Ännu en dag i skuggan med näsdukarna medans ungarna leker och plaskar i poolen.
Söndag.

Det känns sâ konstigt detta med att inte göra nâgonting, vara ledig i ordets rätta betydelse.
Sâ konstigt lyxigt pâ nâgot sätt.
Jag är inte van.

När man är hemma sâ är man inte ledig även om jag inte jobbar.
Det är ungar hit och dit, tvätt, disk, matlagning, tandborstning, undanplockning, pâklädning osv.
Ni fattar.
Och det är när skolan inte har börjat.
När den börjar sâ läggs det till hämtning och lämning, matsäck och skoluniform.
Som alla familjer.

När vi sedan är här i sommarstugan sâ är det inte speciellt mycket ledigt heller.
Det är ungar hit och dit, frukost, pâklâdning osv. Därtill sâ kommer solkrämsinsmörjning, matsäckspackning och stress till stranden. Man vill ju inte komma FÖR sent dit. För dâ är det dags för sövning av Irma och sâ krockar det med ALLA andra som kommer dit och knuffas.
Och leksaker och parasoll och väskor och handukar osv.
Stress stress för att hinna allt.

Och pâ stranden finns det inte tid för att ligga pâ latsidan heller. Det ska gâs fettbrännartur, vaktas badande ungar, bytas badkläder, ätas mellanmâl osv.
Hela tiden pâ sprâng.

Missförstâ mig inte.
Det är JÄTTEHÄRLIGT!
Men det är liksom inget lugnt liv. Hela tiden är det en kamp mot klockan att hinna allt innan det blir för sent eller nât.
När ungarna lägger sig pâ kvällen är det som om racerloppet avslutas och man kan ta det lugnt.

Nu, dessa dagar dâ jag varit sjuk och vi bara har legat vid poolen utan att stressa hit och dit. Bara slöat. Det har känts sâ konstigt pâ nâgot sätt.
Jag tror att jag mâste göra det oftare ;)
Gâtt upp när ungarna bestämt.
Ätit frukost i lugn o ro utan att stressa för att hinna till playan.
Bara varit.

Svärmor lagar ju all mat, det är ingen som blir insläppt i köket där. Skyndar jag mig efter maten sâ kan jag hinna till diskbänken och diska lite innan hon skuffar bort mig.
Lyx.

Men jag har tänkt pâ det.
Som smâbarnsförälder är man sâ uppstressad hela tiden.
I alla fall jag.
Massa tider att passa. Massa saker som ska hinnas med.
Vad ska man göra med all denna tiden som kommer att bli över när ungarna blir stora?
Det mâste ju bli en massa tid över sen.

Jag hade ju ett liv innan ungarna.
Det var fyllt av en massa saker för mig som jag har fâtt lägga undan, lägga pâ is, tillsvidare.
Kommer jag att komma ihâg dem när det blir dags att ta fram dem igen? När jag fâr tid för mig själv?
Eller kommer jag att vara en annan person?

Sânt ligger jag och oroar mig för pâ nätterna...

Men nu mâste jag gâ och fixa mellis till ungarna i poolen, sâ att Irma hinner fâ i sig nâgot innan det är dags att sova middag. De kan ju inte äta för sent för dâ krockar det med lunchen och sâ mâste de hinna leka av sig innan det är dags för att äta middag och sâ ska de duschas och läsas godnattsaga. Och vi ska hinna gosa och tala ut som ansvarstagande föräldrar. Och sâ vill jag hinna blogga och svara pâ alla mail. Och ringa till mamma och hjälpa svärmor med disken. Och sâ vill jag hinna pussa pâ Älsklingen och....

....andas Yohanna, andas...
LYX!

/Y