Skrivet den: 2014-08-19 Klockan: 23:08:49

Här var vi på fest hos chefen

....för andra året i rad. Så det räknas väl som en tradition nu. 







Annars är allt kaos här. 
Upp och ner, om vart annat. 
Jag får nästan panik. 
Men det är bara att bita ihop och låta det passera. Det kommer ju att bli bättre. 
Så är det att börja nytt jobb. 

I natt satt jag uppe till tre och studerade alla verbformer. 
Gick upp halv sju fixade i ordning mig och tog upp ungarna. 
Klockan åtta tog vi taxi hem till en väninna som ställt upp som tillfälligt dagis under de två veckor som fattas tills att Älsklingen går på semester. 

Världens bästa dagis med två lekkamrater i bästa bus-ålder. 

Jag älskar att åka taxi här. Det är så fruktansvärt billigt. 
En resa på sju minuter kostar fyrtio kronor!!!!!
Jag skulle åka taxi jämt om jag inte var så snål. En bussresa kostar 8,50. 

Så buss till jobbet och buss tillbaka. 
Hämta ungar, laga mat och planera eftermiddagens klasser. 
För nu väntar privatlektion med en señora och senare min vuxengrupp. 

Svenska, svenska och svenska ;)







Men i helgen som var, fick jag komma på kalas och bli riktigt omhändertagen. 
Vilken lyx!

Älsklingens chef bjöd in till grill-och-pool-kalas under HELA dagen. 
Vi blev försedda med drinkar och mat, blev skyfflade till poolen, fick grillskådespel och tillbaka till poolen igen. 
Och så tårta och glass på det. 
Som en lisa för själen. 
Så skulle jag kunna ha det varge dag. 
























































































Och de bjöd på POTATISGRATÄNG!
Fattar ni hur länge sedan det var sedan jag åt en riktigt bra potatisgratäng?
Men så är ju värdinnan finska också. 
Det ska va en skandinav till detta med potatisgratäng. 

En härlig dag. 
En dag att minnas när snön faller utanför ;)

/Y

Skrivet den: 2014-08-15 Klockan: 09:44:00

Här har jag börjat jobba

....och ville bara tala om att jag lever. 
 
 


 
 
I alla fall så tror jag det. 
Hjärtat bankar och jag andas. 
Men jag är skrämd från vettet. 
 
Att börja att nytt jobb är inte roligt. 
Och skitroligt på samma gång. 
Man vill ju göra bra ifrån sig, komma tidigt och gå sent, visa att man är en seriös person. 
Plugga på nätterna och visa att man lär sig snabbt det nya msn ska göra. 
Ge ett bra intryck. 
 
Och samtidigt är jag så nervös och uppspelt på samma gång. 
Livrädd och förväntansfull. 
Hjärtat bankar. 
Magen är full med fjärilar. 
Jag kan inte äta och inte sova. 
 
Sånt tär på en. 
Igår somnade jag i svärmors soffa efter lunchen av utmattning. 
 
För det var fredag igår. 
Här. 
Idag är det helgdag. 
Nått helgon igen. 
 
Vi är i sommarstugan och ska ta det lugnt i dagarna tre. 
Jag ska plugga in en hel svenskakurs, så  jag vet vad jag pratar om, nu när jag ska lära ut svenska. 
 
 
Nattarbete
 
 
Ny arbetsplats. 
 
 
 
Men vi börjar med grill- och poll-kalas hemma hos Älsklingens chef idag. 
Ett år har gått och succén ska repiteras >>>
 
Trevlig helg!
 
/Y
 
 

Skrivet den: 2014-08-12 Klockan: 11:40:00

Här är jag lite småchockad

...efter att det har gått ALLDELES för fort utan att ha varit beredd på det. Jag hann inte riktigt med.
 
 
På Ikea hittar man just nu
kräftskiveateraljer. 
Ikea fixar. 
 
 
Ja HERRE JISSES!
I går var jag iväg på en anställningsintervju som kom till skott efter att jag lämnade in det där CV:t förra veckan >>>.
Jag hann bara in genom dörrarna så hade de gett mig jobbet och jag börjar jobba I MORGON.
Jag hann inte riktigt med.
Har inte hunnit att smälta allt än.
 
Jag ska lära 20 "vårdpersonalare" att tala flytande svenska innan novembers utgång.
Hjälp!!!
Vart börjar man?
Imse vimse spindel.....funkar inte så bra på vuxna va ;)
 
Men vis av erfarenhet, jag vet att när det väl sätter igång så kommer jag inte ens ha tid att sitta på toa, och inte ork för att ha lust med något, så nu gäller det att organisera sig fort som attan.
 
Vi drog iväg till Ikea (botet mot allt ont) och fixade skrivbord och lådor. Mitt pyttelilla kontor (inrett på en av våra inglasade balkonger) lämpar sig inte alls för att sitta och planera klasser och för att ha 100 böcker uppslagna samtidigt.
Här fås det knappt plats med tangentbordet just nu.
 
Så just nu: Operation kontors-inredning.
 
Och VEM ska ta hand om SKITUNGARNA?
Mormor bor i Sverige och farmor måste åka till sommarstugan och tvätta smutsiga lakan >>>. Ha ha nej inte så tokigt denna gången. Sommarstugan ska renoveras inför vintersäsongen och då ska svärmor vara där och piska på hantverkarna. Så henne kan man inte få hjälp av.
Det får lösa sig...
 
 
Pyttelitet kontor som
måste fixas - nu. 



 
I alla fall.
Hjäääääälp!
Här skruvar jag och pusslar möbler idag.
 
/Y

Skrivet den: 2014-08-07 Klockan: 13:54:36

Irma 4 år ♥ Lillskatten

...och det ska vi naturligtvis fira, även om det "stora" kalaset inte är förens på lördag.
....i sommarstugan ;)
 
Grattis Lillskatten på födelsedagen!
 
 
 
 
I dag är det en stor dag.
Det är Lillskattens födelsedag.
Hon blir FYRA.
Inte klokt.
Det behöver jag ju inte ens säja ;)
 
Vi har haft frukost på sängen lite presentöppning och nu pågår PANIKstädning. Ni vet sån där då man skyfflar omkring på saker som ligger utspridda och sedan inte kommer ihåg vart man har lagt dem.
 
Men IRMA - vårt yrväder, tornado och energiknippe, hon blir 4 år idag.
 
Lillskatten är nu 107 cm lång och väger runt 20 kilo.
När jag letade kort på henne till colaget här uppe så insåg jag att jag inte har många bra kort på henne.
Alla är suddiga.
Även dem med blixt.
Det säjer väl ganska så mycket om henne.
Hon är aldrig still.
Inte ens när hon sover.
 
Vi har inte en hel leksak här hemma, inte en enda bok med ALLA sina sidor kvar, inte ett endaste o-utforskat hörn. Allt är upprivet och upptäckt.
Med Lillskatten måste man ha ögon i nacken.
Att lämna Lillskatten hos mina svärföräldrar, på NIONDE våningen och öppna fönster och stolar i närheten, med hinkar med skurvatten och fullt med glasvaser och fotoramar, ger mig mardrömmar och ÅNGEST.
Allt kan hända.
Och då menar jag ALLT.
Även det som du ALDRIG kunnat tänka dig att någon levande varelse skulle kunna få för sig att göra...
....det gör Lillskatten ;)
 
Hon har slutat med napp >>>.
Hon somnar själv i egen säng.
Hon har slutat med dagblöjor.
Hon kan skriva sitt namn själv och känner igen och kan ge exempel på ord till många andra bokstäver.
Hon kan i stort sett göra allt själv, enligt hon själv.
 
Äta till exempel.
Vi har egentligen inga problem med hennes ätning, bara det att hon är för lat för att äta själv. Hon vill bli matad.
Hmmmm, jag tycker att jag känner igen det där ;) >>>
 
Sova själv.
Hon somnar själv i sin säng, men frammåt natten brukar hon komma in till oss och då är vi det typiska exemplet med två föräldrar liggandes på varsin sängkant och barnet sover på tvären i resten av sängen.
Inte ligger hon still.
Och ingen annan än hon sover.
 
Hon blir arg som ett bi >>>
Speciellt när hennes storebror utövar sin favvo-hobby - reta henne.
Då skriker hon rakt ut och slåss.
 
Storebros andra favvo-hobby är att skrämma skiten ur henne och vi har en misstanke om att det är därför som hon börjat komma in till oss på nätterna och måste sova med både nattljus och dörren öppen.
 
Lillskatten är både Prinsessa och Batman.
Dockor och bilar.
Pärlor och pistoler.
Hon kan i ena stunden stå framför spegeln i klackar och örhängen, för att i nästa hoppa naken i soffan.
Kläder? Vem behöver det?
 
Kläder ja.
Herre jisses!
Ett annat av våra orosmoment här hemma.
Det är inte vad som helst som duger.
Och man vet aldrig vad det är som gör det.
ALLT som jag tar fram är FEL.
Gäller trosor och strumpor också.
Och jag står handfallen igen.
Om det är så här vid 4 års ålder. Hur blir det då vid 13?
Man måste ju dra gränsen nånstans.
 
Men Lillskatten.
Hon är go hon.
Älskar att ligga i sängen om mornarna och gosa.
Hon kan komma och pussa på en och vilja kramas helt spontant.
Och säjer: Jag älskar dig.
Hon kan leka med sina dockor i timtal (enda gången hon sitter still).
Hon är ett enda burr av en massa lockar och två stora ögon, som kommer med en mjuk och sprallig kropp.
Hon tar andan ur en.
 
Grattis på din dag i dag.
Irma, Lillskatten, vår stora överaskning.
Mamma och pappa älskar dig mer än du någonsin kan förstå.
 
                           ♥
 
/Y
 

Skrivet den: 2014-08-04 Klockan: 14:54:00

Här är vi ensamma hemma

....både igår och idag, när Älsklingen dragit iväg på PARTY.
 
 


I går söndag när hela familjen var ute på "söndagsöppet"
(första söndagen i varje månad)
i gamla stan Triana, innan Älsklingen drog iväg på partaj.
 
 


 
Det är måndag idag.
Fast det känns som söndag.
Klockan är mitt på dagen och jag sitter fortfarande i pyjamas framför datorn. Skitungarna sitter också fortfarande i pyjamas, men i soffan och tittar på DVD och käkar godis.
På en måndag!
 
Ha ha!
Man måste släppa lite på alla måsten ibland och bara vara.
 
Det är första helgen i augusti och dags för årets "happening" här. Förutom karnevalen.
La Rama (Kvistfesten) i byn Agaete i norra delen av ön.
En av öns alla stora byfester, och kanske den största.
Den har jag skrivit om på ett annat ställe >>>
 
Jag har varit där ett par gånger, när Älsklingen och jag var nyförälskade och inte hade några skitungar i släptåg.
Sedan dog festlusten lite på grund av diverse omständigheter som blöjbyte, sömnlösa nätter, brist på pengar, ovilja av att lämpa över skitungar på annan person under dagarna två osv.
 
