Sitter här lite tidigare än vanligt och hör hur Älsklingen förbereder frukosten UTAN min hjälp.
Nån gång måste mammor få skämmas bort.

Ungarna vaknade lite tidigare i dag.
Det är lögn i 17 att få dem att sova längre på mornarna, fast 8 får man väl inte klaga över. Men det spelar ingen roll hur sent jag lägger dem på kvällarna.
Ju senare de går och lägger sig, desto tidigare vaknar de om mornarna. Fast de blir ju griniga hela dagen efter. Så jag försöker att undvika den varianten.

Hur som helst.
När jag satt och skrev här igår så kom Älsklingen och meddelade att han skulle gå och lägga sig. Jag tänkte inte mer på det.
Men när JAG sedan skulle gå och lägga mig, så hittar jag honom sovandes i sängen UTAN lakan. Jag hade alldeles glömt bort att jag tagit ur dem för att bädda rent.

På frågan om varför han inte sagt till mig när han lade sig, så vi kunnat stoppa i nya lakan tillsammans, på 3 sekunder, så svarade han att han inte hann innan han somnade.....?

Karlar är så tokigt omedvetna om saker, eller irriterande nonchalanta.
Välj själv.

Här-om-dagen så berättade en bekant på facebook hur hon sarkastiskt frågat sin gubbe om de skulle ta och slänga de torra blommorna som stog i en torr vas på bordet, sedan cirkus 4 veckor tillbaka.
Han hade helt allvarligt svarat:
-Är du säker? De kanske tar sig.

Ja vad ska man tro?

Nästan ALDRIG blir det som man tänkt sig, och så var även fallet för oss och vår lördag.
Vi som skulle ha varit hemma och plockat i ordning hemmet, nu när vi inte åkte och solade och badade över helgen, kom iväg på shoppingrunda med familjen från Göteborg.



Jo lite hade vi väl planerat at åka iväg och shoppa lite på eftermiddagen. För vi är bortbjudna på födelsedagskalas på måndag och då kan man ju inte komma tomhänt. Men en sådan runda som det blev idag var inte meningen.
Men det var kul.
Men jobbigt.

Hur kan det komma sig att man blir tröttare av att gå en shoppingrunda än att gå en fett-brännar-tur?

Familjen från Göteborg kom över på en fika i förmiddags så barnen fick ses och bråka om Nintendot i vanlig ordning. Och hastigt och lustigt så beslutades det att vi skulle åka iväg till shoppingcentret 7 Palmer (här skrev jag om det shoppingcentret när jag bloggade för en reseportal >>>), det som har en lekhörna för barnen, som jag åkte till häromdagen. Kommer ni ihåg? >>>

Men vi startade på MaccenD.
Och de har börjat med något här som jag INTE har sett i Sverige.
Kul att se att det är omvänt för en gångs skull.

En maskin där man gör sin beställning och betalar med kort. Hur smidigt som helst, fungerade OCH var enkelt. Jag hann knappt att knappa in koden på kortet så stog brickan färdig med maten.
Hur i 17 hann de det?

Hem kom vi sent.
Så det var bara att ge ungarna mat
och stoppa dem i säng. Det blev räkor
och färskt bröd.
Räkskalen står och kokar på spisen nu
för jag är SÅ pysslig så och gör hemma-kokt fond...ha ha.
Den ska vara tills i morgon, då vi tänkte ha lite kalas här och fira Irma 1 år och Octavio 40, innan familjen från Göteborg ska styra sina kosar hemmåt igen.

Då tänker jag koka ris i räkspadet och hälla i räkor och nåt annat däri. Hoppas att jag kommer på nåt bra.
Så är det meningen att jag ska göra en lasagne och ugnsstekt fläskfile med potatismos.
Har jag tänkt mig.
En lite buffé.
Vi får se vad som blir.

Nu en GOD NATT igen!
Det verkar som jag bara skriver GOD NATT här nu-för-tiden.

/Y

PS Visst har jag klippt mig igen. DET har jag ju glömt att berätta. Med kort frisyr måste man gå till frissan ofta...på gott och ont. Men ett klippbesök här kostar bara 105 kronor så det är som hittat.
Så nu är jag tuff i håret igen. DS

God morgon!
Här har lördagen kört i gång med rasande fart men ändå i makligt tempo :)
Alexander kom inrusande i sovrummet och skrek GOD MORGON i örat på mig och dunkade sedan huvudet i min mage så att jag nästan fick upp fredagsmyset.
Men han var glad i alla fall.
Nu för tiden begär jag inte så mycket mer...

Nu fortsätter vi här med frukost och jag vet inte vad mer.
Plocka undan kanske. Det gör man ju inte så ofta ;)

Kommer tillbaka.
/Y

Fredag idag, igen.
Jag klagar INTE. Jag bara är förundrad. Hur bara kan det gå så fort. Så här fort gick det definitivt inte förr i tiden. Då var en vecka sååååå lång. Och det var SÅ långt till fredagarna.
Nu bara är det fredagar och måndagar.
Det gör mig rädd.
Väldigt rädd.

Men nu ska vi inte tänka på tråkigheter, även om sånt har SIN tid.
Nu ska jag berätta om förra helgens sol och bad tänkte jag. För det har jag inte hunnit. Och dels så har bildredigeringsprogrammet tjurat till sig och vill inte släppa in mig.
Serienummer, vad är det för tjaffs.
Ska man ha sånt?

Det blir att göra bilder i Paint och det är inte min bästa vän om man så säjer.

Alltså...

Förra helgen så åkte vi söderöver till "sommarstugan" i Puerto Rico. Där fanns även den övriga familjen, Octavios syster med karl och son samt svärisarna som camperad där se senaste veckorna på semestern. För att få lite sol och bad innan det är dags att åka tillbaka till Sverige igen.

Direkt när vi kom utanför molniga Las Palmas så blev himmelen blå och solen gassade på oss i den stekheta bilen. Men när vi körde förbi Playa del Ingles så mulnade det på och i Puerto Rico så var det molnigt.
Det var molnigt ända tills lördags lunch då vi var på stranden och det, helt plötsligt blåste till och molnen försvann.

Igentligen så gör det inget att det är molnigt när man är på stranden. Det är ju varmt och skönt ändå. Fast det tar ju liksom guldkanten av strandbesöket om solen lyser med sin frånvaro.
Men nu ordnade det till sig alltså.

Lördag: strand.
Söndag: pool med födelsedagskalas och grillparty på eftermiddagen

Det var då, på söndagen som jag ådrog mig fotskadan som jag inte vet vad det är. Men som fortfarande plågar mig.....när jag sitter still (mystiskt).

Det var så jäkla mycket folk på stranden, på söndagen, att jag inte kunde gå där med vagnen. Utan gav mig upp på strandprommenaden och gick hela vägen till nästliggande strand, Amadoresstranden, cirkus 40 minuter fram och tillbaka från Puerto Rico.



Den promenaden i flipp-flopp-tofflor och i stekande sol gör jag inte om.
Det var dumt.
Men när jag väl var på språng så gick det inte att vända.
Men nu så har jag alltså ont i foten.
Kan det vara en trampdyna som blivit inflamerad av att gå i ICKE fotriktiga skor?



På söndagseftermiddagen firade vi syskonbarnet tillika Alexanders kusin Hugo som fyllde 7 år. Först grillade vi och sedan kom hela bungalowkomplexets barnaskara för att äta tårta och godis.

På måndagen var vi kvar i Puerto Rico.
Ja inte Älsklingen förståss. Han fick åka till Las Palmas och jobba. Men han åkte då tidigt på måndagsmorgonen och undvek då de ENORMA köerna på motorvägen som bildas på söndagseftermiddagar under sommaren. Då ska alla i Las Palmas åka söderöver för att bada och sedan tillbaka till storstaden igen.

6 mil i bil, med två trötta barn och en kö som sniglar sig fram.
DET är ingen höjdarkombination.
Men Älsklingen var tillbaka tidigt på eftermiddagen igen och fick ta sig några dopp i poolen innan vi packade och åkte hem till Las Palmas, UTAN köer.

Det var våran helg.
Mycket mys och gott. Och mycket umgänge med familjen. Precis som det ska vara.

För att berätta en anekdot så satte Älsklingen upp sin elektroniska Dart-tavla, som han fick i julklapp FÖRRA året. Här går det undan minsann...
Och vi "vuxna" körde ett par vändor Dart om kvällarna.

Mycket skratt blev det och jag spelade ÖVER all förväntan. Jag som aldrig kunnat kasta pil. Jag till och med VANN två gånger över allihopa.
Surt för Älsklingen som bara MÅSTE vinna jämt.

Många foton på barnen blev det också. Jag höll ju på att öva på veckans fotoläxa >>>.
Knasigt.
Inte ett endaste foto kom jag med på ;)

 

/Y

Nej jag får nog ta och gå och knoppa nu.
Jag fastnade i att läsa andras bloggar istället för att ägna mig åt min egen och nu har tiden sprungit iväg.

Var ute och gick tidigare och foten värker nu.
Konstigt.
Den värker inte när jag går, utan när jag kommer hem och vilar.

I morgon är det fredag....IGEN!

Nu en god natt!

/Y

PS Nej nån puss i solnedgången >>> blev det inte i år heller. Var gör folk av sina ungar när de ska ut och pussas i solnedgångarna? DS

För hela nio år sedan så kom jag just hem från att ha sett på soluppgången tillsammans med Älsklingen som jag fått en puss av för fösta gången.
Precis som det ska vara på en sol- och badsemester.

Föga visste jag då att semesterromansen skulle vara så länge och resultera i, hittills, en stycket Guldklimp och en Lillskatt. Tillhörande kackerlackslägenhet och en skokartong till bil.

Storyn om hur jag kom att komma hit på semester berättar jag om här >>>.


Året var 2002 och jag hade åkt till Gran Canaria på semester med min blivande svägeska och svåger.

På den tiden fanns det inga digitalkameror. Eller jo de fanns. Men inte i var mans hand och definitivt inte i min. Så för att få fram en bild från vårt första möte var jag tvungen att ta fram PAPPERSALBUMET (kommer ni ihåg vad ett sånt är?) och scanna in pappersbilden.

Vi borde fira något idag.
Men hur?
Det enda jag kan komma på är att laga god mat, men sånt ska jag ju hålla mig borta ifrån nu när jag kämpar mot vågen.
Vad kan man göra för att fira som INTE har med mat, vin, godis eller någon annan matnjutning att göra?

Det får jag fundera på.
Nu rullar det på här.
Redan torsdag.
Inte klokt!

/Y 

I kväll har jag lite ångest.
Varför då?
Jo för att jag bestämde mig för att INTE gå ut på nån "fettbrännartur" i kväll. Ontet i foten har varit kvar under dagen och jag vill inte att det ska bli värre.

Vad kan det vara?

Hur som helst så får jag ju ångest. Inte för att jag vill så gärna gå ut och gå.
Nej så hurtig är jag inte. Utan jag fick nån kostig fix idé om att veckans viktkamp hängde på detta karraktärsbeslut.
Som att jag skulle vara lat som låter mig vara hemma idag och vila foten.
Men jag HAR ont!



Hur som helst, då fick jag ju mer tid att sitta här och fixa till veckans fotoläxa och lämna in den. För jag kan ju inte sitta i soffan och ägna mig åt min karl...
Han har föresten satt på fotboll på TV, så då får han vara.

Veckans fotoläxa från Josefins fotoskola har handlat om att fånga barnen på bild. Att använda det vi lärt oss om ljus >>>, vinklar >>> och manuella inställningar >>>.



Därför har hela veckan gått i fota-barnens tecken och jag tycker att jag KANSKE börjar få lite grepp om knapparna.
Och ett par bilder fick jag till som jag blev ganska nöjd med.

Det jag fått LITE grepp om är att jag börjar med att ställa in ISO:n, dvs ljuskänsligheten: 800 mörkt innomhus, ger gryniga bilder; 400 innomhus; 200 ljust utomhus.

Sedan får man se till att ställa in slutaren så att bilderna får rätt ljus. Litet slutarnummer = lång tid som kameran släpper in ljus men ger skakiga bilder, högt slutartal ger snabba bilder men mörka.

Så får man pilla och mixtra med knapparna tills det ser bra ut. Dock har jag inte kommit överens med bländaren än och har inte riktigt fått haj på hur den funkar.
Men det kommer. Jag övar på.




PS Det känns dock som att bilderna är lite suddiga. Eller är det bara jag som är dimmig i ögona. Alla andras bilder ser så knivskarpa ut.
?
DS

Uj uj uj vilken morgon.
Jag är slut och klockan är bara 10.
Än väntar många äventyr runt hörnet.

