SUCK!
Vilken dag...
Det blir inget mer bloggande idag för ikväll är jag ledsen.
Det känns som om jag har bråkat med Guldklimpen hela dagen och min själ är alldeles sotig >>>.

Om detta är 4-årstrottset så är jag som sagt VÄLDIGT orolig för hur det ska bli med tonårsrevolten, som enligt min mammas uträkningar kommer att sammanträffa med mitt klimakterium.....hmmm.

Dagen började bra, ja över förväntan och jag packade ihop oss och åkte till hoppslottet där det var fullt med barn och även TV-spel att prova på.
Älsklingen slutade tidigt så han hämtade upp oss och vi passade på att veckohandla och sedan lunch på IKEA.
Fullt upp, men inga problem.

Problemet är Alexander. Han börjar få ett sånt rasande temprament. Blir arg över ALLT och INGET. Och när han blir arg så ställer han sig och skriker och gråter rakt ut. Slänger saker omkring sig och slår i luften (än så länge, men slagen är inte långt ifrån oss). Säjer fula saker till oss och man riktigt ser att han tappar kontrollen. 
Det låter som en ambulans.
Rakt i örat på en.

Jag har försökt att vara en mamma som inte har ett nej på tungan. Alltid försökt att tänka att finns det något sätt att få detta att bli ett ja.
Men det funkar inte.
Han blir bara mer och mer otrevlig. Tror att han är kung över allt och bestämmer. Ingen hänsyn till andra eller andras känslor.
Kan inte ta ett nej.

Min mor sa till och med till mig, när vi var i Sverige, att jag inte skulle ta så mycket skit från honom.
Ja, hon sa väl inte riktigt så men det var det som var andemeningen.

Och jag tog inte illa upp.
Tvärtom.
Det var ganska skönt att höra. Att hon tyckte att jag nog var lite FÖR snäll mot honom och inte tvärtom.

Så nu känns det som om silkesvantarna har blivit rejält slitna i kanterna och att det är dags att ta till hårdhandskarna. För annars så kommer det vara stört omöjligt att ha med honom någonstans.
Gråt och tandagnisslan så fort som han inte får sin vilja igenom, eller något inte går som han vill eller......ja vad som helst kan det vara.
I morse blev han snorförbannad för att pappa gått och jobbat.....suck!

Nu får det vara nog.
Jag tolererar inte sånt uppförande.
Då får han inte vara med.
Men det känns ju så tufft att behöva göra så. Jag vill ju vara den pedagogiska mamman som förklarar och har oändligt tålamod. Men det går inte in hos honom, han lyssnar inte.

För som vi har börjat att säja:
Om Alexander gör bra saker så händer det bra saker för Alexander.
Om Alexander gör dumma saker/tråkiga saker så blir det tråkigt för Alexander.

Mitt problem är bara att jag har svårt att hålla mig lugn. Jag tappar humöret och blir arg och ledsen också, när han beter sig sådär.
Och får sot i själen.

Vi hade ett rejält prat i sängen ikväll. Vi får se om han kommer ihåg något i morgon...

God natt!
/Y

PS Så här var det inte jag hade tänkt att det skulle bli att ha barn....DS