.....verkar bli som den sista dagen förra året och det kanske är någon mening i det... 
Blääää!

Förra året låg jag däckad för att jag var ny-gravid och orkade ingenting, mådde illa och bara ville ligga i sängen. Lovade mig själv att nästa år skulle jag ta igen det med råge.

Men idag så verkar det inte bli bättre och det känns hemskt. Är mitt liv dömt att bli en evig kamp?

Har varit vaken sedan 5:30 då Irma bestämde sig för att hon inte ville sova mer. Om jag ens somnade i natt, minnet sviker lite....
Hon var täppt i näsan och det var väl därför det strulade med sömnen. Själv hade jag ont i halsen och huvudet. Jag hoppas att det beror på vätskebrist från igår då jag glömde dricka vatten, det blir så ibland. Fortsätter bärlga i mig under dagen idag så får vi se.

Irma grät inte eller så men hon låg och gnällde. Öhhh ÖHH!! Och rädd som jag var för att Alexander skulle vakna, så försökte jag med alla medel att söva henne. Med resultat att ju mer som jag försökte, desdo mer irriterad blev hon och desto mer desperat blev jag.
Jag vet nämligen att om A vaknar runt denna tiden på morgonen så somnar han inte om. Och idag är det ju en uppesittarkväll så det gäller att ha honom utsövd annats så blir det bara gämmer och elände ikväll.

Men det gick inte.
Irma somnade klockan 7:30 och 7:45 så vaknade A och det blev dags att börja dagen.
En dag som började att han prövade mitt tålamod det första han gjorde. Och eftersom tålamodet var på 0 så blev det kollision på en gång.
BRA! start på dagen....not.
Nu känner jag mig hemsk som mamma och Aleander TYCKER att jag är hemsk som mamma. Hanns favvo-uttryck just nu när han blir arg är:
-Jag tycker inte om dig längre och vill inte ha med dig att göra!...BANG i dörren.

Nu har jag ett hus att städa och en middag för 10 pers att förbereda. Hoppas INNERLIGT att vi kan sova lite middag allihopa på eftermiddagen och att allt är klart då.

Om jag inte hinner förbi här innan så:

GOTT NYTT 2011! och ha det underbart på era kalas, själva eller på fest, hur ni nu än har det.

Jag har blivit barnsligt förälskad i min gran.
Visst är det löjligt, men så är det.
Jag går här hemma och myser och tittar på den. Så fort jag går förbi den så myser jag till och få riktig justämning i kroppen.

Det var tur att vi köpte den.
Jag var först lite tveksam. Det var så stor. Skulle den få plats. Men den passade precis in i "barnvagnsgaraget", som är ett hörn i hallen. Just nu står barnvagnen på kontoret som är en av de inglasade balkongerna.
Till nästa år kan det bli problem. För vi har planerat att bygga en hatthylla/garderob i detta hörn.
Vart ska granen stå då?
Mmmmm, det tål att tänkas på.

Men visst är den vacker...?







Alexander var med och satte ihop granen...eller så långt som vi hann innan det var dags för honom att hoppa i säng. Det tog sin lilla tid att få ihop den och speciellt eftersom det var första gången. Alexanders reaktion när han fick se granen var: Vad den har vuxigt. Jag blev förvånad att han överhuvudtaget kom ihåg förra årets gran.


/Y

Nu ska vi se om jag kommer ihåg hur jag gjorde mina lyckade revbensspjäll på julafton. Många gånger tar jag ett recept, tittar på det för att få ett hum om hur man gör, och så gör jag som jag kan och vill sedan.
Det blir kul och överraskande.
Och många gånger bra.
Problemet är att nästa gång jag ska göra om det så kommer jag inte ihåg hur jag gjorde.
Bäst är alltså att skriva ner hur jag gjorde på en gång.

Detta var ju första gången som jag försökte mig på spjäll. Har länge varit nyfiken på att prova men lite för feg. Så har jag heller aldrig sett något bra erbjudande på färska spjäll i mataffären.
Men nu så...
Det var erbjudande.
Jag köpte ett par i förra veckan som jag skulle öva på innan själva provet på julafton. Men så mitt i all julstress så glömde jag bort dem i kylen.
De blev förstörda.
Det blev ingen övning. Det blev pang på rödbetan. Och det gick vägen.



Revbensspjäll med julsmak

Jag köpte två rader med spjäll. Lika långa som långpannan. Vikt ingen aning.
Enligt receptet så skulle man skiva ner en morot och en lök i långpannan och lägga gallret ovanpå. Så spjällen ovanpå detta.
Först salta och peppra rejält på spjällen.
Skjuts in i ugnen på 175 grader.
Meningen var nog att fettet på spjällen skulle smälta ner i grönsakerna och bilda en sky som man skulle ösa spjällen med. Men eftersom mina kom utan svål så blev det ingen sky att ösa med. Men det gick bra ändå.
Köper du spjäll med svål så skär skåror i det innan du lägger dem på gallret alltså.
Så fort det blir sky i långpannan så öser du spjällen med det. För mig så blev det alltså ingen sky.
När det hade gå en sådär 1½ timme så började jag pensla spjällen med en sås gjord på ½ dl honung, saften från 2 apelsiner, lite soya och så nån msk kanel. Det skulle ha varit riven färsk ingefära istället för kanel men det fick jag inte tag på. Det blir nog gott det också.
Så penslade jag på lite då och då. Och vände lite då och då under 2 timmar. Totalt stog de inne en sådär 3 timmar, från klockan 17-20.
På slutet drog jag upp värmen till 200 grader för att få lite grillyta, men det gör man som man vill.
Jättegott och jättesaftigt.

MUMS!!!

....ja ni läste rätt! Igår satte jag fram det sista julpyntet. Nu finns det inget mer att ta fram.

Men vi drunknar i pynt. Det finns inga fler platser att ställa på. Tomtar trängs med julkrubba och varje år köper man mer...tokeri.
Men kul!



Tomtesamlingen är äntligen på plats och trängs med julkrubban: Här firar vi både Tomten och De Tre Vise Männen.



Nu måste jag nog förklara hur julen fungerar här nere så ni inte tror att jag är tokig, när man bara läser om att julen är över på alla andras bloggar.

Här i Spanien har man två jular, den "lilla" julaftonen som är vår traditionella julafton den 24e. Den firas på kvällen med ett paket och middag med familjen. Så kommer nyår och på trettondagen, den 6e januari är den stora högtiden, Reyes (kungarna). Då firar man att de tre vise männen (de magiska kungarna på spanska) kommer och lämnar sina gåvor till Jesusbarnen, barnen i hemmen.

Det börjar på kvällen den 5e. Kungarna kommer med båt till Las Palmas hamn. Så går de ett tåg genom staden där alla barnen får titta på den och lämna sina önskelistor. En del ger till och med sina nappar till dem. Allt för att blidka dem för att få presenter.

På kvällen, innan barnen går och lägger sig, ställer de sina skor ute i hallen, kakor och godis till kungarna och kanske en skål med vatten till kamelerna som de ska få när de kommer under natten för att hälsa på.

Om barnen har varit snälla då så lämnar kungarna presenter. Har man varit stygg får man kol i skon....

På morgonen så börjar sedan spektaklet. De flesta barn kan inte sova utan vaknar redan i gryningen och springer ut för att se vad kungarna lämnat. Papper slits upp och föräldrar väcks.
Och sedan fortsätter kaoset hela dagen lång. Kungarna lömnar nämligen lite paket här och var, precis som tomten. Det finns paket hos farmor & farfar, hos faster & gammelfarmor osv osv.

Vanligtvis brukar vi åka ut och äta lunch någonstans, tillsammans med alla andra kanarier som inte vill stå och laga mat. Det gäller att vara ute i god tid eller förbereda sig på att stå i kö för att få bord.

De flesta är lite bakis för den stora festarnatten är natten innan. Då de vuxna går ut och festar till på gatorna i Vegueta, som är gamla stan.
Jag hatar att vara bakis så sedan vi fick barn har jag inte varit ute. O var ute en sväng förra året men konstaterade att han var för gammal för att vara bakis på trettondagen. Då måste man vara pigg och alert för att orka med ungarnas race.

Därför är det ingen olycka att jag inte hann färdigt till julaftonen. Det behöver ni inte vara ledna för. Min julafton var kanske inte så lyckad men vi fortsätter att jula här ända tills trettondagen. Då laddar vi om för dop.

Hej hopp!
/Y

Vi var ju iväg och julshoppade igår. Eller rättare sagt, VI shoppade inget, vi tittade på alla andra som julshoppade.
Det var meningen att vi skulle uträtta ett par ärenden och sedan bara gå och mysa och njuta av att vara utanför hemmet.
Men det gick inte.
Det var så mycket folk och så myket stress att det liksom kröp in i mig också, stressen.

Helt plötsligt kom jag på mig själv med att köra barnvagnen likt en racingbil och kryssa mellan shoppingstressigt folk. Jag tittade snett på höger och vänster sida på folk som trängdes kring mig och knuffades.
Tills jag kom på att jag hade inget bråttom.
Jag var färdig.
Jag var bara ute och njöt.
Men stressen hade redan slagit sina klor i mig......lugnet var som bortblåst.
Jag längtade hem, till vår myshörna och vår drömgran.

Vi skulle gått och tittat på Tivolit som de slagit upp precis bredvid shoppingcentret som vi var på. Men det visade sig att det bara hade öppet kvällstid och skulle inte öppna förens 17. Varför då? Kan man fråga sig. Det var en besviken liten kille som fick lockas med hem till fika framför TVn.
Vi åker en annan dag.
Med kusinen från Göteborg som kommer idag (måndag) för att hälsa på under två veckor.



