Skrivet den: 2014-04-18 Klockan: 01:17:34

Här är vâr sommarstuga

Hallâ där!
Long time no see.
Dagarna gâr här pâ pâskolovet i sommarstugan och jag har inte haft nâgot vettigt alls att skriva här.
Tiden gâr.





 
Nâgra läsare, däribland min egna mor, uttryckte en oro över vart jag hade gjort av skitungarna när jag, under en HEL dag, kunnat sjunka in i bokens magiska, själaläkande värld.
Var icke oroliga.
Jag ska berätta.
De är fortfarande här.
Skitungarna alltsâ.
 
Vâr sommarstuga, eller bungalow som det sâ fint heter fast jag kallar den för sommastuga eftersom vi bara har tillgâng till den över sommaren, ligger i ett omrâde med 35 andra "sommarstugor" eller bungalows.
Det är ett stängt omrâde med staket runt om och med poolen i mitten.
Det gâr varken att komma in eller ut om man inte har nyckel.
 
Just nu till pâsken har omrâdet fylts av alla pâsklovsfirande familjer som varit borta under vintern, samt pâsklovsfirande turister av olika nationalliteter som hyrt in sig här för en vecka eller fler. Här finns andra skitungar i olika âldrar.
Andra skitungar som mina skitungar leker med.
Hela dagarna.
 
Det pâminner mig lite om byn där jag själv kommer ifrân, där jag växte upp. Vi var en gäng ungar som lekte tillsammans och sprang fram och tillbaka mellan de olika husen och trädgârdarna. Dit, dit lusten föll pâ att springa just dâ.
Och mammorna kunde i lugn o ro sitta i trädgârden och dricka kaffe.
Eller stâ och stryka med ett öga i fönstret.
Eller vad de nu hade för sig pâ den tiden dâ det inte fanns Facebook ;)
 
Sâ det gâr ingen nöd pâ skitungarna här när Yohanna ligger i solstolen och läser deckare hela dagen.
De leker sommarlovs-liv och skapar de där härliga fria minnena som man ska ha frân barndomen, men som är sâ svârt att ge som förälder när man bor i storstaden och inte vâgar släppa ungarna mer än en meter utan uppsikt av oro för vad som nu händer sâ ofta i storstäder.
Eller pâ andra ställen ocksâ runt om i världen.
Pâ ALLT FÖR MÂNGA ställen runt om i världen.















 
Vi har det bra.
 
/Y

Skrivet den: 2014-03-27 Klockan: 00:13:55

Här laddar vi upp

....och försöker att slappna av på samma gång - det vankas FÖDELSEDAGSKALAS på lördag. Årets stora (en av två) evenemang i Familjen Kaos liv.
 
Förra årets kalas >>> (Guldklimp) & >>> (Lillskatt, som jag visst glömt bort att skriva något om...upps. Men vi HADE faktiskt ett i sommartugan för henne också.)
Och hur jag känner efteråt >>> & >>>.











Det är dags att sätta igång med förberedelserna. Idag skulle jag ha bakat tårtbottnarna när jag kom hem från jobb och kvällsrunda. 
Det blev inget. 
Inga ägg hemma. 
Upps!

Nu blir det till att köra både veckohandling, tårtbottnar OCH packning i morgon......natt. 

Jag försöker att inte stressa upp mig. Jag skulle så gärna vilja njuta av kalaset, jag också. 
Så i år, när vi faktiskt har lite MER resurser på grund av att jag jobbar, så ska jag faktiskt köra KÖPE-grejer så mycket det går. 

Jag vet. 
Jag skäms lite. 
Det är ju både dyrare, sämre och jag gör ju så bra själv. 
Men i år tänker jag försöka att inte bry mig. Jag ska prioritera min tid. Den är inte att leka med. Den finns inte i överflöd just nu. 

Jag förstår verkligen detta med städhjälp, färdigmat, catering osv. 
Folk har viktigare saker att göra än att pyssla.  
Det känns ledsamt. 
Väldigt kommersiellt. 
Köpa, köpa, köpa...
Men jag förstår. 
Jag är själv där nu. 

Det enda som jag inte vill rucka på är tårtan. 
Den vill jag göra. 
Om jag så ska tuppa av på kuppen. 
Jag gör ju så god. Och brukar få så mycket beröm. Stoltheten vill också ha sitt. 

Men så ska jag försöka ta det lugnt. 
Försöka att ha roligt. 
Njuta. 
Vi får se hur det går. 
Idag gick det åt skogen med planeringen. 

/Y

Skrivet den: 2014-03-23 Klockan: 14:12:42

Här firar vi GULDKLIMP 7 år idag

.....och jag sitter här och gapar som alltid, hur kan JAG ha en son på 7 år?
Hur gick detta till?
Jag slutar aldrig förundras över detta med tidens gång. När man var barn var ett år som en EVIGHET.
Nu har sju år gått som.......
....ja jag vet inte.
Jag har fortfarande inte fattat att jag fyllt 40, har fått två barn och än mindre att den äldste fyller SJU!!!!
 
 
 
 
 
Men ALEXANDER - min Guldklimp fyller 7 idag och det firar vi ju förståss.
Sånt SKA firas.
Visserligen bara med familjen. Nästa helg, när mormor och morfar kommit från Sverige ska vi köra STORT kalas i sommarstugan som vanligt.
Man kan ALDRIG fira för mycket ;)
 
Alexander.
Han är stabil.
Det är det som jag kommer på först, när jag tänker på en beskrivning av honom.
 
