Tillbaka till verkligheten

Vuelta a la normalidad 

Hoy Iempieza el colegio. 

Está lloviendo en Las Palmas. 

Recogimos el bungaló ayer. 

6 kilos más después de las vacaciones. 

La vida vuelve a la normalidad....

Que discribe vuestro día hoy?

Idag börjar skolan. 

Det regnar i Las Palmas. 

Igår åkte vu hem från sommarstugan. 

6 kilo plus slutade semesterns nota på. 

Nu börjar vardagen. 

Vad beskriver er dag idag?

/Y

Jag sänder från stranden

...och börjar få koll på hur detta fungerar nu väl 🙄😬🤔

- Yohanna i Las Palmas talar om livsstilsförändring

Har du några synpunkter, tips, förslag etc på hur det här videobloggandet ska bli bättre?

Talar jag för lågt tex?

Det är så himla svårt att sitta och snacka högt med mobiltelefonen bland folk tycker jag 😊

/Y

Jag går på pulver

Cuando fui a Suecia durante el verano fui porque mi hermana pequeña se iba a casar y estas cosas no se puede perder. Así que tenía que cómprame un vestido apropiado para ir a una boda que se iba a celebrar en un castillo. 

No cualquier vestido sirve para una cosa así. 

Y como los vestidos, zapatos y bolsos son muchos más baratos en España que en Suecia me puse a buscar aquí antes de irme. 

Pero hizo el fallo principal de imaginarme el vestido perfecto antes de ir a mirar. 

Porque cuales son los probabilidades de encontrar algo perfecto?

Pus bueno, yo lo hice. 

Encontré el vestido perfecto, a un precio perfecto y en la talla perfecto. 

Solo una cosa. 

El color. 

Odio el azul marino. 

Pero bueno. Una ganga así no se puede perder. 

El vestido me quedaba genial. Solo que a lo mejor me quedaría mejor si bajara dos o tres kilillos. Uno debería poder disfrutar de la cena en un vestido así no?

No pasa nada. 

Eso hago yo en un pis paz una vez que llego a Suecia y empiezo a hacer mi rutina diaria con caminatas en el bosque, pensaba yo.  

Claro. Caminaba. Pero también disfrutaba de la comida sueca, los dulces suecos y las vacaciones suecas. A sí que al final me había subido cinco kilos en vez de bajar tres. 

Y faltaba poco para la boda. 

Algo drástico había que hacer. 

Empecé con la dieta de los batidos y sopas en polvo aunque yo no creo en estos dietas tan drásticos. Yo ya lo sé cómo se debe comer para bajar peso. 

Pues, lo de contar cómo era solo beber batidos de polvo os contaré otro día pero la verdad es que al final, el traje me quedaba grande, fue una boda genial, sigo tomándome los batidos y me queda día kilos para llegar a mi peso preferido. 

När jag åkte till Sverige i somras, så åkte jag ju bland annat för att min lillasyster skulle gifta sig. 

Herre jisses vilket bröllop det blev, förresten....

MEN ska man på bröllop, och speciellt ett som firas på slottet, så måste man ju ha doningar efter det. 

Eftersom det nu är jäkligt mycket billigare med både skor, handväskor och festkläder i Spanien än i Sverige, så bestämde jag mig för att försöka hitta något här innan jag åkte. 

Och gjorde kalastabben nummer ett genom att fantisera upp drömklänningen i huvudet innan jag gick ut på klänningsjakt. 

Hur stor är chansen att man ska hitta sin drömklänning på riktigt liksom. Till ett pris man kan betala och i en storlek man kan ha på sig?

Just det!

Inte så stor...

Men jag gjorde det omöjligaste av det omöjliga. 

Jag hittade KLÄNNINGEN med stort K. 

Precis som jag hade tänkt mig. 

I precis min storlek. 

Till ett halva halva-priset på fyndavdelningen. 

Bara ETT fel. 

Fel färg. 

Jag hatar mörkblått. 

Men det var FÖR perfekt för att jag skulle kunna gå förbi denna. Det var till och med så bra att jag kunde köpa en till klänning i rätt färg fast fel modell och fel pris för det beloppet som jag hade tänkt spendera. En klänning till, som jag kunde sy om och ha som reserv - i fall att. 

Till slut så blev bägge klänningarna så bra att det var en stor synd att en av dem inte skulle få komma på bröllop, så jag fick göra som de stora proffsen och köra ett klädbyte i pausen. 

Skitbra blev det. 

I alla fall...

Den perfekta klänningen satt som gjuten på mig. 

Kanske lite FÖR gjuten. 

Den kanske skulle ha suttit snyggare om jag hade haft två-tre kilon mindre på kroppen. Och det kanske skulle vara trevligt om jag faktiskt skulle kunna äta något på bröllopsfesten efteråt. 

Ingen fara tänkte jag. 

Det fixar jag när jag väl ÄR i Sverige. 

Jag har ju lovat att jag ska ha tid att gå ut och gå i skogen varje dag och jag ska ta tag i mitt liv igen och se över mina rutiner och matvanor. 

Ha ha, jo men visst!

Visst blev det så. 

Men det blev också en hel del mys och njut så de där minus tre kilona, jag planerat under sommaren, blev hux flux PLUS fem till slut. 

Så något blev tvunget att göras när bröllopet närmade sig. 

Min syster hade skakat soppor under sommaren när vi varit där och hade uppnått ett fantastiskt resultat. 

Det kunde vi alla se. 

Men gå på pulverdieter, det var ju inget för mig. 

Jag tror inte på sådant. 

Jag kan inte sluta äta. 

Jag VET ju hur det ska gå till när man vill gå ner i vikt långsiktigt. 

Men det blev panik och jag fick krypa till korset och prova. 

Jag körde pulver-shakes och soppor i två veckor innan bröllopet. Och resultatet blev att jag fick gå och hålla upp  klänningen istället under festen. 

Nu har det här inlägget blivit så långt att jag får berätta om hur det gick till med detta pulver och alla för- och nackdelar som jag upplevt med det, en annan dag. Men jag äter fortfarande pulver och har ca tre kilon kvar till målvikten. Och det går bra, mer eller mindre. 

Resten tar vi en annan dag. 

/Y - som har fått krypa till korset och fått tänka om. 

