Skrivet den: 2011-05-31 Klockan: 18:34:07
Tisdagsmåndag
Ja efter en lång skön helg på stranden, IGEN, så känns det lite som måndag idag.
Fast igentligen så känns det lite som fredag också eftersom i morgon börjar semestern.
Lite klyvet här alltså idag...
Idag är det fullt ös som vanligt.
Vi kom hem sent i går kväll så det var bara att stoppa ungarna, som redan sov, direkt i säng. Och försöka att komma i ordning lite här, packa upp efter helgen inför dagens i packande igen.
Det är ett evigt i- och ur-packande i väskor här.
Tidigt i morse så ringde mobilen och det var bara att ta upp två VÄLDIGT trötta små solstrålar. Vi skulle iväg till sjukhuset med Alexander.
Jag vet inte om jag har berättat det, men efter alla turer till örondoktorn så har det beslutats att Alexander ska opereras i både öron och näsa.>>>
Öronen ska dräneras (som det så bryskt låter) och om det behövs så skall det sättas in rör i trummhinnorna. Näsan skall rensas på utväxter (heter det på spanska, tror att det är polyper på svenska).
Äntligen så skall det bli ordning på öroninflammationerna, hoppas JAG.
Och idag så skulle det tas prover och kontrolleras inför operationen så att allt är OK tills det blir dags.
Så vi var iväg till sjukhuset och Alexander skötte sig SÅ bra fastän de fick gräva och sticka i hans armar för att hitta en ven som ville släppa ifrån sig lite blod.
Han var så tapper fastän det gjorde ont, och sa inte ett mu. All sjukhuspersonal var så förvånade
Efter det så gick vi; jag, Alexander och Irma på närmsta café och åt frukost. Det hade vi gjort oss förtjänta av.
På hemvägen så gick vi förbi H&M och jag fick inhandlat en ny solhatt >>> eftersom den gamla kastades bort >>>. Alexander förälskade sig i ett Hello Kitty halsband men jag tyckte att det var liiiite för ett otroligt pris för tre pärlor (bara för att det är Hello Kitty). Så jag lovade honom att när vi gick hem från skolan så skulle vi gå förbi kinesen och han skulle få välja sig ett halsband där.
Ungarna med sina nya accesoarer: Irma med ny solhatt, Alexander med nya plåster i armvecken och nytt halsband.
Så gick Alexander till skolan och jag gick hem för att pyssla lite.
Nu är vi alla hemma och väntar på att pappa ska komma hem.
Halsband är inhandlat.
Resväskor framplockade.
Och när pappa kommer ska vi åka och handla matsäck och smuggelsprit tills resan i morgon.
Jag borde packa men jag tvivlar starkt på att det kommer bli något packande av innan lugnet lagt sig här för kvällen och ungarna är i sina sängar och sover.
Jag ska i alla fall INTE tvätta något mer.
Allt är rent och det som inte är det får inte följa med på resan.
Nu gäller det att få ordning på det som redan är tvättat. Dvs ta ner och vika och stoppa in i lådor.
Jag får springa iväg och pyssla lite nu. Måste ju hinna få på band på den nya solhatten också så att den inte kastas bort INNAN vi kommit ut ens......förgrömmade onge.
PS På hårfronten kan berättas att jag försökte göra egna blonda slingor i helgen och hela håret färgades morotrsorange. Det skulle bli guldblonda slingor men blev morotrsorange hår istället. Så i går kväll så lade jag i mörkbruna slingor för att neutralisera lite. Det syndes inte så mycket men blev bättre. Dock råkade jag även färga Älsklingens panna mörkbrun när jag skulle täcka hand gråa strån i samma veva. Ja jag har inte så stor tur just nu på hårfronten. Men skam den som ger sig. Här ska fås cool frilla. DS
Skrivet den: 2011-05-29 Klockan: 06:02:00
Mors dag i Sverige
Det är klart att jag kommer ihåg den, även fastän vi har vår egna här i Spanien >>>.
När jag var mindre och fortfarande bodde nära mina föräldrar så var mors-dags-traditionen att jag gick ut och hittade årets första liljekonvaljer för att ge min mor i present.
Nu så kan jag inte det längre, blomsterbutiken har inte Liljekonvaljer på menyn så jag kan inte skicka dem som blommogram heller, dessutom har jag hört att de redan är överblommade nu för tiden.
Men liljekonvaljer kommer föralltid att vara förknippat med min mamma.
Min mamma Helena.
Mammornas mamma.
Hon har gjort detta stora TRE gånger och överlevt.
Slitigt, slavat och pysslat om oss tre systrar och för det mesta har vi varit ganska otacksamma och bara skällt och gnällt på henne.
Min mamma lyckades på något mirakulöst sätt alltid ha kvällsmaten färdig klockan halv sex, VARJE DAG.
Och lyckades alltid laga hemlagad mat med brett utbud. Dock kommer jag ihåg att jag avskydde the och rostat-bröd-kvällarna. Nu kan jag inte få nog av det.
Tänk vad man ändrar smak....
Min mamma lyckas alltid få fram adventsljusstakarna till första advent, påskriset till dagarna INNAN påsk och hemmagjord jordgubbstårta på midsommarafton.
Det tror jag ALDRIG jag har lyckats med samma år.
Det äpplet föll väldigt långt från
äppleträdet.
MIn mamma hade alltid hemmet superstädat, hann jobba, stryka alla våra kläder och skrev alltid kort till alla helgdagar, semestrar och födelsedagar.
Jag tro inte att hon NÅGONSINN glömde bort något.
Hon är den mamman som jag sett upp till och försökt att mäta mig med. Sorgligt nog når jag inte ens halvvägs med mina två barn, utan jobb och en julgran som alltid kläs i SISTA sekunden ;)
Och till råga på allt så har min mamma börjat att Face-booka och blivit dataproffs på äldre dar.
Tar det aldrig slut....
Hoppas du får en UNDERBAR dag mamma och snart kommer jag och pussar på dig i verkligheten.
Din Yohanna
När jag var mindre och fortfarande bodde nära mina föräldrar så var mors-dags-traditionen att jag gick ut och hittade årets första liljekonvaljer för att ge min mor i present.Nu så kan jag inte det längre, blomsterbutiken har inte Liljekonvaljer på menyn så jag kan inte skicka dem som blommogram heller, dessutom har jag hört att de redan är överblommade nu för tiden.
Men liljekonvaljer kommer föralltid att vara förknippat med min mamma.
Min mamma Helena.
Mammornas mamma.
Hon har gjort detta stora TRE gånger och överlevt.
Slitigt, slavat och pysslat om oss tre systrar och för det mesta har vi varit ganska otacksamma och bara skällt och gnällt på henne.Min mamma lyckades på något mirakulöst sätt alltid ha kvällsmaten färdig klockan halv sex, VARJE DAG.
Och lyckades alltid laga hemlagad mat med brett utbud. Dock kommer jag ihåg att jag avskydde the och rostat-bröd-kvällarna. Nu kan jag inte få nog av det.
Tänk vad man ändrar smak....
Min mamma lyckas alltid få fram adventsljusstakarna till första advent, påskriset till dagarna INNAN påsk och hemmagjord jordgubbstårta på midsommarafton.
Det tror jag ALDRIG jag har lyckats med samma år.
Det äpplet föll väldigt långt från
äppleträdet.MIn mamma hade alltid hemmet superstädat, hann jobba, stryka alla våra kläder och skrev alltid kort till alla helgdagar, semestrar och födelsedagar.
Jag tro inte att hon NÅGONSINN glömde bort något.
Hon är den mamman som jag sett upp till och försökt att mäta mig med. Sorgligt nog når jag inte ens halvvägs med mina två barn, utan jobb och en julgran som alltid kläs i SISTA sekunden ;)
Och till råga på allt så har min mamma börjat att Face-booka och blivit dataproffs på äldre dar.
Tar det aldrig slut....
Hoppas du får en UNDERBAR dag mamma och snart kommer jag och pussar på dig i verkligheten.
Din Yohanna
Skrivet den: 2011-05-28 Klockan: 07:00:00
Gran Canaria-svar, del 4 - om att leva här
Det finns fortfarande frågor kvar, om att bo på Kanarieöarna, som jag inte har svarat på.
Jag är otrolig. Men det kommer, lite i taget.
Hav tålamod.
Jag svarar så gott jag kan
-Var det svårt att komma in i samhället och bli accepterad, kunna leva vanligt liv och inte känna sig som en turist?
Ja, jag vet inte om jag kommit in i samhället än....he he. Jag kommer nog alltid vara den där konstiga, hon ni vet, girin (utlänningen). Hon som alltid gör så konstiga saker (som att inte ta hål i öronen på Irma när hon var nyfödd), talar så konstigt (kommer väl alltid att ha brytning) eller tänker så konstigt (att man inte dör av lite regn).
Mitt första år på Gran Canaria. Jag ville åka till stranden jämt eller ligga vid poolen. Jag kunde inte få nog av sol & bad. Så brun som jag var då har jag aldrig varit, varken före eller efter det...
Men jag försår vad du menar. Nej det var inte svårt. Jag blev accepterad ganska fort. Kanske pga att jag var med en kanarier och hans familj som accepterade mig. Det var svårare för mig att acceptera dem som de är.....Mycket konstiga saker som jag har berättat om.
Leva vanligt liv blev det ju nästan på en gång. Då jag flyttade ihop med Octavio och han var tvungen att leva som vanligt. Vi letatde lägenhet, flyttade ihop och så jobbar han. Då kan man inte ligga på stranden varenda dag. Även om vi låg mycket på stranden först. Jag ville åka dit jämt. Eftermiddagar och helger. Vi var bruna som pepparkakor den sommaren. Fast man tröttnar på det också.
JAG LOVAR! Även om man tror att man aldrig kommer att tröttna på att sola och bada så gör man det. Det blir vardag av det också.
Och livet måste ju fortgå. Mat ska lagas, tvätt ska tvättas och familj ska besökas. Då finns det inte tid att ligga på strand hela tiden.
Fast det är svårt med besök som kommer. De förstår inte alltid det. Att jag har ett vanligt liv här nu. Inget turistliv. De tror att jag ligger på stranden jämt och så är det VERKLIGEN inte. På sommaren gör vi det. Det blir nästan som semester för oss också. Fast då blir det ju inget gjort hemma istället.
Man kan inte vara på två ställen samtidigt!
Tidigare frågor och svar
Gran Canaria-svar del 3 - om att leva här >>>
Gran Canaria-svar del 2 - om att leva här >>>
Gran Canaria-svar del 1 - om oss >>>
Gran Canaria - uppmaningen >>>
Skrivet den: 2011-05-27 Klockan: 19:13:45
Kanariedag
Äntligen fredag!
Vi har varit på kalas idag och sett de små söta barnen dansa och sjunga.
Nu är det som vanligt.
Fullt ös för att packa väskorna och åka söderöver. Som vanligt blev det ingen tid varken för att göra det ena eller det andra som jag hade tänkt.
Toaletterna skulle ha varit städade.
Resväskorna skulle ha varit packade.
Och jag skulle ha visat bilder här på bloggen.
Vi åker söderöver och solar och badar. Måste bättra på solbrännan.
Hotellrum är fixat till Arlandaankomsten.
Tack för alla tips.
Jag fick ett någorlunda billigt rum på Hotell Kungsbron vid Centralen. Vi får se hur det går.
Bjuder på ett par, oredigerade bilder och resten om kalaset får ni vänta på tills på tisdag.
Ha nu en UNDERBAR helg och glöm inte bort mors dag på söndag.
Jag har programmerat ett par inlägg så håll utkik.
/Y
Vi har varit på kalas idag och sett de små söta barnen dansa och sjunga.
Nu är det som vanligt.
Fullt ös för att packa väskorna och åka söderöver. Som vanligt blev det ingen tid varken för att göra det ena eller det andra som jag hade tänkt.
Toaletterna skulle ha varit städade.
Resväskorna skulle ha varit packade.
Och jag skulle ha visat bilder här på bloggen.
Vi åker söderöver och solar och badar. Måste bättra på solbrännan.
Hotellrum är fixat till Arlandaankomsten.
Tack för alla tips.
Jag fick ett någorlunda billigt rum på Hotell Kungsbron vid Centralen. Vi får se hur det går.
Bjuder på ett par, oredigerade bilder och resten om kalaset får ni vänta på tills på tisdag.
Ha nu en UNDERBAR helg och glöm inte bort mors dag på söndag.
Jag har programmerat ett par inlägg så håll utkik.
/Y
Skrivet den: 2011-05-26 Klockan: 23:17:23
I morgon fredag
Skall straxt gå och lägga mig. I morgon är en stor dag.
Alexnaders skola ska fira kanarie-dagen med sång och dans-uppvisning. Och vi föräldrar är inbjudna att komma och se.
I klädda kanariska folkdräkter.
Därför kommer jag inte att blogga något i morgon bitti.
Jag är på kalas!
Återkommer så fort jag kan med bilder på oss och på uppträdandet.
Som mamma har jag fått i uppdrag att göra kanarisk salt småpotatis till ett matstånd som de ska ha efter uppträdandet.
Nu, en god natt!
/Y
Alexnaders skola ska fira kanarie-dagen med sång och dans-uppvisning. Och vi föräldrar är inbjudna att komma och se.
I klädda kanariska folkdräkter.
Därför kommer jag inte att blogga något i morgon bitti.
Jag är på kalas!
Återkommer så fort jag kan med bilder på oss och på uppträdandet.
Som mamma har jag fått i uppdrag att göra kanarisk salt småpotatis till ett matstånd som de ska ha efter uppträdandet.
Nu, en god natt!
/Y
Skrivet den: 2011-05-26 Klockan: 11:58:54
Vad gör man?
Bbbuuuuäääää! (fortsätter...)
NOPE håret växte inte ut under natten.
Inte heller kom hårfen och ställde allt till rätta.
Idag är en ny dag och jag är fortfarande lika missnöjd med klippningen som jag var igår.
Trots alla fina komentarer och käcka tillrop, TACK så jättemycket!
Det är så hemskt.
Vad gör man?
Man kan ju inte gå tillbaka och klaga. Hon kan ju inte klistra tillbaka håret igen eller justera det som är fel. Det är ju liksom klippt, borta.
Och det är så pinsamt att behöva gå ut och visa sig när man inte är nöjd.
Alla ser ju att jag har klippt mig. Men ingen vill kommentera något för det ser så.....ja, tråkigt ut.
En fräck frisyr som skulle ge mig ett lyft blev istället en riktig tråkfrilla som gör att jag bara ser trist ut.
Hur ska man göra för att spexa till det lite?
Man kan köra på STORA GLASÖGON och STORA ÖRHÄNGEN och hoppas på att folk tittar på det och inte lägger märke till håret.
Man kan köra på hatt, keps, SCHAL och helt enkelt täcka det som inte bör ses. Tvivlar dock 
på att fungerar ihop med den kanariska folkdräkten som jag ska ha på mig i morgon på kanariska festen i Alexanders skola.
Man kan färga, BLEKA eller slinga håret med förhoppning om att det ska se lite roligare ut.
Man kan ha i en massa gelé och köra den rockiga looken.
Eller man kan raka av hela skiten...
Man kan också vänta på att det ska växa ut igen och försöka vänja sig vid hur det blev. Och LÄRA sig av sina misstag att FÖRKLARA ordentligt för hårfrisörskan vad det är man vill. Och INTE lita på att en bild förklarar allt.
Hmmmm....
Nu är goda råd dyra och ingen tid finns det för att exprimentera heller.
Man kanske skulle köpa hem sig en ask hårblekning, slänga i en massa gelé och så solbriller ovanpå det.
Kan det bli nå bra tro?
Jag får återkomma.
Skrivet den: 2011-05-26 Klockan: 00:05:56
Jag gjorde det......ännu mer panik
Jag gjorde det!Jag tog bilden på frisyren och gick in på frisörsalongen och sa:
-Sätt saxen i håret. Nu ska det väck!
Resultatet blev INTE som på bilden.
Hur svårt kan det egentligen vara att klippa när man har en bild att gå på.
Jag är otroligt besviken. Kanske går det över när jag får
piffa lite själv men faktum kvarstår att hon klippte INTE som jag visade att jag ville ha det.Största misstaget att hon klippte för mycket på sidorna och på polisongerna. Och luggen blev helt fel. Det som skulle blivit en fräck 50-tals frisyr blev en
tantig kortfrilla.Blääääää!
Nu har vi VERKLIGEN hårpanik här.
Det är så jäkla trist när sånt här händer för du ska ju dras med frillan jämt. Det går ju liksom inte att lämna den hemma eller byta tillbaka den.
Nej jag får sova på saken och hoppas att det växer ut igen under natten på något mirakulöst sätt.
Eller om det inte händer så kanske det går att släta över skadan med lite vax.Men man kan verkligen säja att jag blev lik min mor nu.
Det ser till och med jag. Det är inget fel med det. Min mor är en kalaspingla. Men det var ju inte så jag hade tänkt mig.
Till råga på allt så fick jag två OLIKA polisonger...... BBbuuuuuuääääääää!
God Natt och välkommen hårfen.
/Y
Skrivet den: 2011-05-25 Klockan: 12:49:10
Hårpanik!
Nu går tvättmaskinen på högvarv.Torktumlaren likaså.
Sverigekläderna håller på att tas fram och väskorna skall packas.
Vi åker ju bort över helgen så allt måste förberedas så mycket som möjligt.
Deklarationen måste avslutas och skickas in.
Toaletterna ska städas.
Matsäcken ska handlas.
Sängarna skall bäddas rent.
Räkningarna skall betalas.Kanariska folkdräkterna ska fixas innan fredagens skoluppvisning.
Och JAG borde gå till frissan.
Jag ser för TRÄLI ut i håret.
Men hur ska man kunna gå dit när man inte vet hur man vill ha det?
Jag skulle vilja stega in där och säja:
Hej!
Jag behöver en frisyr som gör mig jättesnygg och som gör att folk vänder sig om efter mig på gatan.Jag behöver en frisyr som bara tar 5 sekunder att fixa i ordning på mornarna.
Och en frisyr som inte behöver unerhållas var 6e vecka.
Har ni någon sådan på lager?
Tror inte det...
Nej vad jobbigt detta är. Jag brukar alltid försöka hitta på
något nytt med håret varje gång jag går till frissan.Man blir så uppiggad av lite kul i håret.
Men på sista tiden så har jag kommit ut därifrån och sett ungefär likadan ut.
Det verkar som hårfrisörskan är lite rädd för att göra något för drastiskt, ÄVEN fast jag sagt till henne att det är så jag vill ha det.
Fegisar!
Kanske dags att byta salong?
Jag får leta lite på nätet och se om det finns nån bra sida med tips.
Detta hår SKULLE jag vilja ha men kommer ALDRIG att får. Mitt hår är och förblir spikrakt vad jag än gör.
Jag blev också väldigt förtjust i den serbiska sångerskans frisyr från eurovisionsfinalen. Men den är vågad.
Vågar jag?
Den kanske inte är så lättskött heller....
Kanske....kanske inte.....;-)
/Y
Skrivet den: 2011-05-24 Klockan: 23:57:01
Sol- & Bad-helg
Helgen avnjöts solandes och badandes.
Men innan man går till stranden måste man grunda med en rejäl frukost.
-och smörja in sig
-och packa picnicväskan
-och borsta tänderna
-och få med sig alla saker och leksaker
och, och, och...
Precis som för två veckor sedan så var stranden bred på morgonen, lågvatten.
Så jag körde på som vanligt med fett-brännar-tur direkt på morgonen. Bra så har man det avklarat.
Minst 10.000 steg innan jag får sätta mig på handduken och sola.
Och Irma sov gott. Passade in på hennes morgonlur.
Så fick Irma sitt premiärdopp i havet.
Kalas!
Fast lite kallt.
Sedan satt Irma och jag under parasollet medans killarna grävde ett hål ner till Kina.
Eller vad är det som ligger på andra sidan klotet vid Kanarieöarna?
Tänk att det kan vara så roligt att gräva ett hål.
Underhållning i flera timmar.
Och så ska det ju fyllas med vatten också.
Evighetsjobb ;)
Två hela dagar med underbart strandliv.
Nästa vecka är det dags igen, men då blir det långhelg för det är Kanarie-dagen här på måndagen så den blir helgdag.
Lördag, söndag och måndag på stranden innan det bär av till Sverige på onsdagen. Då ska väl det bli liiiiite färg på mina ben. Jag begär inte så mycket. Bara att de inte ska lysa svagt av skärt.
Men innan man går till stranden måste man grunda med en rejäl frukost.
-och smörja in sig
-och packa picnicväskan
-och borsta tänderna
-och få med sig alla saker och leksaker
och, och, och...
Precis som för två veckor sedan så var stranden bred på morgonen, lågvatten.
Så jag körde på som vanligt med fett-brännar-tur direkt på morgonen. Bra så har man det avklarat.
Minst 10.000 steg innan jag får sätta mig på handduken och sola.
Och Irma sov gott. Passade in på hennes morgonlur.
Så fick Irma sitt premiärdopp i havet.
Kalas!
Fast lite kallt.
Sedan satt Irma och jag under parasollet medans killarna grävde ett hål ner till Kina.
Eller vad är det som ligger på andra sidan klotet vid Kanarieöarna?
Tänk att det kan vara så roligt att gräva ett hål.
Underhållning i flera timmar.
Och så ska det ju fyllas med vatten också.
Evighetsjobb ;)
Två hela dagar med underbart strandliv.
Nästa vecka är det dags igen, men då blir det långhelg för det är Kanarie-dagen här på måndagen så den blir helgdag.
Lördag, söndag och måndag på stranden innan det bär av till Sverige på onsdagen. Då ska väl det bli liiiiite färg på mina ben. Jag begär inte så mycket. Bara att de inte ska lysa svagt av skärt.
Skrivet den: 2011-05-24 Klockan: 13:35:42
Ute i sista minuten...
Man säjer att man aldrig är för gammal för att lära sig en läxa.
Ändå verkar det som om jag aldrig lär mig av mina misstag.
Ute i sista minuten som alltid.
Detta med resan till Sverige. När vi kommer fram, så kommer vi till Arlanda mitt i natten. Och har ca 4 timmar i bil innan vi kommer fram till mitt föräldrahem.
Ingen höjdare med två barn.
Därför tänkte vi att vi skulle övernatta på flygplatsen på ett nytt vandrarhem som de öppnat där. Stay and rest heter det och det är överkomliga priser.
Men jag har inte bokat något.
För jag var osäker på om vi verkligen skulle göra så. Och när jag nu ska boka så är det fullt.
Typiskt.
Det finns ett vandrahem till på Arlanda, Jumbojeten som de gjort om till sovrum. Men det är dubbelt så dyrt och ligger en liten bit utanför terminalen.
Ett vanligt hotellrum inne i Stockholm, alldeles bredvid Centralstationen, där vi sta ta tåget nästa dag, kostar ytterligare dubbelt så mycket.
Hur kan det vara möjligt att ett hotellrum ska kosta 2500 kronor per natt?
Man ska ju bara sova och äta lite frukost och så iväg.
Så nu vet jag inte vad jag ska göra.
Bränna semesterkassan direkt. Eller be att få bli hämtade mitt i natten av föräldrarna?
Tänk att jag alltid ska vara ute i sista minuten....
Nu dags att hämta hem skolkillen som kom hem med en blåtira igår. Olycksfall i arbetet....om man springer med stängda ögon är det MYCKET troligt att man krockar med något.
Övrigt:
Irma blev dunderförkyld i natt av någon mystisk anledning och sov inte hela natten igen. Men vi kör på och hoppas på snabbt tillbakafall i rutinen.
/Y
Ändå verkar det som om jag aldrig lär mig av mina misstag.
Ute i sista minuten som alltid.
Detta med resan till Sverige. När vi kommer fram, så kommer vi till Arlanda mitt i natten. Och har ca 4 timmar i bil innan vi kommer fram till mitt föräldrahem. Ingen höjdare med två barn.
Därför tänkte vi att vi skulle övernatta på flygplatsen på ett nytt vandrarhem som de öppnat där. Stay and rest heter det och det är överkomliga priser.
Men jag har inte bokat något.
För jag var osäker på om vi verkligen skulle göra så. Och när jag nu ska boka så är det fullt.
Typiskt.
Det finns ett vandrahem till på Arlanda, Jumbojeten som de gjort om till sovrum. Men det är dubbelt så dyrt och ligger en liten bit utanför terminalen.
Ett vanligt hotellrum inne i Stockholm, alldeles bredvid Centralstationen, där vi sta ta tåget nästa dag, kostar ytterligare dubbelt så mycket.Hur kan det vara möjligt att ett hotellrum ska kosta 2500 kronor per natt?
Man ska ju bara sova och äta lite frukost och så iväg.
Så nu vet jag inte vad jag ska göra.
Bränna semesterkassan direkt. Eller be att få bli hämtade mitt i natten av föräldrarna?
Tänk att jag alltid ska vara ute i sista minuten....
