Skrivet den: 2014-11-23 Klockan: 21:43:40

Här hälsade vi på hösten

....när vi åkte upp i bergen för två veckor sedan och fick syn på något jag absolut kände igen.....
 
.....hösten. 
 
 


 
Denna veckan har det varit OVÄDER på Kanarieöarna. Det har regnat och blåst i flera dagar. Precis som det brukar göra på hösten i Sverige.
Här har det varit KATASTROF - ha ha ha jag slutar aldrig roa mig på kanariernas beskostnad när det gäller detta med regn och att förbereda sig för något som händer VARTENDA år.
Bilder på Googel om katastrofen ;) >>>






 
 
Det var en av Älsklingens, ständigt återkommande, jobbarkompisar som hade födelsedag. Och eftersom hon blev så nöjd med förra årets tillställning hade hon önskat sig en precis likadan i år. 
 
Det fixade vi självklart. 

 


 
 
 


 
 
Vi åkte upp i bergen där det var full höststämning. Eller upp och upp i bergen. Vi åkte ca 10 uppåt från Arucas men det är tillräckligt för en barnfamilj med en medlem som börjar att spy så fort det blir några kurvor a'la cerpentinvägar. 

Men precis som alla andra år kom hösten som en överaskning. Det känns lika konstigt varge gång vi ska åka från högsommar värme upp en bit i bergen och råka ut för höstkyla. 
VAD i hela friden ska man ta på sig. 

Och det känns lika lustigt att komma ut från vårt hus iklädd höstmundering när det är 30 grader och strålande sol. 
Det känns som att hela världen tittar och småskrattar åt en. 
Som att se en vårdesperat i Sverige som ikläd sig shorts och flip-flops så fort som vårsolen kommer fram i april men fortfarande inte värmer något. 

Naturligtvis är det ingen som glor eller skrattar pt en hör. Det är helt naturlig utstyrsel om man ska upp i bergen här. 

Men samma problem varje gång. 
Var i hela friden har alla strumpbyxor tagit vägen?
Jag fick åka utan och DET kändes konstigt. 

Men vi åkte upp i kylan. 
SEX graders skillnad blev det på den halvtimmens uppstigning. 
Men en helt ny värld. 
Höst. 

Och restaurangen rekommenderar jag verkligen om man ska turista. 
Bra krubb i hemtrevlig kanarisk miljö. 
Inget lull-lull här inte. 
Los chorros. 
Ingen aning om vad stället heter. 































































En härlig lördag i goda vänners sällskap. 
Som det ska vara när man är ledig. 

/Y




Skrivet den: 2014-11-12 Klockan: 00:18:00

Här vi fixat julen

.....när vi, med brådskande steg, hastigt fick ge oss iväg till Ikea förr-förra fredagen.
 
 
 



En bekant berättade att hon varit på Ikea förra veckan och att de där tagit fram alla julsaker.
DÅ blev det bråttom.
Jag hade försökt att hålla koll på det där, när det skulle vara dags. Det är ju inte så lätt. Man har knappt hunnit stoppa undan sommarens badkläder (jag ska erkänna att jag faktiskt inne hunnit att stoppa undan dem än, de ligger i resväskan från sommarstuggan och har inte blivit uppackade än upps) och så är det dags att börja tänka på julen.

I alla fall.
Hänger man inte på låset på Ikea när de tar fram julsakerna, då blir man utan både julpapper och glögg.
Been there, done that :(
Men NU kom jag hem med både det ena och det andra av ALLA sorter och färger.
....och så lite till.
Det är ju Ikea det handlar om.
 
 
 








 


















Men jag handlade mat i Ikea-mat-affären för ÅTTAHUNDRA kronor (och INTE euro som det stog här innan - tryckfelsnisse ;). )!!!!
Jag borde ju banne mig få VIP-kort när det gäller den affären.
Men bor man utomlands så blir man jäkligt sugen på JULBORD.
Då gäller det att fixa det själv.
För det gör ingen annan.

Visserligen kan man åka söderöver, jag har hört att de serverar julbord på turistorterna, där varannan restaurang heter något svenskt, och det kanske skulle vara dags att åka ner och studera fenomenet efter 14 år här, men man måste även fixa julbord här hemme till dan-före-dan-julgransklädningen och dan-före-dan-julklapps-inslagnings-glöggandet.
Sånt får man fixa i bästa affär som har svensk-varor.

Har även hört talas om en "dansk?" slaktare här som visst ska göra svenska julskinkor.
DET vore väl för underbart.
För den som jag fick köpa kostade SEXTON euro för en liten en-kiloare.

Jag kommer i håg förr-i-tiden när jag jobbade i Sverige (visserligen hände det bara en gång men i alla fall) och blev bjuden på RIKTIGT julbord.
Ett sånt som hade ALLTING.
Och så bowlade man innan eller efter. Kommer inte riktigt ihåg. Har kikat lite på nätet och det såg ut som något som Ballbreaker verkar ha.
Och så blev alla lite på kanelen och pratade om saker som man aldrig pratar om annars på jobbet.
Åh vad jag skulle vilja göra det igen.
 
 
 



Jag börjar visst komma i julstämning här, fastän det inte alls var meningen ;)

/Y

Skrivet den: 2014-11-02 Klockan: 10:37:00

Här är det varmt

...riktigt varmt och det är den värmen som smitit upp till Sverige, via England, och värmt upp södra Sverige på sista tiden...
...har jag sett på nyheterna ;)
 
 


 
Jag är bättre nu.
MYCKET bättre.
Så fort som jag fick sluta med antibiotikan så blev jag bättre.
Jag var svag i ett par dagar och fick ta bussen till jobbet. Men efter idogt knaprande på mandariner (knaprar man mandariner?) och lugnttagande så blev jag snabbt starkare igen.
Och glädjen och lusten är tillbaka igen.
Skönt!
 
Men värmen.
Både sjukveckan och återhämtningsveckan har varit varma.
25 grader redan klockan åtta på morgonen och runt trettio mitt på dagarna.
Det är sjukt.
Strålande sol och sommarvärme i november.
Detta väder skulle vi ju ha haft i juni och juli, när vi hade sommarlov och gick och väntade på att kunna åka till stranden. Men då var det minsann molnigt.
 
Men folk frågar mig, efter flytten från Sverige, vad jag föredar. Sol och värme eller mörker och kyla, för svaret borde ju vara självklart.
Borde.
Men jag är inte så säker längre.
 
Jag flyttade från Sverige för att jag var trött på....ja jag flyttade ju för kärleken, men JAG flyttade istället för Älsklingen, för att jag var trött på mörkret och kylan. Jag var trött på att varge år, efter semestern, bli deppad och få ångest över att sommaren var slut. För att den mörka tiden skulle komma och det skulle dröja en EVIGHET tills nästa sommar.
Vilket slöseri med liv.
 
Men värmen suger musten ur en.
Värme gör att du inte orkar röra på dig, du svettas och springer från en skugga till en annan.
För man har ju inte semester jämt.
Man kan inte ligga på stranden jämt.
 
Nej man måste jobba, gå till skolan, handla, fungera i livet UTANFÖR stranden.
Och då är värmen en pina.
 
Kläder kan man ta på sig, men du kan aldrig ta av dig mer än att du blir naken. Och FÅ jobb accepterar att du kommer naken till jobbet.
 
Och glöm att dricka the eller rödvin....;)
 
 


 
Men jag flyttar inte hem.
Än...
För den där solhysterin på sommaren ger mig ångest, bara av att tänka på den ;)
 
 
/Y
 
 

Skrivet den: 2014-10-22 Klockan: 23:17:36

Här har det varit paus i livet

...när nästan hela sista veckan gick åt till att ligga i sängen. 

Förra helgen var det meningen att jag och Älsklingen skulle ha åkt iväg på "romantisk weekend". 
Bara vi två. 
Storshopping
Hotell
Romantisk middag på stan. 
Lite fniss tillsammans. 
Lugn natt utan störningar. 
Och hotellfrukost. 
Planeringen var minutiös. 
Vi fick ställa in....






Jag blev ju sjuk där efter strandbesöket förra veckan. 
Jag fick feber och blev förkyld. 
Med hjälp av lite paracetamol och ibuprofen så gick jag och jobbade på måndagen och tisdagen. 
Lite förkyld?
Man är väl viking. 

På onsdagen kunde jag inte gå nånstans. 
Jag var dödssjuk. 
Mansförkylning, släng dig i väggen. 

Jag var tvungen att sjukskriva mig. 
Ringa till jobbet och ställa in. 
Kalla in svärmor och det tunga artilleriet. 
På morgonen när jag försökte lämna ungarna i skolan svimmade jag nästan utanför dörren och blev skrämd från vettet. 
Jag låg som en blöt fläck i sängen och undrade om min sista stund var kommen. 
Var detta ebola?

