Skrivet den: 2016-05-19 Klockan: 09:40:09

Jag står på mig

(El fin de semana pasada (que ahora cuando por fin publico esto ya han pasado varios fines de semanas más)  pasó algo en Las Palmas. 
El tiempo se cambió. 
La primavera llegó. 
De repente se veía cielo azul y hacia calor por la mañana. 

Y para celebrar esto había que "tomar por culo" las tareas en casa y llevar la familia al parque a dar unas vueltas en el sol. (Por supuesto yo me quemé directamente). 

Nada más que entrar veo un muchacho entrando con dos perros sueltos (es prohibido entrar perros en este parque)  y uno se sienta a cagar en el primer trocito de césped que encuentra y el muchacho dice alto y chulo para que todo el mundo oyera:
- Joder! No traje papel (para recoger la caca se supone). 
Y noto cómo me empieza a arder en mi temperamento. 

Pero el muchacho tenía aspecto de "peligroso" (y intento no tener prejuicios por culpa de la pinta de gente pero saben, chandal, tatuajes, cadenas y algo salvaje y oscuro en la mirada) así que lo deje. 

Pero después los dos perros corrieron hacia los niños (que no les gustan los perros) y se incomodaron y me dio cuenta de que no podía callarme. Tenía que afrentar eso y defender a mis hijos. 

- Por favor! dije. Hay niños que tienen miedo a los perros. 
- Y que voy a hacer? Me respondió chulisimo. Con las dos correas en la mano. La guardia está allí arriba si quieres algo, siguió. 
- Es que yo no quiero ir a la guardia para avisar. Quiero que cada persona usa su cabeza y piensa un poco, respondí. Pero el muchacho ya había cogido rabia y no escuchaba sino iba hablando consigo mismo y gritando a nosotros que imbecibles éramos. 

Me entró una tristeza. 
La esperanza y mi buen humor me abandonó y solo quiero irme a casa. 

Donde va el mundo?
Este es la actitud de la gente. 
No pensar en nadie más ni quedar a lo alrededor. 
Por dios!
Ayúdanos!)





Förra helgen (som är för flera veckor sedan eftersom det tar sån tid att komma till skott och skriva om saker här) hände något i Las Palmas. 
Vädret ändrade sig. 
Våren kom. 
Plötsligt såg vi solen, himlen var blå och det blev varmt på mornarna. 

Och för att fira det var jag ju tvungen att strunta i några "helg-fixar-sysslor" och dra med familjen ut i parken på några rundor. 

Vi hann knappt mer än in i parken så ser vi en kille som kommer in i parken med två hundar (det är inte tillåtet att ta med sig hundar in i parken) var av den en sätter sig och bajjar på första bästa gräsplätt som han hittar. 

Killen tittar sig stöddigt omkring och säger med hög och kaxig röst, så att alla runt omkring ska höra:
- Fuck! Nu har jag inget papper. (För att ta upp bajsen med antar jag). Och här känner jag hur det börjar att koka i mig. 

Men killen hade en lite "farlig" utstrålning. Och nu försöker jag verkligen att inte ha förutfattade meningar på grund av folks utseende. Men om jag säger joggingbyxor på halv stång, tatueringar, guldkedjor och något mörkt och vilt i blicken så kanske ni får en känsla av vilka förutfattade meningar som jag inte försöker ha. 
Så jag valde att inte säga något. 

Men så sprang hans lösa hundar fram till mina ungar, som inte gillar när okända hundar kommer farande i full galopp rakt i mot dem, och då kände jag ju att jag var tvungen att försvara dem och ryta ifrån. 

Nu är inte jag så himla duktig att ryta ifrån mot okända farliga män i en park, då det blev ett:
- Snälla du! Det finns faktiskt barn som är rädda för hundar. 
- Och vad vill du att jag ska göra åt det? Svarade han stöddigt ståendes med de två kopplen i handen. Parkvakten står där uppe om det är något som du inte är nöjd med, fortsatte han. 
- Men jag vill inte prata med nån vakt, försökte jag. Jag vill att var och en använder sitt eget huvud och tänker lite själv. 

Men den stöddige hundägaren lyssnade inte utan marscherade därifrån muttrandes och rytande åt oss hur dumma i huvud vi var. 

Jag blev så himla ledsen. 
Och tappade hoppet. 
Vart är världen på väg?
När vi inte ens kan försöka att tänka lite på varandra utan allt är bara jag, jag, JAG. 


/Y - som fortsätter att försöka förändra världen. 

Skrivet den: 2016-02-06 Klockan: 09:13:57

Jag berättar

(Vale. 
Tengo que contar. 
No sabia si iba/debería hacerlo o no. No es seguro que una empresa seria quiere tener publicidad de una madre quejica con un blog. 
 
Pero...
Iba a publicar una foto bonita de la oficina en instagram y sin darme cuenta se veía el nombre de la empresa en el fondo. 
 
Claro!
Una lectora con mirada de falcón lo vió y ahora es oficial. 
Trabajo en la inmobiliaria sueca FASTIGHETSBYRÅN en San Agustín. 
Tengo el mejor trabajo en el mundo; ayudando a personas a realisar uno de los sueños de mucha gente:
Una casa propia en el sol.
 
A so que si tiene una casa en el sur que quiere vender o llaman a lo oficina para comprar una, soy yo que responde el telefono:
- Buenos días, Ha llamado a Fastighetsbyrån. En que le puedo ayudar?
 
Solo es una sustitución de maternidad hasta octubre pero si todo sale bien, me voy a aggarar de este trabajo por un tiempo muy largo en un futuro ;)
 
 
 
 
Jag får väl berätta då. 
Om mitt jobb. 
Jag visste inte om jag skulle/borde göra det för man vet ju aldrig om företaget vill bli ihopkopplade med en gnällig mammablogg ;)
Det är ju inte alla som vill det menar jag. 
Sånt är det ju ingen status i. 
Man får ju visa lite respekt. 
 
Men så skulle jag lägga ut en snygg bild från kontoret på instagram och hade inte alla sinnen på helspänn. 
- Det står ju FASTIGHETSBYRÅN på dörren bakom, var det nån uppmärksam läsare som påpekade. 
Och så var man avslöjad. 
 
Ha ha!
Det gör ju inget. 
Och nu får jag ju äntligen berätta om min stolthet. 
 
Jag har alltså börjat jobba på Fastighetsbyrån i San Agustin på södra delen av ön. 
Jag får jobba med något av det roligaste. Att hjälpa folk att förverkliga en av mångas högsta drömmar. 
Att få en egen bostad mitt i solen och värmen. 
 
Jag är förälskad. 
Jag är överlycklig. 
Och jag är hjärntvättad. 
Jag drömmer och tänker hus, dygnet runt. 
 
Och pappersexercis. 
Det är ju Spanien vi talar om. 
 
Så ringer man till, eller kommer in på kontoret på Gran Canaria, så är det jag som svarar:
- Fastighetsbyrån Gran Canaria. Vad kan jag stå till tjänst med?
 
 
 
 
 
(Fotograf: Gabriel Alzola (min chef som blev så impad över min Fastighetsbyrå-
oranga kavaj att han var tvungen att dokumentera outfitten.)
 
Det är bara ett mammavikariat till oktober men om allt går som det ska så tänker jag hålla fast vid detta för en låååång tid framöver ;)
 
 
/Y - som är ensam vaken klockan sex en lördagsmorgon och undrar vad i hela friden hon håller på med.
 
 
 
 
 

Skrivet den: 2016-01-26 Klockan: 15:32:20

Jag var ute i naturen



(La semana pasada me llamó mi amiga y me dijo:
- El sábado que viene vamos al Finca de Osorio. Hacemos Picnic y estamos fuera todo el día. 
- Estás loca, respondí. Sabes la cantidad de cosas que tengo que hacer?!
- Pues. Vamos de todos modos. Y no quiero oír más excusas!

Y fuimos. 
Y tuvimos un día espectacular. 

