligt igen ;)
Och det hon inte når upp till, det har hon lärt sig att hämta tand-borstnings-pallen från badrummet till.
Samtidigt som det har varit "jobbigt" med detta Irma-pillande på saker, så har hon haft en slag kris under denna månaden. Första veckan så gick allt bra. Hon sov bättre och bättre på nätterna och åt bättre och bättre om dagarna.
Hon var glad.
Men så blev hon förkyld.Så fick Alexander och jag halsfluss.
Och så blev det tjall på ruljansen.
Hon började att sova jättedåligt på nätterna. Vaknade och grät/skrek. Det verkade nästan som att hon hade jättehemska mardrömmar. Hon var inte riktigt vaken men somnade heller inte om.
Vi hade henne i vår säng och försökte visa att vi var där.
Men så mycket mardrömmar?
Dagar då det inte ens hade hänt något speciellt som kunnat ge upphov till sånt.
Vi var förbryllade och hela familjen sov dåligt. Ja inte Alexander då. Han har blivit ett proffs på att sova om nätterna ;)
Så började hon äta dåligt om dagarna. Det var ganska ok på frukosten, en vällingflaska innan vi gick till skolan. Och en yoghurt och lite smörgåsbitar till frukost.
Men till lunch, nästan inget.
Till middag lite bättre.
Även om det inte var nån risk för att svälta så blir man ju som förälder väldigt orolig och nojjig.
Det blir ju en ond cirkel. Äter dåligt, sover dåligt = dåligt humör mest hela tiden.Så har hon börjat att peta sig i näsan. Sticker in hela fingret och verkar nästan lite besatt av det.
Klart att allt detta tillsammans så blir vi ju oroliga.
I morgon har vi tid hos doktorn. Hon får kika och undersöka så får vi se vad hennes åsikt är.
Just detta med att äta dåligt är ju jobbigt. Jag kommer ihåg att Alexander hade en sådan period just runt 1,5-års åldern. Under en hel månad tror jag, eller mer, så vägrade han äta. Bara vällingflaskan på kvällen.
Han blev jättemager och jag grät vid varje måltid.
Men man ska ju försöka att inte göra för stor grej av det. Hur lätt som helst ;)
Nu med Irma så har vi ju försökt som galningar. Middagssången blev ju "Litet hus i skogens bryn". Och senare så kom även flygplanet och klappa i händerna när garaget öppnade och maten åkte in.
Ja vi har bett oss åt som pajasar, fast jag vet att man inte ska.
Jag hoppas att vi kommer att skratta åt detta nån gång i framtiden.
Det har varit så att hon har sprungit runt benen på mig när jag lagar mat och gnäller för att hon är hungrig. När vi väl sätter oss och ska äta så är det någon detalj som får henne att bli rasande och så kan hon INTE äta.Hon går i baklås.
Då måste man komma på nåt sätt att omstarta på.
In en sväng i sängen med nappen ett tag.
Hitta nån rolig leksak som kan distrahera.
Sätta på TV:n.
Sjunga en sång.
osv.
Det har varit svårt.
Hon kan till exempel peka på något på bordet som hon vill ha. Jag ger henne något som jag tror att hon menar. Hon blir förbannat och slår till min hand.
Jag ta en ny sak.
Inte den heller.
Och så kan det hålla på tills jag visat alla sakerna på bordet. Och inget har hon velat ha.
Precis som att hon själv inte visste. Bara att hon ville vara arg.
Men om man väl lyckas att distrahera henne så äter hon.DET är det mest mystiska.
För annars så skulle man ju kunna tro att hon inte var hungrig, att hon inte gillade maten eller något annat.
Men om hon väl sätter igång och äter så glömmer hon bort att hon bestämt sig för att inte äta.
Mycket överledningsmanövrar har det varit.
Det hela handlar väl om att hon håller på att gå från att vara bebis till att vara barn och hon kan fortfarande inte göra sig förstådd.
Hon kör fortfarande med bebisgrejjen att gråta så fort som hon vill ha något eller något går henne emot. Hon ber inte om saker, för hon kan inte prata.