Efter fem dagar med 40 grader i feber och ingen förbättring trots härdigt paracetamolknapring så skrev doktorn ut antibiotika och så började den långa färden tillbaka till verkligheten. 
Uj vad svag man är efter en sådan pärs. 
Och vad sakta det går att få tillbaka sina krafter. 

Jag är utomordentligt besviken. 
Man ser i filmer och hör talas om folk som är sjuka och sitter uppfluffade i sängen, läser böcker och tittar ikapp på en massa tv-serier. 
Sånna sjukor får aldrig jag. 

Jag får minsann ligga och stöna i sängen som värsta zombien. Inte ha kraft att ens lyfta huvudet från kudden. Än mindre titta på något. 
Och ständigt undra om min sista stund är kommen. 
Inget läst. 
Inget ifatt-tittat. 
Inget skrivet. 
Ingenting!
Bara en bortslösad vecka. 

Idag var jag och jobbade för första gången igen. Tio dagar sedan jag fick feber. 
Det gick bra. 
Jag tog det vääääääldigt lugnt och tänker så ta det också resten av veckan. 
Här skall återhämtas. 

.....sa jag att TV:n gått sönder också?
Det är ingen ände på roligheterna här. 

/Y

Skrivet den: 2014-10-18 Klockan: 20:01:57

Här hade vi en UNDERBAR dag på stranden

....förra lördagen, när jag utan krusiduller, drog med hela Familjen Kaos till stranden här i Las Palmas. 

Det blev en kalasdag!

Jag kände helt plötsligt att det nog var ganska så länge sedan vi åkte till stranden, att jag nog var ganska så trött på att vara hemma och städa och plocka undan varje helg, att det nog skulle vara ganska kul att åka iväg och göra något tillsammans i familjen, att ligga och slappa på stranden med solstrålarna smekandes över min trötta kropp nog lät ganska så lockande....
....och att jag nog borde börja att tänka på vinterförrådet av solvitaminer som jag inte skaffat mig på grund av den uteblivna semestern. 

Jag fick som jag ville och vi packade ner smörgåsar och pryttlar UTAN stress (halleluja) och tog BUSSEN (dubbelhalleluja) till stranden och hade en perfekt dag. 

Lugnt och fint med lagom sol, strand- jippo att titta på, ingen stress och inget strul. 
Jag låg på filten och trodde nästan inte det var sant. 
OCH jag kunde njuta av det. 
....om jag bara vetat vad som komma skulle....
















































Dagen avslutades med finfika och sedan så åkte vi nöjda och lyckliga hem till vårt perfekta hem......hrm. 


Dagen efter var jag SJUK!
Så så blev det med den uppladdningen av immunförsvar inför vintern. 
Men det är en helt annan historia. 

/Y

Skrivet den: 2014-10-06 Klockan: 23:34:15

Här blev det en bra födelsedag trots allt

Hej!
Det var länge sedan. 
Så länge sedan att jag faktiskt känner mig lite ovan när jag skriver här. 






Jag ser på statistiken att ni är ett jäng trogna som tittar in här även om jag inte skrivit ett smack på JÄTTELÄNGE - super-duper-jätte-länge. 
Tack för det. 
Sånt känns i hjärtat. 

För ärligt talat så har jag ju varit ganska orolig för hur det ska gå med bloggen. 
Jag är inte klar med den än känns det som. 
Men det har inte funnits tid. 
Och de små andningshål som funnits har varit tvungna att användas till just ATT ANDAS. 

Jag har jobbat på dagarna. Kommit hem och matat ungar och dragit iväg på eftermiddagsjobb när Älsklingen kommit hem. Två dagar i veckan har jag haft kvällskurser och andra dagar privatlektioner utöver detta. 
När jag kommit hem på kvällarna har jag duschat och ätit och sedan har det varit dags att förbereda morgondagens klasser. 
Midnatt har blivit min nya säng-gångs-tid. 

På helgerna har jag varit död. 
Ungarna har blivit försummade. 
Äktenskapet går på autopilot. 
Ändå är jag fattig som en kyrkråtta. 
Och nu kommer julen. 
Jag kan inte fortsätta såhär. 
Det vet jag. 
Men det börjar lugna ner sig nu. 
Saker börjar lägga sig på plats. 

Men det var inte det jag skulle berätta om nu. 
Detta skulle inte bli nått klageri-inlägg. Det är måndag och hela veckan ligger framför en med möjlighet att göra nya underverk. 
Sist jag skrev var det ju min födelsedag. 
En månad sedan. 
Huvaligen vad tiden går. 

Min födelsedag. 
Jag var trött och hade inget planerat. 
Och jag hade heller inte lust med något. 
Men det blev jättebra ändå. 
Eller kanske just på grund av fattandets och lusten på planer.

Jag blev sjungen för på mina bägge vuxen-svenska-klasser under veckan innan. Brytande på spanska förstås men det gör ju det hela mer genuint. 

När jag kom hem från jobbet, på födelsedagen, behövde jag inte laga mat utan blev ivägskjutsad till hårfrisörskan med en macka i handen.  Och när jag kom hem var det blommor och presenter. 
Veckohandlingen slapp jag dock INTE undan. 






På kvällen vankades det överaskningsbesök med KÖPE-tårta och härligt fredagsmys av bästa väninnan med familj. 
























Och på söndagen åkte vi på utflykt (foton från detta går jag återkomma med för det blev så mycket fint). Något som sedan visade sig vara ännu ett överaskningskalas och lunch på lokal. 
Jag kom hem lite rund under fötterna, en SÖNDAG ;)
Så på måndagen var jag en aning trött. 
Men lycklig. 
Och nöjd med mitt firande. 


















Ha ha slutet gott allting gott. 
Och det bästa med att fylla fyrtio-något är att det bara känns som att det blir bättre och bättre. 

/Y





Skrivet den: 2014-09-23 Klockan: 14:27:09

Här går det runt

....och jag märker att det är alldeles för få timmar på dygnet. 

JAG LEVER!
;)







Men jag har inte hunnit att skriva här och det är jag naturligtvis jättedeppad över. 
Men det får vara så just nu. 
Jag jobbar dygnet runt. 

Till och med på nätterna rapporterar Älsklingen som hört mig hålla svenskaklass i sängen när jag sover. 
Hjärntvättad?

Helgen har gått åt till att kurera mig från en super-mans-förkylning som jag säkert åkte på för att jag tagit hand om mig för dåligt. 
Det får vara så just nu. 

Det får vara kaos. 
Jag kommer igen. 
Det vet jag. 

Men jag lever. 
Ville bara meddela det ;)

/Y

Skrivet den: 2014-09-12 Klockan: 01:35:05

Här fylls det år

....41 för att vara exakt.
 
Och jag har INTE planerat ett smack.
Inte ens en tårta.
Inte en endaste kompis inbjuden.
Och jag bryr mig inte ens.
 
Är det dit vi har kommit nu?
 
 
 
 
Men man får gärna passa på och skicka en grattishälsning här.
Sånt sitter aldrig fel ;)
 
Ha en bra dag.
 
/Y

Skrivet den: 2014-09-09 Klockan: 08:52:23

Här har vi varit på relax

....när vi i söndags åkte iväg på Älsklingens födelsedagspresent, SPA med hans jobbarkompisar. 






Igår var det helgdag här. 
Älsklingen har fortfarande semester. 
Skolorna börjar idag. 
Och vi mjukstartar här. 
Jag försöker att hålla stressen borta. 

Första veckan på jobbet var hemsk. 
Hemsk så att säga att den var jättestressig. Flänga hit och dit med ungarna som fortfarande hade sommarlov. Försöka hinna allt och inte komma försent. 
Jag gick på högtryck. 
Jag tror inte ens att jag sov när jag sov på nätterna. 

Förra veckan var lugnare. 
Denna veckan är också lugn. 
Nästa så börjar helvetet när Älsklingen börjar jobba och ungarna ska till skolan. 

Jag är lite orolig. 
Jag tycker inte om att pressa mig till det yttersta. 
Jag har märkt att när jag är trött, och då menar jag inte sömnig utan utmattad, ja då förändras hela jag. 

Jag får nån konstig känsla av att leva nån typ av mardrömsliv. Tappar hoppet. Blir negativ och ledsen. 
Får det svårt med att se meningen med livet. 
Jag tycker inte om den stämningen. 
Jag aktar mig för att komma dit. 

Förra veckan var det nära....

Därför var det så skönt att vi kunde åka iväg på den hör SPA-upplevelsen hela söndagen. 
En hel dag bara med att tänka på dig själv och njuta. 
Guld värt. 
Även om jag bara somnade hela tiden. 
En annan sak med att vara nära den farliga gränsen. När jag väl slappnar av så somnar jag överallt. 
Men det får vara så. 
Jag tror att det är kroppens sätt att återhämta sig och samla krafter. 