Así hay que hacer. 
Decidirse y dejar todo. Y solo marcharse. Porqué si voy a esperar hasta que haya terminado con todas las cosas que tengo que hacer, entonces nunca saldríamos. )





























Förra veckan ringde min väninna till mig och sa:
- På lördag åker vi till "Finca de Osorio" (En gård som finns uppe i bergen mellan Arucas och Teror). 
- Är du inte klok, svarade jag. Fattar du hur mycket jag har att göra här hemma. 
- Spelar ingen roll. Nu åket vi. Punkt slut. 

Och det gjorde vi. 
Ut i naturen och hade en underbar dag. 

Det är så man måste göra. 
Bara bestämma sig och sticka. 
Lämna alla måsten. 
För om jag ska vänta tills alla måsten är gjorda, ja då kommer vi aldrig att komma iväg. 





Y - härligt nöjd över sig dag i naturen och inte blev det så mycket kaos hemma heller efteråt. 




Skrivet den: 2016-01-19 Klockan: 09:59:11

Jag försöker pendla



Hola! Buenos días!
Estoy viva. 
Solo que la semana pasada fue muy intensiva con un montón de cosas nuevas en el trabajo nuevo. Y un montón de gente nueva para conocer. 
Todo el mundo, todo el tiempo, intentando a ser su mejor y hacer las cosas bien. 

Esto cansa. 
Pero estoy contenta. 
Tengo esperanza sobre el futuro. 

Y el fin de semana todavía más intenso. 
Intentando hacer cosas que no nos dio tiempo de hacer durante la Navidad. Y haciendo estas cosas que hay que hacer todas las semanas para poder empezar bien la nueva semana que va a empezar. 
Recoger la Navidad que al final también sa acabó en mi casa. 
Y también tenía dos trabajáis planeado desde antes que tenía que hacer. 

Por eso no he estado escribiendo. 
El plan era escribir en la guagua llendo al sur todas las mañanas. Pero después se me ofreció la oportunidad de ir en coche con un compañero y así voló la semana. 

Ahora estoy otra vez en la guagua...






Halloj och god morgon!
Jag lever. 
Det var bara det att förra veckan blev otroligt intensiv. En massa nya saker på det nya jobbet. Och en massa nya människor att lära känna. 

Allihopa som hela tiden försöker att vara sitt trevligaste jag och försöker att göra sitt bästa. 
Sånt är ansträngande. 
På ett kul sätt. 

Jag har hopp om framtiden. 

Och helgen blev, om möjligt, ännu mer intensiv när vi försökte hinna saker som vi inte hann med under julen. Plus att göra de där sakerna sim man bara måste hinna under veckorna för att kunna genomföra den nya veckan som är på G att starta. 

Plocka undan julen, var en av andra saker som jag hann med. Nu är julen slut även hemma hos mig. 

Och så hade jag två jobb inplanerade sedan tidigare som jag var tvungen att fixa. 

Därför har jag inte varit här och skrivit. 
Planen var att jag skulle sitta på bussen och skriva, nu när jag ska pendla till södra delen av ön. Men så fick jag möjligheten att åka bil med en jobbarkompis och så gick veckan. 

Men nu sitter jag åter på bussen...





/Y - som sitter på bussen och skakar. 

Skrivet den: 2016-01-09 Klockan: 13:04:47

Jag har semester

(Estamos de vacaciones. 
Tres dias en el sur en un hotel todo incluido exactamente como yo había pedido. 
Y hoy se solucionó la última cosa que me preocupaba. )












Just nu njuter vi av tre dagar på all inclusive hotell i södern här innan det är dags att ta itu med verkligheten där hemma. 
Jag återkommer med betyg, men just nu är vi bara...


/Y - som har familjetid de Lux just nu. 




Skrivet den: 2016-01-06 Klockan: 15:58:50

Jag firar Big time

(Feliz Reyes!
Que aquí estamos todo de escándalo hoy. 
Regalos en casa. 
Regalos en casa de los abuelos. 
Roscón. 
Almuerzo por allí. 
Regalos en casa de la tía. 
Más roscón. 
Y mañana hotel todo incluid. Que era lo único que yo había pedido y los reyes me trajeron. )





Idag är stora julafton och vi firar stort här idag. 
Paketkaos hela dagen. 
Och jag fick det enda jag önskat mig: tre dagar på all-inclusive-hotell med familjen innan vi avslutar julen och börjar att jobba igen. 
Nytt år och nya utmaningar. 

Glad trettondag!

/Y - som återkommer...


Skrivet den: 2016-01-05 Klockan: 02:25:17

Jag laddar om



Aqui estamos preparandonos para el gran finale de la navidad:
Los Reyes Magos!
 
La Navidad ha pasado desmasiado rapido y demasiadas cosas han permanecido sin solucionar.
Todavia hay tiempo pero yo queria hacer tantas cosas con tanto tiempo libre antes de empezar a trabajar a tiempo completo la semana que viene.
 
Pero hoy hemos hecho un gran trabajo: empaquetar TODOS los regalalos para Reyes. Mañana podemos disfrutar de la cabalgata con la concencia limpia.




 
 
Här håller vi som bäst på att ladda om inför julens GRAN FINAL:
-Trettondagen och de tre vise männens ankomst!
 
Ser att man i Sverige som bäst håller på att kasta ut julen och förbereda sig inför vårens ankomst.
Jag VÄGRAR!
 
Jag fick upp julen den 24:e och nu njuter jag för fullt för att riktigt suga ut det sista.
Men tiden går fort och det är fortfarande alldeles för många ogjorda saker som jag skulle vilja få gjorda innan jag börjar jobba heltid nästa vecka.
Jag vet hur det kommer att bli.
Fullt upp och för trött för att vara kreativ.
Skulle vara skönt att få dem gjorda innan.
 
Men det är dock alldeles för viktigt att få vara med familjen också.
Dels familjen från Göteborg som är här och åker hem på torsdag och dels den närmsta familjen som bråkar alldeles för mycket för att det ska kännas skönt i själen.
Vi måste få vara med varandra.
 
Så vi fick den bästa julklappen någonsinn: två semesterdagar till Älsklingen från jobbet. Så nu med alla helgdagarna som kommer och helgen själ så kommer vi att få en minisemester tillsammans.
Vi får se om de Tre Vise Männen kommer med det jag önskat mig, det ENDA som jag önskat mig detta år för att göra semestern komplett.
....komplett galen kanske...




 
Men ikväll har vi gjort ett hästjobb här.
Slagit in alla julklappar till Trettondagen så att vi i morgon bara kan njuta av paraden i staden i morgon, äta middag med de älskade och kanske ta julens första glögg ikväll när vi kommer hem och ungarna somnat och klapparna gnistrar under granen.
 
Vi får se.

 
/Y - som ska gå och lägga sig och tindra med ögonen lite nu.




Skrivet den: 2016-01-01 Klockan: 00:28:07

Jag önskar....

(Feliz año nuevo por supuesto, de la familia caotica. )



...gott nytt år, naturligtvis från Familhen Kaos. 


/Y - som funderar på hur 2016 kommer att bli. 