Det började klockan 7 när Guldklimpen kom in och berättade att han kissat ner sig och sin säng. Upp och byta och ner med kall unge i min säng.

Ingen fara med det för det har bara hänt en 2-3 gånger sedan vi slutade med nattblöjan.
Problemet är bara att om han vaknar si så där på morgonkvisten så är det lögn i 17 att få honom att somna om. Så vi låg och snurrade runt i min säng tills Irma vaknade vid 8.

När jag sen tog upp Irma så visade det sig att hon hade bajsat ner sig ända upp till armhålorna. Så det var bara att hiva in henne i duschen och avvärja en annalkande katastrof.

Jag läste en gång på någon blogg som jag FÖLJDE, en kommentar till bloggerskan. Bloggerskan väntade sitt första barn och omvärlden följde väntan med spänning.
Kommentaren från läsaren var att bloggerskan var tvungen att lova att, nu när hon skulle bli mamma, så fick hon inte bli en sån där tråkig mammabloggerska som bara skrev om kiss och bajs på sin blogg. För det var det värsta läsaren visste och hon tyckte så mycket om att följa just denna bloggen som inte hade haft sådant.

Bloggerskan lovade på heder och samvete att hon INTE skulle bli en sån där tråkig mammabloggerska. För sån var hon INTE.

Jag skrev en kommentar att jag nog var en JUST sådan tråkig mammabloggerska för jag hade nog skrivit om både kiss och bajs på min blogg.
Och så lämnade jag bloggen.
Den var inte för mig.

Och visst har jag skrivit om kiss och bajs här tidigare. Om inte annat så har jag det NU i alla fall. Det är en del av min vardag. Inte för att jag gillar det. Men så är livet med barn och bebisar.
Det är kiss och bajs och skrik och gråt och sömnlösa nätter och snor och sjukdomar.

MEN det är också mjuka armar runt halsen. Blöta pussar. Mjuka händer. Fina teckningar. Godnattmys i sängen. Skratt i massor......och trötta öron.
VÄLDIGT trötta öron.

Nu kör dagen igång här och vi ska till vårdcentralen och vaccinera Irma.
Jag återkommer.

/Y

Herre gud vad jag har ont i fötterna.
Jag sa ju att jag skulle komma tillbaka ikväll och skriva lite, men jag måste beklaga mig lite först.
Jag har alltså ont i fötterna.
Det är synd om mig.

Sedan två veckor tillbaka har jag försökt att få in rutinen att gå tre vändor i parken, på kvällen efter att barnen somnat.
Det var så himla svårt att komma ut och gå under dagen. Nu när Alexander är hemma på sommarlov.

Det var inte värt all tjat för att få honom att sitta still i barnvagnen tillsammans med Irma medans jag fick gå mina rundor i parken.
Så jag la det på hyllan och installerade en ny rutin, att gå på kvällen.
Nu går jag själv, i min takt och med HÖG musik i öronen. Tillsamman med en massa annat folk som tar tillfället i akt innan sängen väntar.

Men i helgen så fick jag en blåsa under ena trampdynan. När jag fick gå min, normalt-sett-på-stranden-tur på vägen i dåliga flipp-flopps. För att det var så mycket folk på stranden och högvatten så att jag inte fick plats med barnvagnen där.
Det var inte heller värt det att gå och väja för folk och irritera sig över ungar och tanter som vägrar att inse att de inte hinner före barnvagnen så jag får tvärnita med den.

Så jag gick på vägen istället.
Ingen höjdare i dåliga skor och i stekande hetta. Stranden är bättre då. Där blåser det svalkande och jag går barfota. Men nu var alltså hela världen där :)

Jag trode att blåsan hade vuxit fast igen för jag har inte besvärats av den. Men så var tydligen inte fallet.
Och inte nog med det, så började det att värka som 70-singen under andra trampdynan också.
Jag höll på att ge upp, men det gick ganska bra medans jag gick. Nu när jag kommit hem och satt mig ner så började det göra ont på riktigt.

Ja ja, hå hå ja ja. Man börjar väl bli gammal. Maskineriet fungerar inte som det ska längre. Men skam den som ger sig.
I fredags visade vågen på +,-, noll så då blev jag ganska besviken när jag kämpat så.
Så nu ska det väl gå bättre denna veckan när jag inte har någon utgång >>> eller bakfylla >>> att skylla bristen på fettbrännarturer på.

Jag får gå och lägga mig och ha fötterna högt precis som när jag var gravid och hade elefantben >>>. Mina fötter är VERKLIGEN min Akilleshäl.

Om jag kommer år i morgon och om det vill sig som det ska, så ska jag berätta om vår helg samt dopet från förra helgen, som jag helt glömt bort att rapportera om.

Nu en GOD NATT!

/Y

Jag ÄR tillbaka från sol- och badhelgen.
Jag ÄR vid liv.
Och jag KOMMER att skriva.
....snart.

Det är bara så förbenat svårt att få tillräckligt lång tid framför datorn för att få till ett inlägg.
Hav tålamod.
Det kommer.
När ungarna lagt senare kanske...förhoppningsvist. ;)

/Y

Jag har så svårt att göra mig av med saker.
Speciellt saker med affektionsvärde.
Som minner mig om någonting.

Det här är Alexanders nappar. Som han har slutat med.
Nu tänker ni att är hon inte klok den där. Sitter hon och håller på gamla nappar..
Men nej detta är bara ett exempel.

Vi försökte att sluta med napparna i julas. Alexander skulle ge dem till Jultomten. Det var vi ALLA överens om, även Alexander. När dagen kom så blev det inte så. Det blev gråt och tandagnisslan istället. Och sånt kan jag inte med.
Han fick ha napparna ett tag till.
Jag inbillade mig att han inte var redo än.

MEN sa vi. Till sommaren, när vi åker till Sverige, då får napparna stanna hemma.
Återigen var vi överens.

När vi då åkte till Sverige på semester, nu i juni, så var napparna kvar hemma.
Officiellt.
Jag hade naturligtvis med dem i packninge, I FALL ATT.

Det behövdes inte.
Han frågade efter dem ett par gånger.
Men de var ju kvar hemma.
Det gick så bra så.
Över ALL förväntan.

Och nu har han slutat med dem.
Jag borde slänga dem. Men jag stannade upp ett ögonblick och tänkte på allt detta som vi varit med om och som vi våndats över att tänka på att få honom att sluta.
Och så gick det så lätt.

Som så mycket annat här i livet och speciellt med Alexander. När vi väl har släppt ångesten över saker så har han fixat det mesta själv.
Duktig kille.
Tokig morsa.

Och NU så har jag slängt napparna.
Men sparat ett kort av dem, i fall att.

/Y

Nu när jag gör min "operation fettsanering" och äter mat ut min specialpärm, så kommer jag ibland, oftare än man tror faktiskt, över riktiga pärlor.
Recept som är så goda att man måste sätta stjärna i kanten på dem och spara dem för framtida repetitioner.

Här om dagen stötte jag på ett sådant recept.
Och nu bjuder jag även er på det.
Laga och njut.
Och tala sedan om för mig vad ni tyckte om det.

En kall bönsalsa som passar bra till viken grillad köttbit som helst. Eller fisk för den delen. Tror att den passar jättebra till även fisk.
Receptet i dess original stämmer inte överens med hur jag gjorde.
Dels så hade jag inte alla ingredienser hemma och dels så tycker jag om att lägga till och dra ifrån som jag känner i tungspetsen.

Jag kanske är urusel på att inprovisera detta med kamerainställningar >>>, men jag är en hejjare i köket.
Om jag får säja det själv.
Och DET får jag.

I köket känner jag efter men tungan hur jag tycker att det kan smaka gott. Och så kör jag som jag tycker.
Jag tycker att det är skönt att ha mig ett recept att luta mig emot, veta vad det är som jag ska laga. Men i slutänden så blir det sällan som i receptet.
Det blir mycket bättre .....tror jag. Jag vet ju inte eftersom jag aldrig gör precis som det står där ;)

Håll till godo.
Kall bönsalsa.

KALL BÖNSALSA
Skölj en burk bönor av valfri sort i kallt vatten. Jag tror de smakar ungefär likadant allihopa men jag tog en burk av vita bönor, fast utan tomatsås.
Finhacka en stor gul lök.
Finhacka en tooooor tomat eller flera små.
Hacka en bit melon eller annan frukt (man tager vad man haver).
Hacka en stor näve färsk koriander.
Blanda allt i en bunke.
Pressa över en stor citron.
Häll på så mycket tabasko som du tycker om.
Salt och peppar.



Servera till något ;)
Jag serverade till stekt fläskfile i skivor som jag stekt tillsammans med rosmarin.

Och SÄKERT passar det med ett glas vin till.
Det är jag bompis på...

/Y

Det här med att ha diskmaskin är ju underbart.
Men det är inte så lätt som vi trodde.
En massa klurigheter har uppstått.
Hjälp och råd efterfrågas...

Först när maskinen kom så läste jag manualen innan och utan. Ingenting får påbörjas här utan att man har läst instruktionerna noggrant.
Inget för karlar alltså ;)
Det är SÅ förargligt när det uppstår ett fel och man upptäcker att det står i manualen si och så.
Det hade man kunnat bespara sig.

Alltså jag läste manualen alt. instruktioner.
Aha här står det att man behöver att speciellt salt och en speciell torkvätska. DET hade vi inte hört talas om. Det blir att åka och införskaffa innan vi kör igång första disken.

MEN!
Vänta!
Det står också att om man vill köra med sådana tabletter som det kom med maskinen, sk. multitabs, så innehåller de salt och torkmedel. Antar vi då att man INTE behöver fylla på extra salt och torkmedel?
Det står ingenstans att man INTE behöver det då.
Vi antog.
Och körde multitab.
Kanon!
Perfekt resultat.

Nu är det ju bara så att vi körde autoprogrammet. Men det drar ju mer energi och mer vatten än vad som det står att maskinen drar i normala fall. För att maskinen ska dra så som det står i beskrivningen så ska man köra ECO-programmet.
Men i manualen så står det att ECOprogrammet bara är till för testlaboratorium.
Hur går det ihop?

Jag provar att köra snabbprogrammet med den återstående multitaben som kom. Det programmet varar bara 30 minuter och sparar både vatten OCH energi.
Kanon!
Perfekt resultat.
Varför ska man då köra extra långt program?

Frågorna bara hopar sig här...

Så var det dags att bege sig till affären för att inhandla egna multitabs.
En djungel.
Märket som maskinen rekommenderar OCH som kom med på prov med maskinen, kostar 3 gånger så dyrt som det lokala märket.
Är det SÅ pass mycket bättre?

Vi beslutar oss i alla fall för att köpa dyrt märke eftersom vi känner oss så pass nya på detta. Och bestämmer att vi ska höra oss runt efter erfarenheter från erfarna diskmaskinsdiskare.

Första disken med inhandlade dyra multitabs. Jag kör på snabb-programmet för att spara.
Ingen multitab har lösts upp i maskinen.
Jag kör programmet EN gång TILL.
Ingen tab upplöst.
Mystiskt...

Jag läser på paketet och DÄR står det att det är inte rekommenderat att köra dessa tabs i kortprogram.
?
Så man kan inte använde de dyra tabsen för att köra sparprogram?
Man måste köra de dyra tabsen i det dyra programmet för att få ren disk?

Jag kör ett mellanprogram med multitaben för att se om den löses upp i ett längre program.
NOT!
Nu läser jag vidare på paketet att om tabsen inte löser upp sig när man lägger den i luckan så kan man lägga den på botten av maskinen.
Jag gör så och nu kör jag snabb-programmet. Kan ju inte hålla på och köra diskmaskinen i evighet. Är nu inne på 4:e gången.

Denna gången så löser taben upp sig i det korta programmet och disken blir ren.

Kontentan:
-Vi köper pulver nästa gång + salt + torkvätska och kör på det gamla traditionella sättet med ECOprogram som spar både vatten och el.
eller
-Kör på dyra multitabar och får kasta in dem på botten av maskinen.

Frågorna haglar.
Vad har ni för erfarenheter?

Ja nu är det fredag igen och här har dagen gått i ett rasande tempo. Vi håller på och förbereder oss för att åka till "sommarstugan" och sola och bada hela helgen, inklusive måndagen.

Eller vi och vi, det är ju mest jag, Älsklingen jobbar, Irma sover (efter att krypandes på ostadiga knän, ha utforskat vardagsrummet och fastnat med huvudet bakom TV:n. Något säjer mig att det kommer att bli en Emil-unge av henne) och Alexander ser på TV.

Vi ska stanna ända tills måndag för förr förra helgen >>> var det nämligen kö hela vägen hem när vi åkte på söndagskvällen och något sådant vill vi inte vara med om igen.
Älsklingen föredrar att åka från södra delen och jobba på måndag. För att sedan, på eftermiddagen köra ner igen, ta ett dopp och senare på kvällen åka hem med pic och pac.

