Skrivet den: 2015-05-17 Klockan: 15:22:21

Jag skiter i måsten idag

....och drar ut familjen i parken. 

Solen skiner. 
Det är söndag. 
Vi har fortfarande tid. 
Vi har inte blivit osams......än. 
Och jag har en bok som ropar på mig. 









Jag stekte upp några korvar och stoppade i några kex och det var det. 
Varför gör jag inte detta oftare?
Varför ska jag alltid komplicera allt?

Jag komplicerar och planerar allt så till den milda grad att det till slut inte blir nått av med något. 

Men idag blev det det. 

/Y - en, för ögonblicket, nöjd och avslappnad person. 



Skrivet den: 2015-05-04 Klockan: 16:05:07

Jag har avlett en katastrof och firat Valborg

TRE dagars ledighet är över. Idag går vi in på den fjärde. Det är halvledigt kan man säga. Ungarna är lediga från skolan. Jag har svenskaklasser som vanligt. Älsklingen jobbar. De tre aktiviterna tillsammans känns INTE som ledigt.
Det känns som JORDBÄVNING.
Men jag slapp i alla fall dra upp ungar på morgonen och släpa iväg dem till skolan.
 
 


 
I onsdagskväll satt jag vid datorn och Älsklingen satt och hängde framför fotbollen på TV:n när hela huset plötsligt blev nattsvart.
- Vad i hela friden, ropade vi bägge två men sedan så hörde vi vatten som skvalade ute i köket och då skrek Älsklingen:
- Jädrar i h-vete istället.
Jag fattade inte vad han hade förstått, utan försökte hålla jämna steg med honom när vi trevade oss fram mot köket med händerna framför ansiktet för att skydda oss mot det som man kan krocka med när man inte ser vart man går.
 
Och när vi hittat fram till köket och hittat den enda ficklampan i huset som var gömd inne på toaletten -varför är aldrig saker på sina platser när man behöver dem utan på de mest otänkbara ställena där de absolut inte hör hemma? -då såg vi att det forsade vatten från varmvattenberedaren och rakt ner i ett eluttag som finns under.
Vem som satt ett eluttag under en vatteninstallation kan ni inte fråga mig om men en juste tippning är att det är en av de där smarta spanska hantverkarna igen. De som gjorde köksdörren så smal att det inte går att få in normala vitvaror där utan man måste ta in dem via köksfönstret eller hugga bort dörrkarmen, som vi gjorde sist vi köpte nåt nytt till köket >>>.
 
I alla fall, innan vi fått tag på ficklampan, lokaliserat skadan och fått kranarna omvridna så hade det ju naturligtvis runnit ut en smärre sjö på golvet, så det var bara att börja torka. Men TÄNK om detta hade hänt när vi varit och jobbat eller på något annat flera-timmars-uppdrag eller borta helg.
sån.himla.tur
 
Men nu började problemen att rulla upp sig.
Dagen efter var det Valborgsmässoafton.
Älsklingen och jag skulle jobba.
Vi hade Valborgsgrillning med svenskan på kvällen.
Och dagen efter det var det 1:a maj och ALLA arbetares vilodag med tillhörande stängning av affärerna.
Hur skulle vi fixa detta nu?
 
En parantes.
Fredagen den 1:a maj hade vi bestämt med ett par kompisar att vi skulle luncha hemma hos oss. Det är ju så himla svårt att få till en dag när alla jobbar så olika men på 1:a maj, som ju är arbetarnas dag, så var det ju självklart att alla skulle vara lediga och kunna luncha.
 
Trodde vi!
 
När datumet närmade sig visade det sig att flera av kompisarna skulle jobba denna dagen. Speciellt de som jobbar i affär.
Varför öppnar man en sån dag?
Jag blev genast på stridshumör och mina gamla arbetarklassgener började genast göra uppror och skrika om att här skulle kämpas för arbetarnas rättigheter.
Jag la ut ett upprop på Facebook: Jag tänker minsan inte gå till något etablisemang på 1:a maj och spendera pengar och stödja arbetsgivarnas blodsugande av oskyldiga arbetare som inte kan protestera.
 
Det blev en flopp.
Inga spanjorer blev uppmuntade.
Och det är det som är lite av problemet här.
Man tycker om att skälla och gnälla men ingen vill vara den första som ställer sig upp och protesterar offentligt.
Svärmor gick till och med och handlade blommor till kyrkogården till morsdag (som var i söndags) denna dagen. För man kan ju inte, Herre Gud förbjuda, planera lite och göra sina inköp en annan dag.
 
Vi talar ofta om varför det finns så många bidrag och mycket hjälp i Sverige till allt och alla. Och varför det fungerar så bra där.
Ja, INTE är det ju för att alla är så SNÄLLA och GODA i Sverige skulle jag säga.
Utan för att våra förfäder kämpat och försakat på sin tid för att vi ska ha det bra.
Och det kommer INTE att fungera i en framtid om det bara slutas att kämpas eller att utnyttjas på falska grunder.
Ja, det var min karriär som 1:a maj-demonstrant.
Inget att skryta om. 
 
Hur som helst.
Nu satt jag i den sittsen att jag skulle behöva bryta mot mina egna regler och jag vet inte om det skulle föreställa en knäpp på näsan eller en test av min viljestyrka.
Jobbigt blev det i alla fall att hålla löftet om arbetsfriden.
 