Nu dags att hämta hem skolkillen som kom hem med en blåtira igår. Olycksfall i arbetet....om man springer med stängda ögon är det MYCKET troligt att man krockar med något.
Övrigt:
Irma blev dunderförkyld i natt av någon mystisk anledning och sov inte hela natten igen. Men vi kör på och hoppas på snabbt tillbakafall i rutinen.
/Y
Skrivet den: 2011-05-23 Klockan: 12:53:41
Yyiiiiihaaaa!
Det är inte sant!Det är helt OTROLIGT!
Jag kan knapt tro det och ännu mindre vågar jag skriva det ...
MEN
....Irma sov HELA natten i natt utan att vakna en endaste gång!!!!
YYyyyeeehaaaa!
Vi kom hem klockan 21:30 igår från sommarstugan (efter en underbar sol- & badhelg). Ungarna somnade förståss i bilen men Irma vaknade så fort som bilen stannade.
Typiskt ungar...
Men jag behövde bara bära upp henne, ge henne en flaska välling och stoppa ner henne i sin säng, så somnade hon om och sov ända tills det var dags att gå till skolan i morse.KLOCKAN 8.
Jag är så glad.
Kan inte säja att jag känner mig så speciellt mycket piggare. Jag har väl endel att ta igen nu efter 10 månader. Men det är en stor milstolpe som vi nått och jag känner att jag kan se med förhoppningsfulla ögon på framtiden.
Tänk att det skulle vara så svårt och ändå så lätt på en gång.Och VARFÖR väntade jag så länge innan jag provade att ge henne en chans att lära sig somna själv?????
VARFÖR???
Nu ska jag väl inte ropa hej.....men vi får se hur det går.
Har god lust att öppna cavan (spansk champagne) som jag har här hemma. Som tur är, är den varm och skulle inte alls smaka gott. Annars så skulle Älsklingen ha hittat mig här hemma fnissig av bubblor upp över öronen.
Nu ska här sovas gott i denna familj.Det har JAG bestämt.
Så det så.
Tror banne mig att jag ska våga mig på en måndagslista a´la Jennyn för att fira.
Här kommer den.
Idag måndag är jag otroligt glad för att:
♥ Irma sov HELA natten i natt och det verkar som att TASS-metoden går som den ska.
♥ Vi har haft en UNDERBAR sol- och badhelg i Puerto Rico och nu är jag härligt smärtsamt röd över hela kroppen IGEN.
♥ Det är BARA 9 dagar kvar tills det är dags att åka till Sverige på semester.
♥ I fredags hade jag gått ner YTTERLIGARE ½ kilo och jag fortsätter med min "fett-sanering". Verkar ha fått in rutinerna nu och får skörda frukten.
♥ Fick med mig TVÅ påsar med flickkläder av grannen i Puerto Rico. De är från hennes dotter som vuxit ur dem och nu behöver en ny ägarinna. Allt är superfint. Visar upp det i ett annat inlägg.
Ja, en synnerligen bra start på veckan.
Jag ser fram emot att få uppleva den.
/Y
Skrivet den: 2011-05-22 Klockan: 07:44:00
Sol- & Bad-helg
Nu är vi och solar och badar.
Hann inte skriva något roligare inlägg tills idag. Ni får hålla tillgodo med detta.
KOmmer snart tillbaka med berättelser och bilder.
Tills i morgon och hoppas att ni har en UNDERBAR helg.
P&K
/Y
Hann inte skriva något roligare inlägg tills idag. Ni får hålla tillgodo med detta.
KOmmer snart tillbaka med berättelser och bilder.
Tills i morgon och hoppas att ni har en UNDERBAR helg.
P&K
/Y
Skrivet den: 2011-05-21 Klockan: 06:52:00
Hjälp mig med sommarmodet
Igår så skrev en vän till mig på Facebook att Pålsboda (som är den by på Närkesslätten där jag är uppvuxen) luktade av varmt sommarregn, utslagen hägg och syren och lite ärtsoppa.
Konstigt tycker ni. Men det var som svar på detta inlägg från i veckan >>>
Jag fick sån fruktansvärd hemlängtan och kunde precis känna dofterna som han beskrev. Jag hoppas SÅ att vi får uppleva allt det där när vi kommer nu i juni.
Ja nu är det inte långt kvar.
IIiiiiiiii....
Dags att packa väskorna, eller i alla fall börja se över vad som ska med och se till att ha det rent och färdigstruket.
Här hänger det inga kläder ÄN men de är på G. Lovade ju lite bilder på nya rummet/garderoben och här är det. Självklart ser det inte lika ordningssamt ut nu när kläderna flyttat in. Även om jag försökt att hänga i färgordning ;)
Samma problem varje år när jag ska packa.
Jag har INGEN aning om vad som är på sommarmodet i Sverige detta år.
Jag kan hoppa upp och sätta mig på att det INTE är samma saker som här. För det har jag varit pinsamt medveten om MÅNGA gånger, när jag kommit på semester iförd högsta-modet-kläder från Kanarieöarna och varit hopplöst borta bland svenskorna.
Hjälp mig!
Vad ska jag ta med mig?
Vad är det som är ounbärligt denna sommar och vad får man absolut INTE ta på sig?
Nu menar jag inte modet som man ser på catwalken eller i glassiga modetidninger. UTAN vad ser man i skyltfönstrena hemma i byn?
Vad går VANLIGT folk omkring i?
Vad är det hetaste sommartrenden som man SER på stan?
Vi håller som bäst på att flyttar in i vår nya dressingroom som blev färdigt i veckan.
Alla kläderna luktar mögel och hälften har mögelfläckar på sig, efter att ha hängt instängda i en mögelgarderob alldeles för trångt och alldeles för lång tid.
Jag har god lust att bara slänga in allt i tvättmaskinen eller ännu bättre lämna bort det på tvättservice. Men det funkar liksom inte.
Jag får ta det som jag ska ha med mig först och se till att det är rent.
Glöm inte att tävla nu och önska dig saker från Kanarieöarna. Innan jag stänger locket till resväskan. Alla kan tävla och det gör man här >>>
Konstigt tycker ni. Men det var som svar på detta inlägg från i veckan >>>
Jag fick sån fruktansvärd hemlängtan och kunde precis känna dofterna som han beskrev. Jag hoppas SÅ att vi får uppleva allt det där när vi kommer nu i juni.
Ja nu är det inte långt kvar.
IIiiiiiiii....
Dags att packa väskorna, eller i alla fall börja se över vad som ska med och se till att ha det rent och färdigstruket.
Här hänger det inga kläder ÄN men de är på G. Lovade ju lite bilder på nya rummet/garderoben och här är det. Självklart ser det inte lika ordningssamt ut nu när kläderna flyttat in. Även om jag försökt att hänga i färgordning ;)
Samma problem varje år när jag ska packa.
Jag har INGEN aning om vad som är på sommarmodet i Sverige detta år.
Jag kan hoppa upp och sätta mig på att det INTE är samma saker som här. För det har jag varit pinsamt medveten om MÅNGA gånger, när jag kommit på semester iförd högsta-modet-kläder från Kanarieöarna och varit hopplöst borta bland svenskorna.
Hjälp mig!
Vad ska jag ta med mig?
Vad är det som är ounbärligt denna sommar och vad får man absolut INTE ta på sig?
Nu menar jag inte modet som man ser på catwalken eller i glassiga modetidninger. UTAN vad ser man i skyltfönstrena hemma i byn?
Vad går VANLIGT folk omkring i?
Vad är det hetaste sommartrenden som man SER på stan?
Vi håller som bäst på att flyttar in i vår nya dressingroom som blev färdigt i veckan.
Alla kläderna luktar mögel och hälften har mögelfläckar på sig, efter att ha hängt instängda i en mögelgarderob alldeles för trångt och alldeles för lång tid.
Jag har god lust att bara slänga in allt i tvättmaskinen eller ännu bättre lämna bort det på tvättservice. Men det funkar liksom inte.
Jag får ta det som jag ska ha med mig först och se till att det är rent.
Glöm inte att tävla nu och önska dig saker från Kanarieöarna. Innan jag stänger locket till resväskan. Alla kan tävla och det gör man här >>>
Skrivet den: 2011-05-20 Klockan: 19:42:11
Den omtalade metoden
Som jag har skrivit här tidigare så håller vi (snarare jag SJÄLV) på och testar om en metod som heter TASS-metoden kan fungera någe bra på Irma och hennes sovstrul.
Snälla Silje skrev en kommentar på mitt inlägg om Irmas nätter >>> och tipsade mig om att Googla på något som var helt nytt för mig: TASS-metoden.
Det jag fick upp först var en tråd på FamiljeLiv som beskriver metoden som:
"Grundtanken med metoden är att lugna barnet och få barnet *redo att somna* men att barnet sedan skall somna på egen hand. Tanken med att man sätter handen ("tassen") på är ursprungligen hämtad från djurvärlden - också djurhonor lugnar ju sina ugnar genom att sätta tassen stadigt på sin unge."
Det verkar finnas två läger av mammor:
Mammor som tycker att mammor ska få sova på natten och att man ska hjälpa sina små att lära sig somna själv med en metod.
Och mammor som tycker att man ska naturen låta ha sin gång och låta bebisarna själva styra sin sömn och ätbehov. De är ju små så kort tid och visst kan man uthärda ett par sömnlösa nätter.
Jag var en "låta naturen mamma" först. Jag ville inte ha någon metod. Jag tykte inte om metoder. Men jag kan ärligt lova att jag försökt och gett mitt allt, jag orkar inte längre. Mitt övriga liv blir lidande, jag kan inte njuta av min lilla flicka längre och inte ta vara på denna bebistid. Något måste göras. Och nu när jag sett vad som är problemet så är jag benägen att tro att vi kanske behöver en metod.
Men man är ju som mamma, så rädd för att göra fel...
Problemet med Irma har jag märkt är att hon inte kan somna själv. Hon vaknar otroligt många gånger på nätterna och varje gång så har jag tagit upp henne och ammat henne till söms. Orolig som man är som mamma så vill man ju att de ska äta tills de spricker och detta med att sluta nattamma har varit en sak som jag oroat mig mycket för.
Men faktum är att allt detta ammande har ju gjort att hon vant sig vid att äta på nätterna och ATT somna i armarna på mig.
Hon kan INTE somna av sig självt eller utan rörelse.
En sak som är viktig när man ska sluta nattamma är ju att de äter bra om dagarna och när nu Irma fick upp ögonen för burkmaten (hon vägrar hemmagjord mat konstiga unge) och började växa som en planta så kände jag att nu kunde jag lugnt börja avsluta nattamningen.
En mamma skrev i tråden att hennes bebis klämde en burkmat på dagen och en på kvällen så jag började prova också. Hittills så hade Irma fått bara fruktpuré på kvällen. Hon skulle ju ändå få en stor flaska mjölk efteråt så jag tyckte det var mycket.
Men icke då. Hon klämde både mat och mjölk. Då blev jag ju orolig för att hon SKULLE spricka ;)
Men så när vi körde igång med metoden (för tre veckor sedan) OCH en burkmat på kvällen så sov hon från 20:30 till klockan 03 eller 04, HELA den veckan.
Jag var lyrisk.
Var det verkligen så enkelt.
Hon somnade lugnt på kvällarna i sin säng, visserligen med min hand på sig, men lugnt och fint och sov nästan hela natten.
Så fick hon en slurk bröst vid 3 och en till vid 6 när hon vaknade igen. Och så var natten över. Med bara två uppvak.
OTROLIGT.
Men så vecka nummer 2 så fick Irma en vaccinering på måndagen och fick feber. Och naturligtvis började hon sova sämre då. Började vakna som förr i tiden, varje eller varannan timme. Jag försökte att tassa men när det inte gick så fick jag ge henne en slurk.
På dagarna försökte jag att tassa och där märkte jag att det gick bättre och bättre. Man har ju bättre tålamod och bättre humör på dagarna.
Till och med passade jag på att börja göra mina välbehövliga sit-ups när jag väntade på att hon skulle somna i sin säng. För jag hade ju inte ro att sätta mig vid datorn innan jag viste att hon somnat ordentligt.
Helgen efter två veckors tassande så bestämde jag mig för att nu var det slut på nattamningen. Nu körde vi tass på heltid och gick inte det nån gång så fick hon lite vatten.
Hon köpte det på en gång.
Det var inget bökande efter bröst trots att det var bara jag som sövde henne.
Men nu tredje veckan (veckan som gått) så har jag inte märkt någon förbättring. Febern är ju borta, så varför sover hon inte lika bra som vecka 1?
Jag fick en lite kris >>> och kände att detta funkar inte.
Sömn, ljuva sömn....
Men så fick jag ta mig i kragen och började läsa tass-tråden på FL igen och riktigt ordentligt denna gången.
Första regeln är ju att man ska lyssna av gråten och ge barnet en chans att verkligen somna själv först INNAN man kommer med tassen.
Jag tror att det kanske här brast lite hos mig. Jag sprang upp på en gång. Precis som jag gjort hella Irmas liv. Det är klart hon inte kan somna själv. Hon har ju aldrig fått chansen till det.
Till mitt försvar så har jag gjort det för att jag är så rädd att Alexander ska vakna. Men det har visat sig att han sover igenom värsta jordbävningen.
Hejja för 4-åringar och deras sömn.
Så var det INTE när han var mindre.
Andra regeln är ju sen att man ska ta bort handen när barnet är lugnt och bara komma tillbaka om det ber om det. Där måste jag nog erkänna att jag brustit också. Jag har stått kvar med handen tills hon somnat och då har hon ju vant sig vid det.
Ni ser.
Det är ju jag som har förstört hela tiden....
Tredje saken som de skriver om också som är viktigt är att man hela tiden ska sikta på att göra mindre och mindre. Så att de tillslut ska klara av att somna helt själv och där är det jag ÄNNU en gång som är boven.
Nu har jag läst, tagit till mig allt EN gång till och nu kör vi.
I natt tex så vaknade hon vid tre och nu körde jag efter reglerna.
Jag låg och väntade i sängen tills det började gråtas.
För först så låg hon ju och ropade på mig. Då körde jag: Shhhhh, jag är här, sov nu.
Två gånger så somnade hon om själ med det. Men sov bara ca 3-5 minuter så vaknade hon igen.
När hon grät försökte jag trösta med handen.
När inte det funkade så tog jag upp, tröstade och lade ner.
Tog upp tröstade och lade ner.
I en timme så höll vi på, sen somnade hon, utan att gråta.
MEN jag har svårt att veta om hon somnade i mina armar, på vägen ner mot sängen eller i sin säng. Det är ju kol mörkt i sängkammaren så jag ser ju inget.
Man får köra på känslan.
Sen vaknade hon inget mer den natten.
OTROLIGT!
Och nu på morgonen så somnade hon själv i sin säng. Jag lade ner henne efter frukosten, klarvaken. Hon vimsade runt lite i sin säng och rätt vad det var så sov hon.
Nu har jag hopp igen och ser, om inte fram emot natten, så i alla fall fram emot natten utan så väldigt mycket ångest.
Jag åeterkommer med rapporter och hoppas att detta kan hjälpa någon annan också. För detta med att inte få sova på nätterna är hemskt. Man blir som en zombie.
Fastän vi gillrar faktiskt en fälla åt oss själva, vi mammor, när vi vaggar, ammar och vyshar så mycket på de små.
Man vill SÅ gärna vara en bra mamma.
/Y
PS Nu åker vi söderöver och bättrar på brännan till Sverigeresan. Det går ju inte att komma och se ut som en Albyl när man bor på Kanarieöarna ;) DS
Snälla Silje skrev en kommentar på mitt inlägg om Irmas nätter >>> och tipsade mig om att Googla på något som var helt nytt för mig: TASS-metoden.
Det jag fick upp först var en tråd på FamiljeLiv som beskriver metoden som:
"Grundtanken med metoden är att lugna barnet och få barnet *redo att somna* men att barnet sedan skall somna på egen hand. Tanken med att man sätter handen ("tassen") på är ursprungligen hämtad från djurvärlden - också djurhonor lugnar ju sina ugnar genom att sätta tassen stadigt på sin unge."
Det verkar finnas två läger av mammor:
Mammor som tycker att mammor ska få sova på natten och att man ska hjälpa sina små att lära sig somna själv med en metod.
Och mammor som tycker att man ska naturen låta ha sin gång och låta bebisarna själva styra sin sömn och ätbehov. De är ju små så kort tid och visst kan man uthärda ett par sömnlösa nätter.
Jag var en "låta naturen mamma" först. Jag ville inte ha någon metod. Jag tykte inte om metoder. Men jag kan ärligt lova att jag försökt och gett mitt allt, jag orkar inte längre. Mitt övriga liv blir lidande, jag kan inte njuta av min lilla flicka längre och inte ta vara på denna bebistid. Något måste göras. Och nu när jag sett vad som är problemet så är jag benägen att tro att vi kanske behöver en metod.
Men man är ju som mamma, så rädd för att göra fel...
Problemet med Irma har jag märkt är att hon inte kan somna själv. Hon vaknar otroligt många gånger på nätterna och varje gång så har jag tagit upp henne och ammat henne till söms. Orolig som man är som mamma så vill man ju att de ska äta tills de spricker och detta med att sluta nattamma har varit en sak som jag oroat mig mycket för.
Men faktum är att allt detta ammande har ju gjort att hon vant sig vid att äta på nätterna och ATT somna i armarna på mig.
Hon kan INTE somna av sig självt eller utan rörelse.
En sak som är viktig när man ska sluta nattamma är ju att de äter bra om dagarna och när nu Irma fick upp ögonen för burkmaten (hon vägrar hemmagjord mat konstiga unge) och började växa som en planta så kände jag att nu kunde jag lugnt börja avsluta nattamningen.
En mamma skrev i tråden att hennes bebis klämde en burkmat på dagen och en på kvällen så jag började prova också. Hittills så hade Irma fått bara fruktpuré på kvällen. Hon skulle ju ändå få en stor flaska mjölk efteråt så jag tyckte det var mycket.
Men icke då. Hon klämde både mat och mjölk. Då blev jag ju orolig för att hon SKULLE spricka ;)
Men så när vi körde igång med metoden (för tre veckor sedan) OCH en burkmat på kvällen så sov hon från 20:30 till klockan 03 eller 04, HELA den veckan.
Jag var lyrisk.
Var det verkligen så enkelt.
Hon somnade lugnt på kvällarna i sin säng, visserligen med min hand på sig, men lugnt och fint och sov nästan hela natten.
Så fick hon en slurk bröst vid 3 och en till vid 6 när hon vaknade igen. Och så var natten över. Med bara två uppvak.
OTROLIGT.
Men så vecka nummer 2 så fick Irma en vaccinering på måndagen och fick feber. Och naturligtvis började hon sova sämre då. Började vakna som förr i tiden, varje eller varannan timme. Jag försökte att tassa men när det inte gick så fick jag ge henne en slurk.
På dagarna försökte jag att tassa och där märkte jag att det gick bättre och bättre. Man har ju bättre tålamod och bättre humör på dagarna.
Till och med passade jag på att börja göra mina välbehövliga sit-ups när jag väntade på att hon skulle somna i sin säng. För jag hade ju inte ro att sätta mig vid datorn innan jag viste att hon somnat ordentligt.
Helgen efter två veckors tassande så bestämde jag mig för att nu var det slut på nattamningen. Nu körde vi tass på heltid och gick inte det nån gång så fick hon lite vatten.
Hon köpte det på en gång.
Det var inget bökande efter bröst trots att det var bara jag som sövde henne.
Men nu tredje veckan (veckan som gått) så har jag inte märkt någon förbättring. Febern är ju borta, så varför sover hon inte lika bra som vecka 1?
Jag fick en lite kris >>> och kände att detta funkar inte.
Sömn, ljuva sömn....
Men så fick jag ta mig i kragen och började läsa tass-tråden på FL igen och riktigt ordentligt denna gången.
Första regeln är ju att man ska lyssna av gråten och ge barnet en chans att verkligen somna själv först INNAN man kommer med tassen.
Jag tror att det kanske här brast lite hos mig. Jag sprang upp på en gång. Precis som jag gjort hella Irmas liv. Det är klart hon inte kan somna själv. Hon har ju aldrig fått chansen till det.
Till mitt försvar så har jag gjort det för att jag är så rädd att Alexander ska vakna. Men det har visat sig att han sover igenom värsta jordbävningen.
Hejja för 4-åringar och deras sömn.
Så var det INTE när han var mindre.
Andra regeln är ju sen att man ska ta bort handen när barnet är lugnt och bara komma tillbaka om det ber om det. Där måste jag nog erkänna att jag brustit också. Jag har stått kvar med handen tills hon somnat och då har hon ju vant sig vid det.
Ni ser.
Det är ju jag som har förstört hela tiden....
Tredje saken som de skriver om också som är viktigt är att man hela tiden ska sikta på att göra mindre och mindre. Så att de tillslut ska klara av att somna helt själv och där är det jag ÄNNU en gång som är boven.
Nu har jag läst, tagit till mig allt EN gång till och nu kör vi.
I natt tex så vaknade hon vid tre och nu körde jag efter reglerna.
Jag låg och väntade i sängen tills det började gråtas.
För först så låg hon ju och ropade på mig. Då körde jag: Shhhhh, jag är här, sov nu.
Två gånger så somnade hon om själ med det. Men sov bara ca 3-5 minuter så vaknade hon igen.
När hon grät försökte jag trösta med handen.
När inte det funkade så tog jag upp, tröstade och lade ner.
Tog upp tröstade och lade ner.
I en timme så höll vi på, sen somnade hon, utan att gråta.
MEN jag har svårt att veta om hon somnade i mina armar, på vägen ner mot sängen eller i sin säng. Det är ju kol mörkt i sängkammaren så jag ser ju inget.
Man får köra på känslan.
Sen vaknade hon inget mer den natten.
OTROLIGT!
Och nu på morgonen så somnade hon själv i sin säng. Jag lade ner henne efter frukosten, klarvaken. Hon vimsade runt lite i sin säng och rätt vad det var så sov hon.
Nu har jag hopp igen och ser, om inte fram emot natten, så i alla fall fram emot natten utan så väldigt mycket ångest.
Jag åeterkommer med rapporter och hoppas att detta kan hjälpa någon annan också. För detta med att inte få sova på nätterna är hemskt. Man blir som en zombie.
Fastän vi gillrar faktiskt en fälla åt oss själva, vi mammor, när vi vaggar, ammar och vyshar så mycket på de små.
Man vill SÅ gärna vara en bra mamma.
/Y
PS Nu åker vi söderöver och bättrar på brännan till Sverigeresan. Det går ju inte att komma och se ut som en Albyl när man bor på Kanarieöarna ;) DS
Skrivet den: 2011-05-20 Klockan: 12:21:24
Morgonrapport fredag
God morgon!
Här har det varit fullt ös nu på morgonen fram tills nu då Irma somnat för sin morgonlur och jag får sjunka ner här framför datorn.
Hittills så lyder rapporten:
- Morgonöverraskning då vi kom ut genom porten för att gå till skolan iklädda shorts och kortärmat, det regnade/hade regnat. Det var bara att skynda upp i lägenheten igen, bomp bomp bomp i trappan med vagnen, knök in i den pyttelilla hissen, knir i dörrlåset och på med långbyxor på Alexander, paraplyer till oss bägge och en kofta och mössa till Irma och så ut igen.
- En stycket hundbajs itrampad, dock INTE av någon av oss, utan av en av papporna utanför skolan iklädd flipp-flopps (inte bästa skon att trampa i hundbajs med, om det nu finns någon sådan sko). Jag såg inte hundbajsen faktiskt, för alla trampande små skolbarnsfötter, förens jag såg pappan hoppa omkring och svära:
-Alla är vi ju för tusan grannar. Vem skulle komma på idén att låta hunden skita utanför en skola? Om jag bara viste vem det var så skulle jag ta skiten och.....där censurerar vi.
Ja, konstigt. Ändå hittar man mycket hundbajs utanför skolan....
- Ingen bildåre idag. Dock var vattenlastbilen på väg att börja backa när jag skulle passera bakom. Men han fick syn på mig i sista stund i backspegeln och vinkade förbi mig. Skönt. Det blir lite panikkänslor när man ser backljusen tändas precis när man är på väg att passera bakom en lastbil.
- Ett stycket förlorade nycklar märkte jag när jag skulle låsa upp dörren. Antagligen blev de kvar innenför dörren då jag skyndade in där tidigare för att raffsa ihop paraplyerna. Det blev att ringa efter Älsklingen som fick komma med lastbilen och lämna sina till oss så vi kunde komma in och äta frukost.
Det blir nog så att jag får göra en kopia av nycklarna och ge till svärmor som bor granne med oss. Jag har INGEN lust till det för jag har nog med att sköta ungarna. Jag behöver inte ha en nervös svärmor springandes här också så fort hon inte får tag på oss i telefonen. Men det har blivit en del glömmande av saker på sista tiden, pga sömnbrist. Innan, kan jag säja, hade jag stenkoll på ALLT. Nu är jag mest en förvirrad själ som försöker överleva dagen.