Men vi var på SPA - Krabi SPA, Paradise Hotels Calimera i Maapslomas. 
Först relax-avdelning och sedan all-inclusive-häng vid poolen. 






















































































En dag att minnas. 
En dag att lägga till förrådet av karameller i hjärtat att ta fram när det blir jobbigt. 

/Y

Skrivet den: 2014-09-05 Klockan: 09:17:12

Här fick jag sitta bredvid och titta på

....när Älsklingen tog ungarna till stranden igår medans jag jobbade. 








Älsklingen har semester nu och är hemma med skitungarna medans jag jobbar. 
Det är UNDERBART. 
Livet har lugnat ner sig lite och jag behöver inte flänga och stressa fram och tillbaka så. 
Jag kan ta det lite lugnt. 

Men å andra sidan är det fördjäkligt. 

De är hemma och roar sig medans jag sliter som ett djur inne i skolrummet. 

Igår tog han dem till stranden och jag fick foto-rapport på whatsappen med jämna mellanrum. 
Jag som har gått här och väntat hela sommaren på att det ska bli fint väder för att ta dem dit. Och så blir det kanonväder NU när jag jobbar. 

Det är alltid så ;)

Det har varit molnigt och mulet i Las Palmas hela juni, juli och augusti. Nu, när skolorna ska börja nästa vecka smäller det till och blir strålande sol från klarblå himmel. Och jag kan slå vad om att vi får högsommar nu i september och oktober här i Las Palmas. 
Så var det förra året också. 

Så ska ni semestra i Las Palmas och vill ha sol-och-badväder, så är chanserna störst i september och oktober. 
När skolorna börjat och folk börjat jobba igen efter semestern. 
Fast då blir det ju lugnast på stranden också. 













Så jag fick rapport från en perfekt semesterdag från Familjen Kaos igår. Fast utan mig. 
Och jag jan inte låta bli att bli lite avis och undra om de MÅSTE ha så förbaskat kul utan mig ;)

/Y

Skrivet den: 2014-09-03 Klockan: 16:49:54

Här var vi på bröllop

...i lördags så nu är jag sugen på att gifta mig. 
Ja visst ja! 
Jag är ju redan gift. 
Ha ett dunderkalas då. DET är jag sugen på. Där JAG är huvudpersonen ;)






Jag hade ju, under två veckor, gått och tänkt på vad jag skulle ha på mig innan och fått förlika mig med att vara tvungen att ta på mig en "gammal trasa" från förr. 
Men jag visste i alla fall det innan. 

Älsklingen däremot började inte prova kläder förens ett par timmar innan det var dags att speta iväg, och då endast för att jag tvingade honom. Annars hade han väntat till sista sekunden. 

Och naturligtvis blev det kalabalik. 
Det såg inte ut som han tänkt sig. 
Jag var inte helt överens med honom om klädkoden som gällde på detta kvällsbröllp. Och skjortan som tillslut blev vald var inte helt överens med oss om att den befann sig i bästa gåbortsskicket. 
Det blev att sätta på tvättmaskinen och strykjärnet på snabbspolning. 

Varför blir det alltid så?
Jag vill ju inte ha stress. 

Jag hade god lust att låta syndabocken gå utan skjorta, men det hade bara varit jag som hade lidit. Syndabocken hade varit själaglad. För det var en varm natt och han hatar kläder. 

Så vi tog bussen till en undangömd kyrka hör i Las Palmas som jag inte sett förut. Och fick vara med om något jättemagiskt:
Två personer som lovar att älska varandra för resten av livet. 

Bruden var underbar. 
Kyrkan var underbar. 
Kören sjöng underbart. 
Och prästen var underbart kort. 
Alla var ju sugna på kalas ;)

Så alla åkte ut en bit utanför Las Palmas   Ut till en alldeles egen festplats. Omringad av en mur, med röda mattan utrullad, brickor med dricka och tilltugg som väntade och en enorm tavla med bordsplaceringen. 
Jag älskar sånt. 

Vi fick mingla, sätta oss till bords, njuta av en lång rad tapas medans dryckerna flödade, bli fotograferade med brudparet och så tårta ovanpå allt detta. 

Så började dansen och resten är egentligen bara historia. 






































































Vi kom hem klockan SJU på morgonen och just när vi klev in genom dörren så vaknade skitungarna och det var bara att sätta igång och leka. 

Det är nått visst med bröllop. 
Man blir så sugen på att gifta sig ;)

/Y

Skrivet den: 2014-08-29 Klockan: 23:31:02

Här har jag avslutat ett projekt

.....som jag började på för hiskligt lång tid sedan. 







Kontoret. 



Före



Nu när jag måste göra en massa undersökande, jämförande och förberedande jobb hemma, ( Det är inte enkelt att vara lärare och veta bäst och kunna förklara allt. Man måste vara jädrigt påläst och säker för att det ska funka. Cred till alla lärare där ute. ),
Så behövde jag ett GIGANTISKT skrivbord till alla uppslagna böcker som jag behöver samtidigt som jag måste leta på internettet. 


Det gick inte an att sitta vid den lilla gluggen som jag hade innan. 
Lösning var tvungen att komma till skott. 

Så vi åkte ju till IKEA för ett tag sedan och inhandlade lådor och skiva. 
Men när skulle förvandlingen ske?
Saker skulle ju skruvas i hop. 
Städas. 
Rensas. 
Planeras. 
Ställas på plats. 
Och just nu har det varit fullt upp, kalabalik, dygnet runt. 

Men förra helgen påbörjade vi förvandlingen och nu är det klart för att flytta in. 













Efter



Jag är redo för att börja breda ut mig. 
Och jag är jäkligt nöjd med resultatet. 

Dock får man inte titta åt andra hållet. 
Dit har vi inte hunnit än ;)







Men vi tar ett steg i taget här...


/Y

Skrivet den: 2014-08-24 Klockan: 14:02:16

Här gav jag mig iväg på ett svårt uppdrag

....för att inte säga världens svåraste;)
För det är i klass med det. 






På lördag är vi bjudna på bröllop. 
Ett kvällsbröllp. 
Lång klänning påbjuds. 
Jag har inget att ta på mig.....
Har vi hört det förut?

Så jag fick ge mig ut på stan igår. 
Panikshooping. 
Inget bra. 

Och jag hade alldeles klart för mig vad jag ville ha. 
En axelbandslös lång klänning som satt åt över bröstet och sedan föll ner i lösa sjok ner till golvet i nått fluffigt tyg. 
Mörklila. 
Utan krimskrams. 
Inget bra att ha det klart för sig heller. 

Jag gick gata upp och gata ner på shoppinggatan i Triana i TRE timmar och kom hem med absolut INGENTING. 
....förutom en REA-bikini, som var absolut det MINSTA som jag behöver just nu. 

Jag såg inte en endaste långklänning. 
Inte ens en ful en. 
Jo, en ful en såg jag. 
En röd. 
Längre ifrån min plan kunde det inte bli. 

Det blir att ta fram den gamla hederliga som inhandlades till ett bröllop för hundra år sedan när jag bodde i Göteborg och som användes sist på förra sommarens bröllop. 
Som tur är det inte samma bekantskapskrets. 
Men ön är liten ;)






Annars så kör vi "operation kontons-make-over" och tvättar fönster just nu. 
Tillsammans naturligtvis. 
Bilar och Barbiesar blir dötråkiga när det tas fram hink med vatten och ska blaskas. 

/Y

Skrivet den: 2014-08-23 Klockan: 00:28:42

Här får man lära sig om hur man inte blir våldtagen

....och jag kan inte hjälpa att jag tycker att det är att börja HELT i fel ände. 






Jag hann inte sätta mig in så mycket i ämnet, men troligtvis var det så att Spanien gått ut med ett gäng råd och tips till kvinnorna här om hur man ska bete sig för att INTE bli våldtagen. 

Ett av dem var visst att dra för gardinerna i hemmet så att ingen potentiell våldtäktsman skulle kunna bli provocerad och få för sig att bryta sig in och våldta personen i fråga. 

VA!

Är inte det lite som att säga åt parkerna att inte se så inbjudande ut för att hundarna inte ska skita i dem, eller rättare sagt att hundägarna inte ska låta dem. 
Vart ligger egentligen ansvaret?







Bilden från en kampagn i England:
1. Lägg inte droger i kvinnors drycker. 