Här hade jag skämts ihjäl

...OM jag hade tagit kort på oss i morse och lagt ut här.

 

 

 

Ja Herre Gud, det är inte lätt med sommarlov. Det avhandlade jag ju i gårdagens inlägg.

Men det är faktiskt inte lätt.

Jag kommer inte ut på mina morgonrundor.

 

Hur ska jag komma ut på dem?

Hur hinner folk att träna med ungar i huset?

Hur? Vad? Hur? Vad?

 

På morgonen är ju skitungarna hemma och på eftermiddagen är det alltid något som ska passas på att göras, eller så har jag svenskaklasser eller så har det blivit sent och jag har tappat sugen.

Så hur gör folk?

 

Jag måste ju passa på att bli av med de där kilona som hoppade på mig när jag började jobba i höstas, INNAN jag får det där DRÖMJOBBET som jag ska hitta precis när sommarlovet tagit slut.

Jag måste ju tillbaka till scratch så att säja.

 

Det blev att ta fram den däringa DVD:n som jag fick skickat till mig för väldigt länge sedan >>> och så PANG på rödbetan.

Värmde upp med lite damsugning och så på med skivan.

Skitungarna hängde ju på förståss. Fulla av överskottsenergi och förmiddagstråkighet.

 

Och det var nånstans där när jag såg oss i spegeln, skumpandes upp och ner i bara trosor och BH, kännandes mig MYCKET mer fräck i huvudet än vad jag såg ut, skitungarna trängandes med mig på mattan så jag antingen hade någons fötter i ansiktet eller någons rumpa i ryggen hela tiden.

Det går INTE att göra några vettiga övningar då ;)

Det var där som tanken på att ta en bild av oss och instagramma flög förbi i huvudet - av gammal vana ;)

 

Men den tanken stoppade jag raskt tillbaka längst in därifrån den kommit.

För ärligt talat, jag visste knappt om jag skulle skratta eller gråta.

Jag sattsade på skrattandet för det känns alltid bäst.

För vi såg ju för tragiska ut.

 

Så allihopa

 

Sen blev jag skitförbannad för att det gick så dåligt för mig.

Jag är VERKLIGEN inget bra på att träna.

Speciellt inte hemma ;)

 

/Y

Här kommer en liten sightseeing

....för vädret hör är inte 100% så jag tog mig faktiskt i kragen och gav mig ut på en fettbrännartur. 

Bungalowen alias sommarstugan i Puerto Rico till Amadores och tillbaka igen. 

Strandpromenaden. 

Man får passa på när tillfälle ges. 

.....eller tvinga sig ut när det inte finns några undanflykter ;)

Same same but diferent. 

Nu ska vi äta lunch här, packa ihop och åka tillbaka till vardagen. 

Nästa vecka blir det hallabalo på hög nivå. Bäst att vara beredd. 

Kanariedagsfirande, skolavslutning och långhelg med storbesök i sommarstugan. 

Bara att bita ihop ;)

/Y

Här är det segt som kola idag

...och jag vet inte riktigt om det här med att vara hemma och VABBA är någonting för mig. Jag har kommit i zombie-stadiet.

 

Tredje dagen som Guldklimpen är hemma med mig från skolan.

KANSKE märker jag en liten förbättring. Får återkomma när smärtstillandet slutar verka eller jag stänger av dataspelet ;)

Tack för alla krya-på-sig ;)

Men jag är seg som kola.

Gäspar konstant och ögonen far igen på mig.

Ingenting blir gjort.

Sitter bara och stirrar på Facebook.

 

Nej jag behöver min morgonrunda för att komma igång.

Jag behöver få upp pulsen och komma hem med en massa energi, duscha och rivstarta för att ta tag i dagen.

Inget mysande och pysande och lulla runt i myskläder.

 

Idag handlade vi med oss färskt bröd hem och åt frukost tillsammans istället för att gå på fettbrännartur.

Det är inte varje dag det händer.

Jag ska ta vara på det.

Njuta.

Men det är banne mig så svårt....

 

Så idag försöker jag krama sjuk Guldklimp som håller på att bli stor, och passa på och njuta av det och att vara i stunden. För det kommer inte dröja länge innan kramar och mys är sånt som man INTE gör med mamma.

Huvaligen vad töntigt ;)

 

/Y

Här får man prioritera

...och det är inte det lättaste, när dygnets att timmar, veckans alla dagar, årets alla lediga stunder INTE räcker till för allt det som jag vill göra.

 

Sedan jag började jobba har jag gått upp SEX kilo.

Det blev ett riktigt skrämselskott i fredags när jag ställde mig på vågen.

Så här kan det inte fortsätta.

 

Men jag vet ju vad som är felet.

Bara inte hur jag ska rätta till det så att det blir bra.

 

Felet är att jag inte kommit ut på mina fettbrännarturen. En timme varge dag var det förrut. Nu går jag 20 minuter till jobbet och 20 minuter hem. DET är inte nog.

Förr gjorde jag plankan varge dag.

Det har inte blivit av nu.

Och ryggontet har kommit som ett brev på posten

Nu när jag varit tokstressad har jag tröst/hetts-ätit choklad och chips mitt på dagarna för att slappna av (fråga mig inte hur jag fick den ekvationen att gå ihop. Är choklad lugnande?)

Och på kvällarna när vi sjunkit ner i soffan och allt varit lugnt har vi unnat oss lite för mycket gott för att njuta.

 

Det är ju livet.

Livet ska njutas.

Men det funkar inte.

 

Så nu när eftermiddagsjobbet flyttat hem till mig >>>, så har jag fått lugnare kvällar och tänkte komma igång med att göra morgonrundorna till kvällsrundor i parken.

Det kan jag hinna med.

 

Men jag kommer inte att hinna hem för att hjälpa till med läxor eller för att natta ungarna...

 

Detta gissel med att prioritera rätt.

Man ska ju vara nöjd med sin kropp.

Spelar ingen roll om man inte är perfekt.

Men man ska vara nöjd.

Hur blir man det?

Jag skulle vilja bli lite fittare i kroppan. Lite fastare, lite mer vältränad, lite starkare. Inte ha ont i ryggen.

Vara nöjd.

Och då måste man träna något.

