I dag för ett x antal år sedan så föddes en liten flicka som idag både är mamma och mormor av de bästaste sorter.
Tyvärr kan jag inte vara där och varken ge grattispussar eller skära födelsedagstårta. Men vi skickar grattis härifrån Las Palmas till bästaste Helena.
GRATTIS!!! på födelsedagen.



Det är ju inte förens man själv blir mamma som man verkligen fattar vad det går ut på och det är inte förens nu på sista tiden som jag tycker att jag själv och min egna mor fått sådan kontakt som mor-dotter borde ha.
Det tycker jag är helt underbart och det enda sorgliga är att vi nu bor så långt borta från varandra. Annars tror jag att vi skulle ha de kanon tillsammans, för det har vi när hon kommer och hälsar på.

Tänk....


...för 37 år sedan var vi såhär.


....8 år senare blev vi såhär.

Och nu är det bara barnbarnen som gäller....ha ha.
Visst är vi söta.

Ännu en gång, grattis mamma och jag ringer sen. Nu ska vi på poolbarbecue och njuta av de sista solstrålarna innan hösten tar över här nere också.

På återskrivande
/Y

Jag skulle så gärna vilja skriva att detta varit en underbar dag då alla varit glada och vi pysslat med Halloweenpyssel tillsammans. För det var så jag hade tänkt mig Halloweenfirandet. Pumpan skulle vara stor och orange, barnen skulle vara rödkindade o glada, maten skulle vara utsökt och vi föräldrar skulle ha oändligt tålamod, som förståss inte skulle behövas.

Men men, så blev det ju naturligtvis inte....

Det började bra. Härlig lördagsmorgon med sov ända tills 8:30. Mys & gos i sängen allihopa. Det såg ut som nån IKEA-reklam för sängar, typ: "Det är tur vi har en stooor IKEA-säng, hur skulle vi annars få plats."
Färskt bröd från 24-timmarsbutiken. Avstängd TV utan raseriutbrått.

Det hela började när jag slavat i köket för att göra någon slags pumpa-inspirerad lunch och blev lite sen. Treåring fick tröt/hungerspel och skulle inte äta. Skrek hysteriskt så mamma fick ont i huvudet och blev skickad på rummet där han somnade ylandes som en ambulans. Pappan tyckte inte om maten. Mamma fick klump i magen av förstört helgmys. osv osv.
Den enda som uppförde sig ordentligt var Irma som sken som en sol och sov som en stock.

På em frågade jag Alexander om han skulle hjälpa mig med att göra pumpa-lampan av den sorgliga lilla pumpan som vi hittat. Det skulle han inte utan han skulle lyssna på musik med pappa, så jag fick göra den själv.
Jag gjorde så fint jag kunde och dekorerade med spindelnät och tillhörande spindlar. Då tog det hur i h-vete och A skrek för att han inte fått hjälpa till.

Kaos undveks med att han fick placera dit sina monster vid pumpalampan och så intogs middagen akompanjerad av As förklaringar att mammas mat stank och Irmas trötthetsgnäll (ingen kan ju vara glad 24 timmar om dygnet).

Men nu har vi pumpalampa i alla fall och lite monstermys. Om än inte så idylliskt som jag hade tänkt mig i mina fantasier....



God natt!
/Y

Jag har äntligen skrivit färdigt min förlossningsberättelse.
Read it and weap (ja inte om du straxt ska föda förståss).

"Det började på fredagsnatten till den 6 augusti. Jag drömde hela natten
att jag hade värkar, vilket inte var något ovanligt för det hade jag drömt
(eller haft, det är svårt att veta i sömnigt tillstånd) de sista nätterna. Men
denna morgon vaknade jag vid 5 och tyckte att jag skulle vakna ordentligt
 och titta på klockan för att se om det verkligen kom några värkar och i sånt
fall med hur långa intervall.

Jag satte mig upp i sängen och koncentrerade mig. Och visst hade jag värkar,
 milda sådana men regelbundna, var 10:e minut. För att vara säker på att
de var regelbundna och skulle fortsätta, så fortsatte jag att klocka den i tre
 timmar innan jag, klockan 8 ringde till mina föräldrar, som var i södra delen,
 och sa att nu var det dags och att de skulle ta bussen så fort de kunde. Och
 så ringde jag Octavio och sa att det var dags men inget allvarligt än så han
kunde fortsätta jobba ett tag till."