- Och framför allt: Fredagsvägningen visade på 0,5 kilo MINUS sha la la la la.
Så nu har jag fått på mig förlovnings- och ingenjörsringarna. Det är där nämligen där jag förlorar vikt först, på fingrar och tår. Inte på rumpan och låren där det behövs mest och finns mest att ta av. Nej på händer och fötter, där kan man se resultaten snabbast. Inte klokt, men sant.
Nu är det fredag. Nu kör vi så det ryker.....
/Y
Här har det varit fullt ös nu på morgonen fram tills nu då Irma somnat för sin morgonlur och jag får sjunka ner här framför datorn.
Hittills så lyder rapporten:
- Morgonöverraskning då vi kom ut genom porten för att gå till skolan iklädda shorts och kortärmat, det regnade/hade regnat. Det var bara att skynda upp i lägenheten igen, bomp bomp bomp i trappan med vagnen, knök in i den pyttelilla hissen, knir i dörrlåset och på med långbyxor på Alexander, paraplyer till oss bägge och en kofta och mössa till Irma och så ut igen.- En stycket hundbajs itrampad, dock INTE av någon av oss, utan av en av papporna utanför skolan iklädd flipp-flopps (inte bästa skon att trampa i hundbajs med, om det nu finns någon sådan sko). Jag såg inte hundbajsen faktiskt, för alla trampande små skolbarnsfötter, förens jag såg pappan hoppa omkring och svära:
-Alla är vi ju för tusan grannar. Vem skulle komma på idén att låta hunden skita utanför en skola? Om jag bara viste vem det var så skulle jag ta skiten och.....där censurerar vi.
Ja, konstigt. Ändå hittar man mycket hundbajs utanför skolan....
- Ingen bildåre idag. Dock var vattenlastbilen på väg att börja backa när jag skulle passera bakom. Men han fick syn på mig i sista stund i backspegeln och vinkade förbi mig. Skönt. Det blir lite panikkänslor när man ser backljusen tändas precis när man är på väg att passera bakom en lastbil.- Ett stycket förlorade nycklar märkte jag när jag skulle låsa upp dörren. Antagligen blev de kvar innenför dörren då jag skyndade in där tidigare för att raffsa ihop paraplyerna. Det blev att ringa efter Älsklingen som fick komma med lastbilen och lämna sina till oss så vi kunde komma in och äta frukost.
Det blir nog så att jag får göra en kopia av nycklarna och ge till svärmor som bor granne med oss. Jag har INGEN lust till det för jag har nog med att sköta ungarna. Jag behöver inte ha en nervös svärmor springandes här också så fort hon inte får tag på oss i telefonen. Men det har blivit en del glömmande av saker på sista tiden, pga sömnbrist. Innan, kan jag säja, hade jag stenkoll på ALLT. Nu är jag mest en förvirrad själ som försöker överleva dagen.
- Och framför allt: Fredagsvägningen visade på 0,5 kilo MINUS sha la la la la.
Så nu har jag fått på mig förlovnings- och ingenjörsringarna. Det är där nämligen där jag förlorar vikt först, på fingrar och tår. Inte på rumpan och låren där det behövs mest och finns mest att ta av. Nej på händer och fötter, där kan man se resultaten snabbast. Inte klokt, men sant.
Nu är det fredag. Nu kör vi så det ryker.....
/Y
Skrivet den: 2011-05-19 Klockan: 12:48:00
Ungarna tar kål på mig...
Ja idag är ingen bra dag så varning för gnäll i stora lass. Mest har jag lust att rulla ihop mig i fosterställning i sängen och bara drömma mig bort.
I går när vi satt och väntade på att Alexander skulle bli klar så sa jag till Älsklingen:
-De kommer ta kål på mig ungarna. En dag kommer du att hitta mig här hemma med ett magsår ända upp till öronen eller liggandes på golvet av en hjärtatack.
Han skrattade men det är sant.
Jag vill mina barn så väl att jag vänder ut och in på mig i försök att göra det bästa. Och för det mesta så kliver de bara på mig som en dörrmatta eller utnyttjar mig utan skrupler.
Och jag går på det VARJE gång.
Jag hade gjort soppa igår till lunch. Inget konstigt; kyckling, makaroner, tomater och lite annat. Jag VET att Alexander tycker om kyckling, makaroner och tomater men det var tvärstopp, han skulle INTE ha. Han började till och med föra sådant oväsen att han fick gå till sitt rum för att lugna ner sig.
Men att skicka sitt barn på rummet utan mat skär i mammahjärtat så dum som jag var så gick jag och gjorde en macka och hämtade tillbaka honom till bordet och vi kom överens om att han skulle äta mackan och det som han tyckte om i soppan, dvs kycklingen, tomaterna och makaronerna.
Så ville Alexander förhandla och vi kom överens om att jag skulle göra pannkakor till kvällsmat om han åt upp maten och även lite soppa till INNAN kvällmaten.
Det tyckte jag lät bra.
MEN lita ALDRIG på en 4-årig förhandlare.
När vi satt kring middagsbordet så ville han inte alls äta sin soppa innan pannkakorna utan skulle promt äta dem till soppan.
Jaha, jag gick med på det.
Men så började han äta bara pannkakor och ingen soppa så då fick jag förklara vikten av att ha en överenskommelse.
Nu har jag gjort min del av den, dvs pannkakorna. Nu måste du hålla din.
Det gick så långt att han började proppa i sig allt på samma gång och när sista skeden soppa skulle in i munnen så spydde han upp alltihopa.
Jaha då var det löst tyckte han glad i hågen. Nu fanns det ingen mer soppa att äta.
Ny får du göra i ordning en ny pannkaka åt mig sa han.
Då fick det vara nog.
Jag gjorde i ordning en smörgås och en yoghurt. Det får du äta för du har inte ätit soppan som vi kom överens om. Utan du satt och hulkade med flit så att du spydde upp allt. Därför blir det inga pannkakor heller.
Fast det blev det ju ändå. Jag kunde inte vara så hård. Jag gjorde i ordning en pannkaka åt honom till efter smörgåsen.
Och då var vi andra klara, en timme hade gått och det var läggdags. Nu går vi och läser saga med Irma. Och så plockade vi undan på bordet och gick.
Grymt tycker ni kanske men jag är så himla trött på att bli utnyttjad. Han vet precis hur han ska övertala mig till att göra saker och så göra han aldrig sin del av överenskommelsen.
Det var inte det att han spydde för att han inte tyckte om maten. Han åt den ju till lunchen. Nej nu hade han bestämt sig för att INTE äta den och så hulkade han så att maten skulle komma upp.
MED FLIT.
Och 4-åringar kan det, tro mig.
Så sitter han och slösar tid vid matbordet. Gör allt annat än att äta. Ätningen tar hos oss evigheter om jag inte matar honom och det har jag sagt att jag måste sluta med.
Han pratar, leker, leker med Irma, ja allt.
Nu vet jag inte hur jag ska göra för att få bukt med det för jag är så trött på att tjata. Så vi gör så att när vi är klara så plockar vi av bordet och går och läser saga. Hinner han äta upp och komma till sagan så bra, annars så hinns den inte med.
Allt för att han ska förstå att om han slösar tid i början så finns det inget kvar på slutet och att han får sitta vid bordet själv då.
Jag har skrivit om våra matproblem tidigare >>>
och jag har planerat att göra ett uppfölningsinlägg om detta, för det blev en hel del prat på FamiljeLIv när jag la ut det där. Men jag var vara tvungen att skriva av mig denna episod först för situationen suger musten ur mig.
Och så kom natten.
Lugna, tysta, sköna, vilande natten.
NOPE!
Jag gick och lade mig klockan 22.15 och tills klockan slog 12 så hade Irma hunnit att vakna TRE gånger.
Jag fattar ingenting. Vi håller ju på med en sömnmetod. Är det inte meningen att det ska bli BÄTTRE då?
Jag tycker vi är tillbaka på ruta ett igen.
Skulle aldrig ha skrivit så där om att Irma sov bra >>>
Skulle aldrig ha skrivit om att hon sov dåligt heller >>>
För det verkar ha gått troll i detta.
Då vid 12 så var det helt omöjligt att få henne lugn och efter ett tag så var inte jag lugn heller. Det är inte det att hon gråter för att hon är ledsen. Det är mer som att hon spjärnar emot för att inte somna. Hon är arg och kastar sig i sängen.
Efter ett tag blev jag ju rejält irriterad och morrade till. Då blev hon ju rädd och började gråta på riktigt.
Jag VET så ska man INTE göra men jag tappar också humöret.
Men så blev jag ju jätteledsen på mig själv, så efter att hon somnat igen så fick jag smyga iväg på toaletten och gråta en stund.
Det känns så jäkla hopplöst allt.
Och inget ljus i tunneln ser jag heller.
Jag har gjort något fel med Irma och nu får jag sota för det för resten av mitt liv. Hon kommer aldrig att sova bra. Och inte JAG heller. Jag kommer aldrig få sova mer.
Mitt liv är i ruiner och jag är tjock och ful och har inga vänner.
Bbuuuäääää
Ni vet hur det blir mitt i natten när man tycker synd om sig själv.
Då kommer ALLT.
Och nu i morse när vi skulle gå till skolan så stog rökar-gubben där igen i trappuppgången och väntade på hissen.
I morgon ska jag minsann ha någon stursk kommentar att slänga ur mig.
Nu får jag gå och dra något gammalt över mig för så här kan man inte vara när solen skiner.
/Y
I går när vi satt och väntade på att Alexander skulle bli klar så sa jag till Älsklingen:
-De kommer ta kål på mig ungarna. En dag kommer du att hitta mig här hemma med ett magsår ända upp till öronen eller liggandes på golvet av en hjärtatack.
Han skrattade men det är sant.Jag vill mina barn så väl att jag vänder ut och in på mig i försök att göra det bästa. Och för det mesta så kliver de bara på mig som en dörrmatta eller utnyttjar mig utan skrupler.
Och jag går på det VARJE gång.
Jag hade gjort soppa igår till lunch. Inget konstigt; kyckling, makaroner, tomater och lite annat. Jag VET att Alexander tycker om kyckling, makaroner och tomater men det var tvärstopp, han skulle INTE ha. Han började till och med föra sådant oväsen att han fick gå till sitt rum för att lugna ner sig.
Men att skicka sitt barn på rummet utan mat skär i mammahjärtat så dum som jag var så gick jag och gjorde en macka och hämtade tillbaka honom till bordet och vi kom överens om att han skulle äta mackan och det som han tyckte om i soppan, dvs kycklingen, tomaterna och makaronerna.
Så ville Alexander förhandla och vi kom överens om att jag skulle göra pannkakor till kvällsmat om han åt upp maten och även lite soppa till INNAN kvällmaten.
Det tyckte jag lät bra.
MEN lita ALDRIG på en 4-årig förhandlare.
När vi satt kring middagsbordet så ville han inte alls äta sin soppa innan pannkakorna utan skulle promt äta dem till soppan.
Jaha, jag gick med på det.
Men så började han äta bara pannkakor och ingen soppa så då fick jag förklara vikten av att ha en överenskommelse.
Nu har jag gjort min del av den, dvs pannkakorna. Nu måste du hålla din.
Det gick så långt att han började proppa i sig allt på samma gång och när sista skeden soppa skulle in i munnen så spydde han upp alltihopa.
Jaha då var det löst tyckte han glad i hågen. Nu fanns det ingen mer soppa att äta.
Ny får du göra i ordning en ny pannkaka åt mig sa han.
Då fick det vara nog.
Jag gjorde i ordning en smörgås och en yoghurt. Det får du äta för du har inte ätit soppan som vi kom överens om. Utan du satt och hulkade med flit så att du spydde upp allt. Därför blir det inga pannkakor heller.
Fast det blev det ju ändå. Jag kunde inte vara så hård. Jag gjorde i ordning en pannkaka åt honom till efter smörgåsen.
Och då var vi andra klara, en timme hade gått och det var läggdags. Nu går vi och läser saga med Irma. Och så plockade vi undan på bordet och gick.
Grymt tycker ni kanske men jag är så himla trött på att bli utnyttjad. Han vet precis hur han ska övertala mig till att göra saker och så göra han aldrig sin del av överenskommelsen.
Det var inte det att han spydde för att han inte tyckte om maten. Han åt den ju till lunchen. Nej nu hade han bestämt sig för att INTE äta den och så hulkade han så att maten skulle komma upp.
MED FLIT.
Och 4-åringar kan det, tro mig.
Så sitter han och slösar tid vid matbordet. Gör allt annat än att äta. Ätningen tar hos oss evigheter om jag inte matar honom och det har jag sagt att jag måste sluta med.
Han pratar, leker, leker med Irma, ja allt.
Nu vet jag inte hur jag ska göra för att få bukt med det för jag är så trött på att tjata. Så vi gör så att när vi är klara så plockar vi av bordet och går och läser saga. Hinner han äta upp och komma till sagan så bra, annars så hinns den inte med.
Allt för att han ska förstå att om han slösar tid i början så finns det inget kvar på slutet och att han får sitta vid bordet själv då.
Jag har skrivit om våra matproblem tidigare >>>
och jag har planerat att göra ett uppfölningsinlägg om detta, för det blev en hel del prat på FamiljeLIv när jag la ut det där. Men jag var vara tvungen att skriva av mig denna episod först för situationen suger musten ur mig.
Och så kom natten.
Lugna, tysta, sköna, vilande natten.
NOPE!
Jag gick och lade mig klockan 22.15 och tills klockan slog 12 så hade Irma hunnit att vakna TRE gånger.
Jag fattar ingenting. Vi håller ju på med en sömnmetod. Är det inte meningen att det ska bli BÄTTRE då?
Jag tycker vi är tillbaka på ruta ett igen.
Skulle aldrig ha skrivit så där om att Irma sov bra >>>
Skulle aldrig ha skrivit om att hon sov dåligt heller >>>
För det verkar ha gått troll i detta.
Då vid 12 så var det helt omöjligt att få henne lugn och efter ett tag så var inte jag lugn heller. Det är inte det att hon gråter för att hon är ledsen. Det är mer som att hon spjärnar emot för att inte somna. Hon är arg och kastar sig i sängen.
Efter ett tag blev jag ju rejält irriterad och morrade till. Då blev hon ju rädd och började gråta på riktigt.
Jag VET så ska man INTE göra men jag tappar också humöret.
Men så blev jag ju jätteledsen på mig själv, så efter att hon somnat igen så fick jag smyga iväg på toaletten och gråta en stund.
Det känns så jäkla hopplöst allt.
Och inget ljus i tunneln ser jag heller.
Jag har gjort något fel med Irma och nu får jag sota för det för resten av mitt liv. Hon kommer aldrig att sova bra. Och inte JAG heller. Jag kommer aldrig få sova mer.
Mitt liv är i ruiner och jag är tjock och ful och har inga vänner.
Bbuuuäääää
Ni vet hur det blir mitt i natten när man tycker synd om sig själv.
Då kommer ALLT.
Och nu i morse när vi skulle gå till skolan så stog rökar-gubben där igen i trappuppgången och väntade på hissen.
I morgon ska jag minsann ha någon stursk kommentar att slänga ur mig.
Nu får jag gå och dra något gammalt över mig för så här kan man inte vara när solen skiner.
/Y
Skrivet den: 2011-05-18 Klockan: 12:23:23
Nästan klippt & Livsviktiga snören
Ja idag var det nära, IGEN!
Gick över ett övergångställe där första bilen stannat. Som tur var stannade jag framför den och kikade runt hörnet (det var en stor minibuss).
Javisst!
Visst kom där en bil farandes förbi. Viftade lite nonchalant i rutan som: ursäkta jag såg dig inte.
Det var tur jag stannade. Hade jag kört ut barnvagnen så hade han klippt Lillskatten på mitten.
Uppenbarligen så var den stora minibussen, som HADE stannat, så oynlig att han inte såg den heller.
Jäkla bildårar >>>
Så har det hänt.
Jag har bara gått och väntat på det.
Irma har kastat bort sin nya, fina, blommiga strandhatt som bara var några veckor gammal.
Jag visst ju det, att sådant händer, att ungar gör sånt. Ändå blir jag så arg.
På henne som gör sånt (ja jag vet att hon bara är en liiiiten bebis) och på mig som inte sytt i snören när jag såg varåt det barkade hän.
Snören är viktiga saker.
Livsviktiga.
Men jag måste skylla på att Alexander aldrig slet av sig sina mössor/hattar. Han var så stolt och glad över sina.
Ja en gång kastade han också bort en, det var i början. Sedan vande han sig vid att ha keps på sig och lät den vara.
Jag vande mig väl också vid att alltid ha ett vakande öga på hattarna.
Men nu var jag nybörjare igen. Och mitt imellan regskuren som kom, Alexander som kom ut från skolan, bananer som skulle skalas och barnvagn som skulle manövreras så tappade jag övervakningsögat ett tag och helt plötsligt var mössan borta.
Suck!
Den ser du aldrig igen sa Octavio till mig och det är sant. Det var någon som tog upp den illa kvickt och stoppade i SIN väska. Fastän de måste ju ha sett att det var jag som tappade den. Det finns ju ingen mer mamma utanför skolan som har en bebis som har haft en blommig sommarhatt. Jag gick till och med tillbaka när jag upptäckte det.
Men den är borta.
DET har vi talat om mycket här hemma.
Varför ser man, i Sverige, borttappade vantar, mössor osv, upphängda i lyktstolpar eller upplagda så att deras ägare lätt ska hitta dem igen?
Här så ser man sakerna ALDRIG mer igen. Även om det så är en trasig strumpa utan maka som den nya ägaren aldrig kommer att få användning för.
Är vi så jäkla ärliga och snälla i Sverige?
Eller känner vi med alla dessa förvirrade småbarnsmammor som inte har koll på alla pryttlar som ungarna slänger omkring sig?
Vi har sorg här idag...
Eller så går jag bara iväg och inhandlar en ny mössa och syr på band på den ILLA kvickt.
/Y
Gick över ett övergångställe där första bilen stannat. Som tur var stannade jag framför den och kikade runt hörnet (det var en stor minibuss).
Javisst!
Visst kom där en bil farandes förbi. Viftade lite nonchalant i rutan som: ursäkta jag såg dig inte.
Det var tur jag stannade. Hade jag kört ut barnvagnen så hade han klippt Lillskatten på mitten.
Uppenbarligen så var den stora minibussen, som HADE stannat, så oynlig att han inte såg den heller.
Jäkla bildårar >>>
Så har det hänt.
Jag har bara gått och väntat på det.
Irma har kastat bort sin nya, fina, blommiga strandhatt som bara var några veckor gammal.
Jag visst ju det, att sådant händer, att ungar gör sånt. Ändå blir jag så arg.
På henne som gör sånt (ja jag vet att hon bara är en liiiiten bebis) och på mig som inte sytt i snören när jag såg varåt det barkade hän.
Snören är viktiga saker.
Livsviktiga.
Men jag måste skylla på att Alexander aldrig slet av sig sina mössor/hattar. Han var så stolt och glad över sina.
Ja en gång kastade han också bort en, det var i början. Sedan vande han sig vid att ha keps på sig och lät den vara.
Jag vande mig väl också vid att alltid ha ett vakande öga på hattarna.
Men nu var jag nybörjare igen. Och mitt imellan regskuren som kom, Alexander som kom ut från skolan, bananer som skulle skalas och barnvagn som skulle manövreras så tappade jag övervakningsögat ett tag och helt plötsligt var mössan borta.
Suck!
Den ser du aldrig igen sa Octavio till mig och det är sant. Det var någon som tog upp den illa kvickt och stoppade i SIN väska. Fastän de måste ju ha sett att det var jag som tappade den. Det finns ju ingen mer mamma utanför skolan som har en bebis som har haft en blommig sommarhatt. Jag gick till och med tillbaka när jag upptäckte det.
Men den är borta.
DET har vi talat om mycket här hemma.
Varför ser man, i Sverige, borttappade vantar, mössor osv, upphängda i lyktstolpar eller upplagda så att deras ägare lätt ska hitta dem igen?
Här så ser man sakerna ALDRIG mer igen. Även om det så är en trasig strumpa utan maka som den nya ägaren aldrig kommer att få användning för.
Är vi så jäkla ärliga och snälla i Sverige?
Eller känner vi med alla dessa förvirrade småbarnsmammor som inte har koll på alla pryttlar som ungarna slänger omkring sig?
Vi har sorg här idag...
Eller så går jag bara iväg och inhandlar en ny mössa och syr på band på den ILLA kvickt.
/Y
Skrivet den: 2011-05-17 Klockan: 23:22:14
Eurovisions-schlager-festival-finalen 2011
Det blev ett bra kalas, TROTS att gästerna ballade ur...
Vi var på IKEA på dagen och kom hem med lite ditt och datt som vanligt. Däribland en ny vardagsrumslampa. Alexander var i festivalstämning och provade lampstolpens andra funktioner med klassiska schlagerposer.
Mammas kille ;)
Bordet var förberett med alla de nödvändiga ateraljer som behövs för en bra eurovisionsschlagerfestivalfinal:
småplock, pizza, dricka, godsaker...
SVENSKA FLAGGAN ifall vi skulle vinna
och den obligatoriska startordningen för att fylla i beskrivning och betyg på varje låt. 1 till 5 där 1 är botten och 5 är en trolig vinnare.
Hela familjen i spänd förväntan över vad som komma skall.
Sanningen att säja så var det väl mest bara mamma som var i stämning. Ungarna tröttnade ganska snart och ville gå och lägga sig. Fick muta dem för att kunna få se Sveriges bidrag och sedan fick jag gå på nattningsrond.
Därmed missade jag en stor del av mittenpartiet där det, enligt Älsklingen fanns en hel del 4:or. Däribland Italien som kom i raketfart på slutet av röstningen och knep andraplatsen.
Som sammanfattning på denna finalröstning vill jag bara visa denna bild. Azerbaijan fick ETT poäng av oss bägge när vi lyssnat på den. Ett riktigt bottennapp enligt oss. Låten, den kommer jag inte ens ihåg. Och det är inte bara för att den knep förstaplatsen. Den var verkligen färg- och smaklös, fast den var halvsvensk.
Ärligt talat så satte jag inte en endaste femma. Fast jag missade ju som sagt mittenpartiet. Det kanske var nån kanonlåt där som jag missade.
Det är bara att inse att ungarna är lite för små än för att inse allvaret med detta.
Men vänta bara.
Jag ska drilla dem i sann schlagerandra och om några år så ska vi sitta här alla fyra med penna och papper i högsta hugg. Kanske vi även kan komma så pass i form att vi kommer ihåg att hoppa i galastassen. Då vore min lycka gjord.
Tillsammans med lite skumpa så klart!
Vann rätt låt?
Nej, det gör det ju aldrig...
/Y
Vi var på IKEA på dagen och kom hem med lite ditt och datt som vanligt. Däribland en ny vardagsrumslampa. Alexander var i festivalstämning och provade lampstolpens andra funktioner med klassiska schlagerposer.
Mammas kille ;)
Bordet var förberett med alla de nödvändiga ateraljer som behövs för en bra eurovisionsschlagerfestivalfinal:
småplock, pizza, dricka, godsaker...
SVENSKA FLAGGAN ifall vi skulle vinna
och den obligatoriska startordningen för att fylla i beskrivning och betyg på varje låt. 1 till 5 där 1 är botten och 5 är en trolig vinnare.
Hela familjen i spänd förväntan över vad som komma skall.
Sanningen att säja så var det väl mest bara mamma som var i stämning. Ungarna tröttnade ganska snart och ville gå och lägga sig. Fick muta dem för att kunna få se Sveriges bidrag och sedan fick jag gå på nattningsrond.
Därmed missade jag en stor del av mittenpartiet där det, enligt Älsklingen fanns en hel del 4:or. Däribland Italien som kom i raketfart på slutet av röstningen och knep andraplatsen.
Som sammanfattning på denna finalröstning vill jag bara visa denna bild. Azerbaijan fick ETT poäng av oss bägge när vi lyssnat på den. Ett riktigt bottennapp enligt oss. Låten, den kommer jag inte ens ihåg. Och det är inte bara för att den knep förstaplatsen. Den var verkligen färg- och smaklös, fast den var halvsvensk.
Ärligt talat så satte jag inte en endaste femma. Fast jag missade ju som sagt mittenpartiet. Det kanske var nån kanonlåt där som jag missade.
Det är bara att inse att ungarna är lite för små än för att inse allvaret med detta.
Men vänta bara.
Jag ska drilla dem i sann schlagerandra och om några år så ska vi sitta här alla fyra med penna och papper i högsta hugg. Kanske vi även kan komma så pass i form att vi kommer ihåg att hoppa i galastassen. Då vore min lycka gjord.
Tillsammans med lite skumpa så klart!
Vann rätt låt?
Nej, det gör det ju aldrig...