 

Men samtidigt så ska jag prioritera bort denna tiden när barnen är små. Prioritera bort att hjälpa till med läxor, läsa sagor, sjunga godnattvisor och nattning?

Är det värt det?

Eller är det bara en undanflykt för att INTE behöva motionera?

 

Alla dessa livets stora frågor.

 

/Y

Här får det vara NOG nu

.....FEM KILO sedan jobbstart >>>. Nu får det vara slut. Så här får det inte gå till.

 

Operation fettsanering har återinsatts.

Planerna flyger högt.

Här skall tagas kontroll igen.

 

....det är i alla fall var jag inbillar/intalar mig själv ;)

 

 

 

 

Nej skämt åtsido, jag var ju skitduktig. Hade fått rutiner och kommit igång bra med motionen. Målet var nära.

Men så blev det ju inte som jag planerat.

SÅ överaskande.

Med jobbEN så kom fullplanerade dagar och ingen ork över för att fortsätta mitt ambitiösa liv.

Stress och trötthet är de värsta bovarna mot att försöka hålla formen.

De och HUNGER.

 

Hunger går att uppfostra.

Går att överlista.

Men tillsammans med trötthet och stress så går det åt skogen.

....för mig.

 

Jag vet ju vad som har gått fel.

Jag vet ju vad det är som jag behöver rätta till.

Jag vet ju hur det är jag BORDE leva.

Alltså: på med hårdhandskarna.

 

Tre saker är det i huvudsak som kört ihop sig och som måste fås på banan igen.

1. Morgonrundorna

Jag har helt lagt av med dem för de gick inte att kombinera med det nya jobb-livet. Visserligen går jag till jobbet (20 min. nerförsbacke) och hem från det (30 min. uppförsbacke). Men det är tydligen inte nog.

Bör: även lägga till ett par ordentliga svängar. Tex hem från svenskakurserna om kvällarna.

Problem: Det är ju så mörkt och jag är ju så trött när dagen är över.

Lösning: Tänk inte, bara KÖR. Och gå hem tar egentligen lika lång tid som bussen.

 

2. Kvällsmålen

Vi äter alldeles för mycket på kvällarna. Det brukar bli rester från lunchen och det är alldeles fel.Visserligen äter vi smalmat på dagarna, men det behövs inte ätas så mycket på kvällarna igen.

Bör: Äta lättare på kvällarna är ett måste.

Problem: Det är ju så härligt att äta när allt är lugnt och skönt på kvällarna och ungarna sover. Njuta.

Lösning: Tänk inte, bara KÖR. Bestäm innan vad som ska ätas; ägg, sallad, sardiner osv njuter man av också ;)

 

3. Lunch-sockersuget

Nu efter julen har det varit lögn-i-sjutton att vänja sig av med chokladen och speciellt efter lunchen när tröttheten slår till och jag måste ladda om och iväg till nästa jobb. Det är ju så gott med choklad efter lunchen. Och jag är ju så värd den.

Bör: INTE äta godis och sötsaker i veckorna.

Problem: Det är ju så GOTT.

Lösning: Tänk inte, bara KÖR. Tugga tuggummi istället och tänk på vågen.

 

Just precis. Fem kilo har smygit sig på så där helt utan att jag tänkt på det. Det är ju så lätt att vänja sig vid dåliga vanor.

Men NU så, nu är jag pepp igen.

Bäst att ta tag i detta medans det bara är FEM kilo.

 

Lycka till!

 

/Y

Fredagsvägning

....den sista för den här omgången.

 

Men förhoppning om att det VAR den sista (omgången "operation fettsanering" då och inte vägningen) för hela mitt liv ;)

För fredagsväga kommer jag att fortsätta att göra. Men nu med målet att behålla den vikten som jag landat på och inte med frustrationen att kämpa mig gul och blå för att nå mitt mål (60 komma NOLL kilo).

 

Den 28 januari 2011 står det i min lista med fredagsvägningar: 77,5 kilo.

Då körde jag kick-offen för min TREDJE omgång av "operation fettsanering" >>>. En livsstilsförändring som skulle ge mig lite nya sunda vanor och få in vardagsmotionen som ett naturligt inslag i mitt liv.

Och som grädde på moset ge mig en kropp som jag kunde vara nöjd med.

Inte perfekt utan NÖJD.

 

Förr-förr-förra veckan >>> så kände jag att det fick vara nog nu. Jag hade kämpat tillräckligt men ändå inte kommit till min önskade nolla.

Nu fick det vara nog.

Jag skulle sätta P.

Två veckor till skulle jag ge det.

 

 

 

 

Och efter två veckor, alltså förra veckan, så satte jag P. Då låg jag fortfarande på 1 kilo plus från målet. Men min kropp verkar ha bestämt sig för det.

Jag får acceptera.

Dags att gå vidare.

Mot nya mål.

Att BEHÅLLA vikten och mina nya goda vanor.

 

Två och nästan ett halvt år senare, efter starten, så ligger vikten på minus 16,5 kilo minus.

Sista mätningen av kroppen gav:

Lår: minus 11 cm.

Rumpa: minus 11 cm.

Navelhöjd: minus 17 cm.

Midjan: minus 13 cm.

Byst: minus 11 cm.

Vilken jäkla förminskning.

Jag är sketnöjd :D

 

 

 Lugn bara lugn, det kommer före och efterbilder. Jag ska bara komma till stranden och försöka få en efterbild till denna >>>

 

 

Denna veckan så har jag fortsatt i samma gamla fotspår som jag knetat i under denna tid. Men jag har börjat att äta normalt, det vill säja lite av varje (börjat med kolhydrater igen tex) med vissa regler. Men utan att kämpa ihjäl mig.

Morgonrunda efter skollämningen.

Tre övningar vid hemkomst: plankan, rygglyft och sidoplankor.

Frukost med smörgås, the, jos och mycket grönsaker.

Frukt som mellanmål.

Smalmat till lunch.

Eftermiddagsmellis brukar inte hinnas med :(

Men eftermiddagsrunda hem från bredvidgåendet.

Och rester, soppa eller något annat lätt på kvällen med en frukt.

INGET annat.(Ja det brukar ju alltid slinka ner lite annat som tuggummi, nötter, skinkskivor, rester från ungarnas tallrikar osv. Men försöka hålla det inom rimliga gränser.)