Vi drog hur som helst iväg på torsdagen efter jobben och handlade en varmvattenberedare så snabbt att vi knappt fattade vad vi köpt. Sedan åkte jag iväg med ungar och picnic och Valborgade medans Älsklingen stannade hemma och tömde varmvatten och disskuterade allehanda tillvägagångssätt med en händig granne.
Fast det hade nog gått bättre om vi gjort tvärt om, måste jag få säga. 












 
På fredagen besvärade vi inget 1:a-majöppet och på lördagen hängde vi upp den nya beredaren.
Och söndagen kvar för att plocka ihop allt.
 
Japp, det var våran Valborgshelg.
Så nu har man satt upp ny mackapär i köket också.
Meritlistan växer.
 
/Y

Skrivet den: 2015-04-07 Klockan: 00:26:35

Här är det slut på semestern

....helsikes, jädra, förgrömmade tid. Vilket spratt du spelar oss hela tiden. Så lång tids väntan och längtan, och så är det över på ett fjutt. 

Nu är det slut och det är så svårt att fatta. 






































Vi packade ihop igår och åkte hem sent på kvällen. 
Att äta fiskpinnar och potatismos med en klump i halsen är det jag har ägnat mig åt idag. 
Ungarna har varit i skolan. 
Jag har jobbat. 
Livet har återgått till det normala. 
Vardag. 

Ja inte riktigt. 
Föräldrarna är kvar tills på fredag och kommer och hälsar på i morgon. Än återstår några familjedagar. 
Sedan blir det ångest på riktigt. 

Jag HATAR avsked. 

/Y

Skrivet den: 2015-04-03 Klockan: 00:10:04

Här är man inte ett semesterproffs

....för det kan man ju inte kalla sig när sista gången som man var på hotellsemester med hela familjen var för FEM år sedan. 
Det hade behövts lite mer semestervana. 

Första dagen är avklarad och nu gäller det att suga musten ur ögonblicket för här går det undan. 



Vi befinner oss alltså på hotel Folias i San Agustin och jag får återkomma med en slutgiltig sumering när jag vet hur det gått, men hittills kan jag berätta att vi är nöjda. Jag hade läst många reseberättelser om hotellet innan vi åkte och de flesta var överens om att det bästa med hotellet var personalen. 
Och det håller även vi med om. 

Detta är ett av San Agustins äldsta hotell och jag undrar om det inte även är ett av öns äldsta. 
Älsklingens mor berättade att de tillbringade första natten på smekmånaden här innan de drog vidare till Lanzarote, för FYRTIO år sedan. På den tiden det begav sig. 
De hade beställt rum på ett annat hotell men hittade inte dit mitt i natten i ruset efter bröllopet. Det var på den tiden innan det fanns både GPS och Google att hitta vägbeskrivning med. 

På den tiden gick det att speta in direkt på hotell och fråga om rum. 
Det funkar inte nu för tiden. 
Nu bokas allt på internet innan. 
Tro mig, jag försökte. 
Vi ville ju stanna på samma hotell som mina föräldrar så jag gick in här i god tid innan och försökte fixa in oss, men si det gick inte. Alla rum är uthyrda till researrangörer så vill man ha nått rum måste man leta upp det på internet. Och det är inte det lättaste. 
Det finns en uppsjö. 

Men jag hittade. 
Men då får man bara ha ett barn per rum. 
Det andra får man lämna hemma ha ha. 
Nej, det andra skulle gå bo i mina föräldrars rum. 
Fast när vi kom, för jag hade, när vi kom och hälsade på föräldrarna och skulle kontrollera stället, fått "önska" ett våningsplan där vi skulle bo, visade det sig att rummet där vi skulle bo var jättestort. Så receptionen frågade om vi ville ha extrasängar till bägge barnen inställda i vårt rum. 
Och det var ju jättehyggligt. 

Så nu bor vi i ett jätterum med terras mot poolen och allt är frid och fröjd. 
....i mina drömmar. 













Detta är ett hotell fullt med skandinaviska pensionärer som går ut och reserverar sin solsängar med sina handdukar, något som är strängt förbjudet på ALLA hotell i hela världen skulle jag vilja påstå, klockan halv åtta på mornarna. Och sedan ligger de lugnt och stilla och solar och läser hela dagen. 
Inte en unge i sikte under hela veckan har mina föräldrar rapporterat. 

Så kommer vi med två småterrorister som inte kan hålla sams, vara lugna eller låta bli att skrika. Klart, det blir ju en chock för pensionärerna. 
Och ett stressmoment för föräldrarna som måste lyckas med det omöjliga. 
...eller skita'it och slappna av. 
Men något pressade i alla fall. 

Och det där med att lyckas med packningen. 
Ring inte mig om det ska packas. 
Jag har så mycket kläder väntandes i garderoben på att få komma ut på galej att jag tar med mig ALLT. 
Och ändå lyckas stå där på hotellet med ingenting att ta på mig. 
Varför tog du inte med dig någon kjol Yohanna?
Och varför ett par vinterjeans och ett par för små shorts?
Suck!

Men jag har med mig påskris. 
Visserligen fick vi ta in det bakvägen för det var för skämmigt att gå igenom receptionen med det tillsammans med alla våra hundra resväskor, men det är med. 









Jag får berätta mer om våra missöden (äventyr) i morgon. Vi måste passa på att sova medans skitungarna sover. I natt tror jag vi var vakna hela natten med Lillskatten som var så uppspelt att det slog över. 
ZZZzzzz...