/Y
Skrivet den: 2011-05-17 Klockan: 12:38:02
Fler idioter
Jag vet inte om jag råkar ut för alla idioter eller om jag är för petig eller negativ. Men idag så råkade vi ut för en till i alla fall, idiot.
När vi tog hissen ner för att gå till skolan så möttes vi av, när vi öppnade hissdörren, ett moln av cigarettrök. Det bara bolmade in i hissen.
Det är i och för sig inget ovanligt trots att det, numera är föbjudet i Spanien att röka på offentliga platser precis som i Sverige. Och trots att det står en skylt i hissen om det och att rökning undanbedes.
Folk står i portuppgången och röker medans de väntar på hissen.
Fortsätter att röka inne i hissen. Ända tills de kommer ut eller in i sin egen lägenhet.
Är folk verkligen SÅ desperata att de inte kan vänta tills de kommer till ett ställe där de inte stör någon?
Eller ÄR folk verkligen SÅ dumma att de inte tror att cigarettlukt/rök stör någon eller att det inte märks?
Hur som helst, när vi kom ut ur hissen så stog det ju mycket riktit en gubbe därnere. Och när jag tittar riktigt noga så står han ju med en cigarett gömd i handen.
HALLÅ!
Tror du verkligen inte att vi märker att du står och röker?
Han var ju uppenbarligen medveten om att han gjorde något fel eftersom han gömde cigaretten i handen. Hoppas att han brände sig riktigt ordentligt....
Det är inte det att jag själv aldrig har rökt. För jag har också varit ung och festat loss ;)
Men efter att barnen kom så går det ju inte och jag är glad för det. Vi får se hur det blir i framtiden för man vet ju aldrig. Men jag hoppas att jag gjort den erfarenheten och nu gått vidare.
Men jag är ju förebanne mig medveten om att det stinker. Och det spelar ingen roll om man äter halstablett eller tuggummi efteråt. Det märks.
Älsklingen röker.
Visserligen bara när han jobbar, så jag fattar verkligen inte varför han fortsätter när han uppenbarligen kan hålla upp om han vill. Men ibland så, när han går ut för att göra något ärende, kommer han tillbaka och luktar rök. Det märker ju jag på en gång. Men det fattar inte han och försöker att smussla med det.
Dummerjönsen....;)
Spanien för mig har en speciell lukt. Det luktar sol och värme. Det luktar avgaser och sopor. Det luktar vitlökskorv och framförallt rök.
En ganska angenäm kombination om jag får säja det själv. Det luktar sommar och semester.
Men när man måste stiga in i en rökig, instängd hiss, med små barn som börjar att hosta, då blir det förmycket.
Läs mer om mina "rökning-i-spanien-erfarenheter (samt hundbajs) >>>".
Nu ska jag börja med lunchen.
hej!
/Y
När vi tog hissen ner för att gå till skolan så möttes vi av, när vi öppnade hissdörren, ett moln av cigarettrök. Det bara bolmade in i hissen.
Det är i och för sig inget ovanligt trots att det, numera är föbjudet i Spanien att röka på offentliga platser precis som i Sverige. Och trots att det står en skylt i hissen om det och att rökning undanbedes.Folk står i portuppgången och röker medans de väntar på hissen.
Fortsätter att röka inne i hissen. Ända tills de kommer ut eller in i sin egen lägenhet.
Är folk verkligen SÅ desperata att de inte kan vänta tills de kommer till ett ställe där de inte stör någon?
Eller ÄR folk verkligen SÅ dumma att de inte tror att cigarettlukt/rök stör någon eller att det inte märks?
Hur som helst, när vi kom ut ur hissen så stog det ju mycket riktit en gubbe därnere. Och när jag tittar riktigt noga så står han ju med en cigarett gömd i handen.
HALLÅ!
Tror du verkligen inte att vi märker att du står och röker?
Han var ju uppenbarligen medveten om att han gjorde något fel eftersom han gömde cigaretten i handen. Hoppas att han brände sig riktigt ordentligt....
Det är inte det att jag själv aldrig har rökt. För jag har också varit ung och festat loss ;)
Men efter att barnen kom så går det ju inte och jag är glad för det. Vi får se hur det blir i framtiden för man vet ju aldrig. Men jag hoppas att jag gjort den erfarenheten och nu gått vidare.
Men jag är ju förebanne mig medveten om att det stinker. Och det spelar ingen roll om man äter halstablett eller tuggummi efteråt. Det märks.
Älsklingen röker.
Visserligen bara när han jobbar, så jag fattar verkligen inte varför han fortsätter när han uppenbarligen kan hålla upp om han vill. Men ibland så, när han går ut för att göra något ärende, kommer han tillbaka och luktar rök. Det märker ju jag på en gång. Men det fattar inte han och försöker att smussla med det.
Dummerjönsen....;)
Spanien för mig har en speciell lukt. Det luktar sol och värme. Det luktar avgaser och sopor. Det luktar vitlökskorv och framförallt rök.
En ganska angenäm kombination om jag får säja det själv. Det luktar sommar och semester.
Men när man måste stiga in i en rökig, instängd hiss, med små barn som börjar att hosta, då blir det förmycket.
Läs mer om mina "rökning-i-spanien-erfarenheter (samt hundbajs) >>>".
Nu ska jag börja med lunchen.
hej!
/Y
Skrivet den: 2011-05-17 Klockan: 11:09:03
Jag ska bara...
Jag återkommer med ett "roligt" inlägg snart. Måste bara scanna in alla spanska intyg och certifikat och maila till min far i Sverige som ska gå med dem till skatteverket för att påbörja den omständiga handläggandet av giftemål i Sverige.
Återkommer för jag mår mycket bättre idag, tack! Även fast vi haft en skittnatt. Men det glömmer man när solen skiner och termometern redan visar på 25,9 grader.
/Y
Återkommer för jag mår mycket bättre idag, tack! Även fast vi haft en skittnatt. Men det glömmer man när solen skiner och termometern redan visar på 25,9 grader.
/Y
Skrivet den: 2011-05-16 Klockan: 22:02:04
Fördröjning...
Jag hade tänkt att jag skulle ha satt mig här och skrivit något roligt och visat bilder från vår schlagerkväll i lördags.
Men jag mår inte riktigt bra och går och lägger mig istället.
Tar en Alvedon och hoppas på att kunna sova bort det tills i morgon.
Till råga på allt har jag ett envist munsår/vitaminblåsa som suger musten ur mig.
God natt och på återhörande.
/Y
Men jag mår inte riktigt bra och går och lägger mig istället.
Tar en Alvedon och hoppas på att kunna sova bort det tills i morgon.
Till råga på allt har jag ett envist munsår/vitaminblåsa som suger musten ur mig.
God natt och på återhörande.
/Y
Skrivet den: 2011-05-16 Klockan: 11:53:23
Måndagsmorgon med spansk trafik
God måndagsmorgon!
I dag när vi var ute på fett-bränna-turen så hände något mycket obehagligt som ger tråkiga eftertankar.
Jag gick och funderade på ditten och datten när jag härde däckskrik och såg ett moln av rök vid ett övergångsställ.
En mamma stog som förstenad på övergångsstället med sin lille son och en bil hade stannat kanske 3 centimeter ifrån dem.
Alla andra bilar hade stannat för övergångsstället och mamman hade börjat att korsa gatan. På huvudleden hade det kommit en sån där gammal gubbe (som om det hade varit i Sverige hade haft keps) i en liten bil. Helt tankspritt körande. Inte i så hög fast, gudskelov, fast helt utan att vara medveten om vad som hände runtomkring.
Som tur var så fick han stopp på bilen i tid men det var nära och med mycket däckskrik och gummirök. På sedvanligt spanskt maner så började alla runt om kring tjattra och skälla på varandra. Det blev ett otroligt kackalorum.
Detta var inget specifikt för idag.
Det har hänt mig 1000-tals gånger och jag säjer, som jag sagt förrut:
-LITA INTE på att spanska chauförer stannar även om du står vid övergångsställe eller de indikerar att du ska börja gå. Gå INTE förrens de står med alla 4 hjulen stilla.
Själv så råkar jag, dagligen ut för liknande situationer. Mest vanligt är att jag ska korsa en två-filig väg och den bilen som är närmast mig stannar för att släppa över mig. Så jag börjar gå.
Men det som brukar hända är att bil nummer två som kommer i den andra filen INTE stannar TROTS att han ser att bil nummer ett har stannat och kanske till och med bilarna i den mötande trafiken också.
Nej stannar man inte då, mitt framför bil nummer ett och kikar över motovhuven för att se om bil nummer två stannar så klipper de benen eller ännu värre barnvagnen på en.
Eller så kommer det en moped MELLAN de två stillastående bilarna och ska trixa sig emellan, och klipper benen på en.
Jag VET att det finns folk som kör som idioter i Sverige också men inte på långa vägar så många som här. Man kan nästan tro att de säljer körkorten på ICA här och så långt ifrån sanningen är det väl inte.
En bekant berättade om att när hans mamma skulle ta körkortet så var det helt omöjligt för henne att få godkänt på uppkörningen.
Vilket borde tolkas som att hon kanske inte körde så bra och då inte skulle ha något körkort.
Men nej då.
De fixade fram en kompis kompis som kände körskolekillen och vipps så hade hon ett körkort.
Så går det till här.
En trafiksak här som jag retar mig på något otroligt är att de flesta chauförer här tror att man får svänga ut ur en rondell från innerfilen.
Bilen som kör i ytterfilen får vackert tvärbromsa.
Idioti.
Kör man i en rondell ska man, i god tid innan avfarten man ska svänga ut i, lägga sig i ytterfilen.
Inte här då. Här viftar man bara lite i sin bilruta och så får bilen i ytterfilen tvärbromsa och så svänger man ut.
Vilket gör att det blir kö i ytterfilen naturligtvis, när alla måste tvärbromsa.
Ja jag kan tala om trafiken här i evigheter och det ska jag göra också. Men inte idag.
Jag återkommer om detta med att köra och dricka alkohol.
Det är jättepoppis här.
Nu ska jag fortsätta plocka här och förhoppningsvist hinna se förra veckans avsnitt av "en unge i minuten". I eftermiddag är det föräldramöte.
Hej på ett tag.
/Y
I dag när vi var ute på fett-bränna-turen så hände något mycket obehagligt som ger tråkiga eftertankar.
Jag gick och funderade på ditten och datten när jag härde däckskrik och såg ett moln av rök vid ett övergångsställ.
En mamma stog som förstenad på övergångsstället med sin lille son och en bil hade stannat kanske 3 centimeter ifrån dem.
Alla andra bilar hade stannat för övergångsstället och mamman hade börjat att korsa gatan. På huvudleden hade det kommit en sån där gammal gubbe (som om det hade varit i Sverige hade haft keps) i en liten bil. Helt tankspritt körande. Inte i så hög fast, gudskelov, fast helt utan att vara medveten om vad som hände runtomkring.
Som tur var så fick han stopp på bilen i tid men det var nära och med mycket däckskrik och gummirök. På sedvanligt spanskt maner så började alla runt om kring tjattra och skälla på varandra. Det blev ett otroligt kackalorum.
Detta var inget specifikt för idag.
Det har hänt mig 1000-tals gånger och jag säjer, som jag sagt förrut:
-LITA INTE på att spanska chauförer stannar även om du står vid övergångsställe eller de indikerar att du ska börja gå. Gå INTE förrens de står med alla 4 hjulen stilla.
Själv så råkar jag, dagligen ut för liknande situationer. Mest vanligt är att jag ska korsa en två-filig väg och den bilen som är närmast mig stannar för att släppa över mig. Så jag börjar gå.
Men det som brukar hända är att bil nummer två som kommer i den andra filen INTE stannar TROTS att han ser att bil nummer ett har stannat och kanske till och med bilarna i den mötande trafiken också.
Nej stannar man inte då, mitt framför bil nummer ett och kikar över motovhuven för att se om bil nummer två stannar så klipper de benen eller ännu värre barnvagnen på en.
Eller så kommer det en moped MELLAN de två stillastående bilarna och ska trixa sig emellan, och klipper benen på en.
Jag VET att det finns folk som kör som idioter i Sverige också men inte på långa vägar så många som här. Man kan nästan tro att de säljer körkorten på ICA här och så långt ifrån sanningen är det väl inte.
En bekant berättade om att när hans mamma skulle ta körkortet så var det helt omöjligt för henne att få godkänt på uppkörningen.
Vilket borde tolkas som att hon kanske inte körde så bra och då inte skulle ha något körkort.
Men nej då.
De fixade fram en kompis kompis som kände körskolekillen och vipps så hade hon ett körkort.
Så går det till här.
En trafiksak här som jag retar mig på något otroligt är att de flesta chauförer här tror att man får svänga ut ur en rondell från innerfilen.
Bilen som kör i ytterfilen får vackert tvärbromsa.
Idioti.
Kör man i en rondell ska man, i god tid innan avfarten man ska svänga ut i, lägga sig i ytterfilen.
Inte här då. Här viftar man bara lite i sin bilruta och så får bilen i ytterfilen tvärbromsa och så svänger man ut.
Vilket gör att det blir kö i ytterfilen naturligtvis, när alla måste tvärbromsa.
Ja jag kan tala om trafiken här i evigheter och det ska jag göra också. Men inte idag.
Jag återkommer om detta med att köra och dricka alkohol.
Det är jättepoppis här.
Nu ska jag fortsätta plocka här och förhoppningsvist hinna se förra veckans avsnitt av "en unge i minuten". I eftermiddag är det föräldramöte.
Hej på ett tag.
/Y
Skrivet den: 2011-05-15 Klockan: 12:48:09
Happy day & Söndags-steg-musik
JIPPEY!
I dag är en väldigt happy day.
I natt var första natten ever som jag inte ammade på HELA natten. Irma hade en strulperiod mellan 1 och 2 men jag gav henne bara lite vatten och fortsatte metoden. Hon somnade straxt.
Fast då vaknade Alexander med öronvärk och hade ont mellan 2 och tre så jag fick ge honom medicin och så såg jag framför mig hur vi var tvugna att åka till akuten med honom på söndagen. Men han somnade också lugnt och idag på morgonen har vi inte sett till någon öronvärk.
Jaá sannerligen en happy day.
Jag körde på med morgonprommenixen och även idag sken solen och temperaturen låg på runt 22 redan klockan 8:30.
Vad passar då bättre att börja stegning med än:
Ja natten var lite strulig men på det hela en bra natt. En sak som dock var liiiiite jobbig var att Spaniens bidrag till Eurovisionsschlagerfestivalen (måste vara längsta ordet), som jag inte tyckte var så där himla bra, satte sig som ett tuggummi på hjärnan och har sjungits HELA natten.
Lugna arg bebis - wowo wo wo wo wo
Leta medicin till klagande 4-åring - wo wo wo wo wo
Rasta kissenödig mamma - wo wo wowow wo wo wo
Jobbigt med tuggummi på hjärnan.
I sista uppförsbacken på rundan fick jag hjälp av en riktig steglåt med riktigt bra tryck i. Och det var tur för jag var rejält trött och ville stanna. Men en riktigt bra låt ska ge dig det där sista för att fortsätta och fulla dig med rytm och kraft igen.
Jag har aldrig riktigt gillat Lena PH. Har alltid tyckt att hon varit lite svår och trälig att ha att göras med. Men så fick jag en skiva med hennes hits på och hittade denna låt som satte sig i huvudet direkt. Och så är den riktigt bra att stega till.
Föresten så har jag börjat sett Lena ur ett annat perspektiv på sistonde. Hon är riktigt rolig och självironisk ibland. Och det kan jag fatta nu.
Idag är det avslutning på balkongprojektet som står på listan. Jag bara längtar efter att få flytta in där med mina kläder. Hinner vi så bjuder jag på ett par bilder ikväll.
Ha en UNDERBAR söndag och stega lungt.....fast inte för lungt.
/Y
I dag är en väldigt happy day.
I natt var första natten ever som jag inte ammade på HELA natten. Irma hade en strulperiod mellan 1 och 2 men jag gav henne bara lite vatten och fortsatte metoden. Hon somnade straxt.
Fast då vaknade Alexander med öronvärk och hade ont mellan 2 och tre så jag fick ge honom medicin och så såg jag framför mig hur vi var tvugna att åka till akuten med honom på söndagen. Men han somnade också lugnt och idag på morgonen har vi inte sett till någon öronvärk.
Jaá sannerligen en happy day.
Jag körde på med morgonprommenixen och även idag sken solen och temperaturen låg på runt 22 redan klockan 8:30.
Vad passar då bättre att börja stegning med än:
Ja natten var lite strulig men på det hela en bra natt. En sak som dock var liiiiite jobbig var att Spaniens bidrag till Eurovisionsschlagerfestivalen (måste vara längsta ordet), som jag inte tyckte var så där himla bra, satte sig som ett tuggummi på hjärnan och har sjungits HELA natten.
Lugna arg bebis - wowo wo wo wo wo
Leta medicin till klagande 4-åring - wo wo wo wo wo
Rasta kissenödig mamma - wo wo wowow wo wo wo
Jobbigt med tuggummi på hjärnan.
I sista uppförsbacken på rundan fick jag hjälp av en riktig steglåt med riktigt bra tryck i. Och det var tur för jag var rejält trött och ville stanna. Men en riktigt bra låt ska ge dig det där sista för att fortsätta och fulla dig med rytm och kraft igen.
Jag har aldrig riktigt gillat Lena PH. Har alltid tyckt att hon varit lite svår och trälig att ha att göras med. Men så fick jag en skiva med hennes hits på och hittade denna låt som satte sig i huvudet direkt. Och så är den riktigt bra att stega till.
Föresten så har jag börjat sett Lena ur ett annat perspektiv på sistonde. Hon är riktigt rolig och självironisk ibland. Och det kan jag fatta nu.
Idag är det avslutning på balkongprojektet som står på listan. Jag bara längtar efter att få flytta in där med mina kläder. Hinner vi så bjuder jag på ett par bilder ikväll.
Ha en UNDERBAR söndag och stega lungt.....fast inte för lungt.
/Y
Skrivet den: 2011-05-14 Klockan: 19:24:57
Eurovisions-schlager-festival-finalen 2011
Vi förbereder oss.....
/Y
/Y
Skrivet den: 2011-05-14 Klockan: 12:14:29
Lördagens stegmusik
JISSES vilken nackspärr jag har efter att ha stått hela gryningen böjd över spjälsängen och försökt få en superarg bebis att sova utan att få vare sig bröst eller vyshning i armar.
Som tur var så grät hon i alla fall inte hjärtskärande för sådant hade jag inte klarat av.
Det var, redan nu, svårt att hålla uppe moralen och fortsätta kuren.
Mantrat:
-Jag gör rätt, jag är inte svag, jag hjälper Irma att somna själv.
Mumlades fram mellan sammanbitna tänder. Ibland är det SÅ svårt att hålla humöret i schack och fortsätta ha mjuka händer som ska lugna en upprörd bebis.
Men jag lyckades.
Hon somnade efter EN timme. Jag blev mycket stolt över att ha överlevt. Men inför denna natten har jag redan väldig ångest...
En halvtimme senare vaknade Alexander, som hade klagat HELA veckan över att han var så trött på mornarna och skulle sova JÄTTElänge på lördagen.
Ja, det gick ju sisådär kan man konstatera, när han vaknade en halvtimme INNAN han normalt sett går upp på vardagar.
Jag blir inte klok på detta med barnsömn...
Det var bara att hiva sig upp ur sängen och på med joggingskorna för att köpa färskt bröd.
Med gårdagens revange i minnet, så var det inte svårt med motivationen. Solen sken ute också och det var redan 22 grader. Och så var det ju ett perfekt tillfälle att komma bort från de klarvakna ungarna.
Dagens fett-brännar-tur invigdes med denna låt som det är bra tryck i, bra för att komma igång.
Jag vet att det är mycket schlager nu, men jag har inte haft tid för att ladda hem ny musik och ladda in i spelaren. Dessa är från.....ja....? länge sedan är det i alla fall. Det var länge sedan jag hade tid med musiknedladdning.
Jag såg en massa konsiga saker på min tur och jag lovar att jag ska ta med mig kameran och gör ett en-bild-var-100-meter-inlägg någon gång.
Men inte idag.
I dag hade jag tur som kom ihåg att ta med mig själv.
Och så ska vi ju åka till IKEA nu efter frukosten och tid finns inte idag.
Ja, nu får jag sätta fart för IKEA väntar som sagt.
Och ikväll är det ju schlagerfest med familjen.
Hoppas på att kunna svänga ihop en sockerkaka innan dess.
Som alltid många planer som kan gå om intet.
Turen svslutades med en gammal goding från förr. Jag älskar filmen fastän den är lite småtöntig. Älskar alla filmer där dumma karlar får på nöten av, som alltid, klppska och roliga kvinnor.
Hejja tjejer!
Vi höres förhoppningsvis innan festen börjar.
Ska ni schlagerfesta?
http://youtu.be/PVKTZ4CEM90
/Y
Som tur var så grät hon i alla fall inte hjärtskärande för sådant hade jag inte klarat av.
Det var, redan nu, svårt att hålla uppe moralen och fortsätta kuren.
Mantrat:
-Jag gör rätt, jag är inte svag, jag hjälper Irma att somna själv.
Mumlades fram mellan sammanbitna tänder. Ibland är det SÅ svårt att hålla humöret i schack och fortsätta ha mjuka händer som ska lugna en upprörd bebis.
Men jag lyckades.
Hon somnade efter EN timme. Jag blev mycket stolt över att ha överlevt. Men inför denna natten har jag redan väldig ångest...
En halvtimme senare vaknade Alexander, som hade klagat HELA veckan över att han var så trött på mornarna och skulle sova JÄTTElänge på lördagen.
Ja, det gick ju sisådär kan man konstatera, när han vaknade en halvtimme INNAN han normalt sett går upp på vardagar.
Jag blir inte klok på detta med barnsömn...
Det var bara att hiva sig upp ur sängen och på med joggingskorna för att köpa färskt bröd.
Med gårdagens revange i minnet, så var det inte svårt med motivationen. Solen sken ute också och det var redan 22 grader. Och så var det ju ett perfekt tillfälle att komma bort från de klarvakna ungarna.
Dagens fett-brännar-tur invigdes med denna låt som det är bra tryck i, bra för att komma igång.
Jag vet att det är mycket schlager nu, men jag har inte haft tid för att ladda hem ny musik och ladda in i spelaren. Dessa är från.....ja....? länge sedan är det i alla fall. Det var länge sedan jag hade tid med musiknedladdning.
Jag såg en massa konsiga saker på min tur och jag lovar att jag ska ta med mig kameran och gör ett en-bild-var-100-meter-inlägg någon gång.
Men inte idag.
I dag hade jag tur som kom ihåg att ta med mig själv.
Och så ska vi ju åka till IKEA nu efter frukosten och tid finns inte idag.
Ja, nu får jag sätta fart för IKEA väntar som sagt.
Och ikväll är det ju schlagerfest med familjen.
Hoppas på att kunna svänga ihop en sockerkaka innan dess.
Som alltid många planer som kan gå om intet.
Turen svslutades med en gammal goding från förr. Jag älskar filmen fastän den är lite småtöntig. Älskar alla filmer där dumma karlar får på nöten av, som alltid, klppska och roliga kvinnor.
Hejja tjejer!
Vi höres förhoppningsvis innan festen börjar.
Ska ni schlagerfesta?
http://youtu.be/PVKTZ4CEM90
/Y
Skrivet den: 2011-05-13 Klockan: 23:32:07
Revange på vågen
YES!
Jag visst det!
1,5 kilo NER på dagens fredags-vägning.
Hela dagen har bara varit typ: 1,5 kilo minus, shala la la la la la la 1,5 kilo minus sha la la
Och detta är veckan innan mens-vecka så dessa 1,5 kilos är igentligen 5 kilo. Skämt åt sido, men jag tror faktisk aldrig att jag har lyckats gå ner en sån vecka. Då brukar jag bara gå upp på grund av all vätska man samlar på sig.
Fast jag har ju inte gått ner 1,5 kilo denna veckan. Kommer ni i håg att det stulat med de tre senaste veckorna och jag gått upp fastän jag gjort åtgärder.
Det var ju nåt skumt med det.
Och nu är det som om jag fick de tre veckornas nedgång på en gång, typ 0,5 kg i veckan. Det är ju det jag strävar efter. Sakta men säkert.
Jag har igentligen ingen förklaring. Men glad är jag.
Det var som om jag skulle ha haft något tungt i agen som nu kommit ut. Vad nu det kan ha varit. Inte har jag märkt något.
Nu blev jag ju verkligen förtjänt av jeans-shortsen som jag köpte igår.
De sitter lika bra idag som igår :)
Så jag har gått som på små moln hela dagen. Fredagsstämning har vi haft ända upp över öronen.
Fast dagen slutade inte lika roligt som den började.
Morgondagens Eurovisions-fest gick i graven.