Men Älsklingen började åka för att par år sedan och jag var hemma med ungarna.
2012 >>>
2013 >>>
Och förra året bestämde jag mig för att det var slut på hemmasittadet för min del och att jag banne mig skulle följa med i år och ha lite vuxentid med Älsklingen.
Roa oss lite på egen hand.
 
Jag började redan för flera månader sedan att förbereda mig och intala mig:
- Jag KAN åka i väg med Älsklingen.
- Jag KAN lämna ungarna en natt hos svärföräldrarna.
- Det KOMMER inte att hända något.
- Vi KOMMER att ha det kul.
Mantrat gick dagligen och jag började att känna mig förberedd och till och med känna förväntan inför att åka.
 
Nu JÄDRAR skulle vi ut och roa oss tillsammans!
 
Då meddelar svärmor att hon kan minsan inte passa några barnbarn.
Hon måste till sommarstugan och tvätta handdukar och lakan.
Efter år av tjat om att hon vill vakta dem.
 
Snacka om snopet.
 
Så nu har vi varit själva här hemma ungarna och jag. Älsklingen åkte, med ryggsäck på ryggen och kylväskan full med öl och tortilla-baguett, tillsammans med några vänner, i går eftermiddag. Och väntas inte hem förens sent i eftermiddag.
 
I går kväll såg vi på film och åt en massa gosis, ungarna och jag.
Efter ungarna somnat jättesent, fortsatte jag mitt mataton av Masters of sex, åt en massa mer godis, och somnade jättesent jag också.
Så idag tar vi det laidback här och jag försöker att INTE vara avundsjuk på vad Älsklingen ska komma hem och berätta om sitt partajjande sen ;)
 
 


 
 
 


 
Planen är att han ska skicka ett meddelande när han är på G. Och att ungarna och jag då ska hinna ut i parken och sammanstråla med honom då. Så jag kan hinna några runder själv där medans han passar ungarna innan vi går hem och han dör i sängen.
planerna alltså.
Det brukar sällan gå som jag planerar ;)
 
/Y

Skrivet den: 2014-08-03 Klockan: 11:51:19

Här fantiserar folk om Sverige

....och jag kan inte annat än att le lite i smyg åt vad mina öron får höra ;)
 
I veckan nu så var jag och lämnade in mitt CV på ett ställe där man kör intensivsvenskakurser just nu.
Ett stort antal läkare, sjuksköterskor, tandläkare etc. skall förberedas för att skeppas över till Sverige för att hjälpa till.
Jag vet inte mycket mer.
 
 
 


 
 
Men jag tänkte att det kanske fanns en liten chans att de behövde lite hjälp från någon som kan flytande svenska.
Man kan ju alltid chansa.
Även om svenskalärare aldrig stog på min lista över jobb som jag ville ha ;)
Man får hjälpa till med det som man kan hjälpa till med.
 
I alla fall.
Jag satt i receptionen och väntade på att få komma in och tala med någon viktig, som jag kunde räcka över mitt CV till, när det började myllra av elever där.
Jag kunde inte låta bli att tjuvlyssna när de talade om framtiden och hur det skulle bli.
 
Sverige?
Hur tror du att det är där?
Jag har hört att de tjänar pengar som gräs.
Ja men tänk om vi hamnar ute på landet där det inte finns någon, inte finns något, i världens ände.
Tror du att de är civilicerade?
Att det finns ny teknik där?
Tror du att de har WIFI?
 
Ha ha ha ha!
Jag trodde att jag skulle kissa ner mig.
Vad tror folk om Sverige egentligen?
 
Det lite ironiska i detta är att det är precis TVÄRTOM jag tänker när jag sitter här nere och läser om vad som pågår och hur folk har det i Sverige.
När jag såg på "en unge i minuten" >>> och såg hur fint det var att föda barn i Sverige. Och tänker på hur min mor upplevde det när hon kom hit och såg hur det var på BB här och jämförde det med ett fängelse eller Lumpen-förläggning.
 
Jag upplever Spanien som ett land som behöver komma ifatt. Ibland känns det som att jag befinner mig i en generation efter här.
I mina föräldrars generation.
Ni vet när man BÖRJADE att tänka på att börja återvinna.
När man BÖRJADE att tänka på att det var nyttigt att röra på sig.
När man BÖRJADE att tänka på att det inte var så nyttigt att röka tillsammans med barn. (ja det är väl aldrig nyttigt att röka men....)
 
Och så fick jag höra denna konversationen.
Det kändes så absurt på något sätt.....
 
....bra att få tankeställare ibland ;)
 
/Y

Skrivet den: 2014-07-30 Klockan: 13:42:15

Här funderas det på sånt som jag inte vill tänka på

....utan hellre bara stoppar huvudet i sanden inför och skjuter på framtiden; raseriutrott.
 
Jag brukade ju skriva om skitungarnas alla faser och åldrar.
Brukade.
Detta var sista gången jag skrev om Lillksatten >>>
Och detta om Guldklimpen >>>




 
Ja, Guldklimpen har jag ju skrivit om som vanligt, men Lillkskatten har jag inte velat skriva om.
Jag vet inte vad jag ska skriva.
Det är så tråkigt.
Jag vill inte skriva om allt detta tråkiga.
Men samtidigt så är det nog väldigt nyttigt att just skriva om det.
Få det på pränt.
Få lufta sig.
Få det dokumenterat, så man kan gå tillbaka till det nån gång i framtiden och faktiskt kunna peka på det och visa att SÅ HÄR VAR DET. Nån gång när Lillskatten kommer i den "hemska" tonåren och säkert kommer att bli förbannad på hur vi behandlat henne som liten och att vi var enna riktigt dåliga föräldrar.
Jag har varit med om det.
Jag vet hur det är.
 
Lillskatten påminner så mycket om sin moster och faster.
Både Älsklingen och jag är lugna som filbunkar.
....tills det brister.
Men både moster och faster har varit/är två tempramentsorkaner ;)
Hon brås på sin faster som kan explodera på tre sekunder och bli rasande. Men sen efter 5 minuter skiner som en sol och allt är rosaskimrande igen.
Och på sin moster, som blev så himla rosenrasande som liten, att det är helt omöjligt att få kontakt med henne och bara skriker tills hon får sin vilja igenom.
 
Lillskatten är hemsk.
Hon förstör våra liv (och det skär i hjärtat att skriva det).
Och jag vet inte hur jag ska hantera detta.
Hur jag än gör så blir det fel, tycker jag.
 
Det började precis på sommaren när hon skulle fylla tre. Och när jag nu läser om 2-års-perioden ser jag att vi fick lite förvarningar även där.
Det började tvärt.
Raseriutbrotten.
Över ingenting.
 
Kommer ni ihåg köttbullarna på Ikea? >>>
Då var det en sak som hände lite då och då. Kanske nån gång om dagen.
Nu händer det flera gånger per dag.
OCH på natten.
Vi går som på nålar här.
När?
 
Förra sommaren kommer jag ihåg att hon kunde vakna på natten och skrika: VATTEEEN!
Jag hämtade vatten.
- Inte SÅÅÅÅÅÅÅNT vatten. Gas-vatten!!!!
Suck!
Jag hämtade gas-vatten.
Fortfarande skitförbannad och kastade vattenglaset i golvet.
Superarg kunde hon storma ut i köket för att själv ta vatten. Bli arg för något annat. Slänga sig på golvet. Skrika och yla.
Mitt.i.natten.
Vi bara stog och gapade.
Inget vi gjorde hjälpte.
Hon blev bara argare.
Försökte vi trösta och lugna så slogs hon bara.
 
Nu har vi en vattenflaska vid sängen. Den får hon. Sen får hon skrika så mycket hon vill om annat vatten. Jag springer inte mer på nätterna.
 
Hon kunde ha mardrömmar på nätterna och skrika:
- Neeeeeej! Jag vill inte.
- Inte såååååå!
Kasta sig i sängen. Dunka huvudet i stenväggen.
 
Nu händer det:
- när det ska tas på skor.
- om skrynklor på strumporna.
- när det ska tas på kläder.
- när det ska ätas.
- om vad som helst som kan vara en motgång.
(dock INTE vid tandborstningen >>>, tackar för det)
 
Det verkar som att hon har så mycket känslor i kroppen så att det bara bubblar över. Hon vet inte hur hon ska hantera dem. När hon blir arg så kokar det över i huvudet på henne.
Och det går inte att få kontakt.
 
Och folk bara säjer:
- Men hon är ju så söt. Hon är ju så liten. Låt henna vara. Låt henne få som hon vill.
Och säjer åt Guldklimpen att:
- Du som är så stor. Bråka inte med henne. Strunta i henne.
Men jag tycker inte att det är rätt.
Bara för att man är liten och söt ska man inte få bete sig hur som helst och komma undan med det.
Jag tycker synd om Guldklimpen.
 
Och jag kommer ihåg hur det var.
Min lillasyster var likadan.
Och så liten och söt.
Och elak.
Och skrek tills hon fick sin vilja igenom.
Ingen trodde på mig när jag försökte berätta hur hemsk hon var hemma.
Ingen trodde att min lillasyster kunde vara så hemsk och elak.
Hon som var så liten och söt.
Och trevlig mot ALLA utanför familjen.
Och det kändes som jag ALLTID fick ge med mig.
Så att hon inte skulle skrika, få raseriutbrott, sparka hål i dörren osv.
Och jag var så arg på henne.
Och är fortfarande.
Och jag vill inte att Guldklimpen ska få samma känslor för sin lillasyster när han växer upp.
 
Senare så sa min lillasyster upp bekantskapen med mig och våra föräldrar för hon tyckte att hon blivit fel behandlad av oss.
Så nu slipper jag att vara arg på henne mer.
Men jag säjer, och fortsätter att upprepa för mina barn och för alla andra som talar om att vara söt, att:
- Det är MYCKET viktigare att vara trevlig och snäll, än att vara söt.
 
Men jag är så orolig för att vi ska få allvarliga problem med Lillskatten när hon växer upp. Att hon ska bli lika arg och tycka att hon blivit felbehandlad av oss.
Att hon ska säja upp bekantskapen med oss.
Därför skriver jag detta, för att du ska förså Irma, och för att du ska veta att jag älskar dig mer än du kan förstå.
Och jag vill att du ska växa upp och bli en snäll och trevlig person.
Men du driver mig till vansinne ;)
 
För jag har bestämt nu att vi får sätta en gräns.
Det ska inte acepteras vilket beteende som helst.
Jag är ingen tjänare som man kan köra med.
Jag är en förälder, jag vet bäst och jag bestämmer hur vi ska göra.
 
