Skrivet den: 2015-05-23 Klockan: 20:55:00

LIVE - Eurovisionsschlagerfestivalfinalen 2015

....phu!
Det var nästan sâ att det körde ihop sig lite.
Jag hade glömt att skriva ut röstningslistan.
Men nu är vi pâ plats.
Och som vanligt röstar vi 1-5 poäng. 5 vinnare och 1 bottennapp.
 


Nu kör det igâng.
Alla pâ plats....nästan. Men det fâr vi ta senare.
Nu finns inte tid att tänka, när gästerna kommer sâ sent.
Och där var skäggiga damen - hejja!
 
20:08
Maffig introduktion - tror jag. Det är ju ingen som hâller tyst här ;)
Och en lât om att bygga broar. Jag hör inte ett smack mellan fotbollsrusiga karlar och festystra skitungar.
Snart gâr jag i taket!
 
Där var alla länderna i turordning.
Men var var Mâns?
Jag sâg ingen Mâns.
 
 
 
Land                 Artist

1.   Slovenien         Maraaya
En bra lât som man dansar med till. Men den pâminner om nân känd lât. Till och med rösten - men vem är det?
Bra!
Men jag kan inte komma över hörlurarna - nej!
3

 

2.   Frankrike         Lisa Angell
Va?
En av de bästa balladländerna. Vad ska detta vara?
Alla började prata i munnen pâ varandra och ville sätta nollor.
1

 

Nu blev det lite kaos här. Älsklingen, alias sekreterare hade börjat att satt poängen pâ fel rad.
Rätta - FORT!

 

3.   Israel            Nadav Guedj
HJÄLP! Vi tyckte ju om lâten men inte kom jag ihâg att början var sâ trâkig.
Men den blir ju bra sen.
4

 

4.   Estland           Elina Born y Stig Rästa
Konstig feeling i denna.
Jag gillar gunget men sâ sjunger de hemskt. Det blir liksom ingen fart i den.
3

 

5.   Storbritannien    Electro Velvet
Jag gillar detta!
Trallvänligt med gung.
4

 

6.   Armenien          Genealogy
Vilken konstig lât!
Ett pussel av mânga olika lâtar.
Vi blir INTE imponerade. Och sâ sâg det ut som om de spelade "anden i glaset" tyckte gäterna här ;)
2

 

7.   Litauen           Monika y Vaidas
En typisk kanarisk tjej blev utlâtandet här frân killarna och de blev genast väldigt uppmärksamma.
Trallvänligt igen - i alla fall refrängen.
3

 

8.   Serbien           Bojana Stamenov
Jag vet inte. Det är ju bra budskap och sâ men lâten räcker inte ända fram.
De andra röstar pâ schowen och rösten och budskapet men jag är inte riktigt överens. Det är ju en musiktävling ;)
3

 

9.   Norge             Morland y Debrah
Detta lâter väldigt bekant - coldplay?
Men det är lite deppigt och sobert.
Jag gillar - men ingen vinnare.
Fast matkriget i videon gjorde det roligare.
Men de andra röstar lâgt - väldigt lâgt.
4

 

Nu blir det nervöst......

 

10.  Sverige           Mans Zelmerlow
Ungarna ger den en TIO!!!!
Jag fâr nöja med en FEMMA - sâklart!
5

 

11.  Cypern            Giannis Karagiannis
Jag gillar denna.
Enkel och fin. Inte bättre än Sverige sâklart ;) Men en...
5

 

12.  Australien        Guy Sebastian
Sveriges största hot enligt mig.
Superhärlig lât.
Trallvänlig och medryckande.
5

 

13.  Belgien           Loïc Nottet
Annorlunda lât. Men efter sâ mânga bra lâtar pâ raken sâ blev denna lite trâkig.
2

 

14.  Österrike         The Makemakes
En typisk bra men inte mer-lât. En sân som man skickar när man inte vill vinna en gâng till men ändâ inte komma sist.
Oj nu satte de eld pâ pianot. Lite hârdrock-feeling.
4

 

Kisspaus!
Dags att fylla pâ i glasen och tömma ur pâ andra hâllet.
Alla kom försent tillbaka. Men vi missade visst inget ;)

 

15.  Grekland          Maria-Eleni Kyriakou
Jisses!
Nej!
1

 

16.  Montenegro        Knez
Den enda riktigt folkmusikaktiga lâten i festivalen och det mâste ju uppmärksammas. Men jag är inte riktigt imponerad.
3

 

17.  Tyskland          Ann Sophie
Hejja Tyskland, de har förbättrat nummret avsevärt och det ser lite ut som en Bond-lât nu med allt svart och guld. Men hon skriker förmycket.
Gillar INTE!
3

 

18.  Polen             Monika Kuszynska
Lite för lângsam och trâkig för mig.
2

 

19.  Lettland          Aminata
Annorlunda och kanske lite pampig men jag kan inte sluta titta pâ änglavingarna pâ hennes bröst. Är de riktiga tro?
Men jag fâr Euphoria-feeling av detta wo ho ho ho.
2

 

20.  Rumänien         Voltaj
Nej här var visst en lât till som var lite folkmusik-aktig. Fast denna var bättre.
Fast visst pâminner den lite om Danmarks vinnarbidrag, den med flöjten?
3

 

21.  Spanien           Edurne
oj oj oj, det var första gângen vi sâg och hörde hela bidraget. Och uppvisningen imponerade. Den bästa schowen enligt besökarna här.
Jag föll för grupptrycket och gav den en...
5

 

22.  Ungern            Boggie
Fin och enkel lât igen med väninnan tar bort sina poäng för FÖR enkel klänning. Jag tyckte den var fin.
Lâten var fin ocksâ.
3

 

23.  Georgien          Nina Sublatti
Nej nej nej, inte min smak detta.
FÖR svart.
Jag tycker om glädje ;)
2

 

24.  Azerbajdzjan      Elnur Huseynov
Mäktig ballad.
Jag köper det.
4

 

25.  Ryssland          Polina Gagarina
Denna är sâdär. Antar att vi är trötta nu. Lite trallvänlig är den i alla fall.
3

 

26.  Albanien          Elhaida Dani
????
Denna kommer jag inte ihâg. Var den med i semifinalen?
Mycket skrik.
2

 

27.  Italien           Il Volo
Spanjorerna började att skatta här och skojja om KÄRLEK och töntar i kostymer. De röstade ettor här. Ska detta vara latinos? Är det inte de som ska vara experter pâ LOVE?
Jag faller för detta: karlar i kostymer som sjunger om kärlek.
FEMMA!

 

Oj oj oj, nu gäller det att koncentrera sig och räkna ihop statistiken.

Enligt YOHANNA ska alltsâ:
- Sverige
- Cypern
- Australien
- Spanien
eller
-Italien
vinna

 

Och enligt folket här hemma:
- Spanien
- Australien, Sverige
- Israel, Cypern, Österrike, Azerbajdzjan

 

Första 12:an!!!!


23:36
Usch! Jag tror jag ska spy av nervositet ;)
Eller kissa pâ mig. Det är hur som haver...
 
23:43
HJÄLP!!!!!




 

/Y - pâ plats och pâ G

 


Skrivet den: 2015-05-23 Klockan: 10:08:00

Eurovision Song Contest 2015

Då kör vi!
 

Hejja Sverige! From Gran Canaria with ❤️Sweden in Las Palmas.

Posted by Yohanna i Las Palmas on den 23 maj 2015
 
 
 
8:00 och jag är redan uppe och gör startordningen till röstningslistan.
Jag har tittat ifatt alla bidragen.
Under dagen får bidragen gå på slumpordning på Spotify.
Snart ska damsugaren fram.
Ska bara låta de andra vakna först. Jag vill ju inte vara en sån där mamma som väcker alla i huset tidigt en lördagsmorgon med att ta fram damsugaren.
Been there. Lived that ;)
 
Elva timmar kvar!!!
 
 
 
 

     Land                 Artist

1.   Slovenien         Maraaya

2.   Frankrike         Lisa Angell

3.   Israel            Nadav Guedj

4.   Estland           Elina Born y Stig Rästa

5.   Storbritannien    Electro Velvet

6.   Armenien          Genealogy

7.   Litauen           Monika y Vaidas

8.   Serbien           Bojana Stamenov

9.   Norge             Morland y Debrah

10.  Sverige           Mans Zelmerlow

11.  Cypern            Giannis Karagiannis

12.  Australien        Guy Sebastian

13.  Belgien           Loïc Nottet

14.  Österrike         The Makemakes

15.  Grekland          Maria-Eleni Kyriakou

16.  Montenegro        Knez

17.  Tyskland          Ann Sophie

18.  Polen             Monika Kuszynska

19.  Lettland          Aminata

20.  Rumänien         Voltaj

21.  Spanien           Edurne

22.  Ungern            Boggie

23.  Georgien          Nina Sublatti

24.  Azerbajdzjan      Elnur Huseynov

25.  Ryssland          Polina Gagarina

26.  Albanien          Elhaida Dani

27.  Italien           Il Volo

 

 

/Y - som snart ska hoppa i galastassen

 

 


Skrivet den: 2015-05-20 Klockan: 00:15:18

Jag är på uppvärmning

...och börjar komma i form inför ÅRETS händelse.
Ja, ni har väl inte missat det?
För det hade nästan jag ;)


 
Nej, skämt å sida, livet fortsatte att mala över mig så att jag nästan inte orkade med att tänka på livets väsentligheter. Men så fick jag höra nån liten fågel kvittra nånstans att Spaniens bidrag till Eurovision skrivits av svenskar och då väcktes tigern inom mig:
EurovisionsTIGERN!
 
Visst hade vi tittat ikapp här på svenska mellodifestivalen, så jag var ju uppdaterad med vad som hänt, vem som skulle tävla för Sverige och hur det gått till.
Jag är ju inte född igår.
Det HADE jag koll på.
Men så blev det så himla mycket arbetslöshetsångest, 4-årstrotts, påsksemester, 40-årskris etc. att Eurovisionens närmande helt dränktes i annat skit.
 
Men nu vaknade jag.
Nu väcktes lusten.
Nu blev jag nyfiken.
Och lite skamsen.
Ska jag kalla min ett mello-fan?
 
Så nu i helgen tittade vi ikapp alla inför-eurovisionen med Sarah Dawn Finer och hennes bisittare på internettet så nu ska jag väl vara något så när informerad. Och ikväll sände Spanien den första semifinalen så nu är jag riktigt upp-to-date.
Men det är hiskeligt vad olika man tycker om låtar.
Eller det är väl det som är det roliga.
Att det finns inget rätt eller fel.
 
På lördag blir det jippo här hemma och jag ska som vanligt köra Live-uppdatering från finalen (2014) >>> & (2013)>>> (2012)>>>.
Vilka är med mig i år?
 