Skrivet den: 2015-12-29 Klockan: 14:01:00

Jag hade en vecka innan jul



 
(La semana antes del 24 fue un poco demasiado.
Era tan increible que no podia creer que era verdad.
Mi marido me escribió en el whatsapp que cada vez que le llamé se le saltó el miedo por el estomago y se preguntó que diablos habia pasado ahora.
Y cuando lo conté a mi madre por Skype se puso a reir tanto que casi se ahogó pero despues se dió cuenta de la tristeza de la situacion que me pedí perdon. Sin poder dejar de reirse ;)
Empezó el domingo, en la celebracion de Lucia que se le subió la fiebre a Irma.
El lunes teniamos que ir a Ikea para comprar un vitro y hurno nuevo porque los viejos no podian desmontar ni el carpintero ni el electricista.
Claro! La cocina no estaba terminada todavia.
Pero el carpintero no sabia montar las cosas nuevas tampoco asi que teniamos que pedrir ayda del tecnico de Ikea. Y el no podia venir hasta el viernes.
Y nosotros sin cocina.
Y me dieron la noticia fantastica que habia conseguido un trabajo nuevo.
En el sur.
Tenia que ir a presentarme dos dias antes de la navidad, asi que con Irma con fiebre de 40, Alex en el colegio, la cocina sin funccionar y teniendo que ir a Ikea dos por tres, fui a trabajar en el sur martes y miercoles.
Un accidente nuca viene solo, dicen en Suecia asi que cuando mi madido me llamó y me contó que habia tenido un accidente con el coche no fue una sorpresa.
Que mas podia ocurir?
Jueves me levante sientiendo un poco rara pero tenia que ir a limpiar un piso donde vienen suecos de vacaciones. Pero alli habia una fuga de agua si que la cominudad habia cortado el agua y yo tuve que llevar toda lo de lavar a mi casa.
Y en este momente se me subió la fiebre a mi.
40 grados!
Bienevenida!
El viernes estaba muerta pero tenia que llevar a los niños al cole y ir al aeropuerto para recoger una maleta con comida navideña que mi madre habia mandado con una amiga que venia de vacaciones.
El sabado ibamos a ir a hacer la compra pero yo estaba muerta en la cama intentando lavar y secar las sabanas del piso de las turistas hasta que se me quemó la secados y la casa se lleno de humo.
Por la noche tenia que ir al aeropuerto otra ez a recoger las turistas que estaban DOS horas restrasados pero el domingo SI podiamos salir y hacer nuestras compras.
Que alivio en el alma.
Pero el lunes, cuando el carpintero iba a venir y terminar la cocina, que NO lo hizo, mi vecina toco la puerta y me dijo que se le estaba saliendo agua en su techo en el baño que yo seguro tenia una fuga de agua en mi  baño que esta encima de ella, y que yo tenia que cerrar mi agua y llamar a un fontanero - entonces algo se me estallo en el alma.
Ya es demasiado!
Basta YA!
 
Pero las cosas se resuelves siempre de una manera magico.
El fontanero vino y arregló el baño sin romper demasiado.
El coche volvió del taller superarreglado.
La secadora fue olvidado hasta el año que viene.
La cocina se terminó el 24.
El piso fue limpiado y las cosas de navidad sacados.
Hubo navidad com paz y amor en nuestra casa tambien, al final.
 
...pero esto es otro cuento.
 
 
 
 

 
Det var ju en vecka INNAN jul.
En vecka INNAN allt det där med lycka och frid i själen skulle infinna sig.
Det är många hinder som man ska ta sig över INNAN man kommer till just det stadiet.
Fast just detta år tyckte jag nog att ödet tagit i lite väl mycket när det gällde våran familj.
 
När jag berättade vår historia för familjen på Skype började mina försäldrar skratta så att de nästan kissade i brallan. Medans jag berättade så slog det mig att detta kunde ha varit taget från vilken Sällskapsesefilm eller annan komedi som helst.
Det var helt absurt.
Fast medans mina föräldrar skrattade så de grät, slog det nog dem allvaret och det sorgliga i situationen och de bad så hemskt mycket om ursäkt över att de skrattade åt oss.
Fast sedan började de asgarva igen.
Och jag med faktiskt.
Det går inte att göra annat.
 
Det började ju med att Lillskatten fick en massa feber där mitt i Luciafirandet på söndagen. Jag hade tänkt att hon skulle ha fått lite meducin och fått följa med på kvällens firande. Men när febern började närma sig de 40 så fick jag tänka om.
Lillskatten själv var inte heller längre så pigg på att få följa med och uppträda.
Soffan lockade mycket mer och det kan jag ju förstå.
 
 


Så det var Luciafirande där på söndagen.
Samtidigt under söndagen, så höll vi på att övertala hyresvärden om att vi skulle köpa ny spis och ugn till köket som ännu inte var färdigt eftersom snickaren som monterade köket inte hade en aning om hur man kopplade loss vitvarorna. Och ej heller elektrikern som vi fått ringa in i panik för att försöka få färdigt köket innan jul.
Hur mycket pengar ska vi spendera på att försöka få loss de gamla vitvarorna, frågade vi hyresvärden.
Och det tog skruv.
Sent på söndagskvällen fick vi ja till att åka till Ikea och köpa nya.
 
Så det blev att braka iväg till Ikea mitt på måndagen när Älsklingen kom hem från jobbet. Snickaren väntades komma och då behövde allt vara på plats för att han skulle kunna kapa de gamla sladdarna och få in de nya.
Och Irma var sjuk.
Och det var dansavslutning på Guldklimpens danskurs.
Och själv hade jag en svenskalektion och en minnesmässa för en, helt plötsligt avliden vän, på eftermiddagen.
Med lite farande fram och tillbaka så fixades även det.
 
Fast när snickaren fick se de nya vitvarorna så hade han ingen aning om hur man skulle få dit dem heller så nu satt vi där i rävsaxen med kapade gamla sladdar och oinstallerade nya. Utan möjlighet att kunna laga nån mat.
Tekniker från Ikea fick inkallas.
Men han kunde inte komma förens på fredagen.
Tur att svärmor bor så nära.
 
Och så mitt i det här kaoset så hade jag ju fått det oerhört glädjande beskedet om ett nytt jobb, världens bästa julklapp om ni frågar mig.
Och hela julen ledig för att få njuta med familjen.
Fast med nytt jobb kommer nya förpliktelser och de fösta var önskemål att jag skulle infinna mig två dagar på nya stället för en kort introduktion innan julledigheten.
Så tisdag och onsdag introduktion på nytt jobb. Samtidigt som de sista svenskalektionerna med barnen innan jullovet skulle avhandlas på eftermiddagarna.
Och Lillskatten sjuk, Guldklimpen i skolan, snickare i köket, Ikea-panik-åkningar och inget fungerande kök.
Nu började det kännas svettigt.
 
Fast olyckor kommer sällan ensamma var det nån som sa, så när Älsklingen ringde och sa att han krockat med nya bilen, eller rättare sagt kört in i ett parkerat lastbilssläp, så kändes det inte som nån riktig överaskning.
När jag såg bilen däremot, med krossad vindruta och uppskrapad kaross, ja då kändes det som att bägaren höll på att rinna över.
 
 

 
Inget fungerande kök.
Ingen fungerande bil.
Inget julpyntat hus.
Inga klappar köpta.
Och julen väntandes runt hörnet.
 
Dagen efter, torsdagen, hade jag lovat att gå iväg och titta till en lägenhet som jag sköter här åt ett svenskt par. De hyr ut lägenheten och jag kollar till den så att den är fix och fin när det kommer nya gäster.
Det är kul.
Men jag märkte redan när jag gick upp på morgonen att något inte stog rätt till.
Det kändes så konstigt i kroppen.
Men jag kommer väl i gång bara jag får upp farten tänkte jag och promenerade iväg till lägenheten som ligger en timme bort.
Och möttes av en lägenhet UTAN vatten.
Vad 70-singen kunde ha hänt, funderade jag och drog och vred på alla spakar och kranar som jag hittade, talade med grannar i fastigheten och tillslut fick jag reda på att det fanns en vattenläcka i badrummet som var tvungen att fixas innan nya gäster skulle komma på lördagen.
Panik!
 
Nu började febern stiga på mig och jag fick masa mig hem med bussen och lägga mig en sväng innan det var dags för hopp och skutt med de minsta på svenskan som julavslutning. Men efter det var jag helt slut och ramlade i säng.
Skyhög feber, jo jag tackar.
 
Dagen efter, fredagen, var jag DÖD.
Men det var bara upp och iväg till skolan med ungarna och även Lillskatten nu som återhämtat sig från sin sjuka nu och lämnat över den till mig.
Tack för den!
Jag måste ha sett ut som "Hej-kom-och-hjälp-mig" där vid skollämningen och jag tyckte nog att folk tittade konstigt på mig. Men jag kunde inte ha brytt mig mer. Inte just då.
 
Jag fick två timmar i sängen med täcke och Ipren och sedan var det dags att dra iväg till flygplatsen för att hämta en resväska med julgott som mina föräldrar skickat med en bekant från Byhålan som skulle hit på julsemester.
Vilken lycka!
Så där satt jag med tomteluva och 40 graders feber på flygplatsen och väntade på en fryst julskinka i en resväska.
Jag måste ha verkat förfärligt oartig och otrevlig när väskan väl kom på plats för jag var bara TVUNGEN att få åka hem och lägga mig igen.
Förlåt A-M.W.!
 