Och det gör väl henne frustrerad.Annars så går talet frammåt.
Mamma och pappa till alla människor, huller om buller.
Ale till alexander.
Ma eller ima till sig själv.
Batt till vatten.
Papas (chips på spanska) till chips, kex etc när hon är hungrig.
Kaka (bajs på spanska) när hon behöver bytas på eller när hon vill ha uppmärksamhet. Inget får väll föräldrar på allerten såsom en fylld blöja ;)
Hola (hej på spanska) och så vinkar hon till hela världen.
Och fler saker som kan vara ganska så svårt att urskilja. Men om man sätter sig ner och leker "säj efter mig" så kan man få höra både det ena och det andra.Ja mer har det väl inte hänt. Inga tänder på G. Men vi har haft fullt upp med ovanstående.
Det har varit denna, den 19:e månaden.
/Y
PS Strumporna, jag får inte glömma strumporna. De hatar hon och sliter av sig så fort som hon får chansen. Hoppas värmen kommer snart så jag kan slippa oroa mig för hennes kalla små fötter. DS
Skrivet den: 2012-02-08 Klockan: 13:00:55
Irma 18 månader ♥ Lillskatten
Javisst!
Det har redan gått en månad.
Irma fyller ett och ett halvt år.
Jag skriver inget om hur tiden går, för det där vet ni ju redan ;)
Sista jag skrev fyllde hon ju 17 månader. >>>
TÄNDER
Irma har fått två nya tänder under denna månaden och det var lite kämpigt ett tag där i början på januari då det var svullet på en massa ställen i munnen. Men nu har alla tittat fram och det fattas bara de fyra hörntänderna. Ser lite roligt ut, men Irmas tänder har ju kommit lite hipp som happ och inte i ordning.
Nu är det alltså framtänder med tillhörande sidotänder. Sedan blir det ett glapp och så kommer de fyra kindtänderna. Men vilken skillnad det blir med äteriet när de får tänder.
Och vilken skillnad i utseéndet. Stackaren såg ju ut som en bebis ända fram till långt efter ett-årsdagen när hon inte hade några tänder.
Men jag är förvånad. Så mycket 
tänder på en gång, svullnad och söndrigt tandkött och så har hon inte klagat SÅ mycket. En vecka med hög feber, men det kan lika gärna ha varit en förkylning. Ingen klagan eller händer i munnen.
Tålig flicka.
ÄTA
Irma är en humör-tjej. För det mesta äter hon jättebra och kommer springandes till bordet när jag säjer att det är dags att äta. Men råkar det bli fel på något sätt så skiter sig hela ät-rutinen och hon går i baklås.
Då vill hon INTE äta.
Många är de gånger som jag måste sätta på TV:n, ta fram leksaker, spela pajas eller sjunga ätar-sången, som just nu är "litet hus i skogens bryn".
Jag vill inte göra så. Jag tycker att man kan ha det lugnt och skönt vid matbordet utan att ha underhållning. Men det går inte att förklara för en 1½-åring eller övertala. Det enda som fungerar är en avledningsmanöver för att få lugn o ro vid matbordet.
Hon kan äta sin yoghurt själv och saker som smetar sig fast på skeden. Men inget som rullar. Hon vänder fortfarande på skeden när den ska in i munnen.
Frukten har hon börjat äta själv i bitar. Man kan ge henne en banan eller en äpplebit och så sitter hon och smackar för sig själv ett tag. Hejja tänder!
HUMÖR
Irma vet vad hon vill nu och blir skitförbannad om det inte går som hon vill. Då slåss hon och slänger sig på golvet och skriker. Det är klart hon blir ju ofta arg, eftersom hon har en store
bror som tar allt ifrån henne och därför har hon fått lära sig att försvara sig. Men vad jag vet så är det ingen som har slagit henne, så jag vet inte vart det kommer ifrån.
Hon kan till och med vakna på nätterna och vara arg. När jag inte tar upp henne så blir hon rasande och kastar sig i sin spjälsäng och skriker i raseri. Det låter som om jag höll på att göra henne illa.