Jag tittade ju på Melodifestivalen här med ungarna som ju nu börjar komma upp sig lite i åren och har börjat att fatta det här med musik. Guldklimpen och jag hade faktisk rätt avancerade diskussioner om vad det var för låtar som hade nåt GO i sig eller inte.
Det ger det hela en liten annan dimension.
 
Men visst är det konstigt att i denna åldern, när de fortfarande är oskuldfulla och oberörda av omgivningens tyckande och tänkande, oavsett om de bor på Gran Canaria eller i Sverige, så verkar det som (om jag nu läst rätt i cyberrymden) så är det två låtar (förutom då vinnaren förståss) som gick hem hos de unga kliantelet:
- Groupie-låten
och
- Hasse Kvinnaböske
Det är kanske DÄR vi har själva schlager-sanningen. Det ska vara trallvänligt och enkelt.
Tillbaka till grunderna i festivalen.

Ja, som sagt, se på Mello med skitungarna ger en helt annan dimension på musiktyckandet. Eller jag kanske är tillbaka i barndomen, med världens bästa mello-minne: Carola.
Som sagt: trallvänligt och enkelt.
 
Nu laddar vi upp här.
Big Time!
 
/Y - som är så uppspelt av förväntan att hon knappt kan sova på nätterna nu ;)

Skrivet den: 2015-05-17 Klockan: 15:22:21

Jag skiter i måsten idag

....och drar ut familjen i parken. 

Solen skiner. 
Det är söndag. 
Vi har fortfarande tid. 
Vi har inte blivit osams......än. 
Och jag har en bok som ropar på mig. 









Jag stekte upp några korvar och stoppade i några kex och det var det. 
Varför gör jag inte detta oftare?
Varför ska jag alltid komplicera allt?

Jag komplicerar och planerar allt så till den milda grad att det till slut inte blir nått av med något. 

Men idag blev det det. 

/Y - en, för ögonblicket, nöjd och avslappnad person. 



Skrivet den: 2015-05-13 Klockan: 12:51:22

Jag har sett filmEN

...fastän jag till slut var så säker på att jag inte skulle göra det. Och den var inte som jag trott.
Inte alls!



 
Ja denna förmiddagen blev inte alls som jag hade tänkt mig.
Fast när blev det som jag hade tänkt mig egentligen?
Morgonlektionen blev inställd hux flux och jag hade TÄNKT mig att jag skulle ha jobbat ifatt lite på ett par saker som behövdes få gjort. Men så fick jag fingrarna på FILMEN.
50 nyanser av grått....
 
Och det är nästan inte så att jag vågar skriva om det, för det har blivit så mycket kallablik om både böckerna och filmen.
 
Jag avslutade bok nummer tre för nån vecka sedan efter att ha hållit på och traglat med dem i vad som känns som i en evighet. Inte för att de var outhärdliga utan för att tid och tillfälle inte har getts. Eller ork och lust heller för den delen.
Men det var i alla fall med en känsla av: Väl Utfört Arbete, som jag lade den ifrån mig och det kändes ganska skönt att få det avklarat. Inte som med andra böcker då det kan kännas som att man tar avsked av en kär vän när man måste ställa in den i bokhyllan igen.
 
Det var ju bestämt att jag och Älsklingen skulle ha gått på filmen, gått ut och ätit, talat om livet, blivit lite på kanelen, haft barnvakt och BARA varit vi två för en afton.
Jag hade till och med köpt hans outfit för kvällen.
Kavaj och slips, naturligtvis!
Vi skulle ju komma i stämning ;)
 
Men någon blev sjuk, tillfället gick i stöpet, livet gick vidare och chansen har försvunnit.
Nu är vi på ett helt annat kapitel i livets bok och planerna finns inte längre där.
Inte lusten heller...
 
Hur som helst, jag har ju hört så mycket om filmen, sett så många skämt om den och talat med väninnor som varit och sett den, och det jag hört har inte känt så bra.
Dessutom så VET jag ju att om man har läst en bok så är det sällan som filmen lever upp till bokens rykte och jag kände på mig att jag skulle bli besviken på filmen.
Skådespelarna var heller inte som jag hade tänkt mig och just denna boken hänger ju mycket på skådelspelarna och att de ska matcha ens egna fantasier.
Mr Grey var inte alls i min smak och fick inte alls igång mig om man så säger.
 
Nu fick jag i alla fall händerna på filmen denna förmiddag när jag hade så mycket annat som jag ville göra och jag körde den klassiska repliken:
- Jag ska bara kolla på förtexterna så får vi se vilken känsla jag får.
...med mig själv.
Det gick åt skogen.
Jag fastnade direkt.
Jag såg hela filmen i ett svep och det blev inte ett smack av med det som jag egentligen skulle ha gjort.
 
Och kanske var det de låga förväntningarna som gjorde att det blev så bra till slut.
Jag känner mig skitnöjd.
Låga förväntningar är nyckeln till framgång verkar det som.



 
Åsikterna om böckerna och filmerna får vi ta en annan gång, för det finns fortfarande mycket att tala om där. Men nu ska jag iväg till hårfrisörskan med terroristen Lillskatten som tog saxen i egna händer här-om-dagen och bestämde sig för att bli korthårig.
Tack för det, säger jag. Nu fixade hon något som jag gått och funderat på, alldeles på egen hand och utan att jag behöver känna mig skyldig.
Sån hjälp kan behövas här just nu när vi är mitt i 4-års-helvetet from hell.
 
/Y - en väldigt trött i själen men nöjd kvinna just nu

Skrivet den: 2015-05-04 Klockan: 16:05:07

Jag har avlett en katastrof och firat Valborg

TRE dagars ledighet är över. Idag går vi in på den fjärde. Det är halvledigt kan man säga. Ungarna är lediga från skolan. Jag har svenskaklasser som vanligt. Älsklingen jobbar. De tre aktiviterna tillsammans känns INTE som ledigt.
Det känns som JORDBÄVNING.
Men jag slapp i alla fall dra upp ungar på morgonen och släpa iväg dem till skolan.
 
 


 
I onsdagskväll satt jag vid datorn och Älsklingen satt och hängde framför fotbollen på TV:n när hela huset plötsligt blev nattsvart.
- Vad i hela friden, ropade vi bägge två men sedan så hörde vi vatten som skvalade ute i köket och då skrek Älsklingen:
- Jädrar i h-vete istället.
Jag fattade inte vad han hade förstått, utan försökte hålla jämna steg med honom när vi trevade oss fram mot köket med händerna framför ansiktet för att skydda oss mot det som man kan krocka med när man inte ser vart man går.
 
Och när vi hittat fram till köket och hittat den enda ficklampan i huset som var gömd inne på toaletten -varför är aldrig saker på sina platser när man behöver dem utan på de mest otänkbara ställena där de absolut inte hör hemma? -då såg vi att det forsade vatten från varmvattenberedaren och rakt ner i ett eluttag som finns under.
Vem som satt ett eluttag under en vatteninstallation kan ni inte fråga mig om men en juste tippning är att det är en av de där smarta spanska hantverkarna igen. De som gjorde köksdörren så smal att det inte går att få in normala vitvaror där utan man måste ta in dem via köksfönstret eller hugga bort dörrkarmen, som vi gjorde sist vi köpte nåt nytt till köket >>>.
 
I alla fall, innan vi fått tag på ficklampan, lokaliserat skadan och fått kranarna omvridna så hade det ju naturligtvis runnit ut en smärre sjö på golvet, så det var bara att börja torka. Men TÄNK om detta hade hänt när vi varit och jobbat eller på något annat flera-timmars-uppdrag eller borta helg.
sån.himla.tur
 
Men nu började problemen att rulla upp sig.
Dagen efter var det Valborgsmässoafton.
Älsklingen och jag skulle jobba.
Vi hade Valborgsgrillning med svenskan på kvällen.
Och dagen efter det var det 1:a maj och ALLA arbetares vilodag med tillhörande stängning av affärerna.
Hur skulle vi fixa detta nu?
 
En parantes.
Fredagen den 1:a maj hade vi bestämt med ett par kompisar att vi skulle luncha hemma hos oss. Det är ju så himla svårt att få till en dag när alla jobbar så olika men på 1:a maj, som ju är arbetarnas dag, så var det ju självklart att alla skulle vara lediga och kunna luncha.
 
Trodde vi!
 
När datumet närmade sig visade det sig att flera av kompisarna skulle jobba denna dagen. Speciellt de som jobbar i affär.
Varför öppnar man en sån dag?
Jag blev genast på stridshumör och mina gamla arbetarklassgener började genast göra uppror och skrika om att här skulle kämpas för arbetarnas rättigheter.
Jag la ut ett upprop på Facebook: Jag tänker minsan inte gå till något etablisemang på 1:a maj och spendera pengar och stödja arbetsgivarnas blodsugande av oskyldiga arbetare som inte kan protestera.
 
Det blev en flopp.
Inga spanjorer blev uppmuntade.
Och det är det som är lite av problemet här.
Man tycker om att skälla och gnälla men ingen vill vara den första som ställer sig upp och protesterar offentligt.
Svärmor gick till och med och handlade blommor till kyrkogården till morsdag (som var i söndags) denna dagen. För man kan ju inte, Herre Gud förbjuda, planera lite och göra sina inköp en annan dag.
 
Vi talar ofta om varför det finns så många bidrag och mycket hjälp i Sverige till allt och alla. Och varför det fungerar så bra där.
Ja, INTE är det ju för att alla är så SNÄLLA och GODA i Sverige skulle jag säga.
Utan för att våra förfäder kämpat och försakat på sin tid för att vi ska ha det bra.
Och det kommer INTE att fungera i en framtid om det bara slutas att kämpas eller att utnyttjas på falska grunder.
Ja, det var min karriär som 1:a maj-demonstrant.
Inget att skryta om. 
 
Hur som helst.
Nu satt jag i den sittsen att jag skulle behöva bryta mot mina egna regler och jag vet inte om det skulle föreställa en knäpp på näsan eller en test av min viljestyrka.
Jobbigt blev det i alla fall att hålla löftet om arbetsfriden.
 
Vi drog hur som helst iväg på torsdagen efter jobben och handlade en varmvattenberedare så snabbt att vi knappt fattade vad vi köpt. Sedan åkte jag iväg med ungar och picnic och Valborgade medans Älsklingen stannade hemma och tömde varmvatten och disskuterade allehanda tillvägagångssätt med en händig granne.
Fast det hade nog gått bättre om vi gjort tvärt om, måste jag få säga. 












 
På fredagen besvärade vi inget 1:a-majöppet och på lördagen hängde vi upp den nya beredaren.
Och söndagen kvar för att plocka ihop allt.
 