Jag hade bjudit in två familjer att komma och titta med oss. Fler tyckte jag att jag inte orkade med just nu. Orken ligger inte på topp. Men jag ville ändå ha kalas. Det har vi ju varje år. Utom förra året då Alexander var sjuk och vi fick ställa in.
Men bägge familjerna hade lovat bort sig på annat håll meddelade de idag. Fastän vi hade kommit överens för länge sedan om att kalasa.
Det är alltid lika trist när sådant händer.
Alexander blev så besviken att han grät så mycket att jag fick stoppa honom isäng. Visserligen var han övertrött av veckan, men detta fick bägaren att rinna över.
Jag blev så ledsen för hans skull och lovade att vi ska festa på egen hand i morgon, vi 4, familjen och jag.
Det kan bli bra det också.
Jag bjuder på en "Irmas klänningsparad" idag. En av de otliga klänningarna i hennes garderob som är på väg att växas ur, utan att ha använts en endaste gång.
Och svärmor klagar på att jag aldrig sätter på henne klänning.
Så här är:
EN KLÄNNING, visserligen utan rosetter och volanger, men söt ändå.
Ha en underbar fredagskväll, nu går jag och knoppar.
/Y
Skrivet den: 2011-05-13 Klockan: 15:22:00
Badsömn
I går kväll när jag lade mig i badet så värkte verkligen benen på mig.
Polisbesök, fett-brännartur, skolhämtning + veckohandling. Det blev höga siffror på stegmätaren.
Ja, jag lägger mig i badet, VARJE dag.
Det är min vardagslyx.
När ungarna somnat varje kväll (ja det finns ju undantag förståss) så tar jag mig min EGENTID och lägger mig i badet och funderar på ditten och datten.
Då struntar jag i om någon vaknar.
Då får Octavio ta marktjänsten.
Visst får jag dåligt samvete ibland att Älsklingen ska få plocka undan efter middagen själv, han som har jobbat hela dagen. Men så kommer jag på att han har jobbat själv. Jag har jobbat (hemmafru) också hela dagen, men har haft två ungar klistrade på mig under tiden.
Då tycker jag att jag kan få vara lite själv.
Innan jag träffade Älsklingen så var jag ingen person som tyckte om att vara ensam. Detta med egentid var en sak som jag inte ägnade mig åt eller fattade meningen med.
Faktum är att när jag träffade Älsklingen så, det bästa, var att nu skulle jag aldrig mer behöva känna mig ensam.
När vi fick Guldklimpen så blev det, nu skulle jag ALDRIG mer vara ensam. Och sedan vi fick Lillskatten så blev det, nu skulle jag ALDRIG ha tid för att vara ensam.
Hänger ni med på skillnaderna?
Nu har jag förstått detta med egentid och att det kan behövas.
Har förstått tjusningen med att få gå ut och gå med hörlurar och MIN musik på, på högsta volym.
Tar till vara de få minuter själv i badkaret och försöker att andas lugnt och slappna av.
ZZzzzzzzzz
Där somnade jag.
Amningsnätter (som vi är tillbaka till) har en tendens att suga musten ur en.
Vaknade med ett ryck och kom på att det är ju semifinalerna i Eurovisionsfinalen idag. Jag missade helt att den första var i tisdags. Men den idag hade jag ju planerat att se. Sverige skulle ju tävla. Och nu hade jag missat det OCKSÅ.
De som känner mig vet att detta är katastrof.
Melodifestivalen är ett av mina största intressen.
Och nu hade jag missat det.
Gråt och tandagnisslan.
Upp ur badet så att jag i alla fall hann att se snabbgenomgången av bidragen.
Suck, i år igen. Det var inte mycket att hänga i julgranen. Och så var det knappt att Sverige kom med.
En finalspecial kommer, var så säkra på det.
Tills vidare bjuder jag på Spaniens bidrag från förra året som är en favorit här hemma, fastän ett år har gått. Alexander älskar den och jag är mycket förtjust i den. Den förtjänade en mycket bättre placering än den den fick.
Synd och skam var det också att streakaren skulle förstöra uppträdandet.
Ni kommer väl ihåg?
Algo pequeñito - Något pyttelitet - 2010
Nu är det fredag, och vilken fredag. Återkommer, men först måste jag hämta hem Guldklimpen och äta lunch hos svärmor.
/Y
Polisbesök, fett-brännartur, skolhämtning + veckohandling. Det blev höga siffror på stegmätaren.
Ja, jag lägger mig i badet, VARJE dag.Det är min vardagslyx.
När ungarna somnat varje kväll (ja det finns ju undantag förståss) så tar jag mig min EGENTID och lägger mig i badet och funderar på ditten och datten.
Då struntar jag i om någon vaknar.
Då får Octavio ta marktjänsten.
Visst får jag dåligt samvete ibland att Älsklingen ska få plocka undan efter middagen själv, han som har jobbat hela dagen. Men så kommer jag på att han har jobbat själv. Jag har jobbat (hemmafru) också hela dagen, men har haft två ungar klistrade på mig under tiden.
Då tycker jag att jag kan få vara lite själv.
Innan jag träffade Älsklingen så var jag ingen person som tyckte om att vara ensam. Detta med egentid var en sak som jag inte ägnade mig åt eller fattade meningen med.
Faktum är att när jag träffade Älsklingen så, det bästa, var att nu skulle jag aldrig mer behöva känna mig ensam.
När vi fick Guldklimpen så blev det, nu skulle jag ALDRIG mer vara ensam. Och sedan vi fick Lillskatten så blev det, nu skulle jag ALDRIG ha tid för att vara ensam.
Hänger ni med på skillnaderna?
Nu har jag förstått detta med egentid och att det kan behövas.
Har förstått tjusningen med att få gå ut och gå med hörlurar och MIN musik på, på högsta volym.
Tar till vara de få minuter själv i badkaret och försöker att andas lugnt och slappna av.
ZZzzzzzzzz
Där somnade jag.
Amningsnätter (som vi är tillbaka till) har en tendens att suga musten ur en.
Vaknade med ett ryck och kom på att det är ju semifinalerna i Eurovisionsfinalen idag. Jag missade helt att den första var i tisdags. Men den idag hade jag ju planerat att se. Sverige skulle ju tävla. Och nu hade jag missat det OCKSÅ.
De som känner mig vet att detta är katastrof.
Melodifestivalen är ett av mina största intressen.
Och nu hade jag missat det.
Gråt och tandagnisslan.
Upp ur badet så att jag i alla fall hann att se snabbgenomgången av bidragen.
Suck, i år igen. Det var inte mycket att hänga i julgranen. Och så var det knappt att Sverige kom med.
En finalspecial kommer, var så säkra på det.
Tills vidare bjuder jag på Spaniens bidrag från förra året som är en favorit här hemma, fastän ett år har gått. Alexander älskar den och jag är mycket förtjust i den. Den förtjänade en mycket bättre placering än den den fick.
Synd och skam var det också att streakaren skulle förstöra uppträdandet.
Ni kommer väl ihåg?
Algo pequeñito - Något pyttelitet - 2010
Nu är det fredag, och vilken fredag. Återkommer, men först måste jag hämta hem Guldklimpen och äta lunch hos svärmor.
/Y
Skrivet den: 2011-05-13 Klockan: 12:43:44
Löjligt värre
I bland är jag bara så löjlig så jag blir alldeles trött på mig själv. Jag beter mig så tokigt så jag vet inte vad.
Det var igår när vi hade varit och veckohandlat.
Jag får gå dit och hem med Irma i barnvagnen, för vi får inte plats alla i vår skokartongsbil. Jag Irma, barnvagn, Alexander, Octavio OCH svärmor.
Alla dessa plus maten får inte plats.
Så då går jag. Egentligen är det inte så synd om mig för då får ju sig stegräknaren en extra omgång och det är ALLTID bra.
Hur som helst.
När jag gick hem så brukar bilen alltid komma före mig till parkeringen. Inte SÅ konstigt ...
I går gjorde den inte det utan jag kom först. Jag fick stå och vänta ett bra tag.
Tankarna började ta form i hjärnan på mig.
Tänk om något har hänt.
Tänk om någon bil har kört på Alexander när de skulle plocka in varorna i bilen.
Han var lite springig i dag och det är lätt hänt att han springer ut i vägen för någon bil.
Det är lätt hänt att pappa och svärmor tappade koncentrationen för ett ögonblick när de skulle lassa in påsarna i bilen.
Här kör ju folk som galningar, även på parkeringsplatser och jag kan på fullt allvar tro att någon kan köra över ett litet barn på en parkering.
Det blev ju inte lättare för att en ambulan körde förbi i affärens riktning med pådragna sirener och i full karriär.
Min lille Alexander som har så mycket spring i benen ibland.
Men så kom ju bilen förståss. Med hela konkarongen i. Det var svärmor som glömt att köpa ägg och fått gå tillbaka in i affären.
Så enkelt var det.
Så enkelt skenar fantasin i väg med mig.
Men TÄNK om det skulle hända någonting med min Guldklimp. Det gör det ju faktiskt, där ute i världen. Mammor och pappor förlorar sina barn.
Huvaligen.
Det måste vara det hemskaste som kan hända.
Hur kan man någonsin gå vidare?
Och hur ska man någonsin kunna förlåta någon som kanske för ett ögonblick brustit i tillsynen?
Usch vad sorjligt det blev och vilken ångest som kramade om mitt hjärta tills jag såg den lilla blå skokartongen komma körandes in på parkeringen.
Ja, ibland beter jag mig riktigt konstigt. Skrämma upp mig själv sådär för ingenting...
Det var igår när vi hade varit och veckohandlat.
Jag får gå dit och hem med Irma i barnvagnen, för vi får inte plats alla i vår skokartongsbil. Jag Irma, barnvagn, Alexander, Octavio OCH svärmor.
Alla dessa plus maten får inte plats.
Så då går jag. Egentligen är det inte så synd om mig för då får ju sig stegräknaren en extra omgång och det är ALLTID bra.
Hur som helst.
När jag gick hem så brukar bilen alltid komma före mig till parkeringen. Inte SÅ konstigt ...
I går gjorde den inte det utan jag kom först. Jag fick stå och vänta ett bra tag.
Tankarna började ta form i hjärnan på mig.
Tänk om något har hänt.
Tänk om någon bil har kört på Alexander när de skulle plocka in varorna i bilen.
Han var lite springig i dag och det är lätt hänt att han springer ut i vägen för någon bil.
Det är lätt hänt att pappa och svärmor tappade koncentrationen för ett ögonblick när de skulle lassa in påsarna i bilen.
Här kör ju folk som galningar, även på parkeringsplatser och jag kan på fullt allvar tro att någon kan köra över ett litet barn på en parkering.
Det blev ju inte lättare för att en ambulan körde förbi i affärens riktning med pådragna sirener och i full karriär.
Min lille Alexander som har så mycket spring i benen ibland.
Men så kom ju bilen förståss. Med hela konkarongen i. Det var svärmor som glömt att köpa ägg och fått gå tillbaka in i affären.
Så enkelt var det.
Så enkelt skenar fantasin i väg med mig.
Men TÄNK om det skulle hända någonting med min Guldklimp. Det gör det ju faktiskt, där ute i världen. Mammor och pappor förlorar sina barn.
Huvaligen.
Det måste vara det hemskaste som kan hända.
Hur kan man någonsin gå vidare?
Och hur ska man någonsin kunna förlåta någon som kanske för ett ögonblick brustit i tillsynen?
Usch vad sorjligt det blev och vilken ångest som kramade om mitt hjärta tills jag såg den lilla blå skokartongen komma körandes in på parkeringen.
Ja, ibland beter jag mig riktigt konstigt. Skrämma upp mig själv sådär för ingenting...
Skrivet den: 2011-05-12 Klockan: 17:46:50
Polisbesök och shortsinköp
Pass till Irma fixat - CHECK!
Ja det är svårt att tro men det är faktisk sant, på bara en vända, fixat och klart.
I morse fick vi ge oss av direkt efter frukosten, utan att hunnit gå fett-brännar-turen. Jag hade tid hos polisen för att göra ett pass åt Irma.
Ja ni läser rätt. Sånt måste man beställa tid för att få göra.
Men nu för tiden så kan man göra det på internet eller via telefon. Mycket smidigare mot vad det var förr-i-tiden. >>> (helt otroligt att det gick till på det sättet, nu när jag läser det är det svårt att tro att det verkligen fungerade så, men så var det)
Det gick så smidigt och jag hade alla papper som efterfrågades så det var svårt att tro att vi var i Spanien.
Circus 15 minuter.
Eftersom jag fått hoppa över min runda på morgonen så tog jag tillfället i akt och började spatsera tillbaka hemmåt från polisen.
Jag förklarar:
När man kör in, den gamla hederliga infarten, mot Las Palmas så åker man på en stor 4-filig motorväg med staden på vänster sida och havet på den högra. Mellan motorvägen och havet så har man gjort en bred (och plan, mycket viktigt) promenadstråk som folk använder flitigt för att cyckla, rolerblada, jogga, promenera, ja ni fattar.
Jag brände lite fett där, dragandes på min barnvagn (Irma sovandes däri) och spanandes på min stegräknare för att sluta när vi kom i närheten av 10.000-strecket. Då var jag precis vid gamla stan och katedralen och tog shoppingstreetan tillbaka, mot busshållsplatsen i San Telmo-parken.
Vädret var sådär gråmulet som det bara kan vara i Las Palmas med en temperatur på runt 25 grader, så man inte blir klok på vad man ska ta på sig. Jag hade mina tjockis-jeans, som för övrigt är de enda byxor jag får på mig nu-för-tiden, och svettades grymt.
Jag går för 1000-an in på HM tänkte jag, och köper mig ett par jeans-shorts. Det ska ju vara högsta mode just nu och jag kommer säkert att få användning av dem både här i sommar, och hemma i Sverige i Juni.
Jag hade inte tänkt att köpa mig några nya kläder innan jag tappat lite vikt. Men det verkar ju gå si så där med vikt-tappandet så jag bestämde mig för att unna mig ett par shorts. Jag har faktiskt varit duktig under mina 4 månaders bantning. Även om inte vågen fattat det.
Men Guuud vad många shorts jag fick prova. Och bara det sista paret satt som de skulle. Jag blev så nöjd när jag såg ner på mig själv. När jag tittade mig i spegeln så blev det en helt annan syn.
Varför är det så att ens självbild sällan stämmer överens med den verkliga bilden?
Eller ljuger speglarna?
Hur som helst. Vi är hemma nu. Guldklimpen hämtad. Lunch intagen. Och nu väntar vi på att pappa ska komma hem så att vi kan åka iväg och veckohandla.
I morgon är det fredag och vägning.
Jag är lite MYCKET rädd/orolig.
/Yohanna
PS Jag skulle aldrig ha skrivit så där om Irma. Att hon sover bättre nu. För sedan hon fick sprutan i måndags så sover hon alls INTE bra. Tillbaka på ruta 1 igen, suck. Vad ska jag göra nu?
Jag kämpar på med metoden och hoppas på att allt går tillbaka till det som var....alltså förra veckan sovtimmar. DS
Skrivet den: 2011-05-11 Klockan: 23:09:35
Irma 9 månader ♥ Lillskatten
Tiden går och mina planer på att göra en Irma-special varje månad går för varje månad åt skogen. Men jag tröstar mig med att jag är nog inte ensam om att ha väldigt ont om tid. Jag tar en massa kort i stället för att komma ihåg allt som händer.
Med Alexander var det annorlunda. Då hade jag tid, även fastän jag inte visste om det. Då gjorde jag album och hemsidor om honom, tog bilder och skrev berättelser om hans framsteg.
Gissa om jag har dåligt samvete för Irmas skull?
I helgen fyllde Irma 9 månader. Jag säjer som en massa andra mammor här i bloggspace, det går otroligt fort. Nu har hon varit lika lång tid utanför magen, separerad från mig, som inuti mig.
Sist jag skrev om Irmas bemärkelse månader fyllde hon 6 >>>
Nu ska vi se vad som har hänt. Det har ju hänt så mycket så jag vet inte i vilken ända jag ska börja...
PÅ 9-månaderskontrollen i måndags så vägde Irma 8.9 kilo och mätte 74 cm.
ÄTA
När jag skrev sist så hade vi ju börjat med smakisar, gick inte så bra, fick blanda med banan för att hon skulle äta.
Så fortsatte det och det var ett väldigt trixande för att få henne att äta mat. Gröt gick bra och fruktpuré.
Tills jag provade burkmat och då lossnade det. Hon ville inte ha min hemmagjorda mat utan burkmat som inte smakar någonting. Hon blev helt galen och slukade en halv burk på en gång.
Ca när hon fyllde 8 månader så började jag ge henne hela burkar 2,5 dl till lunch och det slukade hon, om det var burkar alltså.
Gröt på morgonen och jag började ge henne små brödbitar som nu vuxit till riktiga brödbitar med skinka på.
Jag väntade ivrigt på att nattsömnen skulle bättra sig nu när hon åt ordentligt om dagarna, men ICKE.
I samma veva, runt 8 månader blev jag så desperat att ordna nattsömnen att jag tog och började med flaska på kvällarna och det visade sig snabbt att så mycket som hon ville dricka på kvällarna, ca 200 ml, aldrig hade kunnat komma ut ur mina bröst. Så där gick min uppfattning att brösten producerar så mycket som är nödvändigt, åt skogen.
Blandade även i grötpulver i mjölken för att den skulle mätta bättre. Men ingen effekt på nattsömnen hade den inte.
Här nu för två veckor sedan, så tipsade en läsare mig om TASS-metoden för att få bättre nattsömn. Men för att köra den så var barnet tvunget att äta bra om dagarna. Hon skrev att hennes bebis även åt en burk mat på kvällen och här hade jag bara gett fruktpuré innan flaskan.
Men hur mycket kan en bebis igentligen äta?
Joho då, hon klämde en burk mat på kvällen också OCH flaska därefter.
Nu blev jag orolig att hon har varit hungrig ända fram tills nu...
Så som det är nu så äter hon:
-amning på morgonen
-gröt + smörgåsbitar till frukost
-amning
-frukt, typ banan på fm
-amning
-en burk mat till lunch
-amning
-amning och eller frukt på em
-burkmat till middag
-flaska till natten
Mycket amning fortfarande men nu märker man att det inte räcker långt. En amning som när hon var liten räckte i 2 timmar, räcker nu ingenting utan är mera som en törstsläckare.
SÖMNEN
Ja hur Irma har sovit dessa 9 månader utanför min kropp har jag ju berättat/klagar över många gånger, senast >>>.
Irma har sovit dåligt ända sedan hon föddes och jag lät det vara. Litade på refrängen att barn sover så lite eller mycket som de behöver. Men till slut blev jag lite orolig. För hon sov verkligen lite.
Hittills hade vi haft henne hos oss i soffan om kvällarna och sett på henne när hon vart trött. Lite över lag så hade jag låtit henne bestämma själv sina sovtider. Till skillnad mot vad jag gjort med Alexander där vi haft mat- och sov-klocka som fungerat utmärkt.
Men nu tog jag tag i Irmas sovtimmar och beslutade att så här kunde det inte fortgå. Först och främst så skulle hon gå och lägga sig tidigare, i sängkammaren, inte framför TV:n.
Samma på för- och eftermiddagen. Fasta insomningtider och rutiner.
En läsare tipsade min om TASS-metoden och jag började ge henne riktig mat + flaska om kvällarna.
Denna metod och hur det fungerar förtjänar ett eget inlägg men huvudsakligen så går den ut på (som så många andra metoder) att lära barnet somna av sig själv.
Och första gången som jag provade så stog det solklart, Irma kunde inte somna själv, det var det som var problemet. Hon var tvungen att ha bröstet, vyshas i armarna eller något annat som inbegrep oss föräldrar.
Hur som helst, metod, mat och rutiner gjorde att den senaste veckan så har hon sovit mycket bättre och kan sova från 8:30 på kväller till 3-4 på morgonen.
Jag törs knappt andas om saken....
Hoppet har återvänt.
ANDRA SAKER
- inga tänder än, inte ens en skymt.
- håret har börjat att växa.
- vi använder sulkyn nu, guuuud vilken lättnad.
- vi har övergett storlek 68 och gått över till st 74.
- hon talar och skriker och använder hela registret. Har till och med lärt sig att ropa på folk om hon vill ha uppmärksamhet.
- här om dagen såg jag henne trycka på knappar för att få en makapär att låta.
- lilla pekfingret är med överallt och ska pilla.
- hon sköter bröstet nästan själv nu, rattar och manövrerar så det kommer rätt. Jag behöver bara ta fram det.
- sitter stadigt i matstolen men flaxar som en liten kollibri med armarna hela tiden. Babysittern har fått gå i pension.
- älskar att bada och blev tokig i poolen i helgen.
- använder napp, men oftast bara på natten.
- blir rädd och gråter för fula/arga gubbar som farfar.
- fick en spruta här om dagen och grät bara i tre sekunder, sen sken hon upp igen.
- vaknar och är glad direkt på morgonen.
- huvudet går åt alla håll och hon vill inte missa någonting, omöjligt att amma när folk är i närheten.
- avgudar sin storebror, men tittar lidande på mig när han är för hårdhänt mot henne som: Hjälp mig!
- klappar händerna och är på G med att vinka adjö.
- har börjat med titt-ut-leken.
- hör när pappa öppnar ytterdörren och kommer hem, då vrider hon nästan nacken ur led.
- älskar musik och sprattlar så fort som hon hör det.
- badar med killarna i badkaret på kvällarna och känner till rutinerna, då blir hon helt sprallig och förväntansfull.
- hon tycker inte om att åka bil när det är mörkt, då får någon vuxen sitta i baksätet med henne och hålla i handen.
Det finns oändligt att berätta. Men hon är go som guld. Min Irma, Lillskatten.
Med Alexander var det annorlunda. Då hade jag tid, även fastän jag inte visste om det. Då gjorde jag album och hemsidor om honom, tog bilder och skrev berättelser om hans framsteg.
Gissa om jag har dåligt samvete för Irmas skull?
I helgen fyllde Irma 9 månader. Jag säjer som en massa andra mammor här i bloggspace, det går otroligt fort. Nu har hon varit lika lång tid utanför magen, separerad från mig, som inuti mig.
Sist jag skrev om Irmas bemärkelse månader fyllde hon 6 >>>Nu ska vi se vad som har hänt. Det har ju hänt så mycket så jag vet inte i vilken ända jag ska börja...
PÅ 9-månaderskontrollen i måndags så vägde Irma 8.9 kilo och mätte 74 cm.
ÄTA
När jag skrev sist så hade vi ju börjat med smakisar, gick inte så bra, fick blanda med banan för att hon skulle äta.
Så fortsatte det och det var ett väldigt trixande för att få henne att äta mat. Gröt gick bra och fruktpuré.
Tills jag provade burkmat och då lossnade det. Hon ville inte ha min hemmagjorda mat utan burkmat som inte smakar någonting. Hon blev helt galen och slukade en halv burk på en gång.
Ca när hon fyllde 8 månader så började jag ge henne hela burkar 2,5 dl till lunch och det slukade hon, om det var burkar alltså.
Gröt på morgonen och jag började ge henne små brödbitar som nu vuxit till riktiga brödbitar med skinka på.
Jag väntade ivrigt på att nattsömnen skulle bättra sig nu när hon åt ordentligt om dagarna, men ICKE.
I samma veva, runt 8 månader blev jag så desperat att ordna nattsömnen att jag tog och började med flaska på kvällarna och det visade sig snabbt att så mycket som hon ville dricka på kvällarna, ca 200 ml, aldrig hade kunnat komma ut ur mina bröst. Så där gick min uppfattning att brösten producerar så mycket som är nödvändigt, åt skogen.
Blandade även i grötpulver i mjölken för att den skulle mätta bättre. Men ingen effekt på nattsömnen hade den inte.
Här nu för två veckor sedan, så tipsade en läsare mig om TASS-metoden för att få bättre nattsömn. Men för att köra den så var barnet tvunget att äta bra om dagarna. Hon skrev att hennes bebis även åt en burk mat på kvällen och här hade jag bara gett fruktpuré innan flaskan.
Men hur mycket kan en bebis igentligen äta?
Joho då, hon klämde en burk mat på kvällen också OCH flaska därefter.
Nu blev jag orolig att hon har varit hungrig ända fram tills nu...
Så som det är nu så äter hon:
-amning på morgonen
-gröt + smörgåsbitar till frukost
-amning
-frukt, typ banan på fm
-amning
-en burk mat till lunch
-amning
-amning och eller frukt på em
-burkmat till middag
-flaska till natten
Mycket amning fortfarande men nu märker man att det inte räcker långt. En amning som när hon var liten räckte i 2 timmar, räcker nu ingenting utan är mera som en törstsläckare.
SÖMNEN
Ja hur Irma har sovit dessa 9 månader utanför min kropp har jag ju berättat/klagar över många gånger, senast >>>.
Irma har sovit dåligt ända sedan hon föddes och jag lät det vara. Litade på refrängen att barn sover så lite eller mycket som de behöver. Men till slut blev jag lite orolig. För hon sov verkligen lite.