Alexander 7 år är stabil och trygg i sig själv. Han går genom livet med ett lugn och en säkerhet som jag avundas honom. Han är inte ofta rädd eller orolig.
Vi har varit hos doktorer, vi har varit och tagit prover, han har opererat sig. Han säger inte ett ljud.
Jag försöker att vara den trygga klippa han ska kunna luta sig mot och försöker förklara vad som ska ske och varför. Men inte alltid kan man det. Ibland blir det inte som man tror.
Han rubbas inte.
Han tappar inte konceptet.
Han anpassar sig.
Min hjälte.
 
Vid 7 år kan han nästan läsa felfritt, han skriver jättefint, kan både plussa och restera och har börjat med multiplikationstabellerna.
I skolan är de imponerade och helt förälskade i honom. Vilken kille, vad han kan, så trevlig, väluppfostrad och så villig att lära.
Jag är så stolt över honom.
 
Naturligtvis är det INTE så hemma, men jag har läst och jag känner att jag måste tro på att det SKA vara så.
Någonstans måste man få släppa på behärskningen.
Få slappna av.
 
Här hemma är det mest gråt och tandagnisslan. Helst vill han sitta i soffan och se på TV och spela sitt Nintendospel. När vi ska göra andra saker så blir det är jäkla liv.
Fast när vi väl kommit ut och är ute, ja då vill han inte gå in.
Mer om detta problem med spel får komma i ett separat inägg för det har vi kämpat med här hemma.
Men jag har provat det mesta och det fungarar inte.
Han blir snorförbannad.
Nu är jag inne på den teorin att han måste mogna för att lära sig behärska sig. Man FÅR bli arg, men man kan INTE bete sig på det där sättet som händer ibland.
Skrika, sparka, slänga saker omkring sig, bli helt från vettet.
Man MÅSTE lära sig att behärska sig.
Jag tror att det är en mognadsfråga.
Men vi kämpar på här hemma.
 
Tonårsfasoner har också börjat att uppträda. Vara stöddig, svara emot, spotta, strunta i saker som man VET man inte borde göra. Inte vilja gå till skolan, inte vilja hjälpa till osv.
Vi kämpar på med det också.
 
Annars så skulle man kunna tro att Guldklimpen var av samma stjärntecken som far sin.
Leo - lejon.
Jämn i humöret och blir nästan aldrig arg.
MEN när det väl smäller till, ja då smället det.
 
Äter bra, sover bra.
Vaknar aldrig om nätterna, vill INTE gå upp om om morgnarna på vardagarna och vill INTE sova på morgnarna om helgerna.
What?
Vad är detta?
Men jag kommer ihåg själv hur det var ;)
 
Mycket bråk om TV:n och spelen men å andra sidan kan han sitta i timmar inne på sitt rum och skriva och rita. Han ritar långa serier och hittar på samtal mellan rollfigurerna.
Han bygger med Lego och Play Mobil och det är biljakter och polisutryckningar om-vart-annat.
Mycket hopp och skutt, fake-ade slagsmål och tävlingar om att komma först, trycka på knappen först, öppna dörren först, skrämmas mest osv, med sin lillasyster hela tiden. Som till sin lillasysters stora förtvivlan alltid slutat med att han vinner.
Ibland när han kommer från skolan och har suttit still hela dagen så liknar han en studsboll som det riktigt sprutar gnistor om. Full av energi som han måste få utlopp för. Ibland kan det till och med vara riktigt svårt att bara sitta still när vi borstar tänderna. Man riktigt ser hur det rycker i kroppen av energi i honom.
 
Har har tappat 4 tänder och första framtanden är på G.
Cykla har vi inte börjat med än och heller inte med att knyta skorna. Men han fick en klocka i födelsedagspresent i morse så nu ska vi börja med klockan och försöka förstå detta med att tiden går, även fastän man inte vill. Och att det FINNS tider att passa.
 
Han har vuxit 6 cm under året och är nu 131 cm lång och väger runt 30 kg.
Stark som en oxe och stadig som en ek ;)
 

 
 


 
 
Min förstfödde, min Guldklimp, the one and only ALEXANDER.
Grattis på födelsedagen.
Mamma och pappa älskar dig mer än du någonsin kan förstå.
 
 
/Y

Skrivet den: 2014-03-21 Klockan: 14:05:06

Här undrar man ju verkligen

....när jag sitter ibland (ganska så ofta för att kalla det inland faktiskt) vid matbordet och ser mina skitungar äta sin mat med händerna, rapa, prutta och skratta överlyckliga över sånna saker. 
Är vi från samma familj?







När Lillskatten slår, bitts och drar sin bror i håret. När hon blir så arg att skrika rakt ut är det enda hon kommer på att göra. 

När Guldklimpen spottar på gatan och kletar snorkråkor på sänggaveln. När det roligaste han vet är att reta lillasyster så att hon gör just skriker rakt ut. 

Jag menar, de säjer ju att barn inte gör som föräldrarna säjer, utan som föräldrarna gör. 
Då kan vi ku, jag och Älsklingen inte vara riktigt kloka här. 
Vi borde ju inte få gå ut på gatorna. 
Vi borde ju spärras in. 