Prognosen är att det kommer att fortsätta köandet resten av sommaren, tills skolorna börjar i september och folk börjar att tröttna på stranden.

Men inte mig emot. Då får vi vara extra med familjen från Göteborg som camperar i "sommarstugan" tillsammans med svärisarna (deras mormor och morfar) resten av sin semester.

Alexander kommer att få leka extra med sin kusin och jag slipper ha dåligt samvete för att vi inte hittar på roliga saker här i Las Palmas.
Fast det kan bli jobbigt att ha hand om två barn själv på måndag, utan Octavios hjälp. Och att gå till stranden kanske jag inte vågar.
Vi får ha poolhäng.
Och så har jag ju hjälp av de andra.

Det har varit molnigt idag också, fastän just nu så sken solen upp. Inte är det kallt men jag skulle inte chansa på att åka till stranden här i Las Palmas. Inte med dessa svarta moln som var igår färst i minne.

Hittills har jag:
Diskat en maskin. Ack så underbart >>>.
Satt på en tvättmaskin och vikt den torra tvätten.
Gjort ordning ungar och mig själv.

Depilerat benen...
Sånt tar tid, speciellt när man har en så slö maskin som jag har.
Jag läste någonstans på nån rolig blogg att när det tar längre tid för en själv att depilera benen, än vad det tar för gubben att raka sig, DÅ vet man att man har mycket hår...ha ha.
Just så är det.
Men jag skyller alltså på maskinen.

Jag föredrar att depilera, det blir så mycket bättre.
Men allför ofta så blir det ingen tid över och man får panikraka sig innan man ska gå till stranden. Då har man ju hår igen efter ett par timmar bara. Ja inte direkt hår, men något vasst som kliar på direkten.
Intressant va?
Men uj så viktiga saker.

Nu håller jag på och packar, lagar lunch och bloggar samtidigt. Man får inte slösa på sekundrarna. Allt ska hinnas med.
Måste ju ha ett par inlägg programmerade nu när jag ska vara borta så länge och så långt från min kära dator.

Nu får jag sätta fart.
Snart kommer gubben och ska ha mat. Så husmoderligt det lät. Det kan jag garantera att det INTE är.
Ha en UNDERBAR helg!

/Y

Jag fick ett meddelande idag från en läsare på bloggen.
Det handlade om mitt inlägg igår >>>.

Snälla Susanne skrev:
"Känner igen ditt tidigare inlägg, 4års trots är inte att leka med. Precis ALLT som inte får göras ska testas och inget är roligt( förrän någon annan gör det) Alla åldrar har sin charm- inte sant?:)
Kram Susanne"

Jag började nästan att böla när jag läste detta.
Det här med att ha barn är verkligen jobbigt och just den här sidan av 4-års-åldern gillar jag INTE. Och jag har så dåligt samvete för det och känner mig som världens sämsta mamma.
Jag känner mig ensammast i världen om detta.
ALLA ANDRA har fina väluppfostrade barn...

Men så är det ju inte.
De flesta som har haft små barn har gått igenom detta stadium. Men det får man oftast inte höra om. De flesta barn krisar då och då. Det är något som de måste igenom.

Men just när det är som jobbigast så är det svårt att komma ihåg att detta är bara en tid, sen går det över OCH det är inte hela världen.

Jag har en bekant som var asjobbig som barn, med raserianfall och ovilja att lyssna. Hennes föräldrar kunde inte riktigt hantera det och nu i vuxen ålder så har hon sagt upp bekantskapen med dem för att hon har inte kommit över hur de behandlade henne.
Jag kan inte låta bli att dra parraleller och vara orolig.
Fast hon var jobbig HELA sin barndom och Alexander är bara 4 år just nu.

Jag hoppas så innerligt att detta bara är 4-års-trots och att det går över. För jag är inte så säker på att jag kommer att kunna hantera detta så värst bra heller.

Fast det är ju inte meningen att EN person ska förstöra för hela familjen och göra så att den mår dåligt. Nej då får man säja ifrån att så där beter vi oss inte i den här familjen.
Men om inget hjälper.....?

Skönt är det i alla fall att höra att man inte är ensam om problemet. Att det finns andra där ute. För det är ju som hon skriver: att varje ålder har sin charm. Men just detta är inte så roligt, just när man är mitt inne i det. Hoppas att jag kan skratta åt det nån gång i framtiden.

Nu en god natt och välkommen fredag!

/Y

Det är väl ingen idé att vara falskt blyg här inte. Alla tycker väl om att bli uppmärksammade och få gratulationer.
Och idag är det Johanna-dagen, alltså MIN dag.....i Sverige naturligtvis.
Så fram med gratulationer ;-)

Här i Spanien finns det ingen Johanna-dag. Här firas bara helgon.
Varge dag är ett helgons dag.
Så om jag vill bli firad här så får jag väl döpa om mig till Santa-Johanna eller nåt sånt.

Fruntimmersveckan är denna vecka och startar med Fredrik som är ett riktigt fruntimmer....eller?
Därefter följer Sara, Margareta, Johanna, Magdalena, Emma & Kristina.

I vår familj så är det min mamma som heter Margareta i andra namn, jag storasyster Yohanna, mellansyster Sara och lillasyster Emma. Hade pappan hetat Fredrik så hade det blivit "full house".
Men så är INTE fallet.

Man ser ju att mina föräldrar följde ett tema när de namngav oss, eller var det slumpen?
Tur att inte pappa fick sin vilja fram när jag skulle döpas. För då hade jag hetat Blondie.
Fast det kanske hade gått bättre för mig då, rent kariärsmässigt sett om jag hetat så.
Vem vet?

Grattis alla vi Johannor i alla fall.

PS Fotograf är min duktiga fruntimmers-lillasyster Emma. DS

SUCK!
Vilken dag...
Det blir inget mer bloggande idag för ikväll är jag ledsen.
Det känns som om jag har bråkat med Guldklimpen hela dagen och min själ är alldeles sotig >>>.

Om detta är 4-årstrottset så är jag som sagt VÄLDIGT orolig för hur det ska bli med tonårsrevolten, som enligt min mammas uträkningar kommer att sammanträffa med mitt klimakterium.....hmmm.

Dagen började bra, ja över förväntan och jag packade ihop oss och åkte till hoppslottet där det var fullt med barn och även TV-spel att prova på.
Älsklingen slutade tidigt så han hämtade upp oss och vi passade på att veckohandla och sedan lunch på IKEA.
Fullt upp, men inga problem.

Problemet är Alexander. Han börjar få ett sånt rasande temprament. Blir arg över ALLT och INGET. Och när han blir arg så ställer han sig och skriker och gråter rakt ut. Slänger saker omkring sig och slår i luften (än så länge, men slagen är inte långt ifrån oss). Säjer fula saker till oss och man riktigt ser att han tappar kontrollen. 
Det låter som en ambulans.
Rakt i örat på en.

Jag har försökt att vara en mamma som inte har ett nej på tungan. Alltid försökt att tänka att finns det något sätt att få detta att bli ett ja.
Men det funkar inte.
Han blir bara mer och mer otrevlig. Tror att han är kung över allt och bestämmer. Ingen hänsyn till andra eller andras känslor.
Kan inte ta ett nej.

Min mor sa till och med till mig, när vi var i Sverige, att jag inte skulle ta så mycket skit från honom.
Ja, hon sa väl inte riktigt så men det var det som var andemeningen.

Och jag tog inte illa upp.
Tvärtom.
Det var ganska skönt att höra. Att hon tyckte att jag nog var lite FÖR snäll mot honom och inte tvärtom.

Så nu känns det som om silkesvantarna har blivit rejält slitna i kanterna och att det är dags att ta till hårdhandskarna. För annars så kommer det vara stört omöjligt att ha med honom någonstans.
Gråt och tandagnisslan så fort som han inte får sin vilja igenom, eller något inte går som han vill eller......ja vad som helst kan det vara.
I morse blev han snorförbannad för att pappa gått och jobbat.....suck!

Nu får det vara nog.
Jag tolererar inte sånt uppförande.
Då får han inte vara med.
Men det känns ju så tufft att behöva göra så. Jag vill ju vara den pedagogiska mamman som förklarar och har oändligt tålamod. Men det går inte in hos honom, han lyssnar inte.

För som vi har börjat att säja:
Om Alexander gör bra saker så händer det bra saker för Alexander.
Om Alexander gör dumma saker/tråkiga saker så blir det tråkigt för Alexander.

Mitt problem är bara att jag har svårt att hålla mig lugn. Jag tappar humöret och blir arg och ledsen också, när han beter sig sådär.
Och får sot i själen.

Vi hade ett rejält prat i sängen ikväll. Vi får se om han kommer ihåg något i morgon...

God natt!
/Y

PS Så här var det inte jag hade tänkt att det skulle bli att ha barn....DS

Del 4 i fotoskolan som jag hoppat med i handlar om porträttfotografering.



Josefin lämnar dessa tips inför dagens läxa:
-Omgivningen, dvs det som kommer att agera bakgrund till porträttbilden. Vad vill jag förmedla med bilden?
-Tänk på att låta ljuset vara en del i bilden.
-Tänk även på att man kan fotografera ett porträtt ur olika vinklar och inte bara framifrån.
-För att inte få en rörig känsla i bilden försöker jag alltid att "rensa" bakgrunden från onödig föremål så mycket som möjligt för att de inte ska stjäla uppmärksamhet från modellen.
-Vill man ge sig på att fota mer rena bilder med en enfärgad bakgrund är ett tips att söka upp en vägg intill ett fönster inomhus. Placera modellen något steg framför väggen för att undvika skuggor bakom sig på väggen. Det ger ett vackert och mjukt naturligt ljusinsläpp på modellen som blir vädligt fint vid porträtt med naturligt ljus men med studiokänsla.
-Använd gärna olika vinklar, beskär och bestäm dig för hur du sätter kompositionen i bilden. Hela ansiktet behöver inte vara med i bild och du kan med fördel prova att fotografera porträtt i olika vinklar.





Jag fick dessa bilder på Irma igår när hon precis håller på att vakna från eftermiddagsluren. Ljuset är vanligt dagsljus, rakt bakifrån mig.
Jag har länge försökt mig på att fota kort genom spjälorna på sängen och dessa tyckte jag att jag lyckades med ganska bra.

DOCK har jag använt automatiken på kameran eftersom jag än så länge inte har lyckats komma överens med bländaren om att ge mig de där suddiga bak- och förgrunderna.
Den första bilden kunde ha varit lite skarpare. Men jag vet inte vad jag har gjort för fel.
Fast lite suddigt ger ju skön känsla i korten också.

Man får inte vara blyg.
Man FÅR berömma sig själv ;)

Eftersom det regnar här i Las Palmas, idag IGEN! Så tror jag att jag ska packa ihop ungarna och ta bussen till ett närbeläget köpcentrum där jag vet att de har ett hoppslott för barnen.

Jag blir så ledsen när jag ser Alexanders sommarlov regna bort och vi inte gör andra saker än att se på TV och max gå en sväng med vagnen.

Igår så sken solen upp ett litet tag och jag skyndade mig ut med vagn, cyckel,  mellanmål och ungar. Lagom när vi kom fram till parken och skulle leka lite så började det regna.
Så vi fick plaskvåta gå hem igen och se på mer TV.
Sommarlov ska ju vara något som man ägnar sig åt utomhus.

Och i södra delen, i sommarstugan finns släkten och kusinen från Göteborg. OCH solen och badet. Så nära men ändå så långt bort om an inte har bil.
Funderar på att åka ner dit lite innan helgen och stanna där så att de får leka med varandra.

Men då blir jag ju utan internet.....
Hur ska jag klara mig?

Så idag blir det ingen morgonbloggning.
Hoppas att det blir tid och ork senare.
Ha en bra onsdag.
Nu ska jag fixa sommarlov här för ungarna. Om än innomhus.

Hälsningar
Yohanna

Jagar nylärd krypbebis runt lägenheten, står det på min facebookuppdatering idag.
Första olyckan skedd efter 5 minuter, följer därefter. Omkullfallen stol över nylärd krypbebis som vill lära sig att stå.



Ja här går det undan vill jag lova.
Tänk om man fortsatte att lära sig nya saker med samma hastihet, när man var vuxen, som man gör när man är bebis.
Ja då skulle det inte finnas några mammor med amningkomor...

Irma har på en vecka gått från tandlös till att ha två tänder.
Från att vara en sittande bebis till att krypa omkring och ställa sig upp mot saker.
Från att vara en bebis som sover två gånger om dagen till att kanppt vilja sova någon gång.