I lördags så skulle vi gå till stranden.
Vi smöjde in oss och skulle ta på badkläder.
Lillskatten har 20 badbyxor. Hon vill bara använda de nyaste.
Vi måste rotera och använda alla.
Jag tar fram två, så hon får välja.
Ingen duger.
(Och ärligt talat så är jag inte säker på att, när hon väl kommit på det humöret, skulle ha accepterat NÅGON av sina badbyxor just då. Jag hade kunnat erbjuda nya tills jag blivit blå i ansiktet.)
Jag sätter på, hon tar av. Jag sätter på de andra, hon tar av. Osv.
Hon får gå i trosor till stranden.
Väl på stranden föredrar hon att sitta i EN TIMME och skrika och gråta för att ingen tar på henne badbyxor. Istället för att ta på sig dem själv.




 
Jag hade bestämt mig.
Jag skulle INTE hjälpa henne efter att ha satt på och hon tagit av så många gånger.
Vi ignorerade henne och lekte i sanden.
Hon skrek.
Hela stranden tittade på oss.
Vi försökte att tala om för henne hur hon skulle göra.
Hon ville INTE lyssna.
Tills det kom fram en liten tjej och frågade varför hon satt på stolen och grät och sedan hjälpte henne att ta på sig badbyxorna.
Jag vet inte riktigt om jag vann just det slaget ;)
 
Och så håller det på hela dagarna.
Jag ska inte ha på mig de kläderna.
Jag ska inte sitta på den stolen.
Jag ska ha det där som Guldklimpen leker med.
På kvällen var det ketchupen på grillkorven råkade rinna ner på tallriken.
 
Vad ska man göra?
Jag kan inte låta henne få sin vilja igenom hela tiden för då blir vi överkörda här hela bunten och hon blir en odräglig diktator.
Vi är faktiskt FYRA personer i denna familjen som ska leva tillsammans.
 
Och så går dagarna.
Och jag är så ledsen i själen.
Men jag tycker innerst inne att jag gör rätt.
Och det blir liksom ingen ork att korka upp den där 12-års-firande-skumpan, eller måla de där ögonfransarna, eller ta den där egentiden, eller vara trevlig mot Älsklingen.
 
Men så kommer hon och kastar sig i mina armar och överöser mig med pussar och säjer:
- Jag älskar dig....fast på spanska.
Och det blir som bommul i hjärtat och jag orkar lite till.
Och HOPPAS SÅ att detta bara är en fas som kommer att gå över....
 
......SNART!
Tack.
Annars så går vi under här ;)
 
/Y

Skrivet den: 2014-07-28 Klockan: 00:52:41

Här har jag hittat något

....som jag letat efter ett tag utan att veta om det. 

Vi började söndagen idag med att åka på loppis. Få komma bort från sommarstugebråken ett tag och tänka på annat. 
Fynd, till exempel. 
Och startade med bakluckefrukost. 
Sånt känns alltid speciellt. 






Fast det var inte här jag hittade det där jag hittat. 

Det var på spanska blocket som jag hittade den. 
Min blommiga kimono. 
Där var den. 







Jag såg ett par sånna cirkulera på några bloggar förra sommaren om jag inte missminner mig. Och förälskade mig visst utan att veta om det. 
En SÅN vill jag också ha. 

Så när jag såg denna på nätet så slog jag till direkt. 
Inget att tveka på. 
Prislapp kvar och allt. 

Ibland blir jag så himla glad över att handla kläder så jag blir riktigt rädd för mig själv. 
Vad himla ytligt. 








Jag är inte riktigt säker på vad jag ska ha den till än bara......


/Y

Skrivet den: 2014-07-27 Klockan: 00:45:08

Här firas dussinet

....med att gå och lägga sig. 

Älsklingen och jag firar 12 tillsammans i natt. 
Vi firar inte förlovningsdag eller bröllopsdag, vi firar första kyssen och första soluppgången tillsammans. För sedan dess har det alltid varit vi. 

Visst har det funnits tvivel. För hur stor är egentligen chansen för ett "long distance relationship"? Som vårt var första året innan jag tog klivet. 

Och vilket kliv....






Men Lillskatten har varit ÖVERJÄVLIG hela dagen så lusten för att öppna flaskan som ligger på kylning är noll. Jag känner mest för att storböla och gå och lägga mig. 
Och det ska jag nog göra. 

Förlåt Älsking. 

Och det jag hatar mest är, att efter att ha behandlat oss som skit hela dagen, så har jag ändå dåligt samvete över att ha varit dåliga mamman när jag stoppar henne i säng för kvällen. 

Suck!

/Y

Skrivet den: 2014-07-25 Klockan: 01:19:44

Här fick jag ett/en whatsapp

 


 
Yohanna.
Jag tror att det är välbehövligt att berätta för dig att jag är väldigt nöjd med svenskaklasserna.
Många gratulationer till hur du lägger upp klasserna och för hur du gör dem underhållande, avslappnade och framför allt roliga.
Detta sista är fundamentalt för mig, för det finns ingen riktig inlärning, om det inte sker på nån form av väg som är en positiv upplevelse och är berikande.
Detta är skillnaden mellan att memorisera innehåll och betydelsefull inlärning.
Många grattis för att du gjort mig beroende av dina klasser.
Det är ett riktigt nöje att ha dig som lärare.
Tack!
 
 
..........
 

Är det inte så att man får tårar i ögonen?
 
 
/Y
 

Skrivet den: 2014-07-23 Klockan: 13:02:00

Här lever jag

....fortfarande.
 
Ha ha. Ni behöver inte vara oroliga. Även om det känns jädrit fint att ni saknar mig litegrann ;)
Det är lite svårt bara att få ihop det just nu.
 
Semester, ni vet.
Lata dagar. Som egentligen inte alls är så lata utan ett ständigt springande hela tiden.
Men lat stämning.
Ingen riktig fart i mig.
Sånt där som gör att man slappnar av och kommer ifatt i både kropp och själ.
Återhämtning.
 
 
 
 
 
 
Vi är hemma igen efter ännu en helg i sommarstugan.
Idag är sista dagen innan Sverige-besöket åker hem igen.
Vi umgås med dem, leker och snackar skit.
Ungarna bråkar och stojar.
Jag försöker komma ikapp i hemmet efter bortatiden.
På kvällarna har jag svenskakurs med kanarier som vill lära sig svenska.
 
På sen-kvällarna försöker vi få till lite egentid, jag och Älsklingen. Och hålla fast vid den där känslan att VI fortfarande finns. Den känslan som brukar komma fram igen under semestern. När det finns tid för att hålla handen, pussas i vågornas brus, dricka vin tillsammans, prata om livet och allt sånt där som man inte riktigt har tid till när man jobbar. Eller inte orkar när ögonen far ihop på kvällarna.
MEN som är så viktigt för just VI-känslan.
 
Så jag finns här.
Kommer snart tillbaka.
Ska bara suga ut den sista musten först.
.....av FÖRSTA halvan av semestern.
 
Nu ska jag kila över med ungarna till svärmor där Sverigensesöket är för att ge mig ut på en fettbrännartur i parken.
Sedan ska mat lagas.
Skitungarna kommer väl tillbaka hit och ska stöka runt.
Vi ska äta.
Sen har jag klass.
Och så ska det tagas farväl av familjen som åker hem i morgon bitti.
Dagen är planerad.
 
Vi får höras.
 
/Y

Skrivet den: 2014-07-17 Klockan: 14:32:18

Här är vi tillbaka i verkligheten

.....nästan två veckors semester, med "släkten" nere i sommarstugan i Puerto Rico.
 
Tiden går förfärligt fort.
Speciellt när man inte har en lugn stund.
Dessa dagar har gått i ett och jag har varit fruktansvärt frånvarande här.
Men nu är jag tillbaka.
Tror jag.
Jag är inte riktigt med i svängarna än ;)
 
Vi åkte tillbaka till Las Palmas i tisdags eftermiddag.
Älsklingen började jobba igår.
Jag håller på att plöja igenom tvättberget här.
Ungarna håller på att gå åt av uttråkning här i soffan ;)
Men jag måste komma ifatt här.
Och när Älsklingen kommer hem på eftermiddagarna så hittar vi på saker.
 
Fast inte i eftermiddag. Då får de hitta på saker utan mig. Jag ska ha min andra vuxensvenskgrupp som jag startat och inte berättat om.
Jag har så mycket att berätta och filosofera om så jag vet inte vart jag ska börja....
 
I tisdags när vi kom hem möttes vi av en konstig lukt i lägenheten.
Jag hade inte lämnat den så fin som jag velat.
Renstädan och i ordningplockad ;)
Jag fick överge den drömmen.
Vad jag kommer ihåg så städade alltid min mamma innan vi åkte på semester så att vi kom hem till rent och snyggt hem efteråt.
Det var min intention också.
Den gick bet.
Men jag tog ut soporna.
ÄNDÅ luktade det konstigt.
 
Jag hade ett par vaser med blommor som fick stå kvar när vi åkte och de luktade ju peck när vi kom hem.
De åkte ut.
Soporna med dem åkte ut.
Jag har bytt toasoporna.
Jag har tvättat potatishinken och köpt ny potatis.
Jag har skrubbat sopskåpet och rensat ur avloppet.
Jag har vädrat och tämt doftljus.
ÄNDÅ är det något skumt.
Jag kan inte komma på vad.
 
Jag går och snusar med näsan överallt och ibland så luktar det, ibland inte.
Vad, vad, vad???
Mystiskt.
 
 
 
 
Bytt mot....
 
 
 
 
Mysteriet fortsätter men nu måste jag köra igång här.
Helgen väntar runt hörnet och då bär det av ner till sommarstugan igen för födelsedagskalas för Sverigekusinen innan det är dags för dem att åka hem igen nästa vecka.
Guldklimpens figursydda öronproppar har kommit och ska hämtas.
Det ska bytas rent i alla sängar.
 
I´ll be back!
 
/Y

Skrivet den: 2014-07-12 Klockan: 13:35:16

Här har vi varit på utflykt

....idag. Till grannbyn Mogan. 

Ja det är semesterhögtryck här. Semester, släkt, sol & bad, familjemiddagar, sena kvällar, bråk med ungar, picnic och allt som hör semestern till. 
Ikväll ska det till och med bli utgång för tjejerna. 

Jag har inte tid att blogga. 
Eller jag har inte haft möjlighet att sätta mig ner i lugn och ro. Ifred och få tänka själv. Och MED en fungerande dator OCH wifi. 
Alltid är det något som strular. 

