Skrivet den: 2015-08-06 Klockan: 23:09:43

Sverigesemester dag 29 - Grattis Irma 5 år

(El dia 7 de agosto no es ningun cualquer dia, sino un dia muy especial. Irma cumple 5 años y lo vamos a celebrar - OTRA VEZ (para vosotros que estuvieron en la fiesta en Gran Canaria). Vienen los primos y mis hermanas. Si el tiempo nos permite vamos a hacer peritos calientes en el jardin y despues tarta.
Os enseño despues.
Ahora estoy liada...)

 

 
Den 7 augusti är ingen vanlig dag.
Nej då är det Lillskattens 5:e födelsedag.
 
Och det firade vi ju (även om jag inte visat det här) med ett hejdundrandes födelsedagskalas i Puerto Rico innan vi åkte hit.
Men det är klart att man måste fira det PÅ sin födelsedag också.
 
Så kusinerna kommer med sina mammor, mina systrar. Och vi ska, OM vädret tillåter, vilket just nu ändras från dag till dag i prognoserna och ingen stämmer överens med den andra, grilla korv i trädgården och sedan hugga in på ett nytt tårtexpriment; Marängtårta med rabarberkräm och skogens frukter.
 
Jag spenderade EN och en HALV timme i skogen - själv ska tilläggas - med att plocka vildhallon och blommor.
Vilken lyx för en trasig själ.
Plocka blommor och tälja på pinnar måste vara världens bästa terapier.
Och gratis dessutom.







 
Jag återkommer om Lillskatten och vad som hänt under detta, hennes femte levnadsår. Detta hemska år som jag helst av allt bara vill vika ihop och pula ner i en mörk påse och elda upp i den öppna spisen och strö ut askan i o-minneslunden.
Långt bort från vår familj.
 
Men först ska vi fira - HIPP HIPP HURRA!
 
/Y - mitt upp i tårtbak och paketinslagning.



Skrivet den: 2015-07-21 Klockan: 23:27:00

Sv.sem. dag 11 - Korvgrillning i Hästhagen

(Un dia maravilloso y, como siempre, siempre sale mejor si uno espera lo peor. El dia empezó con sol en mi pueblo. Yo y mis hermanas con familia habiamos planeado, desde un par de dias SIN mirar las noticias del tiempo,  un dia fuera de la casa con juegos y perritos calientes. Pero cuando nosotros estabamos en el autobus llendo a la ciudad, empezó a llover tanto que, hasta yo que soy sueca, pensó que COMO vamos a poder hacer esto? Pero despues de una hora de lluvia dejo de llover y el sol salió y al final tuvimos tiempo marravilloso.)
 
 
 
 
I går hade jag en UNDERBAR dag.
Eller i alla fall en LÅÅÅÅNG stund av den dagen blev helt perfekt.
Tänk vilken tur vi hade med vädret ;)
 
Sedan första gången vi träffades, efter att vi kommit till Sverige, hade jag och mina systrar planerat en ute-dag med våra familjer.
Inget fancy.
Gå en sväng, hitta en grillplats, grilla några korvar, spela lite kubb, bara vara.
 
Vi hade faktiskt lite sol där i Byhålan på förmiddagen. Men när jag och ungarna satt på bussen in till Örebro började det regna nåt så fruktansvärt att, till och med jag som är scout sedan barnsben och van vid att vara ute i alla väder, faktiskt började undra hur vi skulle kunna fixa ihop detta.
 
Men det ordnade sig.
Efter lite dösnack hemma hos ena systern så slutade regnet och vi beslöt att chansa. Och medans vi promenerade mot Hästhagen så började det faktiskt att spricka upp och när elden var tänd så började faktiskt solen att skina.
 
Jag fick ett ÖGONBLICK där när jag satt vid eldstaden med rök i ögonen, en korv på pinne, solen i nacken och ungarna lekandes glatt runt omkring mig att HÄR, här skulle jag kunna stanna i evighet just nu.
Stanna klockorna för så här vill jag ha det jämt!
Frid i själen.
Och det var länge sedan.
 
Och sådana stunder brukar ju inte vara för evigt...
 
Plötsligt kom ankorna från Svartån och ville ha sin del av picnicken, mina ungar som aldrig sett ankor blev vilda och ville fånga en, den medhavda fotbollen "råkades" sparkas ut i ån och en av de modiga männen fick simma ut och fånga in den (dagen efter läste vi i tidningen att vattnet i Svartån inte var så badbart och det kändes ju toppen), två-åringen sparkade ner kubbspelet alt. ville kasta sig i ån, 7-månaders-bebisen ville inte alls sova i vagnen när det var kalas runt omkring, Lillskatten ville kasta alla pinnar hon själv när vi spelade kubb och fattade inte alls grejen med att alla ska kasta varsin och....ja ni fattar grejen.
Inte en lugn stund.
 





























 
 
Men det blev en kalasdag.
Och vi hade en himla tur med vädret, sa jag det? ;)
 
/Y - som tycker att grillad korv över öppen eld klår egentligen vilken fem-stjärnig mat som helst.
 
 
Och då kan vi bocka av det på listan också./ Podemos tatchar esto tambien
 
Sverigesemesterslistan / Cosas que hay que hacer en Suecia
1. Hoppa i vattenpölar / Saltar en los charcos de agua de lluvia (mejor mientras esta lloviendo).
2. Plocka blåbär / Recoger arandanos en el bosque.
3. Börja med fettbrännarturen, gå i skogen med ungarna / Caminar en la naturaleza.
4. Träffa de nya familjemedlemmarna / Conocer a los miembros nuevos de la familia.
5. Självplocka jordgubbar / Recoger fresas en el campo.
6. Äta Sibyllaburgare / Comer hamburguesas tipico quiosko ambulante.
7. Städa ur/Leka i lekstugan. / Jugar en la casa del Jardin.
8. Grilla korv i naturen. / Hacer perritos calientes en la naturaleza.
 
 

Skrivet den: 2015-07-20 Klockan: 11:58:59

Sv.sem. dag 9 - Fruntimmersfirning

(Esta semana es algo que se llama "la semana de las mujeres. En España se celebra un santo todos los dias, en Suecia cada dia hay un nombre. Y esta semana, la de las mujeres son: Sara, Margareta, Johanna, Magalena, Emma y Kristina - como nos llamamos en mi familia, yo, mi madre y mis hermanas. Esto, siempre (en los viejos tiempos) celebrabamos con tarta de fresas y como todos estabamos en el mismo lugar este año decidimos hacerlo otra vez.)
 


 
I vår familj heter vi Helena, Johanna, Sara, Margareta, Emma och Kaisa.
Känns det igen?
Fruntimmersveckan >>>.
Nästan...
 
I går började denna veckan med Fredrik. Så följer: Sara, Margareta, Johanna, Magdalena, Emma, Kristina. Helena och Kaisa kommer lite eftersläntarande efter.
Men vi har alltid firat denna veckan med JORDGUBBSTÅRTA.
Eller alltid och alltid.
På den tiden då det begav sig. När alla var unga, lyckliga och hade tid ;)
 
Så när vi nu var samlade på samma ställe (förutom mamma då som inte var på plats i år) gjorde vi slag i saken och gjorde något symboliskt - fira namnsdagarna med tårta och samvaro.
Nya kusiner skulle läras känna och nybyggda hus skulle inspekteras.
Jag ska inte göra sånt - träffa bebisar och titta på hus.
Jag blir så himla sugen själv.
Fast jag vet att det inte är läge.
Men man kan alltid leka med tanken...
 
Jag pratar om hus nu alltså....ha ha.





