Om man har lärt sig att sitta upp så kan man ju inte ligga ner. Till och med på nätterna när hon sover så sätter hon sig upp om hon råkar vakna till.
ÄN har hon inte lärt sig att LÄGGA sig ner. I alla fall har jag inte sett det. Man får snällt gå upp och lägga ner henne igen.

För att få henne att sova, åtmindstånde en gång på eftermiddagen, så får man sitta och trycka ner henne i sängen. Annars så sätter hon sig upp med ögonlock som far igen av trötthet.

Ja, rutinerna har ändrats drastiskt här den senaste veckan.
Men jag slipper i alla fall att diska.
Fast nu när jag VILL diska så finns det minsann INGEN smutsig disk.
Skinande rent på diskbänken.
Och resultatet, tills vidare, klanderfritt.

/Y

Fredagens partaj blev lyckat.
Kort men lyckat.
Man får inse att livet är inte som när man var 20 längre.
Det fungerar inte att vara ute till 07 på morgonkvisten.
Och man orkar inte heller.
Även om jag gärna hade fortsatt ett tag till.



Vi mammor sammanstrålade vid 22, i en taxi efter att ha nattat barnen. For ner till gamla stan i Las Palmas, även kallat Triana.

Vår lite mer utgångsvana väninna C, som har lite bättre koll på det där med restauranger på modet, guidade oss till ett populärt ställe där det var meningen att vi skulle ha ätit annorlunda tapas.
Men det var så lång kö utanför att vi la den planen på hyllan och beslutade oss för att ta ett annat ställe.

Och som vanligt när plan A blir inställt och det inte finns någon plan B så dröjde det innan vi alla samordnat oss för ett ställe som verkade ok.
Då hade en av oss REDAN fått skoskav av de alltför ovana finskorna. Det är inte allför ofta man tar på sig finstassen. Och resultatet av detta blir ofta skoskav och obekvämhetskänslor.

Jag klarade mig dock bra i min Michelinoutfit. Och kände mig inte alltför obekväm. >>>



Restaurangen har jag ingen aning om vad den hette men vi åt supergott och inredningen var mysig a´la gammalt bibliotek.
Vi tog in 4 rätter och smååt från alla tallrikar tillsammans.

Det var:
Stekt ost med 8 olika marmelader till.
Svart pasta med en gräddsås på jätteräkor, champinjoner och något sött.
Stora raviolis fyllda med päron och ost i en gräddsås med jätteräkor och valnötter.
Thaikyckling med coucous och hummus.
Till detta en flaska rött med efterföljande ströglas.

Allt var jättegott. Men som vanligt när det är jättegott så har restaurangen fått för sig att de ska snåla på portionerna. På en tallrik var det typ 4 raviolis och EN räka.
Vi blev mätta men jag kan garantera att det inte går bra att ta dit Octavio.

Och notan.
Det blev inte farligt.
24 euro per person.
Det är ok.

Så gick vi vidare för att ta en drink.
En Mojito för min del som inte heller var dyr, 40 kronor, som hittat.

Men sedan var småbarnsmammorna trötta.
C hade haft en jobbig amningsnatt innan och arbetat hela veckan så det fick vara nog för denna gången. Vi tog taxi hem igen. Och jag var i säng klockan 03:30. Fick sova till 10:30 dagen efter.
Slutet gott.
Allting gott.

Jag diskar diskmaskin just nu.
Tja la la la la!



För en gångs skull så fungerade allt som det skulle här i Las Palmas.
Killarna från Media Markt kom.
På rätt dag.
De hade med sig maskinen.
Vi hade kopplat in ett grenuttag på vattenuttaget.
Vi hade kontanter hemma.
Maskinen fungerade.
Och nu diskar den.

Resultatet får jag återkomma med. Men hittills så är jag MYCKET imponerad av ljudnivån.
Den nästan inte hörs...

HÄRLIGT!
Det är vi verkligen värda.

Jag satt och tänkte på det häromdagen.
Mina föräldrar åker omkring i en STOR volvo. De är TVÅ personer.
Mina svärföräldrar åker omkring i en STOR VW. De är TVÅ personer.
VI åker okring i en liten skokartong/SEAT. Vi är FYRA personer.

Mina föräldrar har diskmaskin sedan många år tillbaka. De är 2.
Mina svärföräldrar köpte diskmaskin för ett litet tag sedan. De är 2.
VI diskar för hand och kämpar och har dåligt samvete när vi inte hinner. Vi är numera 4.

Då ska vi inte tala om hur de och vi bor.
Det är ju så tokigt.
Det är ju NU, när vi är barnfamilj med så lite tid och när vi är många och behöver mycket utrymme som vi ska ha stort hus, diskmaskin och rymlig bil.
Varför gör då ekonomin att vi inte kan ha det så?
Nä, vi slår till och skuldsätter oss så att vi får hjälp nu. Så tar vi räkningarna när vi blir äldre och får det bättre ställt.

Nej skämt åtsido.
Men visst är det tokigt.
Och vi köpte faktiskt diskmaskinen för skatteåterbäringen. Så pensionen är räddad.
Nu ska bara skokartongsproblemet lösas.

Fast först ska jag NJUTA av diskmaskinslyxet.

/Y

God morgon, eller förmiddag (kik på klockan), aj då det var visst redan eftermiddag.
Det blev inte SÅ farligt igår, ändå var jag inte i säng förens klockan 3:30.
Men börjar man att äta middag klockan 23 så springer tiden iväg RIKTIGT fort. Och ett par timmar förflyter i rasande tempo.
Speciellt om man har kul.

Jag fick i alla fall sovmorgon till klockan 10:30 och sedan körde lördagen igång, om än i lugnt tempo.

Octavio filar på dörrkarmen. Det sista inför diskmaskinens ankomst (ÄNTLIGEN) på måndag.
Nu ska den väl äntligen hitta hit OCH komma in genom dörren. Det är ju lison em förutsättning för att den ska komma på plats...

Nu är det dags att förbereda lunchen och sedan ska vi ut och handla en doppresent till dopet i morgon.
Jajjemen. Jag ska på galej i morgon också.
Men av ett annat slag.

Nu sätter vi igång här.

Vi höres!
/Y

Ville bara önska trevlig fredagsafton, för nu bär det iväg på mig.

Hoppas vi får det kul, ALLIHOPA!

/Y

PS Det blev Michelinoutfitten för jag gjorde misstaget att fråga den manliga parten. Fast om han valde denna kan den ju inte vara SÅ dålig....elller? DS

Nu ska vi snart gå iväg och äta den veckoenliga fredagslunchen hos svärföräldrarna och sedan blir det utgång för mig
.....hoppas jag.
.....om inget oförutsett händer.
Så jag tvivlar starkt på att jag kommer att blogga något mer idag.

Och i morgon får vi se hur mycket baksmälla jag har.
Känner jag mig rätt så kan jag, efter två år av absolut avhållning från alkoholhaltiga drycker, inte ens titta på ett glas vin utan att bli snurrig och med det tillhörande baksmälla i morgon.

Idag har jag gjort något som jag inte gjort på evigheter.
Provat kläder för att gå ut.
De sista åren med ungar så har det bara varit rusa in i garderoben och ta första bästa som man vet passar och som är rent.
Idag ville jag vara förberedd.

Ikväll när jag nattat barnen och vällingen är uppdrucken, så är planerna att jag ska vara duschad och klar. Klar för att i lugn och ro få ta på mig kläder och sminka mig.
Ingen stress hoppas jag på.
Ja ja det vet man ju hur det brukar gå.

Men runt 10 har vi sagt att vi ska sitta på restaurangen. Det är INTE sent här. Det är normal tid att gå ut och äta här.
Ja vet!
Klockan 9 stänger köker i Sverige.
Jag blir inte klok på detta...

Alltså detta med att prova kläder...
Det ÄR inte roligt.
Speciellt inte när ingenting passar.

Det är nästan så att jag ångrar att jag lät det gå så långt som 17 kilos övervikt. För det gick jag ju upp EFTER att Irma kommit ut. Det var ingenting jag lade på mig under graviditeten. Då mådde jag ju dåligt hela tiden (nästan).
Då, för ett år sedan, var jag nästan bara mage. Och den försvann ju på BB ;)
Men jag får komma ihåg att jag njutit av varenda kex och glass jag ätit och jag kom ju överens om med mig själv att jag var värd att tröstäta "lite" när jag hade det så jobbigt med strul-Irma.

Men nu är det mitt förflutna. Nu ska jag ut och har inget som sitter snyggt. Nu får jag betala för det.
Jag hade en idé i huvudet vad jag ville ha på mig. Men när det väl satt på så fick jag byta plan. Det såg för hemskt ut.

Nu har jag två vägar att gå.
Jag kan ta den taighta utstyrseln, som är lite festligare och mer discoinspirerad. Men se ut och känna mig som Michelingubben.
Eller jag kan ta på mig en tunika a´la tältstuk, se ganska smal ut, men tråkig.
Kort tog jag inte på kreationerna för DET känder för deprimerande.

Den ena eller andra?
Kanske att efter ett glas vin så bryr jag mig inte så mycket. Varken över bilringar eller tältstuk. I goda vänners sällskap så kanske sådana bekymmen bleknar.

Vi får se hur jag gör.
Bägge outfittarna hänger i alla fall i badummet och väntar på kvällen.

Trevlig fredag på er!

/Y

PS Bilden ovan är en carnevalsoutfit, den kanske passar ikväll......eller inte. DS

Så där ja.
Nu ska vi se.

Irma sover äntligen.
Hon höll på att somna när jag gav henne lunchen. Ändå så tog det en halvtimme för henne att somna när jag stoppade ner henne i sin säng. Ni har hört den där om sovtåget va...och det stämmer.

Alexander sitter lugn framför en film.
Och lunchen är intagen och avplockad.
Octavio kommer sent i dag. Möte på jobbet.

Nu ska jag väl äntligen kunna få till någonting med kameran tycker man.
Men man vet aldrig.
Rätt vad det är så händer det någonting oväntat.

Det blir så här ibland när jag vill göra för mycket. Då slår det slint i huvet och jag blir alldeles för uppstressad. Det märker ungarna och blir då som förbytta.
Det vet jag ju.
Borde ha lärt mig vid detta laget.

Just nu vill jag:
- lära mig knapparna på kameran och ta några bilder för att se skillnaderna >>>.
- göra en undersökning av bärbara datorer och se vad man ska tänka på och gämföra.
- skriva på bloggen.
- läsa bloggar.
- måla naglarna....ha ha ett skämt eller, det har jag inte hunnit gjort sen Hjälmaren (en lokal sjö) brann.
- karva färdigt på dörrposten så diskmaskinen kommer in, när den förhoppningsvist kommer i morgon >>>.
- skriva på mina böcker innan minnena om det jag ville skriva förbleknar i glömska för gott.
- ut och gå.
- men INNAN ut och gå leta reda på, ladda hem och ladda över NY musik på min musikmakapär.

Ja, det blir för mycket ibland.
Ibland glömmer jag bort att jag är två-barns-mamma och tillika hemmafru och det finns helt enkelt inte så mycket Yohanna-tid som förr och som jag skulle vilja.
Det är svårt att kombinera. Säja vad man säja vill eller vad man nu hade för föreställningar om detta INNAN så ÄR det svårt att kombinera.
I alla fall för mig.

Överallt så läser man ju om alla lyckliga mammor som bara vill ha fler barn och som är nöjda med det. Och vars barn har rena stukna kläder och sitter fint eller bara säjer roliga saker.
Är det verkligen så?

Nu får jag sätta fart här om det ska bli nått avbetat på listan.

/Y

(Bilden där uppe är Irma som sover. Hon somnade visst sittade medans vi andra åt lunch.
Är man trött så är man. Då har man inte tid med sånt tjaffs som att lägga sig. DS

Idag är ingen vanlig dag.
Det är ingen bra dag.
Ungarna är värre än vanligt och jag är inte på humör...

Irma vill inte sova förmiddag och jag har spenderat hela förmiddagen med att springa ut och in till henne. Nu får det vara. Nu får hon sitta på mattan och leka med sina saker.

Alexander är hemma och sjuk och ska vara lugn. Det är inte lätt att hålla honom lugn....det kan jag säja.
I går kväll hade han 39,7 när han skulle gå och lägga sig. Då var han inte tuff kan jag säja. Men nu är en annan femma.

Naturligtvis blir man orolig som mamma när febern stiger så mycket så jag stoppade i honom en dos Paracetamol och en dos Ibuprofen. Kommer ihåg nånstans i bakhuvudet om att en sköterska var på besök på dagis och sa att man kunde göra så om febern inte ville ge med sig...
Febern gick ner och har hållit sig låg sedan dess men det brukar ju bli värre på eftermiddagarna.