/Y

Skrivet den: 2015-04-02 Klockan: 00:32:50

Här är vi på plats

....så nu börjar det: SEMESTER!










Det tog bara 100 timmar för ungarna att somna och det får väl ses som rekord. 


/Y

Skrivet den: 2015-03-17 Klockan: 13:56:35

Här är det inte så kallt längre

....och vi säger ÄNTLIGEN och HALLELUJA. Inte en dag för tidigt.
 
Förra helgen var vi iväg på karneval.
IGEN!
Jag vet!
Det är ju inte klokt.
Vi, som skulle plocka ihop alla utklädningsprylar för detta år.
 
 
 
 
Men så fick vi höra om ett jippo.
Kompisarna ville åka.
Älsklingen ville åka.
Ja, skitungarna ville ju självklart också åka.
Så det var bara att svida om igen.
 
Agaete i norra delen skulle vi till denna gång.
Efter att karnevalen plockat ihop i Las Palmas så dyker den upp lite här och där på ön.
Förra helgen i Agaete.
 
När jag gick ut på morgonen för att handla färskt bröd till frukosten så kändes det så konstigt när jag klev ut genom dörren.
Varmt!
Varma vindar smekte mina iskalla kinder när jag kom ut innifrån den iskalla lägenheten.
Så konstigt.
När jag kom hem igen tittade jag på termometern.
Mycket riktigt.
23 grader utomhus och 19 inne i lägenheten.
Värmen hade kommit!
 
Men vi är ju vana karnevalåkare.
Vi laddade upp med tröjor, halsdukar och långkalsonger.
Vi skulle ju till norra delen. Och på karneval är det alltid kallt.
Halvvägs till Agaete visade termometen TRETTIO grader.
Vi trodde att vi skulle smälla av, av värmeslag.
Och Lillskatten hade till och med tagit på sig sina SVARTA UGGS ;) = VARMT!
 
 
 
 
Men det gick bra.
Över förväntan.
Och man ska ju inte klaga på värmen nu när vi haft det så kyligt en väldigt lång tid (ja allt är ju förståss relativt till vad man jämför med).
Fast det var min tur att köra och Älsklingens tur att dricka öl och då går det ju som det går.
Mammorna på plats och vaktar och dansar med skitungarna. Och gubbarna springer omkring och träffar gamla bekanta och glömmer bort att de har familj.
Tror att de är TJUGO igen ;)
 
Men vi kom hem igen.
Alla nöjda och glada.
Och NU är utklädningskläderna, alias karnevalslådan undanskuffad i förrådet. Förrutom en liten lömsk peruk som gömt sig i ett hörn och inte kom med i undanplocket.
Vi får se om den överlever i vilt tillstånd till nästa år.
Risken för att terroristerna ska "leka" ihjäl den är stor här hemma.
 
MEN!
Mobilen fick för sig att lägga av här söndagskvällen efter Agaete-åkningen, när jag skulle aktuallisera den. Och jag var tvungen att fabriksåterställa den för att överhuvudtaget få den att ge levstecken ifrån sig.
Så alla korten från Agaete försvann.
Bara några få fick jag skickade till mig från andra och några lyckades auto-spara sig på något mystiskt sätt.
Teknik! Hur fungerar det?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
MEN nummer TVÅ!
Alla ni som är på väg hit ner nu, och har varit oroliga för vädret här nere.
Det har vänt!
Våren är på G, även om det just idag är grått och kallt i Las Palmas.
Vi skådar nya tider.
Känner våren spritta i benen.
Snart är det dax ;)
 
.....fast ta med ett par jeans och en fleece i fall att. Vi är inte på andra sidan ÄN.
 
/Y

Skrivet den: 2015-03-07 Klockan: 01:21:45

Här i Las Palmas är karnevalen slut för denna gång

....och fortsätter just nu nere i södra delarna.
 
Vi ska bara iväg en sväng till norra delen i morgon och karnevala med skitungar och vänner, sedan blir det dags att packa ihop utklädninglådan med alla karnevalskostymer för detta år.
 
För att knyta ihop säcken och kunna arkivera karnevalsbilderna.






Först var ju jag på stan. 










Sen var vi ju på STORA karnevals-
tåget. 


































































Det är jobbigt att stå,
flera timmar i sträck, 
så vi åkte hem när vi sett 
25 av 125 karosser. 






Därefter var det dags
för barnens karnevalståg. 


















































En del familjer lägger verkligen
ner mycket arbete på familjens
karnevalskostym. 
En dag ska jag också
bli en sån mamma. 










































På slutet följde vi med i
tåget och fick dansa lite
vi också. 
Fram till stora scenen. 















The End


För Las Palmas. 
Imorgon väntar Agaete. 

/Y

Skrivet den: 2015-02-25 Klockan: 13:55:59

Här åkte vi till stranden

....förra helgen, efter en lååååång tids förfrysning på de "varma" Kanarieöarna ;)
 
Folk skrattar år mig och det gör väl ni förmodligen med nu -
MEN.JAG.FRYSER!
 
 
 
 
 
Jo, jag bor på Kanarieöarna.
Hit, dit folk åker på vintern för att komma undan kyla och snö i kalla norden.
Jo, det är samma ö.
Bara en liten annan DEL av ön.
Las Palmas heter den.
Och är inte helt olik Sverige under tidig vår eller sen höst just nu.
 
