Jag sitter just nu och knåpar det sista på tack-korten från Irmas dop.
Ja, ni läser rätt.
Suck!
Det har gått mer än två månader och jag har fortfarande inte fått i väg dem.
Jag är hopplös.

Bättre blir det inte av att det inte blir något bra och jag är inte nöjd. Men de måste iväg nu. Octavio har tagit Alexander och åkt med svärmor för att veckohandla. Irma somnade just och jag har väl sisådär en 45 minuter innan de kommer hem igen.
Nu måste detta bli klart för annars så rullar tiden iväg och detta kommer att bli mycket mer pinsamt än det redan är.

Jag är så ledsen för att tack-korten inte kommit tidigare.
Tack alla ni som gjorde dopdagen till ett så fint, men stressigt och nervöst, minne.
Det var många som kom till dopet, ännu fler som lämnade ett litet minne efter sig och några speciella som hjälpte mig mitt i kaoset.
TACK!



Tro inte att ni blivit bortglömda eller att jag inte är tacksam för all hjälp och alla presenter.
Så är det INTE!!!!

Irma Johanna döptes i kyrkan i Arucas den 9:e januari 2011.
Gudmödrar var mina systrar Sara & Emma som kommit ända från Sverige för att vara med. Fler som kom från Sverige var mina föräldrar och Saras pojkvän Emanuel.
Tack så JÄTTEMYCKET för att ni kom allihopa. Det betöd jättemycket för mig.





Min familj kom, och överaskade mig iklädda svenska folkdräkter, till kyrkan. Alla utom Sara som kände att detta med folkdräkt inte var riktigt vad hon hade lust med denna dag. De andra blev ett populärt fotograferingsobjekt bland kanarierna.
Aha, turister uppklädda i konstiga/annorlunda folkdräkter. Det måste vi ta kort på.



Jag (till höger), mina lillasystrar (Emma till vänster och Sara till höger) och mina föräldrar.

Efter dopet bar det upp till restaurangen där vi skålade, åt buffé och smakade på tårtan. Samt öppnade presenter.


Hela dagen gick i fullt ös och när jag kom hem ville jag bara sjunka ner i soffan. Men då skulle hyrbilen lämnas tillbaka och familj skjutsas till sina hotel resp. buss.
Sedan var det phu, ner i soffan och av med skorna.

Och jag vet, jag ser ut som en spädgris brevid mina piffiga systrar. Ingen behöver påpeka det. Men jag såg faktiskt hyffsad ut när jag åkte hemmifrån på morgonen. Sedan gör stressen, amningen och springa efter barn sitt med piffigheten.
Så är det med det.

Min lillasyster skrev senare på Facebook att hon varit på ett jättekonstigt spanskt dop. Det var konstigt för svenskarna att komma på spanskt dop där det festas och är folk som på ett svenskt bröllop. Och detta var ett söndagsdop där alla skulle jobba dagen efter.
Tänk hur ett lördagsdop blir då?!?
Och hur är det på ett spanskt bröllop?
Fest upp över öronen och inbjudna på runt 300 pers.
Och folk frågar varför vi inte är gifta. Pengar....

Senare ändrade dock syster inlägget på Facebook från konstigt till annorlunda.....Man ska inte vara inskränkt.