Eller så är det som jag tror, att det där är bara skitsnack och skitungar gör som skitungar vill. Och vi är hur normala som helst i den här familjen ;)

Hur som helst, det är fredag, det vankas helg. Och den här helgen vankas det födelsedagskalas gånger två. 
Lördag födelsedagskalas för en vän till Guldklimpen. 
Och söndag fyller Guldklimpen själv SJU år. 
Vart tog tiden vägen?

Men nu är det freeeeeedag. 
Vi ska bara överleva veckohandlingen ;)

/Y

Skrivet den: 2014-03-20 Klockan: 00:45:37

Här får man prioritera

...och det är inte det lättaste, när dygnets att timmar, veckans alla dagar, årets alla lediga stunder INTE räcker till för allt det som jag vill göra.





 
Sedan jag började jobba har jag gått upp SEX kilo.
Det blev ett riktigt skrämselskott i fredags när jag ställde mig på vågen.
Så här kan det inte fortsätta.
 
Men jag vet ju vad som är felet.
Bara inte hur jag ska rätta till det så att det blir bra.
 
Felet är att jag inte kommit ut på mina fettbrännarturen. En timme varge dag var det förrut. Nu går jag 20 minuter till jobbet och 20 minuter hem. DET är inte nog.
Förr gjorde jag plankan varge dag.
Det har inte blivit av nu.
Och ryggontet har kommit som ett brev på posten
Nu när jag varit tokstressad har jag tröst/hetts-ätit choklad och chips mitt på dagarna för att slappna av (fråga mig inte hur jag fick den ekvationen att gå ihop. Är choklad lugnande?)
Och på kvällarna när vi sjunkit ner i soffan och allt varit lugnt har vi unnat oss lite för mycket gott för att njuta.
 
Det är ju livet.
Livet ska njutas.
Men det funkar inte.
 
Så nu när eftermiddagsjobbet flyttat hem till mig >>>, så har jag fått lugnare kvällar och tänkte komma igång med att göra morgonrundorna till kvällsrundor i parken.
Det kan jag hinna med.
 
Men jag kommer inte att hinna hem för att hjälpa till med läxor eller för att natta ungarna...
 
Detta gissel med att prioritera rätt.
Man ska ju vara nöjd med sin kropp.
Spelar ingen roll om man inte är perfekt.
Men man ska vara nöjd.
Hur blir man det?
Jag skulle vilja bli lite fittare i kroppan. Lite fastare, lite mer vältränad, lite starkare. Inte ha ont i ryggen.
Vara nöjd.
Och då måste man träna något.
 
Men samtidigt så ska jag prioritera bort denna tiden när barnen är små. Prioritera bort att hjälpa till med läxor, läsa sagor, sjunga godnattvisor och nattning?
Är det värt det?
Eller är det bara en undanflykt för att INTE behöva motionera?
 
Alla dessa livets stora frågor.
 
/Y

Skrivet den: 2014-03-18 Klockan: 22:12:02

Här har allt gått bra

....på sedvanligt spanskt manér. Som vanligt så känns allt så himla konstigt. Hur tänker de egentligen, spanjorerna? Tänker de över huvud taget eller kör de bara på känsla?
Och vad är egentligen bäst? Känslor eller förnuft?





 
Men först.
Tack så jättemycket för all pepp och lugnande ord för oroliga mamma-hjärtan inför Guldklimpens operation. Vi är tillbaka i hemmats lugna vrå. Överlevda och nöjda. Allt gick bra.
Inte friktionsfritt, men i alla fall.



Nej tack till den här bilden igen....
.....på väldigt lång tid om jag får be. 


 
Operationen tog 15 minuter.
Vi var på sjukhuset i lite mer än TRE timmar.
Ekvationen haltar lite.
Men vi blev så himla trevligt bemötta. Alla var jättevänliga och kirurgen tog sig jättemycket tid att prata med oss och förklara och berätta. SÅNT uppskattar jag VERKLIGEN.
 
Men denna väntan.
I ett litet väntrum med 12 stolar fanns det TRE gånger så många personer som stolar som väntade.
Så går det till här.
12 som skulle opereras och resten var bara där som bihang (sällskap).
!?!
En pojke i Guldklimpens ålder var där med sin mamma, mormor, mammans väninna, sin storasyster och systerns väninna. Så kom pappan på slutet också.
Hur tänkte man då?
 
Svärmor ringde och frågade i går kväll om jag ville att hon skulle följa med oss till sjukhuset.
?
Varför?
För att hjälpa till.
Med vad då? Frågar jag mig. Vad kan det finns som jag behöver hjälp med i en sådan situation?
Saken är den att tar jag med mig svärmor (förutom det uppenbara att jag överbefolkar ett redan pyttelitet väntrum) så blir det MER jobb för mig än hjälp. Jag måste förutom Guldklimpen även hålla ordning på virrig svärmor som kommer att ojja sig så högt och ljudligt inför alla att man kommer att tro att det är hon som ska opereras och det MINST för en hjärttransplantation.
Jag tackar för erbjudandet men avstår. Jag förstår att hon ville följa med av ren och skär nyfikenhet, men hon får vänta ;)
Nej tack!
 