  

Resten av berättelsen finns på min hemsida yohanna.se >>> till höger under baby2/förlossning. Eller till vänster under snabbmenyn, förlossningsberättelse.

Ja denna förlossningen blev ju heller inte som jag hade tänkt mig. Alexanders blev ju en stor besvikelse och jag hade stora planer inför denna. Men men, det var väl dumt av mig att tro att det skulle gå som förväntat. Förlossningar har ju ett rykte om sig av vara väldigt surprisiga av sig och svåra att planera.
Der sorgliga är bara att jag nog inte vill flera gånger efter denna, nu får det vara nog, så chansen att ta revanch (hur stavas nu detta?) på denna är ju inte så stor.
Jag antar att det bara är att gilla läget och acceptera att det gick som det gick.

Hej hopp nu är det lördag.

......helt bort att det är HALLOWEEN i helgen. Måste ju ut och leta pumpa.



Var i 70-singen hittar man en pumpa (i lagom storlek) i Las Palmas? Alla är ju gigantiska och skurna i bitar för att laga mat på. Finns det något alternativ? Måla en melon orange kanske?

Vi får se hur det blir.

Happy halloween, ouuuuuuuuu
/Y

Ja då var det fredag igen och vi har återigen passerat en vecka.
Det är sånt djäkla slöseri att vara sjuk. Man gör ingenting, bara ligger och väntar. (och mår dåligt förståss)
Vi är hemma idag också. Dumt att skicka iväg Alexander bara för idag när det snart är helg och riskera att han blir dålig igen.

Vi är hemme och vilar....


Alla sov ut i morse och....mirakel, Alexander vaknade
inte förens 8.30, och vi andra inte heller naturligtvis.
Han är vår väckarklocka.


Då hade vi mysmorgon i sängen och syskonen spexade
som vanligt.


Gårdagens mat blev ingen höjdare, näringsmässigt sett.
Men är man sjuk så tager man vad man haver och
svänger ihopp till någon slags pytt: äggröra med bacon,
korv och potatis.


....och disken som väntar idag är inte att leka med.
Efter ett par dagars sjukdom och orkeslöshet, och O
 varit upptagen med bilen, veckohandling och div. annat.


Om man stänger av TVn (utan att det blir raserianfall)
och låter de små vara för sig själva, kan det hända
mirakel........de börjar leka själva. Så sött! Och talar
med dem gör han också.....ännu sötare.


Alexander fotar, precis som mamma, vill göra likadant,
kan allt själv. Titta så fin jag blev.


Har jag visat dessa? Vad avundsjuk man blir. Skulle
plattsa i vilken mascarareklam som helst. Typiskt att
de ska sitta på en kille:)

Nu är det fredag och vi ska ta det lugnt och så ska vi äta lunch hos farmor o farfar som alltid på fredagar.
Ha´t underbart!
/Y

Ja jag var ju som sagt var hemmakurerad efter en kort men intensiv influensa, och hade bestämt mig för att gå iväg på denna hörselkontroll med Irma.
Lika bra att få det gjort.

Alexander fick vara hos farmor för jag skickade honom inte till skolan igår heller, han kändes fortfarande inte kry.

Men visst märkte jag att jag varit dålig. Jag svettades som aldrig förr, skjutandes på barnvagnen. Så hade jag fått order om att komma till kontrollen med Irma sovandes (som om jag skulle ha någon makt över detta?!?). Visst jag lyckades. Irma sov när jag kom fram till sjukhuset.
FRAM!
För först gick jag fel och var i fel byggnad.
Sedan fick vi stå och vänta en evighet på hissen.
Sedan var vi tvungen att vänta i en väntsal full med skrikande barn.

Tror ni hon kon fram sovandes.
Nej det är ju klart.
Och få en tremånaders att somna om efter en halvtimmes lur när det finns en massa nya saker att titta på....det är näst intill en omöjlighet.