 
 
/Y - som tycker alla bor så fint här att hon vill ta med sig ett hus och köra ner det till LPa ;)
 

Skrivet den: 2015-07-19 Klockan: 13:30:00

Sv.sem. dag 8 - Leka i lekstugan

(Los niños solo pelean y pelean, no estan acustumbrados a tanto espacio, naturaleza y a correr libremente por las calles y en el bosque. Ellos, tanto como yo, tenemos que aclimatisarnos a Suecia.
El otro dia limpiamos la cabaña de jugar que hay en el jardin de mis padres y donde yo y mis hermanas con amigos jugamos cuando eramos niños. Y alli jugaron mis niños toda la tarde SIN pelearse y la madre podia estar mirando tranquilamente.
Viva la imaginacion y las cabañas.) 
 
 
 
 


 
Nu går det undan här.
Dagarna piper i väg så det bara viner om det. Jag tittar i almanackan och räknar dagarna som vi varit här och har en skum känsla i kroppen om att det snart är dags att åka hem igen.
Det är det ju inte.
Det är långt kvar.
Men jag kan liksom inte få in det i huvudet att ta det lugnt, njut, det är långt kvar. Mycket tid att göra saker, träffa folk och bara vara.
Det är konstigt.
Kroppen vill inte.
Den är inte van.
Den vill/kan bara stressa.
 
Andas...
 
Livet här i byhålan är lugnt.
Man ser inte en själ.
Alla är på semester.
...verkar det som.
 
Ungarna är uttråkade till max.
De är inte vana.
De (och faktiskt jag också) hade väntat sig att träffa på en massa jämngamla barn här på gatorna som cyklade omkring, sprang i skogen och LEKTE.
Så var det på min tid.
Så är det i Las Palmas.
Fungerar det inte så här längre?
 
Som tur är ska vi åka till Göteborg på onsdag och hälsa på spanska Göteborgs-släkten och kusinen.
Då blir det livat.
Då kanske det blir FÖR livat.
Och så klagar man på det ;)
Hå hå ja ja.
 
Skitungarna ja är uttråkade och bara bråkar med varandra, vill spela dataspel och se på TV.
Så skulle det ju inte vara.
Vi ska ju vara ute och njuta av naturen och öva oss i Svenska med dem vi möter på gatan.
Men de är heller inte vana.
Inte vana vid så mycket natur, utrymme och att springa fritt.
Vid friheten på landet.
De måste vänja sig också.
 
I förrgår så tog vi och städade ur lekstugan (som var en annan sak jag ville göra när jag var här) för att hjälpa fantasin och leklusten på traven.
Hjälp vilka roliga minnen jag har från den stugan.
Vad vi lekte där, alla mina systrar, jag och våra lekkamrater.
Den har varit skola, affär, slott, skepp och vad som helst.
Nu är den ett förråd och behövdes rensas ur för att kunna förvandlas till vad som helst.
 
Kalas blev det.
Lite städ, lukta gott och så de gamla leksakerna, från tiden det begav sig, på plats och sen var leken igång igen.
HELA eftermiddagen lekte de, ville inte gå in när det var läggdags och hela förmiddagen dagen efter.
Och inte ett bråk så långt ögat nådde.
Tänk, en lekstuga är livet.
 
 








 
/Y - som fick gamla minnen väckta av sin lekstuga.
 
 
Och då kan vi bocka av det på listan också./ Podemos tatchar esto tambien
 
Sverigesemesterslistan / Cosas que hay que hacer en Suecia
1. Hoppa i vattenpölar / Saltar en los charcos de agua de lluvia (mejor mientras esta lloviendo).
2. Plocka blåbär / Recoger arandanos en el bosque.
3. Börja med fettbrännarturen, gå i skogen med ungarna / Caminar en la naturaleza.
4. Träffa de nya familjemedlemmarna / Conocer a los miembros nuevos de la familia.
5. Självplocka jordgubbar / Recoger fresas en el campo.
6. Äta Sibyllaburgare / Comer hamburguesas tipico quiosko ambulante.
7. Städa ur/Leka i lekstugan. / Jugar en la casa del Jardin.
 
 

Skrivet den: 2015-07-17 Klockan: 23:45:00

Sv.sem. dag 7 - Uteliv i skog och trädgård

(Ayer habia sol. hoy habia sol, no puede quejarme del tiempo. Toca madera...
El jueves fuimos a pasear mas en el bosque (la caminata obligatoria de la mañana) y por la tarde estuvimos en el jardin. Hecho mucho de menos tener un jardin donde poder cultivar y poder caminar descalsa en el cesped. Tambien he empezado un projecto con palos para la boda de mi hermana. Mi padre no esta muy contento con todos las ramas que recogemos en el bosque y colocamos en el jardin. ja ja. Vamos a ver como termina esto.)
 
 
 

 
I går har det varit sol.
I dag har det varit sol.
Jag kan inte klaga på vädret, peppar peppar ta i trä...
 
Den obligatoriska morgonpromenaden i skogen, som vanligt, började dagen.
Och denna gången MED gummistövlar.
Naturligtvis regnade det inte utan detta utmynnade bara i ett par nya skoskav på turistfötterna.
Fast det var bra lerigt i skog och mark efter regnet så det var befogat med stövlar.
 
 









 




















Just denna dagen var vi lite sega i starten på morgonen, som ju gör att vi kom i väg sent på rundan, så vill man ju stanna både här och där längs rundan, både som liten och stor, speciellt om det kommer väldigt nyfikna kor som vill bliga på en eller man vill fånga just det där magiska ögonblicket med kameran och föreviga det inför framtiden, och det gör ju att en en-timmes runda lätt blir en tre-timmars och så ska det ju insamlas diverse fina grenar till ett bröllopsprojekt + solmogna smultron, som jag aldrig sett i sådan mängd som detta år. Och allt detta gör ju att när man väl kommer tillbaka från MORGON-rundan, ja då är det redan eftermiddag och till och med lite senare än så och det är inte mycket kvar av dagen.
 
Men sånt är bra. För då behöver man inte känna nån press på sig att man måste hitta på saker på eftermiddagen. Utan man får lugnt och stilla (och nu talar jag BARA om de vuxna eftersom dessa ny-sverige-semesters-ystra barn inte har den blekaste om vad lugnt och stilla är just nu) bara sitta kvar i trädgården och bara vara.
 
Har ni hört så fint det susar i björklöven när vinden viskar i dem?
(OM man lyckas höra något när ovan nämnda semester-ystra barn skriker)
 
De däringa pinnarna från skogen ja.
De som, till min faders stora förtvivlan, vi släpar hem från skogen.
De som gör att just nu hela byn talar om de där tokiga utlänningarna som släpar hem pinnar från skogen.
De ska ju bli till festspiror till min lillasysters bröllop i september.
 
 
 






 
Jag fick googla lite och så visade hon mig en bild i en bok för att jag bättre skulle förstå.
Och nu är projektet i gång.
Ett, för tillfället ej exakt angett, antal pinnar från skogen, skall slipas och målas. För att sedan dekoreras med diverse buketter, ringar, hjärtan och band som ska fladdra i vinden.
 
Jag tror att jag är på rätt väg...
 
/Y - som blir ganska harmonisk av att får tälja lite i pinnar.
 
 

Skrivet den: 2015-07-16 Klockan: 23:59:33

Sverigesemester dag 6 - Örebrotripp

(El miercoles cogimos la guagua a la Ciudad Örebro, yo y los niños. Alli vive mi hermana pequeña y juntos con ella vimos la expocicion Open Art que esta en las calles de Örebro, abierto para todos.
Vaya Ciudad!
Magnífico con el castillo en el Centro.
Y mis padres nos invitaros a cenar en un quiosco legendario en Örebro y ahora puedo tachar este en mi lista tambien.)
 
 


 
I onsdags tog jag och ungarna bussen till Örebro för att hälsa på min lillasyster och för att kolla in stan lite.
Herre jisses!
Man kan betala med kort på bussen.
Och den har säkerhetsbälte.
Vilken lyx!
Man märker att det var länge sedan jag var i Sverige.
DET känns lite sorgligt.
 