Men vi är hemma. Det gick bra. Och kirurgen hade hittat en massa "skräp" innanför trumhinnan som säkerligen försämtat hörseln.
Det är borta nu och allt borde bli mycket bättre nu.
Dock INGET bad på HELA sommaren.
Hur ska det gå??????
Sommarstugan, stranden, poolen, hur ska man överleva när det är 40 grader ute om man inte får bada.
Hjälp vilken gråt och tandagnisslan det kommer att bli.
 
Vi får ta en dag i taget här.
Idag har vi överlevt detta.
Tack för det.
 
/Y






 
PS Varit ute på min ANDRA fettbrännartur efter kvällsjobbet denna veckan. Det är ingen hejd på mig vad jag är duktig ;) Det tackar vi för också. DS

Skrivet den: 2014-03-17 Klockan: 23:52:45

Här är det lite oroligt

....ja ni får förlåta mig nu, men jag har tankarna på lite annat håll. 
I morgon opereras Guldklimpen och jag har lite svårt att tänka på något annat. 







Visserligen bara ett litet ingrepp. Och en alldeles vanlig operation. 
Han ska få rör i sina öron. 
Men vi ska till sjukhuset och han ska sövas och sånt är inte vardagsmat. 
Jag känner mig lite orolig i hjärtat. 

Tänk om.....

Inte tänka så, beordrar jag mig själv och sopar tankarna under mattan. Men lyckas inte helt. 
Eller också så lyckas jag lite FÖR mycket för jag har glömt bort vart vi ska i morgon flera gånger under dagen. 
Snacka om att stoppa huvudet i sanden. 

Efter så många öroninflammationer så har hörseln inte återhämtat sig som den ska. Enligt örondoktorn så finns det vätska i öronen som behöver ventileras ut. 
Det är allt. 
Enligt doktorn. 

Men jag ska inte jobba i morgon, jag ska sitta på sjukhuset och vänta, och det känns konstigt. 
Vi får se hur det går. 

/Y



Skrivet den: 2014-02-06 Klockan: 01:00:58

Här funderas det på barndomen

...för det är helt klart att ens perspektiv förändrats med tiden och erfareheterna. Det som kändes på ett sätt då, känns på ett helt annat sätt nu.








Slum möter lyx i Las Palmas.  
Och vårkänslor idag. Något med det där ljuset. 









En lite pojke spydde utanför skolan idag.
Jag torkade hans mun och händer med mina våtservetter som jag ALLTID har med mig. (Finns inget viktigare i handväskan för småbarnsföräldrar. Kan användas till allt.) Hans storebror gick därifrån. Tyckte att det kändes pinsamt när lillebror spydde så där inför folk.
 
Det fanns ingen av deras föräldrar där.
 
En mamma sa sedan till mig att barnen bodde grannar med henne och hon sett dem springa ut från huset och springa upp till skolan med andan i halsen.
Inte konstigt att den lille killen spytt upp frukosten när han kommit fram.
Eller frukost och frukost. Det som kom upp var antingen drickyoghurt eller välling. Ingenting annat i magen. Inför en hel dag i skolan.
 
Ni ser.
Jag vet inget om dessa barn eller deras familjesituation, men fantasin har redan skenat iväg med mig.
Jag ser famför mig en familj, eller en ensamstående förälder, som måste gå iväg och jobba på morgonen och som inte har någon som kan ta barnen till skolan. Utan blir tvungen att låta en 4- och en 8-åring gå själva.
Kanske är de fattiga och har inte något att äta till frukost.
 
Eller så ligger föräldrarna bakfulla hemma och har inte orkat gå upp för att ta barnen till skolan. Ej heller idits att ge dem mat.
 
Eller något helt annat.
Vad vet jag.
 
Saken är den att det finns så himla många barn där ute som far illa och som har det svårt. Mycket svårare än vad jag och mina syskon någonsin haft det.
ÄNDÅ så klagade vi på våra föräldrar och tyckte att vi haft en "FÖRFÄRLIG" barndom.
Vi hade inte en aning om vad vi snackade om.
 
Nu vet jag bättre.
....lite i alla fall.
NU är det så dags.
 
*Tacksamhet*
 
/Y

Skrivet den: 2014-01-30 Klockan: 00:52:51

Här börjas det nu

...och nu gäller det VERKLIGEN att hålla tungan rätt i munnen.
 
De små änglarna har varit i farten igen.


 
 



 
I kväll kom jag hem från jobbet i tid för att vara med om tandborstningen och få höra om det senaste samtalsämnet från badningen av skitungarna:
MINA BRÖST!?!
 
Lillskatten hade helt plötsligt, och från ingenstans, frågat rakt ut från badkaret under kvällens tvagning:
- Pappa, när kommer mina bröst att börja växa och bli stora?
VA!
Hon är ju bara TRE år. Ska det redan börja.
 
- Ja så där stora som mamma har, hade Guldklimpen raskt fyllt i, och så hade de haft en riktigt rolig stund talandes och imiterandes mina STORA tuttar.
Älsklingen hade skrattad gott och lyckats undvika nån form av svar genom att härma mamma med sina stora bröst.
 
Ha ha ha *ironi*
 
Tur att de kan ha kul.....på min bekostnad ;)
 
Nej men vi skrattade gott åt detta vid tandborstningen och så kom vi raskt in på det där med bröstmjölk och vart bebisar kommer ifrån och då var det dags för avledningsmanövern igen.
Fast den kan man inte köra med för all framtid, det VET jag.
 
