Jag OCH Irma sov till klockan 10:30 på morgonen.
Från klockan 20 kvällen innan.
Men lugna. Hon gjorde det inte i ett streck. Nej vid 6 hade hon en gråtperiod och skrek och grät i en och en halv timme.

Men jag var ståndaktig.
Jag hade bestämt mig för att nu skulle det banne mig vara slut på detta vaggandet och vyshandet som vi hållit på med under semestern.
Nu var det dags att vänja sig vid att somna om själv igen.

Och efter 1½ timme så somnade hon om, snyftandes ända in i sömnen, och jag kände mig som världens sämsta mamma.
Men jag hade inget val.
Det blir bara sämre och sämre när jag söver sig åt henne.
Men jag satt vid sängen hela tiden och höll hennes hand.
Och hon var inte riktigt ledsen. Bara superarg över att jag inte tog upp henne.

Alexander vaknade förståss över kallabaliken vid halv-åtta-tiden, så Octavio fick gå upp och sova framför TV:n med honom.
Så var allt frid och fröjd i huset.

När jag vaknade gick jag ut för att köpa frukost, eftersom kylskåpet fortfarande var tomt. Klart ingen hade åkt och handlat åt mig under natten så det var ju ingen överaskning...

Det kändes SÅ konstigt att vara tillbaka här i Las Palmas.
Värre än andra år.
Jag vet inte vad det beror på.

Redan när jag kom in i lägenheten efter flygresan så kändes det konstigt. Mitt hem såg så futtigt ut. Så tomt. Så fult.
Efter att ha varit i alla fina hem i Sverige så såg mitt så "lager-lokals-aktigt" ut. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Men husen i Sverige är så fina. Så bra byggda. Alla detaljer är ordentligt gjorda.

Här är det skjutfönster där sanden blåser in.
Vi har inga tapeter på väggarna.
Väggarna är fulla av jack och bucklor.
Elkontakterna är gamla och sitter på sniskan.
Golvet är sterilt stengolv.
osv osv.
Det kändes konstigt att komma hem helt enkelt.
Men det ger sig väl kanske...

Så när jag gick ut så kändes det konstigt också.
Himlen var grå fastän det var varmt.
Folk skrek åt varandra.
Bilarna körde som galningar.
Det luktade sopor.
I affären var det fullt med folk.
Helt annorlunda mot det småstadsliv som jag levt nu under semestern med fågelkvitter, blå himmel och inte en själ så långt ögat når.

När jag nämde detta för Octavio så höll han med, han hade också märkt av detta; en gammal kvinna som trängde sig i kön, en bil som körde som en galning i rondellen, ett par fyllon i dörrporten osv.
Han sa:
Det finns dåliga saker överallt. Men det som man i Sverige kanske ser på en månad, ser man här under en dag...

Dagen gick i sakta mak men ändå så hann vi så mycket.
Vi städade ur kylen.
Toaletterna som jag inte hann med innan vi åkte fick sig en riktig genomkörare.
Vi åt lunch hos svärisarna.
Åkte och handlade.
Åkte och hämtade O:s lastbil tills han ska börja jobba på måndag.

I morgon (lördag) ska jag städa lägenheten ordentligt. Det är något som inte är så roligt, att komma hem till ett smutsigt hem. FAST det hade inte varit någon idé att städa ordentligt innan vi åkte, för allt blev kladdigt av kackerlacksspayen i alla fall och dammigt av all sand som blåst in genom springorna i fönstren.