....blandad med lite svensk sommar naturligtvis ibland ;)
 
 
 


 
"Urinvånarna" här talar om att de inte haft så kall vinter sedans....
...ja vääääääldigt lång tid tillbaka.
Men skiner solen ute, och det gör den ju ibland, så är det riktigt härligt ute. Jag får vårkänslor.
Jag skulle väl inte direkt gå och lägga mig på playan här i Las Palmas. Men det är varmt och skönt i solen. Perfekt utomhus-fika-väder.
 
Problemet är ju att jag för det mesta inte befinner mig utomhus i solen.
Eller att det, för den delen, inte är så mycket sol här just nu.
50 nyanser av grått har fått en helt ny innebörd och skulle kunna likställas vid min bostadsort just nu.
Grått, grått, grått och så lite regn, en solglimt och så grått, grått och mer grått.
 
Jag har befunnit mig inne i ett kallt och fuktigt klassrum under vintern.
 Och har jag inte varit där så har jag varit inne i ett kallt och fuktigt hem.
Det är så himla kallt här inne i husen. Jag tar PÅ mig kläder för att gå in. Och tar AV mig dem när jag kommer ut och får tina upp.
 
Det drar från fönster och dörrar här.
Det är kalla stengolv i husen.
Man få sätta på värmeelement i badrummet när man ska duscha.
Och att krypa ner i sängen är en plåga, mellan kalla och fuktiga lakan.
Jag kryper ner där med pyjamas, morgonrock, sockar och hela konkarongen. Och när sängen, så småningom, börjar att värmas upp så tar jag av mig pö om pö. (Om jag hinner innan jag somnar.)
Men vid uppstigning är det samma procedur för att komma upp.
Och på kvällarna här ser hemmet ut som en kyrkogård på Alla-Helgons. 100.000 värmeljus står och brinner överallt.
Ny tur till IKEA är oundviklig nu.
 
Vart är alla skickliga/kompetenta ingenjörer när det ska byggas hus här?
 
Men det var ju inte det jag skulle berätta.
Jag skulle ju skryta om att vi åkt till stranden.
Jag blev så himla trött på att frysa och kände att jag behövde få se solen och tina upp lite. Så jag packade in skitungarna, Älsklingen och bästa väninnan med son, och drog vidare till Puerto Rico i södern.
Solsäkraste och med största sannolikhet utan vind också.
 
40 minuter i bil för att åka på kortsemester.
Kan man ha det bättre?
Inget flyg.
Inga pass.
Inga jättesummor ;)
 
17 grader och grått i Las Palmas när vi åkte.
22,5 i Puerto Rico och klarblå himmel.
Mot stranden!
Naturligtvis så parkerade det sig ett stort moln ovanför våra huvuden när vi väl fått upp våra handdukar i sanden. Och eftersom det inte blåste så flyttade sig molnet inte på sig.
Ingen fara på taket.
Ungarna slet av sig kläderna och jag satt på en handduk med kläder på.
Alla nöjda och glada.
 
Efter 45 minuter så behagade molnet blåsa bort och det blev sommarvärme.
Så pass att jag fick ta av mig den stickade töjan och kavla upp byxorna i alla fall.
Ungarna badade.
Vi hade en kalasdag.
 
 
 
 
 






Jag var, med största säkerhet, 
vitast på stranden. 




 
 
 


 
 
 


 
 
 
 
Där borta väntar Las Palmas 
med sitt eviga molntäcke. 
Staden "som Gud glömde" ;)
 
 
 
När vi åkte hem var det 20 grader i Puerto Rico och sol.
När vi körde in i Las Palmas igen var det 15 och regn.
Det kändes som att köra in i en sån där stad "som Gud glömde" eller "som Aliens tagit över" på hemvägen.
 
JAG hade bränt mig i ansiktet och säkerligen fått lite solsting för jag fick lite frossa där på kvällen.
Men annars var det härligt.
 
Så kan det gå.
 
/Y

Skrivet den: 2015-02-23 Klockan: 13:59:00

Här är man arbetslös igen

.....efter 7 månaders jobb så var det då dags igen, ARBETSLÖS.
 
Buuuuäääääää!
 
 
 



 
 


En sväng förbi SantaCatalina-parken
på väg hem, där de höll på att plocka ihop karnevals-scenen
medans regnet strilade ner i ett grått
Las Palmas.
 
 
 
Jag som hade bestämt mig för att ge mig själv några veckors värlförtjänt semester nu och INTE ha något som helst dåligt samvete över att gå hemma och skrota. Jag hade inte den minsta lust att gå hem och lägga i mig i sängen igen efter skollämningen.
 
Saken var den att jag skulle åkt tillbaka till ex-jobbet och fixa lite papper idag. Men på vanligt spanskt maner så fanns inte rätt person på sin plats idag så det gick inte alls att få någonting löst.
Och så stog jag där.
Villrådig.
Utan några som helst ideér på vad jag skulle kunna göra.
 
Njuta?
Hur gör man det?
Ha ha, det låter ju fruktansvärt tragiskt.
Men så är det.
 
Jag ringde Älsklingen och lokaliserade honom ute på stan i nått snabbköp lämnades chips.
....som ju är hans jobb ;)
Och bjöd ut honom på frukost.
Man får passa på.
Och så gick den dagen också.
 
Men HERRE GUD, vad ska jag hitta på i morgon?
 
/Y

Skrivet den: 2015-02-09 Klockan: 23:57:34

Här är det karneval för fulla muggar

....och jag lever och har hälsan. 
Peppar, peppar ta i trä. 