Men Örebro ja.
Stan där jag föddes, där jag gick ett år på gymnasiet och sedan ett par år på gymnasiet.
Stan där jag var arbetslös tills jag tappade hoppet och flyttade till Göteborg.
Jag har många minnen från den staden.
 
Vad mycket har förändrats!
 
Det känns lite sorgligt det också.
Och roligt på samma gång.
Roligt för staden att den förbättras.
Tråkigt för mig som inte längre känner mig hemma.
Fast DET är ju mitt egna fel.
 
Örebro har ju "spexat" till det lite på gator och torg med något som heter Open Art >>>
Nån form av konstutställning, ute och inne, öppet för alla att se.
 
Nu är ju inte jag nån konstfantast och heller ingen konstkännare så jag ska egentligen inte alls uttrycka mig i frågan, men jag kan faktiskt inte känna att jag blir så himla impad av klä en husfasad med strumpbyxor, eller hänga upp overaller i gatubelysningen, eller göra ett monster av vattenslangar.
Jag trodde på något sätt att konst skulle vara fint.
Så himla insatt är jag ;)
 
Konst ska ju beröra och hade jag bemöda mig om att läsa i programmet så hade jag säkert förstått och blivit mer berörd än jag blev. Men jag får skylla på att jag hade skitungarna med mig och kunde inte koncentrera mig så mycket på att vara kulturell. Jag hade fullt upp med att vara orolig för att de skulle springa bort, trilla ner i Svartån eller slå ihjäl varandra på grund av nån bagatell.
FY.17.VAD.DE.BRÅKAR!!!
 
Läste detta idag och kände att jag slog huvet på spiken >>>
Det är jag i ett nötskal och jag känner mig lite trött och sliten på grund av detta.
Det är jobbigt att vara ensamstående ;)
 
Men det är kul att det händer roliga saker i Örebro och det fanns mycket roligt att titta på också: ett gäng jättepopcorn att klättra i, en gigantisk parkbänk att leka med och massvis med fiskmåsar att skrämma. Dock vet jag inte om just fiskmåsarna ingick i OpenArtandet...
 
 









På Stortorget har de tex byggt in statyn
som står där i nån slags torn så att man
kan klättra upp i det och kika närmare
på huvet på statyn som man ju, av
förklarliga skäl, inte ser på så nära håll
vanligtvis.
 


























 
På hemvägen blev vi ÅTERIGEN överaskade av ovädret UTAN regnkläder.
Vad är det med Sverige nu-för-tiden?
Är detta med överaskningsregn mitt i solskenet något nytt eller har det alltid funnits och jag glömt bort det?
 
Vi blev hemhämtade av mormor och morfar i bil, som tyckte att det var dags för oss att komma hem. De slog på stort och bjöd oss på middag på den legendariska Sibyllakiosken Deiles så nu kan jag bocka av det på min lista också:
 
6. Äta hamburgare i en Sibyllakiosk (inte så gott som jag minns det måste jag tillägga, men så är det ju med de flesta minnena tyvärr)
 
 


 
En mycket bra dag som NATURLIGTVIS avslutades med en massa bröllopssnack. Det är ju HON som ska gifta sig.
Och nu har jag fått bli ansvarig för festspirorna.
Jajjemen!
Vad nu detta är.
Jag får googla.
Återkommer i frågan.
 
/Y - lite mer kulturell nu än innan.
 
 
Sverigesemesterslistan / Cosas que hay que hacer en Suecia
1. Hoppa i vattenpölar / Saltar en los charcos de agua de lluvia (mejor mientras esta lloviendo).
2. Plocka blåbär / Recoger arandanos en el bosque.
3. Börja med fettbrännarturen, gå i skogen med ungarna / Caminar en la naturaleza.
4. Träffa de nya familjemedlemmarna / Conocer a los miembros nuevos de la familia.
5. Självplocka jordgubbar / Recoger fresas en el campo.
6. Äta Sibyllaburgare / Comer hamburguesas tipico quiosko ambulante.
 
 
 
 
 

Skrivet den: 2015-07-13 Klockan: 23:46:00

Jag har fått en släng av depression

...ja jag skriver en släng av, för som jag läste på internet (där man läser det mesta nu-för-tiden) så är depression en av de vanligaste folksjukdomarna på senare år. Så det vore ju konstigt om inte jag skulle åka på en jag också.
 
 

Jag visste inte att man kunde sitta i
Paradiset och vara ledsen...
 
 
För ett BRA tag sedan 
Det började för länge sedan men jag har inte velat erkänna det. Först ska man ju igenom förnekelsefasen; nej inte kan väl jag som är så frisk och stark råka ut för en sån. Sedan ska man ju igenom hopp- och förströstan-fasen; nej det här kommer att gå över av sig självt bara jag inte låtsas om det. Och till sist kommer ju uppgivelsefasen; nej, för 70-singen jag har nog någonting men varför ska jag gå till doktorn för, hen kommer ju bara att skratta åt mig.
 
Men det var på påsklovet, när vi var på hotell >>> (som jag FORTFARANDE inte har skrivit om) och jag läste den där boken som jag så turligt kom över >>>, då fattade jag äntligen vad det var som antagligen drabbat mig.
En helt vanlig depression.
Och inget att leka med enligt expertisen.
Fast jag hade förväntat mig att den skulle kännas lite glammigare. Man läser ju om den i alla kändisblaskor och då liknar det inget av det som jag känner.
Det var kanske därför som jag inte kände igen den.
 
Boken, som jag läste, hette ju Mysteriet i Mercy Close, och precis som vanligt så skriver Marian om ganska så dystra saker; att mannen lämnar en när man precis fått barn, att man blir misshandlad, att man förlorar sin käresta och som i denna: är deprimerad och får lust att ta livet av sig. Fast på ett sådant huvudet-på-spiken-sätt att jag inte kan låta bli att skratta rakt ut och rodna av igenkänningsfaktor.
Och i denna, som handlar om Helen som är privatdeckare och får ett spännande fall på halsen, samtidigt som hon kämpar med sin depression och självmordstankar, så beskriver hon just känslan som Helen har på ett sådant sätt att poletten trillade ner hos mig.
För 17!
Det är ju precis så som jag känner mig.
 
Jag fick en förmiddag ledig helt plötsligt och begav mig ut i parken för att köra min, numera bortglömda, fettbrännartur och lät tankarna sväva fritt.
Här gnetar jag runt runt i spåret och svettas tillsammans med alla andra hemmafruar som kämpar med sina ladugårdsdörrar till rumpor. Och säkert var det denna ladugårdsdörr till rumpa >>> som var en av de utlösande faktorerna till denna situationen.
Jag tänkte:
- Det finns säkert flera dussin här, som går omkring och känner precis som jag.
 
Så himla såpopraaktikt.
 
Medelålders kvinna som är missnöjd med sin kropp men för "oorganiserad/oengagerad" för att ta tag i saken och blir ännu besviknare och missnöjdare med sig själv på grund av detta,
som oroar sig över ett förlorat jobb eller brist på jobb som orsakar dålig ekonomisk stabilitet i familjen,
som har ett äktenskap som sjunger på sista versen eller i bästa fall gnisslar rejält i gångjärnen och drömmer om en man som "ser" henne och vet vad hon drömmer om,
som ständigt kämpar på yttersta gränsen mot ett 4-åringstrotts men ändå har dåligt samvete för att hon inte "gör mer",
och på grund av allt detta, skäller och gnäller på sin familj och är allmänt trälig, inte har lust med något speciellt, drömmer mardrömmar om nätterna och som gråter för sig själv inne på toaletten.
 
Japp, vi är säkert skitmånga där ute.
Det hjälper inte mig speciellt mycket.
Men jag fick ändå lust att skratta rakt ut åt det dråpliga i det.
Och lust att storgråta åt det tragiska.
 
