Jag säjer som Stina på Saltkråkan:

Jag skulle så gärna vilja gifta mig,
om jag hade något på fötterna.
Mor min har lovat mig strumpor och skor.
Bara jag håller mig hemma om nätterna.



Allvarligt talat så tror ni kanske att jag gått och blivit inspirerad av det brittiska bröllopet, men så är icke fallet. Vi har tänkt på detta ett bra tag nu och speciellt efter att Irma kom till världen.
Här är det nämligen så att om man är gifta så får makan ärva makens lön om det skulle hända honom något. Som en slags änkepension.
Är man inte gifta så blir man utan.

Mycket på grund av detta med sömnbristen i detta hus, så har jag börjat oroa mig för vad som skulle hända med oss om Älsklingen skulle somna vid ratten och köra i diket.
Vad skulle hända med oss då?

Så, som vanligt så är det inte lika romantiskt i verkliga livet som på filmerna.
Inget storslaget frieri, inget bröllop med 300 gäster, ingen stråkkvartett som spelar ljuv musik medans de älskande tittar sig djupt i varandras ögon.
Nej sakligt och krasst konstaterande, att vi nog borde skriva några papper för att försäkra våra barns framtid.

Det är liksom inte läge, vare sig ekonomiskt eller familjemässigt att ställa till med bröllop för 300 pers. (obligatoriskt här i Spanien). Så detta gör vi enbart av praktiska skäl.

Så raskt började vi att göra de nödvändiga åtgärderna och trodde oskyldigt att det bara var att skriva på papper. Bra då kan vi göra det i samband med Irmas dop och passa på att fira när det ändå firas så att säja och alla är här.
Man får beställa tid för att skriva på papprena, eller rättare sagt, man får beställa tid för att få lämna in papper för att få skriva på papper.
Vi fick en tid, FYRA månader efteråt. Så där gick planerna upp i rök.

Nu blev papprena liggandes olästa i ett par månader, av olika anledningar. Men när vi nu satte oss ner och läste vad som behövdes införskaffas så förstår jag VARFÖR de ger en tid med så lång framförhållning.
Som vanligt så är Spanien helt otroliga på detta med pappersexersis.

Jag som svensk måste, för att få gifta mig i Spanien med en spanjor:
-beställa svenskt personbevis från skattemyndigheten
-personbeviset ska skickas till Publicus Notarius och förses med en stämpel
-beviset skall sedan skickas till mig i Spanien
-jag ska gå med beviset till konsulatet här i LP
-konsulatet ska ge mig en blankett som tillsammans med beviset skall skickas till ambasaden i Madrid
-ambasaden skall översätta alla dokumenten, stämpla dem och skicka dem till mig.

Huuuu. Och alla dessa blanketter och översättningar, stämplar och skickningar kostar förståss pengar.

Så vi gav upp detta.
Jag kollade vad som behövdes för att vi skulle få gifta oss/skriva papper i Sverige.
Förutom pass/ID-kort så behöver vi bara ett intyg från Spanien om vårt civilstånd. Dvs att vi inte, tidigare är gifta på annat håll. Med dessa ansöker man om hindersprövning som man sedan visar upp för vigselförättaren.
Lät mycket enklare tyckte jag. Så jag knallade iväg till kontoret här, i måndags, där man ordnar sånt.>>>

Efter 30 minuter i kö så upplyste killen i luckan mig om att eftersom jag inte är spansk medborgare så kunde han inte utfärda ett sådant bevis för mig.
Konstigt?
Kan de inte utfärda ett bevis som säjer att, under de åren som jag bott här, inte har gift mig. Det måste ju finns i något register. Man måste ju ansöka om tillstånd för att gifta sig....?
Nej inte för utlänningar. De kan ju ha gift sig i ett annat land.
Ja men det var ju inte det jag frågade.....suck, som vanligt.
Han skrev ut ett intyg om att jag var levade istället.
Jaha ja, det visste jag ju redan.

Det är så jäkla typiskt här.
Det går inte att ordna en sak på ett besök.
Det strular alltid. Om du så bara ska köpa ett frimärke...

Så nu fick jag ju ringa tillbaka till Skattemyndigheten i Sverige och fråga om det verkligen var så och vad jag skulle göra nu.
Och sedan gå tillbaka till det spanska kontoret och försöka lösa det hela IGEN.
På Skattemyndigheten så sa de att om de spanska myndigheterna inte kan utfärda ett intyg som säjer att jag inte gift mig i Spanien så måste de i alla fall kunna utfärda ett intyg som säjer att de INTE kan utfärda ett intyg.
Hänger ni med?

Så nu får jag gå tillbaka dit i morgon, på morgonen, tillsammans med Octavio som måste gå dit personligen för att få sitt intyg. Först så får jag fråga igen, kanske det går imorgon att få ett sådant intyg. Om det sitter en annan person i luckan.
Går inte det får jag fåga om de inte kan göra något annat slags intyg som säjer att jag inte ingått äktenskap.
Och sist, om inte det går, så får jag be om ett intyg som säjer att de inte kan skriva ut ett intyg.

Phu!
Ni får hålla ett par tummar för att det går.
För jag blev alldeles vimsig över att skriva ner allt detta.
Så går det till här.

/Y