Irma är i det stadiet nu att hon kan lyfta på huvudet, vrida det fram och tillbaka, kika på allt och alla och INTRESSERAR sig för allt nytt.
Allt är roligt, allt kan man flörta och prata med....och sova, det är ju sååååå trist.

Turligt nu så hade hörseldoktoran en massa tålamod, jag antar att det kommer med yrket. Så hon lät oss gå fram och tillbaka i korridoren, amma och titta på folk, medans hon tog andra pacienter (som faktiskt sov).
Jag gick korridoren fram, försökte trötta ut Irma.
Vyshade henne i famnen, och försökte söva henne.
Ammade henne, och försökte däsa henne.

Ibland gick det, men så fick vi vänta på att komma in till doktoran för hon var upptagen med en annan, och då vaknade hon. Eller också vaknade hon på vägen dit......Phu!!!!

Vi försökte göra testet med henne vaken. Men de ska föra in en grej i örat på dem som sänder ut signaler som trummhinnan ska skicka tillbaka för att se att at fungerar som det ska, och rör de på sig under testet så avbryts det.
Ja, det är ju klart. Hon rörde ju på sig. Försök pilla på örat på en tre-månaders utan att den försöker komma åt det som rör örat, eller vrider på huvet för att se vad det är....

Jag fick gå ut igen och söva henne.
Efter tre timmar lyckades jag komma in med henne sovandes.
Testet lyckades på ena örat men när vi skulle vända på henne och göra det på andra örat så blev det för mycket pill och hon vaknade igen.....

Jag får komma tillbaka om två veckor för att försöka göra om det på andra örat.
Då tar jag nog henne i bärselen. Den brukar ju fungera som sövande moment.

/Y

I går var en tuff dag....och idag blev en ännu tuffare.

Eftersom jag kände mig dålig igår så unnade jag mig att ringa till O och beställa hämtmat, jag låg i soffan och hade frossa, så jag tyckte att det var befogat. Tråkigt nog så provade han en ny hämtmatsrestaurang som var både dyr och dålig, så vi talar inte mer om den....

Men jag fick sova en rejäl middag med Irma vid bröstet, som skötte sig utmärkt och sov i TRE timmar tillsammans med mig.
Men när jag kom upp kände jag inte igen mig.
Vardagsrummet hade blivit förvandlat till ett nöjesfält och matsalsbordet var en rallybana........killarna hade roat sig. Och frågan är om inte pappa roat sig mer än sonen?!?



Men när natten kom och frossan återvände och termometern visade på 39,8, så tog jag till mitt gamla knep (som egentligen inte borde fungera men som alltid gör det):
- hett bad (och då menar jag verkligen hett)
- Alvedon
- varmt the
- bylsa på sig
och
- krypa ner i sängen och vänta på att börja svettas

man somnar och vaknar sjöblöt i svett, men man känner sig bättre. Dagen därpå känner man sig som om man blivit överkörd av tåget men man är bättre.

Och så var det idag. Jag vaknade bättre och bestämde mig för att jag skulle uträtta dagens ärenden, som var att åka med Irma till sjukhuset på hörselkontroll, även om jag kände mig klen. För man vet aldrig när man får tid igen till en sådan kontroll.

"När man måste så kan man, fastän kanske inte så bra" (hemmaordspråk).

/Y

God Morgon....(jäsp)!
Vi är hemma och är sjuka fortfarande, jag & Alexander.
Alexander är dunderförkyld och har feber lite då och då. För lite (38 grader) för att ge medicin tycker jag, men för mycket för att låta honom gå i väg till skolan och hoppa och leka med de andra barnen. Jag FÖRSÖKER ;) hålla honom lite stilla här hemma med TV-tittande. Det går sådär.

Jag har nån konstig sjuka som jag inte riktigt vet vad det är. Det känns som om jag har jättehög feber, fast det har jag inte. Ont i hela kroppen, snurrar i huvudet, konstig i magen, rätt vad det är så värker det till nånstans (oftast i huvet), svag, trött osv. Det känns som jag har minst 40 grader, för det kommer jag ihåg hur det känns (halsfluss eller lunginflammation). Men det har jag inte.