Jag köpte mig en biljett hem.
Hem till mamma och barndomshemmet.
Jag ska ta barnen och åka hem och ta hand om mig.
Jag ska sitta i trädgården och göra ingenting, dricka vin och röka om kvällarna.
Jag ska försöka tänka på de där svåra tankarna som jag inte vill tänka på och försöka få ordning på dem.
Jag ska ha tid för mina barn och läsa god-natt-sagor, lära dem att knyta sina skosnören, plocka blåbär i skogen, tala om livet, fråga dem saker.......och LYSSNA på svaren.
 
Direkt efter att jag hade beställt resan ångrade jag mig.
Jag vill inte åka hem.
Jag har inget hem.
Inte där i alla fall.
Jag är vuxen nu och mitt hem är i Las Palmas. Det kommer kännas konstigt att komma tillbaka till barndomshemmet.
Och jag är själv en mamma nu. Jag kan inte komma rusande till min mamma. Det är inte samma sak som när jag var liten och fixade allt åt mig.
Jag vill vara kvar och fixa allt det där som känns jobbigt.
Fast ändå är jag rätt trött på det och behöver komma bort.
 
Ja, kort sagt: jag vet varken ut eller in.
Men ett säkert tecken på att något inte står rätt till är att jag helt tappat lusten att skriva. Jag kommer inte alls på något roligt, eller något som jag har lust att skriva om.
 
 
 
* * * * * * *
Sverigesemester dag 4 - På upptäckarfärd på MAXI
Idag när vi gick upp regnade det och det var dags att åka till det lokala matvaruhuset MAXI. Att åka till en mataffär är det bästa man kan göra när man är på semester. Skit i souvenirbutiker och hantverksmarknader. I matvaruaffären hittar man de bästa presenterna och typiska sakerna.
 
En egen liten kundvagn och en timme att botanisera fritt - det är lycka det.
 
 


 
Jag kom hem med det mest nödvändiga. Vi hinner väl dit en andra gång hoppas jag, innan det blir dags att åka hem.
 
/Y - stolt ägare av två chipspåsar och två nya kex-sorter.
 
 

Skrivet den: 2015-05-13 Klockan: 12:51:22

Jag har sett filmEN

...fastän jag till slut var så säker på att jag inte skulle göra det. Och den var inte som jag trott.
Inte alls!



 
Ja denna förmiddagen blev inte alls som jag hade tänkt mig.
Fast när blev det som jag hade tänkt mig egentligen?
Morgonlektionen blev inställd hux flux och jag hade TÄNKT mig att jag skulle ha jobbat ifatt lite på ett par saker som behövdes få gjort. Men så fick jag fingrarna på FILMEN.
50 nyanser av grått....
 
Och det är nästan inte så att jag vågar skriva om det, för det har blivit så mycket kallablik om både böckerna och filmen.
 
Jag avslutade bok nummer tre för nån vecka sedan efter att ha hållit på och traglat med dem i vad som känns som i en evighet. Inte för att de var outhärdliga utan för att tid och tillfälle inte har getts. Eller ork och lust heller för den delen.
Men det var i alla fall med en känsla av: Väl Utfört Arbete, som jag lade den ifrån mig och det kändes ganska skönt att få det avklarat. Inte som med andra böcker då det kan kännas som att man tar avsked av en kär vän när man måste ställa in den i bokhyllan igen.
 
Det var ju bestämt att jag och Älsklingen skulle ha gått på filmen, gått ut och ätit, talat om livet, blivit lite på kanelen, haft barnvakt och BARA varit vi två för en afton.
Jag hade till och med köpt hans outfit för kvällen.
Kavaj och slips, naturligtvis!
Vi skulle ju komma i stämning ;)
 
Men någon blev sjuk, tillfället gick i stöpet, livet gick vidare och chansen har försvunnit.
Nu är vi på ett helt annat kapitel i livets bok och planerna finns inte längre där.
Inte lusten heller...
 
Hur som helst, jag har ju hört så mycket om filmen, sett så många skämt om den och talat med väninnor som varit och sett den, och det jag hört har inte känt så bra.
Dessutom så VET jag ju att om man har läst en bok så är det sällan som filmen lever upp till bokens rykte och jag kände på mig att jag skulle bli besviken på filmen.
Skådespelarna var heller inte som jag hade tänkt mig och just denna boken hänger ju mycket på skådelspelarna och att de ska matcha ens egna fantasier.
Mr Grey var inte alls i min smak och fick inte alls igång mig om man så säger.
 
Nu fick jag i alla fall händerna på filmen denna förmiddag när jag hade så mycket annat som jag ville göra och jag körde den klassiska repliken:
- Jag ska bara kolla på förtexterna så får vi se vilken känsla jag får.
...med mig själv.
Det gick åt skogen.
Jag fastnade direkt.
Jag såg hela filmen i ett svep och det blev inte ett smack av med det som jag egentligen skulle ha gjort.
 
Och kanske var det de låga förväntningarna som gjorde att det blev så bra till slut.
Jag känner mig skitnöjd.
Låga förväntningar är nyckeln till framgång verkar det som.



 
Åsikterna om böckerna och filmerna får vi ta en annan gång, för det finns fortfarande mycket att tala om där. Men nu ska jag iväg till hårfrisörskan med terroristen Lillskatten som tog saxen i egna händer här-om-dagen och bestämde sig för att bli korthårig.
Tack för det, säger jag. Nu fixade hon något som jag gått och funderat på, alldeles på egen hand och utan att jag behöver känna mig skyldig.
Sån hjälp kan behövas här just nu när vi är mitt i 4-års-helvetet from hell.
 
/Y - en väldigt trött i själen men nöjd kvinna just nu

Skrivet den: 2015-03-25 Klockan: 13:55:00

Alexander 8 år

....och det är inte förens jag går igenom korten från det gågna året, som jag egentligen inser hur lång tid som förflutit och vad mycket vi har gjort.
Och hur STOR Guldklimpen egentligen blivit.
Han är ju fortfarande min lilla klimp.
....i mina ögon.
 
 
 
 
Det är onsdag (två dagar kvar till påsklov!!!), tre dagar sedan hans födelsedag, Alexander är fortfarande hemma efter feber-sjukan som han haft, men idag har han bara 38 grader och är piggare.
Och det är SVINKALLT och blåsigt, med vissa inslag av regn, i Las Palmas.
Jag tar tillbaka ALLT om att våren och värmen hade kommit hit.
 
Alexander åtta år ja.
Min lille (store) kille.
Jag läser vad jag skrev förra året >>> och det stämmer in ganska så bra på detta året också.
- Det har tappats flera tänder, dock bara 4 nya, till allmän förtvivlan här hemma.
- Det har blivit lite bättre med data-spels-humöret. Håller man fast vid regler, konsekvenser och agerande så ger det tydligen utdelning ;) (peppar, peppar ta i trä).
- Regler accepteras ganska så bra, fast bryts också i skydd när ingen ser. Det är väl så det ska vara antar jag.
- Han tror fortfarande på Tomten och Tandfeen (tror jag i alla fall för han har inte sagt något). Något som Lillasyster vid 4 års ålder redan insett inte riktigt är som de vuxna säger.
 
Och det kanske sammanfattar Alexander lite: han är lite oskyldig, lite naiv, gör som man säger, tror på det man säger. En kalasbra egenskap som värderas högt, MEN som också kan bli hans största svaghet här i livet.
Precis som hos mig.
Vi vill ofta andra så väl att vi många gånger själva råkar illa ut och blir utnyttjade.
Men till skillnad från mig så är Alexander mycket starkare och stabilare i sig själv. Han tar inte så illa upp när andra skrattar åt honom. Han bryr sig inte så mycket. Han kör sitt race. Påminner mig lite om Tjuren Ferdinand nu när jag tänker efter.
 