Fast sedan ville inte Lillskatten, som hade somnat i bilen när de lämnade av mig vid eftermidagsjobbet, somna förens efter klockan tio ikväll. Utan en massa spring och bråk när vi skulle slappa och ha det skönt. Så då var det trevligt att ha det lite plus på skrattkontot sedan tidigare, för kvällen blev allt annat än trevlig.
 
Och vilken rolig dag vi kommer få i morgon.
Speciellt när jag ska väcka henne i morgon bitti. Eller när vi kommer hem från skolan och måste äta och skynda oss i väg till svenska kursen.
Jag ser VERKLIGEN fram emot det.
 
/Y

Skrivet den: 2014-01-26 Klockan: 00:18:12

Här kommer mitt bästa party-trick

....som är sötstarka kycklinglår/vingar. Och DET har vi ätit idag. (Det var ju lite osäkert igår när jag gjorde veckomatsedeln och hade lite tillfälligt hjärnsläpp). 







Ja nu var det länge sedan jag talade om mat här så nu ska ni få mitt bästa party-trick. Varje gång jag gör dessa så blir gästerna som tokiga och det brukar inte bli nått kvar till dagen efter. 

Idag tex åt Guldklimpen TIO stycken och var lite lätt illamående efteråt. 
Lillskatten däremot tyckte de var JÄTTEÄCKLIGA och åt inte någon. 
Så det jämnade liksom ut sig...

Yohannas SÖTSTARKA kycklinglår/vingar. 

-påsar med frysta lår el. vingar. 
-tina, torka av och blanda med:
Sweetchilisås, honung och pressad vitlök. 
-låt marinera så mycket som du har tid med. 
-grilla i ugnen 220 grader ca 30 minuter 





















Smaklig måltid och kom ihåg, de är jättegoda. Man KAN bli beroende 😄

/Y


Skrivet den: 2014-01-18 Klockan: 16:12:00

Här blev jag förstådd alt. tankeläst

.....när det ringde i mobilen mitt under svärmorslunchen, och min väninna frågade:
 
- Du ska väl ut och veckohandla nu? (Ja man är ju väldigt förutsägbar, men jag gillar mina rutiner och veckohandlingen är bättre att klara av på fredagseftermiddagen när vi KAN och inte på lördagsförmiddagen när vi inte VILL).
 
Så.
 
- Ja, blev mitt svar.
 
Kom över med ungarna hit så kan de leka med Lukas medans ni handlar i lugn och ro. Så kan ni komma hit sen när ni fått in allt i skåp och lådor.
 
Och när vi kom hem till väninnan, efter avklarad veckohandlingen, inte på lång tid avverkad under lugn och ro och under trevligt småpratande, till och med personalen i mataffären var förundrade över hur lugnt det var där den fredagen ;), så fick vi middag och vin.
 
 
 


Och Älsklingen kom hem med en bukett. Han lyckas också ibland. 
❤️
 
 


 
 
Vad ska man säga?
 
"It takes a parent to know what another parent needs.....en fredag"
 
/Y
 
 
PS Idag lördag har vi börjat med sovmorgon, jordgubbsfrukost och nu väntar julgranen på att få bli omhändertagen. It´s now or never ;) DS
 
 

Skrivet den: 2014-01-03 Klockan: 00:35:04

Här firade vi naturligtvis in det nya året

...år 2014, på VÅRT sätt ;)
 
 
 
 
En väninna skrev på Facebook på nyårsaftonen:
"Firar nyårsafton i mysbyxor istället för festblåsa. Mellansonen har kräkts. Äldsta sonen är avundsjuk för att lillebror är sjuk. Yngsta sonen har äntligen somnat efter att ha skrikit hysteriskt av övertrötthet. Själv kommer jag antagligen att slockna långt innan tolvslaget. Gott nytt år från småbarnsträsket!"
 
Jag skrattade (ja, jag VET att man inte ska men det kändes så skönt på något sätt att det är inte bara jag som har det bråkigt i mitt liv när allt ska vara så perfekt) högt inom mig själv och skrev tillbaka:
"Här firade vi i festblåsa och med 5-stjärnig mat, det var inte mindre gnälligt, övertrött eller bråkigt för det. Gott nytt år från ett annat småbarnsträsk."
 
Men så går det till hemma hos oss.
Att man aldrig lär sig.
 
 
 
 
Alla var uppklädda till tänderna. Älsklingen hade till och med blivit så inspirerad att galastassen tagits fram, och fick som belöning DEFINITIVT följa med mig hem efter den festen.
Wow!
Jag är vääääldigt svag för herrar (och småpojkar också för den delen) i skjorta med slips/fluga ;)
Mer sånt i mitt liv.
 
Jag blev också festinspirerad och fick på mig mitt röda läppa som bara ligger i skåpet och samlar damm. Det kan ALDRIG bli för mycket glitter och glamour ;) Och Lillskatten fick på sig hela prinsessoutfitten för att matcha övriga familjen.
Maten blev superb och skötte sig alldeles utmärkt.
 
ÄNDÅ sket sig nyårsfesten!
 