I lördags var jag ute med några vänner på karnevalen. 
Första gången för i år. 
Samma maskeradkostym som alltid. 
....som bara blir bättre och bättre med åren. 










Denna lördagen var det "Karneval på gammalt vis" i gamla stan. Massvis med folk i mogen ålder som dansade till gamla godingar under eftermiddagen. 

Älsklingen var hemma med skitungarna och höll ställningarna. 
Och jag kom hem som Askungen klockan 12. 




























Att komma hit på karneval är en upplevelse. Fast det är inte så mycket sol- och bad-stämning här just nu. 
Faktiskt ganska så kyligt. 
Och folk är sjuka. 
Men roligt. 

Fast HERRE Gud va folk!
Jag får nästan panik. 
Märks att man inte övar lika ofta nu-för-tiden. 
Eller att man blivit gammal och klok och VET vad som kan hända om något skulle gå fel. 

Men roligt hade jag. 
Och på lördag ska vi ut igen, hela familjen. 
Stora karnevalståget. 
Så håll utkik. 

Och videosarna (är jag svenskalärare eller inte?) får ni gå in på Facebook och titta på. Fortfarande finns det ingen knapp här för att lägga in en video i bloggen ;)

/Y


Skrivet den: 2014-12-13 Klockan: 15:49:26

Här frossar vi i LUCIA idag

....efter att under 10 år, helt varit utan Luciafirande, frossar jag i att fira. Nu när den även infaller på en lördag i år. 
Det gäller att passa på. 


7:30
Jag lussar för min familj. 
Jag vill också....







9:00
Uppvärming på skandinaviska klubben med frukost innan dagens första officiella framträdande med barnen. 

Lillskatten blir osams med strumporna och ska absolut INTE vara med i något luciatåg. 
Skitkul!








Som tur är ordnar strumporna till sig på något magiskt sätt. 







10:00
Luciauppträdande 




Alltid lite kaotiskt innan alla kommit i ordning. 



















Klara, färdiga, gå....

















Efteråt fick vi fika och glögg. Glöggen spilldes ut, men det var i alla fall Inte PÅ lucialinnena så jag var hur glad som helst. 

Så åkte vi hem för att ladda om. 

13:30
Hemma igen och jag får se på SVTs Luciamorgon på STORtv och inte på liten skitdator. 

Vilken lycka!






Vilket program!

De hade verkligen lyckats i år med att göra det fint och bra. 













15:30
Nu ska vi äta lunch och dra vidare till nästa uppträdande. 



Jag fortsätter att rapportera löpande under dagen så fort jag kommer åt. 

/Y

Skrivet den: 2014-12-09 Klockan: 23:51:07

Här har man fått en specialleverans

....när eleverna som turistat i Sverige ställde en hel burk med smågodis på katedern i morse. 

....forna tiders röda äpple. 
Och fungerar lika bra. 






Kan ni fatta att de kom ihåg sin gamla lärarinna. 
Det hade jag verkligen inte trott. 
Hoppats på, ja. 
Men inte förväntat mig. 

Det var nära att jag började böla där på stört. Så glad blev jag. 

Ville bara berätta det. 

Jag är lite splittrad just nu. 
Läst just på fejjan att jag håller på att bli moster. 
Tänk att man ska behöva bli informerad om sådant på fejjan. 
Nästan så att jag började böla för andra gången idag. 

Skickade undran till mamma och fick det bekräftat. 
Det är ju förjäkligt detta med att vara utvandrad. Helt avskild från händelsernas centrum. 

Så jag har tankarna på annat håll just nu. 

God natt!

/Y

PS lugn, bara lugna. Det kommer mer Sverigerapporter. Eleverna har fått i läxa att skriva om sina upplevelser. Fler frågor? DS

Skrivet den: 2014-12-05 Klockan: 00:33:18

Här ska det vinnas

...har vi beslutat här hemma efter att fått nys om en tävling där man kan vinna gratis inträde till VÅR Angry-Birds-Park här på Gran Canaria.
 
 
 
 
Ja, timmen är sen och jag har inte fått någon rapport än från mina Sverige-turister som skulle vara på jazz-klubb ikväll.
Jag hoppas att de inte kommit bort sig, för planet hem till Gran Canaria går i morgon.
En vecka har förflutit.
 
Istället ska jag berätta om något fint jag fått vara med om ikväll.
Att måla...
 
För ett tag sedan fick jag reda på att man kunde vinna biljetter, inne hos Meekatt, till Angry Birds-parken här i Puerto Rico där vi har vår sommarstuga.
Där har vi ju varit ett par gånger.
Alltid lika roligt och uppskattad av ungarna.
Men det är ju inte gratis att gå in där.
Inte som på Lek-och Buslandet hemma i Örebro. Där alla vuxna går in gratis i barns sällskap.
Åh nej då.
Långt ifrån.
 
Så vinna en tävling skulle ju sitta fint.
Vi ska ju dit i sommar igen.
Det kan jag ju hoppa upp och sätta mig på.
 
Så då skulle vi tävla hade jag tänkt.
Men tiden går och jag kommer inte till skott.
Det är så himla mycket som ska göras och på något sätt så hamnar det där som inte är kniven-på-strupen längst nere i to-do-högen.
Som att läsa godnatt-sagor om kvällarna.
Lära ut hur man knyter rosett på skosnörena.
Laga frukost tillsammans.
Ligga i sängen och gosa (fast just DET är vi ganska bra på om lördagsmornarna).
Städa det där skåpet, eller BAKOM det där skåpet i köket......JA det är nödvändigt ;)
Leka med de där Barbysarna.
Ja sånt där som ska bli fina familjeminnen tillsammans.
 