Shoppingen lockade inte i söndags. Jag längtade hem
till vårt mys och mina hyacinter som jag till slut fick
och planetar så sött. Fast det dröjer ett tag tills jag
kan lukta på dem, så gröna var de.

God Natt!
/Y

Nehej vad är detta?
Idag är det verkligen ingen fart på mig.
Utsliten.....?

Vi har varit på vårdcentralen idag, inget utrett idag heller......jag blir tokig.
Vi var ju akut i onsdags för Alexander hade fått ont i öronen...IGEN! Doktorn som var där gav honom droppar till öronen och sa till mig att boka ny tid för kontroll hos husläkaren tills fredagen (julafton) eller senast måndag, tisdag. Att inte forsätta med dropparna längre än så.

Så jag ringde för att boka tid. Ingen tid hos husläkaren förens den 3:e januari!!!!
Kollar så att husläkaren ska jobba på måndag förmiddag så vi kan gå dit akut och liksom smita förbi förbokade tiderna.
Så kom vi dit idag. Husläkaren jobbar INTE = felinformerad, som vanligt. Jag tar en akuttid med en annan läkare för att i alla fall få veta vad jag ska göra med örondropparna.
Men vi sitter där i väntrummet, tillsammans med en massa andra sjuka barn. Alla som har samlat ihop sig under julledigheten.
Och jag gick hem.
Jag ville inte sitta där med alla andra sjuka med Alexander och Irma.
Jag får gå tillbaka i morgon igen och hoppas på att alla "julsjuka" blev hjälpa idag.

Nu är jag trött på detta med att vara sjuka.
Fram med lite friskhet tack!

/Y

Dagen börjades med gråt och tandagnissling. Alexander ville upp och leka på en gång - NU!
Vi ville ligga kvar i sängen och njuta.
Alexander ville inte leka själv.
Vi ville inte leka alls....
= Konflikt!!

Jag kommer ihåg min barndoms jular. Vi var glada, vi var lyckliga, vi var sams....
Så kommer jag ihåg det.
Säkert att mina föräldrar har en annan bild.
Framför allt så hade jag ingen aning om hur mycket mina föräldrar måste ha slitigt för att få våra jular att bli som de blev.
Jätte bra!
Allt på sina platser och i tid.
Hur lyckades de????

För som det har varit nu tycker jag att julen är ett enda slit och släp och Alexander blir bara arg och ledsen i alla fall....
Fast i dag ska vi ta det lugnt och bara leka. Svärisarna kommer hit sen och vi ska äta rester. Köttfärsen får vänta lite till i kylen tills jag får lust att göra köttbullar. Det kanske blir mellandagsbullar, eller nyårsbullar, vem vet?


STÄNGT! - Vi leker idag....

Läste på en annan mamma-blogg att de fått åka till sjukhuset, akut med lilltjejen och att de nu omvärderat vad som är viktigt på julen.
Jag fick mig en tankeställare. Här stressar jag som en gnu och är retlig till 1000 mot mina älskade. Vad är det som är viktigt på julen? Julköttbullarna eller kramas med barnen?
Därför sticker jag nu. Jag ska leka med barnen....


Det VIKTIGASTE !!!!

/Y

Ja så fick vi till ett julkort i alla fall, efter mycket om och men...


Årets julkort blev äntligen taget precis innan gästerna och tomten kommer. När vi alla är nybadade och någorlunda sams och lugna.

Dagen tillbringades under mycket stressande och kämpande, mycket stånknande och stönande. Jag vill så mycket och planerar så mycket. Men hamnar ofta på efterkälken och så rasar hela planeringen.

Jag gick i den gamla vanliga fällan: att spara alldeles för mycket till sista minuten. Jag vill ja ha pinfärsk bröd och mjuka köttbullar, därför sparar jag att göra dem till sista dagen. Vilket resulterar i stress och trassliga nerver. Det i kombination med hispiga barn går inte ihop och det blir en kollision som är väldigt tråkig.

Till slut, efter att ha haft Alexander tittandes på TV hela dagen för att kunna få något gjort, så fick jag inse att det inte var värt det. Jag sket i både köttbullar & Jansson och så hoppade vi ner allihopa i badkaret.
Hoppas att jag har lärt mig tills nästa år.

Förklaras skall väll att i går, den 24 december, julafton, är en vanlig dag här. Man jobbar som vanligt och själva firandet sker inte förens på kvällen, sent.
Dagen var alltså normal. Jag pysslade, var på vårdcentralen (inget utrett där får återkomma), var och handlade, lagade mat, bakade bröd & kaka, diskade osv. Som vanligt.
Klockan 17 kom O hem från jobbet och julen kunde börja. Då var vi, hemmafruar o barn, nybadade och färdiga. Hade bråkat hela dagen och var sönderstressade, men nybadade.

Senare kom svärföräldrarna över, tomten kom och sedan åt vi middag. Jag hade gjort revbensspjäll för första gången i mitt liv och de blev UNDERBARA!
Recept kommer senare.


Alexander blev alldeles till sig över tomten och visade honom hela huset. När han hittade klappar överallt visste han inte till sig av glädje och slet upp klapparna med en fart som överaskade oss alla. Vi bara satt och njöt av ögonblicket. Det är för detta som man har slitit som en gris innan jul...


Ungarna stoppdes i säng under halva middagen. Klart de orkade inte mer. Jag fattar inte hur spanska barn orkar med. Sover de längre på mornarna eller...För all firning sker alltid sent på kvällarna.

Nästan direkt efter att vi ätit efterrätt så gick svärföräldrarna hem. Kan det ha varit för att jag satt och gäspade konstant vi bordet????:)
Och O och jag gick och lade oss på en gång. Vi plockade bara in allt i köket.
Vi orkade inget mer.

I morgon ska jag inte göra någonting.....tänkte jag när jag somnade.

Det var våran " goda jul" det....♥

...tyst det är i huset.

Och så kom äntligen julen till oss också. Klockan har slagit 12, god jul på er.


Drömgranen klädd och tänd, kanonfin. Undrar
vad A säjer i morgon...

Det blev inget snajsigt julkort i år. Ni får titta på ungarna på bloggen istället. Eller på hemsidan.
GOD JUL ändå!

Vi har pynt- och städdag idag.
Jag städar och Alexander stökar till......tååålamod, inte bli irriterad....suck.

Tur att det finns TV, nu struntar jag i vad alla förståsigpåare säjer. Jag måste få något gjort.
Skulle vilja baka bröd och julkaka idag och så när ugnen ändå ska på till skinkan.

Och så vill folk komma på besök i eftermiddag. Har folk inget annat för sig en sån här dag?

Och hyacinterna som jag ÄNTLIGEN hittat ska hämtas i blomsteraffären.

Och ......och.....och.....

Suck & Stön.
Flås & Gnäll.

Juuuulefriiiiiiid........snart......kanske.

Alexander ligger i pappas säng och sover. Irma och jag har ätigt frukost själva i ljusens sken. Det kändes konstigt.
Guldklimpen är sjuk IGEN!
När jag hämtade honom från skolan igår så var han varm och sa att han ville gå hem och vila sig i soffan. Och när vi kom hem började han klaga på huvudvärk. Typiskt nog så la febertermometern av i just det ögonblicket (för mycket användande på sista tiden antar jag) så jag kan inte säja hur mycket feber han hade. Men han var varm.
Ska detta aldrig sluta????

Han sov hela eftermiddagen i soffan medans vi andra pysslade och vaknade feberfri och pigg frammemot kvällen.
Men så i gryningen idag, vid 6, så kom han in till mig igen och hade feber och ville sova där. Som vanligt så vart det varlden kallabalik. Jag fick fixa medicin, byta blöjor, A snurrade runt som en skottspole i sängen, Irma vaknade och ville ha mat och prata och så trillar alla napparna ner på golvet naturligtvis....
Till slut så somnade vi alla runt 7:30.

Irma och jag vaknade 8:30. A sover fortfarande....klockan är nu 9:30

I går kväll/natt slog vi in de sista paketen. Nu har jag bara mina "hemliga" kvar som jag ska försöka slå in under dagen. Octavio höll på med sina ända tills klockan 02!!!! Och måste gå upp för att jobba klockan 4:45. Antingen så hade han väääääligt många paket eller också är han en "tummen mitt i handen" med paket. Jag hörde hur han svor för sig själv där ute i köket där han hade låst in sig.


Obligatorisk paketinslagning. Dock inte dagen före julafton som innan, det har vi skippat. MEN med glögg och levande ljus. Man måste försöka mysa även om det är sent på natten....

Igår var vi på julfest/avslutning/uppträdande i Alexanders skola. Alla föräldrarna var injudna klockan 9:00 på morgonen för att se årskurserna 3 år, 4 år och 5 år uppträdda i ett litet teaterstycke.
Klart, vid den tiden på dygnat kunde inte Octavio komma och titta, till hans stora förtvivlan, men min svärmor följde med mig.
Och det var tur. För det är svårt att sköta liten bebis, kamera och handväska, samt vara uppmärksam på sons uppträdande, på samma gång.

De var så söta.♥




Det var ett litet teaterstycke som 5-åringarna framförde. Och i det stycket så kom de olika klasserna upp och sjöng och dansade en sväng. Alexander var utklädd till glitter och dansade kring granen. Även om, som A:s lärarinna berättade för mig efteråt, barnen glömde att de skulle dekorera granen under dansen. Men så är ju barn.
Alla barnen var så fashinerade av att det kommit så mycket folk. Och det var ett riktigt kaos.



Precis när A:s klass skulle uppträda så vaknade Irma i bärselen (ett under att hon sovit tills dess i detta kackalorum som var) och var desperat efter mat. Hon lämnade ett stort sugmärke på mitt ena bröst tills jag kom i väg till ett hörn och kunde mata henne. Det var första gången som jag gjorde de, amma i bärselen, men det gick bra.