Jag kanske har nån tiondels feber och jag har märkt att med åren så blir man känsligare för feber. Ungarna kan ha 40 och hoppa omkring som ingenting, medans jag som kanske bara har 37,8 känner mig halvdöd. Det blir väll så när man bli gammal, snart 40 (fattas några år men men).

Tänk jag är snart 40!?!
Ingens ålderskris men jag är förvånad. Hur kunde det gå så fort?
Jag känner mig inte alls som 40.
Hur ska det bli när man fyller 50? och 60? och mer....huvaligen.

Det började i måndags. Alexander var sjuk och jag var hemma med honom hela dagen. Jag kände mig lite konstig men trodde att det kanske berodde på att jag inte sovit så mycket under natten.
Så när Octavio kom hem så kände jag att jag ville gå ut en sväng med Irma och ta lite luft. Sagt o gjort, jag tog mig en Alvedon och det gick över. Så jag gick ut och ner på stan där jag tänkte mig lite stros och shopping. Alexander behövde nya kalsonger och Irma strumpor. (och man vet ju aldrig, ibland vankas det fynd i affärerna).

Det var tur at jag hade begränsad tid, budget och ork, annars hade jag kommit hem med hela H&M. Uj vad mycket fint, och i lila som jag älskar.
Det blev bas-strumpor, dino-kalsonger, ett amningslinne och så kunde jag inte motstå denna lilla mössa. Inte så tjock som den ser ut. Det blir perfekt för vintern här, då det kan blåsa lite kallt på kvällar och mornar (inte till mig då, det förstår ni väll).


Underbart fin lila mössa, med glittertrådar i, från H&M.
Men det är inte alltid så lätt att ha en halkig mössa på sig.

Men dagen efter så fick jag ju mitt straff. Mådde inte bra. Skulle aldrig ha gett mig ut på prommenad, även om jag åkte buss hem. Kroppen orkade inte.

PS Jag var och tog tempern. Hade 38,5 så det så. Då har man anledning att känna sig sjuk. Nu ska jag på Alvedonen igen. Annars går jag omkring som värsta sjuksköterskan här hemma. Med termometern i högsta hugg. Alla vet vad det betyder när jag kommer med den.
NER MED BYXORNA!!!
Ha ha! DS

Ha´det!
/Y

Jag är så JÄTTE sjuk idag ;)
Tror minsann att jag fått en "killförkylning" (en som är MYCKET värre än en vanlig).
Varit uppe 100 ggr i natt, för att kolla om Alex hade feber, det hade han inte, för att amma Irma, för att gå på toa osv.
Nu har jag tagit en stor alvedon och tänkte lägga mig en sväng.
Tack för TVn som underhåller små "myror-i-benen-pojkar".

Kommer ja te´me litegrann senare så ska jag visa vad jag shoppade igår, kunde inte motstå den...

/Y

God Morgon, eller lunch ska man väl erkänna att det är nu.
Idag är vi hemma och i pyamas fortfarande (alla utom pappa som fick åka o jobba).
Jag vaknade klockan 4.30 i morse av att Alexander stog och tittade på mig. Utan att säja något. Lite läskigt faktiskt och inte precis så som man vill vakna en måndagsmorgon. Och framför allt inte vid den tiden.

Jag bäddade ner honom igen men vaknar 15 min. senare av att han står vid Os säng. O märker inget utan snusar o sover.
Jag bäddar ner A igen. Men nu klagar han på att han är varm. Och det är han, alldeles svettig. O går upp och gör i ordning sig för jobbet. Jag tar tempen på A, 38.6 grader. Jaha ja då blir det ingen skola idag då. Han får lite medicin och jag hoppas att han ska somna vidare.

15 min. senare är han hos mig igen och vill krypa ner. Vi stoppar ner oss i sängen. Då vill Irma ha mat. De får hon. Vi kryper ner igen. Och sover vidare (kors i taket) till 8 då bägge ungarna bestämmer sig för att nu är det nog med soveriet.

Så så är det idag.
Vi är hemma, i pyamas, tar temperaturen ibland, myser, ser på TV, gosar och förståss ammar.

Nu är det dags att laga lunch.....


