Ja hur var det nu igen?
Jag hade ju tid hos doktorn klockan 9:45 på morgonen. Så det var bara att springa hem från skollämningen 8:30 och slänga i mig och Irma lite frukost innan det var dags att kuta ut med barnvagnen igen 9:30. För att vara på plats tills det var dags för min tur.

Vi var där på sekunden.
Fast vi hade inte behövat haft det så bråttom, för vi fick vänta i en TIMME innan vi fick komma in.

Finns det något mer irriterande än när man sitter i ett fullproppat väntrum tillsammans med folk som väntar på att få komma in till samma doktor som du. Medans det i dörren bredvid sitter en annan doktor som ropar nästa och det inte finns en enda själ som ska in till den doktorn?

Irma somnade i vagnen under väntan.
Ibland har man tur.
Eller det hade jag ju inte egentligen. För det betydde ju att hon bara sov en liten sväng i vagnen och hamnade på minus på sovkontot. Något som brukar resultera i en resterande gnällig dag.
Men DET är en annan historia.

Jag kom in till doktorn i alla fall och fick berätta min historia; 5 veckor med snor och hosta. Hon tittade mig i halsen och konstaterade att jag hade inflammation där.
Jahapp.
Det enda stället där jag INTE hade ont.
Och så blev det antibiotika utskriven.

Jag VISSTE det.
Det är därför som jag dragit så på att gå till doktorn. För de tittar som hastigast på dig och drar till med nåt som måste lösas med antibiotika. Och så vitt jag vet så botar man inte influensa med antibiotika.
Nu får jag hoppas att jag HAR någon form av komplikation på denna flunsa och att den botas med antibiotika, för nu knaprar jag piller för glatta livet här och hoppas att jag ska bli piggare till jul.
Om inte annat så går väl resten av imunförsvaret åt skogen nu under antibiotika-kuren ;)

Men svalginfalmmation vet jag inte om jag tror på...

Hur som helst så fick jag recept och knatade iväg till apoteket för att hämta ut min medicin. Då visar det sig att mitt sjukförsäkringskort inte gäller för att få ut medicin. Man ska ha ett sånt där plastkort nu. Men jag har väntat i SEX år och mitt har inte kommit. Jag har bara en provisorisk pappersvariant av kortet och nu gäller inte det alltså :(

Historien om hur jag kämpade för att få ett sjukförsäkringskort från början, fastän alla invånare i EU har rätt till sånt, är lång. Man kan läsa här >>>, >>>, >>>, >>>, om man har tid och lust ;)

Du får gå till vårdcentralen, sa killen på apoteket, och be dem att skriva ut en kopia på kortet (som jag inte har) och komma tillbaka med det hit så kan du få ut medicinen.
Och då måste tilläggas att jag väntat en timme på att få träffa doktorn, väntat i en halvtimme i kö på apoteket och måste nu gå TILLAKA till vårdcentralen och ställa mig i deras kö för att få ett papper som ska göra så att jag får ut min medicin.
Suck!

Men jag går dit, förklarar och ber att få en kopia på kortet som inte finns.
- Får jag se din ID-handling då, säjer kvinnan i receptionen.
Hmmm, ja nu är det ju så att detta spanska ID-kort för utlänningar som jag hade FÖRR, tog de tillbaka för två år sedan. Nu-för-tiden så har alla utlänningar ett papper som de ska visa upp tillsammans med sitt pass. Men det går jag ju inte och släpar på hela tiden. Mitt ID-nummer står föresten på det tillfälliga sjukkortet som jag har.

Ja egentligen kan jag inte göra något, förklarar kvinnan, för jag behöver de ditt ID. Men så skriver hon i alla fall ut en kopia på kortet som inte finns och jag får det i min hand.
- MEN fortsätter hon. Kom tillbaka och visa upp ID-handlingarna så vi kan fylla i uppgifterna här och skicka i väg en order på att göra ditt sjukkort.
????
Hallå. DET har ingen talat om för mig, under de SEX år som jag har väntat på kortet, att jag måste göra.
NU vet jag...

Så tillbaka till apoteket, där snubben från innan tar hand om mig på en gång, och så kan jag gå hem med min medicin och knapra antibiotika.

Så går det till här.
Ibland så är jag FÖRVÅNAD över hur jag kan fortsätta att bo här och ha förståndet i behåll.
Men nu hyser jag i alla fall VÄLDIGT stora förhoppningar om att bli bättre SNART.

/Y