Nu är han i alla fall orejelig och leker för hårt med Irma som är övertrött för att hon inte sovit.
Och mamma vill sitta och lära sig knapparna på kameran och inte springa och jaga ungar som just lärt sig att krypa och inte håller sig på mattan eller lugna ner ungar som har feber och ska hålla sig still.

SOMMARLOV är inga bra saker för mammor...

Igår fick vi ge oss av hemifrån, jag och Irma, när Älsklingen kommit hem.
Vi behövde komma ut.
Vi stämde träff med väninnan C och hennes lille Lukas i en närbelägen men liten park.

Där fick jag lugna ner mig lite och prata med en vuxen utan att någon försöker lägga sig i hela tiden och överösta mig. Jag älskar min lille Guldklimp men han är PÅFRESTANDE.

Rätt vad det var så verkade det som om vi hade bestämt att vi ska gå ut och roa oss på fredag. Vi tre, jag C och så svägerskan som kommit från Göteborg under natten.
Jag vet inte när det var som jag var ute sist.

Hmmmmm....
Det var INNAN jag blev gravid med Irma i alla fall.
Det måste ju ha varit sommaren 2009. Jag måste ju ha gått ut då, eller.
Jag kommer bestämt ihåg att jag var ute med Octavio i februari 2009, men så länge sedan kan det väl inte ha varit?

"Jag kommer ihåg utgången på bilden här uppe. Det var innan jag fick Guldklimpen, år 2006, och jag hade precis gått ner mina 16 kilos övervikt (för första gången, nu är jag inne på gång nummer tre). Nya tighta kläder och ett självförtoende som räckte och blev över. Det var tider det."

Nu när Irma sovit så dåligt om nätterna så har det liksom inte varit läge att lämna henne ensam med Octavio, ifall hon skulle vakna otröstlig och bara bröstet hjälper.
Men nu kanske jag kan våga mig ut lite.
Fast jag kommer ju att vara orolig.
Det kan jag slå mig i backen på.
Så larvig är jag.

Nej nu spydde Irma på mattan.
MAMMMMMMAAAA skriker Alexander och lunchen behöver förberedas.
Det verkar som om det inte blir någon Yohanna-tid idag heller.

/Y

När barnen kan skriva sina namn i dammet på bokhyllan betyder det att man inte dammat på FÖR länge....upps.

När det svämmar över i diskhon och inte finns någon ren disk kvar att äta frukost på.....upps.

När tvättkorgen helt plötsligt svämmar över och jag kommer på att jag nog inte tvättat på ett par dagar.....upps.

När man kommer på att det inte var onsdag igår utan idag.....upps.

När man har med sig fel papper till diskmaskinsaffären och inte kan genomföra köpet (än).....upps.

När man får karva bort en centimeter på dörrkarmen med Morakniv >>> för att man inte är med i "Äntligen Hemma" och inte har all världens elektriska makapärer ELLER Martin Timell hemma hos sig....upps.

När man kommer på att jag nog inte ringt mamma på ett tag.....upps (men tänker på er HELA tiden).


Lite för många upps på sista tiden för att det ska kännas lugn och skönt.
Skärpning Yohanna.

Så nu på morgonen har jag diskat ett jätteberg med disk, dammtorkat hyllor, satt på tvättmaskinen, hoppas på att få några minutrar över för att pilla med kameraknapparna >>> och ska straxt gå och ringa till mamma.

Förra veckan så hakade jag ju på en fotoskola här på nätet hos söta "Josefin Happy Days" >>> och då handlade det om det viktiga ljuset.

Första delen missade jag för då var vi i Sverige. Den handlade om bildkompositionen. Hur man gör en intressantare bild.

Denna veckan så handlar skolan om manuella inställningar på kameran, hur man ställer in bländaren, slutaren och ljuskänsligheten ISO på kameran.
Det är viktiga saker det här ser jag och inte alltid så lätt att hänga med i vad som menas och hur det ser ut i verkligheten.

En bra anledning till att jag inte fattar dagens kursavsnitt är nog för att jag inte läst kamerainstruktionerna och inte har förstått hur man ställer in de manuella inställningarna.
VIKTIGT! Börja med att läsa Yohanna.

Jag har suttit här en stund och pillat så gott jag kunnat på kameran men inte fått några höjdarbilder. Ser ingen skillnad eller också blir bilden svart. Eller också håller jag på och pillar på fel knappar.

I alla fall så skriver Josefine om dessa manuella inställningar:
"Bländaren bestämmer hur mycket ljus som ska släppas in.
Bländaröppning kan ställas in i olika talsteg, vill man ha mycket ljus i bilden ska man välja ett litet tal (tex 2,8), då är bländaröppningen stor precis som ögats pupill blir stort då det är mörkt och man behöver få in mer ljus för att se bättre. Väljer man däremot ett högt tal, tex 14, så har man en mindre öppning på bländaren.

Bländaren bestämmer även skärpedjupet, dvs hur mycket som ska hamna i skärpa i bilden. Har du en stor bländaröppning blir mer i bilden suddigt och skärpan hamnar enbart på en den del som kameran fokuserar på. Vill du ha skärpa i så gott som hela bilden så använd mindre bländaröppning."

Dessa två saker ska kombineras till en bra bild. Hur mycket ljus man vill ha och hur mycket skärpa. Detta måste jag ju prova mig fram till. Och som vanligt har jag ju börjat i sista minuten.
Dagens läxa som är att kombinera del 1 med bildkompositionen, med del 2 som var ljuset och så lägga på dessa manuella inställningar, ska vara inne om 10 minuter och det fattar ju till och med jag att det inte går. Speciellt inte när jag inte fattar hur man ska göra.

Men eftersom jag hängde med på när hon förklarade om bildkompositionen i del 1 och jag tog ett par fina bilder på min brudbukett som kan vara exempel på det.
Samt att det ska vara tema sommar och vad kan vara mer sommrigt än blommor?
Och så är det fint, stålande solljus på bilderna.
Så lägger jag upp ett par bilder på den och hoppas få återkomma med de manuella inställningarna när jag hunnit satt mig ner och mixtrat lite till med kameran.
Dessa kort tog jag genom att mixtra lite med närbilds- och super-närbilds-knappen och det blev ju riktigt bra tycker jag.

Om bildkompositionen skriver Josefine:
"♥Rak horisont, bilden känns lung och balanserad. Tips, sänk eller höj horisontkanten så känns bilden mer intressant än om man lägger den mitt i bilden.
♥Sneddragen horisont, där linjerna i bilden går på snedden, ger motsatt effekt. Här känner man att det händer något!
♥Ledande linjer i en bild, tex en väg, ger avstånd samt effekt av att bilden fortsätter och man dras in i bildens mittpunkt.
♥Fotografera ovanför ett motiv för att förminskar det, ger även en centrerad effekt.
♥Motiv i grodperspektiv, fotat i en låg vinkel nedifrån och upp, detta ger en förlängande effekt. Ett tips är att man kan genom att fota på detta sätt få en rolig effekt om man vill få någon att de ut som en jätte."







Nej nu får jag gå och lägga mig. Familjen sover sedan länge och det borde jag också göra. Man vet aldrig vad som kan hända under natten så här i febertider och tandsprickningtider...

God natt!
Yohanna

Tiden går och semestern är ett minne blott. Men vissa saker måste lyftas fram och sugas på länge. Så härliga var de.

Vi åkte från Hallsberg, dag 9, i strålande sol och kom fram till ett Göteborg som var kallt och regnigt >>>. Sedan så regnade det och var kallt i nästan två veckor.
Så åkte vi tillbaka till Hallberg dag 21 och lämnade ett gråmulet Göteborg och kom fram till en strålande sol igen.

Dock sa min far att det inte hade varit soligt i Hallberg under hela vår bortavaro, utan det hade varit kallt och regnat även där.

MEN ett par fina dagar fick vi i Götet.
Jag har ju redan visat fotbollen och grillningen >>>. Men en dag när vi var riktigt trötta på regn så kom det en UNDERBAR dag.
Vi tog tillvara på den och gjorde en picnic till Hindås strand.



En lagom prommenix från Familjen i Götet till Hindås strand.



Och glasspaus på en busshållsplats är ALDRIG fel. Man måste ju passa på när vädret tillåter.



Hindås strand. Så lungt. Så tyst. Så Sverige...













En UNDERBAR dag som avslutades på allra bästa sätt: med en kebabbrulle och en pizza på uteserveringen i solen.

En sannerligen god dag att blicka tillbaka på.

/Y

Vaknade i morse klockan 6 av att Alexander kom och berättade för mig att han skulle gå på toaletten.
Bra att veta så där på morgonkvisten.
Nej skämt å sido så är det jätteduktigt av honom att klara sig utan nattblöja så fort. Och att han nu vaknar på nätterna om han blir nödig.
OCH somnar om igen. Kanske det viktigaste.

Men han kändes varm när jag gick upp för att hjälpa honom. Men jag ville inte besvära honom mer med att ta tempen. Jag bara noterade detta på klassiskt mammavis.

Men jag kunde naturligtvis INTE somna om.
Av Irma hördes inte ett ljud och hade inte gjort så på hela natten.
Jag är SÅ tacksam.
Om bara detta kunde fortsätta och vi nu är över den där JOBBIGA inte-sova-på-natten-bebis-tiden. Vågar inte ens tänka tanken....

Jag kunde inte somna om alltså. Låg och tänkte på saker och ting.
Mest på att vi nog hade blivit med diskmaskin hastigt och lustigt.

Vi åkte och "tittade" på diskmaskiner i går kväll när Älsklingen kommit hem från jobbet. Skatteåterbäringen har ju inte kommit än. Och mina grundliga undersökningar av diskmaskinsmodeller har inte avslutats än. Så vi skulle bara åka och TITTA på vad som fanns på Media Markt, den enda stora el-kedjan här på ön.

En försäljare haffade oss ju naturligtvis och visade oss diskmaskinernas Rolls Rollse (eller hur i 70-singen det stavas, bilen i alla fall...).
En Electrolux med extra stort inneutrymme.
Extra vattesprutande armar.
Höjd- och sänkbara stöd både här och där.
Extra tyst natt-körning.
Automatik på både diskmedelsavkänning och diskstorlek.

Priset....BARA 7000 spänn.
Ja det kan man ju glömma. Men det hade varit roligt att få provtesta den för att se om den verkligen ÄR så mycket bättre.

Men vi fick se en annan.
Lite annan nivå men samma märke.
Och priset bara 4000. Det kändes mer överkomligt.
Så vi slog till.
Den ska levereras i morgon, torsdag.

Nu är det bara så att någon smart arkitekt har byggt in 59-cm-dörrar i vår lägenhet. Alla som någonsin köpt en vitvara eller flyttat någon gång. Vet att alla möbler, vitvaror osv görs i standardmåtten 60 centimeter. Och dörrar och liknande öppningar görs därför med ett innermått på minst 60.
För hur ska man annars få in saker i huset!!!

När vi flttade hit, till denna lägenheten så hyrde vi en flyttfirma som kom hit och lyfte in alla saker med hjälp av en lyftkran, genom fönstrena.
Det känns lite överkurs att behöva göra samma sak för att få in diskmaskinen.

Detta låg jag och tänkte på i morse när jag inte kunde sova.

Nu är det full fart här igen och ungarna leker i soffan. Irma på golvet med att öva sig i att krypa, och det går undan nu vill jag lova. Hon är inte still många sekunder.

Alexander HADE feber som jag misstänkte och ligger i soffan och spelar Nintendo.

Vi får se vad vi hittar på under dagen.
Ha det så länge.

/Y

Här sitter jag.
Det är måndag....igen.
Och jag har ingen lust med någonting. Och ingen inspiration att skriva om något heller. Fastän jag hade hela huvudet fullt med roliga inlägg under helgen. De försvann under natten verkar det som.
Nackdelen med att inte ha någon bärbar.
Att man inte kan skriva ner dem på en gång.

Jag håller på att försöka intala mig själv om att det nog är VÄLDIGT nödvändigt att köpa mig en bärbar, som ni ser....
Vi får se hur det går.

Vi kom hem från sol- och bad-helg igår, sent. Det var kö till Las Palmas från södern. Trefilig motoväg med bilkö i alla filerna i ca 4 mil. Då kan man snacka om att det finns många bilar på ön.
Och alla ska söderöver och sola och bada under helgen.
Och tillbaka till storstan igen på söndagskvällen.
Trångt.

Det här med att inte ha lust med någonting.
Det går ju inte för sig.
Inte när man är två-barns-mamma och ungarna har sommarlov. Då ska man ju hitta på roliga och minnesvärda aktiviteter som roar barnen och som de kan berätta om när det kommer tillbaka till skolan till hösten.
Suck....
Då får man inte, som mamma, sitta här i morgonrock framför datorn och låta ungarna bli förslappade framför TV:n.