Jag vet inte riktigt vad det är med oss. När det verkligen ska njutas, då går allt åt skogen. Det är som förgjort.
Det var väl en kombination av övertrötthet eftersom festen inte körde igång förens låååångt efter skitungarnas läggdags, stress, hunger och den allmäna feststämningen som automatiskt gör att ungar får nått i kroppen och absolut inte vill varken äta eller sitta still.
Än mindre låter några andra få det heller.
 
Men vi överlevde.
 
Ungarna fick på sig pyjamasarna mitt i middagen men blev på något mystiskt sätt bara mer pigga av det, vi fick äta på något ännu mer mystiskt sätt, fast utan att njuta och så skålade vi in året i cider eftersom jag glömt att lägga skumpa på kylning.
Fast cider är nog godare...
Så klämde vi i oss vindruvorna till 12-slaget, pussades och kramades, hivade ungarna i säng och så dog jag och Älsklingen krasch bom bang i soffan. Det hjälpte inte att han satt på sig flugan.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nyårstankarna och löftena och återblickarna får vi ta i morgon.
Det är fredag.....igen.
Och långhelg.
Trettondagen och stora julaftonen här väntar på måndag.
 
/Y
 

Skrivet den: 2013-12-31 Klockan: 17:21:03

Här kör vi NYÅR nu

....och önskar alla som tittar in här ett riktigt GOTT NYTT 2014.
 
 
 
 
 
Jag har skickat ut Älsklingen och skitungarna i solen i parken för att springa av sig. Alldeles för mycket soffsittande här just nu.
Och alldeles för lite körande med damsugaren ;)
 
Nu ska jag sätta fart här och försöka att fixa nyårssupe. Visserligen blir det bara vi och svärföräldrarna idag, så inget jag behöver känna nån panik över. Men det är alltid kul att få fixa någonting utöver det vanliga.
Och dagens plan är.
 
Förrätt:
Räkor och bläckfisk med romsås och vitlöksbröd.
 
Huvudrätt:
Stekt lax med potatisgratäng och smörslungade grönsaker.
 
Efterrätt:
Nyårstårta med fikonmarmelad och vaniljfyllning.
 
Vi får se hur det går.
Dags att köra igång.
 
/Y
 
PS Det kan dock inte undgå att flyga förbi en tanke i mitt huvud, om jag någon dag kommer att ångra alla dessa stunder då jag stått själv här inne och stressat med nån fest istället för att följa med man och barn ut i solen för att njuta och leka.
Tanken finns där....DS

Skrivet den: 2013-12-27 Klockan: 01:15:57

Här njuter vi av choklad

...och det kunde man ju hoppa upp och sätta sig på att man skulle bli påkommen med skägget i brevlådan, handen i kakburken eller som i detta fallet handen i pralinskålen. Precis när vi skulle sjunka ner i soffan Älsklingen och jag och unna oss några av de goda, men ACK så dyra chokladpraliner som jag ska berätta om nu.
 
 
 
 
Guldklimpen kom ut-tassandes i vardagsrummet och tog oss på bar gärning och det blev ett jäkla ramaskri när han insåg att han inte skulle få vara med på kalaset.
Gråt och tandagnisslan så jag tror att även grannarna på nionde våningen (vi bor på andra) blev medvetna om problemet.
Jäklar vad den ungen kan spela teater.
Det verkade som att vi tagit ifrån honom alla julklapparna och gett till hans värsta fiende (som ju är hans lillasyster enligt honom själv...).
 
Det var ingen annan ide än att låta honom komma ut och smälla i sig ett gäng praliner och jag hatar när det blir så, att ungarna vinner. Men det går inte att ha en 6-åring ylandes klockan 10 på kvällen att hans föräldrar inte älskar honom etc. etc. och samtidigt försöka att ha förståndet i behåll och lillasyster sovandes.
Men inte blev det nån njutning för honom.
Han fick klämma i sig så många att han inte ville ha några fler och så hoppas jag att det där chokladsuget är över...
....för alltid ;)
Och så DUBBEL tandborstning på det.
 
Och sen hade vi ett snack om att mammor och pappor även de behöver få sitta i lugn o ro i soffan om kvällarna utan att behöva tjaffsa med ungar hela tiden.
Det gick in.
Men om jag känner 6-åringar rätt, och till råga på detta även manliga sådana, så rann det ut lika fort igen på andra sidan.
Jag kan tala mig blå i ansiktet om allt mellan himmel och jord. Det stannar bara kvar konstiga fragment i alla fall av det jag sagt som inte har nån mening med något alls att göra.
 
Men men, det var inte det jag skulle tala om idag utan....
....CHOKLADASKAR!
 
 
 
 
Ända sedan min barndom så har jularna varit förknippade med chokladaskar. Mina föräldrar fick alltid en massa chokladaskar under julen som vi alla fick smaska på av hjärtans lust.
Det var Aladin, och Paradis och nån med som var platt och OTROLIGT stor......kommer inte ihåg vad den heter.
 
Så jag har alltid velat ha en chokladask till jul. Till och med tvingat föräldrarna att skicka hit en per post eller smuggla hit via resväskan.
Förra året till exempel >>>
 
Men förra julen så tog jag mig en ransakare angående den däringa chokladasken:
- Hur många bitar i den där asken är det som jag egentligen gillar?
 
Egentligen bara EN - gräddnogaten.
Resten tvingar man i sig för att det inte ska gå till spillo.
Vilken galenskap.
 