Efter teatern så sjöng alla barne ett par sånger tillsammans och sedan kom en av de vise männen och delade ut klappar till barnen. Fast A sa att det var tomten....
Så var det över. Barnen gick upp på sina klassrum och föräldrarna fick gå hem.

Min första skolavslutning....som förälder menar jag.

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

I måndags var det ju betygsutdelning och det har jag ju inte berättat om. Jag gick dit och fick ta med min Irma i bärselen även dit. Octavio hade inte hunnit hem från jobbet så Alexander fick vara hos farmor, men Irma tog jag med mig.
Jag blev väldigt positivt överaskad. Jag har ju klagat så och haft lite onda aningar över att detta varit en allmän skola och kliantelet som finns där.
Men jag ska faktiskt erkänna att jag haft fel.

Jag är mycket nöjd med skolan och fröken. De är slitna och fattiga men man ser att se anstränger sig och det betyder mycket. När vi föräldrar kom till utdelningen så möttes vi av en film och bildspel om vad barnen har ägnat sig åt under terminen. Fröken berättade lite kort om vad de gjort och vi föräldrar fick ett kort där det stog om barnen och vad de skulle kunna och ett kort omdömme. Väldigt bra.

Vi fick med oss boken som de arbetat i och alla teckningar och hemläxor de gjort. Allt i en väldigt fin mapp.
Jag är mycket nöjd....
Bra! en sten föll från mitt bröst. Bara några saker som vi måste öva på med Alexander under lovet. Som att klä på och av sig jackan tex.

Pust!
Nu är varenda minut organiserad fram till jul för att jag ska hinna med allt jag vill. Så ska det ju inte vara. När ska man njuta?


Välorganiserad planering som gick om intet redan innan jag hunnit planerat klart....


Men det händer så lätt att det skiter sig. Bara en enda lite sak som inte går som planerat så blir hela schemat fel.
I dag var det planerat storstädning av hela huset medans Guldklimpen är i skolan, så att vi kan pynta ihop i morgon när han är ledig = Bra tänkt!

Men i natt så började det igen. Alexander vaknade klockan 23 och grät över ont i öronen. '
Medicin.
Så vaknade han klockan 03:30 och hade ont igen.
Mer medicin.
= Ingen skola på morgonen utan vi gick till vårdcentralen för en akuttid.

Som tur var så är det ingen öroninflamation igen (vi slutade ju med antibiotikan förra måndagen). Han fick droppar och kunde gå till skolan som vanligt.
Men hela förmiddagen har gått och min städning är försenad.
Det blir att ta det viktigaste medans Irma sover.
Diskberget tex.
Rena lakarn i sängen.
Toaletterna igen som behöver få sig en omgång , IGEN!!!!

Resten får väl vänta tills imorgon, för det är ingen idé att tro att jag ska hinna allt idag.
Speciellt inte när jag sitter här.....

/Y

PS Glömde ju berätta att Irma sov nästan hel natt inatt. Så otroligt att jag nästan inte kan tro att det är sant. Somnade kl 20 och sov till 3. Åt och somnade om till 7:30. JIPPEY (men så vaknade ju A i natt). Snacka om att jag vaknade med stora tuttar i morse :)

Jag ska ut och shoppa med svärmor nu på morgonen. Så jag får återkomma med inlägg lite senare idag.
Nu på morgonen har jag varit iväg med Aleander till skolan, vi ska dit igen på eftermiddagen och hämta betygen.
Betyg till treåringar?
Hur blir det?
Det blir spännande.

Först så ville jag bara dela med mig av en liten fundering, om detta med herrar och toór.
Jag skulle så gärna vilja vara karl för det har liksom ett eget sätt att tänka. Det är inte så mycket som biter på dem. Det mesta rinner av dem. Och så verkar de ha ett previlegium som är en såndäringa oskriven lag.
När det kommer behov av att gå på toa, då får ALLT vänta, då får de gå, och sitta där LÄÄÄÄÄnge, hur länge de vill OCH i lugn o ro.

Jag vet inte när jag gick på toa i lugn o ro sist....
Var det innan jag fick barn?
Nu för tiden får man smita in när tillfälle ges, ständigt med ett öra på skaft, lyssnandes efter vad som händer utanför, eller med öppen dörr. För det är väl aldrig så ofta som det "händer" en olycka med Alexander eller som en bebis får mardrömmar och börjar gråta, som just när man sitter på toa.

Eller när man måste gå och är på väg dit och bara ser 100 saker som man fixar när man ändå är på väg åt det hållet. Nappar som ska levereras tillbaka till sängen, kläder som skall plockas upp, en toa som måste skuras osv. När man väl kommer på plats så har lusten försvunnit.

Eller när man sitter och ammar. Det slår aldrig fel. Då blir man akut kissnödig och sitter som på nålar. Klart, då rinner inte mjölken till för man är nödig. Eller så vill Irma suga och suga och njuta och njuta. Det tar aldrig slut.
:)

Man skulle vara karl.....

Men jag ska inte klaga.
Min karl är kanon.
Om man bortser från detta med toan då....
Fast jag har aldrig träffat en endaste karl som inte kör med detta fenomen.
Ett av mina barndomsminnen är från min egen far och den obligatoriska Trav- och Galoppronden (tror jag att den hette) på toaletten.

Min karl följer med mig på kompisträffar där det allt som oftast inte dyker upp nån man. Senast var en julfika igår som vi var på. Han sitter där och lyssar på alla förlossninghistorier och mammaproblem som vi diskuterar. Har tar Irma och går en sväng så att jag får prata ifred och hjälper mig med kuddar under armen när jag måste amma.

Jag har sett blickarna från de andra väninnorna....
De är avundsjuka.
Ibland kommer det till och med kommentarer..
- Åhhhh, vilken man du har som hjälper dig så mycket.
Då tycker jag synd om dem. För man är ju två om att ha barn och måste hjälpas åt när det är svårt. Därför gör det inget om han går på toa ifred om jag få skvallra lite ifred när han tar hand om ungarna på fikaträffarna.

Oj detta blev ett långt inlägg i alla fall och nu fick jag bråttom att borsta tänderna och springa ut med barnvagnen till dagens shoppingrunda.

Vi höres!
/Y

Vi har handlat och handlat och handlat.....julklappar.
Det är inte klokt.
Förra helgen var vi iväg bägge dagarna. Nu i veckan var jag iväg två förmiddagar. Och denna helgen så har vi varit iväg bägge dagarna. Om jag inte tror fel så är vi iväg just i detta nu och shoppar igen (förinställt inlägg).

Ibland tänker jag på alla pengar som man slänger ut i dessa juletider. Oftast på mycket skräp som inte kommer att komma till någon nytta. Det vore igentligen bäst att bara ge ett presentkort till var och en så finge denna köpa precis just det som den ville. Det vore i alla fall den bästa presenten till mig. Ett presentkort i en bra affär som jag bara kunde spendera på mig själv. Ínga kontanter som kunde smygas bort till matinköp eller annat viktigt. Utan bara en summa som jag var tvungen, med gott samvete, spendera på mig själv.
Men det tycker Octavio skulle vara tråkigt att ge bort, och så är det väl. Därför fortsätter man springa benen av sig för att hitta en bra klapp som förhoppningsvist kommer att tilltala mottagaren men med all sannorlikhet inte kommer göra det.

Men så tänker jag på alla dem som inte har någonting och så blir jag alldeles sjuk av dåligt samvete. Jag vet att min familj i Sverige har avskaffat julkapparna i år. De har lagt ihop alla pengarna och ska ge dem till något behövande projekt. Så utomordentligt duktigt och ...jag hittar inget bra ord....änglalikt :)
....och präktigt.
Det skall väl tilläggas att det inte finns några barn med på deras julafton.....om man inte räknar Casper, som är en hund, men som alla vill ska vara ett barn, eller barnbarn....;)


Julpyntning från ett av Las Palmas shoppingcenter. Så att man ska komma ihåg varför man firar julen....(till dig Emma för jag vet att du tycker om sånhär).


Förra veckan gick vi in på Toys R us och....jag vet inte vems ögon som tindrade mest, Octavios eller Alexander. Vi höll på att komma därifrån med hela butiken. Octavio kunde inte välja vad han skulle köpa, så han köpte allt. Han är som ett stort barn, jättegulligt.
Det blir stora paketberg till både sonen och systersonen.

När jag var ute och shoppade själv så hade jag det underbart. Strosa i lugn o ro. Irma sov eller låg i vagnen och sjöng. Hon har precis upptäkt att hon har en röst. Och övar skalor och fantasiord hela dagen lång. Folk skrattade när de gick förbi och hörde henne. Men inga trista miner där inte, hon bara skrattade och sjöng. Det tar lite extra tid att vara ute och gå med henne. Folk vill hela tiden stanna och kika ner och beundra hennes stora blå ögon, som inte är så vanliga här.

Vi hade det så bra att jag råkade förhandla mig och stod helt plötsligt där med för många kassar. Hur skulle jag få hem allt? Samt hämta Alexander. Samt köra barnvagn?



Vi fortsätter shoppa. Fast med klädsamt dåligt samvete....det är ju så roligt med paket:)

/Y

I dag (lördag) började vi med att åka till restaurangen där vi ska ha firningen efter Irmas dop i januari. Jag ville se stället och tala med hovmästaren för att se hur vi skulle kunna göra det hela så mysigt som möjligt.
Vi har ju velat och funderat på vad som blir bäst:
- billigare matalternativ och fler inbjudna
eller
- finare lunch med ett fåtal inbjudna....svårt?????