Så idag blir det turistreportage från vår utflykt till Mogan, hamnbyn Puerto de Mogan där det var marknad idag (fredag). 
Jag kom hem med TRE fynd: nya glajjor, ny solhatt och ny beachväska. 
Inte dåligt alls ;)

Åka till Mogan, med båt, och gå på turistmarknad på fredagar är något som jag verkligen rekommenderar om man vill höra något turistigt. 

Familjen Kaos på nya äventyr....








































































































































































































Hemma igen. 
Nöjda och trötta. 
Nu gäller det att svida om snabbt som attan. Nu väntar utgång med tjejerna. 

Vi får höras.....

/Y

Skrivet den: 2014-07-07 Klockan: 15:34:23

Måndagslista med semester

För här är vi mitt uppe i semesterhögtryck. 
Familjen Kaos är i sommarstugan för två veckors semester tillsammans med Sverigebesöket samt svärföräldrar. 
En vecka har redan gått. 
Vi solar och badar samt umgås. 
Det borde inte behövas nån måndagslista i semesterparadiset. 














Men tre familjer ska samsas på en yta gjord för en familj. 
Två barnfamiljer med varsina regler och rutiner. Samt ett par mor/far-föräldrar som vill lägga sig i allt. Visserligen bara i gott syfte och tror att de hjälper till. Men i slutänden bara trasslar till allt så allt blir huller om buller och slutar med irritation. 
Jag har redan märkt konfliktsituationer och att jag inte uppför mig som en tacksam svärdotter bör. Och jag känner ibland att det bubblar upp saker och hoppar grodor ur munnen på mig som jag inte borde säja. 
I slutänden är det ju bara jag som får skämmas. 

Idag är jag extra tacksam över att vi inte rykt ihop än och att jag varje dag får öva mitt tålamod och att öva mig i att inte säga elaka pikar som får mig att framstå som en bitter och sur person. Sån vill jag inte vara. 


MÅNDAGSLISTA
Idag är jag tacksam över...

- att vi har en sommarstuga att åka till. 

- att vi har en stor härlig och kärleksfull familj att umgås med. 

- att vi beställt figursydda öronproppar till Guldklimpen. 

- att när denna semester är slut så är den inte riktigt slut. Gör vi har 14 dagar till i september. 

- att vi ska ha tjejmiddag på fredag igen och det verkar som mitt projekt business kan komma att fungera. 

- att jag har två nya bikinis. 

- att jag har börjat en ny vuxengrupp i svenska som verkar lovande. 

Att gott!

/Y

Skrivet den: 2014-07-04 Klockan: 01:04:21

Här går vi in i en ny era

...för här händer det saker som jag INTE riktigt var beredd på skulle hända så här snart och så här lätt.
 
Väldigt ofta så ska man inte gå omkring och oroa sig utan bara göra slag i saken. Något som händer allför ofta och som jag aldrig tycks verka lära mig.
Jag bara går omkring och drar på och oroar mig för saker och sen så visar det sig att det var hur enkelt som helst och inget alls att ha ångest över.
 
Till skillnad från, och inte att förväxla med, de saker som man tror ska vara en "klackspark" och sen går käpprätt åt fanders. ;)
 
 
 
 
Just nu har det hänt saker här.
I smårbarnsvärlden ;)
Inga världsomspännande nyheter om fred på jorden eller så ;)
 
Alexander sover utan....ja, stödhjul heter det på cykeln.
Vad heter det i sängen? Stöd-staket/nät/räcke?
Hur som helst det där räcket som man sätter på sängen så att de inte ska trilla ur när de är vana vid att sova i spjälsäng.
 
Och Irma har slutat med napp.
 
Bara så där.
Hipp som happ.
Bägge två.
 
Ja inte av sig själva då.
Och inte var det frivilligt.
Men jag gjorde slag i saken och provade något jag gått och oroat mig för länge.
 
Alexander.
Vi köpte ingen växasäng till Guldklimpen när han skulle flytta från spjälsängen. Han fick en stor, vuxensäng på en gång. Som vi köpte ?stöd-räcke? till.
Och där har han sovit bra.
Man jag har frågat mig hur vi ska kunna ta bort räcket eftersom han snor runt som en virvelvind om nätterna. Och sover nästan hängandes i det där stödräcket ibland.
 
Saken är den också att han har ett vasst hörn vid golvet precis vid huvudändan av sängen. Så jag var orolig för att, OM han skulle trilla ur, så skulle han kunna slå i skallen i hörnet.
 
Vi bullade upp med soffkuddarna vid det vassa hörnet och på golvet.
(Jag kan berätta att det är ganska så obekvämt att sitta i en soffa utan kuddan och titta på TV om kvällarna, om det nu är någon som funderat på att göra det.)
Och så fick han sova med huvudet åt andra hållet i sängen.
Inget alls bra för de däringa Yin och Yan-magnet flödena i rummet ;)
Men det har gått bra.
Visst har han trillat ur sängen ett par gånger. Men han har själv kravlat upp igen. Och nu tror jag att han har fått koll på vart sängkanten är och balansen i kroppen.
Lätt som en plätt!
 
Irma då.
Ja hur vi skulle få Lillskatten att sluta med napp har oroat mig länge. Det började bli dags.
Men hon var så himla fäst vid den.
Den var den enda som kunde lugna henne när hon fick sina raseriutbrott.
Inget annat.
Och nattsömnen.
Som vi slitit så med att få sova om nätterna.
Hur skulle det gå?
 
Men vi har samtidigt slitig med att hålla ordning på dessa nappar.
Lillskatten är nämligen väldigt påhittig om var man kan gömma nappar.
Och väldigt glömsk när det väl är dags att vilja ha tillbaka dessa gömda nappar.
Som vi letat.
 
Men så en kväll när det var dags att gå och lägga sig och napparna var borta så hade jag inte lust att leta mer.
Vi hade letat överallt.
ÖVERALLT!
Jag sa till henne att hon fick försöka att somna medans vi letade och att jag skulle stoppa ner dem i sängen när vi hittade dem.
Inget reservnappskokande inte.
 
Och när vi sedan hittade dem - i tidningskorgen UNDER vardagsrumsbordet, ja då körde jag på bara.
Då gömde jag dem ;)
Och Lillskatten sov.
Och fick sina raseriutbrott (men inte över att napparna var borta).
Men var allmänt med på noterna över att napparna var borta.
Och hon har inte frågat efter dem.
....så mycket ;)
Nu börjar istället stoltheten komma över att ha slutat med dem.
För de är ju borta....
 
Och Guldklimpen har gjort frukost alldeles själv och överaskat med här på sommarlovet.
Tiden går.
De börjar bli stora.
 
Och jag hänger inte med ;)
 
/Y

Skrivet den: 2014-07-02 Klockan: 15:07:00

Här har REA:n börjat

...och det är ett VÄLDIGT enkelt sätt att få lite "lycka" i några sekunder ;)
 
 


 
Det är onsdag - semesterdag nr 2 - och vi tar det lugnt.
Jag sitter här framför datorn.
Resten av familjen sitter i soffan och slötittar på mobil/TV/dator.
Vi har ännu inte bestämt vad vi ska göra idag men det lutar åt att lämna in den bärbara på undersökning och försöka fixa figursydda öronproppar till Guldklimpen.
 
I går hamnade vi på REA.
Det var inte alls meningen.
Älsklingen tog med sig skitungarna till närmsta köpcentrum för att titta på en djurutställning som de har där. Medans jag skulle planera veckans vuxensvenska.
 
Det är alldeles för varmt att vara ute på dagen.
Vi har fått sommarens första värmebölja och även om min termometer har gått ut i strejk så känner jag att det är alldeles uppåt väggarna att ge sig ut i parken för att leka mitt på dan.
Dessutom ser man ingen ute på gatorna.
Kanarierna VET hur de ska bete sig.
Antingen så roar man sig på REA:n inne i något svalt köpcentrum eller också så ligger man på stranden. Leka i lekparken eller gå ut och gå är det bara tokiga turister so ägnar sig åt mitt på dan ;)
 
Men REA:n ja.
Jag hamnade ju där och det var inte alls meningen.
Inte alls bra.
Bättre att ha pengarna på banken ;)
Men Älsklingen rapporterade från djurutställningen att det var REA i hela Las Palmas och då var jag ju TVUNGEN att ta mig en titt.
 
Jag kom hem med två par nya skor, ett par vita knä-tights (som bara är ett MÅSTE för ljumma sommarkvällar, en ny väska (ja men det går ju bara inte att komma hem utan och denna var bara pytteliten så den räknas nästan inte), ett nytt halsband, ett set med trosor och BH (från den svindyra underklädesbutiken för bara 100 kr. så det gick nästan inte att bara gå förbi) och en hel påse med krimskrams (mest diadem med blommor på som verkar att ha blivit min nya nisch).
Och allt detta för bara 500 kr.
Det GÅR ju bara inte att stå emot ;)
 
 
 


 
 
 
 
 
 
 







Och idag verkar inte bli bättre.
Där den bärbara ska lämnas in är i mitt favvo-shoppingcentrum (Las Arenas vid Las Canterasstranden) och då måste jag ju undersöka REA:n där också.
Det går ju inte bara att gå förbi ;)
 
/Y

Skrivet den: 2014-06-30 Klockan: 17:14:15

Måndagslista med semesteruppvärmning

....för i dag jobbar Älsklingen sin sista dag innan semester. Den första av TVÅ.
Vi väntar OTÅLIGT här hemma på att han ska komma hem så vi får fira ;)
 
 
 
 
Det är måndag.
Det är sommarlov.
I morgon är det också SEMESTER.
 
Den första 15-dagars-semestern av två.
Älsklingen har uppdelad semester i år. 15 dagar i juli och 15 i september.
Det hade varit hans tur att haft semester i september egentligen. Men vad ska han med semester i september till? När skolan redan har börjat?
Så han hade tur och kunde byta bort sista hälften i september mot den första i juli.
Så nu ska vi sola och bada här hela familjen, TILLSAMMANS, i sommarstugan.
Ja, just bada blir det väl lite klent med på grund av Guldklimpens öron.
Men vi får hitta på något smart.
Tänka, tänka, tänka....
 
Men det är också måndag.
Lite aktivitets-bakis efter evenemangs-stressandet i lördags.
Och en massa uttråkning här på skitungarna när jag måste köra race efter race med tvätt- och diskmaskinerna.
Så vi har kallat in förstärkning här i form av en klasskamrat som ska underhålla.
Jag vet inte om det var en sån bra ide.
Nu bråkar DE sins emellan och är uttråkade och vill UT.
 
Jag får ge upp och ta ut dem på bakgården och spela fotboll mellan alla hundbajsar här.
 
 
 
- att det är familjesemester här från och med i morgon. Nu bara att hoppa att inte VI också börjar att bråka oss-emellan ;)
 
- att jag ordnade trevlig dammiddag i lördags och det gick bra. Alla överlevde och inget fall av magsjuka har rapporterats.
 