Så i år bestämde jag mig för att jag bara skulle köpa de bitar som jag tycker om.
Nu är det ju så att ingen chokladask går att köpa i lösvikt.
Ett tips till de som gör chokladaskar: börja att sälja bitarna i lösvikt, eller gör din egna chokladask. (jag vill dock ha provision på den iden).
Så såg jag det på TV: Lind säljer sina praliner i olika smaker och i lösvikt till det otroliga priset av TJUGOSJU euro kilot.
Som hittat!
 
Not...
Men jag unnade mig det.
Vi tog en provsmakarkväll här med en pralin av varje sort och fick fram våra favoriter. Och av dem så slog jag till på, ja inte ett KILO men bra nära.
Så nu har vi en skål (chokladask) med BARA goda bitar i.
Inget smygande med andra lagret och inget kastande av äckliga bitar i slutet av julen.
Bara riktig njutning.
 
 
 
 
Ja fast inte ikväll då då det blev gråt- och tandagnisslan.
 
Vilken är din favorit i chokladasken?
 
/Y

Skrivet den: 2013-12-11 Klockan: 00:34:14

Här julpysslas det för fullt

....på svenskakurserna om eftermiddagarna. 







Och jag som inte har tid med att pyssla med Guldklimpen och ej heller att sjunga och leka med Lillskatten, inser att jag är VÄLDIGT lyckligt lottad som får just ägna en eftermiddag i veckan åt att julpyssla med Guldklimpen och en annan åt att sjunga och leka med Lillskatten. 
På arbetstid. 
Och få betalt. 

Platsar definitivt på måndagslistan. 

Just nu görs det girlanger med tomtar, stjärnor och pepparkaksgubbar. Det blir inte så fint. Men vi har dödskul och trevligt. 
Det är det viktigaste. 

/Y

Skrivet den: 2013-12-05 Klockan: 00:44:51

Här kändes det svårt i mamma-hjärtat igen

....när jag i morse fick lämna BÄGGE ungarna hos svärmor och gå och jobba. 

Lillskatten började hosta så förfärligt igår kväll och höll på så hela natten. Det blev inte många blundar för oss här i familjen. För att inte tala om hur hon själv måste ha sovit. Och Guldklimpen har ju haft sin vita hals som förvisso har bättrat sig men som jag inte ville chansa på. 







Så bägge skitungarna hos svärmor idag alltså. 
Det kändes svårt. 
Det är ju JAG som ska badda febriga pannor och lindra värkande kroppar med mina ömma händer och helande mamma-omsorger. 

Nu får jag gå och jobba. 

Jag kan inte låta bli att fundera på om det verkligen är värt det jag uppoffrar för det jag får. 

Men så kommer jag på att jag inte har något val om denna familjen ska komma på fötter igen. 
Det finns inget annat sätt. 
Om ingen kan hjälpa mig med 7 rätt på lotto.....


......så dumt att slösa ork på sådana funderingar. 

/Y

Skrivet den: 2013-12-03 Klockan: 23:51:46

Här börjas det

...en förälders stora mardröm: de stora världsomvälvande livsfrågorna från vetgiriga skitungar. 

Guldklimpen haffade mig vid läggningen, grabbade tag i mitt BH-band och frågade:
- Varför använder du sån här?






Ja du, vad svarar man på sånt?
Att mamma har sånna hängande tuttar att de måste hängas upp i något för att jag över huvud taget ska kunna röra mig. 
Det är ju sådant som inte ens jag vill tänka tyst för mig själv.....

För att jag tycker BH:ar är fint. Som ett smycke ungefär. 
Ja, så får det svaret bli. 

Huvaligen!

/Y

Skrivet den: 2013-12-03 Klockan: 00:01:00

Måndagslista

HJÄLP!
Jag har blivit en sådan mamma som jag trodde att jag aldrig skulle bli; för trött för att laga nyttig mat så det blir fryspizza till lunch. 
.....för tredje gången under sista veckan. 
Glömde att skicka med helgens hemläxa med skitungen som gick till skolan idag medans den andre var hemma sjuk. Tvärtom mot vem det var förra veckan. 
Går till jobbet i icke matchande klädesplagg för att jag inte kontrollerat vad jag ska ha på mig kvällen innan. 
Och glömmer stoppa ner paraplyet i väskan och får gå hem i strilande regn. 
Sån är INTE jag!
 
 
 
 


 
 
I badet förut, kom jag på den ultimata turen för en som vuxen. 
Det är att bli sjuk på en lördag. För då får man LIGGA i sängen i två dagar och vara just sjuk. 
Inte som idag, på en måndag. 
 
För det är klart, har man sjuka skitungar hemma så kan man hoppa upp och sätta sig på att man själv blir sjuk. 
Det är en fortfarande okänd vetenskap som nån borde utforska och sätta sitt namn på. Eller faller den under den ökända Murfys lag den också?
 
 


 
Men det är måndag. I alla fall i en timme till. Och måndagar kräva lista. 
 
Idag måndag är jag bara jäkligt tacksam över en sak:
- att jag får gå och lägga mig nu och att måndagen är över. TRE dagar kvar till långhelg. 
 