Japp, det var våran Valborgshelg.
Så nu har man satt upp ny mackapär i köket också.
Meritlistan växer.
 
/Y

Skrivet den: 2015-04-26 Klockan: 23:35:41

Jag är upptagen

...LIVET ni vet, det där som inte bara är lata stranddagar, glammiga fester eller äventyrliga resor, utan det där som kommer emellan dessa tillfällen - vardag tror jag att det heter ;)
Det tar upp all min tid.
Och jag är arbetslös...
 
 

 
Efter en UTE-helg, och då menar jag inte ute som i ute på krogen, även om jag så-in-i-bomben hade behövt en sådan för att "glömma" min vardag, utan en ute som i UTanför-hemmet-UTE, så ser hemmet ut som ett bombnedslag.
 
Rena-och-vikta-tvätt-högarna på matsalsbordet har antagit en fysisk omöjlig höjd, damråttorna i hörnen har blivit så stora att de slåss med skitungarna på blodigt allvar om lekutrymmet i lägenheten och diskbeget i köket har brett ut sig så mycket att det numera är omöjligt att laga mat inne i köket.
Som tur är just det sistnämda inte mitt ansvar, diskberget alltså, matlagningen den ligger på min lott. Och som tur är nummer två så har vi diskmaskin. Alla diskansvarigast stora dröm och vår bästa investering här i familjen.
 
Jo helgerna här används till att återställa kaoset som uppstår under veckorna när ingen tid finns till att hålla kaoset på avstånd.
Plocka.
Men vissa helger så "händer" det saker som gör att vi inte lyckas med det återställandet. Som förra helgen då det vankades födelsedagskalas och årets tårt-och-kak-baknings-marathon skulle ske.










Och vissa helger, som denna helgen, så drar det för mycket i sol-och-bad-nerverna så det inte går att hålla oss hemma. Igår var vi och hälsade på i sommarstugan i Puerto Rico, sa adjö till en familj som åker tillbaka till moderslandet efter 20 år i solen och spenderade hela dagen vid poolen. Och idag gick vi ut i parken och hade fika-picnic på filten i vårsolen som börjat att skina komma även här i Las Palmas.









 
Bäst är det förstås att kombinera en plockdag och en aktivitetsdag. Men det är inte alltid man själv får bestämma och nu har det varit så.
Och hemmet ser ut därefter.
 
Och nu är det måndag.
En dag som jag borde vara ledig på nu när jag är arbetslös.
Men så är inte fallet.
Ledigheten har på något konstigt sett ätits upp av tillfälligheterna.
Jag hjälper en ögondoktor just nu att lära sig svenska. Hon vill åka till Sverige och jobba och vidarutbilda sig på något svenskt sjukhus och då måste man ju kunna svenska.
Tre timmar om dagen läser vi.
Det går undan.
Hon är duktig.
Så om det är någon som känner för att ta sig ann en ögondoktor.....hör av er.
 
Och så har jag ju modersmålsundervisningen med ungarna på eftermiddagarna. Och vuxensvenskan två kvällar i veckan.
Och föräldramöten.
Och kampen med spanska pappersmyndigheten.
Etc.
Som tar upp all min lediga tid.
 
Det blir liksom aldrig tid för det där jag vill ta tag i.
Fixa en egen svenskakurs för sjukvårdspersonal.
Det har jag ju erfarenhet av.
Det borde jag fixa lätt som en plätt.
Men det måste fixas en massa om HUR, VEM och VAR och sånt tar tid. 
 
Japp, det är vad jag pysslar med när det ekar tomt här inne.
Men jag är som julen, kommer tillbaka med jämna mellanrum.
 
/Y

Skrivet den: 2015-04-15 Klockan: 20:49:53

Jag har njutit

....och nu tänker ni säkert att det är ju SJÄLVKLART att hon har njutit. Hon har ju varit på semester och bott på hotell den "glidarn". Men det är inte det tillfället som jag tänker på.




 
Att det ska vara så himla svårt att njuta.
Och speciellt på kommando.
Det är som förgjort.
 
Som när man väntar i evigheter på att få ha ett par dagars semester och få komma på hotell och äta frukostbuffé, slippa städa, få gå på restaurang, vara med sina när och kära utan att behöva anstränga sig och ha måsten.
Ja, då är det ju som upplagt för njutning.
Men si, det går inte.
Ju mer man lägger upp och ordnar för det, desto svårare är det att uppnå detta tillstånd.
Men det kommer jag till.
 
Det var, som sagt, inte det tillfället som jag tänkte på.
 
Här-om-dagen fick jag helt oväntat en hel-ledig förmiddag.
Helt från det blå.
Oväntat.
Överaskandes.
Nej nu ska jag banne mig ta vara på detta och sjunka ner i soffan med ett paket kex och en god bok, tänkte jag.
Jag har INGENTING som jag måste göra nu.
(Ja, det går faktiskt att inbilla sig de flesta saker, som att man verkligen INTE har någonting att göra en helt ledig förmiddag, om man VERKLIGEN anstränger sig. Man får öva lite och slå dövörat till för samvetet. Men det går.)
 
Och jag sjönk verkligen ner i soffan med kexen och boken och det fanns en lååååååååång stund där då jag verkligen kände en sån otrolig FRID och LYCKA.
Halleluja!
Jag kan fortfarande känna de där känslorna.
Nu ska här njutas.
Och det gjorde jag.




 
Visserligen kom där en liten röst i mitt huvud, med pekpinne och hötte åt mig:
- Nej. Yohanna, du borde verkligen ta dig i kragen och utnyttja den här lediga stunden för att gå ut i parken och köra några fettbrännarturer.
Jag fattar inte!
Varför ska den där pekpinnen alltid komma och förstöra stunden.
Men jag var stark och hötte tillbaka åt pekpinnen och slog dövörat till igen, så jag riktigt blev imponerad av mig själv där.
 
Och så satt jag där i TRE timmar och åt kex, läste bok och njöt.
Herre Gud vad skönt!
Ibland är det, det riktigt enkla som är det bästa.
Som när skitungarna leker mest med kartongerna och presentpapprena och skiter blankt i den super-dyra-som-man-fått-springa-benen-av-sig-för-att-hitta-presenten.
Superirriterande. Men ett känt faktum.
 
För när vi var på hotell, åt frukostbuffé, inte behövde bry oss om något och skulle njuta av att vara med familjen, ja då gick det inte så bra att njuta, måste jag erkänna.
Ungarna var så uppe i varv att de var omöjliga att vara med.
Bråkade och skrek.
Busade och levde rövare.
Ville inte sova.
Ville inte äta.
Ville inte sitta still.
Ville inte alls njuta.
Och ville inte alls låta föräldrarna njuta heller.
 
Men jag förstår dem.
Jag var litegrann själv så.
Försökte lugna ner mig själv men jag var så uppe i varv över att stunden äntligen hade kommit att jag hade svårt att fatta att det verkligen var sant.
NU, Yohanna, NU måste du njuta!
Njuter du nu Yohanna?
Du njuter väl nu?
 
När det enda vi egentligen velat gjort var att ligga på en solstol med en bok i handen och småprata med föräldrarna, så flängde vi omkring och skulle hitta på så mycket som möjligt. Åka hit och dit, hälsa på här och där och jag vet inte vad.
Och när allt var slut så har det bara sagt poff och var över och man undrade vad man egentligen haft för sig.
Hur gick det med solstolen och boken?
 
Faktiskt!
Så gick det ganska bra med just boken.
Jag tog inte med en enda bok till hotellet.
Vet ni varför?
Jag såg detta när vi var och rekognoserade på stället ett par dagar innan.




Det fanns ett av detta på varje våningsplan.
Bord fulla med böcker som folk läst och lämnat vidare till dem som ville fortsätta att hålla böckerna vid liv. Och 95% av dem var på svenska. Precis som gästerna på hotellet.
Vilken jäkla bra idé
Här skulle plöjas böcker bestämde jag.
 
Nu är ju FYRA dagar bara fyra dagar och man hinner inte 20 böcker då. Och speciellt inte om skitungarna bråkar med en hela dagarna och man ska vara social med den övriga familjen också.
Men det finns ju nätter ha ha.
Och jag läste och drack öl tillsammans med Älsklingen på terassen om kvällarna. Eller jag läste och Älsklingen spelade spel på mobilen. När ungar och gamlingar gått och lagt sig.
Det var bara vi vakna.
.....klockan 10 på kvällen.




 
Jag började med en Håkan Nesser. Det är en gammal favvis-författare från förr. Den första boken jag läste var "...och Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö".
Och så var jag fast.
Jag gillar hans sätt att skriva.
Och så gillar jag att han skriver om mina hemtrakter.
 
Och denna bok som jag fick tag på, "Berättelse om Herr Ros", var bra. Men den var FÖR djup. Jag fick en massa konstiga tankar om livet och meningen med det. Inte bra när man läser på natten och dricker öl.
Jag var tvungen att börja med något annat på en gång efter att jag avslutat den.
Något gladare.
Jag hade spanat in Läckebergs "Isprinsessan", men hade en föraning om att den inte skulle vara så munter den heller.
Så när jag fick se min ABSOLUT-favorit-författare Marian Keyes så var saken biff.
Henne skulle jag ha!
 
Det finns ingen som skriver så roligt och får mig på så bra humör som Marian, jag tror jag har alla hennes böcker.
Så det var lite konstigt att jag inte hade läst denna som jag hittade.
Men jag kände inte igen den.
Och körde igång.
Det var denna boken som jag läste när jag satt i soffan och njöt. För den fick ju följa med hem till Las Palmas efter semestern, för självklart hann jag inte färdigt den också på dessa få dagar.
Det finns ju en måtta på hur mycket läsning och öldrickande man hinner med på nätterna.
 
Men jag hade ju boken i min bokhylla där hemma.
Fast det var ju klart att jag inte fattat det.
För jag har den på spanska och då heter den "Helen kan inte sova. På svenska, som jag läste den på nu heter den "Mysteriet i Mercy Close".
Inte ens i närheten.




 
Så jag läste färdigt den och njöt.
Och som vanligt så lämnade den en oerhörd saknad efter sig.
Det är sånna böcker som man INTE vill läsa färdigt.
 
Men JA, jag har njutit.
Halleluja!
 
/Y

Skrivet den: 2015-04-07 Klockan: 00:26:35

Här är det slut på semestern

....helsikes, jädra, förgrömmade tid. Vilket spratt du spelar oss hela tiden. Så lång tids väntan och längtan, och så är det över på ett fjutt. 

Nu är det slut och det är så svårt att fatta. 






































Vi packade ihop igår och åkte hem sent på kvällen. 
Att äta fiskpinnar och potatismos med en klump i halsen är det jag har ägnat mig åt idag. 
Ungarna har varit i skolan. 
Jag har jobbat. 
Livet har återgått till det normala. 
Vardag. 