Och så lite njutning på helgen.

Så ska jag försöka leva nu.

 

 

 

Fredagsvägningen denna veckan visade på: - 0,7 kg från förra veckan.

:D

Wow!

Jag är alltså närmare målet nu än vad jag var vid målgång.

Ja ja det var mensvecka så den får väl ta lite av glorian.

Men i alla fall.

Jag är glad.

 

Jag är vid gott mod.

 

/Y

Här läskas det ordentligt

....när Älsklingen kom hem med en STOR påse av det här tidigare idag.

 

 

 

De har nu bestämt att han, förutom chips, även ska köra ut smågodis till affärerna. Och han fick med sig en del smakprov hem för att bekanta sig med smakerna.

 

Var det TVUNGET att ske just denna helgen?

 

Varför inte bara ta och slänga in mig i en brownie-butik med gratis provsmakning av ost och så lite bad i ett smörgåshav ovanpå det.

Så har vi beach 2013 klarad på ett naffs ;)

 

Annars så har jag provat en ny stegräknar-app idag. Det gick nästan lika bra som förra gången ;) >>>

 

 

 

 

Och vi överlevde, även denna veckan, fredagshandlingen och fick ingen hjärtinfakt när vi såg kvittot.

 

 

 

 

Nu har jag somnat i soffan och tänker fortsätta med det. I morgon vaknar skitungarna tidigt. Det kan jag hoppa upp och sätta mig på. Då blir det morgonrunda (med att ge den virriga appen en andra chans) och att knapra hårt bröd och försöka att tänka på hur lyckligt lottad jag är som får äta jordgubbar i mars månad.

 

Full rulle.

Mot helgen.

 

/Y

 

 

 

Här river jag håret

....för är det något som jag blir skogstokig på så är det sånt här.

 

 

 

 

När jag väl anstränger mig och motionerar, ja då vill jag ha det på pränt.

Jag vill ha bevis.

 

Och i min iver att komma igång och skärpa till min vardagsmotion så letar jag nu efter en PÅLITLIG stegräknare. Den som jag har haft, den "verkliga" apparaten, räknar ju helt vimmelkantigt. Ena dagen si och andra så fast jag gått PRECIS samma morgonrunda.

 

Idag har jag testat appen Walk Star och den räknar alltså ännu tokigare än apparaten. Så nu vet jag inte vilken jag ska tro på.

Dessutom så lägger sig inte WalkStar i bakgunden eller går i viloläge, så den drog ut halva batteriet på bara en  morgonrunda.

 

Jag fortsätter att köra dubbelt ett tag till så får vi se vad det landar på för utvärdering.

 

 

 

 

Annars så strålar solen från en KLARBLÅ himmel här i Las Palmas och det kommer att bli en varm dag.....utomhus. Här inne hos mig sitter jag med tröja, stickad kofta OCH morgonrock ovanpå det. Kommer ju att svettas ihjäl när jag går ut.

Men så går det till här ;)

 

/Y

Fredagsvägning inför semestern

....och bara ordet semester/Sverigeresa gör att det hoppar till i magen och jag blir alldeles luddig i huvet. Nej jag har inte varit på glöggen än. Men resfebern har satt sig på huvet och jag kan inte tänka klart.

IIiiiiiiii!

;)

 

FREDAGSVÄGNING

Som vanligt stog jag där i badrummet, tidigt på morgonen, yrvaken och sömndrucken, men med en diffus fredagskänsla i magtrakten.

Är jag glad? Förväntansfull? Död? ;)

 

Nå Yohanna, vad har hänt denna veckan?

Har du NÅN aning/känsla av hur domen blir?

 

Eftersom jag lade av med varje-dag-vägningen när mili-vecka-entusiasmen lade sig så har jag, denna veckan, inte haft en susning om vart pilen har varit på väg.

Jag kunde ana mig en känsla av att jag måste ha lättat. På kläderna ni vet. Inte mycket och det kan mycket väl ha varit kläderna som blivit lösare av användningen ;)

Men samtidigt så hade jag en samvetsfråga med mig själv hur mycket jag egentligen har ätit. Och jag HAR ju ätit, alltså måste jag ha gått upp ;)

 

Men.

- 400 gram

Tack och bock för den och jag har SOM VANLIGT inte en endaste förklaring som låter vettig till detta.

 

UTVÄRDERING

En helt vanlig vecka. Varken hit eller dit med något över huvud taget. Lagat bra mat men ingen pizzasallad eller dragit ner på något extra. Morgonrundor ALLA dagar, eftermiddagsaktiviteter så där nu i reseförberedande tider. Helgen var ju i och för sig jobbig med loppisen. Men jag stog mest still och sedan åt vi ju skräpmat.

Inget speciellt alltså.

 

Men nu ska vi ju då på semester och det är ju alltid bra med en plan ;)

 

Att säja att man ska banta när man är på semester är ju som att gå på restautang utan att äta. Så planen är väl att jag ska få njuta med gott samvete. För hujeda mig vad jag har längtat efter detta. Få ta familjen till Sverige och fira jul där. Ja jul blir det ju inte nu. Men i alla fall förberedande jul.

 

Jag ska äta knäck så käkarna går ur led. Äta så många nygräddade lussebullar att det står mig upp i halsen. Julskinka ska jag njuta av, MED fettet och garneringen på, för så gillar jag det. Lutfisken ska jag dränka i såsen och jag ska hoppa över brysselkålen OM det nu är det jag vill. Och rödbetsalladen ska jag smeta överallt där det passar sig och INTE lämnar fläckar ;)

För sådana saker får man inte här nere varenda dag.

 

 

 

 

Ja nu blir det dags för att njuta Sverige-jul med Familjen Kaos.

Och snön är på plats har jag hört.

 

 

 

 

Det var denna veckan.

Morgonrundor - Check!

Mat - Check!

Och NÄSTAN ½ kilo kvar till målet.

Hur har det gått för er?

 

/Y

Här regnar det idag

...för andra dagen i rad så det börjar nästan att kännas som höst i Sverige här nu.

Har vi flyttat hem igen utan att jag märkt något?

Men jag antar att temperaturen avslöjar att så INTE är fallet, trots att den helt plötsligt fallit från överdrivna (för att vara november) 26 grader till lite mer novembervanliga (för att vara Kanarieöarna) 20 grader.