Efter att ha talat med hovmästaren så bestämde vi oss för det 1a valet. Det blir buffé och då förhoppningsvist kunna bjuda all de som vi vill bjuda in. Och slippa det svåra sållandet, du får, du får inte...
Men det kommer att bli kanon tror jag. Först ska vi ha lite minget i trädgården med bubbel och snittar.
Lyxigt värre känns det som.

Då kommer nästa fråga: Vad ska man ha på sig???
Det finns ju endel att dölja här nu med cirkus 15 kilos övervikt. Men jag vill ju inte lägga ner några stora summor på detta för dessa 15 kilona ska puts väck efter storhelgen, även om det kommer ta sin lilla tid. Men jag har tillräckligt med "tjockiskläder" i garderoben som bara ligger och väntar på att jag ska trilla dit igen.

Fast jag vill ju heller inte se ut som nån tråkmåns nu när jag känner till spanjorskornas festkläder som är lika med tip-top-fixade. Det är festklänningar som en annan kan tänka sig har på en nyårsafton typ, skyhöga klackar och många går till frissan för att få håret och naglarna fixade inför en sådan här fest.
Det är lätt hänt att man känner sig tråkig bredvid en sådan pingla.

Så vad????


Kalaspinglor från Alexanders dop år 2007: Celeste, Uli, David, Carmen Sofia & Yohanna. Men då var det sommar och 40 grader varmt. Nu kommer det vara betydligt kallare, även om vi inte når ner till Sveriges vinterkyla.

Jag har ju glömt att berätta att när vi var och julshoppade förra helgen skulle köpa ny julgran. Den förra har varit med nu under 7 år och började tappa grenarna av för många upp och nedböjningar.
Den är ju av plast. Glömde jag säja det? Här finns inga riktiga granar. De finns, men det är inga granar, det är ett par trista grenas på en pinne. Jag vill ha en gön och frodig en, så då fick det bli en i plast.

Men du så sjöng alltså denna på sista versen förra året och det var dags för en ny. Jag gick och strosade och spanade.
Då fick jag se den!
JULGRANEN!
Granen från drömmarna land, från Disneys julsagor.
Den ville jag ha.
Jag stog och funderade, O kommer döda mig om jag köper denna, den är bara för mycket.

Men så tittade jag på priset och den var nedsatt till halva, så då blev det slag i saken. De hade säkert fått rea den för det var ingen som kunde köpa så stora. Men medans jag stog där för att betala så kom det faktist en till och skulle ha samma gran. Så helt tokig kunde den ju inte ha varit.

A aj aj, när vi skulle hem. Jag hade glömt att vi kör omkring i en skokartong och har två barn. Så förälskad i granen blev jag. Granen tog upp hela framsätet och vi andra fick klämma ihop oss i baksätet som sardiner.
Hade polisen sett oss.....
Inga asvarsfyllda föräldrar här inte....

Men nu är jag såååå sugen på att få plocka upp granen. Men man får inte klä granen förens dagen innan, en gammal Ode-tradition. Det tar säkert en evighet att sätta ihop den (för förts gången, sedan får man ju rutin).
Och en sak som jag kom att tänka på: Har jag tillräckligt med pynt? Ljus är säkert att jag INTE har så det måste jag införskaffa. Men pynt?
Så MAMMA! Om du nu har bestämt dig för att inte ha nån mer gran i framtiden, nu när alla barnen flyttat hemmifrån, så kanske du kan tänka dig att donera pyntet till min gigantiska gran.....?...snääääällla ♥


Min (vår) julgran har varit med om många klädslar och många olika lägenheter. Men nu går den i pension.

Hur har din gran sett ut genom åren?

/Y

God morgon!
Jag hade igentligen tänkt mig att gå och lägga mig en sväng här på morgonkvisten, efter att ha lämnat Guldklimpen i skolan. Men Irma bestämde sig för att vakna direkt när vi kom hem och dessutom var jag jätte frukost-hungrig så jag satte mig här vid datorn istället.
Dessutom brukar jag vara ganska pigg när jag kommer hem från prommenixen och det är först efter lunchen som tröttheten slår till.

Efter två braiga nätter så kom här en jobbig igen. Jag talar inte mer om det. För så är det. Bara att gilla läget. Går inte att ändra på.
Men därför ville jag sova en sväng för att inte bli så deppig...

Efter att ha varit på shoppingrundor de två senaste förmiddagarna så ser huset ut som ett slagfält. När jag inte är hemma och plockar så har hemmet en tendens att välla över av plock: kläder som ska vikas, handling som ska ställas i skåpen, papper och reklam som ska slängas, disk som ska diskas, paket som ska slås in, dotter som ska gosas...(det bästa av allt).

Så det blir dagens uppgift:
Att komma i ordning så mycket som möjligt inför helgen. För då vankas mer julklappsköp och vi kommer säkert vara borta en hel del. Så kommer vi hem trötta och orkar bara göra det nödvändigaste.

Vi hörs!


Ångestrummet eller Irmas blivande rum. Här finns det mycket att ta tag i och förmodligen ligger min borttappade Lucia-utstyrsel här i röran. Phu, jag blir matt bara av att se röran. Det har blivit typ ett rum som man bara slänger in saker i när man inte vet vart man ska göra av det. Här behövs det tas ett tag....

Här kommer utlovat bildreportage från Luciadagens bullbak.
Jag hade sett framför mig hur vi, rödkindade, pigga och glada skulle baka högar av pösiga bullar och sedan sitta framför datorn och mysa med glögg, bullar  och Luciamorgonen på SVT Play.
Sällan blir det som man tänkt sig.

Medans jag svängde ihop degen till jäsning somnade Alexander i soffan och blev snorförbannad när jag väckte honom till bakningen. Irma däremot, som skulle sova, hade ingen lust att sova utan ville baka bullar...

När vi äntligen fått i ordning bullarna var det så sent att vi fick skynda oss att se lite lucia framför datorn. Fast då ringde det på dörren och svärmor kommer. Så det blev ÄNNU senare och ingen Lucia och en massa stress, stress för att få ungarna i säng i tid.
Tänk att det bara är jag som uppskattar Luciatåget....

STEG 1 FÖRBEREDELSER


Att förbereda är mycket viktigt, speciellt att kolla att man har alla ingredienser hemma. Så att man inte, som jag, står där utan tillräckligt med tex saffran hemma och måste störta iväg i panik till snabbköpet.



Det jobbigaste igentligen med att baka saffransbullar, är att pilla upp alla dessa små kuvert med puder i och få ut allt utan att det hamnar utanför. Här sälj saffranet i kuvert om 0.1 gram. För att få ihop till 2 gram saffran så måste man alltså öppna 20!!! stycken. Och det mesta tycker jag hamnar på fingrarna...


STEG 2 DEGEN


Och så detta med degen. Lika spännande varje gång. Ska den svälla eller inte. Tog jag för varm degvätska eller för kall? Men det brukar gå vägen, även om det här nere på Kanarieöarna tar dubbelt så lång tid att jäsa som hemma i Sverige. Har det något att göra med att vi är närmare ekvatorn kanske...?....eller luftfuktigheten...? nån som vet?

STEG 3 UTBAK


Så ska man ju baka ut dem också. Och det gick över förväntan. A var otroligt duktig och mycket mer intresserad än vad jag hade väntat mig. Det blev lite si och så med formen, men lite konstnärlig frihet har ju aldrig skadat. Så fick vi ju ta katrinplommon för jag hade glömt russinen...också. Frihet och fantasi.


STEG 4 GRÄDDA


....piece of cake


NJUT!!!
Det bästa. För aldrig smakar bullarna så gott som när de just kommit ut ur ugnen. Redan nästa dag så är de tråkiga. Då får man skrämma upp dem lite i micron. Men som nybakta blir de aldrig mer.
Så passa på och ät, NU!!!

Recept blir det inget för det har ni säkert bättre än jag.

Nu kan jag inte hålla mig längre. Jag har gjort en ny design till bloggen och nu lägger jag ut den. Den är inte riktigt klar men jag är så stolt så jag kan inte hålla mig ifrån att lägga ut den längre...

Jag som inte visste ett smack om bloggdesign har lyckats knåpa ihop något som i alla fall ser bättre ut än det som var innan.
Nu ska den nya designen bara flyttas hit där den ska vara och det kan vara nog så svårt, speciellt som internettanslutningen kommer och går som den vill.

Hav tålamod om inte allt ser rätt ut på en gång.
Jag håller på och jobbar med det.
Men lämna gärna en kommentar om det är något som ser tokigt ut, eller om du bara vill ge beröm.

jobba, jobba, jobba.....

/Y

God Morgon!
Sannerligen att det är en GOD morgon idag. Jag har fått sova hela 3 timmar i sträck nu på morgonkvisten. Natten började mindre lovande och avlöpte sämre. Men vid 4?, tror jag, så somnade Irma in och sov ända tills 7.
Jag känner mig trött, men konstigt utvilad. Man kräver inte mycket nu för tiden...:)

Det blir en snabbis nu för jag ska göra det som jag hade planerat att göra igår. Nämligen ge mig ut på stan med barnvagnen och titta på lite klappar själv.
I lugn o ro.
Fast med Irma förståss. Men hon är en liten ängel när hon är vaken....upps...peppar peppar.

Om jag får tillfälle så återkommer jag i eftermiddag/kväll med bildreportage från Lussebullebaken som blev ganska lyckat.
En del gick som det skulle, annnat inte, men så är det ju.

Vi hörs....hoppas jag.

/Y

Mina hemodlade hyacinter för två år sedan. Jag längtar så efter dem. Det blir ingen riktig jul utan hyacinter. Men jag vet ett ställe som kan ha dem. Ska passa på att springa förbi där idag...hoppas, hoppas.