 
 
 
 
 
 
Ja just ja!
Ikeainstallatören skulle ju komma i den där vevan också och sätta sprutt på de nya vitvarorna i köket och jag kunde inte ha varit mindre engagerad.
Men det var tvunget att ske.
Fast när han kom så hade han inte heller nån aning om hur man skulle installera ugn och spishäll så vårt kök måste vara världens mest olycksförföljda.
60 euro för att en proffs-snubbe ska komma och installera saker i ditt kök och så får han ringa en polare för att få reda på hur han ska göra.
Bah!
 
Men det blev gjort.
Och det fungerade.
Och allt var frid och fröjd....nästan.
 
Dagen efter, lördagen, var den dagen då vi planerar att ge oss ut på stan och fixa allt det där som vi inte hunnit. Klappar, mat och sånt där som måste fixas.
Jag kunde inte resa mig ut sängen.
Det var som om nån kört över mig med en ångvält.
Det blev att ligga still hela dagen ända tills det blev dags att lämna ungarna på ett födelsedagskalas och hämta de nya gästerna på flygplatsen till lägenheten jag städat och med vattenläckan som ordnat sig på ett magiskt sätt.
 
Ja just ja. Jag hade ju tvättat där under hela dagen medans jag låg i sängen och var död. Och torktumlat och vikt för att de nya gästerna skulle ha rena lakan och handdukar när de kom.
Rätt vad det var så började det att lukta bränt i hela lägenheten och så slog strömmen av sig.
Jaha, där brann torktumlaren upp.
Det är ju så man kan...
Sista torket fick bli hos svärmor och så brakade vi iväg till flygplatsen.
Då var planet TVÅ timmar försenat!!!
 
Älsklingen fick dra hem igen, hämta ungar på födelsedagskalas, stoppa ner dem i sängarna och kalla in extra förstärkning för att åka iväg till flygplatsen och hämta mig och nya gäster som kommit till rätta nu.
 
Söndag.
På söndagen var jag TVUNGEN att gå upp ur sängen.
Vi var tvugna att få allt på banan innan jul.
Sakta men säkert betade vi av alla affärer och göromål som skulle göras och så kändes det genast mycket bättre i själen.
 
 


På måndagen skulle snickaren komma och göra färdigt det sista - det gjorde han INTE.
Men när det plingade på dörren när jag skulle iväg med ungarna på morgonen, och utanför står grannen från våningen under, och hon säger:
- Yohanna! Du måste stänga av din huvudkran. Det forsar in vatten i mitt badrum under dig. Du måste ha en vattenläcka här uppe hos dig.
När jag hör det.
Då känner jag nästan att det exploderar något inne i mig.
Jag tror att det var hoppet.
Nu kommer de komma hit med storsläggan och bryta upp hela mitt badrum också.
Det blir ingen jul hemma hos oss i år.
Det kan inte blir fler saker nu.
 
Men det blir som det alltid brukar bli.
Det ordnar sig på något mystiskt sätt.
Rörmokaren kom och bröt upp mitt badrumsgolv, men bara så pass lite att han hittade läckan och kunde laga den. Det gick att leva med.
Bilen levererades nylackad och ny glasad.
Hela köket som bott i vardagsrummet senaste sex månaderna blev inskyfflat i det nya köket som inte var klart.
Torktumlaren blev bortglömd och lagd på framtida problem att lösa på det nya året.
Lägenheten blev städad.
Julsakerna och julgranen blev framplockade på självaste julafton, då även elektikern och snickaren kom och fixade det sista i köket - peppar peppar ta i trä.
Köttbullarna, julbrödet, sillen och julklapparna blev fixade under självaste julaftonseftermiddagen och när Tomten kom så var det även julefrid i vårt hus.
 
 
 




 
Men det är en helt annan historia...
 
Älsklingen sa till mig, efter den allra sista olyckan, att nu vågar jag inte svara i telefonen mer när du ringer. Det hoppar till i magen på mig när jag ser att det är du och jag frågar mig ängslingt att:
- Vad i hela friden har hänt nu....
 
 
/Y - som är mitt uppe i försenad julfirning just nu.
 
 
 
 

Skrivet den: 2015-11-25 Klockan: 13:44:00

Jag är julinspirerad



 
(He estado un poco distraido ultimamente.
He encontrado algo en internet y no puedo soltarlo.
PINTEREST.
Lo conocen?
 
Es que no es nada nuevo. Solo es que yo no lo habia descubierto hasta ahora.
Osea, lo descubri durante el verano en Sueci pero no ví como yo iba a beneficiar de esto.
Hasta que un dia lo entendí.
 
Estaba buscando ideas para la cocina nueva.
Por si acaso el carpintero pasara por aqui y monta nuestra cocina- - Nunca se sabe....
 
Y en Pinterest puedes buscar imagenes de todo bonito en el mundo. Y cada foto da paso a 100 mas fotos de cosas bonitas. Que da para 100 mas. A si que nunca termina.
Puedes estar alli mirando cosas bonitas para siempre.
 
Pero tropillé con algo que se llama DECEMBERS DAILY y me parece algo muy bonito.
Hacer un album de fotos y documentar todo lo que pasa durante la navidad mediante la manera de Scrapbooking.
No es exactamente para mi pero tengo unas ideas madurando en mi cabeza.
Vamos a ver.
 
Pero me entro un ambiente de navidad, mirando estas fotos. Y domingo que viene es el primero de adviento y hora para sacar las cosas de navidad.
Pero, mirando a mi casa, he dicho que NO voy a sacar nada hasta que tengamos la maldita cocina montada y lista.
 
Ojala esto puede ocurrir antes de que llega la navidad. Pero como estamos en España, nunca se sabe...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ursäkta att jag har varit lite disträ på sista tiden.
Jag har satt mig ner flera gånger vid bloggen för att skriva men inte kommit till skott.
Mina tankar har varit på andra ställen.
Men något mycket roligare ;)
 
Jag har fått upp ögonen för PINTEREST.
Åh Herre Gud vad sen hon är, tänker ni säkert.
Men inte SÅ sen, är jag faktiskt.
Jag fixade in mig där i somras, när min svägerska började svammla och visa mig något där.
Men jag hajjade liksom inte grejen.
Jag såg ingen nytta.
 
Men NU sa det bara poff och så fattade jag vad det hela gick ut på.
Det började med en bild som jag såg, som jag tykte om och pinnade. Den ledde vidare till 100 andra bilder som var lika fina, och som var och en ledde vidare till 100 andra lika fina bilder.
Och bakom varje bild finns ju en sida med info och beskrivningar om hur man gör, för att få det som är så där fint.
 
Jag har fluktat kök, kan man väl säga.
Möjligheterna är enorma.
OM skickaren nu skulle få för sig att komma och montera upp det där nya köket vi väntar på.
 
Så jag började flukta på andra saker och snubblade över något som heter - DECEMBER DAILY.
Först så trodde jag att det var nån slags planerare för december och hur man organiserar och planerar julen för att få ordning på allt som måste fås ordning på.
Men så var det icke.
 
December daily är ett sätt att dokumentera december månad på och göra ett fotoalbum med hjälp av scrapbooking.
Det är visst nån AE >>> som har hittat på iden och nu har det spridit sig över välden.
Ja, det är ju inte något nytt, som jag trodde.
Det är bara att jag fick upp ögonen för detta nu.
Och jäklar vad sugen jag blev.
 
Men jag tror inte att jag kommer att göra detta på detta sätt utan jag har några ideér som ligger och mognar i huvudet på mig.
Och som sagt, jag fluktar järnet nu för att få så många bra ideér som möjligt.
Måste ju skynda mig.
Första advent är på söndag.
 
Men julstämningen har liksom smugit sig på mig under allt julfluktande på Pinterest och julsånger poppar upp i huvudet på mig titt som tätt. Ja, det hjälper ju inte att vi har börjat öva på Lucia-sångerna på svenskan heller eller att julreklamen på TV och leksakskatalogerna i postlådan börjar att drösa över oss.
Jag som har sagt blankt NEJ till att både pynta och smygstarta innan första advent.
 