- att Guldklimpens sista öroninflammation inte blev en allvarlig en. Vi fick antibiotika fort som 17 så det hann aldrig att bli någon riktig "sjuka" med feber och värk. Bara inflammation.
 
- att värmen kommit hit så, även om det är mulet ute, så är det varmt i luften.
 
- att jag nu ska gå ut och roa tre sommarlovsuttråkade skitungar. Den punkten gläds jag nästan mest åt så här på eftermiddagskvisten ;)
 
/Y

Skrivet den: 2014-06-30 Klockan: 01:57:00

Här hade vi dammiddag nummer 2

....och nu kan jag väl säja att jag är igång ;)
Feminine DINNER är officiell.
Ja officiell och officiell är väl att ta i. Men vi finns på Fejjan och DÅ är det ju allvar ;)
 
En gång är ingen gång. Två gånger är början på något väldigt spännande ;)
 
 
 
 
 
 
 
 
För två veckor sedan så hade jag ju dammidag >>>, något som jag gått och funderat på om jag skulle kunna göra som "JOBB" i framtiden.
Skulle jag kunna?
Skulle det kunna fungera?
Skulle någon vilja?
 
Det finns ju alltid en massa jobbiga frågot i skallen men TÄNK om man skulle kunna få chansen att jobba med något som man tycker om OCH som man är bra på.
En ynnest.
 
Så i går körde jag samma koncept fast med ett helt annat gäng.
Samma lokal, samma, dekoration, samma mat.
Lite bättre, lite godare, lite mer erfarenhet.
Det tar sig.
 
Denna gången med de härliga tjejerna/mammorna/kvinnorna från svenskan. Både de som har barn som studerar och de som studerar själva.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det var det, som man säger.
Jag kom i säng runt 5 och klockan 9 vaknade ungarna.
Men då slapp jag gå upp med dem, för jag hade minsann hamnat i "gästrummet". När jag kom hem och skulle lägga mig i MIN säng så var det nämligen upptaget där. Älsklingen som låg och snarkade på sin sida av sängen. Och på min sida låg Lillskatten som ett X och tog upp hela min sida.
Det var bara att speta vidare till nästa lediga säng och hoppa ner.
 
Så lite mer fick jag sova ;)
 
Men idag väntade den STORA disken och städning och ihopplock av lokalen.
Hela familjen fick följa med och äta chipsrester och leka medans jag fixade i ordning.
Så visst är det mycket jobb.
Jag själv får inte sitta ner och slappa så mycket.
Men jag tycker att det är kul att ordna.
Jag känner att jag gör något som jag är bra på.
 
 
 
 
 
 
 
Men det där med att vara uppe och festa hela natten OCH gå ut på galej.
Det är ju inte så som förr i tiden.
Man är ingen ungdom längre.
Det lockar inte lika mycket.
 
Jag är nöjd bara jag får sitta ner och prata i lugn o ro med några trevliga vänner. Prata om saker som jag kanske inte hinner (orkar) prata med Älsklingen om.
Klä mig lite fint.
Ta ett glas vin eller två.
Bli lite fnissig.
Gäspa lite.
Och få hoppa i säng och vakna UTAN att vara bakis.
Jag begär inte mycket nu-för-tiden ;)
 
ÄNDÅ så löste vi inga världsproblem...
Men jag känner mig jättenöjd.
 
 
/Y

Skrivet den: 2014-06-27 Klockan: 00:38:00

Här hade jag skämts ihjäl

...OM jag hade tagit kort på oss i morse och lagt ut här.
 
 


 
Ja Herre Gud, det är inte lätt med sommarlov. Det avhandlade jag ju i gårdagens inlägg.
Men det är faktiskt inte lätt.
Jag kommer inte ut på mina morgonrundor.
 
Hur ska jag komma ut på dem?
Hur hinner folk att träna med ungar i huset?
Hur? Vad? Hur? Vad?
 
På morgonen är ju skitungarna hemma och på eftermiddagen är det alltid något som ska passas på att göras, eller så har jag svenskaklasser eller så har det blivit sent och jag har tappat sugen.
Så hur gör folk?
 
Jag måste ju passa på att bli av med de där kilona som hoppade på mig när jag började jobba i höstas, INNAN jag får det där DRÖMJOBBET som jag ska hitta precis när sommarlovet tagit slut.
Jag måste ju tillbaka till scratch så att säja.
 
Det blev att ta fram den däringa DVD:n som jag fick skickat till mig för väldigt länge sedan >>> och så PANG på rödbetan.
Värmde upp med lite damsugning och så på med skivan.
Skitungarna hängde ju på förståss. Fulla av överskottsenergi och förmiddagstråkighet.
 
Och det var nånstans där när jag såg oss i spegeln, skumpandes upp och ner i bara trosor och BH, kännandes mig MYCKET mer fräck i huvudet än vad jag såg ut, skitungarna trängandes med mig på mattan så jag antingen hade någons fötter i ansiktet eller någons rumpa i ryggen hela tiden.
Det går INTE att göra några vettiga övningar då ;)
Det var där som tanken på att ta en bild av oss och instagramma flög förbi i huvudet - av gammal vana ;)
 
Men den tanken stoppade jag raskt tillbaka längst in därifrån den kommit.
För ärligt talat, jag visste knappt om jag skulle skratta eller gråta.
Jag sattsade på skrattandet för det känns alltid bäst.
För vi såg ju för tragiska ut.
 
Så allihopa
 
Sen blev jag skitförbannad för att det gick så dåligt för mig.
Jag är VERKLIGEN inget bra på att träna.
Speciellt inte hemma ;)
 
/Y

Skrivet den: 2014-06-26 Klockan: 00:22:55

Här fick vi fira midsommar

....och det är inte varje år man får det. Eller rättare sagt, under de 11 år som jag bott här nere så har jag aldrig firat midsommar på detta sätt här.




 
Men UJ, det är inte lätt detta med sommarlov.
Det är ingen dans på rosor
Gårdagen och idag har gått som i ett HUJ. Jag har knappt hunnit att sätta mig ner.
Jag är inte van vid att ha barnen klättrandes på väggarna här hemma om vardagarna.
Barnen är inte vana vid att få sitta hemma och roa sig själva om dagarna.
Det har blivit konfilikter.
Samtidigt som det har försökts att hinnas med LITE saker.
 
Och så slänger vi in lite NY öroninflammation på det så har vi sommarlovet som i en liten ask.
Öroninflammation, det var ju så länge sen sist >>> så det behövde vi igen....NOT!
Det blev antibiotika på en gång idag och nu är det HELFÖRBUD på all typ av bad. Så nu slipper jag tänka på det.
 
Midsommar ja.
Vad HÄRLIGT vi hade det.
Vad glad jag är att vi åkte.















































 
Det var Svenska Kyrkan i San Augustin i södern som bjöd in till traditionsenligt svenskt firande av Midsommarafton med midsommarstång, dans och jordgubbstårta.
Vi var ganska många familjer från "svenskan" I las Palmas som bestämde oss för att åka ner och fira. Samt gjorde slag i saken och organiserade ett "spontant" (jag bara älskar det uttrycket: organisera något spontant, så svenskt på nått vis) midsommarsmörgåsborg.
 
Jag bidrog ju med sill & lax. >>>
Som blev jäkligt bra ;)
 
 
 
Det var ju första gången vi gjorde något sånt här så man får ju se sig lite som en nybörjare.
Nästa år har vi mer erfarenhet och kan "lyckas" lite bättre med upplägget. För det är klart att det blir en tradition av detta. Det var vi ALLA överens om.
1. Inte bra att börja äta precis när det ska dansas kring stången. Då missar man dansen.
2. Blommor från blomsteraffären går utmärkt att ta med. Funkar lika bra till stången som till kransar.
3. Kransar kan göras. OM man bara förbereder lite. Såg inte så svårt ut när jag tjuvkikade på dem som föreberett sig. Det hade inte JAG.
4. Det blev ENORM kö till jordgubbstårtorna. Ställa sig på en gång i kön eller ta med sig egen tårta är att fundera över till nästa år.
5. Det BLEV jättekul. Ingen bra ide att vara tvungen att åka hem när alla var mitt i feststämningen, fick några erfara som hade planerat in annat på dagen efter.
6. Poolbad fungerar BRA tillsammans med midsommarfirande. De smälte ihop bra och blev inte alls nån kulturkrock som jag befarat ;)
7. Lax gick utmärkt att grava med koriander. Det blev inte så mycket smak alls. Dillsmaken fixas ju med hovmästarsåsen i alla fall på sluttampen.
 
....men trevligt sällskap är ändå det viktigaste trotts allt.
 
/Y - som hade det så trevligt att hon önskar att det var midsommar igen....nästa vecka ;)

Skrivet den: 2014-06-23 Klockan: 14:39:00

Måndagslista med sommarlov

....för idag är sommarlovets allra första dag.
I morgon är det helgdag - spanska midsommaren .
Så vi tar inte i för hårt här ;)
 
Det kändes så konstigt att det var sommarlov idag. Jag var tvungen att kolla mobillarmet flera gånger för att se om det var avstängt.
Var det verkligen sommarlov?
Hade det gått så fort?
Nästa vecka är det JULI!
 
 


 
Midsommarfirandet blev UNDERBART.
Herre Gud vad glad jag är att vi gjorde det, att vi organiserade ihop oss och att vi åkte.
Det blev så BRA.
Laxen blev så GOD.
(Sillen blev inte 100 men jag får komma ihåg att justera det till nästa år.)
Och alla var så NÖJDA.
 
Nästa år är vi spikade igen.
Då vet vi hur det är, vad som ska göras, hur det går till och så vidare.
Då kommer vi bli proffs.
Tex blomsterkransar. De hann jag inte med.
Nu vet jag.
Jag återkommer med fullkomlig rapport om firandet naturligtvis.
Idag är jag bara tacksam ;)
 
 
 
 
- att jag fick vara med och fira ett sånt fint sommarlov.
 
- att laxen blev så god och att jag lyckades göra sill.
 
- att det är sommarlov och jag inte har något jobb att stressa iväg till. Jag FÅR vara hemma och såsa med ungarna. Det är till och med lite fulväder idag så vi FÅR vara inne och såsa omkring i pyjamasar ;)
 
- att jag har dammiddag på lördag igen.
 
- att det är Sverigebesök på G från Göteborg.
 
- att jag har rester från helgen i kylen. Så idag behöver jag inte ställa mig och laga mat ;)
 
Vi såsar på här ett tag så är det snart dags att åka till IKEA igen och införskaffa champagneglas till dammidagen.
 