Här nere finns ett ordspråk som går typ:
"Den som haft en dålig natt kan inte ha en bra dag."
Och så är det här just nu. Igentligen borde jag inte sitta här och skriva för jag kommer att skriva saker som jag kommer att ångra sedan. Men jag tycker att det är viktigt att visa att detta med barn är inte en dans på rosor. Och till folk som planerar att skaffa barn säger jag idag:
"Tänk dig för RIKTIGT noga".

Innan jag skaffade barn så sa alla:
-Klart att ni ska skaffa barn
och
-Det är klart att ni ska skaffa ett syskon.

Det var ingen som då talade om att livet skulle bli såhär....
Men nu när man klagar så säjer alla:
-Ja, livet med småbarn är tufft.
Kunde ingen ha sagt det INNAN jag skaffade dem.....

Ja ni förstår, vi har haft en såndär natt igen, och jag har inte återhämtat mig från de andra som var typ igår...
Irma har kört 1-timmes-racet hela natten, förutom mellan 5 och 7 då hon sov. Men då vaknade istället Alexander och hade det blött i sängen.
Irma har inte sovit någon längre stund på natten sedan hon föddes, för 4 månader sedan. Och det börjar att närma sig min gräns nu för vad jag tål. Finns det ingen tortyrmetod som är sådär. Väcka fången var 5e minut. Tillslut så blir man galen.
Är det inte meningen att små barn ska lära sig att sova längre och längre stunder på nätterna och äta mer sällan? Här verkar det gå tvärtom.
Funderar allvarligt på nappflaska.

Avslutar med en historia från igår för nu ska jag gå och vila. Vi får se vad som händer under dagen. Hade planer men har ingen lust nu för jag är på ett rasande humör.

¨¨¨¨¨¨¨¨
I går var det lite kallare på morgonen än vad det varit innan. Termometern visade på 17 grader istället för de 20 som det legat på.
När vi gick till skolan så hade vi på oss träningsoveroler för det är det som är lagom att ha nu. Långärmat och långbyxat, det är lagom.
När jag kommer hem så ringer svärmor för dagens rapport...(suck, så går det till här).
-Yohanna, du satte väl på mössa på Alexander när ni gick i morse. Det var kallt ute?
Jag blev alldeles full i skratt och tänkte på de -20 grader som ni haft i Sverige den senaste tiden.
-Nej, sa jag. Det var 17 grader ute, det är inte kallt. Om jag skulle berätta att jag satt på mössa på A, för de hemma så skulle de skratta på sig.
Jag tror/hoppas att svärmor förstod att hon överdrivit en smula.


Här är Alexander MED mössa. Men det
var för 2 år sedan och han var liten,
och vi var uppe i begen och det var kallt.
Då kan man ha mössa.....

Vi kanske hörs....
/Y

Fy 70-singen vad jag längtar hem till Sverige en dag som denna.
LUCIA-dagen!
Jul över huvud taget är en högtid som det är svårt att vara borta från familj och Sverige i. Vi har så fint och har så många fina traditioner i Sverige som inte finns här. Naturligtvis finns det traditioner här också. Men de tillhör inte min barndom och känns därför inte lika "fina" i mitt hjärta.

Jag sitter, och Irma satt med mig för en stund sedan, och tittar på SVTs Luciafirande på internet. Tack gode Gud för SVT Play. Hur skulle jag annars klara mig?
Enligt min mening är detta det bästa Lucia-firandet någonsinn. Och då har jag bara sett hälften.
I en kyrka.
Massvis med ljus.
Traditionella luciasånger i traditionella versioner.
Ingen har hål på strumporna.
Och Lucian ser ut som hon ska, söt, snäll och helt vanlig.
Precis som det SKA vara.


Bild från SVT Play

Jag började till och med snyfta när tjejerna sjöng Tänd ett ljus, så mycket hemlängtan fick jag.
Och då har jag inte kommit till när Darin sjunger O Helga Natt som är julsångernas julsång enligt mig. Oj nu kommer den (jag har Luciafirandet öppet i ett annat fönster och lyssnar medans jag skriver). Nu får jag koncentrera mig... och ta fram näsduken.



Ja den var väl bra men inte SÅ bra som Celine som jag haft här tidigare. Då får man ståpäls.
Nu ska jag fortsätta med dagen här. I eftermiddag har jag planerat att baka lussebullar med Alexander. Bäst att kontrollera att jag har alla ingredienser hemma. Fast det är väl bäst att inte göra sig för stora förhoppningar. Alexander har inte förstått detta med viktiga jultraditioner än och det kan lätt hända att han föredrar att titta på TV eller leka med sina bilar när det vankas lussebullebak.
Fast då får jag ju baka själv och lyssna på mina julsånger, inte illa det heller. Kanske tar jag på mig Lucia-utstyrseln eller så väntar jag tills bullarna är klara och lussar för mina killar sedan. När vi fikar här framför datorn med Lussefirandet igen.



Tack SVT på internet som gör mitt julfirande långt borta från familjen lite mer uthärdligt.
Jag saknar er Sååå mycket!

Återkommer...
/Y

Detta blir en liten kortis för tiden har sprungit iväg.

Det gick ganska bra i natt. A var feberfri och sov HELA natten ända tills kl 7, tidigt men jag är nöjd.
Irma sov till 23, 01, 02 och sedan till kl 5 och så till 7 tror jag. Hon hade feber i natt stackaren och fick en dos paracetamol vid 5. Medicinen luktar sån där konstgjord jordgubb så min lilla väldoftande bebis har luktat medicin hela dagen....eller så är det bara jag som fått lukten i näsan. Det är konstigt vad lukten spelar stor roll igentligen i ens liv.

Jag är nöjd med resultatel. Det går frammåt.

Hela dagen så har vi nu varit ute på stan och trängts med andra julshoppande galningar. Oh vad jag tycker illa om folk som inte kan sköta sig i folkmängder och bara knuffas, eller stötet på barnvagnen eller vägrar gå ur vägen när de ser hur jag sliter med vagnen. Jag får sån lust att bara köra rakt fram, över hälsenerna på dem....

Det har varit jobbigt men nu har vi i alla fall de första julklapparna inhandlade. Det är otroligt. När man väl börjar att spendera så är det nästan omöjligt att sluta.
I morgon kör vi påét igen. På ett annat ställe, ett annat köpcentrum än det vi var på idag.
Vi får se vad vi kommer hem med.

Nu en god natt!

/Y


En bild ska man ju ha, så jag bjuder på en för 4 år sedan. Då jag var hemma och hälsade på över julen i Sverige och fixade en underbar julgrupp till min mor. Vad jag saknar hyacinter här. Jag ska verkligen leta om jag inte kan hitta några.

På något konstigt sätt så känner jag förhoppning inför denna natt. Det känns som om det kommer att gå bra, ja om inte bra så i alla fall bättre.

Vi har haft 2 helvetesnätter på raken nu då vi inte sovit en blund. Alexander har haft feber och jätteont i sitt öra. Vi har vakat, vyschat, medicinerat, försökt att lugna och lindra.
Irma har känt på sig att något varit fel och har vaknat stup i kvarten hon också. När det inte var A som var uppe och sprang så var det hon som ville snutta.

Jag vet att man klarar mycket mer än man tror och det har jag gjort också. Men det kommer en gräns. Igår var jag så trött att jag var alldeles mosig i huvet och visste knappt vilken dag det var.
Vi satt hemma och tittade på film allihopa och det kändes som skön avkoppling.
Inget avancerat, Toy Story 3.

Alexander var bra hela lör-mån, vi hade toppendagar.
Tisdag kväll börjar han klaga över ont i andra örat och febern steg under natten. Jag fick inte ner den trots regelbunden medicinering.
Onsdag var det helgdag så vi åkte till jourhavande vårdcentral och fick råd att fortsätta med antibiotikan som vi har hållit på med men byta febernedsättande medicin. Den funkade bättre.
Torsdag så har vi tid hos husdoktorn som inte hittar något konstigt i örat men tycker att det är konstigt att, efter att ha varit på bättringsvägen, bli sämre igen. Och detta medans han äter antibiotika.
Vi får papper till akuten och råd att åka dit om ingen förbättring sker under natten.
(Irma är helt frisk och hostfri, detta tack vare modersmjölken säjer doktorn, hejja tuttarna, nån glädje ska man ju ha av nattvaket).

I går när vi gick till sängs så var jag gråtfärdig och mycket rädd inför natten.
Vad skulle hända?
Ännu en djävulsnatt?
Skulle jag orka?
Men den gick bättre, inte bra, men bättre. A var feberfri hela natten och fick bara lite smärtstillande vid 4-tiden, då han kom in till oss och klagade och ville sova i vår säng. Irma hade vakenperiod mellan 2-3:30. Vid 4 tror jag att vi somnade allihopa och sov till 8. Alla utom Octavio som fick lägga sig i As säng och gå upp klockan 5.

Men idag har A varit på topp, lite ont i örat, men ingen feber.
Irma fick sina vaccineringar i dag, 4 månaderskontroll, och har haft lite feber nu på kvällen. Hon fick paracetamol och sover nu sött sedan 2 timmar tillbaka.

Jag borde gå och lägga mig och passa på att sova, ifall det inte skulle bli så bra som jag hoppas på. Men här sitter jag.....
Ska gå nu men vill passa på att rekommendera Toy Story 3 som vi såg, eller har sett 3 gånger de senaste dygnen. Vi hyrde den i 48 timmar och A tyckte om att se den (JAG också).
Det är det bästa med Disneyfilmer. De passar lika bra till stora som till små.
Specillt roligt var det när Buzz Lightyear blir personlighetsförvandlad till en JulioIglesias typ och bryter på Sevillanska som Antonio Banderas. Då skrattade jag gott och försökte att förklara att filmen gjorde narr av spanjorer. O tyckte inte att det var lika roligt...hmmm, konstigt.