Hittills hade vi haft henne hos oss i soffan om kvällarna och sett på henne när hon vart trött. Lite över lag så hade jag låtit henne bestämma själv sina sovtider. Till skillnad mot vad jag gjort med Alexander där vi haft mat- och sov-klocka som fungerat utmärkt.
Men nu tog jag tag i Irmas sovtimmar och beslutade att så här kunde det inte fortgå. Först och främst så skulle hon gå och lägga sig tidigare, i sängkammaren, inte framför TV:n.
Samma på för- och eftermiddagen. Fasta insomningtider och rutiner.
En läsare tipsade min om TASS-metoden och jag började ge henne riktig mat + flaska om kvällarna.
Denna metod och hur det fungerar förtjänar ett eget inlägg men huvudsakligen så går den ut på (som så många andra metoder) att lära barnet somna av sig själv.
Och första gången som jag provade så stog det solklart, Irma kunde inte somna själv, det var det som var problemet. Hon var tvungen att ha bröstet, vyshas i armarna eller något annat som inbegrep oss föräldrar.
Hur som helst, metod, mat och rutiner gjorde att den senaste veckan så har hon sovit mycket bättre och kan sova från 8:30 på kväller till 3-4 på morgonen.
Jag törs knappt andas om saken....
Hoppet har återvänt.
ANDRA SAKER
- inga tänder än, inte ens en skymt.
- håret har börjat att växa.
- vi använder sulkyn nu, guuuud vilken lättnad.
- vi har övergett storlek 68 och gått över till st 74.
- hon talar och skriker och använder hela registret. Har till och med lärt sig att ropa på folk om hon vill ha uppmärksamhet.
- här om dagen såg jag henne trycka på knappar för att få en makapär att låta.
- lilla pekfingret är med överallt och ska pilla.
- hon sköter bröstet nästan själv nu, rattar och manövrerar så det kommer rätt. Jag behöver bara ta fram det.
- sitter stadigt i matstolen men flaxar som en liten kollibri med armarna hela tiden. Babysittern har fått gå i pension.
- älskar att bada och blev tokig i poolen i helgen.
- använder napp, men oftast bara på natten.
- blir rädd och gråter för fula/arga gubbar som farfar.
- fick en spruta här om dagen och grät bara i tre sekunder, sen sken hon upp igen.
- vaknar och är glad direkt på morgonen.
- huvudet går åt alla håll och hon vill inte missa någonting, omöjligt att amma när folk är i närheten.
- avgudar sin storebror, men tittar lidande på mig när han är för hårdhänt mot henne som: Hjälp mig!
- klappar händerna och är på G med att vinka adjö.
- har börjat med titt-ut-leken.
- hör när pappa öppnar ytterdörren och kommer hem, då vrider hon nästan nacken ur led.
- älskar musik och sprattlar så fort som hon hör det.
- badar med killarna i badkaret på kvällarna och känner till rutinerna, då blir hon helt sprallig och förväntansfull.
- hon tycker inte om att åka bil när det är mörkt, då får någon vuxen sitta i baksätet med henne och hålla i handen.
Det finns oändligt att berätta. Men hon är go som guld. Min Irma, Lillskatten.
Skrivet den: 2011-05-11 Klockan: 12:10:41
Fantastiskt morgonhumör ;)
God onsdags-morgon!
Sitter här som vanligt på mornarna, framför datorn. Irma har redan knoppat in, efter intagen frukost men före det avverkad fett-brännar-tur.
I dag blev en sån där tråkig dag där det glada (ja inte glada men inte så tråkigt) humöret försvann som en avlöning.
Detta med att ha barn. Jag blir inte klok på detta. De suger musten ur en.
Alexander har ett fruktansvärt morgonhumör, ärvt efter mamma jag vet. Vissa dagar är helt omöjliga. I dag var en sådan. Han ville inte gå upp. Jag är såååå trött mamma, jag vill ligga kvar och sova. Ändå så gick han och lade sig klockan 8 i går kväll, och alla andra dagar innan dess. Tidigare än så tycker jag inte jag kan få honom i säng.
Fastän hela helgen och andra helger innan dess, så är han uppe och hoppar på mornarna innan klockan 7, då finns det ingen trötthet minsann....
Blir galen på detta.
Är han trött eller inte?
Nu vet jag ju att det är bara att få upp honom och börja äta frukost, så brukar han piggna till och komma till liv. Men trixet är att få upp honom utan att han blir skitförbannad.
Jag har ett par trix.
Just nu har vi en kalender på hans dörr där han drar nummer varje dag för att se hur dagarna räknas fram till den 1:a för att åka till Sverige. Det funkade även idag.
Men vid frukostbordet var det samma visa igen.
Jag körde trixet kittlas.
Det funkade i 2 sekunder.
Så körde jag trixet skojsa till det.
Det funkade i 5 sekunder.
Så körde jag triumfkortet: ska vi leka något roligt när du kommer från skolan.
Funkade typ i en minut då vi talade om detta, sedan samma visa igen.
Så mutade jag med pannkakor till lunch.
Funkade i 30 sekunder.
Så helt plötsligt började han tokskrika av ilska och jag vet inte vad.
Så då tappade jag humöret och blev arg. Här sitter jag och väner ut och in på mig för att han ska ha det trevligt vid frukostbordet. Och han bara beter sig som ett svin. Jag vet att han bara är 4 år men vissa saker fattar han faktiskt.
Så då blev jag arg och skällde ut honom och sa att det är bara dumma ungar som beter sig på detta viset. Och jag får minsann INGEN lust att varesig leka något roligt med dig eller steka pannkakor till dig när du beter dig på detta viset.
DET fungerade och allt blev frid och fröjd.
Men det är ju inte så jag vill ha det. Varför ska man behöva bli arg och hota för att det ska fungera?
Jag vill ju vara mjuk och pedagogiskt mot barnen. Men då blir jag bara överkörd. Nej fram med stränga mamman så blir alla som små ljus.
Så där flög mitt goda morgonhumör.
Guldklimpen var däremot glad som en lärka när han gick till skolan.
Suck!
/Y
Skrivet den: 2011-05-10 Klockan: 23:32:01
Jag skulle så gärna vilja gifta mig..., del 3, kanske slutet
Jag skulle...del 1 >>>
Jag skulle...del 2 >>>
Ni kommer inte att tro mig när jag berättar.
För detta börjar verka som ett dolda kameraninslag.
Är det någon som med mig skämta aprillo?
Irma och jag for till konsulatet idag för att ordna det omöjliga intyget.
Och till en början så löste vi INGENTING.
På konsulatet svarade de att sådant intyg kan de inte skriva ut där, de har ingen koll på sånt. Det är de spanska myndigheterna som utfärdar sådant.
Jamen sa jag, jag har ju redan varit där och frågat och de har hänvisat mig hit.
Jag har jobbat här i 30 år, sa tanten i luckan och jag har då aldrig hört på maken. Såhär har vi alltid gjort förut.
SUCK!
För att få gifta sig i Spanien (som utlänning) så måste du begära tillstånd från de Spanska myndigheterna samt lämna in blanketter till det svenska konsulatet.
Vart tar de papprena vägen sedan? Efersom ingen av dessa instanser har något register över de utlänningar som gift sig i landet.
Mycket mysko.
Jag fick åka hem igen med outrättat ärende.
Ja, inte helt outrättade för jag fick tag på små spritflaskor till smakpåsen som man tävlar om här >>>. Honungrom och Kanarisk mörk rom. Samt fick stegräknaren sig en rejäl dos = 17.197 steg.
På hemvägen snurrade tankarna i mitt huvud:
-Vad gör jag nu? Hur i 70-singen ska jag få tag på ett sådant intyg?
Så direkt när jag kom hem så ringde jag till Skatteverket och berättade som det var, om alla mina turer hit och dit.
Efter lite funderande och letande i reglementet sa tjejjen i telefonen att om det inte gick att få tag på ett sådant intyg så skall hindersprövning kunna göras ändå, med min försäkran på heder och samvete.
En sak till sa jag, något som har gnagt i mitt huvud. Min sambos intyg kommer ju att vara på spanska.
Det gör inget sa skattetjejjen, det fixar vi här.
Tack SÅ mycket började jag nästan att böla i telefonen. Tack Sverige för att allt går att lösa och det fixar sig. Tack för att det är så enkelt och att folk hjälper en.
Tjejjen i luren fnissade lite förläget och la på.
Hoppet har infunnit sig hos mig igen.
Nu får vi se om det är så enkelt i verkligheten när vi kommer dit för att göra det.
Men min tro på EU fick sig en rejäl knäck, eller ja det fick den redan när jag flyttade hit.
Jag var en av dem som röstade för EU. Jag trodde på att det skulle underlätta för de europeiska invånarna att röra sig mellan länderna.
Men om detta är att underlätta, hur var det då innan?
För ni hängde väl med när jag skulle ansöka om vårdkort när jag var gravid för första gången? del 1 >>>, del 2 >>>, del 3 >>>.
Ja då gick det inte undan då heller. Var en riktig mardröm.
Nu, en GOD NATT!
Vi syns i morgon.
/Y
Jag skulle...del 2 >>>
Ni kommer inte att tro mig när jag berättar.
För detta börjar verka som ett dolda kameraninslag.
Är det någon som med mig skämta aprillo?
Irma och jag for till konsulatet idag för att ordna det omöjliga intyget.
Och till en början så löste vi INGENTING.
På konsulatet svarade de att sådant intyg kan de inte skriva ut där, de har ingen koll på sånt. Det är de spanska myndigheterna som utfärdar sådant.
Jamen sa jag, jag har ju redan varit där och frågat och de har hänvisat mig hit.
Jag har jobbat här i 30 år, sa tanten i luckan och jag har då aldrig hört på maken. Såhär har vi alltid gjort förut.
SUCK!
För att få gifta sig i Spanien (som utlänning) så måste du begära tillstånd från de Spanska myndigheterna samt lämna in blanketter till det svenska konsulatet.
Vart tar de papprena vägen sedan? Efersom ingen av dessa instanser har något register över de utlänningar som gift sig i landet.
Mycket mysko.
Jag fick åka hem igen med outrättat ärende.
Ja, inte helt outrättade för jag fick tag på små spritflaskor till smakpåsen som man tävlar om här >>>. Honungrom och Kanarisk mörk rom. Samt fick stegräknaren sig en rejäl dos = 17.197 steg.
På hemvägen snurrade tankarna i mitt huvud:
-Vad gör jag nu? Hur i 70-singen ska jag få tag på ett sådant intyg?
Så direkt när jag kom hem så ringde jag till Skatteverket och berättade som det var, om alla mina turer hit och dit.
Efter lite funderande och letande i reglementet sa tjejjen i telefonen att om det inte gick att få tag på ett sådant intyg så skall hindersprövning kunna göras ändå, med min försäkran på heder och samvete.
En sak till sa jag, något som har gnagt i mitt huvud. Min sambos intyg kommer ju att vara på spanska.
Det gör inget sa skattetjejjen, det fixar vi här.
Tack SÅ mycket började jag nästan att böla i telefonen. Tack Sverige för att allt går att lösa och det fixar sig. Tack för att det är så enkelt och att folk hjälper en.
Tjejjen i luren fnissade lite förläget och la på.
Hoppet har infunnit sig hos mig igen.
Nu får vi se om det är så enkelt i verkligheten när vi kommer dit för att göra det.
Men min tro på EU fick sig en rejäl knäck, eller ja det fick den redan när jag flyttade hit.
Jag var en av dem som röstade för EU. Jag trodde på att det skulle underlätta för de europeiska invånarna att röra sig mellan länderna.
Men om detta är att underlätta, hur var det då innan?
För ni hängde väl med när jag skulle ansöka om vårdkort när jag var gravid för första gången? del 1 >>>, del 2 >>>, del 3 >>>.
Ja då gick det inte undan då heller. Var en riktig mardröm.
Nu, en GOD NATT!
Vi syns i morgon.
/Y
Skrivet den: 2011-05-10 Klockan: 11:22:43
Jag skulle så gärna vilja gifta mig..., del 2
Förra veckan berättade jag ju om min kamp för att få gifta mig >>> och hur jag på måndagen fick avslag på att få ett intyg som sa att jag INTE gift mig i Spanien.
I fredags åkte jag dit igen för att prova lyckan med en annan tjänsteman och med Älsklingen som moralisk stöd. Jag visste ju att jag behövde ett sådant papper.
Men tji, det gick INTE att få ett intyg och heller inget intyg om att jag inte kunde få ett intyg.
Nej något sådant hade de inte hört talas om.
Men nu framkom ny information om att alla utlänningar skall gå till sitt konsulat och där ska man visst kunna få ett sådant intyg.
Så jag hoppas på bättre lycka denna gång och nu beger vi oss, jag och Irma till Santa Catalina-parken här i Las Palmas, där Svenska konsulatet ligger, med passet i högsta hugg.
Vi får hoppas att de där kan lösa mitt problem.
Vi höres för nu måste vi gå.
/Y
I fredags åkte jag dit igen för att prova lyckan med en annan tjänsteman och med Älsklingen som moralisk stöd. Jag visste ju att jag behövde ett sådant papper.
Men tji, det gick INTE att få ett intyg och heller inget intyg om att jag inte kunde få ett intyg.
Nej något sådant hade de inte hört talas om.
Men nu framkom ny information om att alla utlänningar skall gå till sitt konsulat och där ska man visst kunna få ett sådant intyg.
Så jag hoppas på bättre lycka denna gång och nu beger vi oss, jag och Irma till Santa Catalina-parken här i Las Palmas, där Svenska konsulatet ligger, med passet i högsta hugg.
Vi får hoppas att de där kan lösa mitt problem.
Vi höres för nu måste vi gå.
/Y
Skrivet den: 2011-05-09 Klockan: 23:17:34
Sol- & Bad-helg
Ja helgen gick i solen och badets tecken. För första gången sedan Irma föddes så åkte vi söderöver till "sommarstugan" som jag kallar den, svärföräldrarnas bungalow i Puerto Rico, på södra delen av Gran Canaria. Och nu är vi härligt (hmmmm smärtsamt) röda om axlarna allihopa.
Som alltid när man ska göra något för första gången så blev det rätt kaotiskt att hinna allt innan avgång samt komma ihåg att ta med sig allt som behövs.
Jag fick med mig allt som behövdes för ungarna, men glömde det viktigaste för mig. Hårborttagningsmackapärerna, det vill säga både rakhyvel och hårryckare. Jag fick stå ut med att visa mig blek och fet på stranden, men att även behöva visa mig hårig blev för mycket. Lösning på problemet fick införskaffas på plats.
Om man ser Gran Canaria som en rund klocka, och Las Palmas är klockan 1, så ligger Puerto Rico på klockan 7-8. Det är nästan alltid soligt där och blåser nästan aldrig som i tex Playa del Ingles, där det blåser 364 dagar av 365 som Älsklingen säjer.
Just nu, i maj månad, är det ganska lugnt på stranden. Turistströmmen börjar att mattas av i och med vårens ankomst i de kallare länderna. Och kanarierna tycker fortfarande inte att det är tillräckligt varmt för att åka och bada.
Sanningen var att det var lite kyligt på både mornar och kvällar, så vi fick äta innomhus. Men på stranden var det härligt varmt även om vattnet var lite i kallaste laget för mig, badkrukan...
Jag ska faktiskt erkänna att jag stog ett ögonblick under parasollet på stranden och tvekade om jag skulle ta av mig strandklänningen eller gå med den på hela dagen. Det kändes så fruktansvärt pinsamt att ta av mig.
Jag var antagligen blekast av alla där, jag fattar inte hur folk kan vara så bruna även om det är deras första dag på stranden.
Jag kände mig SÅ fet och dallrig, kändes inte alls bekvämt.
Och fel bikini hade jag fått med mig. Hade inte hunnit att prova hemma och naturligtvis så satt den inte alls bra detta år.
MEN jag hade i alla fall fått bukt med behåringen, lite cred ska jag ha.
Men så tog jag mig i kragen och bestämde mig för att skita i fåfängan. Här ska motioneras. Så tog jag barnvagnen och drog nytta av att det var lågvatten och fin hård strand att promenera på, och så drog jag till med moroten att 10.000 steg på mätaren innan jag fick sätta mig ner.
Och det nådde jag, både på lördagen och söndagen. BRA!
Annars är ju det problemet när man åker på semester. Man ÅKER dit. Man LIGGER på stranden. Man ÄTER gott. Det blir liksom bara kaka på kaka.
På eftermiddagarna gick vi till poolen och Irma förälskade sig i att bada. På stranden hade jag faktiskt haft kläder på henne, för jag var så orolig för solen. Men på eftermiddagen i poolen så fick hon ta sig ett dopp. Hon som redan är galen i att bada badkar flippade nästan ur när hon fick bada i det "fria" i ett gigantiskt badkar.
Nästa helg får axlarna vila för det är Eurovisionsfinalen med tillhörande kalas.
Och det är tur.
För solen tog lite väl mycket.
Även om jag smörjde in Alexander med Niveas 50+ för badande barn, det högsta som finns, så brändes han lite och klagade i natt på att han hade solen på axlarna och inte kunde sova.
Det får jag lära mig till nästa gång. T-shirt på, på eftermiddagen.
Vi kom hem, trötta men väldigt nöjda. Och inte en endaste död kackerlacka hittade jag i lägenheten när vi klev in. Fastän jag hade sprayat.
SKÖNT!
/Y
Som alltid när man ska göra något för första gången så blev det rätt kaotiskt att hinna allt innan avgång samt komma ihåg att ta med sig allt som behövs.
Jag fick med mig allt som behövdes för ungarna, men glömde det viktigaste för mig. Hårborttagningsmackapärerna, det vill säga både rakhyvel och hårryckare. Jag fick stå ut med att visa mig blek och fet på stranden, men att även behöva visa mig hårig blev för mycket. Lösning på problemet fick införskaffas på plats.
Om man ser Gran Canaria som en rund klocka, och Las Palmas är klockan 1, så ligger Puerto Rico på klockan 7-8. Det är nästan alltid soligt där och blåser nästan aldrig som i tex Playa del Ingles, där det blåser 364 dagar av 365 som Älsklingen säjer.
Just nu, i maj månad, är det ganska lugnt på stranden. Turistströmmen börjar att mattas av i och med vårens ankomst i de kallare länderna. Och kanarierna tycker fortfarande inte att det är tillräckligt varmt för att åka och bada.
Sanningen var att det var lite kyligt på både mornar och kvällar, så vi fick äta innomhus. Men på stranden var det härligt varmt även om vattnet var lite i kallaste laget för mig, badkrukan...
Jag ska faktiskt erkänna att jag stog ett ögonblick under parasollet på stranden och tvekade om jag skulle ta av mig strandklänningen eller gå med den på hela dagen. Det kändes så fruktansvärt pinsamt att ta av mig.
Jag var antagligen blekast av alla där, jag fattar inte hur folk kan vara så bruna även om det är deras första dag på stranden.
Jag kände mig SÅ fet och dallrig, kändes inte alls bekvämt.
Och fel bikini hade jag fått med mig. Hade inte hunnit att prova hemma och naturligtvis så satt den inte alls bra detta år.
MEN jag hade i alla fall fått bukt med behåringen, lite cred ska jag ha.
Men så tog jag mig i kragen och bestämde mig för att skita i fåfängan. Här ska motioneras. Så tog jag barnvagnen och drog nytta av att det var lågvatten och fin hård strand att promenera på, och så drog jag till med moroten att 10.000 steg på mätaren innan jag fick sätta mig ner.
Och det nådde jag, både på lördagen och söndagen. BRA!
Annars är ju det problemet när man åker på semester. Man ÅKER dit. Man LIGGER på stranden. Man ÄTER gott. Det blir liksom bara kaka på kaka.
På eftermiddagarna gick vi till poolen och Irma förälskade sig i att bada. På stranden hade jag faktiskt haft kläder på henne, för jag var så orolig för solen. Men på eftermiddagen i poolen så fick hon ta sig ett dopp. Hon som redan är galen i att bada badkar flippade nästan ur när hon fick bada i det "fria" i ett gigantiskt badkar.
Nästa helg får axlarna vila för det är Eurovisionsfinalen med tillhörande kalas.
Och det är tur.
För solen tog lite väl mycket.
Även om jag smörjde in Alexander med Niveas 50+ för badande barn, det högsta som finns, så brändes han lite och klagade i natt på att han hade solen på axlarna och inte kunde sova.
Det får jag lära mig till nästa gång. T-shirt på, på eftermiddagen.
Vi kom hem, trötta men väldigt nöjda. Och inte en endaste död kackerlacka hittade jag i lägenheten när vi klev in. Fastän jag hade sprayat.
SKÖNT!
/Y
Skrivet den: 2011-05-09 Klockan: 12:17:42
Söndagsfilmen
I går kväll när vi kom hem från "sommarstugan", hade burit in all packning och fått ungarna i säng, sovandes, så sjönk vi ner i soffan och konstaterade att vi var slut.
Det blir en tidig kväll i kväll sa Älsklingen.
Ja, nu går vi och lägger oss, sa jag.
Men så satte vi i alla fall på TV:n medans vi åt lite söndagsglass. Och då menar jag LITE för min del. Bara ett par skedar.
JAG LOVAR!
Här ska bli svångremsåtdragning denna veckan.
Hur som helst vi satt där och mumsade glass när O hittade en film medans han zappade. Den hade visserligen redan börjat, men det var en som vi inte sett: Jakten på lyckan (eller vad den kan heta på svenska) med Will Smith.
Och vi fastnade NATURLIGTVIS!
Den handlar om en familj som försöker överleva en svacka i ekonomin.
Det går dåligt, pappan har inget jobb, råkar ut för några motgångar och allt verkar gå åt fanders.
Mamman lämnar familjen för hon orkar inte mera och det verkar gå åt pipan.
Pappan kämpar sig till en praktikplats för att bli börsmäklare men den har ingen lön och de blir vräkta från sin lägenhet, pappan och sonen.
Jag det är verkligen sorgligt.
Nu är det ingen svacka längre, katastrofen är där.
I detta lägen så råkade Octavio sätta sig på fjärrkontrollen så TV:n stängde av sig. Och eftersom vår TV är så gammal och tokig så beter den sig som en frys, har du väl öppnat och stängt dörren till frysen då går den inte att öpnna på ett tag. Samma med TV:n. Har du väl stängt av den så går det inte att sätta på den igen direkt, utan du måste vänta ett tag.
Då fick jag nog och gick och lade mig.
Men filmen var så bra så jag måste ladda hem den. Eller vad säjer jag. Sånt får man ju inte göra....;)
Hur gör ni?
Och vad använder ni er av för programm för att göra sånt?
Eller vad är det som ni INTE gör rättare sagt för att INTE lyssna på musik och INTE se på film?
Filmen grep tag i mig på ett egendomligt sett. Jag såg hur pappan i filmen, precis som jag, gick omkring och sneglade på alla rika mäniskor som såg/ser så lyckliga ut. Och man frågar sig om pengar hänger ihop med lycka.
Pressen motsäger sig detta påstående ihärdigt. Men jag tror att det bara är en täckmantel för att vi alla ska känna oss lyckliga med det vi har.
Visst, pengar kan inte köpa lycka eller hälsa. Men jag kan ärligt säga att om jag, med det som jag har nu, familj, hälsa, kärlek osv, skulle vinna en förmögenhet på lotto, då skulle jag bli MYCKET lycklig. Och den lyckan hänger direkt ihop med pengarna.
Det skulle underlätta så mycket att få en bra slant på banken.
Ge trygghet, underlätta i vardagen, ge lycka över att O skulle slippa jobba. Ja LYCKA helt enkelt.
Så därför fortsätter vi köpa en lott varje fredag för vem vet, plötsligt händer det...
Nu ska jag iväg och 9-månaders kontrollera Irma och ge henne en spruta.
Jag återkommer med helgrapport.
/Y
Det blir en tidig kväll i kväll sa Älsklingen.
Ja, nu går vi och lägger oss, sa jag.
Men så satte vi i alla fall på TV:n medans vi åt lite söndagsglass. Och då menar jag LITE för min del. Bara ett par skedar.
JAG LOVAR!
Här ska bli svångremsåtdragning denna veckan.
Hur som helst vi satt där och mumsade glass när O hittade en film medans han zappade. Den hade visserligen redan börjat, men det var en som vi inte sett: Jakten på lyckan (eller vad den kan heta på svenska) med Will Smith.
Och vi fastnade NATURLIGTVIS!
Den handlar om en familj som försöker överleva en svacka i ekonomin.
Det går dåligt, pappan har inget jobb, råkar ut för några motgångar och allt verkar gå åt fanders.
Mamman lämnar familjen för hon orkar inte mera och det verkar gå åt pipan.
Pappan kämpar sig till en praktikplats för att bli börsmäklare men den har ingen lön och de blir vräkta från sin lägenhet, pappan och sonen.
Jag det är verkligen sorgligt.
Nu är det ingen svacka längre, katastrofen är där.
