Här var mina vita ben på stranden

...och då menar jag RIKTIGA stranden, med bikini på och varmt i solen. Inte som här-om-dagen då jag tog dem på en förberedande luftning >>> och nästan frös ihjäl ;)

 

 

 

 

Påsklovet gick ju fort och jag hade lovat mig själv att inte tokstressa till standen, själv med skitungarna, varenda dag. Det fanns andra saker ändå att tokstressa med.

Nej kanske inte tokstressa, för jag tog det LITE piano.

Men det fanns att göra ändå.

 

Tisdagen ägnades åt att städa ur bungalowen och trädgårdsmöblerna efter vintern >>>. Samt att skruva ihop nya trädgårdsbordet som vi gav svärföräldrarna i julklapp.

Onsdagen ägnades åt att bråka med ungarna >>> och förbereda för födelsedagskalasåkande >>> till Las Palmas.

Torsdagen (ÄNTLIGEN var Älsklingen ledig och med oss) ägnades åt att skura vardagsrumsmattan >>>.

Och så på FREDAGEN tänkte vi att NU så var det alltså dags att speta iväg till stranden.

 

Naturligtvis blev det INTE som vi tänkt oss ;)

 

Först så när vi ÄNTLIGEN kom iväg och ner på stranden, typ 200 meter att gå men det känns som 2 KILOMETER med högvis med väskor och två trilskande skitungar (hur man nu i hela friden kan med att trilskas när man får gå till stranden), så hade vi glömt det VIKTIGASTE.

Det som man absolut inte får glömma när man går till stranden som förälder: simpuffar och vatten!!!

Big NO NO.

 

Till vårt försvar får väl säjas att simpuffarna kommit på villovägar i alla väskor under vinterförvaringen och vattnet......?....ja jag hade SAFT med mig ;)

 

Så var det SMOCKAT på stranden eftersom det var första lediga dagen för alla. Plus att det var fullmåne vilket betyder att vattnet går HÖGT upp på stranden (se strandskolan >>>) och ger pytteliten bit strand

som alla ska samsas på.

 

 

 

 

Men vi bökade in oss emellan några turister som tyckte att det blev alldeles för trångt med oss och gick hem ;) Och spridde ut alla våra ungar, handdukar och saker.

Sedan fick jag lugnt ta och knata hem igen efter de glömda sakerna.

 

Jag hann knappt tillbaka så började Lillskatten att stortjuta och klaga på ont i örat.

Vad i hela friden...?

Vi fick skölja av henne och stoppa ner henne i vagnen, som tursamt nog fått följa med även fastän jag spått att Lillskatten detta år nog inte skulle sova så många vändor i den längre.

Men när hon somnade och vaknade på grund av öronvärk, och somnade igen och vaknade gråtandes var 10:e minut, så fick vi inse att det var allvar och Älsklingen fick gå och köpa flytande Ibuprofen på närmsta apotek.

Sedan sov Irma resten av dagen i vagnen på stranden.

Dock ingen feber.

Där fick jag för strandlek och vagnsovning.

 

 

 

 

Men på stranden var vi och även om jag inte gick därifrån med någon märkbar skillnad i magnesyl-looken så var i alla fall grunden till strandlivet lagd.

Playan, gör dig beredd för här kommer Familjen Kaos ;)

 

/Y

inte kul med öron värk men det såg ut o va mycket folk på stranden är det så myucket turister nu eller inhemska som solar redan

Men lilla gumman, första dagen på stranden och så får hon örvärk. Stackars liten, Jag var öronbarn när jag var liten jag riktigt känner hur eländig hon var!