Nu en god natt, och håll en tumme.

/Y

Jag är ledsen men vi har sjukstuga här hemma igen...eller fortfarande.
A har en envis öroninflammation som inte vill gå över.
Så jag måste prioritera medisinering och vyshning av barn. Samt att sova själv när tillfälle ges. Nätterna är inte till för att sova längre här hemma hos oss utan då är det kalabalik.
Vi får se hur länge det håller i sig.
Blir det inte bättre idag eller under natten så blir vi skickade akut till sjukhuset.
SUCK!
Jag återkommer när jag kan.
Nu ska jag lägga mig ett tag.

/Y

Jag sitter här och funderar på hur fort tiden har gått. När jag tänker på Irma så tänker jag på henne som en nyfödd, en liiiiten bebis. Men det är inte sant.
Hon fyller 4 månader idag.
Min lilla skatt.
IRMA JOHANNA MEDINA ODE



Jag trodde detta skulle bli en "piece of cake". Jag hade ju redan ett barn. Jag visste ju hur detta skulle bli. Men det är sant som de säjer: "Inget barn är det andra lik, alla barn är olika."

Jag har aldrig sett en bebis som skrattar så mycket som hon. Man behöver bara titta på henne så skrattar hon. Redan när hon vaknar så ler hon. Hon skrattade redan vid ett par veckors ålder.
Men jag har heller aldrig sett en bebis som äter så mycket på nätterna, var 1½-timme vaknar hon och är lika hungrig varje gång. Fortsätter hon med detta kommer jag att se ut som DollyP snart(bröster producerar bara så mycket mjölk som bebisen dricker).



Nu:
-vill jag inte ligga längre, nej upp och sitta på axeln och hålla koll på läget, helst gående runt i lägenheten.
-är jag så nyfiken på ALLT att jag inte har ro att äta.
-min storebror är min idol och det mest roliga man kan titta på.
-jag skrattar högt om ´man busar med mig.
-men jag är fortfarande liten och blir lätt skrämd.
-jag vet vad jag vill och skriker till så fort det inte behagar mig.
-jag har rullat runt både från rygg och mage, men det är fortfarande ganska svårt.
-jag håller upp huvudet och gillar att ligga på en kudde på mage och titta på TV.
-fortfarande äter jag bara mjölk men tittar intresserat på när de andra stoppar i munnen, snart är det min tur att prova på.
-jag sitter fortfarande snällt bredvid mamma i babysittern när hon sitter vid datorn, men allt eftersom så blir jag uttråkad mer o mer och ryter till så jag får uppmärksamhet.
-babygymmet tycker jag om men bara om jag har sällskap, jag vill inte vara själv.
-jag älskar att suga på mina fingrar och stoppar in dem titt som tätt i munnen, till och med tillsammans med bröstet.
-jag pratar med mina gosehundar i sängen och har långa konversationer med dem, även om jag tog en paus i pratandet ett par veckor så att mamma blev orolig, men nu har jag börjat igen.
-jag sover ett par vändor under dagen, men oftast inget längre pass, sova morgon (skoldagar somnar jag i bärselen), sova förmiddag, en sväng mitt på dagen kan det bli, i vagnen när vi hämtar A, siesta och så en lur innan det är dags att bada.
-äter mycket på nätterna, varje timme, var 1½timme eller 2-3 timmar, mer än 4 timmar i sträck har jag bara sovit en gång och det var när jag hade feber efter vaccineringen.
-just nu använder jag storlek 62
-Jag fortsätter upptäcka världen.

Puss, min älskade lillskatt.

/Y

I går (måndag) blev ännu en produktiv dag eftersom O var hemma och barnvaktade. Det var egentligen den Spanska konstitutionens dag som vi skulle fira, men vi var hemma och pysslade och kurerade oss i stället.

Jag målade färdigt mina projekt i "snickeriverkstaden", som igentligen är en balkong som ska bli dressingroom. Så nu blir det inge mer måla utan just iordningställande av dressingroom som gäller.

Vi tog tag i ännu ett projekt så där i en hast.
Gardiner i Alexanders rum. Han fick en gardinkappa till sitt rum i förra lägenheten. Den skulle ha blivit en hissgardin men jag kom aldrig till skott. Och tur var väl det för nu bor vi någon annan stans och fönstrena har inte samma dimensioner som de hade då, då presenten gavs. Nu har han typ källargluggar i sitt rum. Säkert någon som tyckt att detta var barnsäkert, men det har lite fängelsekänsla över sig.
Stackars unge.

Nu tog jag i alla fall tag i saken. Och medans O putsade fönstrena (han ska ju ha något att göra han också) så klipte jag av gardinen och gjorde två längder i stället, två korta istället för en lång. Och jag tror att det blev över till kuddfodral också.

Det blir ju så mycket mysigare med gardiner och mattor....



I dag, tisdag, har istället inte varit någon produktiv dag. Jag har varit hemma själv med två ungar och försökt att hålla stälningarna. Det märks att Alexander börjar bli bättre för han frågar hela tiden:
-Mamma vart ska vi gå?
Som om vi vore på väg någonstans. Stackare, börjar bli uttråkad.

Därför har det inte blivit något bloggande idag, förens nu då.
Men jag har diskat, vikt tvätt, lagat mat, tagit kort och plockat hit o dit.
Ja, ni vet. Som vanligt i en hemmafrus liv.

Nu ska vi mysa lite i soffan med lite plock (om det går för A springer upp ur sin säng och kan inte sova för han säjer att örat gör ont) och sen ska jag försöka visa dagens månadsbarn.....ni vet vem.

/Y

Nu fick jag till det.
Har justerat lite i receptet som jag gjorde förra veckan. Man lär sig av sina misstag. Denna gången blev kakan kanon. Och ännu bättre blev den efter ett dygn i kylen.
Wow har smaskat hela helgen på denna.
VARNING för beroende.

Nästa gång ska jag prova att stoppa i lite andra saker.



Pepparkaksbrownie
Smält 200 gram smör i en kastrull
Bryt ner 100 gram mörk choklad och 100 gram mjölkchoklad i smörer och låt sakta smälta ner under omrörning.
Vispa 4 ägg och 2 dl socker litegrann.
Häll ner chokladsmöret i ägg-sockersmeten.
Blande 2½ dl mjöl med 1 krm salt och blanda ner i smeten.
Bryt ganska många pepparkakor i bitar och rör också ner i smeten.
Hacka 100 gram vit choklad och rör ner i smeten.
Häll smeten i en form med löstagbar kant, 22-26 cm.
Grädda 200 grader, nedre delen av ugnen under 17-20 minuter.

Efter justeringarna så blir kakan mörkare med mer smak, hälften mörk hälften ljus choklad är lagom kombination tycker jag.
Pepparkakorna smälter fortfarande ner i kakan men ger en trevlig tuch.
Den vita cholkaden behåller sina bitar i kakan och ger trevligt crunch. Man kan till och med dubbla dosen om man gillar mycket choklad.
Jag gräddade 20 minuter då blir kakan hälften kladdig och i kanterna kakaktig.
Bäst blir den efter en dag i kylen. Då har smakerna fått gifta sig med varandra och koncistensen blir härligt krämig men ändå lätthanterlig.
Man kan göra en frosting att ha ovanpå men jag pudrade bara över lite pudersocker.

MUMS!

/Y

Glömde ju att berätta att jag såg världens gulligaste här i helgen. En stor stark karl med liten bebis i famnen springer omkring och jagar 3-årig son för att få höra bebis kikna av skratt.
Hade jag vetat hur man får in en filmsnutt i bloggen så hade jag filmat det. Nu blev jag bara hänförd av synen och stog och njöt.
Dettta är MIN familj!!!

Irma har börjat att skratta högt nu, flera på raken, och skrattar gärna och ofta åt storebror som älskar att spexa. Dock går det oftast överstyr och slutar i nåt tråkigt. Men det är ju så underbart att höra de små skratta och man känner sig som en jättetråkig vuxen om man ska förstöra momentet med tjat.
Men det är ju min roll.....tråk-mamman.

Ja vi är hemma och myser idag också. Måndag är helgdag här i Spanien. Den spanska konstitutionen firas. På onsdag är det Maria - den obefläckade, den utan synd, som firas. Alexander är ledig från skolan ända tills på torsdag. Men vi är ju hemma och sjuka i alla fall. Vi får se hur länge. Vi ska till doktorn igen på torsdag morgon, för inspektion.


Paketkalendern går över förväntan. Alexander är jätteglad över det krims-krams som jag köpt. Igår kväll gick han t.o.m. för att titta i luvan innan han skulle gå och lägga sig för att se om det fanns något där. Och i morse hoppade han upp ut sängen och utbrast: Titta ett paket!

Ja jisses vad skönt det är att vara tvingade att vara hemma och förbjudna att gå ut eller hitta på någonting. Nu får vi strosa här och plocka lite här o där och göra lite ditt o datt. Annars så skulle vi säkert ha stressat omkring och handlat julklappar som resten av jordens befolkning. Den stressen får vi ta igen senare. Men då är sen...

Jag hann så mycket i går (söndag) så jag är rent förvånad. Trodde jag skulle vara död efter flera nätters hallabalo och utan sömn, en det verkar som det slagit över och blivit överenergi istället.
Jag for fram med damsugaren, skurade bägge toaletterna, lagade lunch, handverkade i min provisoriska verkstad på balkongen. Där målade jag 5 bokhyllor + spacklade, slipade och målade ett bord. Sedan började vi infodringen av sänggaveln, men då fick O hjälpa mig. Sedan kom svärmor och avbröt så då fick vi fika. Men avslutade det hela efter middagen som bestod av tacos, eftersom det var lillfredag...