Men ikväll kom jag till skott.
Ikväll tog jag mig i kragen.
Guldklimpen och jag satte oss ner och ritade det där tävlingsbidraget och det blev så jäkla bra.
Och vi hade det så trevligt.
Efteråt, när jag nattade honom, sa Guldklimpen:
- Du mamma, vi borde pyssla lite oftare tillsammans.
Och det var ju som att vrida om en kniv i hjärtat på mig. För visst, jag VET ju att vi borde göra sånt där lite mer ofta.
 
Jag vet ju....









 
Passa på och ta tillfället i akt ni också till att rita med era små.
Och speciellt om ni ska till Gran Canaria.
 
....fast ni behöver väl inte skicka in era bidrag.
Jag menar, då blir det ju mindre chans för oss ;)
 
/Y

Skrivet den: 2014-11-23 Klockan: 21:43:40

Här hälsade vi på hösten

....när vi åkte upp i bergen för två veckor sedan och fick syn på något jag absolut kände igen.....
 
.....hösten. 
 
 


 
Denna veckan har det varit OVÄDER på Kanarieöarna. Det har regnat och blåst i flera dagar. Precis som det brukar göra på hösten i Sverige.
Här har det varit KATASTROF - ha ha ha jag slutar aldrig roa mig på kanariernas beskostnad när det gäller detta med regn och att förbereda sig för något som händer VARTENDA år.
Bilder på Googel om katastrofen ;) >>>






 
 
Det var en av Älsklingens, ständigt återkommande, jobbarkompisar som hade födelsedag. Och eftersom hon blev så nöjd med förra årets tillställning hade hon önskat sig en precis likadan i år. 
 
Det fixade vi självklart. 

 


 
 
 


 
 
Vi åkte upp i bergen där det var full höststämning. Eller upp och upp i bergen. Vi åkte ca 10 uppåt från Arucas men det är tillräckligt för en barnfamilj med en medlem som börjar att spy så fort det blir några kurvor a'la cerpentinvägar. 

Men precis som alla andra år kom hösten som en överaskning. Det känns lika konstigt varge gång vi ska åka från högsommar värme upp en bit i bergen och råka ut för höstkyla. 
VAD i hela friden ska man ta på sig. 

Och det känns lika lustigt att komma ut från vårt hus iklädd höstmundering när det är 30 grader och strålande sol. 
Det känns som att hela världen tittar och småskrattar åt en. 
Som att se en vårdesperat i Sverige som ikläd sig shorts och flip-flops så fort som vårsolen kommer fram i april men fortfarande inte värmer något. 

Naturligtvis är det ingen som glor eller skrattar pt en hör. Det är helt naturlig utstyrsel om man ska upp i bergen här. 

Men samma problem varje gång. 
Var i hela friden har alla strumpbyxor tagit vägen?
Jag fick åka utan och DET kändes konstigt. 

Men vi åkte upp i kylan. 
SEX graders skillnad blev det på den halvtimmens uppstigning. 
Men en helt ny värld. 
Höst. 

Och restaurangen rekommenderar jag verkligen om man ska turista. 
Bra krubb i hemtrevlig kanarisk miljö. 
Inget lull-lull här inte. 
Los chorros. 
Ingen aning om vad stället heter. 































































En härlig lördag i goda vänners sällskap. 
Som det ska vara när man är ledig. 

/Y




Skrivet den: 2014-11-02 Klockan: 10:37:00

Här är det varmt

...riktigt varmt och det är den värmen som smitit upp till Sverige, via England, och värmt upp södra Sverige på sista tiden...
...har jag sett på nyheterna ;)
 
 


 
Jag är bättre nu.
MYCKET bättre.
Så fort som jag fick sluta med antibiotikan så blev jag bättre.
Jag var svag i ett par dagar och fick ta bussen till jobbet. Men efter idogt knaprande på mandariner (knaprar man mandariner?) och lugnttagande så blev jag snabbt starkare igen.
Och glädjen och lusten är tillbaka igen.
Skönt!
 
Men värmen.
Både sjukveckan och återhämtningsveckan har varit varma.
25 grader redan klockan åtta på morgonen och runt trettio mitt på dagarna.
Det är sjukt.
Strålande sol och sommarvärme i november.
Detta väder skulle vi ju ha haft i juni och juli, när vi hade sommarlov och gick och väntade på att kunna åka till stranden. Men då var det minsann molnigt.
 
Men folk frågar mig, efter flytten från Sverige, vad jag föredar. Sol och värme eller mörker och kyla, för svaret borde ju vara självklart.
Borde.
Men jag är inte så säker längre.
 
Jag flyttade från Sverige för att jag var trött på....ja jag flyttade ju för kärleken, men JAG flyttade istället för Älsklingen, för att jag var trött på mörkret och kylan. Jag var trött på att varge år, efter semestern, bli deppad och få ångest över att sommaren var slut. För att den mörka tiden skulle komma och det skulle dröja en EVIGHET tills nästa sommar.
Vilket slöseri med liv.
 
Men värmen suger musten ur en.
Värme gör att du inte orkar röra på dig, du svettas och springer från en skugga till en annan.
För man har ju inte semester jämt.
Man kan inte ligga på stranden jämt.
 
Nej man måste jobba, gå till skolan, handla, fungera i livet UTANFÖR stranden.
Och då är värmen en pina.
 