Men det är FÖRSTA advent på söndag, vilket betyder att jag borde börja pynta och städa redan på lördag. Vi har nämligen en grill-utflykt på söndagen och ska ut i "naturen" och umgås med folk.
 
När jag kom hem från semestern i Sverige och såg katastrofen i köket så sa jag skämtsamt:
- Ja vi får väl hoppas att vi får det nya köket INNAN jul.
Det var på skämt.
Jag lovar.
För aldrig trodde väl jag att det skulle ta sån tid att få till ett kök.
Men detta är Spanien och här är det mañana mañana för hela slanten.
Jag ser nu att det är advent till helgen och inget kök i sikte.
Och jag tänker INTE ta fram nån jul innan vi har fått undan kaoset i lägenheten.
Så det så!
 
Så jag fluktar jul och julplanering just nu och försöker att glömma min egna, troligtvis uteblivna, julpyntning till helgen.
Men stämningen smyger sig på mig....
 
 
/Y - allt är frid, stjärnan blid. Skiner på.....
 
 
 

Skrivet den: 2015-11-18 Klockan: 13:03:00

Jag bor vid stranden

 
 
(En la vida cotidiana hay tantas cosas que hacer que muchas veces se me olvida a vivir.
Y olvido DONDE vivo.
Aunque vivo al lado de la playa muy rara vez vamos alli para disfrutar del lujo que tenemos tan cerca.
Una vergüenza!
Especialmente para mi que vine aqui para tener mas sol,calor y playa.
 
Pero ayer, cuando estaba en la zona, me atrevi a acercame al espectaculo y me senti en un banco en Las Canteras para desayunar.
 
Vaya tranquilidad.
Vaya vista.
Vaya lujo.
 
Me decidi directamente por llevar a la familia aqui el fin de semana que viene.
Ahora hemos estados encerrados en el piso DOS fines de semanas y trabajado como locos.
Ahora toca a salir y dirfrutar del sol.
 
.....claro, ahora lo dijeron en las noticias, en la tele, que el invierno y las temperaturas bajas van a venir justamente este fin de semana.....)
 
 
 


 


 


 
På vardagarna finns det så himla mycket som ska göras, så många tråkiga saker som måste fås gjorda för att livet ska fungera.
Så många måsten.
Det är fullt upp hela tiden.
 
Så jag glömmer bort var jag bor och att jag har stranden bara en kort bussresa eller en långpromenad bort.
Jag kan gå till stranden när jag vill.
Klart!
Så fort som jag satte upp den statusen på Facebook såg jag ju hur dumt det lät.
Som en örfil i ansiktet på alla stackare som går där hemma i grått och kallt novembermörker.
 
Förlåt! ;)
 
Men igår var jag i närheten av LasCanteras-stranden och när jag utfört mina ärenden, med mycket väl godkänt, som jag var där för att göra så slank jag iväg till strandpromenaden för att "ta vara på tillfället".
Jag satt där på en bänk i mina träningskläder och åt min medhavda matsäck medans jag fluktade på strandgäster som njöt av förmiddagen.
 
Varför gör jag inte detta oftare?
 
Ett lugn, en frid och en otrolig tacksamhet över att jag bor just här, kom över mig.
Inget irriterande över fortfarande oinstallerat kök, bråkiga ungar, ostädad lägenhet, papperskrångel och obefintligt jobb, kom över mig.
Jag bara njöt.
 
I cirka 5 minuter. Sedan kom jag på att jag var tvungen att åka hem och fixa.
 
Men jag bestämde raskt att nu fick det vara nog med fixande i lägenheten på helgerna. I två helger har vi nu varit instängda där och jobbat som galningar.
Stackars ungar har inte fått komma ut och solen har skinit och det har varit ovanligt fint novemberväder för att vara Las Palmas.
I helgen SKA jag ta familjen till stranden och picnicka.
Det bestämmer jag!
 
....det är ju klart, på kvällen, på nyheterna, så sa de ju att till helgen så kommer det försenade höstvädret att komma och temperaturerna kommer att sjunka drastiskt....
 
 
/Y - som har en strand-desperat familj just nu.
 
 
 

Skrivet den: 2015-10-28 Klockan: 13:55:00

Jag har torkat regn

(Por dios vaya semana, la semana pasada.
Pensaba que iba a estallar.
No solo teniamos la cocina patas arriba y esperando por obreros y dueños de la casa que iba a ponerse de acuerdo y venir a arreglarnosla.
Sino tambien se decidio el tiempo ponerse de mal humor.
Agua por todos los sitios en Las Palmas, un disastre.
Hasta empezó a caer agua del techo el el local de los clases de sueco, el martes por la noche. Tenia que ir corriendo a la presidenta de la comunidad para que mandara a alguien. Pero es lunes la semana siguente y no esta arreglado todavia.
La manera española.
El parquet en el local esta todo inflado y el falso teche, que era de placas de yeso estan quitado porque se romperon con el agua.
Ha secado mas agua esta semana que he hecho en toda mi vida...;)
 
Y para el colmo...
El jueves cuando fuimos al cole nos mojamos todo. El agua corría por todos los caminos. Pero como somos suecos no tenemos miedo de un poco de lluvia y teniamos ropa adecuada de un tiemporal asi. El problema era cuando llagabamos al cole y tenia que quitarsela ropa alli fuera sin techo.....catastrofe!
El dia seguiente habia ALERTA MAXIMA y todos los coles estaban cerrados.
No caia ni una gota de lluvia.
Eso es Gran Canaria ;) !  )
 
 
 
 
Herre Gud vilken vecka vi haft!
Förra veckan alltså.
 
Inte nog med att köket fortfarande inte har kommit någon vart. Utan att hela köket befinner sig i vardagsrummet och allt är upp och ner här hemma i väntan på att hantverkare, ägare av lägenheten och ordförande för bostadsrättsföreningen ska komma överens om saker.
Utan dessutom bestämde sig vårt underbara väder för att utsätta oss för hårda prövningar.
 
Det började regna en dag, men det är inget konstigt här.
Hösten är på G, det behövs regn.
 
Men så regnade det igen, nästa dag.
Och inget vanligt regn, skyfall.
 
Skyfall är inga problem....
....i Sverige.
Här blir det andra bullar.
 
Det blir stopp överallt.
De få dräneringsrör som finns fylls med skräp från gatorna och dessutom är de inte dimensionerade för större vattenflöde än en från en kökskran.
När det kommer sånna skyfall som detta då har vattnet ingenstans att ta vägen och alla som jobbat med vatten vet att vatten ALLTID hittar en väg ut.
Problemet är bara VILKEN väg det hittar.
 
På tisdagskvällen började det droppa från taket i skollokalen där vi håller våra lektioner och jag var tvungen att springa i väg till ordföranden i bostadsrättsföreningen (samma som håller i mitt kök eftersom skollokalen ligger i samma byggnad som jag bor. Bra med tanke på hur nära till jobbet jag har. Mindre bra med tanke på hur nära det är för dem att ha mig när det måste tas hand om skollokalen vid katastrofer som denna.)
Jag fick ringa hyresvärden för lokalen.
Och jag fick ställa ut hinkar på golvet för att försöka fånga upp det som droppade från taket.
 
Samma sak på onsdagen.
Sol hela dagen men sedan började det regna något fruktansvärt igen.
Torka golv.
Ringa folk.
Hjälp!
 
Nu började det hända saker i Las Palmas.
Byggnader och vägar började bli översvämmade.
Folk började bli oroliga.
Och mer regn skulle det komma.
 
På torsdagsmorgonen när vi skulle gå till skolan regnade det så mycket att föräldrarna i klassens messenger-grupp började skriva att de inte skulle skicka sina barn till skolan.
De tänkte minsann inte gå ut i detta väder.
 
Vikingar ;) som vi är i min familj så fruktade vi inte lite skyfall, och regnkläder hade jag med mig från Sverige sedan i sommras, dock ej gummistövlar som jag rationalliserat bort med hjälp av sannolikhetsprinsipen. På 12 år har jag aldrig sett ett behov av gummistövlar här och när vi haft ett par här hemma (ärvda naturligtvis) så har de aldrig kommit till användning. Men just detta år, när jag haft ett par i min ägo, i Sverige, och ej tagit med dem till ön på grund av vad jag sett under årens lopp, regnar det naturligtvis så mycket att några par gummistövlar varit behändigt att haft till hands.
 