Jag vet inte riktigt hur jag gjort, eller OM det är jag som gjort det, men självsäkerheten finns där hos honom och han kommer att bli en klippa när han blir vuxen. Det känner jag på mig.
Det ville jag verkligen ge mina barn, en trygghet i dem själva att de tror på sig och inte bryr sig så mycket om vad andra tisslar om.
Att de vet att de är bra.
Att de vet vad som är rätt.
Och att de har en styrka att gå emot strömmen om det är det som de känner att de måste.
 
Alexander har till exempel börjat på dans.
Det var ju dags att leta reda på en fysisk fritidsaktivitet åt honom. Han har ju svenskan som han går på, men det behövdes också något fysiskt.
Det räcker inte med att komma hem efter skolan och vara här hemma och vänta på att allt ska bli klart med tvätt och stryk och plock och fan och hans moster som ska göras här hemma innan vi kan gå ut i parken. OM vi hinner gå till parken.
 
Det blir en massa fläng fram och tillbaka när allt ska klaffa. Och visst blir det en extra utgift, dock inte så farligt som jag trodde. Men det funkar så bra nu och han tycker att det är så roligt.
BRA!
Pappa ville ju att han skulle börja spela fotboll, hey vi är ju i Spanien, går inte att undvikas. Men jag såg att han gillade att dansa och han var helt med på noterna när vi letade upp en kurs åt honom.
Visst är det svårt för en kille som aldrig "fått" dansa innan. Men bara viljan och glädjen finns där, och så övar vi lite hemma när det finns tid, så ser det lovande ut.
Han har bestämt att han ska bli showman ;)
 
Jag har hört att han blivit retad i skolan för dansen (av de tuffa fotbollsspelande killarna) men det bryr honom inte. Vi har talat om detta han och jag och jag försöker säga att han inte ska bry sig, att det är viktigt att göra det man själv vill och att det är DE killarna som KAN dansa, som alla tjejer vill ha ;)
Och det är tydligen inte så roligt att reta någon som inte blir vare sig arg eller ledsen, verkar det som.
 
Det är fortfarande jätteroligt med kiss och bajs här hemma. Jisses! När ska det ta slut.
Men också mognare grejer som att läsa egna böcker och FÖR lillasyster. Skriva egna historier. Och bygga upp stora städer av LEGO.
 
Det går fortfarande bra för honom i skolan och han är en av de bästa i sin klass. Läser och skriver jättebra. Räknar lite sämre och håller på att lära sig engelska.
Hoppas verkligen att skollusten håller i sig men jag börjar få lite ångest för, hur i hela friden, man gör när tonårs-uttråket kommer. Jag kommer ju ihåg hur det var.
 
Och en ny epok har inletts.
Alexander har varit själv hemma ;)
Nu när han varit sjuk har han varit själv hemma medans jag gått och lämnat Irma i skolan.
Det är stort.
Både för han och mig.
 
Och så detta med lillasyster.
Att det är så himla roligt att reta henne.
Reta, reta, reta och rätta och säga att hon har fel. Visa att han är stor och kan mer saker.
Det tar aldrig slut.
.....fast jag kommer ihåg detta också.
JAG är ju storasyster och den som har vetat bäst och hela tiden velat tala om det.
Så är det ju ;)
Och lillasyster, vårt lilla åskväder, går igång på 100 cylindrar.
Jämt!
Var 5:e minut.
Världskrig.
 
Hå hå ja ja.
 Man vet att man levet.
 
ÅTTA år - Min Guldklimp, min förstfödde, The One and only ALEXANDER.
 
Grattis!
Mamma är så stolt över dig.
 
/Y

Skrivet den: 2015-03-23 Klockan: 13:29:27

Här firar vi en åttaåring i dag

....eller firar och firar, han ligger sjuk i sängen och vi äter tårta. 










Inte varje dag man får äta tårta till frukost. 






Alexander, alias Guldklimpen fyller åtta år i år idag och är hemma och är sjuk. 
Vi skulle ha firat födelsedag igår men vi fick ställa in det och tårtan blev kvar i kylskåpet. 

Vi får festa en annan dag och får fira lite lugnt i dag. 
Tårtan måste ju ätas upp. 

Alexander ja, han är stor nu, snart tonåring. Han kommer att bli någons drömprins en dag. Det är jag säker på. 
Men det återkommer jag till. 
Nu ska vi äta tårta.
.....och jobba. 

/Y

Skrivet den: 2015-02-27 Klockan: 13:56:24

#FUCK CANCER#

Fick precis veta att det inte gick längre. 
Ta hand om er och håll era nära och kära hårt. 

En liten ängel kom. 
Log och vände om. 

......jag HATAR den dikten. 



• • • • • •

Fredag!
 
#TGIF
 
Jag satt och skvallersurfade på Facebook och åt min arbetslöshetsfrukost.
I lugn och ro.
Vad skulle jag gnälla om idag på bloggen?




 
Pang!
Rakt i nyllet.
Och jag klarar inte av sånt här. Och ändå är det ju så viktigt att JUST klara av det och försöka göra någonting åt det.
 
Jag trillade rakt in på denna sidan >>>
En tjej som, precis som jag trillat över historien om lilla Junis 6 månader som fått komma hem från sjukhuset för att DÖ i lugn och ro tillsammans med sina näraste och käraste.
I cancer!
Herre Gud vad allt annat känns trivialt just nu.
Mammans Instagram berättar allt #fr0kenflink (en nolla i froken) >>>




 
Familjens näraste och käraste sitter och pärlar armband för att samla in pengar till Barncancerfonden och för att stödja familjen. >>>
Jag brukar inte göra sånt här annars, men jag klickade hem SEX stycken armband på en gång.
Ett till MAMMA & PAPPA.
Ett till syster EMMA.
Ett till syster SARA.
Och TRE till mig för att påminna mig om oss och våra TVÅ "skitungar" som jag haft sån tur att få (peppar, peppar ta i trä, vitlök och klipp i sten för att vara på den säkra sidan).
Ta vara på det ni har och känn KÄRLEK.




Sök på #junisbandet

 
Jag kan bara uppmana er att sprida och hjälpa så gott ni kan >>>.
 
Och där blev den fredagen inte som jag hade tänkt.
Men vad har jag att gnälla om....
 
 
/Y
 
PS Håller er informerade om när armbanden kommer. DS

Skrivet den: 2014-12-31 Klockan: 17:45:25

Här förbereder vi oss för ett nytt år

.....och jag blir VERKLIGEN superimponerad när jag kikar på besöksstatistiken på bloggen och inser att det är jättemånga som kikar in här, dag efter dag, fastän jag skött den jättedåligt på sista tiden.
Tack!




 
I en veckas tid har jag försökt satt mig ner här för att berätta vad det var som hände i jul, vad som fortfarande händer och hur vi har det.
Men det går inte.
Det känns för svårt.
Jag vet inte vart jag ska börja.
 
Det var en släng av super-överdjävlig-"värreänPMS"-4-års-trots-kris.
Jag vet inte vad som utlöste det hela.
Jag vet inte vad det beror på.
Jag vet inte hur jag ska hantera det.
 
Jag har gråtit så mycket.
Hela julen.
Vi har bråkat, skrikit och betett oss hemskt.
Familjen har varit mer slittrad än någonsin och vi har inte ens haft varandra.
Alla har varit involverade och varit ledsna.
Det har blivit FÖR mycket.
Och det känns mig övermäktigt att berätta om det just nu.
 
...kanske lite längre fram

 
Men idag vill jag vara glad(are).
Idag vill jag känna hopp inför en ny tid, ett nytt år, nya oskrivna dagar då man kan göra ALLT bättre och bra.
Hopp!
Det är väl det som nyår är.
 