Det har gått så bra och bägge ungarna har varit små änglar, om ganska livliga sådana. Man borde ha så här jämt. Då skulle jag kunna ha 100 ungar....(ja kanske inte 100 då:)...)
Inge jobb.
Inge stress.
Inga tider.
Inga måsten.
Och två föräldrar som hjälps åt.

Jag skulle igentligen ha gått ut i lördagskväll. De är ett gäng tjejer som, vid jultider, brukar träffas, äta ute och sedan kalasa vidare i natten. Det är härligt att i alla fall komma ut ensam en gång om året. Förra året kom jag inte iväg, för jag var gravidbakis och ville bara ligga i sängen. Och året innan dess kommer jag ihåg att jag var festsugen för det var första gången på länge jag var ute själv.
Då var ingen annan festarsugen utan ville ha en lugn middag.....typiskt.
Men jag frågade O om det var OK att jag gick iväg och fick ett sånt där:
"Visst, om du vill så...det är ok", till svar.
Ni vet ett sånt där svar som vi tjejer är specialister på. Och som vi sedan blir jätteledsna över att karl tolkar som att det är ok att gå och inte förstod den bakomliggande meningen....hänger ni med?
Jag fattade att det inte var ett bra läge att lämna O själv med två kinkiga och sjuka barn varav den ena har en hungerperiod och man inte vet hur länge hon sover på nätterna. Räcker en flaska, två...hundra?
Men det var OK att stanna hemma och äta tacos.

Nattrapport:
I natt var det ganska bra. Hon somnade vid 21.
Sov till 23, åt somnade om.
Sov till 03 åt somnade.
Mellan 03-04 vaken-sov-perod och 4 amningar.
Sov till 06.
Sov till 08.
Frukost


Mix av mina ungar - Irma vill inte ligga ner längre, nej sitta upp och ännu hellre
stå - Alex är sjuk - Irma har hittat nappen och försöker stoppa in den i munnen
 - Alex somnar framför TVn, utlagen sjukling.

Nu ska jag ta tag i dagen och se vad den har att bjuda. Kommer jag till så lägger jag ut recepten under dagen.
Ha en bra "fake-Lördag".

/Y

Oj vad kul detta var.
Det är första gången jag sitter på en webshop och komponerar ihop en outfit, men det var kul.
Det är nästan så jag har glömt att jag ska gå och lägga mig.
Anledningen till att jag gör det är att jag tävlar hos Amanda om ett prensentkort på 4.000 kr från Bonprix.
Kolla tävlingen här >>>
Man kan ju alltid hoppas på det bästa.
Dock fattas det ett par bling bling örhängen. Jag hittade inga bra. Men det får väl gå ändå.



Håll en tumme nu, tack!
&
God Natt!
/Y

....och det är väl tur det.

Ja vi har haft en UNDERBAR dag idag (Tack gode gud för det).
Efter en helvetisk natt, ja vi talar inte mer om den, men det kan inte bli annat med ett febrigt barn och en jättehungrig bebis utan tålamod i kombination med övertrött mjölkslut mamma med ryggont, så trodde jag att jag skulle vara död. För att inte glömma att Alexander spydde upp hela dagens mat + medicin över vår nya soffa i går kväll, så det har luktat spyor i hela lägenheten efter det.
Men överaskande nog så överlever man det mesta.

Det började redan vid frukosten när Octavio satt och skrapade upp den sista yoghurten från tallriken och jag inte kunde hålla mig från att säga:
"Förtsätter du att skrapa kommer du komma ner till Kina"
O tyckte det var ett otroligt roligt uttryck och började gapskratta. A var inte sen att hänga på och Irma ville inte verka som om hon inte fatta. Så vi satt där vid frukostbordet och fnissade allihopa och jag tänkte:
"Det här är min familj, så här ska det vara när det är som bäst, för detta är det som jag kämpar".

A kom visserligen in till oss klockan 6 med sitt paket, mäkta förvånad över vad han hittat, och ville öppna det. Men vi övertalade honom att man var tvungen att vänta tills det blev ljust, så han somnade om till klockan 8.
Så öppnade vi paket oh han fattade galoppen direkt med dagen datum, siffror och paket. Han är ju mammas pojke. Jag känner mig så lyckad och pedagogisk som mamma.



Sedan har hela dagen gått i ett enda mys. Vi har inte varit utanför dörren. Förutom ikväll då vi var tvugna att springa ut för att leta reda på ett jouröppet apotek för våra febernedsättande stolpiller till A hade tagit slut i smyg.
Men det gjorde inget för det gick så bra så.

A har skött sig klanderfritt och bara gosat och myst. Det är helt otroligt vad bra det går att vara förälder till en tre-åring när man har tålamod och inte stressar.

Febern har gått ner och gick bara upp till 38,5 nu på kvällskvisten. Bådar gått inför natten.

Jag har provat att baka pepparkaksbrownien igen och det blev mycket lyckat. Återkommer med justerat recept i morgon. Om det finns nån kaka kvar då att ta kort på....

Jag har ammat Irma i lugn o ro och hittat en bra ställning som inte ger ryggont. Bra gjort efter bara 4 månaders amning nu.... Snabbt jobbat!

Lunchen blev lyckad och A slevade i sig hemmajusterad spagetti Carbonara. Recept på det kommer också. Kanske kör jag en receptspecial i morgon....
När ungarna är sjuka brukar ju aptiten svikta och det ger mammaångest. Men inte idag tydligen. Skönt.

Planerat dop har vi gjort också. Och det verkar bli bra. Det har legat över oss länge nu att vi borde börja. Men nu är vi en bit på väg alltså. Det ska bli den 9 januari och vi får långväga gäster från Sverige. HURRA!
Frågan är bara:
Ska man köra billigare mat och bjuda många? Eller ska man köra lite finare med få utvalda?
Spanskt dop är som svenskt bröllop i gästantal kan man säja. Sist vi hade dop tror jag det kom 60 gäster. Lunch, fri bar och tårta såklart. Farföräldrarna betalade. Till bröllop bjuds minst 300 pers. Det är väl därför VI inte är gifta.
Ekonomifrågan...
Det måste funderas på. Kanske löser det sig automatiskt.

Men nu väntar soffan och mys innan man måste i säng. Jag hoppas på en lugn(are) natt.
GOD NATT!
Y

Fredag?
Är det fredag?
Jag vet inte för jag har bommul i huvet....
Efter en sömnlös natt....eller jag vet inte ens om jag gick och lade mig, tidig morgon och helknasig dag så kom äntligen kvällen.....
Vi får se hur detta blir.

Ja Alexander fick feber i natt. Hade typ 40 grader hela natten och jag fick inte ner febern, trots paracetamol var 6e timme. Sånt är läskigt. Jag kommer ihåg hur det var sist >>> då fick vi vara på sjukhus en hel vecka.
Jag är livrädd att det ska hända igen.

Så A var dålig och grät hela natten. Klagade även på ont i örat och ville sova i vår säng. Vilket betyder att ingen anna sover då han är där. För jag har aldrig sett någon som rör så mycket på sig som han.

Och Irma kännde av stämningen eller nåt för hon blev orolig och ville äta varje timme. Så inatt har det varit antingen Alexander som behövt vård eller Irma som velat ha mat. Phu! Jag är helt slutkörd.

Typiskt också, för jag hade min första uppgift som förälder till barn i skola idag. Och jag har varit upprymd som ett barn innan julafton för detta. Jag skulle nämligen få komma in på As skola för att deltaga i målander av scenen till barnens julteater. Målandet skulle vara roligt, att träffa andra föräldrar skulle vara roligt. Men framför allt skulle det vara roligt att få se hur A är i skolan.
Och nu var han sjuk.
Just denna dagen.
Jag såg mitt äventyr gå upp i rök.

Men jag gick.
Jag gav A medicin och lämnade honom hos farmor & farfar, och så gick Irma och jag till skolan tidigt på morgonen. Jag var där i ca 2 timmar och det var jättekul att vara med andra vuxna och måla och snacka lite.
Sedan skyndade jag hem, medans de andra gick för att dricka kaffe (nästa vecka ska det målas igen och då minsann ska jag stanna och dricka kaffe, fast jag inte dricker kaffe...). Hämtade A och vi gick till vårdcentralen och fick en akut-tid till honom.

Jag hade tänkt att köra bägge ungarna på samma tid, men det fick man inte förklarade mannen i tidsbokningen. Utan jag skulle vara tvungen att komma tillbaka och få en ny tid till Irma. Suck vad allt är krångligt här....

Så var det "Vassego och sitt ner och vänta..."
Medans vi satt och väntade så kom det TVÅ andra elever från samma klass som A, med samma, hosta, som skulle till doktorn också. Förstå vad detta spridit sig i skolan...
Så kom farmor förbi också. För hon var så nyfiken så hon kunde inte sitta hemma och vänta på att få veta. Hon var tvungen att komma dit.
Sån är min svärmor :)

Vi kom in och det konstaterades att A hadde öroninflammation, allvarlig sådan. Slem hosta och röd hals. Och åvanpå allt detta hög feber.
Det blir antibiotika direkt och hemskickade i säng.

Jag skickar hem A med farmor och går vidare för att få tid för Irma.
Irma har katarr men klarar sig visst så bra mha modersmjölken och ska ha mjölk så ofta som möjligt (som om det vore möjligt att ge henne oftare, i alla fall på natten, då bleve det ingen sömn för mig...).