Ibland så vaknar hon, tror jag, av att hon drömt att något inte gått som hon velat och är superarg för det.
Men för det mesta så är hon glad och sprallig. Tycker om att springa runt, runt, dansa och bli jagad. Sista är nu att hon vill snurra snurra och naturligtvis så blir hon ju yr och trillar. Vilket kan få väldigt allvarliga följder om hon står nära ett hörn eller annat hårt.
Ja detta har varit en tid av många vurpor, smällar och blåmärken. Irma går in i allt, har ingen koll på vad hon håller på med, slår sig här och där, ramlar och gör sig illa.
Men inte blir hon mer försiktig för det ;)
Jo föresten. Hon är, efter att ha klämt sig en massa gånger, mer försiktig med lådor och har lärt sig att stänga dem försiktigt.
SOVA
Jag törs knappt skriva det men soveriet verkar hålla på och ordna upp sig. Visst vaknar hon ibland på nätterna. Ibland så räcker det med att få lite vatten, ibland så skriker hon av ilska och ibland så räcker det med att vi hyshar lugnande till henne.
Få gånger så har jag varit tvungen att ta upp henne och lägga henne i vår säng. Och ytterst få gånger sover hon lugnt där. De flesta gångerna har jag fått lägga tillbaka henne i sin säng för att hon inte somnar i vår utan bara snurrar omkring mellan oss.
Generellt så kan man nog säja att hon sover hela nätter utan störningsmoment var tredje natt. Två tredjedelar så vaknar hon 
någon gång under natten men somnar om. Och NÅN gång ibland, kanske en gång på två veckor så blir det en sån där jobbig natt som vi hade VARJE natt tidigare.
Jag är nöjd och har hopp inför framtiden :D
LEKA
Irma är inne i den där jobbiga tiden nu när hon pillar på ALLT. ALLT vill hon leka med och titta på och då menar jag verkligen ALLT.
Hon går som en orkan fram över huser och drar fram än den ena saken efter den andra, som hon lämnar som ett slagfällt efter sig.
Hon är inne på Alexanders rum och drar fram alla leksakena, drar ner allt från skrivbordet, öppnar lådor och tar fram kläder ur garderoben.
Sedan till köker där hon tar fram alla plasbunkar i skåpet, kikar i tvättmaskinen, ska leka med platsåtervinningen, rullar ut soppåserullen och öppnar man diskmaskinen för att ta ur eller ställa in, ja då hör hon det på mils avstånd och kommer sättande.
Man kan inte lämna den öppen och obevakad ett ögonblick. Ett par gånger har hon kommit gåendes med en kniv från diskmaskinen när den stått på glänt för att torka.
Nu har vi lärt oss.
TV:n knäppte hon på och av till förbannelse. Tills vi fick en ny och hittills så har hon inte lärt sig den knappen än. Men det är väl bara en tidsfråga.
Vi har fått ställa ett bord framför TV-skåpet och en fåtölj framför CD-hyllan. Annars så drar hon fram allt där i och leker med.
Hon älskar att ta fram min mobil 
som ligger i barnvagns-väskan och dra ut alla våtservetter ur paketet i samma väska. Nu har jag fått börja med att ta bort väskan från barnvagnen. Det gick inte längre.
Jag antar att detta är ett stadium som de måste igenom för att lära sig något viktigt. Men det är så jobbigt och man kan inte lämna henne själv i många sekunder innan hon hittar på något bus.
Inte kommer jag ihåg att Alexander var sån här.
Men jag tror att hon behöver ett eget rum med egna leksaker att pilla på. Som det är nu så har hon en korg i hallen med leksaker och det är ju inte intressant längre. Korgen har vi för övrigt fått ställa framför spegeln då hon var där hela tiden och slet och drog i den så att det knakade betänkligt i spegelglaset.
