En dag i förra veckan så kom två väninnor över med saker och kläder som jag skulle få låna. Skitbra! För då behöver man ju inte köpa allt nytt. Ett barn sliter ju sällan ut en pryl/klädesplagg så det är ju alldeles utmärkt att kunna låna till varandras barn det som inte har slitits ut. Och bra för miljön också (kära Emma-syster vi tänker på det här också när vi kan :))



Men det bev kanske lite för mycket!
Jag har ju inga flick-kläder sedan Alexander och lite kul är det ju med dem. Även om det absolut inte är nödvändigt den första tiden. Dessutom så gillar jag inte rosa utan har bestämt att Irmas färg ska bli lila/malva (Alexanders är grön).
Ena kompisen kom med tre sopsäckar fulla med rosa kläder o skor. Jag överdriver inte när jag säjer att det fanns säkert 50 stycken prinsessklänningar däri. Och när använder man sånt, man går ju inte på fest eller bröllop varenda vecka. Inte kan man ha dem för att gå till parken.

Så jag har sorterat, och även om allt är så fint och näpet är det dags att inse att jag inte kan behålla allt och att en bebis på tre månader inte behöver 20 volangklänningar och inte kommer att använda dem om de hänger i garderoben.

Men visst är de näpna....




Och sedan har jag en känsla av att både mormor och farmor kommer att bli köptokiga och köpa en massa fint nytt som både är rosa, har volanger och rosetter. Så det måste jag ju spara plats till.

O suckar bara han ser högen på matsalsbordet och måste äta lunch i ett hörn av bordet för det inte finns plats för alla volanger....:)