 

 
Sekunden som vi steg ut på gatan, iförda regnkläder, paraply och TENNISKOR, så var jag dyngsur om fötterna.
Dock kan detta ha berott på mina stora hål i sulan på dojjorna eftersom skitungarna bestämt hävdade att de minsann inte var blöta om fötterna.
 
 
 
 
Vattnet rann i strida stömmar längs med gator och trottarer och man kände sig som Jesus som skulle korsa havet. Med den skillnaden att vattnet INTE vek undan från där vi gick.
Problemet blev när vi kom fram till skolan och jag skulle ta av alla regnkläder utanför och få med mig hem.
Utan tak.
Och ingen får komma in i skolan.
Jag blev dyngsur.
Och ungarna säkert likså.
Allt kämpande med regnkläder hade varit förgäves.
Sånt känns kul.
 
Kaos över hela ön.
Sirener som hördes överallt.
Och bilder från katastrofområden runt omkring strömmade in via messenger och Facebook.
Det kändes som vi var mitt i ett kringsområde.
 
 





 


Och i skollokalen!
Ja Herre Gud.
Det bara forsade in vatten.
På parkettgolvet.
Det var lika bra att låta det vara.
Det fanns inget att göra.
Det fanns ingen rörmokare ledig på hela ön när det var sådana här omständigheter.
 
 
 
 
På eftermiddagen sken det upp och allt torkade.
Men det väntades mer regn.
Och hela ön sattes under UNDANTAGSTILLSTÅND (alerta maxima, jag vet inte hur jag ska översätta det).
Skolorna stängde inför fredagen.
Folk beordrades att hålla sig hemma.
Alla aktiviteter runt ön ställdes in.
Det har inte kommit en droppe vatten sedan dess.....
 
....hade varit roligt att skriva, men det kom lite regn till.
Inte så farligt som tidigare, men en skvätt om dagen.
Men allt är lugnt nu.
Peppar peppar ta i trä för min väderprognos i mobilen säger att det ska regna i morgon igen....
 
 
 
 
 

 
Så klart att efter något sånt här så kommer du ju alltid en massa skämt hit och dit.
Och det är klart att man måste skämta lite mitt i allt elände.
Håll till godo ;)
 
 
(På spa i shoppingcentret Las Arenas )

 
/Y - som håller en tumme för att det inte kommer något mer skyfall med tanke på mina obefintliga gummistövlar.
 
 
 

Skrivet den: 2015-10-06 Klockan: 16:53:00

Jag var på grillkalas

(Domingo y que no falte el azadero.
Estabamos invitados al cumple de una amiga del cole. No hay tiempo para tranquilidad y deshacer maletas. Eso se puede hacer otro día.
Pero creí que me iba a desmayar cuando salimos del coche con airecondicionado al aire libre en Jinamar donde el temometro decía 32 grados!!!
Y ademas; fuego del gril, papas arugadas ardiendo y un cafelito al final.
Esa gente esta loca ;)
Pero pasamos un dia muy agradable.
El sitio era muy buena, aunque hay que pedir permiso para ir. Lo que significa un montón de papeleo ;). Pero vale la pena.
Cuando haya mas aire fresca!
Esa gente si sabe como se hace una fiesta.
Gracias!)
 
 




 












 

 
 
 
I söndags var vi bjudna på födelsedags- och grill-kalas.
Här finns inte tid för lugn o ro. Eller uppackning av resväskor heller för den delen.
Nej pang på rödbetan.
Det finns ingen som sitter hemma här på en söndag ;)

Vi skulle ut till ett picnic-område lite utanför Las Palmas. Ett område/park som jag aldrig varit på förut och det var faktiskt riktigt bra. Fina iordningställda grillar med tillhörande bord och diskplats. Nära till toaletter och gott om utrymme för barnen att leka på.

Men jag trodde att jag skulle smälla av när vi hoppade ur den luftkonditionerade bilen och termometern visade på 32 grader.
Då blir man inte så sugen på grillkalas.

Men det blev både grillat över varm öppen eld, varma skrynkliga salta kanariska potatisar och tillslut även varmt kaffe.
Man kan lugnt säga att man var varm.

Men det komms på lösningar av både unga och gamla.
Ungarna kastade vattenballonger och doppade huvudet i diskhon.
De lite mer lugnare vuxna fick vatten hällt över sina varma och svullna fötter.

Hur kan man ens komma på att ha långbyxor på sig?


/Y - som nu kan glädja sig åt att idag (tisdag) har värmen lagt sig, vinden har börjat fläkta och himmlen börjar återfå sin blåa ton.
 
 

Skrivet den: 2015-10-05 Klockan: 13:30:31

Jag gick till stranden

)iFui a la playa!
Claro que tuvimos que ir a la playa el sabado!
80 día fuera de la isla, sin ir a bañarnos en el mar (porque nos bañamos en lagos y piscinas en Suecia) y un calor que me estaba aplastando.
Ademan un piso lleno de maletas sin deshacer, una cocina apestando a moho y dos niños con mucho corre corre en las piernas.
Era obvio.
Ibamos a ir a Puerto Rico pero desayunando nos miramos uno al otro, yo y Mi Amor, y nos preguntamos porque ibamos a ir una hora en choche cuando tenemos Las Canteras tan cera.
Calor no faltaba, ni ganas. Solo era el cielo y el sol que estaba cubierta de una masa gris y triste.
Pero que mas da?
Fuimos y tuvimos un dia de relax total.
Gracias a Dios! ;)....)










 
Det var väl självklart att vi skulle åka till stranden i lördags!
Allt annat hade varit otänkbart.
80 dagar utan att ha badat i havet (för vi badade faktiskt i Sverige. Flera gånger. Både i sjö och pool.) Men nu var det dags för riktiga grejor.
Och en hetta under hela veckan som varit helt olidlig.
 
Värmen gör att man blir svettig så fort som man rör på sig och den höga fuktigheten gör att man är konstant fuktig.
Det känns som man lever i en djungel.
Och vad värre är, man har inte lust med någonsting.
Man vill bara ligga still och knappt andas.
Det sägs att kanarierna är bananifierade, som bananer. Och det kan jag förstå. Man vill inte lyfta ett finger i denna värme.
 
Så flydde vi från de ouppackade resväskorna och det mögelstinkande köket.
Vi hade förtjänat bättre efter denna veckan.
Och så fick ungarna springa av sig i sanden.
 
Rakt från lugnet på landet och de stillsamma skogspromenaderna i Sverige har vi kommit direkt in i storstadens hetts och puls.
På stranden var det fullt ös med tävling i kajakpaddling. Activia hade promotion och delade ut gratisprover och det spelades och sjöng på strandpromenaden.
Ingen lugn o ro här.
Sånt tycker inte kanarier om.
 
 
/Y - som tycker att nu får den här värmen faktiskt ge sig. Det är ju faktiskt oktober.
 
 

Skrivet den: 2015-10-02 Klockan: 13:02:00

Jag känner mig både borta och hemma



 
(Y como era regresar a Las Palmas despues de 80 días en Suecia?
De hecho fue mas chocante de lo que pensaba.
Primero fue mas chocante que pensaba llegar a Suecia.
No era llegar a casa como yo me había imaginaba. Todo era distinto. Mi ciudad habia cambiado, la gente habia cambiado, las vidas de mi familia habían continuaba sin mi.
 
Me sentia como una estraña.
Pero me aclimatize rapido.
 
Despues, al regresar aqui, me sentia rara.
Lo primero fue el calor que nos choco al salir del avion. Pensaba que iba a morir. Nosotros teniamos ropa de otoño de Suecia y aqui habia mas de 30 grados. Teniamos que ir a almorzar primero pero todo el mundo deseaba ir a casa y quitarse la ropa.
 