Annars så har Irma och storebror börjat att leka otroligt bra på sista tiden. Nog för att Alexander sliter sakerna ur händerna på henne och hon blir arg som ett bi hela tiden. Och JA jag har sagt till honom 100 gånger eller mer, men han glömmer det. Dessutom är det ju bara de saker som Irma leker med som är de intressanta ;)
Irma ska göra PRECIS som sin storebror. Dricker han mjölk så ska hon dricka, kastar han sig på golve så ska hon göra det också. Nu har hon lärt sig att hoppa fram bakom hörn, skrika och försöka att skrämmas.
Buuuuu!
PRATA
Nu vet ju inte jag hur "vanliga" ett-språkiga barn beter sig eller 
när de börjar att tala. Bägge mina barn har varit sena på att tala. Irma säjer Mamma, pappa, nej, guapa (vacker) och kakka (bajs). Men alla dessa orden använder hon lite hur som helst och det är inte säkert att hon menar det hon säjer. Hon bara använder dem. Alla folk är antingen mamma eller pappa. Kakka kan vara när man slagit sig osv.
Men hon gör sig förstådd i alla fall. Pekar på blöjan när hon bajsat. Kommer och hämtar en och ropar på en när hon vill visa något. Grymtar som en arg björn när hon är arg.
Andra ord kan jag utskillja ibland, men jag vet aldrig om det var ett ord eller bara en lyckosam grymtning från hennes sida.
Men man kan se att hon är frustrerad över att inte göra sig förstådd och den där jobbiga tiden när de ska gå från bebisgråtandet till att aktivt säja till om vad de vill har börjat.
Av gammal vana så gråter hon ju när hon vill något. Som en beis. När jag sedan säjer till henne att inte gråta utan visa vad hon vill, ja då kan hon ju visa vad det är för något.
Men steget från att gråta först och få allt fixat av föräldrarna, som när man var nyfödd, det steget är svårt att gå ifrån.
Hon har i alla fall börjat att ropa mamma på nätterna när hon vaknar istället för att gråta, IBLAND ;)
Och när folk runt omkring henne står och pratar, ja då ska ju hon också vara med och tjattra. Det kan bli ett väldans liv ibland 
när alla ska tala i munnen på varandra och det är inte ofta som jag och Älsklingen får tala med VARANDRA.
ÖVRIGT
Annars så är Irma en väldigt gosig person. Hon ska vara med och pussas när hon ser att jag och Älsklingen pussas. Hon ska också ha puss när pappa kommer hem från jobbet och hänger pappa i hälarna när han ska försöka byta om från jobbet.
När vi lägger Alexander om kvällarna så sjunger vi vaggsång och hon sjunger med. Sedan får Alexander godnattpuss så det smackar om det och så spetar hon vidare.
Irma tycker inte om strumpor och jag ser verkligen fram emot våren och värmen då jag inte kommer att vara tvungen att kämpa med att få 
henne att ha på sig strumpor. Så fort som hon ska somna själv i sin säng så sliter hon av sig strumporna. Men nu för tiden så vaknar hon inte av att man petar på henne utan jag kan försiktigt försöka pilla på henne strumporna igen när hon har somnat.
Om man har tappat saker på golvet så kommer hon alltid med det och visar. Smulor, papper, ja allt som ska slängas kommer hon med mellan de små fingararna.
Uhmm, tittad vad jag hittat. Ska vi slänga det.
Det är ju positivt i alla fall.
Bada är fortfarande jätteroligt och hon kommer springandes så fort som man ropar att nu är det bad. Fast hon springer iväg lika fort igen när man fått av henne kläderna. Nakenfis är visst 
underbart att springa runt som.
Pappa, som förut badade MED ungarna, har fått flytta ut ur karet. Han fick inte plats för allt lekande där i som var. Irma har varit väldigt intresserad av Alexanders snopp och velat klämma ordentligt på den. Så små och redan så märker de skillnader.
Men stå upp i badet är bäst. Det spelar ingen roll hur många gånger man säjer till henne, stå är bäst. Så hon har gjort en del rejäla vurpor. Men hon lär sig väl. Vi har inget hårt badkar utan ett av plast.
Det var det.
Det finns säkert en massa mer som jag glömt bort att dokumentera. Så är det med minnet ;)
En månad till har gått.
/Y