Ja inte riktigt. 
Föräldrarna är kvar tills på fredag och kommer och hälsar på i morgon. Än återstår några familjedagar. 
Sedan blir det ångest på riktigt. 

Jag HATAR avsked. 

/Y

Skrivet den: 2015-04-03 Klockan: 00:10:04

Här är man inte ett semesterproffs

....för det kan man ju inte kalla sig när sista gången som man var på hotellsemester med hela familjen var för FEM år sedan. 
Det hade behövts lite mer semestervana. 

Första dagen är avklarad och nu gäller det att suga musten ur ögonblicket för här går det undan. 



Vi befinner oss alltså på hotel Folias i San Agustin och jag får återkomma med en slutgiltig sumering när jag vet hur det gått, men hittills kan jag berätta att vi är nöjda. Jag hade läst många reseberättelser om hotellet innan vi åkte och de flesta var överens om att det bästa med hotellet var personalen. 
Och det håller även vi med om. 

Detta är ett av San Agustins äldsta hotell och jag undrar om det inte även är ett av öns äldsta. 
Älsklingens mor berättade att de tillbringade första natten på smekmånaden här innan de drog vidare till Lanzarote, för FYRTIO år sedan. På den tiden det begav sig. 
De hade beställt rum på ett annat hotell men hittade inte dit mitt i natten i ruset efter bröllopet. Det var på den tiden innan det fanns både GPS och Google att hitta vägbeskrivning med. 

På den tiden gick det att speta in direkt på hotell och fråga om rum. 
Det funkar inte nu för tiden. 
Nu bokas allt på internet innan. 
Tro mig, jag försökte. 
Vi ville ju stanna på samma hotell som mina föräldrar så jag gick in här i god tid innan och försökte fixa in oss, men si det gick inte. Alla rum är uthyrda till researrangörer så vill man ha nått rum måste man leta upp det på internet. Och det är inte det lättaste. 
Det finns en uppsjö. 

Men jag hittade. 
Men då får man bara ha ett barn per rum. 
Det andra får man lämna hemma ha ha. 
Nej, det andra skulle gå bo i mina föräldrars rum. 
Fast när vi kom, för jag hade, när vi kom och hälsade på föräldrarna och skulle kontrollera stället, fått "önska" ett våningsplan där vi skulle bo, visade det sig att rummet där vi skulle bo var jättestort. Så receptionen frågade om vi ville ha extrasängar till bägge barnen inställda i vårt rum. 
Och det var ju jättehyggligt. 

Så nu bor vi i ett jätterum med terras mot poolen och allt är frid och fröjd. 
....i mina drömmar. 













Detta är ett hotell fullt med skandinaviska pensionärer som går ut och reserverar sin solsängar med sina handdukar, något som är strängt förbjudet på ALLA hotell i hela världen skulle jag vilja påstå, klockan halv åtta på mornarna. Och sedan ligger de lugnt och stilla och solar och läser hela dagen. 
Inte en unge i sikte under hela veckan har mina föräldrar rapporterat. 

Så kommer vi med två småterrorister som inte kan hålla sams, vara lugna eller låta bli att skrika. Klart, det blir ju en chock för pensionärerna. 
Och ett stressmoment för föräldrarna som måste lyckas med det omöjliga. 
...eller skita'it och slappna av. 
Men något pressade i alla fall. 

Och det där med att lyckas med packningen. 
Ring inte mig om det ska packas. 
Jag har så mycket kläder väntandes i garderoben på att få komma ut på galej att jag tar med mig ALLT. 
Och ändå lyckas stå där på hotellet med ingenting att ta på mig. 
Varför tog du inte med dig någon kjol Yohanna?
Och varför ett par vinterjeans och ett par för små shorts?
Suck!

Men jag har med mig påskris. 
Visserligen fick vi ta in det bakvägen för det var för skämmigt att gå igenom receptionen med det tillsammans med alla våra hundra resväskor, men det är med. 









Jag får berätta mer om våra missöden (äventyr) i morgon. Vi måste passa på att sova medans skitungarna sover. I natt tror jag vi var vakna hela natten med Lillskatten som var så uppspelt att det slog över. 
ZZZzzzz...

/Y

Skrivet den: 2015-04-02 Klockan: 00:32:50

Här är vi på plats

....så nu börjar det: SEMESTER!










Det tog bara 100 timmar för ungarna att somna och det får väl ses som rekord. 


/Y

Skrivet den: 2015-03-29 Klockan: 23:34:54

Här vankas det snart semester

....och vi har ÄNTLIGEN fått besök från Sverige.
 
I morgon börjar påsklovet.
...för ungarna.
Jag jobbar förmiddag tills på onsdag och sedan tar även jag och Älsklingen FYRA dagars påsklov.
Och det vankas semester.
RIKTIG semester!
 
Men i fredags fick vi besök.
Långväga besök.
Långt både i tid och distans, det var nämligen ETT år sedan vi träffades senast >>>.
Ska det va så?
Ska man träffa sina föräldrar en gång om året?
 
 
 
 
 
Då var det också mars.
Då vankades det också födelsedagskalas.
Då var vi på G till sommarstugan, så blir det INTE i år.
 
Svärföräldrarna har hyrt ut bungalowen till turister HELA året. Bara juli och augusti ska de ha den själva.
Älsklingen har semester i juni....
Så det blir inget födelsedagskalas i sommarstugan, inget påsklov och ingen semester där.
Själva har de dragit iväg till fastlandet på semester i påsk.
 
Nä, jag är inte bitter.
Hur kan ni tro det.
Mua ha ha ha ha.
Jag är så bitter så det ryket sot ur öronen.
Vi har världskrig här hemma och jag skäller på Älsklingen i sann spy-galla-över-svärföräldrar-så-skulle-aldrig-mina-föräldrar-göra-anda.
 
Så jag har gått och hyrt in oss på mina föräldrars hotell över påsk.
Det ska vankas semester.
RIKTIG semester med frukostbuffe och uppvärmd pool minsann.
Och jag ska ha på mig bikini och sitta i solstol och läsa bok och sippa på något spruttligt i FYRA dagar minsan.
 
- Men Yohanna! sa min mamma i sann mamma-förmanings-ton (hon har kvar den än trotts att jag är över 40). Det här blir dyrt för er.
- Det skiter jag i tänkte jag. Jag ska njuta.
 
Så vi var och inspekterade stället i fredags när föräldrarna hade kommit från flygplatsen.
Hederligt gammalt hotell i San Agustin.
Ganska slitet, knövliga sängar, brist på varmvatten - MEN pool och wifi i receptionen.
Vi passade på att fjäska lite för receptionisten så vi fick välja våningsplan tills vi skulle komma.
Passa på och önska kan man ju alltid.









 
Men snart vankas det semester alltså.
Och påsklov.
Och mycket tid med föräldrarna att ta igen.
Jag är som ett barn inför julafyon.
 
/Y

Skrivet den: 2015-03-25 Klockan: 13:55:00

Alexander 8 år

....och det är inte förens jag går igenom korten från det gågna året, som jag egentligen inser hur lång tid som förflutit och vad mycket vi har gjort.
Och hur STOR Guldklimpen egentligen blivit.
Han är ju fortfarande min lilla klimp.
....i mina ögon.
 
 
 
 
Det är onsdag (två dagar kvar till påsklov!!!), tre dagar sedan hans födelsedag, Alexander är fortfarande hemma efter feber-sjukan som han haft, men idag har han bara 38 grader och är piggare.
Och det är SVINKALLT och blåsigt, med vissa inslag av regn, i Las Palmas.
Jag tar tillbaka ALLT om att våren och värmen hade kommit hit.
 
Alexander åtta år ja.
Min lille (store) kille.
Jag läser vad jag skrev förra året >>> och det stämmer in ganska så bra på detta året också.
- Det har tappats flera tänder, dock bara 4 nya, till allmän förtvivlan här hemma.
- Det har blivit lite bättre med data-spels-humöret. Håller man fast vid regler, konsekvenser och agerande så ger det tydligen utdelning ;) (peppar, peppar ta i trä).
- Regler accepteras ganska så bra, fast bryts också i skydd när ingen ser. Det är väl så det ska vara antar jag.
- Han tror fortfarande på Tomten och Tandfeen (tror jag i alla fall för han har inte sagt något). Något som Lillasyster vid 4 års ålder redan insett inte riktigt är som de vuxna säger.
 
Och det kanske sammanfattar Alexander lite: han är lite oskyldig, lite naiv, gör som man säger, tror på det man säger. En kalasbra egenskap som värderas högt, MEN som också kan bli hans största svaghet här i livet.
Precis som hos mig.
Vi vill ofta andra så väl att vi många gånger själva råkar illa ut och blir utnyttjade.
Men till skillnad från mig så är Alexander mycket starkare och stabilare i sig själv. Han tar inte så illa upp när andra skrattar åt honom. Han bryr sig inte så mycket. Han kör sitt race. Påminner mig lite om Tjuren Ferdinand nu när jag tänker efter.
 
Jag vet inte riktigt hur jag gjort, eller OM det är jag som gjort det, men självsäkerheten finns där hos honom och han kommer att bli en klippa när han blir vuxen. Det känner jag på mig.
Det ville jag verkligen ge mina barn, en trygghet i dem själva att de tror på sig och inte bryr sig så mycket om vad andra tisslar om.
Att de vet att de är bra.
Att de vet vad som är rätt.
Och att de har en styrka att gå emot strömmen om det är det som de känner att de måste.
 
Alexander har till exempel börjat på dans.
Det var ju dags att leta reda på en fysisk fritidsaktivitet åt honom. Han har ju svenskan som han går på, men det behövdes också något fysiskt.
Det räcker inte med att komma hem efter skolan och vara här hemma och vänta på att allt ska bli klart med tvätt och stryk och plock och fan och hans moster som ska göras här hemma innan vi kan gå ut i parken. OM vi hinner gå till parken.
 
Det blir en massa fläng fram och tillbaka när allt ska klaffa. Och visst blir det en extra utgift, dock inte så farligt som jag trodde. Men det funkar så bra nu och han tycker att det är så roligt.
BRA!
Pappa ville ju att han skulle börja spela fotboll, hey vi är ju i Spanien, går inte att undvikas. Men jag såg att han gillade att dansa och han var helt med på noterna när vi letade upp en kurs åt honom.
Visst är det svårt för en kille som aldrig "fått" dansa innan. Men bara viljan och glädjen finns där, och så övar vi lite hemma när det finns tid, så ser det lovande ut.
Han har bestämt att han ska bli showman ;)
 
Jag har hört att han blivit retad i skolan för dansen (av de tuffa fotbollsspelande killarna) men det bryr honom inte. Vi har talat om detta han och jag och jag försöker säga att han inte ska bry sig, att det är viktigt att göra det man själv vill och att det är DE killarna som KAN dansa, som alla tjejer vill ha ;)
Och det är tydligen inte så roligt att reta någon som inte blir vare sig arg eller ledsen, verkar det som.
 
