....för nyheten jag fick av en väninna igår var att hon är gravid och snart ska ha en liten. Och det var det som jag inte kunde sluta tänka på igår.

Och inte idag heller ;)

 

 

Så självklart kom jag in på samma sak som tidigare (det blir en repris från förr här idag)...

 

* * * * * * * * * * * * * * *

 

ALDRIG MER.....

 

-En tjej som min mamma känner ska ha barn och de är lite oroliga för hur de ska kunna köpa allt till den lille.
De har det lite svårt ekonomiskt just nu.
Jag tänkte på dig, eftersom du sagt att du inte ska ha fler barn, att du kanske skulle vilja skänka dina barnkläder till henne.

Inget fel med det.
Jättebra tänkt.
Att allt som bara ligger och skräpar här hemma skulle kunna komma till användning.
Tilläggas ska väl att min väninna själv går och väntar på att kunna skaffa sig sitt andra barn. Hon har förhoppningar om att snart kunna få användning av sina barnkläder. Annars så är jag säker på att hon hade skänkt sina.

Men jag blev helt ställd.
Visst har jag sagt att fler barn blir det inte här hemma. Jag har nog med de vildbasar som jag har. De håller mig sysselsatt och MER därtill.
Dessutom var den sista graviditeten hemsk hela vägen igenom >>> och den sista förlossningen >>>, >>> skrämde slag på mig.

Nej deta gör jag inte om.

(Hela förlossningsberättelsen finns på hemsidan www.yohanna.se, som är lagt på is just nu, men till vänster under Irma eller till höger under förlossning, kan man läsa hela den långa historien.)

Jag fyller snart 40 och känner att MITT liv måste komma tillbaka nu. >>>
Jag känner att detta med ungarna tar så mycket tid att det blir liksom ingen Yohanna kvar. >>>
Nu är det dags att ungarna växer upp och "livet" får börja.


MEN så tänker jag ALDRIG MER?
Ska jag aldrig mer få uppleva känslan av att se två streck på stickan, känna hur det växer någonting inne i mig, känna lyckan över att lära känna en helt ny nyfödd, snosa bebis och gosa med ett litet knytte?
Aldrig mer?

Just detta ALDRIG kan sätta griller i huvudet på en. Precis som när man bantar och tänker: Jag får ALDRIG mer äta choklad. Man blir ju störtsugen på en gång och måste ta sig en bit ;)

Och just när man mammabloggar och läser andra mammabloggar, så kommer det upp en massa tjejer som är gravida eller har små bebisar och de berättar hur UNDERBART det är.
Det är klart att man blir sugen.
Det är klart att tanken smyger sig in att:
-Vi kanske skulle ändå....
Älsklingen suckar och tittar på mig.
-Kommer du ihåg Yohanna? Kommer du ihåg?

Så behövs det bara att Irma har en sån där inte-kan-somna-om-natt >>> eller vad man ska skylla på. Att Alexander får ett av sina raseriutbrott >>> eller jag tittar i min garderob fylld av fina kläder, fina men för SMÅ. >>>
Så tänker jag att jag har gjort mitt.
Jag är nöjd med min familj som den är nu.
Vi har det bra som vi har det och kommer få det skitkul i framtiden när allt detta med bebis, tänder, 4-årstrots och raseriutbrott lagt sig.

Jag ska nog sälja av allt skräp som står och dammar igen.

Men man vet ju aldrig. De kanske uppfinner nån mojäng i framtiden, som garanterar att bebisen sover HELA nätter och ALDRIG blir arg.

Man vet aldrig . . .

/Y

 

* * * * * * * * * * *

 

Det var DÅ.

Nu är jag bara avis.

Rent och skärt avis och det skäms jag så för.

 

Inne i huvudet poppar åsikter upp som:

- Ska ni ha en till? Men ni har ju redan TVÅ barn.
- Har ni verkligen tänkt över detta?
- Är det inte att förhasta sig?

 

Jag vet!

Helt idiotiska saker att säga och som tur var så sa jag inte det ;)

Skaffar de sig barn så har de väl bestämt sig för det och har de inte tänkt över det så är det väl inte mitt problem.

Herre Gud, folk är ju vuxna.

Hur som helst så är det ju försent NU ;)

 

Och jag som bara vill vara glad, säja grattis och fundera på hur mycket av mina bebissaker jag kan kränga till henne ;)

Ibland blir jag riktigt rädd för dig Yohanna.

Var glad Yohanna!

Du kanske kan få tillfälle att snusa bebis snart och få komma ihåg hur jäkla JOBBIGT det var och vara glad för att det är över för din del ;)

 

/Y