I detta lägen så råkade Octavio sätta sig på fjärrkontrollen så TV:n stängde av sig. Och eftersom vår TV är så gammal och tokig så beter den sig som en frys, har du väl öppnat och stängt dörren till frysen då går den inte att öpnna på ett tag. Samma med TV:n. Har du väl stängt av den så går det inte att sätta på den igen direkt, utan du måste vänta ett tag.
Då fick jag nog och gick och lade mig.
Men filmen var så bra så jag måste ladda hem den. Eller vad säjer jag. Sånt får man ju inte göra....;)
Hur gör ni?
Och vad använder ni er av för programm för att göra sånt?
Eller vad är det som ni INTE gör rättare sagt för att INTE lyssna på musik och INTE se på film?
Filmen grep tag i mig på ett egendomligt sett. Jag såg hur pappan i filmen, precis som jag, gick omkring och sneglade på alla rika mäniskor som såg/ser så lyckliga ut. Och man frågar sig om pengar hänger ihop med lycka.
Pressen motsäger sig detta påstående ihärdigt. Men jag tror att det bara är en täckmantel för att vi alla ska känna oss lyckliga med det vi har.
Visst, pengar kan inte köpa lycka eller hälsa. Men jag kan ärligt säga att om jag, med det som jag har nu, familj, hälsa, kärlek osv, skulle vinna en förmögenhet på lotto, då skulle jag bli MYCKET lycklig. Och den lyckan hänger direkt ihop med pengarna.
Det skulle underlätta så mycket att få en bra slant på banken.
Ge trygghet, underlätta i vardagen, ge lycka över att O skulle slippa jobba. Ja LYCKA helt enkelt.
Så därför fortsätter vi köpa en lott varje fredag för vem vet, plötsligt händer det...
Nu ska jag iväg och 9-månaders kontrollera Irma och ge henne en spruta.
Jag återkommer med helgrapport.
/Y
Skrivet den: 2011-05-06 Klockan: 18:19:57
Far-åt-fanders-fredag
ÄNTLIGEN Fredag!?
Hela dagen har gått åt skogen så nu flyr jag fältet.
Veckovägning med ett stort PLUS på vågen = enorm BESVIKELSE.
Åkte för att bråka om papper, löste INGENTING.
Skulle redan ha packat och åkte söderöver, redan försenad.
Planerna var att ha skrivit en massa roliga inlägg som skulle postas under min bortavaro, hinner inte.
Jag får berätta mer när jag kommer tillbaka på måndag. För nu struntar jag i detta.
Hoppas att ni har en UNDERBAR fredag med TACOS och IDOL eller vad det brukar vara i Sverige ;)
Vi höres!
/Y
Hela dagen har gått åt skogen så nu flyr jag fältet.
Veckovägning med ett stort PLUS på vågen = enorm BESVIKELSE.
Åkte för att bråka om papper, löste INGENTING.
Skulle redan ha packat och åkte söderöver, redan försenad.
Planerna var att ha skrivit en massa roliga inlägg som skulle postas under min bortavaro, hinner inte.
Jag får berätta mer när jag kommer tillbaka på måndag. För nu struntar jag i detta.
Hoppas att ni har en UNDERBAR fredag med TACOS och IDOL eller vad det brukar vara i Sverige ;)
Vi höres!
/Y
Skrivet den: 2011-05-05 Klockan: 23:16:11
Spanskt vin, kanarisk rom...
...kryddblandningar, salsor & såser m .m. Det är vad läsare har önskat sig till smakpåsen som man tävlar om här >>>.
Tiden går och det är snart dags för mig att påbörja packandet av resväskorna. Spännande värre.
Passa på och tävla och samtidigt önska vad smakpåsen ska innehålla. Jag ska försöka att uppfylla önskningarna så gott det går.
Om inspirationen tryter så är det bara att gå in i inlägget och läsa alla kommentarer. Där finns länkarna till alla tävlande bidrag.
Vilka äventyr.
Vilka roliga historier.
Men det behöver det inte vara.
Det kan vara vad som helst, bara det handlar om Kanarieöarna.
En artikel du läst.
Ett skämt du hört.
En film du sett
Ett ställe du INTE skulle vilja åka till.
Ett rykte.
En bild.
osv.
Jag vill läsa vad ni tycker...
/Y
Tiden går och det är snart dags för mig att påbörja packandet av resväskorna. Spännande värre.
Passa på och tävla och samtidigt önska vad smakpåsen ska innehålla. Jag ska försöka att uppfylla önskningarna så gott det går.
Om inspirationen tryter så är det bara att gå in i inlägget och läsa alla kommentarer. Där finns länkarna till alla tävlande bidrag.
Vilka äventyr.
Vilka roliga historier.
Men det behöver det inte vara.
Det kan vara vad som helst, bara det handlar om Kanarieöarna.
En artikel du läst.
Ett skämt du hört.
En film du sett
Ett ställe du INTE skulle vilja åka till.
Ett rykte.
En bild.
osv.
Jag vill läsa vad ni tycker...
/Y
Skrivet den: 2011-05-05 Klockan: 13:02:21
Jag skulle så gärna vilja gifta mig...
Jag säjer som Stina på Saltkråkan:
Jag skulle så gärna vilja gifta mig,
om jag hade något på fötterna.
Mor min har lovat mig strumpor och skor.
Bara jag håller mig hemma om nätterna.
Allvarligt talat så tror ni kanske att jag gått och blivit inspirerad av det brittiska bröllopet, men så är icke fallet. Vi har tänkt på detta ett bra tag nu och speciellt efter att Irma kom till världen.
Här är det nämligen så att om man är gifta så får makan ärva makens lön om det skulle hända honom något. Som en slags änkepension.
Är man inte gifta så blir man utan.
Mycket på grund av detta med sömnbristen i detta hus, så har jag börjat oroa mig för vad som skulle hända med oss om Älsklingen skulle somna vid ratten och köra i diket.
Vad skulle hända med oss då?
Så, som vanligt så är det inte lika romantiskt i verkliga livet som på filmerna.
Inget storslaget frieri, inget bröllop med 300 gäster, ingen stråkkvartett som spelar ljuv musik medans de älskande tittar sig djupt i varandras ögon.
Nej sakligt och krasst konstaterande, att vi nog borde skriva några papper för att försäkra våra barns framtid.
Det är liksom inte läge, vare sig ekonomiskt eller familjemässigt att ställa till med bröllop för 300 pers. (obligatoriskt här i Spanien). Så detta gör vi enbart av praktiska skäl.
Så raskt började vi att göra de nödvändiga åtgärderna och trodde oskyldigt att det bara var att skriva på papper. Bra då kan vi göra det i samband med Irmas dop och passa på att fira när det ändå firas så att säja och alla är här.
Man får beställa tid för att skriva på papprena, eller rättare sagt, man får beställa tid för att få lämna in papper för att få skriva på papper.
Vi fick en tid, FYRA månader efteråt. Så där gick planerna upp i rök.
Nu blev papprena liggandes olästa i ett par månader, av olika anledningar. Men när vi nu satte oss ner och läste vad som behövdes införskaffas så förstår jag VARFÖR de ger en tid med så lång framförhållning.
Som vanligt så är Spanien helt otroliga på detta med pappersexersis.
Jag som svensk måste, för att få gifta mig i Spanien med en spanjor:
-beställa svenskt personbevis från skattemyndigheten
-personbeviset ska skickas till Publicus Notarius och förses med en stämpel
-beviset skall sedan skickas till mig i Spanien
-jag ska gå med beviset till konsulatet här i LP
-konsulatet ska ge mig en blankett som tillsammans med beviset skall skickas till ambasaden i Madrid
-ambasaden skall översätta alla dokumenten, stämpla dem och skicka dem till mig.
Huuuu. Och alla dessa blanketter och översättningar, stämplar och skickningar kostar förståss pengar.
Så vi gav upp detta.
Jag kollade vad som behövdes för att vi skulle få gifta oss/skriva papper i Sverige.
Förutom pass/ID-kort så behöver vi bara ett intyg från Spanien om vårt civilstånd. Dvs att vi inte, tidigare är gifta på annat håll. Med dessa ansöker man om hindersprövning som man sedan visar upp för vigselförättaren.
Lät mycket enklare tyckte jag. Så jag knallade iväg till kontoret här, i måndags, där man ordnar sånt.>>>
Efter 30 minuter i kö så upplyste killen i luckan mig om att eftersom jag inte är spansk medborgare så kunde han inte utfärda ett sådant bevis för mig.
Konstigt?
Kan de inte utfärda ett bevis som säjer att, under de åren som jag bott här, inte har gift mig. Det måste ju finns i något register. Man måste ju ansöka om tillstånd för att gifta sig....?
Nej inte för utlänningar. De kan ju ha gift sig i ett annat land.
Ja men det var ju inte det jag frågade.....suck, som vanligt.
Han skrev ut ett intyg om att jag var levade istället.
Jaha ja, det visste jag ju redan.
Det är så jäkla typiskt här.
Det går inte att ordna en sak på ett besök.
Det strular alltid. Om du så bara ska köpa ett frimärke...
Så nu fick jag ju ringa tillbaka till Skattemyndigheten i Sverige och fråga om det verkligen var så och vad jag skulle göra nu.
Och sedan gå tillbaka till det spanska kontoret och försöka lösa det hela IGEN.
På Skattemyndigheten så sa de att om de spanska myndigheterna inte kan utfärda ett intyg som säjer att jag inte gift mig i Spanien så måste de i alla fall kunna utfärda ett intyg som säjer att de INTE kan utfärda ett intyg.
Hänger ni med?
Så nu får jag gå tillbaka dit i morgon, på morgonen, tillsammans med Octavio som måste gå dit personligen för att få sitt intyg. Först så får jag fråga igen, kanske det går imorgon att få ett sådant intyg. Om det sitter en annan person i luckan.
Går inte det får jag fåga om de inte kan göra något annat slags intyg som säjer att jag inte ingått äktenskap.
Och sist, om inte det går, så får jag be om ett intyg som säjer att de inte kan skriva ut ett intyg.
Phu!
Ni får hålla ett par tummar för att det går.
För jag blev alldeles vimsig över att skriva ner allt detta.
Så går det till här.
/Y
Jag skulle så gärna vilja gifta mig,
om jag hade något på fötterna.
Mor min har lovat mig strumpor och skor.
Bara jag håller mig hemma om nätterna.
Allvarligt talat så tror ni kanske att jag gått och blivit inspirerad av det brittiska bröllopet, men så är icke fallet. Vi har tänkt på detta ett bra tag nu och speciellt efter att Irma kom till världen.
Här är det nämligen så att om man är gifta så får makan ärva makens lön om det skulle hända honom något. Som en slags änkepension.
Är man inte gifta så blir man utan.
Mycket på grund av detta med sömnbristen i detta hus, så har jag börjat oroa mig för vad som skulle hända med oss om Älsklingen skulle somna vid ratten och köra i diket.
Vad skulle hända med oss då?
Så, som vanligt så är det inte lika romantiskt i verkliga livet som på filmerna.
Inget storslaget frieri, inget bröllop med 300 gäster, ingen stråkkvartett som spelar ljuv musik medans de älskande tittar sig djupt i varandras ögon.
Nej sakligt och krasst konstaterande, att vi nog borde skriva några papper för att försäkra våra barns framtid.
Det är liksom inte läge, vare sig ekonomiskt eller familjemässigt att ställa till med bröllop för 300 pers. (obligatoriskt här i Spanien). Så detta gör vi enbart av praktiska skäl.
Så raskt började vi att göra de nödvändiga åtgärderna och trodde oskyldigt att det bara var att skriva på papper. Bra då kan vi göra det i samband med Irmas dop och passa på att fira när det ändå firas så att säja och alla är här.
Man får beställa tid för att skriva på papprena, eller rättare sagt, man får beställa tid för att få lämna in papper för att få skriva på papper.
Vi fick en tid, FYRA månader efteråt. Så där gick planerna upp i rök.
Nu blev papprena liggandes olästa i ett par månader, av olika anledningar. Men när vi nu satte oss ner och läste vad som behövdes införskaffas så förstår jag VARFÖR de ger en tid med så lång framförhållning.
Som vanligt så är Spanien helt otroliga på detta med pappersexersis.
Jag som svensk måste, för att få gifta mig i Spanien med en spanjor:
-beställa svenskt personbevis från skattemyndigheten
-personbeviset ska skickas till Publicus Notarius och förses med en stämpel
-beviset skall sedan skickas till mig i Spanien
-jag ska gå med beviset till konsulatet här i LP
-konsulatet ska ge mig en blankett som tillsammans med beviset skall skickas till ambasaden i Madrid
-ambasaden skall översätta alla dokumenten, stämpla dem och skicka dem till mig.
Huuuu. Och alla dessa blanketter och översättningar, stämplar och skickningar kostar förståss pengar.
Så vi gav upp detta.
Jag kollade vad som behövdes för att vi skulle få gifta oss/skriva papper i Sverige.
Förutom pass/ID-kort så behöver vi bara ett intyg från Spanien om vårt civilstånd. Dvs att vi inte, tidigare är gifta på annat håll. Med dessa ansöker man om hindersprövning som man sedan visar upp för vigselförättaren.
Lät mycket enklare tyckte jag. Så jag knallade iväg till kontoret här, i måndags, där man ordnar sånt.>>>
Efter 30 minuter i kö så upplyste killen i luckan mig om att eftersom jag inte är spansk medborgare så kunde han inte utfärda ett sådant bevis för mig.
Konstigt?
Kan de inte utfärda ett bevis som säjer att, under de åren som jag bott här, inte har gift mig. Det måste ju finns i något register. Man måste ju ansöka om tillstånd för att gifta sig....?
Nej inte för utlänningar. De kan ju ha gift sig i ett annat land.
Ja men det var ju inte det jag frågade.....suck, som vanligt.
Han skrev ut ett intyg om att jag var levade istället.
Jaha ja, det visste jag ju redan.
Det är så jäkla typiskt här.
Det går inte att ordna en sak på ett besök.
Det strular alltid. Om du så bara ska köpa ett frimärke...
Så nu fick jag ju ringa tillbaka till Skattemyndigheten i Sverige och fråga om det verkligen var så och vad jag skulle göra nu.
Och sedan gå tillbaka till det spanska kontoret och försöka lösa det hela IGEN.
På Skattemyndigheten så sa de att om de spanska myndigheterna inte kan utfärda ett intyg som säjer att jag inte gift mig i Spanien så måste de i alla fall kunna utfärda ett intyg som säjer att de INTE kan utfärda ett intyg.
Hänger ni med?
Så nu får jag gå tillbaka dit i morgon, på morgonen, tillsammans med Octavio som måste gå dit personligen för att få sitt intyg. Först så får jag fråga igen, kanske det går imorgon att få ett sådant intyg. Om det sitter en annan person i luckan.
Går inte det får jag fåga om de inte kan göra något annat slags intyg som säjer att jag inte ingått äktenskap.
Och sist, om inte det går, så får jag be om ett intyg som säjer att de inte kan skriva ut ett intyg.
Phu!
Ni får hålla ett par tummar för att det går.
För jag blev alldeles vimsig över att skriva ner allt detta.
Så går det till här.
/Y
Skrivet den: 2011-05-05 Klockan: 11:06:45
God Morgon Torsdag!
Här sitter Irma och jag som vanligt. Vi har lämnat en mycket förväntansfull Alexander i skolan. Han ska på sitt första studiebesök idag, till en lantgård.
Vi får se hur det går...
Vädret är sol-molnigt och det är jag mycket tacksam för. Jag åkte nämligen iväg med alla solkrämerna till sommarstugan igår. Utan att tänka på att man kan kanske behöva lite skydd här i Las Palmas också ibland.
Som idag när A ska på utflykt.
Hade det varit strålande sol så hade han behövt rejäld skydd. Men nu glömde ju glömska mamman bort det.
Jag blev så orolig igår när jag kom på det att jag inte kunde sova. Men nu har högre makter lysnat på mina böner och skickat en halvmulen dag.
Tack för det!
Dagen är utan planer och det är kanon. För jag har 100 saker som behövs göras.
Som vanligt så får jag väl sikte på tre som jag kanske kommer att hinna.
Sån är jag.
Nu får jag sätta fart här.
God morgon!
/Y
Skrivet den: 2011-05-04 Klockan: 23:36:17
Vad trodde jag?
Att jag skulle komma hem i så god tid att jag kunde sätta mig här?
Oj oj oj vad blåögd jag är ibland.
Vi kom precis hem. Fått ungarna i säng, duschat och nu får jag säja god natt. För nu kryper jag i säng.
Vi har varit söderut med grejjer, strosat på stranden, ätit glass och avslutat dagen på MacceD. För första gången i hela mitt liv, och jag har varit på många MacceD runt om i världen, så har jag varit på ett dåligt ställe där maten har varit under kritik.
Annars så brukar ju just denna kedja smaka likadant överallt och se likadant ut. Men inte idag. Synd bara att jag inte hade krafter över att klaga.
Jag sket i det.
För jag hade redan stått upp för mig själv idag när jag sa åt en hundägare utanför skolan att ta upp hundskiten som hunden lämnade efter sig.
Ägaren tittade på mig som om jag anklagade henne för något orimligt, att det inte var hennes hund som lagt skiten där.
Jag fattar verkligen inte folk...
Så det fick vara nog för i dag.
Jag åt min hårda hamburgare och vissna sallad.
I morgon är det REDAN torsdag och Alexander ska på sitt första studiebesök med skolan. De ska till en bondgård och titta på djur. Han har varit eld och lågor hela veckan.
Vi får se hur det går.
Nu en GOD NATT!
/Y
Oj oj oj vad blåögd jag är ibland.
Vi kom precis hem. Fått ungarna i säng, duschat och nu får jag säja god natt. För nu kryper jag i säng.
Vi har varit söderut med grejjer, strosat på stranden, ätit glass och avslutat dagen på MacceD. För första gången i hela mitt liv, och jag har varit på många MacceD runt om i världen, så har jag varit på ett dåligt ställe där maten har varit under kritik.
Annars så brukar ju just denna kedja smaka likadant överallt och se likadant ut. Men inte idag. Synd bara att jag inte hade krafter över att klaga.
Jag sket i det.
För jag hade redan stått upp för mig själv idag när jag sa åt en hundägare utanför skolan att ta upp hundskiten som hunden lämnade efter sig.
Ägaren tittade på mig som om jag anklagade henne för något orimligt, att det inte var hennes hund som lagt skiten där.
Jag fattar verkligen inte folk...
Så det fick vara nog för i dag.
Jag åt min hårda hamburgare och vissna sallad.
I morgon är det REDAN torsdag och Alexander ska på sitt första studiebesök med skolan. De ska till en bondgård och titta på djur. Han har varit eld och lågor hela veckan.
Vi får se hur det går.
Nu en GOD NATT!
/Y
Skrivet den: 2011-05-04 Klockan: 15:56:55
Jag ska bara...
Vi ska bara åka ner till "sommarstugan" och lämna lite saker där inför helgen. Har man en skokartong till bil så får man inte plats med allt som behövs inför semester till 2 barn, i den.
Vi får åka en vända i dag och hoppas få undan lite saker.
Jag återkommer senare hoppas jag. Nu ska vi titta på solen och stranden.
/Y
Skrivet den: 2011-05-03 Klockan: 18:34:01
Morsdag
I söndags var det morsdag här i Spanien och som jag skrev (>>>) så blev jag mottagen med både blomster och presenter när jag kom hem från fett-brännar-turen på morgonen.
Alexander hade gjort en fin teckning/klippcollage till mamma, i skolan som fick pryda de nyuppsatta (lördagens hemma-jobb) tavelhyllorna i vardagsrummet. I framtiden skall de prydas av något annat men tills vidare blev det ett Alexander-vernisage av dem.
Alexander ser skitförbannad ut för han fick inte röra de prydligt upplagda M&M:sarna som jag lagt på hyllan för att öva zoomen med.
Mor, lilla mor.
Vem är väl som du?
Ingen i hela världen.
Eller det är just det, det är.
Hela världen är full av mödrar som kämpar och gör sitt yttersta för sina familjer. Och som behöver lite extra omsorg och omtanke en dag som denna.
Älsklingen hade slagit på stort och köpt två glas-skålar från IKEA som vi sett sista gången vi var där. Jag är visserligen inte hans mamma, men tills vidare, tills barnen blivit lite äldre så köpte han till mig från barnen.
Kanonkille!
Detta akompanjerades av en enorm bukett röda rosor......
Blommorna på fotot, är min påskbukett, från veckan innan påsk. Krusantemum. Hur bra som helst. Två veckor efter inköpstillfället är de hur fina som helst. Fast man måste ta bort bladen. Men blommorna står sig.
Och de kostar bara 2 euro buketten. Då har man råd att unna sig.
Tog även tillfället i akt och packade ihop påskriset som tappat bladen för läääänge sedan. Nu ska jag bara hitta på något somrigt att ha i skålarna. Ljusstakarna får krypa in i skåpet tills hösten kommer.
När jag är ute och går eller när jag står och diskar eller något annat som gör att jag får ha mitt huvud för mig själv, så funderar jag väldigt mycket på saker och ting.
En sak som jag funderat på, på sista tiden är hur annorlunda livet är mot hur man hade tänkt sig att det skulle vara.
Detta med att vara hemmafru till exempel.
Jag ska skamset erkänna att jag var en av dem som, innan jag själv blev mamma tyckte att alla dessa mammor som gick hemma och skötte barn och hushåll hade det förfärligt bekvämt.
Slapp gå upp om mornarna.
Inte hade någon chef.
Fick bestämma helt själv om sina arbetsuppgifter.
Fick vara hemma och ha fri tillgång till dator och TV.
Kunde göra lite som de ville under dagarna.
Fick gå och pyssla och dona hela dagarna och ha det rent och ordnat när helgen kom för att vila.
Jag tar tillbaka ALLT och ber så HEMSKT mycket om ursäkt.
Jag kunde inte ha haft det mer FEL.
Under alla mina år som arbetande eller för den delen pluggande också, har jag aldrig haft ett jobb som är så KRÄVANDE som det jag har nu.
Aldrig har jag varit så sliten, så trött, haft så dåligt samvete, känt mig så dålig eller varit så på gränsen att gå in i väggen.
För detta med att vara mamma är ju inget jobb, inget man kan gå hem från eller åka på semester ifrån. Det finns i ditt hjärta HELA tiden. Och går det dåligt eller du gör något fel så är det ju dig själv och de dina som det går ut över.
Mycket hemskare än att få skäll av en chef när du får skäll av dig själv eller hör dina barn gråta.
Därför tänkte jag ta tillfället/dagen i akt och hylla mig själv lite och struntar helt och fullt i denna töntiga Jantelag som någon missunnsam snok hittat på.
MAMMA YOHANNA
Jag har gjort detta, det stora, TVÅ gånger och överlevt.
Jag sliter som ett djur för att min lilla familj ska ha det bra.
Jag gör hela tiden mitt bästa (ok för det mesta då) för att förbättra mig själv och känna mig bättre som mamma.
Jag går upp på mornarna fastän jag HATAR det (ja i och för sig har jag inget annat val...).
Jag lagar mat, städar, tvättar, viker tvätt, bäddar, dammar, skurar toaletterna, diskar och damsuger. Hela tiden, dygnet runt.
Jag tar ALDRIG ledigt.
Jag är jourhavande dygnet runt.
Jag har ammat/ammar två barn fastän det känns som om de suger energin ur mig.
Jag går upp på nätterna för att vagga, vysha, stoppa i nappar, leta nappar, leta nalle, skrämma iväg spöken osv.
Jag knetar och drar på unge och barnvagn, upp och ner för backar och däremellan knetar jag lite till för att kunna komma i smaljeansen till nästa sommar.
Jag lockar, pockar, skäller och gnäller för att alla ska få det de behöver och lära sig det de bör.
Och däremellan lyckas jag med en hel del andra saker som att blogga, se på romantiska filmer, läsa bok har jag inte lyckats med, men det kommer, laga nya spännande maträtter och ibland baka, pynta och inreda hemmet och en massa mer.
Jag är inte nöjd, jag är inte bäst MEN jag är jäkligt stolt över mig själv. Även om det inte blev som jag hade tänkt mig.
Till ALLA mammor som kämpar därute i det osynliga för att familjen ska ha det bra.
Alla dagar är våra dagar men just på MORS dag så får vi njuta lite och känna oss uppskattade. ♥ ♥ ♥
Alexander hade gjort en fin teckning/klippcollage till mamma, i skolan som fick pryda de nyuppsatta (lördagens hemma-jobb) tavelhyllorna i vardagsrummet. I framtiden skall de prydas av något annat men tills vidare blev det ett Alexander-vernisage av dem.
Alexander ser skitförbannad ut för han fick inte röra de prydligt upplagda M&M:sarna som jag lagt på hyllan för att öva zoomen med.
Mor, lilla mor.
Vem är väl som du?
Ingen i hela världen.
Eller det är just det, det är.