Det är fortfarande jätteroligt med kiss och bajs här hemma. Jisses! När ska det ta slut.
Men också mognare grejer som att läsa egna böcker och FÖR lillasyster. Skriva egna historier. Och bygga upp stora städer av LEGO.
 
Det går fortfarande bra för honom i skolan och han är en av de bästa i sin klass. Läser och skriver jättebra. Räknar lite sämre och håller på att lära sig engelska.
Hoppas verkligen att skollusten håller i sig men jag börjar få lite ångest för, hur i hela friden, man gör när tonårs-uttråket kommer. Jag kommer ju ihåg hur det var.
 
Och en ny epok har inletts.
Alexander har varit själv hemma ;)
Nu när han varit sjuk har han varit själv hemma medans jag gått och lämnat Irma i skolan.
Det är stort.
Både för han och mig.
 
Och så detta med lillasyster.
Att det är så himla roligt att reta henne.
Reta, reta, reta och rätta och säga att hon har fel. Visa att han är stor och kan mer saker.
Det tar aldrig slut.
.....fast jag kommer ihåg detta också.
JAG är ju storasyster och den som har vetat bäst och hela tiden velat tala om det.
Så är det ju ;)
Och lillasyster, vårt lilla åskväder, går igång på 100 cylindrar.
Jämt!
Var 5:e minut.
Världskrig.
 
Hå hå ja ja.
 Man vet att man levet.
 
ÅTTA år - Min Guldklimp, min förstfödde, The One and only ALEXANDER.
 
Grattis!
Mamma är så stolt över dig.
 
/Y

Skrivet den: 2015-03-23 Klockan: 13:29:27

Här firar vi en åttaåring i dag

....eller firar och firar, han ligger sjuk i sängen och vi äter tårta. 










Inte varje dag man får äta tårta till frukost. 






Alexander, alias Guldklimpen fyller åtta år i år idag och är hemma och är sjuk. 
Vi skulle ha firat födelsedag igår men vi fick ställa in det och tårtan blev kvar i kylskåpet. 

Vi får festa en annan dag och får fira lite lugnt i dag. 
Tårtan måste ju ätas upp. 

Alexander ja, han är stor nu, snart tonåring. Han kommer att bli någons drömprins en dag. Det är jag säker på. 
Men det återkommer jag till. 
Nu ska vi äta tårta.
.....och jobba. 

/Y

Skrivet den: 2015-03-17 Klockan: 13:56:35

Här är det inte så kallt längre

....och vi säger ÄNTLIGEN och HALLELUJA. Inte en dag för tidigt.
 
Förra helgen var vi iväg på karneval.
IGEN!
Jag vet!
Det är ju inte klokt.
Vi, som skulle plocka ihop alla utklädningsprylar för detta år.
 
 
 
 
Men så fick vi höra om ett jippo.
Kompisarna ville åka.
Älsklingen ville åka.
Ja, skitungarna ville ju självklart också åka.
Så det var bara att svida om igen.
 
Agaete i norra delen skulle vi till denna gång.
Efter att karnevalen plockat ihop i Las Palmas så dyker den upp lite här och där på ön.
Förra helgen i Agaete.
 
När jag gick ut på morgonen för att handla färskt bröd till frukosten så kändes det så konstigt när jag klev ut genom dörren.
Varmt!
Varma vindar smekte mina iskalla kinder när jag kom ut innifrån den iskalla lägenheten.
Så konstigt.
När jag kom hem igen tittade jag på termometern.
Mycket riktigt.
23 grader utomhus och 19 inne i lägenheten.
Värmen hade kommit!
 
Men vi är ju vana karnevalåkare.
Vi laddade upp med tröjor, halsdukar och långkalsonger.
Vi skulle ju till norra delen. Och på karneval är det alltid kallt.
Halvvägs till Agaete visade termometen TRETTIO grader.
Vi trodde att vi skulle smälla av, av värmeslag.
Och Lillskatten hade till och med tagit på sig sina SVARTA UGGS ;) = VARMT!
 
 
 
 
Men det gick bra.
Över förväntan.
Och man ska ju inte klaga på värmen nu när vi haft det så kyligt en väldigt lång tid (ja allt är ju förståss relativt till vad man jämför med).
Fast det var min tur att köra och Älsklingens tur att dricka öl och då går det ju som det går.
Mammorna på plats och vaktar och dansar med skitungarna. Och gubbarna springer omkring och träffar gamla bekanta och glömmer bort att de har familj.
Tror att de är TJUGO igen ;)
 
Men vi kom hem igen.
Alla nöjda och glada.
Och NU är utklädningskläderna, alias karnevalslådan undanskuffad i förrådet. Förrutom en liten lömsk peruk som gömt sig i ett hörn och inte kom med i undanplocket.
Vi får se om den överlever i vilt tillstånd till nästa år.
Risken för att terroristerna ska "leka" ihjäl den är stor här hemma.
 
MEN!
Mobilen fick för sig att lägga av här söndagskvällen efter Agaete-åkningen, när jag skulle aktuallisera den. Och jag var tvungen att fabriksåterställa den för att överhuvudtaget få den att ge levstecken ifrån sig.
Så alla korten från Agaete försvann.
Bara några få fick jag skickade till mig från andra och några lyckades auto-spara sig på något mystiskt sätt.
Teknik! Hur fungerar det?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
MEN nummer TVÅ!
Alla ni som är på väg hit ner nu, och har varit oroliga för vädret här nere.
Det har vänt!
Våren är på G, även om det just idag är grått och kallt i Las Palmas.
Vi skådar nya tider.
Känner våren spritta i benen.
Snart är det dax ;)
 
.....fast ta med ett par jeans och en fleece i fall att. Vi är inte på andra sidan ÄN.
 
/Y

Skrivet den: 2015-03-07 Klockan: 01:21:45

Här i Las Palmas är karnevalen slut för denna gång

....och fortsätter just nu nere i södra delarna.
 
Vi ska bara iväg en sväng till norra delen i morgon och karnevala med skitungar och vänner, sedan blir det dags att packa ihop utklädninglådan med alla karnevalskostymer för detta år.
 
För att knyta ihop säcken och kunna arkivera karnevalsbilderna.






Först var ju jag på stan. 










Sen var vi ju på STORA karnevals-
tåget. 


































































Det är jobbigt att stå,
flera timmar i sträck, 
så vi åkte hem när vi sett 
25 av 125 karosser. 






Därefter var det dags
för barnens karnevalståg. 


















































En del familjer lägger verkligen
ner mycket arbete på familjens
karnevalskostym. 
En dag ska jag också
bli en sån mamma. 










































På slutet följde vi med i
tåget och fick dansa lite
vi också. 
Fram till stora scenen. 















The End


För Las Palmas. 
Imorgon väntar Agaete. 

/Y

Skrivet den: 2015-02-27 Klockan: 13:56:24

#FUCK CANCER#

Fick precis veta att det inte gick längre. 
Ta hand om er och håll era nära och kära hårt. 

En liten ängel kom. 
Log och vände om. 

......jag HATAR den dikten. 



• • • • • •

Fredag!
 
#TGIF
 
Jag satt och skvallersurfade på Facebook och åt min arbetslöshetsfrukost.
I lugn och ro.
Vad skulle jag gnälla om idag på bloggen?




 
Pang!
Rakt i nyllet.
Och jag klarar inte av sånt här. Och ändå är det ju så viktigt att JUST klara av det och försöka göra någonting åt det.
 
Jag trillade rakt in på denna sidan >>>
En tjej som, precis som jag trillat över historien om lilla Junis 6 månader som fått komma hem från sjukhuset för att DÖ i lugn och ro tillsammans med sina näraste och käraste.
I cancer!
Herre Gud vad allt annat känns trivialt just nu.
Mammans Instagram berättar allt #fr0kenflink (en nolla i froken) >>>




 
Familjens näraste och käraste sitter och pärlar armband för att samla in pengar till Barncancerfonden och för att stödja familjen. >>>
Jag brukar inte göra sånt här annars, men jag klickade hem SEX stycken armband på en gång.
Ett till MAMMA & PAPPA.
Ett till syster EMMA.
Ett till syster SARA.
Och TRE till mig för att påminna mig om oss och våra TVÅ "skitungar" som jag haft sån tur att få (peppar, peppar ta i trä, vitlök och klipp i sten för att vara på den säkra sidan).
Ta vara på det ni har och känn KÄRLEK.




Sök på #junisbandet

 
Jag kan bara uppmana er att sprida och hjälpa så gott ni kan >>>.
 
Och där blev den fredagen inte som jag hade tänkt.
Men vad har jag att gnälla om....
 
 
/Y
 
PS Håller er informerade om när armbanden kommer. DS

Skrivet den: 2015-02-25 Klockan: 13:55:59

Här åkte vi till stranden

....förra helgen, efter en lååååång tids förfrysning på de "varma" Kanarieöarna ;)
 
Folk skrattar år mig och det gör väl ni förmodligen med nu -
MEN.JAG.FRYSER!
 
 
 
 
 
Jo, jag bor på Kanarieöarna.
Hit, dit folk åker på vintern för att komma undan kyla och snö i kalla norden.
Jo, det är samma ö.
Bara en liten annan DEL av ön.
Las Palmas heter den.
Och är inte helt olik Sverige under tidig vår eller sen höst just nu.
 
....blandad med lite svensk sommar naturligtvis ibland ;)
 
 
 


 
"Urinvånarna" här talar om att de inte haft så kall vinter sedans....
...ja vääääääldigt lång tid tillbaka.
Men skiner solen ute, och det gör den ju ibland, så är det riktigt härligt ute. Jag får vårkänslor.
Jag skulle väl inte direkt gå och lägga mig på playan här i Las Palmas. Men det är varmt och skönt i solen. Perfekt utomhus-fika-väder.
 
Problemet är ju att jag för det mesta inte befinner mig utomhus i solen.
Eller att det, för den delen, inte är så mycket sol här just nu.
50 nyanser av grått har fått en helt ny innebörd och skulle kunna likställas vid min bostadsort just nu.
Grått, grått, grått och så lite regn, en solglimt och så grått, grått och mer grått.
 
Jag har befunnit mig inne i ett kallt och fuktigt klassrum under vintern.
 Och har jag inte varit där så har jag varit inne i ett kallt och fuktigt hem.
Det är så himla kallt här inne i husen. Jag tar PÅ mig kläder för att gå in. Och tar AV mig dem när jag kommer ut och får tina upp.
 