Sommarlov!
Jag kommer ihåg min barndoms sommarlov, de var underbara med massa lek och kompisar.
Hå hå ja ja....

Ungarna gör mig galen här hemma.
Klart. Alexander är ju van vid att vara i skolan och leka och busa med kompisar hela tiden.
Här är det inte så.
Här är det bara vi som ska roa oss.
Och jag har inte tid att sitta med honnom jämt.

Och det är: Mamma!, hit och: Kom mamma!, dit.
Jag blir tokig. Får springa som en hoppjärka hit och dit.

Jag vill gå ut och roa dem, men det är liksom tre scheman som ska passas i hop här.
När det inte är dags för Irma att sova, är det lunchen som skall förberedas, och så ska ungarna kläs pås och så ska det ätas mellanmål och så är det lunch och så ska Irma sova eftermiddag och så kommer pappa hem och så ska det åkas iväg någonstans och så ska det badas och ätas middag och läsas saga osv.

Phu!
Hur gör ni på sommarloven?

Det är tur att i morgon kommer familjen från Göteborg och kusin Hugo på besök i tre veckor. Då får ungarna passa på att leka lite med varandra igen.

Nu måste jag gå och fixa lunchen.
Och Irma har vaknat.
Och Alexander och jag har inte klätt på oss fortfarande.
Och en räkning måste betalas.

Och så är det MOLNIGT ute.

/Y

När vi var och hälsade på familjen i Göteborg/hindås så lyckades vi en kväll få till lite FILMTAJM. Vi brukar få till en sån varje år vi är där men det är svårt att samordna viljorna.

Jag vill se på kärlek och skratt.
Killarna på action och skräck.
Svägerskan på spanskt.
Tre av oss vill se filmen i original med svenska texter.
Älsklingen fattar ingen engelska och kan inte läsa svenska så han vill se heldubbat.
Jag kan om jag måste se på original med spansk text.
Ja många bud som ska samsas i en och samma film.

Egentligen, om jag ska vara RIKTIGT ärlig så fick vi till två tillfällen. Jag fick min vilja igenom först och vi såg den romantiska komedin "The Bounty Hunter" med Jenifer Aniston och Gerard Butler. Men den tyckte de andra var SÅ dålig att merparten somnade och retade mig för filmen resten av semestern.

Jag tyckte dock att den var söt och dög alldeles utmärkt som tidsfördriv en regning söndagseftermiddag. De är ju lite töntiga skådespelarna och det märks att de slängt in ett polismysterium för att liva upp filmen lite. Men jag fnissade lite åt en del situationer.
Men för guds skull. Se den INTE med en karl...
Den får tre av fem i kategorin romantik/humor.




Filmen som vi sedan såg fick jag INTE vara med och välja utan det blev en som jag INTE hört talas om: ”Inglourious Basterds”. (Läs inte länken om du vill se filmen först, den avslöjas nämligen ALLT)




Varför jag INTE har hört talas om den vet jag inte, men det var synd och skamm att jag varit SÅ okunnig. För filmen är otrolig. Recencion som jag håller med i totalt >>>

Jag vet inte hur jag ska benämna filmen, i vilken kategori den passar. Den handlar om nazisternas judeutrotning och krig. Men den är rolig och komisk och det finns lite kärlek i den. Och så är handlingen baserad på verkligheten men med påhittade inslag.
Hur blir det?

Jag tycker INTE om filmer om krig och judeutrotning och när jag såg första scenen i denna film så var jag på väg att gå där i från, så grymt, så hemskt. Jag har fortfarande hemska tankar från den scenen.
MEN sedan så blir filmen en helt annan och jag njöt av fulla muggar.

Filmen får fem av fem möjliga. Men i vilken kategori? Hmmm ska vi säja krigsfilm?, nja, dokumentär?, nej.....Quentin Tarrantino. Han är en grupp för sig :)

/Y

Nu drar vi söderöver med svärisarna och ska dela sommarstugan över helgen.
Vi får se hur det går....

Sol och bad hoppas jag på i alla fall. Vi har inte sett solen här sedan vi kom hem från Sverige. Ett tjockt grått molntäcke har legat över Las Palmas hela föregående vecka.
Nu är vi sugna på sol och bad. (Kom jag ihåg att raka mig? ;))

Har satt lite inlägg på automatik. Men kommer det inte upp någonting så får ni lugna er tills på måndag. Jag har ju ingen bärbar ÄN. Men det känns MYCKET nödvändigt som läget ser ut just nu.



Ha en underbar helg och ta hand om er och alla nära och kära.
Och MAMMA, kom ihåg att vi tänker på er HELA TIDEN.
Puss!

Tack så jättemycket för alla snälla komentarer om mina jeans-shorts >>>.
Jag har levt i dem sedan jag köpte dem. De fick till och med åka till Sverige och jag använde dem, om inte flitigt, så i alla fall mycket där.

Det kanske inte syns på shorts-bilden men jag har faktiskt 15 kilos övervikt att kämpa med. Kamerabilder ljuger lika friskt som provrums-spegel-bilder ;)
Så visst behöver jag banta. Men jag vill inte kalla det banta utan jag säjer "Livsstilsförändring". För det är det jag håller på med. Att sakta men säkert ändra mina vanor så att den uppåtpekande pilen på vågen ska vändas neråt och till slut stanna på min vikt innan Irma.

Jag ska vara riktigt modig och lägga ut en inte SÅ smikrande bild på hemskheten. För detta är ju inte hur jag SER ut i normalt fall ;)
Bara när jag har varit gravid och tröst ätit under bebistiden.
Barnen är söta i alla fall....

Kom förbi på ett inlägg hos en tjej om lår som går ihop och blev så glad.
Detta är rätta takter.

Jag trodde i mitt dumma sinne att jag skulle bli lycklig bara jag bantade så mycket att låren inte skulle nudda varandra.
Men även när jag bantade bort 20 kilo så nuddade låren varandra.
Jag är född sån och kommer alltid att ha nuddande lår.
ACCEPTERA det Yohanna!

(Fler låren-går-ihop-inlägg >>>, >>>, >>>)

Men lite mindre nuddning vore trevligt och dit ska jag...

Jag har inte bråttom.
Jag gör inga för stora ändringar för fort.
För jag känner mig själv.
Blir för ivrig och vill ändra allt och för mycket på en gång. Tar mig vatten över huvudet och misslyckas och tappar sugen. Går sedan upp allt det jag gått ner och lite till.
Så är man fast i bantar-fällan.

Jag gav mig själv ledigt under semestern i Sverige och åt och njöt så det stog härligt till. Men var även ute på morgonprommenix så fort som jag kom åt.
DOCK blev det inte så ofta som jag hade tänkt mig, eller som vi har lyckats med förr om åren. Anledningen var att vi åkte ifrån mina föräldrar, som är de främsta dragplåstren, i hela två veckor. Och på bortaplan var det inte så lätt att få tid att prommenixa.

Därför hade jag stor ångest när jag, efter semestern ställde mig på vågen.
Men döm om min förvåning när vågen bara visade på TVÅ kilo upp.
DET kan man ju leva med.

Så i måndags så tog vardagen och verkligeten vid igen och jag gav mig på "Livsstilsförändringen" igen. Nu var ju semestern slut och det var dags att komma tillbaka till de sunda vanorna. Och på BARA denna veckan, som inte har varit någon höjdarvecka sett på promenixarna sett, så har jag tappat ett kilo nästan.
BRA gjort!

Jag är vid gott mod och ser fram emot prommenixerna på playan i helgen. Jag tar med stegräknaren och musikmackapären. FAST jag borde ladda hem ny musik i den. Det börjar bli mycket uttjatat där nu.
Nej fram med ny stegmusik.

Jag hörde så mycket bra i Sverige på radion. Men som vanligt så har jag ju ingen låttitel eller sångarnamn. Jag kommer bara ihåg en speciell låt som både jag och Alexander förälskade oss i.
Det är en låt med 50-tals stuk. En tjej som sjunger. Och den är riktigt dansvänlig.

Vet du vad det kan vara för något.
Man hörde den titt som tätt.
Kan det vara nån....ni vet hon tokiga tjejen som klär ut sig i 50-tals kläder och uppträder onykter och har haft problem?
Ahhhh jag blir tokig.
Vad heter hon.
HJÄLP!

/Y

Jag måste ju börja med att säja:
-Uj vad tiden går. Jag hinner inte med.
...för sånt hör ju till att skriva i sådana här inlägg OCH det är ju så sant. Men jag har, inte slutat att förundra mig, men kanske förlikat mig litegrann med att det kommer att vara så här nu. Tiden kommer att rinna förbi och man kommer liksom inte att hinna med någonting.

Nu ska vi se vad som har hänt sedan jag skrev sist om Irma >>>

Vi har ju varit på semester och det var ett riktigt äventyr med barnen. När Alexander var 5 månader så åkte vi till Sverige för första gången med honom och det var inga större problem som jag kommer ihåg det. Men Irma verkar vara känsligare på det området.
Hon ville inte äta.
Och hon ville inte sova.
Det blev väl för mycket nytt kan jag tro. För mycket att titta på. Hon varken hade ro för att äta eller för att sova.

ÄTA
Irma åt bra, som jag skrev så länge som jag gav henne burkmat. Två stora burkar om dagen och därtill bitar från våra tallrikar, bröd och makaroner.

När vi åkte till Sverige så tog jag med mig burkar till resan och EN burk i reserv, för akutsituation, för att vänja henne sakta till maten på bortaplan.
Men det gick inte så bra.
Hon VÄGRADE att äta svensk burkmat. Eller vägrade och vägrade, hon åt ett par skedar, sedan var det stopp. Ville inte ha mer.

Jag provade att göra hemmalagad mat och det gick lite bättre. Men fortfarande var det ett dunderjobb att mata henne. Man fick ge henne leksaker att pilla med så att hon blev distraerad och glömde bort att knipa ihop munnen.
Man fick skojjsa och tramsa för att få henne att gapa.
Osv.
Ett hästjobb.
Gott och väl en timme kunde det ta.
En mardröm helt enkelt.

Till slut så hittade vi en burk, Sempers ekologiska lasagne, som hon åt som hon skulle.

Vi provade att bara ge henne bitar från vår tallrik, potatis, kokta morötter, skinkbitar, ärtor och majs. Det gick bra. Men tog vääääldigt lång tid och inte heller blev det så stor mängd som hon fick i sig.

En dag tog vi akutburken för att visa hur hon åt i normala fall och alla runt omkring häpnade över hur lätt det gick och hur fort hon åt.
Vad är det igentligen med dessa burkar?
Har de knark i dem?

Man sa till mig att se upp med dessa burkar när ni kommer hem. Fortsätt inte med dem för du kommer att få det jättejobbigt att vänja henne av med dem sen.
Det tyckte jag lät logiskt.
Men faktum är att jag, sedan vi kommit hem, har börjat att ge henne burkarna igen. Det är INTE värt allt besvär runt omkring den andra maten. Jag vill ju att hon ska äta och vara glad. Inte att hon ska vara hungrig, vi irriterade och rädda för att hon far illa.
Nej det blir burkar tills vidare OCH bitar från våra tallrikar som hon verkar tycka om.
Det tycker jag verkar logiskt och bra NU!

Vällingen (som jag var mycket mer orolig för, för den smakar JÄTTEMYCKET annorlunda i Sverige) och gröten var det däremot INGA problem med.
Skönt!

SÖMN (Irmas sovstrul)
Vi började ju med tass-metoden ett tag innan semestern och den verkade ju ge effekt. Irma sov bättre och bättre på nätterna. Lärde sig somna själv i sin säng och att somna om själv när hon vaknade på nätterna. Jag slutade nattamma och det gick bra att bara stoppa in nappen och vända på henne när hon vaknade på natten.

När vi kom till Sverige så blev det TVÄRSTOPP på detta.

Hon började vakna på nätterna och var tvärarg när jag inte tog upp henne. Och eftersom vi bodde alla fyra i ett och samma rum så kände jag mig tvungen att ta upp henne för att inte väcka hela huset OCH Alexander (som aldrig somnar om om han vaknar, ja dessa ungar hå hå ja ja).

Så det blev att ta upp henne och vagga och vyscha och därmed så började hon ju nosa efter bröstet och så tog nattamningen fart igen.
Och jag ska verkligen säja att detta med att ta upp är INGEN bra idé, det blir bara sämre och sämre. Men jag tänkte som så att det är bara under denna månaden. För att alla ska få sova (alla utom jag då). Och när vi kommer hem så blir det att börja med tass-metoden igen.
Men det blev bara värre och värre. Tillslut var vi tillbaka på ruta ett med upp till ett uppvak, med vyschning per timme.
Ibland kom det en bra natt. Men oftast var det halvdåliga.