 

Nu kanske det ÄNTLIGEN (får man skriva så utan att bli lynchad av alla svenska höstdeppiga läsare ;)?) är dags för att ta fram strumpbyxorna, långbyxorna och höstjackorna som legat och väntat i garderoben.

För det känns onekligen lite konstigt att sitta här i kjol och T-shirt när regnet strilar ute och det brisar lite kallt om fötterna.

MEN det var faktiskt sol och varmt ute i morse när jag var ute på min morgonrunda.

Dock kunde man ana att någonting var i görningen när himlen helt plötsligt blev kolsvart och det kändes som lite stänk i luften. Men det regnade ju igår, då kan det väl inte...idag igen.

Johodå, det kunde det.

 

Det kändes faktiskt OCKSÅ konstigt igår när det också regnade och jag tog på mig långbyxor, jacka och boots och kom ut genom dörren och det var jättevarmt ute (temperaturfallet kom under natten). Konstigt för att det var varmt och konstigt för att det kändes så ovanligt att ha på sig höstkläder. Kroppen var liksom inte van vid så mycket på sig som skavde ;)

Hur länge sedan var det sist?

Mars? April? Länge sedan i alla fall.

 

 

 

 

Alltså jag visste inte, när jag satte mig här vid datorn, vad jag skulle skriva om. Jag hade gått och tänkt på en sak men velat hit och dit OM jag verkligen skulle skriva om detta. Ge det mer publicitet än vad det egentligen förtjänade.

Eller ämnet i sig förtjänar ju det.

Men inte den som skapat allt rabalder.

 

Det är den där träningsfanatikern och hennes uttalande om "tjocka" personer.

Har det blivit ramaskri i Sverige?

Det har liksom nått ända hit. Och jag fick för mig att jag skulle kolla upp nyhetsmorgon där det visst talades om detta idag >>>.

 

Jag läste denna tjejs blogg EN gång för väldigt länge sedan och fick då mig en chock så jag drösa i golvet.

VA!

Det handlade om att vi kvinnor använder graviditeterna som nått slags svepsjäl för att FÅ bli tjocka. Och sedan efteråt skyller på att det som tagit 9 månader att gå upp ska minsann få ta lika lång tid, eller MER, att gå ner. Fel enligt henne.

Än-sen-då?

 

Jag funderade länge på att skriva något om denna artikel men hittade aldrig tillbaka till den så det rann ut i sanden.

Nån som läst, kommer ihåg, har en länk?

För efter det så bestämde jag mig för att aldrig gå tillbaka och läsa något mer där.

Varför göra sig själv illa liksom?

 

Men så läste jag detta hos Meekatt >>> och detta hos Fnulan >>> och då blev jag ju så fruktansvärt nyfiken och läste ju naturligtvis.

Dumt gjort av mig.

Än en gång en chock och drös i golvet ;)

 

Alltså jag kan förstå hur hon menar, att man går till gymmet för att bli smal. Jag (Yohanna) har som ENDA anledning att gå dessa morgonrundor att jag ska komma ner i min målvikt. Men det är jag. JAG skulle aldrig träna om det inte vore för att bli smal. Jag HATAR att röra på mig. Sitta i soffan i en filt och äta praliner lockar mycket mer.

Men fungerar inte för MIG.

 

Men det denna tjej skriver, typ att tjocka mäniskor är nån form av monster, det FÅR man bara inte skriva. Eller HUR skulle någon vilja se ut som tjejen på bilden?

(Ej citerat nu utan bara hur JAG tolkade hennes texter).

Så får man ju bara inte säja.

Det finns väl en massa olika åsikter där ute. Folk som tränar för att må bra, folk som vill se kurviga ut, folk som tycker att det HON tycker är överviktigt, är smalt.

Så himla tonårsaktigt >>> det där tyckandet.

 

För är det något som jag lärt mig genom att bli vuxen, OM man nu kan kalla det det, eller äldre då.

Är att jag inte vet ett SMACK om vad som finns i andras huvuden. Eller vad som är rätt och fel. Det finns liksom inte. Var och en bestämmer själva vad de tycker.

Man kan bara inte tycka en sak och se det som en regel för världen utanför sitt huvud.

Det gjorde jag när jag var tonåring, då ägde jag världen. Nu har jag en mer ödmjuk inställning.

 

För att inte tala om alla som blir ledsna.

 

Nej dagens replik får nog vara den som programledaren i nyhetsmorgon sa till denna tjejen när hon försökte göra sig lustig över varför SATS chef inte ville komma och prata med henne i programmet:

- Han tycker nog inte om dig.

Ha ha ha. Får man vara lite skadeglad i denna dråpliga och sorgliga situation?

 

/Y

Fredagsvägning med fredag

Idag blir det riktig fredag här med lite snusk först som det ska vara när det är den tiden i veckan ;)

Såg denna bild på fejjan idag och måste ju så klart dela med mig.

Jag är inte snål inte...

 

 

 

 

Och det är väl sånt här de menar då, som sånt där flirteri ska leda till, som man får se i reklamen hos hårfrisörskan. För vad vet jag. Jag har inte sett till sån däringa passion eller blivit tagen av en stormkyss helt överaskandes sedan....

....har det hänt någonsinn?

.....sedan......?....i min fantasi när jag var ung och läste Harlequin-pockettar då.

Tror att jag måste börja med det igen, läsa pockettar. Jag tror att det är bra för hälsan. Att hjärtat får jobba lite. Och kanske att det kan vara bra för förhållandet också. Att man kommer lite i stämning, så där, lite oftare än vanligt.

Man kan ju alltid HOPPAS.

 

Så skicka hit.

Mer Harlequin-pockettar åt folket!

 

 

 

 

 

 

Men det var ju fredag och det skulle handla om vägningen....suck ;)

 

FREDAGSVÄGNING

- 0,4 kg och FYRA veckor kvar till Sverige-resan.

Klämmer jag  ½-kilo i veckan så är det lugnt. Då blir det till och med lite tid över att stabilisera det hela innan vi åker.

Det är ju nämligen ingen höjdare att komma direkt från strikt milli-vecka till njutar-semester. Kroppen får ju fnatt och suger åt sig allt som den bara kan.