2. Om du ser en kvinna som är ute och går själv, låt henne vara ifred. 

3. Om du stannar för att hjälpa en kvinna vars bil hat gått sönder, kom ihåg att inte våldta henne. 

4. Om du befinner dig i en hiss och det stiger in en kvinna, våldta henne inte. 

5. Bryt dig aldrig in i en kvinnas hus via fönstret eller en olåst dörr. Hoppa inte på henne. Våldta henne inte v

6. Be dina vänner om hjälp!
Om du är oförmögen att hålla dig ifrån att hoppa på folk, be en vän att gå med dig när du är på allmänna platser. 

7. Glöm inte:
Det är inte sex om du gör det med någon som sover eller är medvetslös. - det är en våldtäkt!

8. Ha alltid en visselpipa med dig om du är orolig för att du kommer att attackera någon av en olyckshändelse. Du kan ge den till den personen som du är tillsammans med gör att den ska kunna kalla på hjälp. 

9. Glöm inte: ärlighet är den bästa inställningen. 
Om du har intensionen att ha sex med din date, oavsett om hon vill det eller inte, berätta direkt för henne att det finns en stor risk för att du kommer att våldta henne. Om du inte berättar det för henne kan hon ta det som att du inte har några planer på att våldta henne och oförberett känna sig trygg. 

10. Våldta inte. 

Vad sägs om kemisk kastering ( heter det så för kvinnor också?) på direkten?

Denna skylt är ju så hejdlöst roligt, just för att det är så tragiskt att det är absurt. 
Vad är det för värld som vi lever i?

/Y

PS För dem som kan spanska så kan man läsa hos en som HAR satt in sig och beskriver situationen bra : Juan (https://juanglujan.files.wordpress.com/2014/08/stop-violacic3b3n.jpg) DS

Skrivet den: 2014-08-19 Klockan: 23:08:49

Här var vi på fest hos chefen

....för andra året i rad. Så det räknas väl som en tradition nu. 







Annars är allt kaos här. 
Upp och ner, om vart annat. 
Jag får nästan panik. 
Men det är bara att bita ihop och låta det passera. Det kommer ju att bli bättre. 
Så är det att börja nytt jobb. 

I natt satt jag uppe till tre och studerade alla verbformer. 
Gick upp halv sju fixade i ordning mig och tog upp ungarna. 
Klockan åtta tog vi taxi hem till en väninna som ställt upp som tillfälligt dagis under de två veckor som fattas tills att Älsklingen går på semester. 

Världens bästa dagis med två lekkamrater i bästa bus-ålder. 

Jag älskar att åka taxi här. Det är så fruktansvärt billigt. 
En resa på sju minuter kostar fyrtio kronor!!!!!
Jag skulle åka taxi jämt om jag inte var så snål. En bussresa kostar 8,50. 

Så buss till jobbet och buss tillbaka. 
Hämta ungar, laga mat och planera eftermiddagens klasser. 
För nu väntar privatlektion med en señora och senare min vuxengrupp. 

Svenska, svenska och svenska ;)







Men i helgen som var, fick jag komma på kalas och bli riktigt omhändertagen. 
Vilken lyx!

Älsklingens chef bjöd in till grill-och-pool-kalas under HELA dagen. 
Vi blev försedda med drinkar och mat, blev skyfflade till poolen, fick grillskådespel och tillbaka till poolen igen. 
Och så tårta och glass på det. 
Som en lisa för själen. 
Så skulle jag kunna ha det varge dag. 
























































































Och de bjöd på POTATISGRATÄNG!
Fattar ni hur länge sedan det var sedan jag åt en riktigt bra potatisgratäng?
Men så är ju värdinnan finska också. 
Det ska va en skandinav till detta med potatisgratäng. 

En härlig dag. 
En dag att minnas när snön faller utanför ;)

/Y

Skrivet den: 2014-08-15 Klockan: 09:44:00

Här har jag börjat jobba

....och ville bara tala om att jag lever. 
 
 


 
 
I alla fall så tror jag det. 
Hjärtat bankar och jag andas. 
Men jag är skrämd från vettet. 
 
Att börja att nytt jobb är inte roligt. 
Och skitroligt på samma gång. 
Man vill ju göra bra ifrån sig, komma tidigt och gå sent, visa att man är en seriös person. 
Plugga på nätterna och visa att man lär sig snabbt det nya msn ska göra. 
Ge ett bra intryck. 
 
Och samtidigt är jag så nervös och uppspelt på samma gång. 
Livrädd och förväntansfull. 
Hjärtat bankar. 
Magen är full med fjärilar. 
Jag kan inte äta och inte sova. 
 
Sånt tär på en. 
Igår somnade jag i svärmors soffa efter lunchen av utmattning. 
 
För det var fredag igår. 
Här. 
Idag är det helgdag. 
Nått helgon igen. 
 
Vi är i sommarstugan och ska ta det lugnt i dagarna tre. 
Jag ska plugga in en hel svenskakurs, så  jag vet vad jag pratar om, nu när jag ska lära ut svenska. 
 
 
Nattarbete
 
 
Ny arbetsplats. 
 
 
 
Men vi börjar med grill- och poll-kalas hemma hos Älsklingens chef idag. 
Ett år har gått och succén ska repiteras >>>
 
Trevlig helg!
 
/Y
 
 

Skrivet den: 2014-08-12 Klockan: 11:40:00

Här är jag lite småchockad

...efter att det har gått ALLDELES för fort utan att ha varit beredd på det. Jag hann inte riktigt med.
 
 
På Ikea hittar man just nu
kräftskiveateraljer. 
Ikea fixar. 
 
 
Ja HERRE JISSES!
I går var jag iväg på en anställningsintervju som kom till skott efter att jag lämnade in det där CV:t förra veckan >>>.
Jag hann bara in genom dörrarna så hade de gett mig jobbet och jag börjar jobba I MORGON.
Jag hann inte riktigt med.
Har inte hunnit att smälta allt än.
 
Jag ska lära 20 "vårdpersonalare" att tala flytande svenska innan novembers utgång.
Hjälp!!!
Vart börjar man?
Imse vimse spindel.....funkar inte så bra på vuxna va ;)
 
Men vis av erfarenhet, jag vet att när det väl sätter igång så kommer jag inte ens ha tid att sitta på toa, och inte ork för att ha lust med något, så nu gäller det att organisera sig fort som attan.
 
Vi drog iväg till Ikea (botet mot allt ont) och fixade skrivbord och lådor. Mitt pyttelilla kontor (inrett på en av våra inglasade balkonger) lämpar sig inte alls för att sitta och planera klasser och för att ha 100 böcker uppslagna samtidigt.
Här fås det knappt plats med tangentbordet just nu.
 
Så just nu: Operation kontors-inredning.
 
Och VEM ska ta hand om SKITUNGARNA?
Mormor bor i Sverige och farmor måste åka till sommarstugan och tvätta smutsiga lakan >>>. Ha ha nej inte så tokigt denna gången. Sommarstugan ska renoveras inför vintersäsongen och då ska svärmor vara där och piska på hantverkarna. Så henne kan man inte få hjälp av.
Det får lösa sig...
 
 
Pyttelitet kontor som
måste fixas - nu. 



 
I alla fall.
Hjäääääälp!
Här skruvar jag och pusslar möbler idag.
 
/Y

Skrivet den: 2014-08-07 Klockan: 13:54:36

Irma 4 år ♥ Lillskatten

...och det ska vi naturligtvis fira, även om det "stora" kalaset inte är förens på lördag.
....i sommarstugan ;)
 
Grattis Lillskatten på födelsedagen!
 
 
 
 
I dag är det en stor dag.
Det är Lillskattens födelsedag.
Hon blir FYRA.
Inte klokt.
Det behöver jag ju inte ens säja ;)
 
Vi har haft frukost på sängen lite presentöppning och nu pågår PANIKstädning. Ni vet sån där då man skyfflar omkring på saker som ligger utspridda och sedan inte kommer ihåg vart man har lagt dem.
 
Men IRMA - vårt yrväder, tornado och energiknippe, hon blir 4 år idag.
 
Lillskatten är nu 107 cm lång och väger runt 20 kilo.
När jag letade kort på henne till colaget här uppe så insåg jag att jag inte har många bra kort på henne.
Alla är suddiga.
Även dem med blixt.
Det säjer väl ganska så mycket om henne.
Hon är aldrig still.
Inte ens när hon sover.
 
Vi har inte en hel leksak här hemma, inte en enda bok med ALLA sina sidor kvar, inte ett endaste o-utforskat hörn. Allt är upprivet och upptäckt.
Med Lillskatten måste man ha ögon i nacken.
Att lämna Lillskatten hos mina svärföräldrar, på NIONDE våningen och öppna fönster och stolar i närheten, med hinkar med skurvatten och fullt med glasvaser och fotoramar, ger mig mardrömmar och ÅNGEST.
Allt kan hända.
Och då menar jag ALLT.
Även det som du ALDRIG kunnat tänka dig att någon levande varelse skulle kunna få för sig att göra...
....det gör Lillskatten ;)
 
Hon har slutat med napp >>>.
Hon somnar själv i egen säng.
Hon har slutat med dagblöjor.
Hon kan skriva sitt namn själv och känner igen och kan ge exempel på ord till många andra bokstäver.
Hon kan i stort sett göra allt själv, enligt hon själv.
 