Tack så mycket för alla omtänksamma kommentarer här om mitt midsommarstressande.
Det värmde.
Men hålet i hjärtat berodde faktiskt inte så mycket på stressen utan var faktisk fortfarande besvikelsen över det förlorade drömjobbet.
Ett hårt slag för självförtroendet.
Tufft att behöva lämna tillbaka en dröm som man tagit ut i förskott.
Tänk att ett sketet jobb ska ha så mycket vikt i ens liv.
 
Men jag är på G igen.
Det känns lite bättre idag.
Efter att ha fått slickat mina sår över en helg.
 
/Y

Skrivet den: 2014-06-19 Klockan: 23:57:39

Här förbereds det för fullt nu

....inför morgondagens PREMIÄR av svenskt midsommarfirande på Gran Canaria......för mig. 
 
 


 
Ja, jag har bott här i TIO år och aldrig dansat kring en midsommarstång på Gran Canaria. 
Kanske för att det är lite ont om dem just här nere. 2013 >>>,  2012 >>>, 2010 >>>
Kanske för att vi ofta varit i Sverige vid den tiden  och passat på att göra det där då. 2011 >>>
 
Men nu ska det ske. 
Svenska kyrkan i San Augustin kör svenskt midsommarfirande i morgon med stång, dans och jordgubbstårta. 
.....och pool. Men just det kanske inte var så svenskt. 
 
Vi är några familjer från svenskan som ska åka ner och har gjort gemensam sak om picknicken. 
Jag ska bidra med inlagd sill och gravad lax. 
 
Förberedelserna har gått varma här i veckan. 
Sillen är lugn. Den övade jag ju på förra året. >>>
Laxen däremot är okänd mark för mig än så länge. 
Det kan gå hur som helst. 
Och så hittade jag ju ingen dill när jag skulle till, så det fick bli koriander istället. 
Så få kan det gå ÄNNU mer hur som helst. 
Tur i oturen att grava lax inte ska vara det svåraste man kan göra i matväg. 
 
 


Sill och sill föresten, det är ju sardiner. Färska som ska rensas.
Blä!
 
 
 
Och så ska de läggas i salt och ättikslake för att bli ur-blodade.
Blä!

 
 


Nu börjar det roliga, inläggningen.
Vilken smak ska vi ha i år?
Mammas!
 
 


 
 


 
 


Så det var det - förberedelserna. 
På dagen är det först skolavslutning. 
Sedan lunch hos svärmor. 
Packning av oceanångaren, för efter midsommarfirandet drar vi vidare till sommarstugan. 
Och så midsommar på eftermiddagen. 
Det blir körigt igen. 
Men kul. 
Hoppas jag. 
 
 


 
 


 
Men det är något som är fel. 
Jag är inte mig själv. 
Jag är ledsen.
Jag har ett moln över huvudet. 
Eller ett hål i hjärtat. 
Känns som att jag har förlorat något viktigt. 
 
Igår gjorde jag något som jag aldrig gjort tidigare. 
I alla fall inte medans jag varit frisk och ledig. 
Jag sket i morgonrundan, i allt, och gick direkt hem och bara kröp ner i sängen igen och bröt ihop. 
Och jag hade inte det minsta dåligt samvete över det. 
Det var min tur. 
 
Så jag slickar mina sår här nu, bryter ihop lite och hoppas på att glädjen och entusiasmen över livet ska komma tillbaka FORT. 
 
Under tiden jag väntar, ska jag fira midsommar. Så om jag inte hinner in här i morgon så vet ni vad jag pysslar med. 
Bryter ihop och firar. 
 
En GLAD MIDSOMMAR önskar jag er!
 
/Y

Skrivet den: 2014-06-19 Klockan: 00:32:00

Här kommer testet av "Världens bästa tårtbotten"

....precis som utlovat.
Brukar jag inte hålla vad jag lovar kanske ;)
 
 
 


 
Det kom ju ett brev på posten >>>
Och jag planerade en dammiddag >>>
Och var sugen på att prova att få till en Operatårta.
 
Det kunde väl knappast ges något bättre tillfälle att göra slag i saken.
 
Sagt och gjort, det skulle provbakas tårtbotten och försöka få till en tårta. Men först var det tvunget att efterforskas lite. Frågan hade ju kommit upp om VAD är en Operatårta och VAD är en Prinsesstårta.
Google fick som vanligt ställa upp med svaret ;)
Så nu vet ni det >>>
 
 
 


 
 
Det var ju lite skillnad i detta recept mot det som jag normalt sett brukar använda >>>: ett ägg mindre och två tsk bakpulver mindre.
Men det är spännande med nytt.
Man vet aldrig vilka skatter man kan upptäcka.
 
 
 


 
Denna tårtform skulle bröas med BARA smör och mjöl. Det var nytt för mig men skulle visst vara för att få en slätare yta på botten.
Slätt är bra ;)
 
 


 
Så siktar jag ner mjölet i den vispade smeten för att det inte ska bli några klumpar. Jag har haft mjölklumpar i tårtbotten och det ser INTE fint ut.
Visst ser det proffsigt ut ;)
Och inte tar det lång tid heller.
Man får visst inte röra för mycket i den redan vispade smeten.
Då blir den platt.
 
 


Och så sjuss in i ugnen.
Denna skulle ta en kvart kortare tid än den andra.
 
 
 


Men POFF!
Denna sjönk ihop på SAMMA sätt som den andra tårtbotten.
Jag vet inte vad jag gör för fel.
Eller så uppför sig tårtbottnar så.
Ska man ha hög tårta får man alltså göra TVÅ bottnar och ha ovanpå varandra.
Denna gång var det dock bara en tårta för 10 personer som skulle göras. Så det behövdes inte dubbelbottnas.
 
 
 


Och så kavla ut ett block marsipan som färgats lila.
Lila är MIN färg ;)
Annars var det vaniljkräm och sylt mellan bottnarna. Och så MASSOR med grädde högst upp så den blev lite bollig.
Men för-1000:av. Kom ihåg att bre ner grädden på sidorna också. Det glömde jag. Och då sitter inte marsipanen fast där.
Kom ihåg!
 
 


 
 


 
 


Ser nu att jag inte tog ett endaste kort på den färdiga tårtan, utan bara en efter bild.
Efter provsmak.
Fast det gör inget för denna skulle ha garnerats med en guldkrona och florsocker och det blev varken det ena eller det andra av när livet kom emellan...
 
 


 
 
Ja, vad tycker jag då?
Jo, jag tycker nog att detta INTE är väldens bästa tårtbotten.
Den som jag brukar köra med är bättre. Mer fluffig på något sätt. Och högre.
 
Dock fattas det att göra en och en halv satts av denna för att prova om det skulle kunna vara något. Men jag är inte SÅ imponerad än så länge.
 
Tårtan blev dock SKITGOD.
Jag är en hejjare på tårtor.
Inte på att garnera dem... ;)
 
/Y

Skrivet den: 2014-06-17 Klockan: 23:52:56

Här hade vi tjejmiddag

...i lördags och startskottet gick för något nytt jag suttit och pulat med.
 
Tjejmiddagar.
Jag tänkte över vad jag är duktig på att göra och vad jag skulle vilja pyssla med i framtiden och kom fram till detta.
Jag tycker om att laga mat och jag är duktig på att ordna kalas.
Så då fick det bli det.
 
Vi får se hur det går i framtiden.
Första middagen gick av stapeln i lördags och vi var sex "flickor" som åt och snackade fram till halv fyra på morgonkröken.
Jag är nöjd.
Nu mot nya erövringar ;)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag var ju inte klar som vanligt när första gästen kom.
Men det var ju första gången jag höll middag på det här stället - skollokalen som fått svidas om till 5-stjärnig restaurang - sånt tar tid ;)
 
Men nu har jag lärt mig....lite mer.
Och till nästa gång, som kommer inom kort, så ska jag väl ha fått mer rutin.
 
Lekar är kul.
Denna gången lekte vi "Vem är vem" och alla hade fått lämna ifrån sig hemliga ledtrådar som under middagens gång skulle listas ut tillhördes vem. Och så hade vi en gissningslek på slutet för att se vem som hade fått ihop flest RÄTTA ledtrådar om RÄTT person.
Det blev lyckat.
 
Men tiden går ju så fort.
Speciell när man startar sent på grund av alla barn som måste bli nattade först innan mammorna kan gå iväg med lätta och avslappnade hjärtan.
Vipps var klockan nästan gryning.
 
Men detta kan vara starten på något nytt.
 
/Y

Skrivet den: 2014-06-16 Klockan: 15:58:10

Måndagslista med måndagen som aldrig kom

.....för jag har ju längtat och väntat så på denna måndagen att det kändes som att den aldrig kom.
Men det gjorde den ju ;)




 
De valde INTE mig.
Jag fick INTE jobbet.
:(
 
När jag kom in från morgonrundan idag så hade jag ett missat samtal från okänt nummer i mobilen.
Det kunde bara vara från ett ställe.
Stället där jag ville jobba >>>
Jag kastade mig på telefonen och ringde tillbaka. Lika bra att få det gjort. Det fick vara nog med att gå omkring och vänta och vara nervös nu.
 
När jag hörde:
- Vi har beslutat för att inte anställa dig.
Så fattade jag inte.
Poletten trillade inte ner.
Jag trodde att de skämtade och skulle straxt lägga till, äh det är så klart att vi valde dig. Kanske inte riktigt något sådant man skulle skämta om, jag vet, eller jag insåg det sedan. Men hjärnan fixade fram en aneldning fort som tusan så jag inte skulle behöva ta in nyheten på en gång.
 
För det kändes helt absurt.
Hur skulle de inte kunna ha valt mig?
Jag var ju som klippt och skuren för detta jobb.
Och jag är ju skittrevlig. Intevjun gick ju jättebra.
Det fanns liksom inte i min värld att någon annan skulle kunna ha varit bättre.
 
Javisst! Självförtroendet på topp ;)
Men inte längre.
 
Jag föll på att jag visat mig svag.
Att jag talat om hur det var.
Jag har aldrig pendlat förut. Jag visste inte hur det skulle vara. Men jag var villig att prova.
Att jag jobbat halvtid innan och jag helt velat haft en halvtid eller i alla fall 75% för att mitt liv med barnen skulle gå ihop sig. Men att jag var villig att försöka och leta lösningar för att få det att fungera.
Jag berättade det.
Jag berättade som det var.
Jag var ärlig.
Allt var ju så trevligt så jag trodde att jag kunde det.
 
DET.KAN.MAN.INTE.
 