 
/Y

Skrivet den: 2013-11-08 Klockan: 00:14:22

Här har det varit en flängig dag

...och jag vet inte riktigt om jag tagit mig vatten över huvudet när jag, på ett par veckor bara, gått från 100% mammaledig hemmafru till nästan heltidarbetande småbarnsmamma, hemmafru samt styrelseledamot i föreningsliv.




 
Det var ett lite stort kliv på en gång.
Det var inte alls meningen att det skulle bli så.
 
Extra styrkor är inkallade, i form av svärmor, för att klara vardagen. Men jag undrar om jag verkligen orkar.
Eller om det bara är en fråga om att vänja sig.
 
Idag har jag till exempel:
- lämnat barnen i skolan.
- gått till jobbet.
- jobbat förmiddag.
- gått hem.
- tittat på ny lokal för skolan.
- fått hem ungar från skolan mha svärmor.
- fått mat AV svärmor.
- rusat i väg till bussen med ett stycket Lillskatt.
- åkt till andra jobbet.
- haft TVÅ klasser med 3-åringar inkluderat Lillskatt på eftermiddagen.
- plockat i ordning skollokal.
- tagit buss hem med Lillskatt.
- hämtat Guldklimp hos svärmor.
- tagit hem skitungar, duschat och matat dem.
- fått Lillskatt i säng.
- läst läxa med Guldklimp.
- duschat själv.
- dött i soffan en sväng.
- bytt ett par ord med hemkommen Älskling.
- och nu sitter framför datorn och svarar på mail och bloggar.
(just ja, det är ju torsdag med torsdag-from-hell )
 
Livet?
 
Och bespara mig de där skitdryga anonyma kommentarerna om att jag är bortskämd. Jag vet att jag haft det bra och att detta är vardagsmat för många. Det är bara lite tufft att vänja sig.
 
Real Life är på G om just detta: VARDAGSLIV och planen är att komma ut med en utmaning innan helgen så ni får helgen på er att skriva och fundera.
Men JAG planerar och LIVET gör sedan som det vill ;)
 
/Y

Skrivet den: 2013-11-06 Klockan: 23:53:10

Här provar vi ombytta roller

...när Älsklingen får prova på att vara hemma"fru" på eftermiddagarna.




 
Det har ju blivit lite upp-och-ner här när jag har börjat att jobba. Ett väldigt pusslande med rutiner och sysslor så att allt ska stämma och inget hamna mellan stolarna.
Just nu kan jag säga att det är mest KAOS här.
Men jag hyser stort hopp om att det ska rätta till sig inom kort.
 
Om inte annat kan det vara bra att få känna hur det känns att sitta på den andra stolen...
 
Här-om-dagen var jag på årsmöte i svenska-kurs-föreningen och skulle komma hem sent på kvällen. Ungarna skulle ha varit matade och lagda för natten för länge sedan.
Skulle.
Ack ja, det är ju inte lätta att bli hemma-pappa och ha hand om ungar så där hux flux när man hela tiden haft det serverat och fixat när man kommit hem från jobbet.
 
Stackars Älsklingen ;)
 
När jag kom ut från mötet hade jag ett missat samtal på mobilen och när jag oroligt ringde tillbaka, tänkandes att VAD i hela friden har hänt nu, att man aldrig kan få gå iväg utan att det ska hända något, fick jag höra att det varit slut på blöjorna vid sängdags och att stora KALLABALIKEN brytit ut i det Ode-Medinska hemmet under kvällen.
 
Jag blev mäkta irriterad, för:
ETT
Det är Älsklingen som sätter på blöjorna varenda kväll och tar man den sista en kväll är det ju logiskt att tänka att man måste fixa själv eller säga till någon annan att fixa nya om man inte ska stå där med skägget i brevlådan nästa kväll.
 
TVÅ
Jag kunde se scenariot framför mig när Älsklingen i sista läggnings-minuten fick syn på den toma blöjkartongen och bröt ut i ett typiskt spanskt beteende med att gorma och skrika på alla och en var för sitt eget fel att glömma köpa nya och stressade upp alla ungar så att de inte alls velat att somna när de blivit stoppade i säng.
Jag hatar det beteendet.
Speciellt när jag vet att det är JAG som får ta smällen dagen efter med trötta ungar som inte kommit i säng i tid kvällen innan.
 
Älsklingen hade alltså jobbat från klockan fyra på morgonen, kommit hem och skjutsat mig till jobbet, haft hand om skrikiga skitungar hela eftermiddagen, fått alla i säng på minuten och då upptäckt brist på blöja. Fått kalla in svärmor medans hans fått springa ut och köpa nya. NATURLIGTVIS fel storlek ;) Och sedan hade inte ungarna velat somna efter all stress och kallabalik under kvällen.
 
När jag fick höra allt detta i telefonen efter mötet blev jag så less att jag hävde ur mig ett obetänkt:
- Men Älsklingen. Du måste faktiskt ta och organisera dig lite bättre.
Och då fick jag nästan luren i örat ;)
 
Och när jag kom hem och fick höra om allt elände han haft, hur jobbiga ungarna varit och hur dum jag var som tyckte att han skulle organisera sig bättre när han kämpade så, så kontrade jag med ett:
- Du, vi ska inte ta och ha lite sex nu va?
 
Den blicken jag fick......
 
Men det var det värt.
För det är nyttigt att byta roller lite så man får känna på hur det är att vara på andra sidan ;)
 
/Y



RSS 2.0