Äta till exempel.
Vi har egentligen inga problem med hennes ätning, bara det att hon är för lat för att äta själv. Hon vill bli matad.
Hmmmm, jag tycker att jag känner igen det där ;) >>>
 
Sova själv.
Hon somnar själv i sin säng, men frammåt natten brukar hon komma in till oss och då är vi det typiska exemplet med två föräldrar liggandes på varsin sängkant och barnet sover på tvären i resten av sängen.
Inte ligger hon still.
Och ingen annan än hon sover.
 
Hon blir arg som ett bi >>>
Speciellt när hennes storebror utövar sin favvo-hobby - reta henne.
Då skriker hon rakt ut och slåss.
 
Storebros andra favvo-hobby är att skrämma skiten ur henne och vi har en misstanke om att det är därför som hon börjat komma in till oss på nätterna och måste sova med både nattljus och dörren öppen.
 
Lillskatten är både Prinsessa och Batman.
Dockor och bilar.
Pärlor och pistoler.
Hon kan i ena stunden stå framför spegeln i klackar och örhängen, för att i nästa hoppa naken i soffan.
Kläder? Vem behöver det?
 
Kläder ja.
Herre jisses!
Ett annat av våra orosmoment här hemma.
Det är inte vad som helst som duger.
Och man vet aldrig vad det är som gör det.
ALLT som jag tar fram är FEL.
Gäller trosor och strumpor också.
Och jag står handfallen igen.
Om det är så här vid 4 års ålder. Hur blir det då vid 13?
Man måste ju dra gränsen nånstans.
 
Men Lillskatten.
Hon är go hon.
Älskar att ligga i sängen om mornarna och gosa.
Hon kan komma och pussa på en och vilja kramas helt spontant.
Och säjer: Jag älskar dig.
Hon kan leka med sina dockor i timtal (enda gången hon sitter still).
Hon är ett enda burr av en massa lockar och två stora ögon, som kommer med en mjuk och sprallig kropp.
Hon tar andan ur en.
 
Grattis på din dag i dag.
Irma, Lillskatten, vår stora överaskning.
Mamma och pappa älskar dig mer än du någonsin kan förstå.
 
                           ♥
 
/Y
 

Skrivet den: 2014-08-04 Klockan: 14:54:00

Här är vi ensamma hemma

....både igår och idag, när Älsklingen dragit iväg på PARTY.
 
 


I går söndag när hela familjen var ute på "söndagsöppet"
(första söndagen i varje månad)
i gamla stan Triana, innan Älsklingen drog iväg på partaj.
 
 


 
Det är måndag idag.
Fast det känns som söndag.
Klockan är mitt på dagen och jag sitter fortfarande i pyjamas framför datorn. Skitungarna sitter också fortfarande i pyjamas, men i soffan och tittar på DVD och käkar godis.
På en måndag!
 
Ha ha!
Man måste släppa lite på alla måsten ibland och bara vara.
 
Det är första helgen i augusti och dags för årets "happening" här. Förutom karnevalen.
La Rama (Kvistfesten) i byn Agaete i norra delen av ön.
En av öns alla stora byfester, och kanske den största.
Den har jag skrivit om på ett annat ställe >>>
 
Jag har varit där ett par gånger, när Älsklingen och jag var nyförälskade och inte hade några skitungar i släptåg.
Sedan dog festlusten lite på grund av diverse omständigheter som blöjbyte, sömnlösa nätter, brist på pengar, ovilja av att lämpa över skitungar på annan person under dagarna två osv.
 
Men Älsklingen började åka för att par år sedan och jag var hemma med ungarna.
2012 >>>
2013 >>>
Och förra året bestämde jag mig för att det var slut på hemmasittadet för min del och att jag banne mig skulle följa med i år och ha lite vuxentid med Älsklingen.
Roa oss lite på egen hand.
 
Jag började redan för flera månader sedan att förbereda mig och intala mig:
- Jag KAN åka i väg med Älsklingen.
- Jag KAN lämna ungarna en natt hos svärföräldrarna.
- Det KOMMER inte att hända något.
- Vi KOMMER att ha det kul.
Mantrat gick dagligen och jag började att känna mig förberedd och till och med känna förväntan inför att åka.
 
Nu JÄDRAR skulle vi ut och roa oss tillsammans!
 
Då meddelar svärmor att hon kan minsan inte passa några barnbarn.
Hon måste till sommarstugan och tvätta handdukar och lakan.
Efter år av tjat om att hon vill vakta dem.
 
Snacka om snopet.
 
Så nu har vi varit själva här hemma ungarna och jag. Älsklingen åkte, med ryggsäck på ryggen och kylväskan full med öl och tortilla-baguett, tillsammans med några vänner, i går eftermiddag. Och väntas inte hem förens sent i eftermiddag.
 
I går kväll såg vi på film och åt en massa gosis, ungarna och jag.
Efter ungarna somnat jättesent, fortsatte jag mitt mataton av Masters of sex, åt en massa mer godis, och somnade jättesent jag också.
Så idag tar vi det laidback här och jag försöker att INTE vara avundsjuk på vad Älsklingen ska komma hem och berätta om sitt partajjande sen ;)
 
 


 
 
 


 
Planen är att han ska skicka ett meddelande när han är på G. Och att ungarna och jag då ska hinna ut i parken och sammanstråla med honom då. Så jag kan hinna några runder själv där medans han passar ungarna innan vi går hem och han dör i sängen.
planerna alltså.
Det brukar sällan gå som jag planerar ;)
 
/Y

Skrivet den: 2014-08-03 Klockan: 11:51:19

Här fantiserar folk om Sverige

....och jag kan inte annat än att le lite i smyg åt vad mina öron får höra ;)
 
I veckan nu så var jag och lämnade in mitt CV på ett ställe där man kör intensivsvenskakurser just nu.
Ett stort antal läkare, sjuksköterskor, tandläkare etc. skall förberedas för att skeppas över till Sverige för att hjälpa till.
Jag vet inte mycket mer.
 
 
 


 
 
Men jag tänkte att det kanske fanns en liten chans att de behövde lite hjälp från någon som kan flytande svenska.
Man kan ju alltid chansa.
Även om svenskalärare aldrig stog på min lista över jobb som jag ville ha ;)
Man får hjälpa till med det som man kan hjälpa till med.
 
I alla fall.
Jag satt i receptionen och väntade på att få komma in och tala med någon viktig, som jag kunde räcka över mitt CV till, när det började myllra av elever där.
Jag kunde inte låta bli att tjuvlyssna när de talade om framtiden och hur det skulle bli.
 
Sverige?
Hur tror du att det är där?
Jag har hört att de tjänar pengar som gräs.
Ja men tänk om vi hamnar ute på landet där det inte finns någon, inte finns något, i världens ände.
Tror du att de är civilicerade?
Att det finns ny teknik där?
Tror du att de har WIFI?
 
Ha ha ha ha!
Jag trodde att jag skulle kissa ner mig.
Vad tror folk om Sverige egentligen?
 
Det lite ironiska i detta är att det är precis TVÄRTOM jag tänker när jag sitter här nere och läser om vad som pågår och hur folk har det i Sverige.
När jag såg på "en unge i minuten" >>> och såg hur fint det var att föda barn i Sverige. Och tänker på hur min mor upplevde det när hon kom hit och såg hur det var på BB här och jämförde det med ett fängelse eller Lumpen-förläggning.
 
Jag upplever Spanien som ett land som behöver komma ifatt. Ibland känns det som att jag befinner mig i en generation efter här.
I mina föräldrars generation.
Ni vet när man BÖRJADE att tänka på att börja återvinna.
När man BÖRJADE att tänka på att det var nyttigt att röra på sig.
När man BÖRJADE att tänka på att det inte var så nyttigt att röka tillsammans med barn. (ja det är väl aldrig nyttigt att röka men....)
 
Och så fick jag höra denna konversationen.
Det kändes så absurt på något sätt.....
 
....bra att få tankeställare ibland ;)
 
/Y

Skrivet den: 2014-07-30 Klockan: 13:42:15

Här funderas det på sånt som jag inte vill tänka på

....utan hellre bara stoppar huvudet i sanden inför och skjuter på framtiden; raseriutrott.
 
