Jag skulle...del 1 >>>
Jag skulle...del 2 >>>

Ni kommer inte att tro mig när jag berättar.
För detta börjar verka som ett dolda kameraninslag.
Är det någon som med mig skämta aprillo?

Irma och jag for till konsulatet idag för att ordna det omöjliga intyget.
Och till en början så löste vi INGENTING.

På konsulatet svarade de att sådant intyg kan de inte skriva ut där, de har ingen koll på sånt. Det är de spanska myndigheterna som utfärdar sådant.
Jamen sa jag, jag har ju redan varit där och frågat och de har hänvisat mig hit.
Jag har jobbat här i 30 år, sa tanten i luckan och jag har då aldrig hört på maken. Såhär har vi alltid gjort förut.

SUCK!
För att få gifta sig i Spanien (som utlänning) så måste du begära tillstånd från de Spanska myndigheterna samt lämna in blanketter till det svenska konsulatet.
Vart tar de papprena vägen sedan? Efersom ingen av dessa instanser har något register över de utlänningar som gift sig i landet.
Mycket mysko.

Jag fick åka hem igen med outrättat ärende.



Ja, inte helt outrättade för jag fick tag på små spritflaskor till smakpåsen som man tävlar om här >>>. Honungrom och Kanarisk mörk rom. Samt fick stegräknaren sig en rejäl dos = 17.197 steg.

På hemvägen snurrade tankarna i mitt huvud:
-Vad gör jag nu? Hur i 70-singen ska jag få tag på ett sådant intyg?

Så direkt när jag kom hem så ringde jag till Skatteverket och berättade som det var, om alla mina turer hit och dit.
Efter lite funderande och letande i reglementet sa tjejjen i telefonen att om det inte gick att få tag på ett sådant intyg så skall hindersprövning kunna göras ändå, med min försäkran på heder och samvete.

En sak till sa jag, något som har gnagt i mitt huvud. Min sambos intyg kommer ju att vara på spanska.
Det gör inget sa skattetjejjen, det fixar vi här.

Tack SÅ mycket började jag nästan att böla i telefonen. Tack Sverige för att allt går att lösa och det fixar sig. Tack för att det är så enkelt och att folk hjälper en.
Tjejjen i luren fnissade lite förläget och la på.

Hoppet har infunnit sig hos mig igen.
Nu får vi se om det är så enkelt i verkligheten när vi kommer dit för att göra det.

Men min tro på EU fick sig en rejäl knäck, eller ja det fick den redan när jag flyttade hit.
Jag var en av dem som röstade för EU. Jag trodde på att det skulle underlätta för de europeiska invånarna att röra sig mellan länderna.
Men om detta är att underlätta, hur var det då innan?

För ni hängde väl med när jag skulle ansöka om vårdkort när jag var gravid för första gången? del 1 >>>, del 2 >>>, del 3 >>>.
Ja då gick det inte undan då heller. Var en riktig mardröm.

Nu, en GOD NATT!
Vi syns i morgon.

/Y