Det är dags att berätta den stora nyheten. Jag är i vecka 13 och det sägs att den största risken för missfall är passerad.
VI SKA HA BARN!!!!!
I Mars kommer en ny liten Ode, hälften kanarier, hälften svensk.



Jag mår som man förtjänar. Typiskt exempel på alla graviditetsnojjorna (förutom att jag inte har börjat att knapra murbruk).
På min hemsida finns en Baby-sida där jag beskriver veckan som gått och där ni själva kan bedöma om det syns något eller ej.

Jag har ju inte varit ansluten till det spanska sjuksystemet här under de tre åren som jag bott här. Jag har inte jobbat något så då måste man anmäla sig på ett speciellt sätt för att komma med. Dels har vi varit lata och dels så har vi väntat på att den nya vårdcentralen som ligger två minuter från vårt hus ska öppna så jag kan skriva mig där.
Men eftersom jag nu blev med barn så var det hög tid att försöka att ordna detta.

Sagt och gjort vi åkte till vårdcentralen där Octavio och hans familj är skrivna för att försöka få någon klarhet hur vi skulle göra detta.
Kvinnan i disken hade ingen aning egentligen men gav oss en bunt formulär att fylla i och en lista på certifikat som vi var tvugna att införskaffa.
Typiskt gammal pappersbyrokrati.
Om jag jobbar så blir jag automatiskt medlemm i sjuksystemet och om jag inte jobbar så får jag ändå bli med fast måste fylla i papper. Så jag föstår egentligen inte varför jag var tvungen att skaffa dessa certifikat för hur som helst så har jag ju rätt att vara med.

Hur som helst, jag jobbar ju inte så jag avsatte ett par dagar till att stå i kö.
Jag behövde ett certifikat som sa att jag bor med Octavio, ett som sa att jag inte har jobbat här och ett som sa att jag inte har någon fastighet heller förmögenhet här. Eventuellt kan jag behöva ett intyg från konsulatet också som säger att jag inte har rätt till svensk sjukvård.

Först åkte jag till komunkontoret för att skaffa mig ett certifikat på med-boende. Jag ställde mig i kön till informationen för att ta reda på hur man gjorde. Mannen i disken visade mig på en annan kö till ett bord där jag fick betala en avgift och sedan ställa mig i kö till ett annat bord där man skulle ge mig certifikatet, endast genom att uppvisa mitt boendetillstånd i spanien samt Octavios ID-kort.
Men man hittade inte mig i systemet och kom fram till att jag inte var mantalsskriven i Las Palmas, något som jag inte haft en aning om att man skulle ha gjort.
Tillbaka till informationsdisken där jag fick 2 nya formulär att fylla i som Octavio behövde skriva under. Jag fick ringa till honom så han kom.
Tillbaka till informationsdisken med ifyllda papper så fick vi ett könummer till ett annat bord där man stämplade mina papper och talade om att detta skulle ta 2 dagar sedan kunde jag komma tillbaka och göra certifikatprociduren igen.

OK första certifikatet till hälften erhållet.

Sedan vidare till kontoret för fastighetsregistrering där jag utan krångel och redan efter 2 minuter fick ett intyg om att jag inte figurerade i deras register över fastighetsägare. Tack för det.

Nästa dag gick jag till skattekontoret där det var samma visa som på komunkontoret. Till en lucka för att köpa formulär, ta kölapp, till ett bord och få en stämpel, till ett annat bord där man knappade in något på en dator för att sedan gå tillbaka till bord 1 där man gav mig certifikatet som sa att jag har inte deklarerat någon inkomst under 2004.

På tisdag ska jag gå tillbaka till komunkontoret och försöka på tag på det första certifikatet för att på kvällen kunna gå till vårdcentralen och få vårdkortet och en husläkare ordnad.
Jag återkommer med mer information.

Yohanna