Y el olor.
Aqui huele diferente.
Huele a sol y calor, huele a sal y mar, huele a basuro y piz de perro, huele a cigaros y pan de ajo.
Huele a extranjero y se me habia olvidado como olia.
Ahora, los primeros días, estoy saludando a todo el mundo. Todos quieren parar, dar un beso y preguntar que tal ese viaje tal largo.
Ese es Gran Canaria.)
 
 




 
Hur var det att komma hem efter så lång tid i Sverige?
Det var mer annorlunda än vad jag hade trott.
Först så kändes det konstigt att komma till Sverige.
Det kändes inte alls som att komma hem, som jag hade trott att det skulle göra. Visst såg föräldrarnas hus ut likadant och alla saker var på sina platser. Men Örebro hade förändrats, jag kände inte en kotte längre, folk hade förändrats och allas liv hade fortsatt frammåt utan mig.
 
Jag kände mig som en främling.
Men jag vande mig snabbt.
 
Och sedan när vi åkte tillbaka så kändes det konstigt igen.
Först var det hettan som slog emot oss när vi steg ur planet. Jag trodde att jag skulle smälla av.
Vi hade ju på oss höstkläder från Sverige och det hade varit skönt på planet eftersom det alltid är lite kyligt där. Men fleecejacka i 30-gradig värme är ingen hit.
Vi var tvugna att åka och äta lunch först men alla satt bara och tänkte på att få åka hem och slita av sig kläderna.
 
Och lukten.
Här luktar det så annorlunda och jag hade glömt hur det var.
När man har varit på ett nytt ställe ett tag så vänjer man ju sig vid de nya lukterna, men åker man bort en sväng så märker man dem igen när man kommer tillbaka.
Ungefär som att byta tvättmedel.
Allt känns nytt och fräsht igen.
 
Vad luktar Gran Canaria?
Ja, jag har funderat på det.
Den har en speciell doft och jag kan inte komma på vad det är.
Det luktar UTLANDET och SEMESTER.
 
Det är en blandning av sol och värme, av salt och hav.
Det luktar av sopor och hundpiss.
Av cigarettrök och vitlöksbröd.
Utlandet helt enkelt.
 
Nu de första dagarna har varit lite (mycket) runt-om-kring.
Uppackningen av resväskorna går superlångsamt när man är upptagen hela tiden med att springa runt och fixa saker samt tittar på internet efter köksinspiration ;)
Herre Gud! Vad vill jag ha för stil i det nya köket?
 
Och så befinner vi ju oss i Spanien.
Det går ju inte att komma hem efter en lång-semester utan att stanna och prata och pussa på alla grannar och grannars grannar och svärmors grannar och skolkamrater med föräldrar och killen i kiosken och tjjerna på frisörsalongen och gubben i bokhandeln och f-n och hans moster.
Men så går det till här.
 
Och alla vill veta samma sak.
Hur var det att vara borta så länge?
Och hur var det att komma tillbaka?
 
Så nu vet alla det, och ni också.
 
/Y - som är både borta och hemma på samma gång.

Skrivet den: 2015-06-08 Klockan: 00:20:43

Jag har firat Sverige både en och flera gånger

...för visst har vi varit lite rusiga här sedan Månsoch streckgubben gick hem med glasbucklan och Heroes har gått på rundgång här.
Leve Spotify!



 
Igår var det Sveriges nationaldag och dags att fira igen.
Jag hörde nånstans att aldrig blir man så svensk som när man flyttar utomland och jag kan bara ställa mig i ledet och hålla med. För jag kan inte komma ihåg att jag NÅGONSIN firat Sveriges nationaldag under den tiden som jag bodde i Sverige.
 
Fast "på den tiden - säger jag som är typ jättegamal nu-för-tiden", så var det ju ingen helgdag och det kan förstås ha haft sitt finger med i spelet.
 
Vi var ju och firade förra året >>> och jag hade faktiskt glömt bort att jag bestämt mig för att göra detta till en tradition.
Tänk vad bra att det blev som det blev ändå, då ;)
 
För i år var ju nationaldagen på en LÖRDAG, alla föräldrars återhämtning- (och plocka i ordning allt kaos som hänt i hemmet under veckan) -dag. Och då skulle nationaldagsfirandet vara klockan TIO på förmiddagen.
De kan inte ha varit kloka ;)
 
Nej det orkar vi inte sa vi unisont här hemma.
Men så slog skitungarna upp sina blå här hemma klockan SJU på morgonen, så då tyckte jag att vi lika gärna kunde steka medan kon stog i båset - eller hus det nu var, och dra söderöver på lite Sverige.
Måns kanske skulle komma dit.
Man vet ju aldrig...







 
Och så hade ju Annelie kommit på besök igen och hade med sig en hel påse med böcker till mig.
Sånt kan man ju inte gå miste om.
Stackars flicka få släpa på sånt på en solsemester.
Tack så mycket!
Nu har jag sommaren fixad.
OM! jag får vara ifred ;)





 
Så det blev nationaldagsfirande till slut. Vi kom dock TIO minuter försent och missade både flagghissning och nationalsång, det är ju punktlighets-svenskar vi har att göra med, och det känder ju givetvis lite snopet. Men svenska konsulat-Ann kom också infarande just då så jag känner nog att jag inte behöver ha SÅ dåligt samvete.
 
Men fika blev det.
Och sol (för det duggare och var höstlikt i Las Palmas).
Och hälsa på gamla bekanta.
Och få godis.
Och fynda fler svenska böcker.
Och köpa lotter på klassisk lotterring.
Och få känna sig så där svensk igen, som man bara kan känna sig bland en massa svenskar i utlandet.











 
Grattis Sverige på födelsedagen!
Jag längtar hem.
 
/Y - som blev lite nostalgisk så där igen.

Skrivet den: 2015-05-17 Klockan: 15:22:21

Jag skiter i måsten idag

....och drar ut familjen i parken. 

Solen skiner. 
Det är söndag. 
Vi har fortfarande tid. 
Vi har inte blivit osams......än. 
Och jag har en bok som ropar på mig. 









Jag stekte upp några korvar och stoppade i några kex och det var det. 
Varför gör jag inte detta oftare?
Varför ska jag alltid komplicera allt?

Jag komplicerar och planerar allt så till den milda grad att det till slut inte blir nått av med något. 

Men idag blev det det. 

/Y - en, för ögonblicket, nöjd och avslappnad person. 



Skrivet den: 2015-05-04 Klockan: 16:05:07

Jag har avlett en katastrof och firat Valborg

TRE dagars ledighet är över. Idag går vi in på den fjärde. Det är halvledigt kan man säga. Ungarna är lediga från skolan. Jag har svenskaklasser som vanligt. Älsklingen jobbar. De tre aktiviterna tillsammans känns INTE som ledigt.
Det känns som JORDBÄVNING.
Men jag slapp i alla fall dra upp ungar på morgonen och släpa iväg dem till skolan.
 
 


 
I onsdagskväll satt jag vid datorn och Älsklingen satt och hängde framför fotbollen på TV:n när hela huset plötsligt blev nattsvart.
- Vad i hela friden, ropade vi bägge två men sedan så hörde vi vatten som skvalade ute i köket och då skrek Älsklingen:
- Jädrar i h-vete istället.
Jag fattade inte vad han hade förstått, utan försökte hålla jämna steg med honom när vi trevade oss fram mot köket med händerna framför ansiktet för att skydda oss mot det som man kan krocka med när man inte ser vart man går.
 
Och när vi hittat fram till köket och hittat den enda ficklampan i huset som var gömd inne på toaletten -varför är aldrig saker på sina platser när man behöver dem utan på de mest otänkbara ställena där de absolut inte hör hemma? -då såg vi att det forsade vatten från varmvattenberedaren och rakt ner i ett eluttag som finns under.
Vem som satt ett eluttag under en vatteninstallation kan ni inte fråga mig om men en juste tippning är att det är en av de där smarta spanska hantverkarna igen. De som gjorde köksdörren så smal att det inte går att få in normala vitvaror där utan man måste ta in dem via köksfönstret eller hugga bort dörrkarmen, som vi gjorde sist vi köpte nåt nytt till köket >>>.
 