Lägg därtill solljuset på nätterna i Sverige vilket ger morgonpigga ungar som inte sover längre än till 6:30-7. Så jag var RIKTIGT sliten när vi kom tillbaka.

MEN när vi kom tillbaka så behövdes det bara (peppar, peppar ta i trä) en natt med ett uppvak med gråtperiod och tillhörande tass, och så sov hon som en ängel igen.

Första natten en gråtperiod. Resten av nätterna, sov hela nätterna med kanske två nappistoppningar och så en natt med misstänkt tandvärk som botades med Alvedon.

Vi är ÖVERASKADE.
Hur är detta möjligt?
Är semester-resande en sådan traumatisk upplevelse för barn?
Jag är MYCKET orolig inför helgens sol- och bad-resa till bungalowen. Ska allt börja om då?


Efter mycket snurr och bökande i sängen, så somnar oftast Irma själv där nu för tiden.

TÄNDER
Ja för visst är det sant!
Det har kommit en tand.
Fösta tanden kom igår, 11 månader minus en dag gammal. Vi hade börjat att skojja om att vi skulle få köpa löständer åt henne. Eller att hon skulle börja gå innan hon fått tänder.
Men nu så är den här.

Natten då den kom var första natten som hon sov hel natt UTAN någon som helst störning. Ingen nappisättning, ingen tass, ingen mardröm, inget gnäll ingen snyft, ja INGENTING. Man hörde inte ett pip från det hon gick och lade sig tills hon vaknade.
SÅ skönt!

Natten EFTER som tanden styckit upp däremot var besvärlig och jag slutade med att ge henne en sked Alvedon och då lugnade det ner sig.

Däremot inget dregel, ingen diarré eller annat som man brukar säja kommer i samband med tandsprickningen.


AMNING
Amningen är det lite si och så med nuförtiden. Och jag undrar om det verkligen är någon idé att fortsätta. Men samtidigt så vill jag ju inte sluta. Det känns så sorgligt.
Men som det är nu så ber hon aldrig om bröstet, utan jag lägger henne vid det när jag tycker att det är dags.

Har man tur och vi är själva, så kan hon på mornarna, suga riktigt bra. Men annars, under dagen så har hon inte tid att suga. Det blir tre sug, sedan måste hon titta vad Alexander gör.
Så jag undrar igentligen om det kommer något...

GOLVTRÄNING
Här hemma har jag mest haft henne sittandes i sin matstol när vi varit hemma. Dels så satt hon inte så stadigt att jag ville ha henne på golvet, dels så ville hon INTE ligga på mage och dels är det så ogästvänligt att ha bebisarna på golvet här för de är så kalla, hårda och alla går med ytterskor där.

Men på semestern så hade vi henne på golvet hela tiden och hon lärde sig snart att sitta stadigt, rulla både från och till magläge och nästan ställa sig på alla fyra. Står på ett knä och gungar fram och tillbaka på händerna.

Hon utvecklade även en egen stil att förflytta sig på.
Sitta på rumpan med benen rakt ut framför sig och gunga fram och tillbaka. Hastigheten med denna teknik var långsammare än en snigen. Men hon var nöjd och lyckades på något magiskt sätt förflytta sig dit hon ville.

Nu går det absolut INTE att lämna henne på sängen en stund. Nu rullas det hit och dit som en virvelvind.

Och igår satte hon sig upp själv för fösta gången. Från mage till knästående och så sittandes. Här går det undan vill jag lova.

HÄNDERNA
Det är otroligt hur långa en bebis fingrar kan bli när de vill ha något och man får vara otroligt noggrann med vad man ställer i närheten. Allt ska undersökas och kastas i golvet.
Dukar är ett minne blott :(

Hon klappar händerna, pekar på saker,  vinkar adjö och vrider händerna fram och tillbaka när vi sjunger tamburinlåten.

PRATA
Hon har sagt mamma och pappa men använder inte orden i deras rätta betydelse.
Men skrika tycker hon om, och HÖGT ska det vara. Så det riktigt skär i öronen.
Sen så skrattar hon.
Kul!

IDOLDYRKAN
Detta med Alexander och hennes dyrkan av honom, fastän att hon är så liten, är så sött att se. Överallt så följer hon honom med blicken. Och om hon inte ser honom så vrider hon sig ur led för att följa ljudet av honom.
Han busar med hene så att hon kiknar av skratt och till och med när han skäller på hene så skrattar hon.

Än så länge har de inte haft några större konflikter men jag anar att det kommer. Hon vill nämligen ha ALLT som han har i handen. Och han vill också ha ALLT som hon har i handen.
Hur ska detta gå?...



Jag kan skriva i evighet om detta. Men det ska jag inte göra. Jag ville i alla fall få ner på pränt vad jag kommer ihåg just nu. Eftersom Irmas album och hemsidor gapar ödligt och sorgligt tomma.
Tiden räcker inte till.

En sån tur att det bara tar en sekund att fotografera ett ögonblick som förstärker minnet om det man ville komma ihåg.

/Y

Jag tycker om att titta på bloggar med fina foton. Jag tycker om andra sorters bloggar också. Och jag tycker om andra saker också.
Men jag tycker om fina foton.
En del säjer att fina foton är en VIKTIG del av en bra blogg.
Jag håller delvis med.
För inte ALLTID är det, det viktigaste för mig.

Men som sagt, jag tycker om att titta på fina foton.
Jag önskar att jag själv kunde ta fina foton.
Inte alltid lyckas jag.
Inte alltid har jag tid att montera upp någonting som skulle passa det blivande blogginlägget.
Nej många gånger blir det en bild med webkameran som får visa vad det är som jag menar i skriften.

Men jag skulle vilja lära mig att ta fina foton.
En sak jag borde böärja med är att LÄSA instruktionerna på vår "nya" kamera som införskaffades för inte mindre än TVÅ år sedan. Eller MER. Tiden har börjat att flyta ihop för mig på sista tiden ;)



För att bli bättre måste man ju lära sig nya saker och inse sina misstag eller det som man kanske inte gör så bra.
Ett tips är att hoppa på en kurs.
Nu är jag inte sådär överambitiös och har heller inte så mycket tid att gå på kurs. Men en av mina favorit-foto-bloggare, Josefin, har börjat med en fotoskola på sin blogg.
Jag hänger på där, så kanske jag lär mig några tips.

Skolan började redan förra veckan och då missade jag ju eftersom jag var i Sverige och hade fullt upp med packandet.
Jag försöker att jobba ikapp.
Men först veckans övning: Det viktiga ljuset.
Om det skriver hon (citat):
"Medljus, ljuset kommer rakt på motivet, ger enhetligt och jämnt ljus som även kan ge ett visst platt uttryck.
Sidoljus, kan skapa och skulptera fram motivet med hjälp av skuggor.
Motljus, ger skugga över motivet (om du inte ljusar upp med reflexskärm alternativ blixt) men kan ge en fin konstnärlig effekt med ljus som strålar mot kameran i bakgrunden."

Så jag tog Alexander till hjälp och övade att fotografera i olika vinklar till ljuset.

Detta är Alexander, ja men visst, vem skulle det annars vara? Kortet är taget mot fönstret, mot ljuset. Ger en mörk Alexander ;)





















Samme Alexander, samma fönster med MED blixt.
Hårt ljus och skuggor.
Men man ser vad kortet föreställer ;)



















Här är Alexander igen. Samma fönster, annan min, och nu ifrån sidan. Ingen blixt, men taget med ljuset som kommer in ifrån fönstret ifrån sidan.



















Här står Alexander framför fönstret och jag tar kortet med ljuset i ryggen.





















Samma situation som den innan men här har jag lagt till blixten. Det ser man på skuggorna som bildas. Här hade det inte behöfts någon blixt och jag är förvånad över att kameran utlöste den. Ibland brukar den inte utlösas även om man tvingar den. Svagheten med en alltför automatisk kamera. Ibland bestämmer den över situationen.














Sådärja.
Nu har vi sett samme kille i samma fönster, med samma kamera och samma ljusförutsättningar.
Blev jag någe bättre?
Det gäller att ta till sig erfarenheterna och smälta dem.

Och detta är bara en av inställningarna på kameran. Det finns många fler knappar att trycka på. Detta är den automatiskaste av dem...he he

Nu får jag gå och lägga mig och sova på saken.
Söt är han i alla fall, min Alexander.
Men inte tycker han att det är roligt att stå modell för mamma.
Fast han stog lite still i alla fal. Men man får vara bra snabb med kameran och vara beredd på en massa suck och stön.

Nu en god natt!
Tills i morgon.
/Y

Här kommer fler frågor om att bo på Gran Canaria.
Ni som har skickat in frågor, hav tålamod. Det kommer svar på ALLA. Jag är bara inte alltid så snabb :)

Att åka till Gran Canaria är som att åka till Söderhavet fastän på bara 5 timmar. Man byter klimatzoon helt snabbt och kommer till sol och bad året runt.
Många som undrar om hur det är att bo här undrar om vädret, årstiderna och hur det verkligen är här på vintern

-Hur stor skillnad det är på klimatet om man jämför Las palmas-trakten med t.ex Playa del Inglés, Puerto Mogán etc? Jag tänker då mest på vintermånaderna.

-Jag ska försöka åka med barnen till Kanarieöarna i dec-jan. Hur är vädret då? Jag vill ha värme, sol och bad, fungerar det? Eller i februari? Eller i mars-april? Jag måste ju hålla mig till deras skollov numera :D

-Tänkte höra med dig, det var så många år sen jag var på GC så man har ju glömt hur vädret är, funderar på o åka ner o hälsa på släkten i december med dottern, men hur är vädret där nere då? Är väl ganska regning har jag för mig i LP men sydsidan har väl soligt o badväder?

Här är det sol och bad året runt.
I alla fall i de södra delarna dit resorna brukar gå.
I Las Palmas är det som svensk sommar hela tiden. Lite sol, lite regn men för det mesta molnigt hela tiden.

Gran Canaria är ju en stor rund ö, ja stor och stor var väl kanske att ta i. Man åker från norr till söder på 40 minuter, men den är rund i alla fall. Om man ser ön som en klocka så mellan klockan ett och tre kallar jag Las Palmas. Där märker man årstidsväxlingarna ganska mycket, även om det aldrig blir vinter, som vi kallar den, här.
Men nov.-febr så kan det regna och vara runt 15 grader här. Men ibalnd är det fina varma vintrar och då kan det bli sol och bad även här.

Vid flygplatsen, ungefär klockan tre, går en gräns och söderut är det nästan alltid soligt och varmt.
Varför?
Fråga mig inte, ett stort mysterium. Men de stora turistställena som Bahia Feliz, San Augustin, Playa Ingles, Maspalomas, Arguineguin, Puerto Rico och Mogan tillhör alla södra delarna och har nästan eller alltid fint och varmt väder.

Det är, generellt sett 2-4 grader varmare i södra delarna än i Las Palmas. Där är det sol och varmt hela tiden, fast på vintern (november-mars) kallare om mornar och kvällar, och dagarna är ju kortare förståss också. På en vecka på vintern kanske man kan råka ut för två dåliga dagar medans man på sommaren råkar ut för två dåliga dagar under en 2 månaders-period...

För mig är oktober den bästa månaden. Då har skolorna börjat och man behöver inte trängas med en massa kanarier på stranden men det är fortfarande varmt väder.

Fast som du säjer så måste du hålla dig till skolloven och då skulle jag rekommendera februari eller påsklovet.
FAST jullovet kan bjuda på mycket sol o bad också. Och kommer du från minus 20 grader så tror jag att ni kommer få sol o bad så det räcker. Det är bara vi som bor här som är lite knussliga ;).

Tidigare frågor och svar
Gran Canaria-svar del 4 - om att leva här >>>
Gran Canaria-svar del 3 - om att leva här >>>
Gran Canaria-svar del 2 - om att leva här >>>
Gran Canaria-svar del 1 - om oss >>>
Gran Canaria - uppmaningen >>>

Ja det var länge sedan jag tävlade. Men skamm den som ger sig och denna schal är verkligen jättefin.

Jag bär på drömmen att jag en dag ska bli så där söt och romantisk som går omkring och ser ljuv ut insvept i virkade schalar och läser poesi.
Verkligheten vill dock helt annorlunda med mig.

Jag kämpar och kämpar. Jag blir dock inte mer lik en älva och lyckas mycket sällan, om inte säja aldrig, att se ljuv och romantisk ut.
Kanske om jag vinner denna schalen att den kommer med lite inspiration och det omöjliga till mig.

Hoppas hoppas....

"Jag är med och tävlar hos Happy Days om sjal från Ester Elenora i sammarbete med Creative Lounge, var med och tävla här du också!"