Kläder kan man ta på sig, men du kan aldrig ta av dig mer än att du blir naken. Och FÅ jobb accepterar att du kommer naken till jobbet.
 
Och glöm att dricka the eller rödvin....;)
 
 


 
Men jag flyttar inte hem.
Än...
För den där solhysterin på sommaren ger mig ångest, bara av att tänka på den ;)
 
 
/Y
 
 

Skrivet den: 2014-10-18 Klockan: 20:01:57

Här hade vi en UNDERBAR dag på stranden

....förra lördagen, när jag utan krusiduller, drog med hela Familjen Kaos till stranden här i Las Palmas. 

Det blev en kalasdag!

Jag kände helt plötsligt att det nog var ganska så länge sedan vi åkte till stranden, att jag nog var ganska så trött på att vara hemma och städa och plocka undan varje helg, att det nog skulle vara ganska kul att åka iväg och göra något tillsammans i familjen, att ligga och slappa på stranden med solstrålarna smekandes över min trötta kropp nog lät ganska så lockande....
....och att jag nog borde börja att tänka på vinterförrådet av solvitaminer som jag inte skaffat mig på grund av den uteblivna semestern. 

Jag fick som jag ville och vi packade ner smörgåsar och pryttlar UTAN stress (halleluja) och tog BUSSEN (dubbelhalleluja) till stranden och hade en perfekt dag. 

Lugnt och fint med lagom sol, strand- jippo att titta på, ingen stress och inget strul. 
Jag låg på filten och trodde nästan inte det var sant. 
OCH jag kunde njuta av det. 
....om jag bara vetat vad som komma skulle....
















































Dagen avslutades med finfika och sedan så åkte vi nöjda och lyckliga hem till vårt perfekta hem......hrm. 


Dagen efter var jag SJUK!
Så så blev det med den uppladdningen av immunförsvar inför vintern. 
Men det är en helt annan historia. 

/Y

Skrivet den: 2014-09-09 Klockan: 08:52:23

Här har vi varit på relax

....när vi i söndags åkte iväg på Älsklingens födelsedagspresent, SPA med hans jobbarkompisar. 






Igår var det helgdag här. 
Älsklingen har fortfarande semester. 
Skolorna börjar idag. 
Och vi mjukstartar här. 
Jag försöker att hålla stressen borta. 

Första veckan på jobbet var hemsk. 
Hemsk så att säga att den var jättestressig. Flänga hit och dit med ungarna som fortfarande hade sommarlov. Försöka hinna allt och inte komma försent. 
Jag gick på högtryck. 
Jag tror inte ens att jag sov när jag sov på nätterna. 

Förra veckan var lugnare. 
Denna veckan är också lugn. 
Nästa så börjar helvetet när Älsklingen börjar jobba och ungarna ska till skolan. 

Jag är lite orolig. 
Jag tycker inte om att pressa mig till det yttersta. 
Jag har märkt att när jag är trött, och då menar jag inte sömnig utan utmattad, ja då förändras hela jag. 

Jag får nån konstig känsla av att leva nån typ av mardrömsliv. Tappar hoppet. Blir negativ och ledsen. 
Får det svårt med att se meningen med livet. 
Jag tycker inte om den stämningen. 
Jag aktar mig för att komma dit. 

Förra veckan var det nära....

Därför var det så skönt att vi kunde åka iväg på den hör SPA-upplevelsen hela söndagen. 
En hel dag bara med att tänka på dig själv och njuta. 
Guld värt. 
Även om jag bara somnade hela tiden. 
En annan sak med att vara nära den farliga gränsen. När jag väl slappnar av så somnar jag överallt. 
Men det får vara så. 
Jag tror att det är kroppens sätt att återhämta sig och samla krafter. 

Men vi var på SPA - Krabi SPA, Paradise Hotels Calimera i Maapslomas. 
Först relax-avdelning och sedan all-inclusive-häng vid poolen. 






















































































En dag att minnas. 
En dag att lägga till förrådet av karameller i hjärtat att ta fram när det blir jobbigt. 

/Y

Skrivet den: 2014-09-05 Klockan: 09:17:12

Här fick jag sitta bredvid och titta på

....när Älsklingen tog ungarna till stranden igår medans jag jobbade. 








Älsklingen har semester nu och är hemma med skitungarna medans jag jobbar. 
Det är UNDERBART. 
Livet har lugnat ner sig lite och jag behöver inte flänga och stressa fram och tillbaka så. 
Jag kan ta det lite lugnt. 

Men å andra sidan är det fördjäkligt. 

De är hemma och roar sig medans jag sliter som ett djur inne i skolrummet. 

Igår tog han dem till stranden och jag fick foto-rapport på whatsappen med jämna mellanrum. 
Jag som har gått här och väntat hela sommaren på att det ska bli fint väder för att ta dem dit. Och så blir det kanonväder NU när jag jobbar. 

Det är alltid så ;)

Det har varit molnigt och mulet i Las Palmas hela juni, juli och augusti. Nu, när skolorna ska börja nästa vecka smäller det till och blir strålande sol från klarblå himmel. Och jag kan slå vad om att vi får högsommar nu i september och oktober här i Las Palmas. 
Så var det förra året också. 

Så ska ni semestra i Las Palmas och vill ha sol-och-badväder, så är chanserna störst i september och oktober. 
När skolorna börjat och folk börjat jobba igen efter semestern. 
Fast då blir det ju lugnast på stranden också. 