Det drar från fönster och dörrar här.
Det är kalla stengolv i husen.
Man få sätta på värmeelement i badrummet när man ska duscha.
Och att krypa ner i sängen är en plåga, mellan kalla och fuktiga lakan.
Jag kryper ner där med pyjamas, morgonrock, sockar och hela konkarongen. Och när sängen, så småningom, börjar att värmas upp så tar jag av mig pö om pö. (Om jag hinner innan jag somnar.)
Men vid uppstigning är det samma procedur för att komma upp.
Och på kvällarna här ser hemmet ut som en kyrkogård på Alla-Helgons. 100.000 värmeljus står och brinner överallt.
Ny tur till IKEA är oundviklig nu.
 
Vart är alla skickliga/kompetenta ingenjörer när det ska byggas hus här?
 
Men det var ju inte det jag skulle berätta.
Jag skulle ju skryta om att vi åkt till stranden.
Jag blev så himla trött på att frysa och kände att jag behövde få se solen och tina upp lite. Så jag packade in skitungarna, Älsklingen och bästa väninnan med son, och drog vidare till Puerto Rico i södern.
Solsäkraste och med största sannolikhet utan vind också.
 
40 minuter i bil för att åka på kortsemester.
Kan man ha det bättre?
Inget flyg.
Inga pass.
Inga jättesummor ;)
 
17 grader och grått i Las Palmas när vi åkte.
22,5 i Puerto Rico och klarblå himmel.
Mot stranden!
Naturligtvis så parkerade det sig ett stort moln ovanför våra huvuden när vi väl fått upp våra handdukar i sanden. Och eftersom det inte blåste så flyttade sig molnet inte på sig.
Ingen fara på taket.
Ungarna slet av sig kläderna och jag satt på en handduk med kläder på.
Alla nöjda och glada.
 
Efter 45 minuter så behagade molnet blåsa bort och det blev sommarvärme.
Så pass att jag fick ta av mig den stickade töjan och kavla upp byxorna i alla fall.
Ungarna badade.
Vi hade en kalasdag.
 
 
 
 
 






Jag var, med största säkerhet, 
vitast på stranden. 




 
 
 


 
 
 


 
 
 
 
Där borta väntar Las Palmas 
med sitt eviga molntäcke. 
Staden "som Gud glömde" ;)
 
 
 
När vi åkte hem var det 20 grader i Puerto Rico och sol.
När vi körde in i Las Palmas igen var det 15 och regn.
Det kändes som att köra in i en sån där stad "som Gud glömde" eller "som Aliens tagit över" på hemvägen.
 
JAG hade bränt mig i ansiktet och säkerligen fått lite solsting för jag fick lite frossa där på kvällen.
Men annars var det härligt.
 
Så kan det gå.
 
/Y

Skrivet den: 2015-02-23 Klockan: 13:59:00

Här är man arbetslös igen

.....efter 7 månaders jobb så var det då dags igen, ARBETSLÖS.
 
Buuuuäääääää!
 
 
 



 
 


En sväng förbi SantaCatalina-parken
på väg hem, där de höll på att plocka ihop karnevals-scenen
medans regnet strilade ner i ett grått
Las Palmas.
 
 
 
Jag som hade bestämt mig för att ge mig själv några veckors värlförtjänt semester nu och INTE ha något som helst dåligt samvete över att gå hemma och skrota. Jag hade inte den minsta lust att gå hem och lägga i mig i sängen igen efter skollämningen.
 
Saken var den att jag skulle åkt tillbaka till ex-jobbet och fixa lite papper idag. Men på vanligt spanskt maner så fanns inte rätt person på sin plats idag så det gick inte alls att få någonting löst.
Och så stog jag där.
Villrådig.
Utan några som helst ideér på vad jag skulle kunna göra.
 
Njuta?
Hur gör man det?
Ha ha, det låter ju fruktansvärt tragiskt.
Men så är det.
 
Jag ringde Älsklingen och lokaliserade honom ute på stan i nått snabbköp lämnades chips.
....som ju är hans jobb ;)
Och bjöd ut honom på frukost.
Man får passa på.
Och så gick den dagen också.
 
Men HERRE GUD, vad ska jag hitta på i morgon?
 
/Y

Skrivet den: 2015-02-14 Klockan: 10:44:17

Alla Hjärtans Dag 2015

Här köper vi ingenting till varandra på alla hjärtans dag.
Det har jag strängt sagt ifrån.
Jag tycker att det är så ledsamt/irriterande att det ska slås på så stort i affärer och medier detta med att man MÅSTE fira kärleken på denna dag och man MÅSTE köpa fina presenter att överaska med.
Jag tycker att man ska fira kärleken alla dagar på året.
 
Min man skiter FULLSTÄNDIGT i vad jag tycker.
 
 
 


 
 
....och jag ÄLSKAR det!
 
Det är ju lite tvetydigt det där.
Med kärlek.
Med att vara kvinna.
 
Man vill ju vara så förnumstig och klok.
Men ändå så är det ju så härligt att bli överaskad och att få blommor.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
 
....jag njuter.
 
Kärlek är ju så svårt.
Eller kärlek är lätt. Äktenskap är svårt.
...att hålla liv i.
Kärleken till små-terroristerna forsar utan gränser, helt av sig själv.
 
Äktenskap är svårt och kan behöva sig en liten knuff då och då. Kärleken finns ju nånstans därinne. Den behöver bara få plats att kunna komma ut lite då och då. Den blir ju så lätt dränkt av stress, jobb, leda och familjebråk.
Den måste få komma ut och lufta sig ibland.
Få slå gnistor på det torra virket ibland.
Och man måste LÅTA den få det.
Och då kan en sån här dag vara alldeles utmärkt att göra det på.
Även om den blivit kommersialliserad.
Det blir ju så lätt hänt annars att det INTE blir hänt, det där med att lufta kärleken i äktenskapet.
 
En annan tanke.
Filmen 50 nyanser har/hade ju premiär lagom till denna dag.
Det var ju hemskt kommersiellt ;)
Jag ska INTE gå och se den!
.....idag.
Jag ska se den en annan dag.
Det är ju självklart.
Fast jag VET att jag kommer att bli besviken.
(Filmer är SÄLLAN lika bra som böckerna de bygger på.)
 
Kanska tar jag med Älsklingen.
Kanske gör jag det inte.
Vad ska han med att göra?
Det är är ju något mellan mig och Mr Grey ;)
Älsklingen kommer ju INTE att gilla den.
Det är jag säker på.
Boken är inte gjort för att gillas av män.
 
Det är som när Aftonbladet släpper iväg sin manlige journalist för att recensera filmen och han kommer tillbaka och säger att han inte blev det minsta upphettsad >>>
Ha ha ha det kunde jag sagt i förväg.
Det är ju som att släppa in en vegitarian på en köttrestaurang och tro att han ska gå Balobas.
Inte så troligt.
 
Jag har ju funderat länge på detta fenomen med Mr Grey och böckerna, och skrivit och kastat utkast till bloggen, om och om igen, för att försöka förklara.
Svårt.
Det är så många aspektet på något som verkar så trivialt som en snuskhistoria.
Men det jag kan säga om vad jag tror är något av det som säkerligen gjort den så populär är att vuxna kvinnor nog är lika mycket prinsesslängtare som små flickor.
Vi vill så gärna tro på den fantastiske prinsen som ska komma och svepa iväg oss och så ska vi leva lyckliga i alla våra dagar.
Fast detta är på en helt annan nivå än Askungen.
Men en HELT perfekt prins som vill ha JUST DIG och som gör ALLT perfekt i sängen, köper dig allt PERFEKT, stenrik och ger JUST DIG allt det du (i hemlighet) drömmer om.
 
För vi VUXNA kvinnor VET ju att:
- det finns INGA perfekta partners.
- det finns inga stenrika, supersnygga, som vill ha just dig.
- det finns ingen som är pefekt i sängen och ger dig orgasm bara av att titta på dig.
- det finns ingen sån kärlek.
- det finns ingen kärlek som övervinner ALLT utan att kämpa.
 
Vi VET ju det där.
Ändå så vill vi drömma och svepas med.
 
Och karlar (och nu drar jag alla över en kam i ett endra svep fast jag inte borde) de förstår ju inte det där.
Dröm-prinsen drömmarna.
Att vilja kunna sluta tänka på det där som inte är perfekt när det borde vara perfekt (en av mina värsta sidor).
Att förföras mer av en TANKE än ett handgripligt förfarande.
DRÖMMEN!
....som vi vet aldrig kommer att bli sann ;)
 
Så det är ju självklart att det inte "rycker i baguetten" på den där filmjournalisten, för, för det första har han inte läst boken (som säkerligen är bättre än filmen för att den skapar just den där FANTASIN) och för det andra är han en karl och har helt enkelt inte fattat det där med Drömprinsen/Drömsexet.
Bara att uttala sig som han gör, gör att han avslöjar sig själv som en man som helt enkelt inte har en susning om vad Prinsessor vill ha.
Men det får stå för honom.
 
På samma sätt har jag hört andra män skämta om "misshandeln" i boken och skämta om att kvinnor vill nog ha lite hårda tag i alla fall.
Det bevisar ju samma sak.
Att dom inte har en aning, eller inte har fattat alls, vad det hela handlar om.
 
Men det är en annan fråga.
Mycket mer komplex.
Som ska tas upp i ett annat inlägg.....
 
Nu ska jag odla kärleken.
 
Kärlek på er!
 
/Y

Skrivet den: 2015-02-09 Klockan: 23:57:34

Här är det karneval för fulla muggar

....och jag lever och har hälsan. 
Peppar, peppar ta i trä. 

I lördags var jag ute med några vänner på karnevalen. 
Första gången för i år. 
Samma maskeradkostym som alltid. 
....som bara blir bättre och bättre med åren. 










Denna lördagen var det "Karneval på gammalt vis" i gamla stan. Massvis med folk i mogen ålder som dansade till gamla godingar under eftermiddagen. 

Älsklingen var hemma med skitungarna och höll ställningarna. 
Och jag kom hem som Askungen klockan 12. 




























Att komma hit på karneval är en upplevelse. Fast det är inte så mycket sol- och bad-stämning här just nu. 
Faktiskt ganska så kyligt. 
Och folk är sjuka. 
Men roligt. 

Fast HERRE Gud va folk!
Jag får nästan panik. 
Märks att man inte övar lika ofta nu-för-tiden. 
Eller att man blivit gammal och klok och VET vad som kan hända om något skulle gå fel. 

Men roligt hade jag. 
Och på lördag ska vi ut igen, hela familjen. 
Stora karnevalståget. 
Så håll utkik. 