/Y

Gårdagen blev lite av en flopp, fast igentligen inte.
Vi hade bestämt att bara åka och tvätta bilen, men när jag öppnade e-mailen efter frukosten så fick vi se ett e-mail om att ett närbeläget varuhus hade REA idag och 20% på vitvaror.

20% är inte fy skamm och vi har ju blivit lite sugna på att köpa diskmaskin nu efter vårt Sverigebesök. Alla verkar ju ha diskmaskin där och vi är verkligen i behov av en sådan.
Tänk vad mycket tid man lägger ner på att diska!
Den tiden skulle man kunna ägna åt andra saker, mycket trevligare...

Och så har jag haft en förutfattad mening om att det är omiljövänligt att ha diskmaskin. Men när jag läser om tester och råd så läser jag att så är inte fallet. Många gånger så diskar maskinen mycket snålare än vad man gör för hand. Och hur är det då inte hemma hos oss, som bara har en diskho och får diska under rinnande vatten?
Det måste ju vara en guldgruva.

Ja vi är som sagt väldigt sugna. Och om vi nu kommer att få tillbaka på skatten (håller tummarna JÄTTEhårt) så skulle det inte vara bättre använda pengar att lägga dem på en sådan makapär.
Jovisst en bärbar vore roligare. Men man får tänka lite rationellt också. Kanske att det blir något över till en bärbar. Man vet ju aldrig ;)

Men när vi nu gjorde om planerna till att tvätta bilen och SEDAN åka på REA, och skyndade oss i väg och tvättade, och sedan skyndade iväg till köpcentrat, så var det sängt.
Snopet va.
Vad hade vi förstått fel?
Ingen aning.
Frågan kvarstår...
Det står: "Kom till våra centrum söndagen den 3:e", i e-mailet. Så det är väl ingenting att missförstå. Om det nu inte är augusti de talar om.
Har augusti en söndag nummer tre?

Men nu blev det ju en massa tid över för att undersöka vilken modell vi vill köpa.
Vad som är bäst i test.
Vad man ska tänka på INNAN man köper en.
osv.
Det finns ju en uppsjö med maskiner.
Eller ska man bara ta första bästa och hoppa på det bästa?
Hur gör ni när ni ska handla dyra saker?

Vad är egentligen viktigt när man köper en diskmaskin.
Är det viktigt att den har en massa olika program?
Är det viktigt att den drar lite el och vatten?
Är det viktigt att den diskr rent?
Är det viktigt att den är billig?
Är det viktigt att den håller länge?
Är det viktigt att det får plats mycket disk i den?
Är det viktigt att den är snygg?
Är det viktigt att den är av ett bra märke?

Bäst i test bland diskmaskiner - Bosch SMU50M32SK, men den finns inte att köpa här på Gran Canaria.

Vanligtvis så brukar man ju upptäcka allt det där EFTER att man köpt maskinen och när man fått använda den ett tag och garantin har gått ut.

Så jag ber om hjälp.
Har ni diskmaskin?
Berätta om hur den är, vad du tycker om den och svaren på frågorna ovan.

Tack på förhand.
Jag ser fram emot att slippa diska inom en snar framtid ;)

Hälsningar
Yohanna

Gårdagen (lördag) var lugn och skön. Precis som det ska vara när man återhämtar sig efter en semester.
Sånt är ju jobbigt.
Att åka på semester menar jag ;)



Jag kom inte ur pyjamasen på hela dagen. Och inte Irma heller. Killarna var mer ordentliga och fick på sig åtmindstånde en tröja.
Men det gjorde ingenting. För vi träffade ingen, förutom kinesen som kom med hämtmat, som vi kom ihåg att beställa INNAN de stängde för eftermiddags-siestan.

Jag städade hela lägenheten, damsög och torkade de extremt kackerlacks-spray-kladdiga golven. Så fick det vara nog för den dagen.

Satt lite vid datorn och den fungerade efter en månads stillastående. Sånt är man alltid tacksam över. Det är inte självklart att datorer fortsätter att fungera. Mina föräldrars fick sig en knäpp precis när vi skulle åka hem och gick sönder. Ingen vet vad som hände och ingen vet vad som gick sönder. Helt plötsligt stängde den av sig och när vi satte på den igen så var den konstig.
Den är på dator-sjukhuset nu och vi väntar på att för höra vad som hände med den.
Javisst! Inte alltid så självklart att de fungerar...

Dagen avslutade vi med att hyra en film från kabel-kanal-boxen för HELA familjen.
Det var filmen Dumma mig, eller Despicable me som den heter i original, eller Gru Mi villano favorito som den heter på spanska.



Härlig film som passar för hela familjen. Vi fick oss ett par rejäla skratt, ALLIHOPA. Alexander gillade den, Irma satt som klistrad och pekade så fort hon fick se de små flickorna och jag och Octavio fnissade härligt åt ett par saker för vuxna. Jag älskar sådana filmer som passar för alla åldrar.

Så här breskriver man filmen:
"Mitt i en välmående villaförort, fylld av rosenträdgårdar omgivna av vita staket, står ett hus som skiljer sig från mängden – en svart villa med en död gräsmatta. Vad grannarna inte vet är att dolt under detta hem ligger ett hemligt gömställe. Tillsammans med en hel armé av hantlangare, “minionerna”, finner vi skurken Gru mitt i hans planering av den största kupp världen någonsin skådat. Han ska stjäla månen..."

Läs mer om filmen på film.nu >>>

Filmen får 5 av 5 från mig innom kategorin barnfilm. Jag tror vi ska ta och titta på den en gång till idag för hyran räcker i 24 timmar. Men först ska vi åka och tvätta bilen nu när Irma vaknar efter morgonluren. Man ser knappt ut genom fönstrena och innuti ska vi inte tala om....snuskigt!

Ha en trevlig söndag. I morgon börjar allvaret igen ;)

/Y

Jag OCH Irma sov till klockan 10:30 på morgonen.
Från klockan 20 kvällen innan.
Men lugna. Hon gjorde det inte i ett streck. Nej vid 6 hade hon en gråtperiod och skrek och grät i en och en halv timme.

Men jag var ståndaktig.
Jag hade bestämt mig för att nu skulle det banne mig vara slut på detta vaggandet och vyshandet som vi hållit på med under semestern.
Nu var det dags att vänja sig vid att somna om själv igen.

Och efter 1½ timme så somnade hon om, snyftandes ända in i sömnen, och jag kände mig som världens sämsta mamma.
Men jag hade inget val.
Det blir bara sämre och sämre när jag söver sig åt henne.
Men jag satt vid sängen hela tiden och höll hennes hand.
Och hon var inte riktigt ledsen. Bara superarg över att jag inte tog upp henne.

Alexander vaknade förståss över kallabaliken vid halv-åtta-tiden, så Octavio fick gå upp och sova framför TV:n med honom.
Så var allt frid och fröjd i huset.

När jag vaknade gick jag ut för att köpa frukost, eftersom kylskåpet fortfarande var tomt. Klart ingen hade åkt och handlat åt mig under natten så det var ju ingen överaskning...

Det kändes SÅ konstigt att vara tillbaka här i Las Palmas.
Värre än andra år.
Jag vet inte vad det beror på.

Redan när jag kom in i lägenheten efter flygresan så kändes det konstigt. Mitt hem såg så futtigt ut. Så tomt. Så fult.
Efter att ha varit i alla fina hem i Sverige så såg mitt så "lager-lokals-aktigt" ut. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Men husen i Sverige är så fina. Så bra byggda. Alla detaljer är ordentligt gjorda.

Här är det skjutfönster där sanden blåser in.
Vi har inga tapeter på väggarna.
Väggarna är fulla av jack och bucklor.
Elkontakterna är gamla och sitter på sniskan.
Golvet är sterilt stengolv.
osv osv.
Det kändes konstigt att komma hem helt enkelt.
Men det ger sig väl kanske...

Så när jag gick ut så kändes det konstigt också.
Himlen var grå fastän det var varmt.
Folk skrek åt varandra.
Bilarna körde som galningar.
Det luktade sopor.
I affären var det fullt med folk.
Helt annorlunda mot det småstadsliv som jag levt nu under semestern med fågelkvitter, blå himmel och inte en själ så långt ögat når.

När jag nämde detta för Octavio så höll han med, han hade också märkt av detta; en gammal kvinna som trängde sig i kön, en bil som körde som en galning i rondellen, ett par fyllon i dörrporten osv.
Han sa:
Det finns dåliga saker överallt. Men det som man i Sverige kanske ser på en månad, ser man här under en dag...

Dagen gick i sakta mak men ändå så hann vi så mycket.
Vi städade ur kylen.
Toaletterna som jag inte hann med innan vi åkte fick sig en riktig genomkörare.
Vi åt lunch hos svärisarna.
Åkte och handlade.
Åkte och hämtade O:s lastbil tills han ska börja jobba på måndag.

I morgon (lördag) ska jag städa lägenheten ordentligt. Det är något som inte är så roligt, att komma hem till ett smutsigt hem. FAST det hade inte varit någon idé att städa ordentligt innan vi åkte, för allt blev kladdigt av kackerlacksspayen i alla fall och dammigt av all sand som blåst in genom springorna i fönstren.

När vi kom hem till lägenheten i Las Palmas var jag så trött att jag gick och lade mig när ungarna gick och lade sig.
Klockan ÅTTA!
Jag till och med nickade till när planet landade här.
Vem har hört talas om någon som somnar under en landning?
Det är ju den mest spännande delen av flygningen...

Detta med att sova på hotell var något som Irma bestämde sig för att INTE gilla.
Hon somnade tillsammans med Alexander vid 9. Det var då som jag gick ner i hotellfoajen för att skriva hej-då-inlägget.
Så sov hon till ca 12. Men efter det så började hon vakna med jämna mellanrum. Vi vaggade och vyschade för att hon inte skulle väcka de andra med sina arga skrik.
Hon somnade, vi lade ner henne i sin säng och hon sov typ 10 minuter, så började allt om igen.

Väckarklockan var ställd på 4:45 för att gå upp, göra i ordning väskorna, äta frukost och checka ut. Men när klockan var 4 så bestämde jag mig för att det var inte värt att vagga och vyscha mer. Jag steg upp och började dagen.
Packa.
Frukost.
Checka ut.
Och så till flygplatsen, 5 minuter gåendes från hotellet.

Det var helt klart värt de 900 som vi betalade för hotellet. Vi är jättenöjda och det var fint och prisvärt.

MEN kom i håg till nästa gång att INTE vara snåla och äta middag på flygplatsen. Betala lite till och få bra mat, fint upplägg, lugn miljö, INGA flugor i maten osv genom att äta på hotellet. Flygplats restaurangen på Skavsta var dyr och höll inte alls måttet trots att maten var bra. Men inte bättre än en vanlig Sibyllaburgare och därför borde den ha haft det priset också.



Så detta med att resa med Ryan. Det var ett evigt vägande och mätande på väskorna.
Som tur var så hade vi ingen övervikt att tala om. Men ett tjatande om att bara ett handbagage per person var det.

Och så fick man ju stå i kö för att komma ombort på planet bland de första resenärerna, eftersom vi ville vara säkra på att få sitta tillsammans.

Och så var det ju väldigt smala och trånga säten i flygplanen.

Och INGEN stolsficka!
En bagatell kan man tycka. Men den fickan är guld värd när man ska hålla ordning på alla vatteflaskor, kritor, nappar osv.

Trots att resan var med Ryan hela vägen så fick vi gå av planet i Milano, hämta väskorna, checka in den igen med all vägning och mätning, gå igenom säkerhetskontrollen med allt avtagande av skärp, bärsele, pass osv, och in i vänthallen med ny kö till planet.
Det gick bra men det var väldigt uttröttande.

Jag undrar verkligen om det var värt de 1000-lappar vi sparade.
Jag ska fundera på saken och återkommer med utlåtande.
Kanske om man reser själv, planet är direkt och man inte ska ha med något bagage, kanske då att man kan stå ut med allt omständigt runt omkring...

Så kom vi då äntligen hem...
Jag säjer det igen: "Att resa med barn är ingen "picnic"". Speciellt inte om de har väldigt mycket spring i benen och man inte har någon bärbar att sätta dem framför.

När vi kom hem var vi väldigt trötta och ingen mat fanns det hemma. När vi skulle beställa från kinesen så hade de siesta mellan 16:30 till 19:30. Vilket för mig är den tiden då man verkligen VILL äta.
När vi ringde till pizzerian så hade de samma siesta.
SUCK!
Detta är Spanien...
Som tur var hade jag två frysta pizzor i frysen som vi gjorde och sedan duschade vi och hoppade i säng.
Väskorna fick stå tills morgondagen.

/Y