Hela världen är full av mödrar som kämpar och gör sitt yttersta för sina familjer. Och som behöver lite extra omsorg och omtanke en dag som denna.
Älsklingen hade slagit på stort och köpt två glas-skålar från IKEA som vi sett sista gången vi var där. Jag är visserligen inte hans mamma, men tills vidare, tills barnen blivit lite äldre så köpte han till mig från barnen.
Kanonkille!
Detta akompanjerades av en enorm bukett röda rosor......
Blommorna på fotot, är min påskbukett, från veckan innan påsk. Krusantemum. Hur bra som helst. Två veckor efter inköpstillfället är de hur fina som helst. Fast man måste ta bort bladen. Men blommorna står sig.
Och de kostar bara 2 euro buketten. Då har man råd att unna sig.
Tog även tillfället i akt och packade ihop påskriset som tappat bladen för läääänge sedan. Nu ska jag bara hitta på något somrigt att ha i skålarna. Ljusstakarna får krypa in i skåpet tills hösten kommer.
När jag är ute och går eller när jag står och diskar eller något annat som gör att jag får ha mitt huvud för mig själv, så funderar jag väldigt mycket på saker och ting.
En sak som jag funderat på, på sista tiden är hur annorlunda livet är mot hur man hade tänkt sig att det skulle vara.
Detta med att vara hemmafru till exempel.
Jag ska skamset erkänna att jag var en av dem som, innan jag själv blev mamma tyckte att alla dessa mammor som gick hemma och skötte barn och hushåll hade det förfärligt bekvämt.
Slapp gå upp om mornarna.
Inte hade någon chef.
Fick bestämma helt själv om sina arbetsuppgifter.
Fick vara hemma och ha fri tillgång till dator och TV.
Kunde göra lite som de ville under dagarna.
Fick gå och pyssla och dona hela dagarna och ha det rent och ordnat när helgen kom för att vila.
Jag tar tillbaka ALLT och ber så HEMSKT mycket om ursäkt.
Jag kunde inte ha haft det mer FEL.
Under alla mina år som arbetande eller för den delen pluggande också, har jag aldrig haft ett jobb som är så KRÄVANDE som det jag har nu.
Aldrig har jag varit så sliten, så trött, haft så dåligt samvete, känt mig så dålig eller varit så på gränsen att gå in i väggen.
För detta med att vara mamma är ju inget jobb, inget man kan gå hem från eller åka på semester ifrån. Det finns i ditt hjärta HELA tiden. Och går det dåligt eller du gör något fel så är det ju dig själv och de dina som det går ut över.
Mycket hemskare än att få skäll av en chef när du får skäll av dig själv eller hör dina barn gråta.
Därför tänkte jag ta tillfället/dagen i akt och hylla mig själv lite och struntar helt och fullt i denna töntiga Jantelag som någon missunnsam snok hittat på.
MAMMA YOHANNA
Jag har gjort detta, det stora, TVÅ gånger och överlevt.
Jag sliter som ett djur för att min lilla familj ska ha det bra.
Jag gör hela tiden mitt bästa (ok för det mesta då) för att förbättra mig själv och känna mig bättre som mamma.
Jag går upp på mornarna fastän jag HATAR det (ja i och för sig har jag inget annat val...).
Jag lagar mat, städar, tvättar, viker tvätt, bäddar, dammar, skurar toaletterna, diskar och damsuger. Hela tiden, dygnet runt.
Jag tar ALDRIG ledigt.
Jag är jourhavande dygnet runt.
Jag har ammat/ammar två barn fastän det känns som om de suger energin ur mig.
Jag går upp på nätterna för att vagga, vysha, stoppa i nappar, leta nappar, leta nalle, skrämma iväg spöken osv.
Jag knetar och drar på unge och barnvagn, upp och ner för backar och däremellan knetar jag lite till för att kunna komma i smaljeansen till nästa sommar.
Jag lockar, pockar, skäller och gnäller för att alla ska få det de behöver och lära sig det de bör.
Och däremellan lyckas jag med en hel del andra saker som att blogga, se på romantiska filmer, läsa bok har jag inte lyckats med, men det kommer, laga nya spännande maträtter och ibland baka, pynta och inreda hemmet och en massa mer.
Jag är inte nöjd, jag är inte bäst MEN jag är jäkligt stolt över mig själv. Även om det inte blev som jag hade tänkt mig.
Till ALLA mammor som kämpar därute i det osynliga för att familjen ska ha det bra.
Alla dagar är våra dagar men just på MORS dag så får vi njuta lite och känna oss uppskattade. ♥ ♥ ♥
Skrivet den: 2011-05-02 Klockan: 11:02:09
Sköna maj välkommen!
God morgon och välkommen maj!
Här går det undan, håll i hatten, snart jul igen....;)
Irma och jag sitter här och har precis ätit frukost efter att ha gått fett-brännarturen. Vi ska snart iväg på en annan tur för att fixa lite papper. Alltid papper som måste fixas här om man vill få något gjort.
Så vi drar iväg med barnvagnen. ¨
Jag ska neråt mot gamla stan och då går jag. Hem tar jag bussen för då är det uppför liiiiite för jobbigt. Och så brukar det alltid vara bråttom då också.
När jag kommer tillbaka så ska jag visa vad jag fick i mors-dags-present och vad vi har gjort ihelgen.
Men nu måste vi göra oss i ordning och komma iväg om det ska bli något gjort.
Höres!
/Y
Här går det undan, håll i hatten, snart jul igen....;)
Irma och jag sitter här och har precis ätit frukost efter att ha gått fett-brännarturen. Vi ska snart iväg på en annan tur för att fixa lite papper. Alltid papper som måste fixas här om man vill få något gjort.
Så vi drar iväg med barnvagnen. ¨
Jag ska neråt mot gamla stan och då går jag. Hem tar jag bussen för då är det uppför liiiiite för jobbigt. Och så brukar det alltid vara bråttom då också.
När jag kommer tillbaka så ska jag visa vad jag fick i mors-dags-present och vad vi har gjort ihelgen.
Men nu måste vi göra oss i ordning och komma iväg om det ska bli något gjort.
Höres!
/Y
Skrivet den: 2011-05-01 Klockan: 13:55:39
Söndagens stegmusik
Jajjemen!
Jag tog en runda idag också.
Jag känner mig SÅ stolt och det känns SÅ skönt att ha i alla fall lite steg tillgodo på räknaren när helgen passerar. Vi är ju inne ganska mycket nu för att få färdigt en del inför sommaren, då ingenting blir gjort för allt sol och bad.
Jag klagar INTE!
Och jag kan ju inte komma likblek till Sverige i Juni så det blir att få börja åka till sommar-bungalowen nästa helg. Det ska bli så skönt. Men också lite tråkigt för då blir det INGENTING annat gjort på helgerna. Då är man ju bara borta.
Men man kan inte få ALLT.
Slappna av och stressa det går inte.
Arbeta hemma OCH vara borta, det går inte.
Hur som helst.
Det hade regnat hela natten och var beredd på att få gå i grå-väder. Därför blev jag så överaskad när jag kom ut och möttes av strålande solsken. Lite småkallt i skuggan för att det var blött. Men solen sken och man kände att värmen var på väg.
När jag satte på musikmakapären (som var fulladdad idag för JAG hade kommit ihåg att sätta i sladden igår) så möttes jag av denna. Och jag vet inte varför. Jag vet ju inte ens vem Agnes är, för hon blev kändis EFTER att jag flyttat från Sverige.
Men denna låten gör mig lycklig och likadan kropp ska jag ha om inte till denna sommaren så i alla fall till nästa:
Jag stegade på med glatt humör och handlade kanonfärskt bröd med mig hem.
Som avslutning på rundan fick jag denna som är något helt annat än Agnes men ack så ljuvligt för ögonen.
Ay ay ay:
Väl hemma möttes jag av presenter och blommor för idag är det Mors dag här i Spanien.
Jag återkommer med bilder av det.
Nu frukost innan brödet kallnar.
/Y
Jag tog en runda idag också.
Jag känner mig SÅ stolt och det känns SÅ skönt att ha i alla fall lite steg tillgodo på räknaren när helgen passerar. Vi är ju inne ganska mycket nu för att få färdigt en del inför sommaren, då ingenting blir gjort för allt sol och bad.
Jag klagar INTE!
Och jag kan ju inte komma likblek till Sverige i Juni så det blir att få börja åka till sommar-bungalowen nästa helg. Det ska bli så skönt. Men också lite tråkigt för då blir det INGENTING annat gjort på helgerna. Då är man ju bara borta.
Men man kan inte få ALLT.
Slappna av och stressa det går inte.
Arbeta hemma OCH vara borta, det går inte.
Hur som helst.
Det hade regnat hela natten och var beredd på att få gå i grå-väder. Därför blev jag så överaskad när jag kom ut och möttes av strålande solsken. Lite småkallt i skuggan för att det var blött. Men solen sken och man kände att värmen var på väg.
När jag satte på musikmakapären (som var fulladdad idag för JAG hade kommit ihåg att sätta i sladden igår) så möttes jag av denna. Och jag vet inte varför. Jag vet ju inte ens vem Agnes är, för hon blev kändis EFTER att jag flyttat från Sverige.
Men denna låten gör mig lycklig och likadan kropp ska jag ha om inte till denna sommaren så i alla fall till nästa:
Jag stegade på med glatt humör och handlade kanonfärskt bröd med mig hem.
Som avslutning på rundan fick jag denna som är något helt annat än Agnes men ack så ljuvligt för ögonen.
Ay ay ay:
Väl hemma möttes jag av presenter och blommor för idag är det Mors dag här i Spanien.
Jag återkommer med bilder av det.
Nu frukost innan brödet kallnar.
/Y
Skrivet den: 2011-05-01 Klockan: 00:17:36
Det här med att sova
Jag vet att jag inte skulle tjata något mer om att inte få sova förrens Lillskatten behagade sov bättre om nätterna. Men jag kan inte hålla mig.
Jag måste älta.
Funderar ganska mycket på just det här ämnet, eftersom det påverkar mig ganska starkt, och kan som vanligt inte bestämma mig för vad jag tycker.
Sedan Lillskatten föddes, för snart 9 månader sedan, så har det inte blivit mycket sömn här hemma. Ingen natt har hon sovit hel natt. Jag tror att rekordet för henne är att sova 5 timmar på raken, och det har bara hänt en eller två gånger och det var när hon har haft feber och fått medicin.
Normalt sett sover hon 1-1,5-2 timmar i sträck. Sedan vaknar hon. Och jag har funderat mycket på vad det beror på och vad man kan göra åt det. Och OM man ska göra något åt det.
I min "stora bok om barn" så står det att barn sover så mycket som de behöver. Det är föräldrarna som har problem med att de inte får sova.
Men är det verkligen så?
För sedan kan man läsa också att ett litet barn borde sova åtmindstånde 13 timmar på natten och ett par på dagen. Och Irma sover lååångt ifrån detta.
Man kan även läsa att små barn behöver sova. Det är då de återhämtar sig och hjärnan sorterar all information som den fått. Barn som sover mycket är lugnare och lär sig fortare.
Nu blir jag ju orlig när jag läser detta.
Samtidigt är Irma en väldigt glad bebis och är för det mesta glad och nöjd om dagarna. Jag har aldrig sett en bebis som skrattar så mycket som hon gör. Och DET borde ju betyda att hon är nöjd.
Men jag har nått gränsen för vad jag orkar. Jag är ett vrak. Har ont i huvudet och glömmer saker. Allmänt förvirrad och dåligt tålamod med omvärlden.
Fästän på samma gång är jag förvånad över att jag orkar så mycket och INTE är ett totalt lik. Man orkar verkligen mycket mer än vad man tror och kroppen anpassar sig förunderligt till sina nya situationer.
En vanlig dag hittills, så somnar Lillskatten klockan 22 på kvällen och brukar sova en bra stund direkt, till klockan halv 12, halv ett.
Andra kvällar kan hon ha svårt att komma till ro och vakna 5-6 gånger under samma tid.
Man kan ha tur och få henne att somna om med nappen eller vagga henne i armarna. Men hon brukar då inte sova någon längre stund utan bäst är att amma henne för att hon ska somna till ordentligt. ALLA gångerna.
Sedan under nattens gång så vaknar hon varje timme, eller varje 1,5 timme eller om man har tur varannan.
Brukar vakna vid 7 eller också måste jag väcka henne vid 7:45 för det är dags att gå till skolan med Guldklimpen.
På förmiddagen sover hon 1,5 timme och på eftermiddagen varierar det, 1,5 timme, 3 timmar eller INGET alls.
Allt detta ger ett total på mycket mindre än vad det borde. Och tiden hon sover är ingen kvallitetstid eftersom hon vaknar ju hela tiden. Så hon kan ju aldrig komma in i djupsömnen.
Villket inte JAG gör heller.
Älsklingen sover på soffan så att han inte ska somna vid ratten när han jobbar om dagarna. På helgerna hjälper han mig. Men det är svårt eftersom hon för det mesta bara somnar om vid bröstet.
Jag har provat att sova med henne i sängen. Men det blir inte bättre.
Är det bara att vänta ut henne och att hon ska lära sig att sova och somna om?
Eller ska man ta tag i problemet och lägga upp en strategi?
Med Guldklimpen så kommer jag inte ihåg att vi gjorde något speciellt. Han lärde sig att sova med tiden och under tiden som han ammade så vaknade han bara ca 2 gånger på natten. Det var ju ok. Sedan så lärde han sig att somna om. Vid två års ålder så märkte man att det skedde en förändring och han började att sova djupare. Man kunde flytta honom från bilen till sängen utan att han vaknade och han började sova hela nätter.
När mina föräldrar var här i januari sa min mor att hon trodde att det berodde på att hon fick för lite mat. Så jag hade stora förväntningar på att få börja med riktig mat. Det gick ju lite sisådär i början men nu äter hon som en häst.
Men inte märker jag någon sov-skillnad.
För en månad sedan blev jag så desperat att jag började med nappflaska på kvällarna. Tog ersättning och blandade med lite grötpulver och gav för att hon på så sätt skulle få en bättre skjuts in i sömnen om hon proppades full med mat direkt på kvällen. Det gick bra. Hon äter nu ca 200 ml och tycker om nappflaskan.
Men inte märker jag någon sov-skillnad.
Det händer till och med att hon vaknar en timme senare och vill ha bröstet....
Hon kan ju omöjligt vara hungrig?
Så tänkte jag att hon kanske sover för LITE. Min erfarenhet av Guldklimpen är att ju mer han sover, desdo bättre sover han (eller sov kanske man ska skriva). Om han sov bra på dagen så sov han bra på natten och tvärtom, om vi tex varit ute på nån galej.
Och Irma somna på tok för sent för att gå upp så tidigt.
Så nu har jag bestämt att jag ska ta tag i saken och "tvinga" henne att sova. Ja tvinga går ju inte, men styra upp det lite.
Kl 8 när Guldklimpen går och lägger sig så har jag börjat med att ge henne flaskan i min säng och på så sätt få henne att somna då. Istället för att hon själv ska bestämma när det är dags att somna.
Vi har börjat att få in en bra vana nu och hon ställer in sig på att gå och lägga sig vid 7 efter badet.
Men ibland verkar det som att hon är FÖR trött för att somna, alldeles uppspelt och sprattlig. Något som vi förrut tolkade som att hon INTE var trött.
Men när jag nu håller henne hårt i famnen och försöker att lugna ner henne och stilla henne så börjar hon ju att gråta och inte förens efteråt så verkar det som att hon kan slappna av och somna.
Precis på samma sätt som ibland på förmiddagarna. Hon är trött och gnäller, får bröstet, men somnar inte. När jag lägger ner henne i sängen med nappen så börjar hon att gråta. Jag tröstar osv. Men inte förens hon har gråtigt ett tag så somnar hon. Jag är naturligtvis där hela tiden och tröstar. Men försöker att inte ta upp.
Detta kommer jag faktiskt ihåg från Guldklimpen. Att han ibland var tvungen att gråta av sig för att kunna slappna av och somna. Låter hemskt och det känns hemskt som mamma också. Men det verkar vara så.
Så nu somnar Lillskatten klockan halv 9 på kvällarna och vaknar på mornarna vid 7 (samma som förrut). Det känns bättre med mer sovtimmar för henne på nätterna.
Men jag märker ingen sov-skillnad. Hon vaknar lika ofta på natten.
Så nu har jag åtgärdat hungern, sovtimmarna och nu verkar det bara som att det fattas att hon ska lära sig att somna OM själv när hon vaknar till på natten.
Jag har en teori om att det är där som det strular. Jag hör ju henne röra sig på natten i sin säng. Och det är då hon vaknar. Andra folk rör ju sig i sina sängar om nätterna och vaknar till lite då och då. Men skillnaden är ju att vi somnar om igen. Inte hon. Hon vaknar till och kan inte somna om om hon inte får bröstet. Hur mätt hon än är.
Har fått låna en bok om hur man får barn att sova och somna om. Hoppas att det inte är en variant på AnnaW:s 5-minuters metod som jag inte gillar. Man jag har inte haft tid att läsa boken än. Måste ta mig tid till det. Men den är på spanska så det tar emot lite.
Är det någon som har varit med om något liknande sovstrul med sina barn?
Ska man agera eller vänta ut?
(Nu blev detta ett enormt inlägg men jag behövde skriva av mig. Nu känns det bättre. Bara att vänta och se vad som händer. Och se om det kommer någon med något bra tips eller vad boken säjer.)
Jag måste älta.
Funderar ganska mycket på just det här ämnet, eftersom det påverkar mig ganska starkt, och kan som vanligt inte bestämma mig för vad jag tycker.
Sedan Lillskatten föddes, för snart 9 månader sedan, så har det inte blivit mycket sömn här hemma. Ingen natt har hon sovit hel natt. Jag tror att rekordet för henne är att sova 5 timmar på raken, och det har bara hänt en eller två gånger och det var när hon har haft feber och fått medicin.
Normalt sett sover hon 1-1,5-2 timmar i sträck. Sedan vaknar hon. Och jag har funderat mycket på vad det beror på och vad man kan göra åt det. Och OM man ska göra något åt det.
I min "stora bok om barn" så står det att barn sover så mycket som de behöver. Det är föräldrarna som har problem med att de inte får sova.
Men är det verkligen så?
För sedan kan man läsa också att ett litet barn borde sova åtmindstånde 13 timmar på natten och ett par på dagen. Och Irma sover lååångt ifrån detta.
Man kan även läsa att små barn behöver sova. Det är då de återhämtar sig och hjärnan sorterar all information som den fått. Barn som sover mycket är lugnare och lär sig fortare.
Nu blir jag ju orlig när jag läser detta.
Samtidigt är Irma en väldigt glad bebis och är för det mesta glad och nöjd om dagarna. Jag har aldrig sett en bebis som skrattar så mycket som hon gör. Och DET borde ju betyda att hon är nöjd.
Men jag har nått gränsen för vad jag orkar. Jag är ett vrak. Har ont i huvudet och glömmer saker. Allmänt förvirrad och dåligt tålamod med omvärlden.
Fästän på samma gång är jag förvånad över att jag orkar så mycket och INTE är ett totalt lik. Man orkar verkligen mycket mer än vad man tror och kroppen anpassar sig förunderligt till sina nya situationer.
En vanlig dag hittills, så somnar Lillskatten klockan 22 på kvällen och brukar sova en bra stund direkt, till klockan halv 12, halv ett.
Andra kvällar kan hon ha svårt att komma till ro och vakna 5-6 gånger under samma tid.
Man kan ha tur och få henne att somna om med nappen eller vagga henne i armarna. Men hon brukar då inte sova någon längre stund utan bäst är att amma henne för att hon ska somna till ordentligt. ALLA gångerna.
Sedan under nattens gång så vaknar hon varje timme, eller varje 1,5 timme eller om man har tur varannan.
Brukar vakna vid 7 eller också måste jag väcka henne vid 7:45 för det är dags att gå till skolan med Guldklimpen.
På förmiddagen sover hon 1,5 timme och på eftermiddagen varierar det, 1,5 timme, 3 timmar eller INGET alls.
Allt detta ger ett total på mycket mindre än vad det borde. Och tiden hon sover är ingen kvallitetstid eftersom hon vaknar ju hela tiden. Så hon kan ju aldrig komma in i djupsömnen.
Villket inte JAG gör heller.
Älsklingen sover på soffan så att han inte ska somna vid ratten när han jobbar om dagarna. På helgerna hjälper han mig. Men det är svårt eftersom hon för det mesta bara somnar om vid bröstet.
Jag har provat att sova med henne i sängen. Men det blir inte bättre.
Är det bara att vänta ut henne och att hon ska lära sig att sova och somna om?
Eller ska man ta tag i problemet och lägga upp en strategi?
Med Guldklimpen så kommer jag inte ihåg att vi gjorde något speciellt. Han lärde sig att sova med tiden och under tiden som han ammade så vaknade han bara ca 2 gånger på natten. Det var ju ok. Sedan så lärde han sig att somna om. Vid två års ålder så märkte man att det skedde en förändring och han började att sova djupare. Man kunde flytta honom från bilen till sängen utan att han vaknade och han började sova hela nätter.
När mina föräldrar var här i januari sa min mor att hon trodde att det berodde på att hon fick för lite mat. Så jag hade stora förväntningar på att få börja med riktig mat. Det gick ju lite sisådär i början men nu äter hon som en häst.
Men inte märker jag någon sov-skillnad.
För en månad sedan blev jag så desperat att jag började med nappflaska på kvällarna. Tog ersättning och blandade med lite grötpulver och gav för att hon på så sätt skulle få en bättre skjuts in i sömnen om hon proppades full med mat direkt på kvällen. Det gick bra. Hon äter nu ca 200 ml och tycker om nappflaskan.
Men inte märker jag någon sov-skillnad.
Det händer till och med att hon vaknar en timme senare och vill ha bröstet....
Hon kan ju omöjligt vara hungrig?
Så tänkte jag att hon kanske sover för LITE. Min erfarenhet av Guldklimpen är att ju mer han sover, desdo bättre sover han (eller sov kanske man ska skriva). Om han sov bra på dagen så sov han bra på natten och tvärtom, om vi tex varit ute på nån galej.
Och Irma somna på tok för sent för att gå upp så tidigt.
Så nu har jag bestämt att jag ska ta tag i saken och "tvinga" henne att sova. Ja tvinga går ju inte, men styra upp det lite.
Kl 8 när Guldklimpen går och lägger sig så har jag börjat med att ge henne flaskan i min säng och på så sätt få henne att somna då. Istället för att hon själv ska bestämma när det är dags att somna.
Vi har börjat att få in en bra vana nu och hon ställer in sig på att gå och lägga sig vid 7 efter badet.
Men ibland verkar det som att hon är FÖR trött för att somna, alldeles uppspelt och sprattlig. Något som vi förrut tolkade som att hon INTE var trött.
Men när jag nu håller henne hårt i famnen och försöker att lugna ner henne och stilla henne så börjar hon ju att gråta och inte förens efteråt så verkar det som att hon kan slappna av och somna.
Precis på samma sätt som ibland på förmiddagarna. Hon är trött och gnäller, får bröstet, men somnar inte. När jag lägger ner henne i sängen med nappen så börjar hon att gråta. Jag tröstar osv. Men inte förens hon har gråtigt ett tag så somnar hon. Jag är naturligtvis där hela tiden och tröstar. Men försöker att inte ta upp.
Detta kommer jag faktiskt ihåg från Guldklimpen. Att han ibland var tvungen att gråta av sig för att kunna slappna av och somna. Låter hemskt och det känns hemskt som mamma också. Men det verkar vara så.
Så nu somnar Lillskatten klockan halv 9 på kvällarna och vaknar på mornarna vid 7 (samma som förrut). Det känns bättre med mer sovtimmar för henne på nätterna.
Men jag märker ingen sov-skillnad. Hon vaknar lika ofta på natten.
Så nu har jag åtgärdat hungern, sovtimmarna och nu verkar det bara som att det fattas att hon ska lära sig att somna OM själv när hon vaknar till på natten.
Jag har en teori om att det är där som det strular. Jag hör ju henne röra sig på natten i sin säng. Och det är då hon vaknar. Andra folk rör ju sig i sina sängar om nätterna och vaknar till lite då och då. Men skillnaden är ju att vi somnar om igen. Inte hon. Hon vaknar till och kan inte somna om om hon inte får bröstet. Hur mätt hon än är.
Har fått låna en bok om hur man får barn att sova och somna om. Hoppas att det inte är en variant på AnnaW:s 5-minuters metod som jag inte gillar. Man jag har inte haft tid att läsa boken än. Måste ta mig tid till det. Men den är på spanska så det tar emot lite.
Är det någon som har varit med om något liknande sovstrul med sina barn?
Ska man agera eller vänta ut?
(Nu blev detta ett enormt inlägg men jag behövde skriva av mig. Nu känns det bättre. Bara att vänta och se vad som händer. Och se om det kommer någon med något bra tips eller vad boken säjer.)