Av den snälla barnläkaren, som är barnens husdoktor, får vi tid för återbesök på torsdag och order om att gå hem och kurera oss i sängen under hela långhelgen.
Det är nämligen långhelg denna helg och Octavio är ledig lör-mån och alex lör-ons.
Vi skulle egentligen åka på födelsedagskalas på lördag eftermiddag, men nu blir det alltså inställt. Huvaligen för att berätta det för Alexander...

Köper medicin på vägen hem.
Hämtar A hos svärisarna. Han har nu 40 grader igen. Snabbt hem och i med mediciner och stoppa honom i säng. Han sover nästan innan jag fått i honom dem.
Irma och jag slocknar lite senare och sover en liten sväng. Tur för mig. Jag var ganska slut.

Så kommer O hem och han hämtar hem maten från svärmor. Vi går inte dit och äter idag. Nu väntar vi på att Alexander ska vakna så vi kan öppna peletkalendern som jag ÄNTLIGEN gjorde klart igår.


Äntligen färdig! Det är en kalender med dagarna fram till jul. Varje dag kommer
det ett paket i tomteluvan. Varje paket har dagens datum som skall sättas in i
kalendern. Pedagogiskt och kul, hoppas jag....

/Y

Nu är jag gladare......och nybadad.



Jag fick mig ett riktigt skumbad och gjorde säkert slut på hela 2 varmvattenberedare (OBS säg inget till min miljösyster, man ska ju spara på energin...).
Irma skötte sig perfekt och sov hela tiden, och mer därtill. Ända tills vi kom hem i från As skolhämtning och skulle äta......

Tänk vad lite egentid (lyckad sådan) kan göra för mammasjälen. Det är konstigt att man inte lyckas unna sig det lite oftare. Det dåliga samvetet och den ständiga tidsbristen står för skulden här kan jag lugnt påstå. Jag har inget med det att göra :)

Det hade inte blivit något roligt inlägg ändå om jag skrivit förrut. Typ "jag skulle sälja min son på blocket". Och det låter ju trist....eller?

Jag var på vårdcentralen igår med Irma, som jag skrev att jag skulle. Hostan som hon har gör mig mycket nervös. Jag vet inte hur mycket en liten bebis tål och man vill ju inte chansa. Lunginflammation är inte att leka med.

Ibland frågar folk mig vad den största skillnaden mellan Sverige och Gran Canaria är. En stor skillnad är det jag ska berätta nu; strulet, inget fixar sig på första försöket här. Och villervallan; alltid händer det saker här, man har aldrig tråkigt.

Gick alltså till vårdcentralen. Hade en timme och lite till innan det var dags att hämta A i skolan. Och tyckte att det borde räcka.
Fick stå 30 min. i drop-in-kön. Typ akuttider på vårdcentralen. Om man inte har tid bokad (då får man vänta i en vecka och är redan frisk eller död när man kommer till doktorn) men det är bråttom, men inte så bråttom att man åker till akuten.

När jag kommer fram i kön så hittar de inte Irma i systemet. Vi var och registrerade henne hos sjukförsäkringen för ca 2 veckor sedan (sånt sker inte automatiskt här utan man måste åka omkring med en massa papper, stämplar och underskrifter) så det verkar lite mystiskt. Då visar det sig att det räcker inte att registrera henne där utan hon måste registreras på vårdcentralen också.....phu.

Då får jag ställa mig i en anna kö för att göra det. Och när jag kommer fram och fått registreringen gjord så är det dags att gå och hämta A. Men sedan så gick vi tillbaka allihopa och fick en akuttid. Var så god och sitt ner och vänta....

Plötsligt hörs skrik och bråk från entren. Glas krossas och folk springer skrämda omkring. Jag sitter med en bebis och en 3-åring i barnväntrummet. Inte läge att sticka fram näsan för att kika, i fall det är en idiot som springer omkring med kniv där ute. Men alla läkare kommer ut ur sina kontor och kikar och skvallrar.
Vad händer?

Vi kommer i alla fall in på undersökning. Irma lyssnas på bröstet och det konstateras att hon inte har slem i lungorna utan bara vanlig förkylning. Återbesök hos husdoktorn på fredag ordeneras.

När vi går ut från vårdcentralen ser vi krossat glas i entren och när vi svänger runt hörnet utanför så står polisen där med blåljus påslagna. En man står på knä på marken med händerna över huvudet och jag ser vakten från vårdcentralen pratandes med polisen.
Jaha här har vi bråkmakaren från tidigare, tänker jag.
Sen går vi hem och äter korv och potatismos. Spännande värre.


Här en stämningsbild från hemma hos oss. Tänk vad några adventsljusstakar
kan göra. Jättemysigt. Jag vill aldrig gå ut igen....



Så pysslade Alexander och jag på eftermiddagen.
Octavio var på kurs och kom hem sent. Det blev en
julgransstjärna till hans minigran som ligger i det 1a
paketet i hans kalender. Men det vet ju inte han eftersom
jag FORTFARANDE inte är klar med den.....(Skitmamma).


/Y

Jag är på dåligt humör och skriver bara gnäll. Så jag ska gå och ta mig ett vaniljbad istället. Passa på medans Irma sover förmiddag, och hoppas på att hon inte vaknar mitt i.

A vaknade kl 6.
Datorn krånglar.
Paketkalendern är INTE färdig.
Jag har ont i halsen.

Ni ser. Inget roligt att läsa om. Försöker återkomma på eftermiddagen istället.

/Y

I dag är jag förkyld, och döpd i däsan....
Jag kan inte komma ihåg när jag var det sist....så länge sedan är det.



Alexander har ju varit sjuk eller förkyld lite hela tiden sedan han började skolan i september. Men de sista två veckorna har han haft en förfärlig slemhosta. En sån där som river i bröstet och låter hemsk.
Jag har inte gått till doktorn för jag är rädd för att de ska ge antibiotika på slentrian. De gillar antibiotika här och skriver ut det så fort som det är nåt sjukt.
Oftast utan en grundligare inspektion innan.
Jag struntade till och med i att ge honom kuren en gång när jag tyckte att de överdrev, och se han blev frisk ändå på ett par dagar.

Men nu har det gått två veckor med hostan och den ger sig inte.
Det som har hänt istället är att Irma börjat att hosta hon också nu. Och det låter hemskt när en sån liten bebis hostar så man tror att lungorna ska komma upp.
Som tur är så hostar ingen av dem speciellt mycket på natten. Ett par gånger när de precis slumrat in. Men när de somnat in ordentligt så har de inte hostat.
Peppar, salt och vitlök. Klipp i sten! 

I morse när vi stog och väntade på att porten skulle öppna så tog jag till och med mod till mig och gick fram till ett par andra föräldrar till barn i samma klass som A. Deras barn stog och hostade på samma sätt som A och jag frågade dem hur länge de hostat och om de gått till doktorn.
Många hade hostat lika länge som A och även längre.
Doktorn hade inte ordinerat något annat än koksaltlösning i näsan och nån mint-eucaluptus-kur i rumpan (ska visst vara slemlösande).

Men jag tror jag ska gå iväg med Irma akut nu till barnläkaren. Hon hostade nyss så hon tappade andan. Lilla skatten klagar inte.
Men jag blev rädd.
Tänk om hon skulle sätta i halsen.
Hon sover just nu. Men jag ska göra i ordning här och så går vi iväg när hon vaknar.
I fall att.....

/Y

1! december! Yeeeeah
Helt otroligt.
Vad fort tiden går...för det har jag ju inte sagt tidigare:)

Jag har stora problem med min paketkalender. Eller det ska ju bli Alexanders. Men det är jag som gör den. Eller det är ju det som är problemet. Jag gör den ju inte. För jag vet inte hur jag ska göra.

Tips.....

Sprang iväg till kinesen i regnet igår och kikade på vad de hade där. Kom hem med en påse saker och har 100 ideér men ingen som övertygar mig.
Det måste ju gå fort.
När A kommer hem från skolan så borde den ju helst vara klar.
Den BORDE ha varit klar i morse när han vaknade, men det var den inte.


Fynden hos kinesen: julgran, julpynt, mysstrumpor, kortlek, BlixtenMQueen-
väska, pysselhäften, paketstrumpor m.m.


Har man tur så kan den bli ett lockbete för att få honom att vakna på mornarna. Just nu har vi inga roliga mornar. Jag pussar på honom och säjer god morgon Alexander. Så skriker han rakt ut det första han gör AAAaaaaaaa
Sen skriken har Gå ut, gå härifråååååån. Jag vill inte gå uuuuuuup.
Jag försöker shhhu-a, men det skiter han i.
Då brukar jag bli förbannad och ryta till åt honom och så är den dagen förstörd.
Har jag lite tålamod så kan jag börja kittla honom och det kan hjälpa. Annars så sparkar han på mig om det slår fel.
Det vore underbart med något som mjukade upp morgonvaknadet lite. Som en paketkalender....

Helst ska det ju vara en sydd tavla med en massa påsar att stoppa paketen i. Men det har jag ju inte tid att göra.
Man kan rita en tekning och hänga paketen i.
Man kan ta en galge och hänga paketen på i snören i olika längder.
Man kan ta ett snöre och hänga upp strumpor och vantar med klädnypor och lägga paketen där i.
Ja, jag kan inte bestämma mig.

Som en annan mamma här på nätet skrev. Det är svårt för en 3-åring att se så många paket på en gång, och bara få öppna ett. Så hon skulle bara hänga fram ett om dagen. Jag tror att det lutar åt att göra som hon. Hänga en tomteluva på As dörr och stoppa ett paket däri varje morgon. Något med siffror också, att samla på dagens datum i en kalender och räkna fram dagarna till den 24. De håller ju på med siffrorna i skolan just nu.

Jag återkommen när jag fått det färdigt.
Skynda, skynda....

/Y