Och videosarna (är jag svenskalärare eller inte?) får ni gå in på Facebook och titta på. Fortfarande finns det ingen knapp här för att lägga in en video i bloggen ;)

/Y


Skrivet den: 2015-01-22 Klockan: 12:56:42

Här kommer det julmat

....för jag måste verkligen dela med mig när jag kommer över/lyckas få till något riktigt gott. 











Men så gick förra veckan, förra helgen, snart denna veckan och snart är det helg igen. 
Livet går här skulle man kunna säga. 
Eller rusar...

Intensivsvenskakursen är snart slut här. 
Dags för examensprov. 
Och sen blir jag väl arbetslös kan jag tro. 
Jag tror faktiskt att jag ser fram emot det. 
....ett litet tag i alla fall. 
Innan jag ska ta tag i det där som ska göra mig vuxen, rik och berömd. 
Vad nu det ska vara. 

Mot nya mål. 
Mot nya utmaningar. 
Mitt 2015. 

I alla fall. 
Recept. 

Varje år är INTENTIONEN att prova på att laga något nytt till jul. Att inte bara ha de gamla vanliga rätterna utan även något nytt som kanske kan bli en ny jultradition. 
Intentionen som sagt....

Just till jul brukar jag ju vara så stressad att jag knappt hinner med de gamla vanliga rätterna, men till nyår brukar jag vara lite lugnare. 

I år gjorde jag visserligen, för första gången i mitt liv, trots att det är en klassisk nyårsrätt, helstekt oxfilé, som blev så jäkla kalasbra och precis på sin bästa punkt så att säga. 
Men jag hann inte med att göra det som jag skulle ha till. Tillbehöret kom jag inte till skott med förens till förra helgen. Och det var jäkligt synd, för det hade passat jättebra till köttet. 

Dock måste jag ändå slå mig lite för bröstet och skryta med att jag gjorde ju i alla fall både gravad lax och egenkokt julskinka till jul för första gången i år. 
Visserligen gick bägge skapelserna åt fanders, men jag gjorde dem i alla fall. OCH de serverades på julbordet. 

Och så har jag ju skapat de nya jultraditionerna; valnöts- och katrinplommonbröd och glögg- och pepparkasköttbullar som nuförtiden nästan alltid blir perfekta. 
Märks det att jag älskar mat?

Men receptet då. 
Jo vi tittar alltid på Jamie Oliwer på TV under fredagsmyset när vi äter fryspizzor. 
Kulturkrock men det är vad vi orkar med. 
Hur som helst, laga-mat-kanalen är det som passar bäst när man ska titta på vuxen-TV med skitungarna. De diggar Jamie. 

En fredag var Jamie inställt och de visade en annan kock, Loraine som lagade sina julklassiker. Bland annat spännande grönsaker att ha som tillbehör. Och jag fastnade för denna. 

Skär morötter i centimetertjocka stavar. 
Bryn i olivolja i stekpanna tills de blir mjuka, gyllene och karamelliserar sig. 
Blanda ner valnötter och delade katrinplommon. 
Pudra över kanel och lite salt. 
Blanda och servera. 






Hon Loraine, gjorde lite annorlunda. Men detta är vad jag gjorde och det blev kalasbra. 

Har gjort om det och om man inte vill ha julstämning på måltiden så kan man få lite mellanösterstämning. Kanske till couscous och nån kikärtsröra. 
Man får prova sig fram. 
Jag skulle ha haft det till baconlindad och fetaostfylld helstekt oxfilé med potatisgratäng och hallon-rödvins-sås på nyårsafton. 
Men så blev det alltså inte nu. 
Det blev bra ändå. 

Jäklar vad hungrig jag blev nu....

/Y


Skrivet den: 2015-01-11 Klockan: 23:00:20

Här blev det precis en sån helg som jag ville ha

...en lugn, hemma-sån, med alla julklappar bytta, myskläder på hela dagarna och inte en endaste tid att passa. 






Ända från det att vi kom hem från svärmorslunchen på fredagseftermiddag och fick svida om till pyjamas och fredagsmys, tills det att klockan närmade sig läggdags för skitungarna här på söndagseftermiddagen, har jag fluffat omkring i nått slags relax-moln och bara njutit. 
Precis som jag ville ha det. 

Vi fixade alla måsten i veckan så i helgen var det bara plock i hemmet, sista frosset av julen och ihopplock av densamma som gällde. 
Suga musten ur det sista, så att säga. 

Och det har vi gjort. 
Fredagen avslutades med att griljera den ANDRA julskinkan. Den som jag köpte på Ikea i oktober. Innan jag fick reda på att det fanns andra att få tag på. 
Ack så svindyr. 
Men väl värd sina pengar. 
Så himla god. 
Jag har smackat hela helgen. 







Den enda gången vi gick ut under helgen var på lördagseftermiddagen när vi tog min julklappsDramat och gick och handlade det nödvändigaste. 
Sedan skyndade vi hem igen till pyjamas och mystofflor. 

På söndagsmorgonen fick vi till och med nybakt bröd som jag måste tips om. 
Fick ett nyhetsbrev med detta recept ch blev nyfiken. Kalljäsa bröd i kylen under natten. 
Kan det bli enklare?
http://blogg.mama.nu/bakverkochfikastunder/2015/01/09/kalljast-limpa/

Rör ut 25 gram jäst i 2 dl kallt vatten. 
Blada i 1 tsk salt och 1 msk sirap. 
1dl rågmjöl och 5 dl vetemjöl. 
Jäs i kylen under natten. 
Pensla med vatten på morgonen och jag strödde över sesamfrön, flingsalt och krossade valnötter. Mest för att jag inte hade något annat hemma. 
Vilken lyx!





Rekommenderas!

På söndagen fick även skitungarna, som även går under aliaset terroristerna nu, sina konfiskerade julklappar. 
Jo, för jag gjorde ju det. 
Tog ett snack med Tomten. 
Och Tomten gav skitungarna det de mest hade önskat sig, med villkoret att de inte fick leka med dem fören de visat att de kunde förbättra sitt uppförande/beteende. 
Vilket har varit lika med att samla 10 stycken klistermärken. 

Jag VET!
Jag var desperat. 
Jag var tvungen att ta till Super-Nanny-knepet. 
Och det funkar. 
Fråga mig inte hur. 






Så idag har varit stora leka-med-julklappar-dagen. 
Härligt att se!
Och HÄRLIGT att se saker förbättrar sig. 
...peppar peppar ta i trä. 

Idag har vi annars tagit bort julen och det blev så förfärligt tomt. 
Visst kan man se HELA TV-skärmen nu, men jag saknar ljusglittret. 






Nu är det dags att ställa in sig på vår och karneval. 

/Y

Skrivet den: 2015-01-07 Klockan: 13:50:38

Här är den över nu

.....nu är glada julen slut, slut, slut. Även här nere hos oss.


Mitt humör är samma som himlen. 

 

Igår firade vi den ANDRA julaftonen med De Tre Vise Männens ankomst. 
Det var en helgalen dag med julklappskaos och farande fram och tillbaka. 

Jag återkommer om den och om den övriga julen, men idag börjar "vanliga" livet igen och det känns ju sådär. 
Imorgon börjar skolan för ungarna. 
Ännu mer sådär. 

Jag får alltid en känsla av att:
- Jaha ja. Det var det. 
En slags hatkärlek på nåt sätt. 
Det är skönt att det är över, nu kan vi börja 2015 med nya tag. Men ändå så känns det ju så HIMLA sorgligt på något sätt. 

Det har varit ett överflöd av mat, överflöd av alkohol, överflöd av godis och sötsaker och överflöd av familj och kärlek. 
OM det nu kan bli överflöd av kärlek. 
Men ni förstår vad jag menar. 

Och det är det som har kommit att kännas mest viktigt för mig under julen på sista tiden. 
Familj och kärlek. 

Såg på internet att årets julvärd fått så mycket bra kritik så jag var ju bara tvungen att kika in och kolla vem det var som skulle fylla Arnes tofflor denna julen. 
Och han pratade så bra om att julen, det är frid. Att det är en paus i livet. Att bara få vara, med familjen. 
Man behöver inte tänka på livet, karriären, klimatfrågorna, överviktskilona eller vad det nu är man går och grubblar på i normala fall. 

På julen får man bara vara. 
Ta det lugnt, i alla fall i huvudet, njuta och vara med familjen. 
Nu blir det ju aldrig så, men min intention är i alla fall att ha det så. Och det är det som jag MEST saknar idag, när jag sitter här på jobbet själv för att det inte kom en endaste elev för att de är hemma och njuter, att jag inte får vara hemma med familjen och jula. 

Familjen från Göteborg, som har varit här under hela julen, åker hem idag också. 
Ännu sorjligare. 
Jag skulle ju hinna så mycket under de här lediga dagarna: ordna i klädgarderoberna, måla den där hyllan, klä om sänggaveln osv. 
Det har naturligtvis inte blivit gjort. 
Vi har varit med Göteborgsfamiljen. Nästan 24 timmar om dygnet. Och jag tycker faktiskt att det är viktigare. 
Vi syns bara två gånger om året. 
Två INTENSIVA gånger. Och då måste man ta vara på det. 
Sänggaveln och annat får stå tillbaka. 

Jag vet inte om jag blivit äldre och visare eller förspanskad, men familjen blir bara viktigare och viktigare för mig. 
Gammalt gråll och små förtretligheter får  läggas i glömska och täckas över. 
Familjen är familjen. 

Idag har jag bara lust att skynda mig hem och sätta mig i soffan och leka med ungarna iförd pyjamas och fluff-fluff-strumpor. 
Mys. 

Men det finns en massa julklappar som ska bytas och jag har ingen lust att tok-trängas med folk på stan i helgen. 
Tror att det kan bli bäst att tokstressa lite nu på eftermiddagarna i veckan som är kvar. 
Och har kvar helgen orörd. 

En helg då vi bara kan vara. 
Äta upp den sista julmaten. 
Njuta av de sista juleljusen. 
Sjunga de sista jullåtarna. 
Snaska upp de sista pralinerna. 
Och plocka ihop julen och kaoset som finns hemma. 






Och flytta in i den nya toma kalendern 2015 och göra nya planer inför året. 

....men till nästa år igen. 
Kommer han vår gamle vän. 
Ty det har han lovat. 


/Y

Skrivet den: 2014-12-31 Klockan: 17:45:25

Här förbereder vi oss för ett nytt år

.....och jag blir VERKLIGEN superimponerad när jag kikar på besöksstatistiken på bloggen och inser att det är jättemånga som kikar in här, dag efter dag, fastän jag skött den jättedåligt på sista tiden.
Tack!




 
I en veckas tid har jag försökt satt mig ner här för att berätta vad det var som hände i jul, vad som fortfarande händer och hur vi har det.
Men det går inte.
Det känns för svårt.
Jag vet inte vart jag ska börja.
 