Jag brukade ju skriva om skitungarnas alla faser och åldrar.
Brukade.
Detta var sista gången jag skrev om Lillksatten >>>
Och detta om Guldklimpen >>>




 
Ja, Guldklimpen har jag ju skrivit om som vanligt, men Lillkskatten har jag inte velat skriva om.
Jag vet inte vad jag ska skriva.
Det är så tråkigt.
Jag vill inte skriva om allt detta tråkiga.
Men samtidigt så är det nog väldigt nyttigt att just skriva om det.
Få det på pränt.
Få lufta sig.
Få det dokumenterat, så man kan gå tillbaka till det nån gång i framtiden och faktiskt kunna peka på det och visa att SÅ HÄR VAR DET. Nån gång när Lillskatten kommer i den "hemska" tonåren och säkert kommer att bli förbannad på hur vi behandlat henne som liten och att vi var enna riktigt dåliga föräldrar.
Jag har varit med om det.
Jag vet hur det är.
 
Lillskatten påminner så mycket om sin moster och faster.
Både Älsklingen och jag är lugna som filbunkar.
....tills det brister.
Men både moster och faster har varit/är två tempramentsorkaner ;)
Hon brås på sin faster som kan explodera på tre sekunder och bli rasande. Men sen efter 5 minuter skiner som en sol och allt är rosaskimrande igen.
Och på sin moster, som blev så himla rosenrasande som liten, att det är helt omöjligt att få kontakt med henne och bara skriker tills hon får sin vilja igenom.
 
Lillskatten är hemsk.
Hon förstör våra liv (och det skär i hjärtat att skriva det).
Och jag vet inte hur jag ska hantera detta.
Hur jag än gör så blir det fel, tycker jag.
 
Det började precis på sommaren när hon skulle fylla tre. Och när jag nu läser om 2-års-perioden ser jag att vi fick lite förvarningar även där.
Det började tvärt.
Raseriutbrotten.
Över ingenting.
 
Kommer ni ihåg köttbullarna på Ikea? >>>
Då var det en sak som hände lite då och då. Kanske nån gång om dagen.
Nu händer det flera gånger per dag.
OCH på natten.
Vi går som på nålar här.
När?
 
Förra sommaren kommer jag ihåg att hon kunde vakna på natten och skrika: VATTEEEN!
Jag hämtade vatten.
- Inte SÅÅÅÅÅÅÅNT vatten. Gas-vatten!!!!
Suck!
Jag hämtade gas-vatten.
Fortfarande skitförbannad och kastade vattenglaset i golvet.
Superarg kunde hon storma ut i köket för att själv ta vatten. Bli arg för något annat. Slänga sig på golvet. Skrika och yla.
Mitt.i.natten.
Vi bara stog och gapade.
Inget vi gjorde hjälpte.
Hon blev bara argare.
Försökte vi trösta och lugna så slogs hon bara.
 
Nu har vi en vattenflaska vid sängen. Den får hon. Sen får hon skrika så mycket hon vill om annat vatten. Jag springer inte mer på nätterna.
 
Hon kunde ha mardrömmar på nätterna och skrika:
- Neeeeeej! Jag vill inte.
- Inte såååååå!
Kasta sig i sängen. Dunka huvudet i stenväggen.
 
Nu händer det:
- när det ska tas på skor.
- om skrynklor på strumporna.
- när det ska tas på kläder.
- när det ska ätas.
- om vad som helst som kan vara en motgång.
(dock INTE vid tandborstningen >>>, tackar för det)
 
Det verkar som att hon har så mycket känslor i kroppen så att det bara bubblar över. Hon vet inte hur hon ska hantera dem. När hon blir arg så kokar det över i huvudet på henne.
Och det går inte att få kontakt.
 
Och folk bara säjer:
- Men hon är ju så söt. Hon är ju så liten. Låt henna vara. Låt henne få som hon vill.
Och säjer åt Guldklimpen att:
- Du som är så stor. Bråka inte med henne. Strunta i henne.
Men jag tycker inte att det är rätt.
Bara för att man är liten och söt ska man inte få bete sig hur som helst och komma undan med det.
Jag tycker synd om Guldklimpen.
 
Och jag kommer ihåg hur det var.
Min lillasyster var likadan.
Och så liten och söt.
Och elak.
Och skrek tills hon fick sin vilja igenom.
Ingen trodde på mig när jag försökte berätta hur hemsk hon var hemma.
Ingen trodde att min lillasyster kunde vara så hemsk och elak.
Hon som var så liten och söt.
Och trevlig mot ALLA utanför familjen.
Och det kändes som jag ALLTID fick ge med mig.
Så att hon inte skulle skrika, få raseriutbrott, sparka hål i dörren osv.
Och jag var så arg på henne.
Och är fortfarande.
Och jag vill inte att Guldklimpen ska få samma känslor för sin lillasyster när han växer upp.
 
Senare så sa min lillasyster upp bekantskapen med mig och våra föräldrar för hon tyckte att hon blivit fel behandlad av oss.
Så nu slipper jag att vara arg på henne mer.
Men jag säjer, och fortsätter att upprepa för mina barn och för alla andra som talar om att vara söt, att:
- Det är MYCKET viktigare att vara trevlig och snäll, än att vara söt.
 
Men jag är så orolig för att vi ska få allvarliga problem med Lillskatten när hon växer upp. Att hon ska bli lika arg och tycka att hon blivit felbehandlad av oss.
Att hon ska säja upp bekantskapen med oss.
Därför skriver jag detta, för att du ska förså Irma, och för att du ska veta att jag älskar dig mer än du kan förstå.
Och jag vill att du ska växa upp och bli en snäll och trevlig person.
Men du driver mig till vansinne ;)
 
För jag har bestämt nu att vi får sätta en gräns.
Det ska inte acepteras vilket beteende som helst.
Jag är ingen tjänare som man kan köra med.
Jag är en förälder, jag vet bäst och jag bestämmer hur vi ska göra.
 
I lördags så skulle vi gå till stranden.
Vi smöjde in oss och skulle ta på badkläder.
Lillskatten har 20 badbyxor. Hon vill bara använda de nyaste.
Vi måste rotera och använda alla.
Jag tar fram två, så hon får välja.
Ingen duger.
(Och ärligt talat så är jag inte säker på att, när hon väl kommit på det humöret, skulle ha accepterat NÅGON av sina badbyxor just då. Jag hade kunnat erbjuda nya tills jag blivit blå i ansiktet.)
Jag sätter på, hon tar av. Jag sätter på de andra, hon tar av. Osv.
Hon får gå i trosor till stranden.
Väl på stranden föredrar hon att sitta i EN TIMME och skrika och gråta för att ingen tar på henne badbyxor. Istället för att ta på sig dem själv.




 
Jag hade bestämt mig.
Jag skulle INTE hjälpa henne efter att ha satt på och hon tagit av så många gånger.
Vi ignorerade henne och lekte i sanden.
Hon skrek.
Hela stranden tittade på oss.
Vi försökte att tala om för henne hur hon skulle göra.
Hon ville INTE lyssna.
Tills det kom fram en liten tjej och frågade varför hon satt på stolen och grät och sedan hjälpte henne att ta på sig badbyxorna.
Jag vet inte riktigt om jag vann just det slaget ;)
 
Och så håller det på hela dagarna.
Jag ska inte ha på mig de kläderna.
Jag ska inte sitta på den stolen.
Jag ska ha det där som Guldklimpen leker med.
På kvällen var det ketchupen på grillkorven råkade rinna ner på tallriken.
 
Vad ska man göra?
Jag kan inte låta henne få sin vilja igenom hela tiden för då blir vi överkörda här hela bunten och hon blir en odräglig diktator.
Vi är faktiskt FYRA personer i denna familjen som ska leva tillsammans.
 
Och så går dagarna.
Och jag är så ledsen i själen.
Men jag tycker innerst inne att jag gör rätt.
Och det blir liksom ingen ork att korka upp den där 12-års-firande-skumpan, eller måla de där ögonfransarna, eller ta den där egentiden, eller vara trevlig mot Älsklingen.
 
Men så kommer hon och kastar sig i mina armar och överöser mig med pussar och säjer:
- Jag älskar dig....fast på spanska.
Och det blir som bommul i hjärtat och jag orkar lite till.
Och HOPPAS SÅ att detta bara är en fas som kommer att gå över....
 
......SNART!
Tack.
Annars så går vi under här ;)
 
/Y

Skrivet den: 2014-07-28 Klockan: 00:52:41

Här har jag hittat något

....som jag letat efter ett tag utan att veta om det. 

Vi började söndagen idag med att åka på loppis. Få komma bort från sommarstugebråken ett tag och tänka på annat. 
Fynd, till exempel. 
Och startade med bakluckefrukost. 
Sånt känns alltid speciellt. 






Fast det var inte här jag hittade det där jag hittat. 