Vanliga bantar-effekten, man går upp dubbelt så mycket som man gått ner på ett ögonblick.

Inte riktigt den effekten jag vill uppnå ;)

 

UTVÄRDERING

Denna veckan gick också väldigt bra om än inte riktigt så bra som förra då jag var peppad som bara 17. Onsdagen innebar ju Halloween-firande och då åt jag ju chokladtårta. Fast bara EN bit + lite smulor ;) Men känslan fanns där att:

- Ursch vad det är synd om mig som inte får äta.

Men jag viftade bort den fort som attan.

 

Torsdagen hade vi ju lite Halloween-samkvän i "vår" park och jag hamnade bredvid godis-pumpa-skålen av någon konstig anledning. Vipps så hade jag börjat äta chokladpraliner av den värsta sorten och det är liksom kört då. Har man väl börjat så kan jag inte sluta.

Bläääää!

Och det finns kvar fortfarande, i skålen, där ute i vardags-rummet.....suck ;)

 

Om nu bara helgen går någolunda bra så som förra helgen, då jag njöt men inte okontrollerat, så tror jag att jag fixar detta.

 

Annars så har det varit mycket filé (kyckling, kalkon, kött) med hemmlagad pizzasallad till, denna veckan. Kanske lite tråkigt men faktiskt gott. Och det är ju inte för all framtid.

Som vi talade om igår, tjejerna och jag, så kommer kroppen till en jämnvikt där den inte vill gå ner mer. Och då får man kämpa lite extra de där sista kilona som man vill få bort.

Ingen fara med det. Man ska ju inte leva så här för alltid sedan, utan bara den här eller de här veckorna.

 

 

 

 

Det var denna veckan.

Morgonrundor - Check!

Mat - Check! + praliner då ;)

Och 1,2 kilo kvar till målet.

Hur har det gått för er?

 

/Y

 

 

 

 

Fredagsvägning efter millivecka 1

...REDAN! Jag sa ju att det skulle bli fredag igen i ett naffs ;)

 

Idag väntar lunch hos svärmor och åkande till sommarstugan....som alltid. Sista helgen i oktober. Nästa vecka är det november och då ska vi väl ha NÅGRA hemmahelger och försöka få ordning lite här hemma, innan det blir dags att packa väskorna och dra till Sverige.

 

Ett Sverige som fick SNÖ igår, på en massa ställen, kunde jag läsa på Facebook. Hur i hela friden skulle jag klara mig utan fejjan? Jag skulle ju vara totalt obildad och helt felinformerad om världssituationen ;)

 

I förrgår lärde jag mig till exempel vad Gandnam Style är, som JAG tycker låter som nån indisk maträtt eller så. Det var faktiskt på nyheterna jag lärde mig vad det VERKLIGEN var. Men jag fick höra om det först på fejjan och öppnade öronen lite extra när det kom upp på nyheterna sen.

Tänk så OTROLIGT fel jag hade.

Och vad mycket jag lär mig ;)

 

Men snön, den får ni spara på tills vi kommer i början av december. Ni kan ju inte hålla på och gluffsa i den NU. När vi kommer MÅSTE jag ju få visa skitungarna vad SNÖ är, och KYLA. Då går det inte att komma med något noveberrusk inte.

Nej, snö måste vi ha!

 

 

 

 

Men vägningen alltså....

 

FREDAGSVÄGNING

-0,5 kg.

Hepp!

Jag är nöjd.

Efter 5 dagar med millifasoner så tycker jag att det är ett kalasresultat. Klarar jag mig över helgen också så tror jag att det ligger ytterligare halvkilo i belöningspotten.

Ett halvt kilo i veckan och jag är i mål innan vi åker hem till mammas sockerkaka och den lokala familjepizzan.

 

UTVÄRDERING

Det har varit SKITENKELT. Jag har faktiskt inte ens funderat på att trilla dit nån endaste gång under veckan och heller inte gjort det. Förutom igår då, då jag provade en bit ost som svärmor köpt åt oss.

Men det kallar jag inte ens för att trilla dit. Det var bara en bit och jag var överens med mig själv om det. Då är det mer av en affärsuppgörelse ;)

 

Jag tror att det gått så enkelt för att jag vet att detta bara skulle vara en vecka, eller mer om jag känner att det går bra. Maximalt tills vi åker till Sverige om FYRA veckor.

DET är ju ingen evighet.

DET kan jag stå ut med.

 

Nu gäller det bara att klara av helgen i samma anda. För det är det som är mitt problem, att jag har låtit mig själv att flippa ur under helgen. Först så var det bara på lördagar. Sedan så blev det lördagar OCH söndagar. Och nu på sistonde har jag även märkt att det under fredagskvällarna har börjats att lossas på diciplinerna.

Och helgdagarna.

Och semestern.

Och så svärmorsluncherna som börjat igen.

Det hela blir lite FÖR mycket. Det fattar ju till och med jag.

 

Så nu, svärmorslunch (som jag inte kan göra ett skit åt), kontrollera mig i kväll när vi kommer fram till sommarstugan och får helgkänslor, tillåta mig njuta på lördagen UTAN att flippa ur och kapa godis och kakor på söndagen.

Så börjar veckan om och vipps så är jag i hamn.

Jag tror att jag har det hela som i en liten ask.

 

Som vanligt går det säkert inte som jag tror. Men det känns skönt att ha en plan.

Nu ska jag banne mig ta mig i mål.

Nu är det krig.

Ja INTE mot de två futtiga kilona som är kvar utan mot mig själv som ropat hej för TIDIGT och slappnat av. Så gör man inga stordåd ;)

 

 

 

 

Det var denna veckan.

Morgonrundor - Check!

Mat - Check!

Och 1,6 kilo kvar till målet.

Hur har det gått för er?

 

/Y

Måndagslista för milivecka

Jisses vad jag sov i natt.

Inte länge men tungt.

Jag tror inte att jag vaknade en endaste gång på hela natten, och inte Irma heller. Det är ju annars problemet med att ha henne fortfarande sovandes inne hos oss, att hon sover oroligt om nätterna och väcker oss andra med sina "hela-havet-stormar-övningar" i sin säng ;)

 

Men i natt sov vi. Och drömde. Jag kommer ihåg att jag drömde så starkt, inget konstigt, bara vanliga saker. Jag kommer inte ihåg VAD jag drömde, bara att när jag väl drömde så tänkte jag i drömmen att vad verkligt detta känns.