Så vi laddar upp här inför kvällens familjekalas.
Jag känner ingen stress.......
.....över det organisatoriska.
Det blir som det blir.
Jag är mycket mer orolig och stressad över det familiäriska (4-års-trotset), hur det ska gå.
Det får väl bli som det blir med det också.
Idag vill jag sitta ner med god mat och sällskap, glittra med ögonen och känna FRID.
 
Och detsamma önskar jag er också.
Frid.
Frid i hjärta och sinne.
Och hopp inför 2015.




 
 
GOTT NYTT 2015!
jag återkommer....
 
 
/Y

Skrivet den: 2014-12-24 Klockan: 12:57:00

Här är det jusltök och tårar

....efter att jag läst polisens inlägg på Facebook om  hur de får hämta en ensam och rädd flicka som sitter i hallen och gråter för att hennes föräldrar är fulla och bråkar. Och julens förväntningar gått om intet.
Visst är det hemskt att en del barn har det så...
 
 


 
Men tänk om det är mamman som sitter i hallen och gråter och är rädd.
....för sina barn.
....för julen.
....för att förväntningarna gått i kras.
 
Ursäkta att jag kommer här med mina depparhistorier mitt i julskinkan och familjeidyllen.
Men här är det inte alls roligt idag.
 
Men precis som Emil i Lönnebergas mamma så hoppas jag att genom att skriva ner mina tankar och historier så kommer de inte längre att vara så hemska. Och genom att bevara dem inför framtiden så kanske de kan hjälpa någon annan.
Även om jag INTE har några svar på något att komma med.
 
Jag försöker justöka här hemma och undvika att gå upp i limningarna medans terroristerna härjar här hemma.
Jag fyller på allt eftersom tankarna kommer.
 
9:30
Otrolig sovmorgon i alla fall.
Lillskatten-terroristen verkar verkligen ha varit utmattad. Vi kan väl i alla fall hoppas på att det kan vara en av anledningarna till att hon varit så överdjävlig på sista tiden.
 
Laxen gravade jag in förra veckan - Hejja Yohanna!, så den ligger i kylskåpet och väntar. Redan färdig.
DOCK! fanns det ingen dill, så jag fick grava med koriander.
Eller det FANNS dill. På det superstora-långtbort-shoppingcentrumen med aslånga köer. Jag sket i det. Koriander gick ju bra på midsommar. Dillen i den svindyra gravlaxsåsen från IKEA får räcka.




 
 
 


 
 
* * * * * * * * * * * * *
MEN!
Jag funderar på att göra det allra hemskaste mot mina barn här på julafton.
Avboka Tomten.
Eller jag tror i alla fall att Tomten kommer att ha ett allvarligt snack med terroristerna och att julklapparna kommer att bli konfiskerade på obestämd framtid.
Får man göra så?



21:30
Nej nu skiter jag i detta med att deppa. Nu tar jag jul. 
Tre av fyra är finklädda och glada i alla fall. 

GOD JUL!!!!

....från Familjen Kaos. 






 
/Y

Skrivet den: 2014-12-24 Klockan: 02:09:30

Här är endast Yohanna vaken

....på uppesittarkvällen som blev en paketinslagarkväll. 

Jag sitter och gör en lista på vad jag vill göra i morgon så att jag ska kunna sova. 
Bättre att ha tankarna på pränt med ordning och reda än att de flyger kring i skallen och oroar mig. 







Julstämningen vill inte riktigt infinna sig. 
Jag tänker INTE önska God Jul från oss än. För i morgon jobbar Älsklingen och det är vanlig dag för oss tills han kommer hem och vi får ta julafton. 

Jag saknar de svenska jularna. De var så mycket MER. 
Här är det bara ett par futtiga timmar på julaftonskvällen. 
POFF!
Säger det och så är det över. 
Jag hinner aldrig riktigt njuta. 








Och så har vi haft det riktigt bråkigt hemma hos oss på sista tiden. 
Riktigt bråkigt. 
Otrevligt bråkigt. 
Tonårsbråk, fast i 4-års-åldern. 
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det och det gör mig ledsen. 
Det gör mig rädd för att vi kommer att få en riktigt otrevlig jul. 

Men just nu är allt lugnt och skönt...







Förra veckan var jobbig. 
Jag blev dyngförkyld efter Lucia. 
Stress och nerver. 
Farliga saker det ;)
Så jag har inte riktigt kommit ikapp i julstämningen än. 

Försjuttsingen vad mycket gnäll och depp det blev nu. 
Det är bara för att alla ligger och sover utom jag. 
Och inte nån glögg heller har jag tatt mig. 
Ha ha, gå och lägg dig Yohanna!

Återkommer med julhälsning från Familjen Kaos. 
Ha det så trevligt i morgon tills dess. 

/Y

Skrivet den: 2014-12-09 Klockan: 23:51:07

Här har man fått en specialleverans

....när eleverna som turistat i Sverige ställde en hel burk med smågodis på katedern i morse. 

....forna tiders röda äpple. 
Och fungerar lika bra. 






Kan ni fatta att de kom ihåg sin gamla lärarinna. 
Det hade jag verkligen inte trott. 
Hoppats på, ja. 
Men inte förväntat mig. 

Det var nära att jag började böla där på stört. Så glad blev jag. 

Ville bara berätta det. 

Jag är lite splittrad just nu. 
Läst just på fejjan att jag håller på att bli moster. 
Tänk att man ska behöva bli informerad om sådant på fejjan. 
Nästan så att jag började böla för andra gången idag. 

Skickade undran till mamma och fick det bekräftat. 
Det är ju förjäkligt detta med att vara utvandrad. Helt avskild från händelsernas centrum. 

Så jag har tankarna på annat håll just nu. 

God natt!

/Y

PS lugn, bara lugna. Det kommer mer Sverigerapporter. Eleverna har fått i läxa att skriva om sina upplevelser. Fler frågor? DS

Skrivet den: 2014-12-05 Klockan: 00:33:18

Här ska det vinnas

...har vi beslutat här hemma efter att fått nys om en tävling där man kan vinna gratis inträde till VÅR Angry-Birds-Park här på Gran Canaria.
 
 
 
 
Ja, timmen är sen och jag har inte fått någon rapport än från mina Sverige-turister som skulle vara på jazz-klubb ikväll.
Jag hoppas att de inte kommit bort sig, för planet hem till Gran Canaria går i morgon.
En vecka har förflutit.
 
Istället ska jag berätta om något fint jag fått vara med om ikväll.
Att måla...
 
För ett tag sedan fick jag reda på att man kunde vinna biljetter, inne hos Meekatt, till Angry Birds-parken här i Puerto Rico där vi har vår sommarstuga.
Där har vi ju varit ett par gånger.
Alltid lika roligt och uppskattad av ungarna.
Men det är ju inte gratis att gå in där.
Inte som på Lek-och Buslandet hemma i Örebro. Där alla vuxna går in gratis i barns sällskap.
Åh nej då.
Långt ifrån.
 
Så vinna en tävling skulle ju sitta fint.
Vi ska ju dit i sommar igen.
Det kan jag ju hoppa upp och sätta mig på.
 
Så då skulle vi tävla hade jag tänkt.
Men tiden går och jag kommer inte till skott.
Det är så himla mycket som ska göras och på något sätt så hamnar det där som inte är kniven-på-strupen längst nere i to-do-högen.
Som att läsa godnatt-sagor om kvällarna.
Lära ut hur man knyter rosett på skosnörena.
Laga frukost tillsammans.
Ligga i sängen och gosa (fast just DET är vi ganska bra på om lördagsmornarna).
Städa det där skåpet, eller BAKOM det där skåpet i köket......JA det är nödvändigt ;)
Leka med de där Barbysarna.
Ja sånt där som ska bli fina familjeminnen tillsammans.
 