I alla fall, innan vi fått tag på ficklampan, lokaliserat skadan och fått kranarna omvridna så hade det ju naturligtvis runnit ut en smärre sjö på golvet, så det var bara att börja torka. Men TÄNK om detta hade hänt när vi varit och jobbat eller på något annat flera-timmars-uppdrag eller borta helg.
sån.himla.tur
 
Men nu började problemen att rulla upp sig.
Dagen efter var det Valborgsmässoafton.
Älsklingen och jag skulle jobba.
Vi hade Valborgsgrillning med svenskan på kvällen.
Och dagen efter det var det 1:a maj och ALLA arbetares vilodag med tillhörande stängning av affärerna.
Hur skulle vi fixa detta nu?
 
En parantes.
Fredagen den 1:a maj hade vi bestämt med ett par kompisar att vi skulle luncha hemma hos oss. Det är ju så himla svårt att få till en dag när alla jobbar så olika men på 1:a maj, som ju är arbetarnas dag, så var det ju självklart att alla skulle vara lediga och kunna luncha.
 
Trodde vi!
 
När datumet närmade sig visade det sig att flera av kompisarna skulle jobba denna dagen. Speciellt de som jobbar i affär.
Varför öppnar man en sån dag?
Jag blev genast på stridshumör och mina gamla arbetarklassgener började genast göra uppror och skrika om att här skulle kämpas för arbetarnas rättigheter.
Jag la ut ett upprop på Facebook: Jag tänker minsan inte gå till något etablisemang på 1:a maj och spendera pengar och stödja arbetsgivarnas blodsugande av oskyldiga arbetare som inte kan protestera.
 
Det blev en flopp.
Inga spanjorer blev uppmuntade.
Och det är det som är lite av problemet här.
Man tycker om att skälla och gnälla men ingen vill vara den första som ställer sig upp och protesterar offentligt.
Svärmor gick till och med och handlade blommor till kyrkogården till morsdag (som var i söndags) denna dagen. För man kan ju inte, Herre Gud förbjuda, planera lite och göra sina inköp en annan dag.
 
Vi talar ofta om varför det finns så många bidrag och mycket hjälp i Sverige till allt och alla. Och varför det fungerar så bra där.
Ja, INTE är det ju för att alla är så SNÄLLA och GODA i Sverige skulle jag säga.
Utan för att våra förfäder kämpat och försakat på sin tid för att vi ska ha det bra.
Och det kommer INTE att fungera i en framtid om det bara slutas att kämpas eller att utnyttjas på falska grunder.
Ja, det var min karriär som 1:a maj-demonstrant.
Inget att skryta om. 
 
Hur som helst.
Nu satt jag i den sittsen att jag skulle behöva bryta mot mina egna regler och jag vet inte om det skulle föreställa en knäpp på näsan eller en test av min viljestyrka.
Jobbigt blev det i alla fall att hålla löftet om arbetsfriden.
 
Vi drog hur som helst iväg på torsdagen efter jobben och handlade en varmvattenberedare så snabbt att vi knappt fattade vad vi köpt. Sedan åkte jag iväg med ungar och picnic och Valborgade medans Älsklingen stannade hemma och tömde varmvatten och disskuterade allehanda tillvägagångssätt med en händig granne.
Fast det hade nog gått bättre om vi gjort tvärt om, måste jag få säga. 












 
På fredagen besvärade vi inget 1:a-majöppet och på lördagen hängde vi upp den nya beredaren.
Och söndagen kvar för att plocka ihop allt.
 
Japp, det var våran Valborgshelg.
Så nu har man satt upp ny mackapär i köket också.
Meritlistan växer.
 
/Y

Skrivet den: 2015-04-07 Klockan: 00:26:35

Här är det slut på semestern

....helsikes, jädra, förgrömmade tid. Vilket spratt du spelar oss hela tiden. Så lång tids väntan och längtan, och så är det över på ett fjutt. 

Nu är det slut och det är så svårt att fatta. 






































Vi packade ihop igår och åkte hem sent på kvällen. 
Att äta fiskpinnar och potatismos med en klump i halsen är det jag har ägnat mig åt idag. 
Ungarna har varit i skolan. 
Jag har jobbat. 
Livet har återgått till det normala. 
Vardag. 

Ja inte riktigt. 
Föräldrarna är kvar tills på fredag och kommer och hälsar på i morgon. Än återstår några familjedagar. 
Sedan blir det ångest på riktigt. 

Jag HATAR avsked. 

/Y

Skrivet den: 2015-04-03 Klockan: 00:10:04

Här är man inte ett semesterproffs

....för det kan man ju inte kalla sig när sista gången som man var på hotellsemester med hela familjen var för FEM år sedan. 
Det hade behövts lite mer semestervana. 

Första dagen är avklarad och nu gäller det att suga musten ur ögonblicket för här går det undan. 



Vi befinner oss alltså på hotel Folias i San Agustin och jag får återkomma med en slutgiltig sumering när jag vet hur det gått, men hittills kan jag berätta att vi är nöjda. Jag hade läst många reseberättelser om hotellet innan vi åkte och de flesta var överens om att det bästa med hotellet var personalen. 
Och det håller även vi med om. 

Detta är ett av San Agustins äldsta hotell och jag undrar om det inte även är ett av öns äldsta. 
Älsklingens mor berättade att de tillbringade första natten på smekmånaden här innan de drog vidare till Lanzarote, för FYRTIO år sedan. På den tiden det begav sig. 
De hade beställt rum på ett annat hotell men hittade inte dit mitt i natten i ruset efter bröllopet. Det var på den tiden innan det fanns både GPS och Google att hitta vägbeskrivning med. 

På den tiden gick det att speta in direkt på hotell och fråga om rum. 
Det funkar inte nu för tiden. 
Nu bokas allt på internet innan. 
Tro mig, jag försökte. 
Vi ville ju stanna på samma hotell som mina föräldrar så jag gick in här i god tid innan och försökte fixa in oss, men si det gick inte. Alla rum är uthyrda till researrangörer så vill man ha nått rum måste man leta upp det på internet. Och det är inte det lättaste. 
Det finns en uppsjö. 

Men jag hittade. 
Men då får man bara ha ett barn per rum. 
Det andra får man lämna hemma ha ha. 
Nej, det andra skulle gå bo i mina föräldrars rum. 
Fast när vi kom, för jag hade, när vi kom och hälsade på föräldrarna och skulle kontrollera stället, fått "önska" ett våningsplan där vi skulle bo, visade det sig att rummet där vi skulle bo var jättestort. Så receptionen frågade om vi ville ha extrasängar till bägge barnen inställda i vårt rum. 
Och det var ju jättehyggligt. 

Så nu bor vi i ett jätterum med terras mot poolen och allt är frid och fröjd. 
....i mina drömmar. 













Detta är ett hotell fullt med skandinaviska pensionärer som går ut och reserverar sin solsängar med sina handdukar, något som är strängt förbjudet på ALLA hotell i hela världen skulle jag vilja påstå, klockan halv åtta på mornarna. Och sedan ligger de lugnt och stilla och solar och läser hela dagen. 
Inte en unge i sikte under hela veckan har mina föräldrar rapporterat. 

Så kommer vi med två småterrorister som inte kan hålla sams, vara lugna eller låta bli att skrika. Klart, det blir ju en chock för pensionärerna. 
Och ett stressmoment för föräldrarna som måste lyckas med det omöjliga. 
...eller skita'it och slappna av. 
Men något pressade i alla fall. 

Och det där med att lyckas med packningen. 
Ring inte mig om det ska packas. 
Jag har så mycket kläder väntandes i garderoben på att få komma ut på galej att jag tar med mig ALLT. 
Och ändå lyckas stå där på hotellet med ingenting att ta på mig. 
Varför tog du inte med dig någon kjol Yohanna?
Och varför ett par vinterjeans och ett par för små shorts?
Suck!

Men jag har med mig påskris. 
Visserligen fick vi ta in det bakvägen för det var för skämmigt att gå igenom receptionen med det tillsammans med alla våra hundra resväskor, men det är med. 









Jag får berätta mer om våra missöden (äventyr) i morgon. Vi måste passa på att sova medans skitungarna sover. I natt tror jag vi var vakna hela natten med Lillskatten som var så uppspelt att det slog över. 
ZZZzzzz...

/Y



RSS 2.0