Ungarna tar kål på mig...
I går när vi satt och väntade på att Alexander skulle bli klar så sa jag till Älsklingen:
-De kommer ta kål på mig ungarna. En dag kommer du att hitta mig här hemma med ett magsår ända upp till öronen eller liggandes på golvet av en hjärtatack.
Han skrattade men det är sant.Jag vill mina barn så väl att jag vänder ut och in på mig i försök att göra det bästa. Och för det mesta så kliver de bara på mig som en dörrmatta eller utnyttjar mig utan skrupler.
Och jag går på det VARJE gång.
Jag hade gjort soppa igår till lunch. Inget konstigt; kyckling, makaroner, tomater och lite annat. Jag VET att Alexander tycker om kyckling, makaroner och tomater men det var tvärstopp, han skulle INTE ha. Han började till och med föra sådant oväsen att han fick gå till sitt rum för att lugna ner sig.
Men att skicka sitt barn på rummet utan mat skär i mammahjärtat så dum som jag var så gick jag och gjorde en macka och hämtade tillbaka honom till bordet och vi kom överens om att han skulle äta mackan och det som han tyckte om i soppan, dvs kycklingen, tomaterna och makaronerna.
Så ville Alexander förhandla och vi kom överens om att jag skulle göra pannkakor till kvällsmat om han åt upp maten och även lite soppa till INNAN kvällmaten.
Det tyckte jag lät bra.
MEN lita ALDRIG på en 4-årig förhandlare.
När vi satt kring middagsbordet så ville han inte alls äta sin soppa innan pannkakorna utan skulle promt äta dem till soppan.
Jaha, jag gick med på det.
Men så började han äta bara pannkakor och ingen soppa så då fick jag förklara vikten av att ha en överenskommelse.
Nu har jag gjort min del av den, dvs pannkakorna. Nu måste du hålla din.
Det gick så långt att han började proppa i sig allt på samma gång och när sista skeden soppa skulle in i munnen så spydde han upp alltihopa.
Jaha då var det löst tyckte han glad i hågen. Nu fanns det ingen mer soppa att äta.
Ny får du göra i ordning en ny pannkaka åt mig sa han.
Då fick det vara nog.
Jag gjorde i ordning en smörgås och en yoghurt. Det får du äta för du har inte ätit soppan som vi kom överens om. Utan du satt och hulkade med flit så att du spydde upp allt. Därför blir det inga pannkakor heller.
Fast det blev det ju ändå. Jag kunde inte vara så hård. Jag gjorde i ordning en pannkaka åt honom till efter smörgåsen.
Och då var vi andra klara, en timme hade gått och det var läggdags. Nu går vi och läser saga med Irma. Och så plockade vi undan på bordet och gick.
Grymt tycker ni kanske men jag är så himla trött på att bli utnyttjad. Han vet precis hur han ska övertala mig till att göra saker och så göra han aldrig sin del av överenskommelsen.
Det var inte det att han spydde för att han inte tyckte om maten. Han åt den ju till lunchen. Nej nu hade han bestämt sig för att INTE äta den och så hulkade han så att maten skulle komma upp.
MED FLIT.
Och 4-åringar kan det, tro mig.
Så sitter han och slösar tid vid matbordet. Gör allt annat än att äta. Ätningen tar hos oss evigheter om jag inte matar honom och det har jag sagt att jag måste sluta med.
Han pratar, leker, leker med Irma, ja allt.
Nu vet jag inte hur jag ska göra för att få bukt med det för jag är så trött på att tjata. Så vi gör så att när vi är klara så plockar vi av bordet och går och läser saga. Hinner han äta upp och komma till sagan så bra, annars så hinns den inte med.
Allt för att han ska förstå att om han slösar tid i början så finns det inget kvar på slutet och att han får sitta vid bordet själv då.
Jag har skrivit om våra matproblem tidigare >>>
och jag har planerat att göra ett uppfölningsinlägg om detta, för det blev en hel del prat på FamiljeLIv när jag la ut det där. Men jag var vara tvungen att skriva av mig denna episod först för situationen suger musten ur mig.
Och så kom natten.
Lugna, tysta, sköna, vilande natten.
NOPE!
Jag gick och lade mig klockan 22.15 och tills klockan slog 12 så hade Irma hunnit att vakna TRE gånger.
Jag fattar ingenting. Vi håller ju på med en sömnmetod. Är det inte meningen att det ska bli BÄTTRE då?
Jag tycker vi är tillbaka på ruta ett igen.
Skulle aldrig ha skrivit så där om att Irma sov bra >>>
Skulle aldrig ha skrivit om att hon sov dåligt heller >>>
För det verkar ha gått troll i detta.