 

Men så ringde mobilen på morgonen och jag visste knappt var jag var eller vilken dag det var.

DÅ kan man snacka om att man sovit djupt.

Och den första tanken som slog mig när jag vaknade var:

- KOM jag ihåg att sätta på alarmet?

Ja, det gjorde du Yohanna ;)

 

 

 

 

Annars då?

Ja tror ni att papie-machér-pumporna hade torkat när vi kom hem?

Inte då.

Jag hade troligtvis dragit på med för mycket tapetklister på dem så botten var fortfarande fuktig. Och vi som skulle måla dem idag. Jag har i och för sig inte hittat färgerna än som jag är säker på att jag har sparat på något bra ställe sedan jag målade ett par adventsljusstakar år.....hmmm, det var när jag bode i Örebro, så innan år 2000 alltså då ;)

Kom de med när jag flyttade till Las Palmas ens?

 

Men det är måndag och måndagar kräva måndagslista a´la jennyn:

 

- att jag kommer att ha milivecka (utomordentligt nyttig mat, strikt motion och absolut INGA snedkliv) denna veckan och kommer att gå i mål i min "operatin fettsanering" INNAN vi åker till Sverige om cirkus en månad.

(Så att jag kan njuta och unna mig när vi väl är där och komma tillbaka och börja om från början igen, the story of my life.)

 

Ja, jag är väl inte SÅ himla glad över att jag just ska ha det, för jag hade mer än gärna sett att det inte behövdes alls. Men jag är glad över att jag är motiverad och "kommer" (man vet ju aldrig vad som händer) att ta tag i detta.

 

Jag är grymt peppad och tänker bara glädja mig åt detta idag. Hela fettsaneringen har ballat ur lite på sista tiden och jag har börjat ta mig friheter som jag tidigare inte ens kunde tänka mig. Klart som korvspad att det inte går nedåt på vågen. Jag har ju hållt på i nästan TVÅ år nu och jag börjar bli rejält TRÖTT på detta.

Och faktiskt uttråkad.

Herre gud, kan jag inte lyckas komma i mål nu så jag kan få börja med något nytt.

 

Det är ju inte så att jag ska lägga mina nya och "sunda" rutiner och vanor på hyllan och börja storfrossa och spara ihop till en ny övervikt. Nej livet kommer väl att fortsätta se ut på ungefär samma sätt som nu och jag kommer att försöka, intentionen är ALLT ;), att försöka behålla min målvikt för ALL framtid.

Men jisses, kan jag inte få börja tjata om något annat nu?

Kan jag inte ta och skärpa till mig och få de sista två kilona ur röven nu?

 

För det är just det, de sitter på rumpan.

Titta på fotot som Älsklingen  tog på mig i helgen.

Ska det va så där?

Så kan jag ju inte se ut? ;)

Nästa års Nobellpris till den som hittar på ett sätt att själv kunna bestämma varifrån på kroppen som fettsaneringen ska tas ifrån.

 

 

 

 

Så det tänker jag vara lycklig och glad över denna måndagen för jag är otroligt pepp nu. Tills efter-lunchen-choklad-suget kommer antar jag. Men jag har förberett mig och chokladsanerat hela huset ;)

 

Givetvis är jag också glad över mina Halloween-pumpor (Om de torkar och OM jag hittar färgen), att vi haft en fin helg i sommarstugan trots mörka moln i bakgrunden, att vi ska åka till Sverige snart, att Irma håller på att vänja sig själv av med blöjorna, att jag slipper höstdepression och knappt har märkt att det faktiskt är höst....har jag hört, att vi är friska och starka nu inför vinterns komma skall (peppar peppar ta i trä) och en massa andra saker.

 

Men nu kör vi måndag här. Håll i er för snart är det fredag igen ;)

/Y

Fredagsvägningen har semesterstängt

Ja det blir ingen vägning idag.

Jag har ledigt.

Och ingen vâg finns det heller. Den är hemma.

Men pâ söndag sâ blir det slutnota inför kickoffen pâ mândag. Sâ vägning blir det.

Bara inte idag. 

 

 

 

Och pâ tal om att ha semester frân "operation fettsanering" sâ hade jag gâtt och spanat pâ dessa rör under ett par dagar. Det var erbjudande om att köpa tre för 4 euro. Och Pringles är ju alltid Pringles om man sâ säger.

De är ju alltid bra.

Och en massa nya smaker som verkade spännande som jag ville prova.

 

Men ack vilken besvikelse.

Köp dem inte om man sâ säjer.

Jag provade Salt & Vinäger, Barbeque och den hederliga Sourcreamen. Av dessa var de bara Sourcreamen som jag gillade och som jag tänker äta upp. De andra fâr nân annan tvinga i sig.

BRA! Dâ har jag det begäret stillat och slippet tänka mer pâ det.

 

Men nu är det fredag och jag skulle helst av allt bara vilja slänga mig ner pâ soffan och ligga still och tycka synd om mig själv.

Mens.

Det borde vara förbjudet pâ semestern.

Ja annars ocksâ för den delen...

 

/Y

Fredagsvägning med semesterstämning

Det är Älsklingens födelsedag idag och vi har precis kommit in från en shoppingrunda i kvartersaffären där vi inhandlade både en sockerkaka som ska bli dubbel födelsedagstårta i helgen.

För Irma & Älsklingen.

Samt en ny muffin som ska bli en minitårta till födelsedagsbarnet idag.

Man kan ju inte ha en födelsedag UTAN tårta, det skulle ju bli FÖR sorjligt ;)

 

Och det är liksom lite detta, födelsedagsstämning kombinerat med semesterstämningen som hänger sig kvar, som nog gör att veckans resultat blir som det blir.

Och som gör att min reaktion på den inte blir så himla negativ.

 

 

FREDAGSVÄGNING

+ 200 gram

Det är egentligen ingenting, en fjärt i rymden ;)

Men ändå plus.

