Min förlossningsberättelse
Read it and weap (ja inte om du straxt ska föda förståss).
"Det började på fredagsnatten till den 6 augusti. Jag drömde hela natten
att jag hade värkar, vilket inte var något ovanligt för det hade jag drömt
(eller haft, det är svårt att veta i sömnigt tillstånd) de sista nätterna. Men
denna morgon vaknade jag vid 5 och tyckte att jag skulle vakna ordentligt
och titta på klockan för att se om det verkligen kom några värkar och i sånt
fall med hur långa intervall.
Jag satte mig upp i sängen och koncentrerade mig. Och visst hade jag värkar,
milda sådana men regelbundna, var 10:e minut. För att vara säker på att
de var regelbundna och skulle fortsätta, så fortsatte jag att klocka den i tre
timmar innan jag, klockan 8 ringde till mina föräldrar, som var i södra delen,
och sa att nu var det dags och att de skulle ta bussen så fort de kunde. Och
så ringde jag Octavio och sa att det var dags men inget allvarligt än så han
kunde fortsätta jobba ett tag till."
Resten av berättelsen finns på min hemsida yohanna.se >>> till höger under baby2/förlossning. Eller till vänster under snabbmenyn, förlossningsberättelse.
Ja denna förlossningen blev ju heller inte som jag hade tänkt mig. Alexanders blev ju en stor besvikelse och jag hade stora planer inför denna. Men men, det var väl dumt av mig att tro att det skulle gå som förväntat. Förlossningar har ju ett rykte om sig av vara väldigt surprisiga av sig och svåra att planera.
Der sorgliga är bara att jag nog inte vill flera gånger efter denna, nu får det vara nog, så chansen att ta revanch (hur stavas nu detta?) på denna är ju inte så stor.
Jag antar att det bara är att gilla läget och acceptera att det gick som det gick.
Hej hopp nu är det lördag.