När någon söker en peson att anställa så vill de ha den personen som de kan få ut mest av. Inte nån sönderstressad småbarnsmamma som inte vet hur hon ska få ihop det med skolhämtning, ungar och VAB.
Och jag förstår det.
Men det känns så himla bittert.
För jag hade redan ordnat allt detta i mitt huvud och var inställt på att försöka.
Nu fick jag aldrig visa hur duktig jag var....(med min cape och mitt svärd, som en berömd tjurfäktare på Kalle Ankas jul)
 
Och nu känns det så tomt.
En dröm som jag drömt ett tag och nu måste lämna tillbaka.
 
Och än en gång gå igenom det här irriterande när folk börjar ojja sig att:
- Det kommer något bättre ska du se.
- Det är de som förlorar.
- Deppa inte ihop nu, bara att försöka igen.
Osv.
Och jag är så jäkla trött på att höra.
Kommer Älsklingen hem nu och antyder nåt i den stilen....ja då #¤%jä#½=&&.
 
 
Idag. Extra viktigt.
 
 - att tjejmiddagen som jag ordnade i lördags blev jättebra och jag inte var ett dugg bakis på söndagen ;)
 
- att jag fått drömma ett litet tag om ett jobb.
 
- att jag fått fira nationaldag >>>
 
- att vi ska fira midsommar på fredag. Det blir spännande. Har aldrig gjort det på svenskt maner här tidigare.
 
- att det är varmt och soligt här idag och sommaren verkar ha kommit.
 
- att det är skolavslutning på fredag och SOMMARLOVET väntar runt hörnet.
 
/Y

Skrivet den: 2014-06-13 Klockan: 15:07:00

Här ärs det avundsjukt

....för nyheten jag fick av en väninna igår var att hon är gravid och snart ska ha en liten. Och det var det som jag inte kunde sluta tänka på igår.
Och inte idag heller ;)
 
(Det är en mamma i Guldklimpens klass, en kassörska i mataffären där vi handlar varje vecka, så jag kommer inte kunna glömma det heller i framtiden ;)...)
 
Så självklart kom jag in på samma sak som tidigare (det blir en repris från förr här idag)...
 
* * * * * * * * * * * * * * *
 
ALDRIG MER.....
 
För ett tag sedan så ringde en väninna till mig och sa:
-En tjej som min mamma känner ska ha barn och de är lite oroliga för hur de ska kunna köpa allt till den lille.
De har det lite svårt ekonomiskt just nu.
Jag tänkte på dig, eftersom du sagt att du inte ska ha fler barn, att du kanske skulle vilja skänka dina barnkläder till henne.

Inget fel med det.
Jättebra tänkt.
Att allt som bara ligger och skräpar här hemma skulle kunna komma till användning.
Tilläggas ska väl att min väninna själv går och väntar på att kunna skaffa sig sitt andra barn. Hon har förhoppningar om att snart kunna få användning av sina barnkläder. Annars så är jag säker på att hon hade skänkt sina.

Men jag blev helt ställd.
Visst har jag sagt att fler barn blir det inte här hemma. Jag har nog med de vildbasar som jag har. De håller mig sysselsatt och MER därtill.
Dessutom var den sista graviditeten hemsk hela vägen igenom >>> och den sista förlossningen >>>, >>> skrämde slag på mig.

Nej deta gör jag inte om.

(Hela förlossningsberättelsen finns på hemsidan
www.yohanna.se, som är lagt på is just nu, men till vänster under Irma eller till höger under förlossning, kan man läsa hela den långa historien.)

Jag fyller snart 40 och känner att MITT liv måste komma tillbaka nu. >>>
Jag känner att detta med ungarna tar så mycket tid att det blir liksom ingen Yohanna kvar. >>>
Nu är det dags att ungarna växer upp och "livet" får börja.


MEN så tänker jag ALDRIG MER?
Ska jag aldrig mer få uppleva känslan av att se två streck på stickan, känna hur det växer någonting inne i mig, känna lyckan över att lära känna en helt ny nyfödd, snosa bebis och gosa med ett litet knytte?
Aldrig mer?

Just detta ALDRIG kan sätta griller i huvudet på en. Precis som när man bantar och tänker: Jag får ALDRIG mer äta choklad. Man blir ju störtsugen på en gång och måste ta sig en bit ;)

Och just när man mammabloggar och läser andra mammabloggar, så kommer det upp en massa tjejer som är gravida eller har små bebisar och de berättar hur UNDERBART det är.
Det är klart att man blir sugen.
Det är klart att tanken smyger sig in att:
-Vi kanske skulle ändå....
Älsklingen suckar och tittar på mig.
-Kommer du ihåg Yohanna? Kommer du ihåg?

Så behövs det bara att Irma har en sån där inte-kan-somna-om-natt >>> eller vad man ska skylla på. Att Alexander får ett av sina raseriutbrott >>> eller jag tittar i min garderob fylld av fina kläder, fina men för SMÅ. >>>
Så tänker jag att jag har gjort mitt.
Jag är nöjd med min familj som den är nu.
Vi har det bra som vi har det och kommer få det skitkul i framtiden när allt detta med bebis, tänder, 4-årstrots och raseriutbrott lagt sig.

Jag ska nog sälja av allt skräp som står och dammar igen.

Men man vet ju aldrig. De kanske uppfinner nån mojäng i framtiden, som garanterar att bebisen sover HELA nätter och ALDRIG blir arg.

Man vet aldrig . . .

/Y
 
* * * * * * * * * * *
 
Det var DÅ.
Nu är jag bara avis.
Rent och skärt avis och det skäms jag så för.
 
Inne i huvudet poppar åsikter upp som:
- Ska ni ha en till? Men ni har ju redan TVÅ barn.
- Har ni verkligen tänkt över detta?
- Är det inte att förhasta sig?
 
Jag vet!
Helt idiotiska saker att säga och som tur var så sa jag inte det ;)
Skaffar de sig barn så har de väl bestämt sig för det och har de inte tänkt över det så är det väl inte mitt problem.
Herre Gud, folk är ju vuxna.
Hur som helst så är det ju försent NU ;)
 
Och jag som bara vill vara glad, säja grattis och fundera på hur mycket av mina bebissaker jag kan kränga till henne ;)
Ibland blir jag riktigt rädd för dig Yohanna.
Var glad Yohanna!
Du kanske kan få tillfälle att snusa bebis snart och få komma ihåg hur jäkla JOBBIGT det var och vara glad för att det är över för din del ;)
 
/Y

Skrivet den: 2014-06-13 Klockan: 00:07:15

Här blir det inget vettigt gjort

....jag är nervös, uppspelt, förväntansfull, rädd, orolig och så in i bomben okoncentrerad. Jag får inget vettigt ur skallen. 





Det är förberedelserna inför tjejmiddagen på lördag. 
Det är själva middagen. 
Det är jobberbjudandet. 
Det är sommarlovsintågandet. 
Det är en omtumlande nyhet jag fick idag. 
Och det är morgondagens fredagsfeeling som fått spader och infunnit sig redan nu. 

Jag blir så jädrans nervös. 
Eller nervös är fel ord. 
Det är mer förväntansfull. 
Jag kan inte bärga mig. 
Precis den där känslan som jag hade som barn dagen innan julafton:
- Jag DÖÖÖÖR pm jag inte får öppna paketen nu....,typ. 
Tålamod för tid är inte min starka sida precis. 

Mina nerver är faktiskt min Akilleshäl. OCH min största tillgång. 
Det är nerverna som gör att jag lider så fruktansvärt. Och som gör att jag får energi och anstränger mig till det yttersta. 

Jag tog upp det på anställningsintervjun. Ni vet när man ska säga tre positiva och tre negativa om sig själv. 
Jag sa mina nerver. 
Jag blir skitnervös - eller förväntansfull. Det beror på. 

Jag fick faktiskt ett par piller av en väninna som skulle ta bort nervositeten. 
Inget farligt. 
Nån ört av nåt slag. 
Receptfritt på Apoteket. (Vilket inte säger mycket eftersom antibiotika var receptfritt här för inte alls länge sedan. )
Pillret skulle visst ta bort allt det negativa med att vara nervös; hjärtklappning, handsvett, fjärilar i magen osv. Men skulle inte vara berusande eller avtrubbande. 
Perfekt. 
Jag vågade INTE prova det. 
.....just då. 

Får väl prova det hemma i lugn o ro först så jag vet hur det fungerar. 
Hmmmm, för det är ju så ofta som jag är förfärligt nervös hemma i lugn o ro. 
Bra tänkt där Yohanna. 

/Y

Skrivet den: 2014-06-11 Klockan: 17:10:00

Här firades Sveriges nationaldag

....för första gången i mitt liv....tror jag.
 
 
 
 


 
Sveriges nationaldag är ju helgdag sedan år 2005.
Men då hade jag redan flyttat till Gran Canaria.
 
Talade med min svenska väninna om detta med firandet av nationaldag och det enda som hon kom ihåg var att man tog paus i skolarbetet och gick ut på skolgården för att hissa flaggan och sjunga nationalsången.
Det var det.
Det hade jag till och med glömt bort.
Så viktigt var det.
En paus i skolarbetet...
 
Men aldrig blir man ju så svensk som när man är utomlands ;)
Så vi gjorde slag i saken i detta med nationaldagsfirande, jag och den andra svensklärarinnan Sofia, och tog med våra familjer och åkte till San Augustin på södra delen av Gran Canaria, där de hade ett firande hade vi hört talas om och en massa andra svenskar som håller till.
Där finns den Svenska Skolan >>> som har heltids-svenska-undervisning i en "riktig" skola, till skillnad från oss som har kompletterande svenska, alias modersmålsundervisning, 1,5 timmar i veckan i en hyrd lokal i Las Palmas.
 
Vi var ju lite tveksamma till att åka.
Blyga.
Tänk komma instormande där bland en massa främmande människor, precis som några spioner på vift ;)
Inte känna några och vara tvugna att presentera sig och ta kontakt.
Sånt är alltid svårt.
 
Men det blev så bra så.
Och jag är så glad över att vi åkte.
Alla var så trevliga, och tog väl omhand om oss, det fanns flera "kändisar" på plats så vi kände oss aldrig bortkomna, det sjöngs så fint så vi fick tårar i ögonen, såldes svenskt FIKA (höll på att köpa upp alla besparingar på en gång i iver, över speciellt kladdkakan), det kändes så bra att få se denna skola och prata med andra som håller på med svenskaundervisning, bra att få se fler svenskar från ön för ibland glömmer jag bort att vi är JÄTTEmånga här nere.....
.....och FRAMFÖR allt så kändes det bra att få fira SVERIGE.
 
Att fira Sverige, sjunga nationalsången och vara stolt över att vara svensk har länge varit "fult" i Sverige. Redan på den tiden som jag bodde där började ju nationalsången avskaffas från skolavslutningarna.
Och på senare tid har jag ju även läst om att det blivit allt mer "rasistiskt" att fira att man är svensk.
 
Så synd.
 