Det var en släng av super-överdjävlig-"värreänPMS"-4-års-trots-kris.
Jag vet inte vad som utlöste det hela.
Jag vet inte vad det beror på.
Jag vet inte hur jag ska hantera det.
 
Jag har gråtit så mycket.
Hela julen.
Vi har bråkat, skrikit och betett oss hemskt.
Familjen har varit mer slittrad än någonsin och vi har inte ens haft varandra.
Alla har varit involverade och varit ledsna.
Det har blivit FÖR mycket.
Och det känns mig övermäktigt att berätta om det just nu.
 
...kanske lite längre fram

 
Men idag vill jag vara glad(are).
Idag vill jag känna hopp inför en ny tid, ett nytt år, nya oskrivna dagar då man kan göra ALLT bättre och bra.
Hopp!
Det är väl det som nyår är.
 
Så vi laddar upp här inför kvällens familjekalas.
Jag känner ingen stress.......
.....över det organisatoriska.
Det blir som det blir.
Jag är mycket mer orolig och stressad över det familiäriska (4-års-trotset), hur det ska gå.
Det får väl bli som det blir med det också.
Idag vill jag sitta ner med god mat och sällskap, glittra med ögonen och känna FRID.
 
Och detsamma önskar jag er också.
Frid.
Frid i hjärta och sinne.
Och hopp inför 2015.




 
 
GOTT NYTT 2015!
jag återkommer....
 
 
/Y

Skrivet den: 2014-12-24 Klockan: 12:57:00

Här är det jusltök och tårar

....efter att jag läst polisens inlägg på Facebook om  hur de får hämta en ensam och rädd flicka som sitter i hallen och gråter för att hennes föräldrar är fulla och bråkar. Och julens förväntningar gått om intet.
Visst är det hemskt att en del barn har det så...
 
 


 
Men tänk om det är mamman som sitter i hallen och gråter och är rädd.
....för sina barn.
....för julen.
....för att förväntningarna gått i kras.
 
Ursäkta att jag kommer här med mina depparhistorier mitt i julskinkan och familjeidyllen.
Men här är det inte alls roligt idag.
 
Men precis som Emil i Lönnebergas mamma så hoppas jag att genom att skriva ner mina tankar och historier så kommer de inte längre att vara så hemska. Och genom att bevara dem inför framtiden så kanske de kan hjälpa någon annan.
Även om jag INTE har några svar på något att komma med.
 
Jag försöker justöka här hemma och undvika att gå upp i limningarna medans terroristerna härjar här hemma.
Jag fyller på allt eftersom tankarna kommer.
 
9:30
Otrolig sovmorgon i alla fall.
Lillskatten-terroristen verkar verkligen ha varit utmattad. Vi kan väl i alla fall hoppas på att det kan vara en av anledningarna till att hon varit så överdjävlig på sista tiden.
 
Laxen gravade jag in förra veckan - Hejja Yohanna!, så den ligger i kylskåpet och väntar. Redan färdig.
DOCK! fanns det ingen dill, så jag fick grava med koriander.
Eller det FANNS dill. På det superstora-långtbort-shoppingcentrumen med aslånga köer. Jag sket i det. Koriander gick ju bra på midsommar. Dillen i den svindyra gravlaxsåsen från IKEA får räcka.




 
 
 


 
 
* * * * * * * * * * * * *
MEN!
Jag funderar på att göra det allra hemskaste mot mina barn här på julafton.
Avboka Tomten.
Eller jag tror i alla fall att Tomten kommer att ha ett allvarligt snack med terroristerna och att julklapparna kommer att bli konfiskerade på obestämd framtid.
Får man göra så?



21:30
Nej nu skiter jag i detta med att deppa. Nu tar jag jul. 
Tre av fyra är finklädda och glada i alla fall. 

GOD JUL!!!!

....från Familjen Kaos. 






 
/Y

Skrivet den: 2014-12-24 Klockan: 02:09:30

Här är endast Yohanna vaken

....på uppesittarkvällen som blev en paketinslagarkväll. 

Jag sitter och gör en lista på vad jag vill göra i morgon så att jag ska kunna sova. 
Bättre att ha tankarna på pränt med ordning och reda än att de flyger kring i skallen och oroar mig. 







Julstämningen vill inte riktigt infinna sig. 
Jag tänker INTE önska God Jul från oss än. För i morgon jobbar Älsklingen och det är vanlig dag för oss tills han kommer hem och vi får ta julafton. 

Jag saknar de svenska jularna. De var så mycket MER. 
Här är det bara ett par futtiga timmar på julaftonskvällen. 
POFF!
Säger det och så är det över. 
Jag hinner aldrig riktigt njuta. 








Och så har vi haft det riktigt bråkigt hemma hos oss på sista tiden. 
Riktigt bråkigt. 
Otrevligt bråkigt. 
Tonårsbråk, fast i 4-års-åldern. 
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det och det gör mig ledsen. 
Det gör mig rädd för att vi kommer att få en riktigt otrevlig jul. 

Men just nu är allt lugnt och skönt...







Förra veckan var jobbig. 
Jag blev dyngförkyld efter Lucia. 
Stress och nerver. 
Farliga saker det ;)
Så jag har inte riktigt kommit ikapp i julstämningen än. 

Försjuttsingen vad mycket gnäll och depp det blev nu. 
Det är bara för att alla ligger och sover utom jag. 
Och inte nån glögg heller har jag tatt mig. 
Ha ha, gå och lägg dig Yohanna!

Återkommer med julhälsning från Familjen Kaos. 
Ha det så trevligt i morgon tills dess. 

/Y

Skrivet den: 2014-12-13 Klockan: 15:49:26

Här frossar vi i LUCIA idag

....efter att under 10 år, helt varit utan Luciafirande, frossar jag i att fira. Nu när den även infaller på en lördag i år. 
Det gäller att passa på. 


7:30
Jag lussar för min familj. 
Jag vill också....







9:00
Uppvärming på skandinaviska klubben med frukost innan dagens första officiella framträdande med barnen. 

Lillskatten blir osams med strumporna och ska absolut INTE vara med i något luciatåg. 
Skitkul!








Som tur är ordnar strumporna till sig på något magiskt sätt. 







10:00
Luciauppträdande 




Alltid lite kaotiskt innan alla kommit i ordning. 



















Klara, färdiga, gå....

















Efteråt fick vi fika och glögg. Glöggen spilldes ut, men det var i alla fall Inte PÅ lucialinnena så jag var hur glad som helst. 

Så åkte vi hem för att ladda om. 

13:30
Hemma igen och jag får se på SVTs Luciamorgon på STORtv och inte på liten skitdator. 

Vilken lycka!






Vilket program!

De hade verkligen lyckats i år med att göra det fint och bra. 













15:30
Nu ska vi äta lunch och dra vidare till nästa uppträdande. 



Jag fortsätter att rapportera löpande under dagen så fort jag kommer åt. 

/Y

Skrivet den: 2014-12-09 Klockan: 23:51:07

Här har man fått en specialleverans

....när eleverna som turistat i Sverige ställde en hel burk med smågodis på katedern i morse. 

....forna tiders röda äpple. 
Och fungerar lika bra. 






Kan ni fatta att de kom ihåg sin gamla lärarinna. 
Det hade jag verkligen inte trott. 
Hoppats på, ja. 
Men inte förväntat mig. 

Det var nära att jag började böla där på stört. Så glad blev jag. 

Ville bara berätta det. 

Jag är lite splittrad just nu. 
Läst just på fejjan att jag håller på att bli moster. 
Tänk att man ska behöva bli informerad om sådant på fejjan. 
Nästan så att jag började böla för andra gången idag. 

Skickade undran till mamma och fick det bekräftat. 
Det är ju förjäkligt detta med att vara utvandrad. Helt avskild från händelsernas centrum. 

Så jag har tankarna på annat håll just nu. 

God natt!

/Y

PS lugn, bara lugna. Det kommer mer Sverigerapporter. Eleverna har fått i läxa att skriva om sina upplevelser. Fler frågor? DS

Skrivet den: 2014-12-06 Klockan: 13:41:00

Här beger vi oss ut för att knuffas

.....när vi åker till shoppingcentrumet Las Arenas mitt i julruschen. 






Jag hoppar att springa runt i finkläder och klackar när jag ska shoppa en hel dag och jaga ungar. 
Nej bekväma kläder och tennisdojor blir det idag. 
Jag har blivit vuxen och vis(are). 






Vi drar iväg nu men jag uppdaterar under dagen med bilder och anekdoter ( krishistorier om jag känner oss rätt). 






12:30
Vi åker hemifrån. 
Ingen trafik ute på stan. 
Hoppas inte är inne på VÅRT shoppingcentrum. 


13:00
Rakt in på shoppingcentret. 
Ingen trafik, ingen kö, ingen trängsel......ÄN!
Ungarna märks med telefonnummer  för att inte tappas bort. 










15:00
H&M avklarad. 
Nu in på PriMart som har fått Frozen-exklusivt och är Lillskattens utflyktsmål för idag. 











17:00
Vi sätter oss ner för att äta något försenad lunch. 
Blodsockret nere i skosulorna. 
En nybörjarmiss som vi inte borde ha gjort. 














18:30
Inne i leksaksaffären upptäcker vi att alla presenter som vi rekat förra gången är slutsålda i h får gå på plan B - improviserande. 

Och hur i hela frisen kommer man ut ur leksaksaffären med påsen full ned klappar UTAN att ungarna märker något?
Nästa år går nye detta. 
Avledningsmanövrar fungerar ICKE. 


























22:00
Affärerna stänger och vi är fortfarande kvar. 
Huvudvärken börjar att infinna sig. 
Bäst att avsluta på Maccan för att slippa göra så mycket som möjligt när vi kommer hem. 
Tydligen det bästa på hela dagen enligt vissa damer i familjen. 







Nu vill jag åka hem. 
Och vi har inte ens fixat hälften av det som skulle fixas. 

23:15
Hemma!!!!
Och kan äntligen svida om till pyjamas och lägga upp fötterna på bordet. 










/Y

Jag som skriver här är Yohanna, född 1973 och ursprungligen från Ööörebro på närkesslätten. Sedan år 2003 bor jag i Las Palmas på Gran Canaria tillsammans med Älsklingen. År 2007 fick vi Guldklimpen Alexander och 2010 kom Lillskatten Irma. Jag kämpar med språket, vikten, att vara "upp to date" och att vara en lagom bra mamma. Inget av detta är något som är så lätt alla gånger....men jag tycker det går hyfsat. VÄLKOMNA!

bloglovin





Bloggar av mammor och gravida Blogg listad på Bloggtoppen.se
RSS 2.0