Jag hade förväntat mig att kroppen skulle reagera annorlundare på bytet från semester till vardag, typ en chocksänkning av vikten ;)

 

Men den förväntan, eller snarare önskan, var baserad på att jag skulle ha utövat det "vanliga" vardagslivet och det har jag INTE gjort.

Semester-, fest- och födelsedags-stämning har funnits hela veckan och så gör man inga chock-vikt-minskningar ;)

Det VET ju jag.

 

UTVÄRDERING

Återgången till vardagslivet från semestern gick ju inte så bra måste jag ju erkänna. De första fyra dagarna så kom jag inte alls ut på min fettbrännartur. Det var veckohandlingar och fester och barnvaktning och kalas och f-n och hans moster.

Ingen ordning på torpet alls.

Men det fick vara så, det gick helt enkelt inte. Och jag kan ju inte dela på mig, eller lämna ungarna själva hemma.

 

Så blev det en helg PROPPFULL med frosseri. Bland annat en helt brownie (form) som jag lyckades så med att jag nästan tror att jag smällde i mig hela själv ;)

Brownie, och då en bra sådan, är min Ackilles-häl.

En av dem alla...

 

Och så denna veckan med inte mindre än TVÅ födelsedagar. Och även om jag inte frossat i födelsedagstårtor, så har det ju blivit lite mer av det goda än vanligt.

 

Annars inget annat och vet ni, det FÅR vara så ibland. För det är inte sommar, semester och födelsedagar.....och lyckade brownisar varenda vecka.

 

Det var denna veckan.
Morgonrundor - Hälften av dagarna.
Mat - Check! + lyx.
Plankan - Fortfarande omöjligt att komma ihåg.
Och 3,2 kilo kvar till målet.

Hur har det gått för er?

/Y

Fredagsvägning i byggdammet

Det var knappt jag kom åt att väga mig igår, för snickarkillarna hade barrikerat stora badrummet med sina snickar-prylar.

Men vill man verkligen något så går det ;)

Så jag knödde mig in, påhejjad av framgångarna från förra veckans vägning.

Skulle det gå lika bra denna veckan?

 

 

 

FREDAGSVÄGNING

+,-,0 kg.

:/

Snopet.

 

Det är klart att jag blev besviken. Förra veckan gick det ju så bra och denna veckan har inte varit SÅ annorlunda. Det är precis som att kroppen tar ett skutt då och då och sen inser att upps nu blev det lite för mycket. Och stannar kvar på samma nivå i ett par veckor.

 

Jag KÄNNER mig ju i alla fall smalare. Och jag kommer i alla byxorna och övriga kläder igen i garderoben.

Nu är det bara tävlingsinstinkten/viljan att komma i mål, som jag i vanliga fall helt saknar, som får mig att fortsätta.

Har jag sagt 60 så är det 60 som vågen ska visa.

 

UTVÄRDERING

I det stora hela så har veckan varit precis som den brukar vara, eftermiddagsrundor med lite plank-häng och mat enligt recepten. Fast så kom ju byggarbetet som en sten från klar himmel och stökade till det. Torsdagen hann jag inte ut på nån runda, panik-makaroner med korv till lunch PLUS köpepizza på kvällen på grund av bygg-damms-stökigt hus.

Och på fredagen samma visa. Ingen runda på grund att byggstädning, veckohandling och besök av väninna och på den visan är det. Så gör man inte av med några kalorier ;)

 

Men lördagsmorgonen, då är det laddat för revange.

 

Och sedan drar vi till playan med några vänner, det behöver vi efter att ha varit instängda i lägenheten alldeles för länge.

Nu ska här utomhusaktiveras ;)

 

/Y

Ett oväntat fynd

I går eftermiddag åkte vi ner till Las Canteras-stranden för att prova ännu en ny lekpark med barnen, för att Yohanna skulle få sin dagliga dos med prommenix och för att vi sedan skulle kunna gå in på shoppingcentrumet Las Arenas för att leta på nån magisk lösning till Irmas rum.

 

Jag powerwalkade Canteras-stranden fram och tillbaka. Tog cirkus en timme och jag tog INGA kort fastän det var sånna fina bilder. Mörk, ovädersnalkande himmel mot guldgul sand och surfande badsjälar. Det finns ju inget dåligt väder. Och det var ju inte kallt.

 

Jag tog inga kort, dels för att jag inte visst att detta skulle bli en dag som det skulle skrivas ett blogginlägg om. Och dels så övade jag mig i att mindfullnessa. Vara i ögon-blicket. Se vad jag gjorde och uppleva det, istället för att ständigt söka intressanta motiv och stanna för att fota.

 

Hur som helst, att powerwalka på Las Canteras är som att ta själsligt självmord. Visserligen är det många som motionerar på den avenyn, men ännu fler sitter bredvid på de otaliga ute-serveringarna och dricker en drink, äter något gott eller slickar på en glass. Jag har VÄLDIGT svårt att motivera mig när jag ser sånt och går hela tiden omkring och funderar på varför jag måste powerwalka och kämpa som en gnu när det enda jag vill är att sitta på en uteservering och njuta av livet.

 

När det blir semester, då jäklar...

 

I alla fall. Efter fettbränning och rastning av ungar gick vi till shoppingcentret och jag spetade in på H&M medans de andra roade sig med en PlayMobil-utställning som fanns där.

Hur skulle jag kunna undvika att gå in på H&M?

Det stog ju REA med stora bokstäver i skyltfönstret.

 

Och det FÖRSTA som jag fick syn på var mina boyfriend-jeans-shorts som jag köpte mig för så länge sedan och som jag lovat mig själv att belöna mig med igen, fast i en annan storlek, när jag kommit ner i min målvikt.

Och de ENDA paret som fanns kvar var min storlek 38.

Det var ju klart att jag var tvungen att köpa dem. Ett sådant tillfälle får man inte låta gå sig förbi. Och när jag ändå var i farten så fick det följa med en jeansklänning med hem också.

10 euro.

Det är ju som hittat.

 

Och allt från ett presentkort som jag fick för lääääänge sedan, så jag behöver inte ha dåligt samvete för det ;)

 

 

Nu är bara frågan om jag ska ta detta fynd som ett tecken på att jag redan är i mål, eftersom jag hittade belöningen nu och inte sen ;)

Ha ha man hittar på vilka ursäkter som helst...

 

/Y