För det har ju inget alls med rasism att göra.
Jag tror inte att jag är bättre än andra "raser" för att jag är svensk.
Jag är bara STOLT över att jag är från landet SVERIGE.
 
Jag är stolt över att jag är från ett land som folk VILL flytta/fly till, läste jag någonstans (kommer ej ihåg vem eller vart - förlåt), och det är ju sant.
Jag är stolt över att vara svensk.
Jag är stolt över mitt hemland Sverige.
Jag är stolt över det rykte som svenskar har utomlands (när de inte är på fyllesemester då ;)...)
Jag är stolt över de saker som folk berättar för mig att de tänker/har hört om Sverige.
Sverige och svenskar har ett OTROLIGT bra rykte om sig.
 
 
 












 
 
 
Och så träffade jag ju Annelie
som var här på semester.


 
 
 


 
 
 


 
 
 


 
 
 


 
 


 
 
 




 
När vi var i bilen,på väg ner kom jag att tänka på nationalsången:
"Ja jag vill leva jag vill dö i Norden."
Och det kändes som att hjärtat skulle brista. För jag är ju inte där nu. Jag lever inte där. Och har heller inga planer på att flytta tillbaka (även om jag inte heller säjer att det inte är helt omöjligt i en framtid) och det är heller inte så troligt att jag kommer att dö där.
I mitt hjärta är jag alltid svensk.
 
På nationaldagsfirandet så sjöng barnen "Du gamla du fria" som de hade mixat ihop med Kanarieöarnas hymn.
Och det är ju så vi är.
En blandning av allt detta.
 
 
 
 
Det känns bara så himla svårt ibland. För jag har liksom inte vant mig vid att vara utlänning.
Det SKULLE ju inte bli så.
Fast nu blev det så.
 
......och det blev ganska så bra ändå.
 
Hoppas att ni firade Sveriges nationaldag, för det är vi/den värd.
 
/Y

Skrivet den: 2014-06-10 Klockan: 13:36:00

Här händer det saker

...för SWISH!,
Hörde ni?
Det var helgen som flög förbi. OCH måndagen.
Allt bara sa poff så var det borta.
Fredag, lördag, söndag OCH måndag.
Poff!
Borta.
 
 


 
Men det har varit så mycket kul att jag haft "häcken full" om man får säja så. Och huvudet fullt också.
Lite otäckt faktiskt att det hänt så mycket kul på en gång.
Eller så är det EXAKT så som livet ska vara.
Kul!
 
I fredags hade vi tid hos örondoktorn, Guldklimpen & Jag. Allt så bra ut. Men det får användas proppar resten av sommaren.
Dock bara i ETT öra.
Och doktorn SA faktiskt att han fick bada med öronproppar.
Yes!
 
Och så lämpa in Guldklimpen i skolan igen och dra iväg på nästa uppdrag som var den äldre damen som behövde hjälp på sjukhuset med översättning.
Vi hade bestämt en tid.
TJUGO minuter innan ringer hon och frågar vart jag är...
Jag hade glömt hur svenskar, och framför allt äldre personer är ;)
Jag fick en utskällning för att jag kom prick på utsatt tid och inte innan.
Men allt gick bra och damen var mer än nöjd på slutet.
 
 
 


 
Hem, hämta ungar, packa och dra i väg söderöver på firandet av Sveriges nationaldag i Svenska skolan i San Augustin.
Vilka känslor!!!
Jag får återkomma om just den upplevelsen men jag är så GLAD att vi tog oss i kragen och åkte dit.
Dels fick jag träffa Annelie som är här på semester just nu >>>.
Dels fick jag sitta på stranden och dricka vin efter själva firandet. (Något som nog låter som en dröm i andras ögon men som kanske, när det väl kommer till kritan, inte är så himla romantiskt som det låter ;)  )
Och dels fick jag kolla upp San Augustin, där jag inte haft tillfälle att utforska så utförligt tidigare, inför jobbintervjun som skulle ske just där på måndagen.
Men jag återkommer om just det som sagt.
 
 
 


 
 
 


 
 
 


 
På kvällen drog vi vidare till Puerto Rico och installerade oss i sommarstugan.
Lördagen började vi med loppis i Arguineguin och jag får rätta mig lite på den punkten från i påskas >>>. Den var lite större än jag trott. Dock inte lika stor som INNAN byråkratin tog hand om den.
 
 
 


Åh så var det dags att ta Annelie och hennes familj till Betongfabriken och käka lunch där. Man kan inte ha varit en massa gånger här på ön utan att ha varit på Betongfabriken och ätit ;)
 
 
 


 
 
 


 
 
 


 
 
 


 
Och efter lunch, naturligtvis besök på playan. Fastän det mulnat ihop och blåste lite kyligt.
Men i vattnet var det varmt.
Så avslutades lördagen med att Älsklingen fick 40 graders feber och fick hoppa i säng samtidigt med ungarna. Jag fick fira lördag själv med ett glas vin i soffan och en dålig amerikansk romantisk komedi.
 
Söndagen var LUUUUGN och det tackar jag för.
Eller lugn och lugn.
Själv, med två skitungar som bara bråkar, vid poolen och ingen som smörjer in en på ryggen.
Ja ni fattar ju ;)
 
 






 
 


 
Och så kom måndagen då.
Med ANSTÄLLNINGSINTERVJUN - huvaligen!
Jag var så nervös på söndagskvällen att Älsklingen blev lite orolig för mig.
Men när jag analyserade nervositeten lite så kom jag fram till att den nog berodde mer på att jag skulle ratta Oceanångaren själv ner mot syd och inte så mycket på själva intervjun.
Så då erbjöd sig Älsklingen att åka ner med mig - vilken kille!!!
Fast han var ju fortfarande skitdålig och skulle inte kunna gå och jobba i alla fall dagen efter.
Men ratta Oceanångare kan han ;)
Då blev det bättre i nerverna.
 
Det blev att fixa till sig -
- VAD I HELA FRIDEN HAR MAN PÅ SIG PÅ EN JOBBINTERVJU??? -
Samma visa hela tiden ;)
Fixa in ungar i skolan.
Fixa in chaffisen i Oceanångaren.
Och försöka fixa ner oss I TID till San Augustin.
Som tur var hade vi ju redan rekat stället fredagen innan.
 
 


 
En och en halv timmes TOTAL spänning och koncentration.
Med TVÅ personer.
Jag var alldeles darrig i benen när jag gick där ifrån.
Och full av lycka.
Detta vill jag ha.
Men KAN jag?
Det blir många organisationsfrågor som måste ordnas i mammalivet.
Heltid med pendling.
Om det var jobbigt med förra jobbet så undrar jag hur detta kan/kommer att gå.
 
På hemvägen brakades det iväg till IKEA för NU ska det förberedas TJEJmiddag tills på lördag.
Och man kan inte ha tjejmiddag utan RIKTIGA vinglas och sånt fixas bäst på IKEA.
Så bra (eller så ICKE-bra) var det att vi var tvugna att återvända igen på eftermiddagen.
Fast då kunde vi avsluta traditionellt med varmkorv till middag ;)
 
 


 
 
 


 
Nu full fart genom veckan.
 
/Y

Skrivet den: 2014-06-05 Klockan: 17:53:14

Här vill jag ju vara rolig

....men jag kommer bara på superseriösa ämnen att skriva om. Och jag är INTE på ett superseriöst humör idag.
 
Det är ju fredagsvarning ;)





 
Och så rinde de från ett jobb jag sökt, mitt i min frukost, och ville bestämma tid för en jobbintevju. Det var nästan att hela frukosten kom upp på en gång.
Jäklar vad nervös jag blev.
Så där var den helgen förstörd.
Nu kommer jag att ligga och tänka på det ;)
Och inte blev jag på seriösare humör av det heller med alla dessa fjärilar i magen.
 
Här-om-dagen ringde det en dam som ville ha tolk-hjälp vid ett läkarbesök.
Mystiskt.
Jag kan inte komma ihåg att jag anmält mig till en sådan tjänst.
Men scout som man är så ställde jag ju upp och i morgon ska vi synas.
 
Det som var så mystiskt var att hon inte kunde förklara vart hon fått mitt namn och nummer ifrån och då känns ju allt mycket mer......mystiskt ;)
Hur som helst så skrev jag runt till lite kontakter och TILL SLUT så kom det fram vem det var som gett mitt nummer till nån annan, som i sin tur gett det till damen.
NU känns allt mycket lugnare.
Men inte blev jag mer seriös av det ;)
 
Så ska det visst vara svenskt nationaldagsfirande i San Augustin nere i södern i morgon.
Jag borde åka.
Men jag har aldrig varit där.
Känner ingen där.
Men är nyfiken.
Dessutom hörde en "svenska på semester" av sig och ville träffas >>> (igen) och då verkade det jippot som en naturlig mötespunkt.
Med SVENSKT fika och allt ;)
Så nu MÅSTE jag nästan åka dit.
Och det blev jag ju inte MINDRE nervös av.
 
Och igår var jag i parken med ungarna.
Älsklingen hade månadens långmöte (alias torsdag-fron-hell) så jag stog för hela barnpassningen den dagen.
Vi spetade iväg i solens sken och det kändes så KONSTIGT på något sätt.
Vad, vad, vad? undrade jag. Vad har jag glömt?
Så kom jag på att det var EFTERMIDDAG och jag var LEDIG. Det var länge sedan det hände. Och länge sedan jag tog ungarna till parken också.
Kändes nästan lite högtidligt.
 
Visserligen tog det en halvtimme att komma ut för Lillskatten bråkade om att strumporna satt fel. Och visserligen så tog det en halvtimme att komma hem för Lillskatten ville inte sätta på sig sin kofta. Men HEY, det är ju Irma.
Yrvädret. Kaoset. Treåringen.
Jag återkommer om det temat.
 
Så själva tiden i parken blev inte lång. Men vi hann med att binda en krans av vitklöver. Måste ju öva upp mig inför Midsommarfirandet snart. Och passa på nu när det finns vitklöver i kanariska parken.
Känns så svenskt.


























 
Ja ha ja. Så det blev inget seriöst idag heller.
Vad hade ni väntat er ;) ?
 
/Y

Jag som skriver här är Yohanna, född 1973 och ursprungligen från Ööörebro på närkesslätten. Sedan år 2003 bor jag i Las Palmas på Gran Canaria tillsammans med Älsklingen. År 2007 fick vi Guldklimpen Alexander och 2010 kom Lillskatten Irma. Jag kämpar med språket, vikten, att vara "upp to date" och att vara en lagom bra mamma. Inget av detta är något som är så lätt alla gånger....men jag tycker det går hyfsat. VÄLKOMNA!

bloglovin





Bloggar av mammor och gravida Blogg listad på Bloggtoppen.se
RSS 2.0