Då vid 12 så var det helt omöjligt att få henne lugn och efter ett tag så var inte jag lugn heller. Det är inte det att hon gråter för att hon är ledsen. Det är mer som att hon spjärnar emot för att inte somna. Hon är arg och kastar sig i sängen.
Efter ett tag blev jag ju rejält irriterad och morrade till. Då blev hon ju rädd och började gråta på riktigt.
Jag VET så ska man INTE göra men jag tappar också humöret.
Men så blev jag ju jätteledsen på mig själv, så efter att hon somnat igen så fick jag smyga iväg på toaletten och gråta en stund.
Det känns så jäkla hopplöst allt.
Och inget ljus i tunneln ser jag heller.
Jag har gjort något fel med Irma och nu får jag sota för det för resten av mitt liv. Hon kommer aldrig att sova bra. Och inte JAG heller. Jag kommer aldrig få sova mer.
Mitt liv är i ruiner och jag är tjock och ful och har inga vänner.
Bbuuuäääää
Ni vet hur det blir mitt i natten när man tycker synd om sig själv.
Då kommer ALLT.
Och nu i morse när vi skulle gå till skolan så stog rökar-gubben där igen i trappuppgången och väntade på hissen.
I morgon ska jag minsann ha någon stursk kommentar att slänga ur mig.
Nu får jag gå och dra något gammalt över mig för så här kan man inte vara när solen skiner.
/Y
Det ÄR tufft att ha barn... stora som små.
Kram på dej!
Stackars, stackars dig.... Jag kan inte säga annat än att jag lider med dig MEN det kommer att bli bättre. Vi hade jätte strul med vår dotter och ätandet när hon var i din sons ålder. Det slutade med att vi var tvugna att mata henne framför TV:n för att överhuvudtaget få i henne något. Men vi tog oss igenom detta även om det tog tid. Sömnen på lilla Irma kan jag tänka mig är det värsta och som också tär på allt tålamod, men du kan inte annat göra än att kämpa på och även det kommer att bli bättre. Min lille kille är 2 ½ år och började inte sova riktigt bra förrän han var drygt ett år. Mitt knep var att ligga i en säng bredvid honom och klappa honom när det var som värst, då kunde jag iallafall halvsova, men han låg iallafall i sin egen säng i sitt eget rum. Så gör jag fortfarande när han är sjuk eller sover dåligt.
Det blir bättre.....
Åh jag kan riktigt komma ihåg hur det var när de var mindre, när jag läser om hur du har det. Det enda jag kan trösta med är att du är INTE ensam, flera har det som du med maten och sömnen.
Och visst kan en 4-åring få för sig att hulka upp maten det är jag helt säker på, 4-åringar är duktiga på de mest, tyvärr. En ganska jobbig och kämpig ålder, som väl inte blir bättre av att du är trött för att du inte får sova. Det där går säkert hand i hand tyvärr, för när man inte får sova och är så där trött jämt så har man heller inget tålamod. Hur gör maken din när det blir så här? Kan ha ta hand om Alex så att du bara kan få slippa tjata om maten ett tag? Kanske kan du få gå ut och promenera, själv eller med Irma, så kan killarna i familjen äta sin mat? Ni har säkert testat allt, det är jag helt övertygad om, för så gör man ju. Testar och testar tills man har vänt ut och in på sig själv. Att vara mamma är så jäkla tufft ibland... Varma kramar.
Hej du. Tack för din kommentar! Tyvärr vet jag inte exakt vad vi har gjort för att få det att funka om nätterna. Sixten var tvungen att ha mat varje gång han vaknade. DET har vi fått bort nu genom att vara envisa.... INGEN MAT MELLAN 23-05, that´s it. När det funkade så bestämde vi oss för att ge nån mat mellan 19-05. Nu sover han hela nätterna men vaknar då och då och är svårtröstlig och då är han omöjlig att "tassa" så då får han kommma och sova mellan oss och då blir han nöjd. Så det funkar inte riktigt till 100% men till 80% iaf och det räcker gott och väl :)
Har tyvärr inga tips att ge förutom att vara konsekvent och ha bra kvällsrutiner och läggningsrutiner (även när dom sover på dagarna) och se till att Irma somnar in själv och fråga tjejjerna i tass-tråden på FL, antar att det var där du hittade mig, om du undrar över nånting, dom är kanonbra!
Mina lösenordsskyddade inlägg skriver jag bara hur mkt jag väger, inget annat.. Jag skriver ut viktresultat och hur det går med vikten öppet. Men hur mkt jag väger vill jag hålla hemligt! ;)
Lycka till med dotra din nu och hoppas att din son börjar äta ordentligt snart... Jag bara läääääängtar tills Sixten fyller 4 år ;)
KÄMPA PÅ och man får tycka att ens egna ungar är jobbiga!