Det var på spanska blocket som jag hittade den. 
Min blommiga kimono. 
Där var den. 







Jag såg ett par sånna cirkulera på några bloggar förra sommaren om jag inte missminner mig. Och förälskade mig visst utan att veta om det. 
En SÅN vill jag också ha. 

Så när jag såg denna på nätet så slog jag till direkt. 
Inget att tveka på. 
Prislapp kvar och allt. 

Ibland blir jag så himla glad över att handla kläder så jag blir riktigt rädd för mig själv. 
Vad himla ytligt. 








Jag är inte riktigt säker på vad jag ska ha den till än bara......


/Y

Skrivet den: 2014-07-27 Klockan: 00:45:08

Här firas dussinet

....med att gå och lägga sig. 

Älsklingen och jag firar 12 tillsammans i natt. 
Vi firar inte förlovningsdag eller bröllopsdag, vi firar första kyssen och första soluppgången tillsammans. För sedan dess har det alltid varit vi. 

Visst har det funnits tvivel. För hur stor är egentligen chansen för ett "long distance relationship"? Som vårt var första året innan jag tog klivet. 

Och vilket kliv....






Men Lillskatten har varit ÖVERJÄVLIG hela dagen så lusten för att öppna flaskan som ligger på kylning är noll. Jag känner mest för att storböla och gå och lägga mig. 
Och det ska jag nog göra. 

Förlåt Älsking. 

Och det jag hatar mest är, att efter att ha behandlat oss som skit hela dagen, så har jag ändå dåligt samvete över att ha varit dåliga mamman när jag stoppar henne i säng för kvällen. 

Suck!

/Y

Skrivet den: 2014-07-25 Klockan: 01:19:44

Här fick jag ett/en whatsapp

 


 
Yohanna.
Jag tror att det är välbehövligt att berätta för dig att jag är väldigt nöjd med svenskaklasserna.
Många gratulationer till hur du lägger upp klasserna och för hur du gör dem underhållande, avslappnade och framför allt roliga.
Detta sista är fundamentalt för mig, för det finns ingen riktig inlärning, om det inte sker på nån form av väg som är en positiv upplevelse och är berikande.
Detta är skillnaden mellan att memorisera innehåll och betydelsefull inlärning.
Många grattis för att du gjort mig beroende av dina klasser.
Det är ett riktigt nöje att ha dig som lärare.
Tack!
 
 
..........
 

Är det inte så att man får tårar i ögonen?
 
 
/Y
 

Skrivet den: 2014-07-23 Klockan: 13:02:00

Här lever jag

....fortfarande.
 
Ha ha. Ni behöver inte vara oroliga. Även om det känns jädrit fint att ni saknar mig litegrann ;)
Det är lite svårt bara att få ihop det just nu.
 
Semester, ni vet.
Lata dagar. Som egentligen inte alls är så lata utan ett ständigt springande hela tiden.
Men lat stämning.
Ingen riktig fart i mig.
Sånt där som gör att man slappnar av och kommer ifatt i både kropp och själ.
Återhämtning.
 
 
 
 
 
 
Vi är hemma igen efter ännu en helg i sommarstugan.
Idag är sista dagen innan Sverige-besöket åker hem igen.
Vi umgås med dem, leker och snackar skit.
Ungarna bråkar och stojar.
Jag försöker komma ikapp i hemmet efter bortatiden.
På kvällarna har jag svenskakurs med kanarier som vill lära sig svenska.
 
På sen-kvällarna försöker vi få till lite egentid, jag och Älsklingen. Och hålla fast vid den där känslan att VI fortfarande finns. Den känslan som brukar komma fram igen under semestern. När det finns tid för att hålla handen, pussas i vågornas brus, dricka vin tillsammans, prata om livet och allt sånt där som man inte riktigt har tid till när man jobbar. Eller inte orkar när ögonen far ihop på kvällarna.
MEN som är så viktigt för just VI-känslan.
 
Så jag finns här.
Kommer snart tillbaka.
Ska bara suga ut den sista musten först.
.....av FÖRSTA halvan av semestern.
 
Nu ska jag kila över med ungarna till svärmor där Sverigensesöket är för att ge mig ut på en fettbrännartur i parken.
Sedan ska mat lagas.
Skitungarna kommer väl tillbaka hit och ska stöka runt.
Vi ska äta.
Sen har jag klass.
Och så ska det tagas farväl av familjen som åker hem i morgon bitti.
Dagen är planerad.
 
Vi får höras.
 
/Y

Skrivet den: 2014-07-17 Klockan: 14:32:18

Här är vi tillbaka i verkligheten

.....nästan två veckors semester, med "släkten" nere i sommarstugan i Puerto Rico.
 
Tiden går förfärligt fort.
Speciellt när man inte har en lugn stund.
Dessa dagar har gått i ett och jag har varit fruktansvärt frånvarande här.
Men nu är jag tillbaka.
Tror jag.
Jag är inte riktigt med i svängarna än ;)
 
Vi åkte tillbaka till Las Palmas i tisdags eftermiddag.
Älsklingen började jobba igår.
Jag håller på att plöja igenom tvättberget här.
Ungarna håller på att gå åt av uttråkning här i soffan ;)
Men jag måste komma ifatt här.
Och när Älsklingen kommer hem på eftermiddagarna så hittar vi på saker.
 
Fast inte i eftermiddag. Då får de hitta på saker utan mig. Jag ska ha min andra vuxensvenskgrupp som jag startat och inte berättat om.
Jag har så mycket att berätta och filosofera om så jag vet inte vart jag ska börja....
 
I tisdags när vi kom hem möttes vi av en konstig lukt i lägenheten.
Jag hade inte lämnat den så fin som jag velat.
Renstädan och i ordningplockad ;)
Jag fick överge den drömmen.
Vad jag kommer ihåg så städade alltid min mamma innan vi åkte på semester så att vi kom hem till rent och snyggt hem efteråt.
Det var min intention också.
Den gick bet.
Men jag tog ut soporna.
ÄNDÅ luktade det konstigt.
 
Jag hade ett par vaser med blommor som fick stå kvar när vi åkte och de luktade ju peck när vi kom hem.
De åkte ut.
Soporna med dem åkte ut.
Jag har bytt toasoporna.
Jag har tvättat potatishinken och köpt ny potatis.
Jag har skrubbat sopskåpet och rensat ur avloppet.
Jag har vädrat och tämt doftljus.
ÄNDÅ är det något skumt.
Jag kan inte komma på vad.
 
Jag går och snusar med näsan överallt och ibland så luktar det, ibland inte.
Vad, vad, vad???
Mystiskt.
 
 
 
 
Bytt mot....
 
 
 
 
Mysteriet fortsätter men nu måste jag köra igång här.
Helgen väntar runt hörnet och då bär det av ner till sommarstugan igen för födelsedagskalas för Sverigekusinen innan det är dags för dem att åka hem igen nästa vecka.
Guldklimpens figursydda öronproppar har kommit och ska hämtas.
Det ska bytas rent i alla sängar.
 
I´ll be back!
 
/Y

Skrivet den: 2014-07-12 Klockan: 13:35:16

Här har vi varit på utflykt

....idag. Till grannbyn Mogan. 

Ja det är semesterhögtryck här. Semester, släkt, sol & bad, familjemiddagar, sena kvällar, bråk med ungar, picnic och allt som hör semestern till. 
Ikväll ska det till och med bli utgång för tjejerna. 

Jag har inte tid att blogga. 
Eller jag har inte haft möjlighet att sätta mig ner i lugn och ro. Ifred och få tänka själv. Och MED en fungerande dator OCH wifi. 
Alltid är det något som strular. 

Så idag blir det turistreportage från vår utflykt till Mogan, hamnbyn Puerto de Mogan där det var marknad idag (fredag). 
Jag kom hem med TRE fynd: nya glajjor, ny solhatt och ny beachväska. 
Inte dåligt alls ;)

Åka till Mogan, med båt, och gå på turistmarknad på fredagar är något som jag verkligen rekommenderar om man vill höra något turistigt. 

Familjen Kaos på nya äventyr....








































































































































































































Hemma igen. 
Nöjda och trötta. 
Nu gäller det att svida om snabbt som attan. Nu väntar utgång med tjejerna. 

Vi får höras.....

/Y

Skrivet den: 2014-07-07 Klockan: 15:34:23

Måndagslista med semester

För här är vi mitt uppe i semesterhögtryck. 
Familjen Kaos är i sommarstugan för två veckors semester tillsammans med Sverigebesöket samt svärföräldrar. 
En vecka har redan gått. 
Vi solar och badar samt umgås. 
Det borde inte behövas nån måndagslista i semesterparadiset. 














