Ni kan inte tro det! Men jag har faktiskt varit hos gynekologen idag och hört hjärtljud för första gången. Eller i alla fall tror vi att det var det.

Så här var det:
Som jag skrev sist så skulle vi i fredags åka till vårdcentralen för att fråga om provsvaren hade kommit för att få veta om jag kunde gå till gynekologen/förlossningsläkaren på måndagen.
Och ni kan inte tro det och inte jag heller! Provsvaren hade kommit och ingen ombokning av läkaren behövdes.

Idag på morgonen var vi där. Jag gick upp med Octavio och åkte i hans lastbil tills det blev dags för att han skulle kunna följa med och det var tur att han gjorde det för som vanligt blev det kaos. Det verkar som om bara en sak i taget kan gå bra.

Vi hade tid hos läkaren kl. 08.08 och jag tror att vi var ute därifrån vid kl 8.30 eller tidigare. Jag fick sitta ner och svara på frågor som ålder, sista mensen, hur många graviditeter jag haft, vad jag åt för mediciner osv. Allt som redan stod i journalen som jag hade med från barnmorskan. Sedan tittade han på provsvaren som jag hade med mig och konstaterade att det fattades provsvar och att jag hade socker som det var meningen att sjukhuset skulle ha ringt mig om och gjort vidare prover om innan jag kommit dit.

Vidare jag fick hoppa upp i gynstolen (med kläder på) och han slet fram en apparat och kletade gel på min mage och satte på apparaten och vi hörde hjärtljud. Vi tror i alla fall att det var hjärtljud för doktorn förklarade ingeting eller sa något om var det var. Så mätte han blodtrycket och sjuksyster vägde mig med kläder och skor o allt.

Doktorn muttrade något om att vem var det som hade skickat dit mig utan att ha alla prov färdiga och bla bla och grymtade åt Octavio att vi var tvugna att gå ner till labbet och fråga efter de saknade provsvaren, fråga i receptionen för en tid om ultraljud och fråga om varför sjukhuset inte hade ringt mig om sockret. Sedan beställa tid för nytt besök hos honom.

Det var tur att Octavio var med så att vi var två som kunde lyssna och komma ihåg för när vi kom ut därifrån så hade jag inte fattat ett smack av vad det var som hade hänt. Allt detta på en kvart! Och ingen information till oss om vad det var de gjort eller vad de kommit fram till om allt var bra eller?!?

Ja vidare så ställde vi oss i kön till "kassörskorna" igen (fast denna gången var vi ju på ett helt annat ställe än min vanliga vårdcentral så det var inte samma kvinnor som i de förra diskarna som jag skrivit om). Vi fick lämna in papper om ansökan om ultraljudstid som doktorn skrivit att det skulle ske innan den 11 november då jag kommer att vara i vecka 23. Ultraljudet gör man för att se om det är något fel på fostret för att kunna avbryta graviditeten innan vecka 22 om det skulle vara något allvarligt. Nu får vi se hur det går ihop med mina 23 veckor i november. De skulle hur som helst ringa mig om en tid. Vi får väll se hur det går med ringningen också.

Ang. frågan om varför sjukhuset inte ringt mig ang. sockret så fick vi inte reda på det men vi fick reda på att jag har ett besök på sjukhuset inbokat på fredag och det var ju tur för det hade jag ju missat annars eftersom ingen talat om det för mig :-S

Sedan ner till labbet för att leta reda på de försvunna resultaten som efte mycket letande faxades från sjukhuset och dit så nu vet vi att jag har ingen toxoplasma, ingen hepatitis B och att jag haft röda hund + en massa andra saker som jag inte fattade var av något bode vara AIDS.

Framtidsplaner nu är att på onsdag åka till vanliga vårdcentralen för att fråga om det hänt något med mitt sjukkort, bekräfta sockertiden på sjukhuset på fredag, beställa ny tid hos barnmorkan eftersom det nu har gått en månad sedan sist och försöka få en tid för "munstädning" som tydligen är något obligatoriskt härnere när man är gravid.

Jag återkommer.

Yo