Åh jag sitter här igen framför datorn. Frukosten är redan äten, Irma sover sedan länge tillbaka och vaknar väl snart och jag har slösat bort tiden med att titta runt på alla roliga bloggar som jag har i mina favoriter.

Jag mår inte riktigt bra i själen idag.
Den är sotig känns det som.
Jag ska förklara...

   
Funderingar, varför, varför, varför.......

Jag tycker inte om att bli arg. Varenda gång jag bråkar med någon så känns det som om jag blir sjuk, i själen, som om den blir full med sot.
Och det rinner inte av mig.
Jag vill inte vara en sådan där långsint person som ältar och gnäller om gammalt groll länge efter, men ärligt talat så känner jag mig dålig långt efter att grälet tagit slut.
Det kännns som om jag blit förgiftad på nåt vis.

Och igår var en sån där dag.
En sån där dag då allt går på tok.
Jag hade inte fått sova, jag var fortafarnde sjuk och jag skulle vara själv med barnen hela eftermiddagen för O skulle på möte efter jobbet.
Tålamodet på top, NOT!

Jag bråkade med Alexander hela dagen och jag hatar det.
Jag vill inte hålla på och skälla och gnälla och tjata. Men rätt vad det är så tycker jag att jag inte gör annat.
Och skriker och ryter.
Jag som aldrig skulle bli en sån mamma som skriker åt sina barn. Vad är jag nu?

Så försöker jag ta ett steg ut från mig själv och se på situationerna. Försöker verkligen att inte tjata om allt utan försöka se vad som verkligen är viktigt att bråka om.
Men det går inte så bra. Jag tycker att jag bara bråkar om det som är viktigt. Ändå så blir det hela tiden.

Först blev vi arga när Alexander smällde igen ytterdörren så den nästan flög av sina gång-gärn. Och det gör han varje dag. Och jag förklarar varje dag att man måste stänga försiktigt annars så kan man klämma fingarna eller dörren kan gå sönder.
Viktigt eller stunta i ?

Sedan blev han snorförbannad på mig för att jag inte lagat pannkakor till lunch. Vi åt ju pannkakor igår, man kan inte äta pannkakor varje dag. Dessutom så hade jag redan maten färdig när jag gick och hämtade honom så det var klart att äta när vi kom hem.
Viktigt att bråka om eller ställa sig och steka pannkakor igen?

Sedan så ville han inte äta maten utan en MASSA dressing på maten och inte ens då ville han äta upp den.
Man äter väl upp maten eller?
Bråk eller strunta i?

Så bråkade jag med honom om att äta, så lockade jag med Irma om sin puré och när alla var färdigätna så fick jag äntligen äta. Då kommer Alexander och vill ha en filt i soffan. Men INTE den, och inte den!
Jag förklarar att jag sitter och äter, han får fixa själv eller vänta.
Då kommer han släpandes med täcket från sängen och sopar upp all smuts på golvet med den...
Fast det finns filt i soffan att gosa med.
BRÅK!!!

Och så fortsätter det och fortsätter det och mitt humör är nere i botten.
Jag blir en häxa!!!
Och så går den här dagen och jag mår så dåligt av att vara arg. Och jag har sån ångest över att A ska växa upp med en dålig barndom och säja upp kontakten med mig när han blir tonåring. För om jag inte kan klara av lite 4-årstrots hur ska det då bli med puberteten?

Och idag har jag så mycket sot i själen.
Dåligt samvete.
Ska det verkligen vara såhär?
Är det värt det?

Man får så mycket konstiga tankar när man inte fått sova.................

/Y