Men tre familjer ska samsas på en yta gjord för en familj. 
Två barnfamiljer med varsina regler och rutiner. Samt ett par mor/far-föräldrar som vill lägga sig i allt. Visserligen bara i gott syfte och tror att de hjälper till. Men i slutänden bara trasslar till allt så allt blir huller om buller och slutar med irritation. 
Jag har redan märkt konfliktsituationer och att jag inte uppför mig som en tacksam svärdotter bör. Och jag känner ibland att det bubblar upp saker och hoppar grodor ur munnen på mig som jag inte borde säja. 
I slutänden är det ju bara jag som får skämmas. 

Idag är jag extra tacksam över att vi inte rykt ihop än och att jag varje dag får öva mitt tålamod och att öva mig i att inte säga elaka pikar som får mig att framstå som en bitter och sur person. Sån vill jag inte vara. 


MÅNDAGSLISTA
Idag är jag tacksam över...

- att vi har en sommarstuga att åka till. 

- att vi har en stor härlig och kärleksfull familj att umgås med. 

- att vi beställt figursydda öronproppar till Guldklimpen. 

- att när denna semester är slut så är den inte riktigt slut. Gör vi har 14 dagar till i september. 

- att vi ska ha tjejmiddag på fredag igen och det verkar som mitt projekt business kan komma att fungera. 

- att jag har två nya bikinis. 

- att jag har börjat en ny vuxengrupp i svenska som verkar lovande. 

Att gott!

/Y

Skrivet den: 2014-07-04 Klockan: 01:04:21

Här går vi in i en ny era

...för här händer det saker som jag INTE riktigt var beredd på skulle hända så här snart och så här lätt.
 
Väldigt ofta så ska man inte gå omkring och oroa sig utan bara göra slag i saken. Något som händer allför ofta och som jag aldrig tycks verka lära mig.
Jag bara går omkring och drar på och oroar mig för saker och sen så visar det sig att det var hur enkelt som helst och inget alls att ha ångest över.
 
Till skillnad från, och inte att förväxla med, de saker som man tror ska vara en "klackspark" och sen går käpprätt åt fanders. ;)
 
 
 
 
Just nu har det hänt saker här.
I smårbarnsvärlden ;)
Inga världsomspännande nyheter om fred på jorden eller så ;)
 
Alexander sover utan....ja, stödhjul heter det på cykeln.
Vad heter det i sängen? Stöd-staket/nät/räcke?
Hur som helst det där räcket som man sätter på sängen så att de inte ska trilla ur när de är vana vid att sova i spjälsäng.
 
Och Irma har slutat med napp.
 
Bara så där.
Hipp som happ.
Bägge två.
 
Ja inte av sig själva då.
Och inte var det frivilligt.
Men jag gjorde slag i saken och provade något jag gått och oroat mig för länge.
 
Alexander.
Vi köpte ingen växasäng till Guldklimpen när han skulle flytta från spjälsängen. Han fick en stor, vuxensäng på en gång. Som vi köpte ?stöd-räcke? till.
Och där har han sovit bra.
Man jag har frågat mig hur vi ska kunna ta bort räcket eftersom han snor runt som en virvelvind om nätterna. Och sover nästan hängandes i det där stödräcket ibland.
 
Saken är den också att han har ett vasst hörn vid golvet precis vid huvudändan av sängen. Så jag var orolig för att, OM han skulle trilla ur, så skulle han kunna slå i skallen i hörnet.
 
Vi bullade upp med soffkuddarna vid det vassa hörnet och på golvet.
(Jag kan berätta att det är ganska så obekvämt att sitta i en soffa utan kuddan och titta på TV om kvällarna, om det nu är någon som funderat på att göra det.)
Och så fick han sova med huvudet åt andra hållet i sängen.
Inget alls bra för de däringa Yin och Yan-magnet flödena i rummet ;)
Men det har gått bra.
Visst har han trillat ur sängen ett par gånger. Men han har själv kravlat upp igen. Och nu tror jag att han har fått koll på vart sängkanten är och balansen i kroppen.
Lätt som en plätt!
 
Irma då.
Ja hur vi skulle få Lillskatten att sluta med napp har oroat mig länge. Det började bli dags.
Men hon var så himla fäst vid den.
Den var den enda som kunde lugna henne när hon fick sina raseriutbrott.
Inget annat.
Och nattsömnen.
Som vi slitit så med att få sova om nätterna.
Hur skulle det gå?
 
Men vi har samtidigt slitig med att hålla ordning på dessa nappar.
Lillskatten är nämligen väldigt påhittig om var man kan gömma nappar.
Och väldigt glömsk när det väl är dags att vilja ha tillbaka dessa gömda nappar.
Som vi letat.
 
Men så en kväll när det var dags att gå och lägga sig och napparna var borta så hade jag inte lust att leta mer.
Vi hade letat överallt.
ÖVERALLT!
Jag sa till henne att hon fick försöka att somna medans vi letade och att jag skulle stoppa ner dem i sängen när vi hittade dem.
Inget reservnappskokande inte.
 
Och när vi sedan hittade dem - i tidningskorgen UNDER vardagsrumsbordet, ja då körde jag på bara.
Då gömde jag dem ;)
Och Lillskatten sov.
Och fick sina raseriutbrott (men inte över att napparna var borta).
Men var allmänt med på noterna över att napparna var borta.
Och hon har inte frågat efter dem.
....så mycket ;)
Nu börjar istället stoltheten komma över att ha slutat med dem.
För de är ju borta....
 
Och Guldklimpen har gjort frukost alldeles själv och överaskat med här på sommarlovet.
Tiden går.
De börjar bli stora.
 
Och jag hänger inte med ;)
 
/Y

Skrivet den: 2014-07-02 Klockan: 15:07:00

Här har REA:n börjat

...och det är ett VÄLDIGT enkelt sätt att få lite "lycka" i några sekunder ;)
 
 


 
Det är onsdag - semesterdag nr 2 - och vi tar det lugnt.
Jag sitter här framför datorn.
Resten av familjen sitter i soffan och slötittar på mobil/TV/dator.
Vi har ännu inte bestämt vad vi ska göra idag men det lutar åt att lämna in den bärbara på undersökning och försöka fixa figursydda öronproppar till Guldklimpen.
 
I går hamnade vi på REA.
Det var inte alls meningen.
Älsklingen tog med sig skitungarna till närmsta köpcentrum för att titta på en djurutställning som de har där. Medans jag skulle planera veckans vuxensvenska.
 
Det är alldeles för varmt att vara ute på dagen.
Vi har fått sommarens första värmebölja och även om min termometer har gått ut i strejk så känner jag att det är alldeles uppåt väggarna att ge sig ut i parken för att leka mitt på dan.
Dessutom ser man ingen ute på gatorna.
Kanarierna VET hur de ska bete sig.
Antingen så roar man sig på REA:n inne i något svalt köpcentrum eller också så ligger man på stranden. Leka i lekparken eller gå ut och gå är det bara tokiga turister so ägnar sig åt mitt på dan ;)
 
Men REA:n ja.
Jag hamnade ju där och det var inte alls meningen.
Inte alls bra.
Bättre att ha pengarna på banken ;)
Men Älsklingen rapporterade från djurutställningen att det var REA i hela Las Palmas och då var jag ju TVUNGEN att ta mig en titt.
 
Jag kom hem med två par nya skor, ett par vita knä-tights (som bara är ett MÅSTE för ljumma sommarkvällar, en ny väska (ja men det går ju bara inte att komma hem utan och denna var bara pytteliten så den räknas nästan inte), ett nytt halsband, ett set med trosor och BH (från den svindyra underklädesbutiken för bara 100 kr. så det gick nästan inte att bara gå förbi) och en hel påse med krimskrams (mest diadem med blommor på som verkar att ha blivit min nya nisch).
Och allt detta för bara 500 kr.
Det GÅR ju bara inte att stå emot ;)
 
 
 


 
 
 
 
 
 
 







Och idag verkar inte bli bättre.
Där den bärbara ska lämnas in är i mitt favvo-shoppingcentrum (Las Arenas vid Las Canterasstranden) och då måste jag ju undersöka REA:n där också.
Det går ju inte bara att gå förbi ;)
 
/Y

Jag som skriver här är Yohanna, född 1973 och ursprungligen från Ööörebro på närkesslätten. Sedan år 2003 bor jag i Las Palmas på Gran Canaria tillsammans med Älsklingen. År 2007 fick vi Guldklimpen Alexander och 2010 kom Lillskatten Irma. Jag kämpar med språket, vikten, att vara "upp to date" och att vara en lagom bra mamma. Inget av detta är något som är så lätt alla gånger....men jag tycker det går hyfsat. VÄLKOMNA!

bloglovin





Bloggar av mammor och gravida Blogg listad på Bloggtoppen.se
RSS 2.0