Fredagsvägning

Ja herre gud, det är verkligen fredag igen.

Kan jag skriva så utan att verka skitjobbig?

Men det känns verkligen så.

Det var söndagskväll och vi kom hem från sommarstugan, så var det strejk och så vipps var det fredag. Mer hann jag inte med att registrera ;)

 

FREDAGSVÄGNING

- 1,3 kilo

Ja ha ser man på.

Förra veckan hade jag mystiskt nog gått UPP ett kilo och denna veckan ner det igen + lite till, ränta antar jag ;)

 

Ser man det på lång sikt så kan jag konstatera att sedan 2:a november, som var den senaste gången som jag låg lägst på viktkurvan, så har jag gått ner 0,3 kilo.

0,3 kilo på 14 dagar. Det är ingen raketfart vi talar om här nu ;)

Ingen superdiet precis.

Fixa bikiniformen innan sommaren.

Nope!

Inte så.

 

Jag kör mitt race och min gamla refäng:

- Sakta men säkert, ett steg i taget, men i RÄTT riktning.

 

UTVÄRDERING

Det har inte varit något speciellt upphettsande med denna veckan. Inga kafferep, inga frestelser eller snedsteg att skryta med.

 

Jag har ätit bra måltider om dagarna. Kanske inte så upphettsande, bara typ kött, potatis och grönsaker + pizzasalladen naturligtvis för att fylla ut. Men bra krubb och det har smakat bra.

Gjorde ett par lyckade rätter som jag skrivit ner och ska komma ihåg.

 

På kvällarna har jag försökt att äta lättare saker fast utan att svälta mig ;) Det har blivit nån rest från lunchen med mer pizzasallad och ett försök att plocka bort lite kolhydrater, som jag HÖRT talas om inte ska göra nån nytta på kvällarna ;)

En kväll blev det en sardinmacka >>> och en annan dag nudlar med räkor.

Helt ok.

 

Men det är klart att det börjar ju komma konstiga tankar nu när jag börjar närma mig mitt mål och inte tycker att jag SER så där perfekt och lycklig ut som jag hade förväntningar på när jag var "tjockare" och tyckte att jag borde gå ner i vikt för att bli just perfekt och lycklig ;)

 

Vart kopplingen mellan vikt-

minskning, perfekt kropp och lycka, kom ifrån är oklart men det kan man ju läsa om i vilken skvallerblaska som helst ;)

 

Och så med anledning av vikt-kallabaliken och 55-kilos-måttet från förra veckan >>> & >>>, så började funderingarna.

Och JA jag vet att jag är tokig och tänker helt fel, det behöver INGEN tala om för mig ;). Men det är skrämmande hur propaganda av helt fel sort och ÄVEN fast man vet om att det är fel, kan få tankar att gå sina egna banor i ett, ganska så, förståndigt ;) huvud.

 

Jag funderar på om man inte.....BORDE försöka att nå 55 kilo istället för 60. Jag menar:

- jag KÄNNER mig inte så smal som jag ville göra. Jag har fortfarande en stor röv och tjocka lår i förhållande till axlar och bröst.

- och om jag kommer ner till 60 kilo så kommer det ju att vara morgonvikten och inte den "riktiga" som man till exempel får visa upp när man är hos doktorn och liknande instanser ;)

- och vägen hit har ju inte varit SÅ kämpig, jag har nog lite kvar att ge.

- för det VORE ju så kul att kunna stoltsera omkring med en 55-kilos-kropp. (Vem det nu är i hela friden som har sagt att det är en stolthet att väga 55 kilo?)

 

Ja ni ser ju, helt otroligt vad man blir påverkad av lite skitsnack i media.

Varför kan jag bara inte vara nöjd och hålla käften?

;)

 

Det var denna veckan.

Morgonrundor - Check!

Mat - Check!

Och ETT kilo kvar till målet.....yihaaa :D

Hur har det gått för er?

 

/Y

Du har helt rätt där. Sakta men säkert. Trevlig fredag till Er!

Frågan är ju hur lång du är och var du har ett hälsosamt BMI? Du ska ligga nånstans mellan 20-25 för att må bäst.

Här går det segt. Står ganska still, men känner att det är ok och att jag är på g igen. Nu har jag ju ett mål: ska springa Vårruset i maj :-)

Lilla söta Yohanna! Jag tycker att du ska gå i mål med dina 60 kg och sedan koppla av lite grann men ändå fortsätta äta rätt och sunt så klart och givetvis fortsätta din träning.

Det tar tid att inse att man har ändrat kroppen då man har en förmåga att inte se skillnaden själv eftersom man ser sig självvareviga dag! Men kolla på gamla foton och jämför nya foton som kommer du garanterat se en stor skillnad.

Och precis som du säger så sitter inte lyckan och glädjen i siffran på vågen! Så var stolt över dig själv den väg du har tagit för du har gjort ett jättejobb! Njut och var glad och släpp alla "krav" för en tid. Är det så att du sen ändå känner att du vill minska några kg till så kan du väl göra det, men glöm inte att det bara är en siffra på vågen. Känn efter hur din kropp känns och hur kläderna sitter.

Du är superduktig!

Kram på dig!

Du har varit kanonduktig som tagit dig hit, och att det går så långsamt nu beror ju på att du är på din idealvikt, det är nog inte meningen att du ska gå ner mer än du tänkt dig... Dilemmat med sambandet vikt och perfekt kropp tror jag är att vi har den kropp vi har oavsett vad vi väger. Jag har rejäl rumpa, och det vet jag att jag har även när jag går ner i vikt, den är fortfarande rejäl i förhållande till resten av kroppen. Och jag har turen att hur mycket jag än går upp så syns det inte i ansiktet, jag får aldrig ens en antydan till dubbelhaka, för det är inte där mitt fett bosätter sig...