Men ikväll kom jag till skott.
Ikväll tog jag mig i kragen.
Guldklimpen och jag satte oss ner och ritade det där tävlingsbidraget och det blev så jäkla bra.
Och vi hade det så trevligt.
Efteråt, när jag nattade honom, sa Guldklimpen:
- Du mamma, vi borde pyssla lite oftare tillsammans.
Och det var ju som att vrida om en kniv i hjärtat på mig. För visst, jag VET ju att vi borde göra sånt där lite mer ofta.
 
Jag vet ju....









 
Passa på och ta tillfället i akt ni också till att rita med era små.
Och speciellt om ni ska till Gran Canaria.
 
....fast ni behöver väl inte skicka in era bidrag.
Jag menar, då blir det ju mindre chans för oss ;)
 
/Y

Skrivet den: 2014-09-09 Klockan: 08:52:23

Här har vi varit på relax

....när vi i söndags åkte iväg på Älsklingens födelsedagspresent, SPA med hans jobbarkompisar. 






Igår var det helgdag här. 
Älsklingen har fortfarande semester. 
Skolorna börjar idag. 
Och vi mjukstartar här. 
Jag försöker att hålla stressen borta. 

Första veckan på jobbet var hemsk. 
Hemsk så att säga att den var jättestressig. Flänga hit och dit med ungarna som fortfarande hade sommarlov. Försöka hinna allt och inte komma försent. 
Jag gick på högtryck. 
Jag tror inte ens att jag sov när jag sov på nätterna. 

Förra veckan var lugnare. 
Denna veckan är också lugn. 
Nästa så börjar helvetet när Älsklingen börjar jobba och ungarna ska till skolan. 

Jag är lite orolig. 
Jag tycker inte om att pressa mig till det yttersta. 
Jag har märkt att när jag är trött, och då menar jag inte sömnig utan utmattad, ja då förändras hela jag. 

Jag får nån konstig känsla av att leva nån typ av mardrömsliv. Tappar hoppet. Blir negativ och ledsen. 
Får det svårt med att se meningen med livet. 
Jag tycker inte om den stämningen. 
Jag aktar mig för att komma dit. 

Förra veckan var det nära....

Därför var det så skönt att vi kunde åka iväg på den hör SPA-upplevelsen hela söndagen. 
En hel dag bara med att tänka på dig själv och njuta. 
Guld värt. 
Även om jag bara somnade hela tiden. 
En annan sak med att vara nära den farliga gränsen. När jag väl slappnar av så somnar jag överallt. 
Men det får vara så. 
Jag tror att det är kroppens sätt att återhämta sig och samla krafter. 

Men vi var på SPA - Krabi SPA, Paradise Hotels Calimera i Maapslomas. 
Först relax-avdelning och sedan all-inclusive-häng vid poolen. 






















































































En dag att minnas. 
En dag att lägga till förrådet av karameller i hjärtat att ta fram när det blir jobbigt. 

/Y

Skrivet den: 2014-09-05 Klockan: 09:17:12

Här fick jag sitta bredvid och titta på

....när Älsklingen tog ungarna till stranden igår medans jag jobbade. 








Älsklingen har semester nu och är hemma med skitungarna medans jag jobbar. 
Det är UNDERBART. 
Livet har lugnat ner sig lite och jag behöver inte flänga och stressa fram och tillbaka så. 
Jag kan ta det lite lugnt. 

Men å andra sidan är det fördjäkligt. 

De är hemma och roar sig medans jag sliter som ett djur inne i skolrummet. 

Igår tog han dem till stranden och jag fick foto-rapport på whatsappen med jämna mellanrum. 
Jag som har gått här och väntat hela sommaren på att det ska bli fint väder för att ta dem dit. Och så blir det kanonväder NU när jag jobbar. 

Det är alltid så ;)

Det har varit molnigt och mulet i Las Palmas hela juni, juli och augusti. Nu, när skolorna ska börja nästa vecka smäller det till och blir strålande sol från klarblå himmel. Och jag kan slå vad om att vi får högsommar nu i september och oktober här i Las Palmas. 
Så var det förra året också. 

Så ska ni semestra i Las Palmas och vill ha sol-och-badväder, så är chanserna störst i september och oktober. 
När skolorna börjat och folk börjat jobba igen efter semestern. 
Fast då blir det ju lugnast på stranden också. 













Så jag fick rapport från en perfekt semesterdag från Familjen Kaos igår. Fast utan mig. 
Och jag jan inte låta bli att bli lite avis och undra om de MÅSTE ha så förbaskat kul utan mig ;)

/Y

Skrivet den: 2014-08-23 Klockan: 00:28:42

Här får man lära sig om hur man inte blir våldtagen

....och jag kan inte hjälpa att jag tycker att det är att börja HELT i fel ände. 






Jag hann inte sätta mig in så mycket i ämnet, men troligtvis var det så att Spanien gått ut med ett gäng råd och tips till kvinnorna här om hur man ska bete sig för att INTE bli våldtagen. 

Ett av dem var visst att dra för gardinerna i hemmet så att ingen potentiell våldtäktsman skulle kunna bli provocerad och få för sig att bryta sig in och våldta personen i fråga. 

VA!

Är inte det lite som att säga åt parkerna att inte se så inbjudande ut för att hundarna inte ska skita i dem, eller rättare sagt att hundägarna inte ska låta dem. 
Vart ligger egentligen ansvaret?







Bilden från en kampagn i England:
1. Lägg inte droger i kvinnors drycker. 

2. Om du ser en kvinna som är ute och går själv, låt henne vara ifred. 

3. Om du stannar för att hjälpa en kvinna vars bil hat gått sönder, kom ihåg att inte våldta henne. 

4. Om du befinner dig i en hiss och det stiger in en kvinna, våldta henne inte. 

5. Bryt dig aldrig in i en kvinnas hus via fönstret eller en olåst dörr. Hoppa inte på henne. Våldta henne inte v

6. Be dina vänner om hjälp!
Om du är oförmögen att hålla dig ifrån att hoppa på folk, be en vän att gå med dig när du är på allmänna platser. 

7. Glöm inte:
Det är inte sex om du gör det med någon som sover eller är medvetslös. - det är en våldtäkt!

8. Ha alltid en visselpipa med dig om du är orolig för att du kommer att attackera någon av en olyckshändelse. Du kan ge den till den personen som du är tillsammans med gör att den ska kunna kalla på hjälp. 

9. Glöm inte: ärlighet är den bästa inställningen. 
Om du har intensionen att ha sex med din date, oavsett om hon vill det eller inte, berätta direkt för henne att det finns en stor risk för att du kommer att våldta henne. Om du inte berättar det för henne kan hon ta det som att du inte har några planer på att våldta henne och oförberett känna sig trygg. 

10. Våldta inte. 

Vad sägs om kemisk kastering ( heter det så för kvinnor också?) på direkten?

Denna skylt är ju så hejdlöst roligt, just för att det är så tragiskt att det är absurt. 
Vad är det för värld som vi lever i?

/Y

PS För dem som kan spanska så kan man läsa hos en som HAR satt in sig och beskriver situationen bra : Juan (https://juanglujan.files.wordpress.com/2014/08/stop-violacic3b3n.jpg) DS

Skrivet den: 2014-07-30 Klockan: 13:42:15

Här funderas det på sånt som jag inte vill tänka på

....utan hellre bara stoppar huvudet i sanden inför och skjuter på framtiden; raseriutrott.
 
Jag brukade ju skriva om skitungarnas alla faser och åldrar.
Brukade.
Detta var sista gången jag skrev om Lillksatten >>>
Och detta om Guldklimpen >>>




 
Ja, Guldklimpen har jag ju skrivit om som vanligt, men Lillkskatten har jag inte velat skriva om.
Jag vet inte vad jag ska skriva.
Det är så tråkigt.
Jag vill inte skriva om allt detta tråkiga.
Men samtidigt så är det nog väldigt nyttigt att just skriva om det.
Få det på pränt.
Få lufta sig.
Få det dokumenterat, så man kan gå tillbaka till det nån gång i framtiden och faktiskt kunna peka på det och visa att SÅ HÄR VAR DET. Nån gång när Lillskatten kommer i den "hemska" tonåren och säkert kommer att bli förbannad på hur vi behandlat henne som liten och att vi var enna riktigt dåliga föräldrar.
Jag har varit med om det.
Jag vet hur det är.
 