Så jag fick rapport från en perfekt semesterdag från Familjen Kaos igår. Fast utan mig. 
Och jag jan inte låta bli att bli lite avis och undra om de MÅSTE ha så förbaskat kul utan mig ;)

/Y

Skrivet den: 2014-09-03 Klockan: 16:49:54

Här var vi på bröllop

...i lördags så nu är jag sugen på att gifta mig. 
Ja visst ja! 
Jag är ju redan gift. 
Ha ett dunderkalas då. DET är jag sugen på. Där JAG är huvudpersonen ;)






Jag hade ju, under två veckor, gått och tänkt på vad jag skulle ha på mig innan och fått förlika mig med att vara tvungen att ta på mig en "gammal trasa" från förr. 
Men jag visste i alla fall det innan. 

Älsklingen däremot började inte prova kläder förens ett par timmar innan det var dags att speta iväg, och då endast för att jag tvingade honom. Annars hade han väntat till sista sekunden. 

Och naturligtvis blev det kalabalik. 
Det såg inte ut som han tänkt sig. 
Jag var inte helt överens med honom om klädkoden som gällde på detta kvällsbröllp. Och skjortan som tillslut blev vald var inte helt överens med oss om att den befann sig i bästa gåbortsskicket. 
Det blev att sätta på tvättmaskinen och strykjärnet på snabbspolning. 

Varför blir det alltid så?
Jag vill ju inte ha stress. 

Jag hade god lust att låta syndabocken gå utan skjorta, men det hade bara varit jag som hade lidit. Syndabocken hade varit själaglad. För det var en varm natt och han hatar kläder. 

Så vi tog bussen till en undangömd kyrka hör i Las Palmas som jag inte sett förut. Och fick vara med om något jättemagiskt:
Två personer som lovar att älska varandra för resten av livet. 

Bruden var underbar. 
Kyrkan var underbar. 
Kören sjöng underbart. 
Och prästen var underbart kort. 
Alla var ju sugna på kalas ;)

Så alla åkte ut en bit utanför Las Palmas   Ut till en alldeles egen festplats. Omringad av en mur, med röda mattan utrullad, brickor med dricka och tilltugg som väntade och en enorm tavla med bordsplaceringen. 
Jag älskar sånt. 

Vi fick mingla, sätta oss till bords, njuta av en lång rad tapas medans dryckerna flödade, bli fotograferade med brudparet och så tårta ovanpå allt detta. 

Så började dansen och resten är egentligen bara historia. 






































































Vi kom hem klockan SJU på morgonen och just när vi klev in genom dörren så vaknade skitungarna och det var bara att sätta igång och leka. 

Det är nått visst med bröllop. 
Man blir så sugen på att gifta sig ;)

/Y

Skrivet den: 2014-08-23 Klockan: 00:28:42

Här får man lära sig om hur man inte blir våldtagen

....och jag kan inte hjälpa att jag tycker att det är att börja HELT i fel ände. 






Jag hann inte sätta mig in så mycket i ämnet, men troligtvis var det så att Spanien gått ut med ett gäng råd och tips till kvinnorna här om hur man ska bete sig för att INTE bli våldtagen. 

Ett av dem var visst att dra för gardinerna i hemmet så att ingen potentiell våldtäktsman skulle kunna bli provocerad och få för sig att bryta sig in och våldta personen i fråga. 

VA!

Är inte det lite som att säga åt parkerna att inte se så inbjudande ut för att hundarna inte ska skita i dem, eller rättare sagt att hundägarna inte ska låta dem. 
Vart ligger egentligen ansvaret?







Bilden från en kampagn i England:
1. Lägg inte droger i kvinnors drycker. 

2. Om du ser en kvinna som är ute och går själv, låt henne vara ifred. 

3. Om du stannar för att hjälpa en kvinna vars bil hat gått sönder, kom ihåg att inte våldta henne. 

4. Om du befinner dig i en hiss och det stiger in en kvinna, våldta henne inte. 

5. Bryt dig aldrig in i en kvinnas hus via fönstret eller en olåst dörr. Hoppa inte på henne. Våldta henne inte v

6. Be dina vänner om hjälp!
Om du är oförmögen att hålla dig ifrån att hoppa på folk, be en vän att gå med dig när du är på allmänna platser. 

7. Glöm inte:
Det är inte sex om du gör det med någon som sover eller är medvetslös. - det är en våldtäkt!

8. Ha alltid en visselpipa med dig om du är orolig för att du kommer att attackera någon av en olyckshändelse. Du kan ge den till den personen som du är tillsammans med gör att den ska kunna kalla på hjälp. 

9. Glöm inte: ärlighet är den bästa inställningen. 
Om du har intensionen att ha sex med din date, oavsett om hon vill det eller inte, berätta direkt för henne att det finns en stor risk för att du kommer att våldta henne. Om du inte berättar det för henne kan hon ta det som att du inte har några planer på att våldta henne och oförberett känna sig trygg. 

10. Våldta inte. 

Vad sägs om kemisk kastering ( heter det så för kvinnor också?) på direkten?

Denna skylt är ju så hejdlöst roligt, just för att det är så tragiskt att det är absurt. 
Vad är det för värld som vi lever i?

/Y

PS För dem som kan spanska så kan man läsa hos en som HAR satt in sig och beskriver situationen bra : Juan (https://juanglujan.files.wordpress.com/2014/08/stop-violacic3b3n.jpg) DS



RSS 2.0