Lillskatten påminner så mycket om sin moster och faster.
Både Älsklingen och jag är lugna som filbunkar.
....tills det brister.
Men både moster och faster har varit/är två tempramentsorkaner ;)
Hon brås på sin faster som kan explodera på tre sekunder och bli rasande. Men sen efter 5 minuter skiner som en sol och allt är rosaskimrande igen.
Och på sin moster, som blev så himla rosenrasande som liten, att det är helt omöjligt att få kontakt med henne och bara skriker tills hon får sin vilja igenom.
 
Lillskatten är hemsk.
Hon förstör våra liv (och det skär i hjärtat att skriva det).
Och jag vet inte hur jag ska hantera detta.
Hur jag än gör så blir det fel, tycker jag.
 
Det började precis på sommaren när hon skulle fylla tre. Och när jag nu läser om 2-års-perioden ser jag att vi fick lite förvarningar även där.
Det började tvärt.
Raseriutbrotten.
Över ingenting.
 
Kommer ni ihåg köttbullarna på Ikea? >>>
Då var det en sak som hände lite då och då. Kanske nån gång om dagen.
Nu händer det flera gånger per dag.
OCH på natten.
Vi går som på nålar här.
När?
 
Förra sommaren kommer jag ihåg att hon kunde vakna på natten och skrika: VATTEEEN!
Jag hämtade vatten.
- Inte SÅÅÅÅÅÅÅNT vatten. Gas-vatten!!!!
Suck!
Jag hämtade gas-vatten.
Fortfarande skitförbannad och kastade vattenglaset i golvet.
Superarg kunde hon storma ut i köket för att själv ta vatten. Bli arg för något annat. Slänga sig på golvet. Skrika och yla.
Mitt.i.natten.
Vi bara stog och gapade.
Inget vi gjorde hjälpte.
Hon blev bara argare.
Försökte vi trösta och lugna så slogs hon bara.
 
Nu har vi en vattenflaska vid sängen. Den får hon. Sen får hon skrika så mycket hon vill om annat vatten. Jag springer inte mer på nätterna.
 
Hon kunde ha mardrömmar på nätterna och skrika:
- Neeeeeej! Jag vill inte.
- Inte såååååå!
Kasta sig i sängen. Dunka huvudet i stenväggen.
 
Nu händer det:
- när det ska tas på skor.
- om skrynklor på strumporna.
- när det ska tas på kläder.
- när det ska ätas.
- om vad som helst som kan vara en motgång.
(dock INTE vid tandborstningen >>>, tackar för det)
 
Det verkar som att hon har så mycket känslor i kroppen så att det bara bubblar över. Hon vet inte hur hon ska hantera dem. När hon blir arg så kokar det över i huvudet på henne.
Och det går inte att få kontakt.
 
Och folk bara säjer:
- Men hon är ju så söt. Hon är ju så liten. Låt henna vara. Låt henne få som hon vill.
Och säjer åt Guldklimpen att:
- Du som är så stor. Bråka inte med henne. Strunta i henne.
Men jag tycker inte att det är rätt.
Bara för att man är liten och söt ska man inte få bete sig hur som helst och komma undan med det.
Jag tycker synd om Guldklimpen.
 
Och jag kommer ihåg hur det var.
Min lillasyster var likadan.
Och så liten och söt.
Och elak.
Och skrek tills hon fick sin vilja igenom.
Ingen trodde på mig när jag försökte berätta hur hemsk hon var hemma.
Ingen trodde att min lillasyster kunde vara så hemsk och elak.
Hon som var så liten och söt.
Och trevlig mot ALLA utanför familjen.
Och det kändes som jag ALLTID fick ge med mig.
Så att hon inte skulle skrika, få raseriutbrott, sparka hål i dörren osv.
Och jag var så arg på henne.
Och är fortfarande.
Och jag vill inte att Guldklimpen ska få samma känslor för sin lillasyster när han växer upp.
 
Senare så sa min lillasyster upp bekantskapen med mig och våra föräldrar för hon tyckte att hon blivit fel behandlad av oss.
Så nu slipper jag att vara arg på henne mer.
Men jag säjer, och fortsätter att upprepa för mina barn och för alla andra som talar om att vara söt, att:
- Det är MYCKET viktigare att vara trevlig och snäll, än att vara söt.
 
Men jag är så orolig för att vi ska få allvarliga problem med Lillskatten när hon växer upp. Att hon ska bli lika arg och tycka att hon blivit felbehandlad av oss.
Att hon ska säja upp bekantskapen med oss.
Därför skriver jag detta, för att du ska förså Irma, och för att du ska veta att jag älskar dig mer än du kan förstå.
Och jag vill att du ska växa upp och bli en snäll och trevlig person.
Men du driver mig till vansinne ;)
 
För jag har bestämt nu att vi får sätta en gräns.
Det ska inte acepteras vilket beteende som helst.
Jag är ingen tjänare som man kan köra med.
Jag är en förälder, jag vet bäst och jag bestämmer hur vi ska göra.
 
I lördags så skulle vi gå till stranden.
Vi smöjde in oss och skulle ta på badkläder.
Lillskatten har 20 badbyxor. Hon vill bara använda de nyaste.
Vi måste rotera och använda alla.
Jag tar fram två, så hon får välja.
Ingen duger.
(Och ärligt talat så är jag inte säker på att, när hon väl kommit på det humöret, skulle ha accepterat NÅGON av sina badbyxor just då. Jag hade kunnat erbjuda nya tills jag blivit blå i ansiktet.)
Jag sätter på, hon tar av. Jag sätter på de andra, hon tar av. Osv.
Hon får gå i trosor till stranden.
Väl på stranden föredrar hon att sitta i EN TIMME och skrika och gråta för att ingen tar på henne badbyxor. Istället för att ta på sig dem själv.




 
Jag hade bestämt mig.
Jag skulle INTE hjälpa henne efter att ha satt på och hon tagit av så många gånger.
Vi ignorerade henne och lekte i sanden.
Hon skrek.
Hela stranden tittade på oss.
Vi försökte att tala om för henne hur hon skulle göra.
Hon ville INTE lyssna.
Tills det kom fram en liten tjej och frågade varför hon satt på stolen och grät och sedan hjälpte henne att ta på sig badbyxorna.
Jag vet inte riktigt om jag vann just det slaget ;)
 
Och så håller det på hela dagarna.
Jag ska inte ha på mig de kläderna.
Jag ska inte sitta på den stolen.
Jag ska ha det där som Guldklimpen leker med.
På kvällen var det ketchupen på grillkorven råkade rinna ner på tallriken.
 
Vad ska man göra?
Jag kan inte låta henne få sin vilja igenom hela tiden för då blir vi överkörda här hela bunten och hon blir en odräglig diktator.
Vi är faktiskt FYRA personer i denna familjen som ska leva tillsammans.
 
Och så går dagarna.
Och jag är så ledsen i själen.
Men jag tycker innerst inne att jag gör rätt.
Och det blir liksom ingen ork att korka upp den där 12-års-firande-skumpan, eller måla de där ögonfransarna, eller ta den där egentiden, eller vara trevlig mot Älsklingen.
 
Men så kommer hon och kastar sig i mina armar och överöser mig med pussar och säjer:
- Jag älskar dig....fast på spanska.
Och det blir som bommul i hjärtat och jag orkar lite till.
Och HOPPAS SÅ att detta bara är en fas som kommer att gå över....
 
......SNART!
Tack.
Annars så går vi under här ;)
 
/Y



RSS 2.0