Det får bli en klänning på Irma från i lördags som dagens idag.

/Y

Ja, jag är väldigt dålig på att blogga under helgerna. Då är det kvallitetstid med familjen som gäller och det blir liksom aldrig nån stund över att sätta sig i lugn o ro för att skriva. För att kika, visst, det tar ju bara tre sekunder, om datorn är på humör....

Därför blir det ett bildcolage:


Söndag alltså: först beta av helgens disk, det fick O göra eftersom jag tog toórna igår.
Så helgens läxa med Alexander som även övade på att skriva sitt namn. Det ser man ju
att det står Alexander...
Så rensade vi ur balkongen som ska bli dressingroom så att vi kan börja slipa o måla
 där nästa helg.
För att sist avslutas med en liten prommenix och cykeltur (se hur fint Irma håller
upp huvudet nu, hon vill inte ligga ner, tråkigt tycker hon när man kan sitta upp och se allt).



Så var denna helgen slut....snart är det fredag igen ska ni se.
/Y

Ja som jag skrev förut så åkte vi iväg på bilmässa för att titta på de olika bilarna vi är intresserade av och för att se fyndpriser.
Vilken besvikelse.
Det är ett jättestort mässområde och så hade de bara lite bilar i ett hörn att titta på. Och för allt detta så tog de 2 euro i entre. Om jag hade vetat att det var så här hade jag inte ens åkt dit om det varit gratis.

Så vi åkte och åt lunch på en kinabuffé. Det är aldrig en besvikelse och alltid glass till efterrätt.

Bilarna som vi är intresseade av är:

Volkswagen Caddy Maxi




Nissan NV200




Ford Tourneo Connect




Ganska lika allihopa, jag vet. Men det är den typen vi vill ha. Inte för stor, inte för liten. Men med rejält bagageutrymme, tillräckligt för att få in barnvagnen uppfälld. Och extra säten att sätta i när mina föräldrar kommer på besök, så vi kan åka alla i bilen.

Nu gäller det bara att gämföra priser, kvallitet och möjligheter. Jag vet ju nästan inget om bilar så det är ju svårt att veta vilken man ska sattsa på och vem man ska lita på.
Tips?
Någon som känner till något om dessa?

Mycket troligt är att vi måste gå på andrahandsbilar, för en sprillans ny är mycket pengar. Och då måste man ju tänka på andra handsvärdet och livslängd osv.
Det är svårt med bilar.....nästan jämt känner man sig lurad.


Lördagen alltså: bilmässa, kinnabuffé (Irma sov exemplariskt genom hela
lunchen, tack för det!), parklek & fotbollskväll. Fullt ös....Och toalettstädning
för min del. Det var nödvändigt. Skönt att få det gjort.

/Y

Ja jag har ju totalt glömt bort att visa de sista presenterna till Irma.
Klänningar, naturligtvis!
Dessa är från min svärmors städhjälp. Javisst! Här får man presenter från när o fjärran, från personer som man inte känner, som man aldrig har träffat till o med. Lite pinsamt är det men vi tackar och tar emot, även om garderoben snart sprängs av alla prinsessklänningar däri.

Märker ni skillnaden mellan spanskt bebismode och svenskt?



Vi kom precis hem från bilmässan, det var skit. Berättar mer senare. Nu ska jag passa på och skura taletterna när hela familjen sitter i soffan och tittar på fotboll.
Trevlig lördags-eftermiddags-sysselsättning.

/Y

God Morgon!
Här har vi precis avslutat frukost. En frukost som fick sin prick över i:et när Alex och jag gick i väg till 24-timmars-butiken och köpte färskt bröd. Jag fick dille på det här-om-dagen och tycker nu det är härligt lyxigt att kunna gå iväg och fixa sånt. Inte heller så jobbigt som jag trott att dra på sig en mysoverål (hur stavas detta?) och gå ut.
Tidning till pappa fixade vi också.


Härliga lördagsmorgon....

Nattrapport:
Irma sov 4 timmar på raken i början av natten, 22-02, så jag fick "sova ut". Sedan körde hon 1-timmesracet fram till 8.
Alexander sov hela natten fram till 7 då O hoppade ner i sängen med honom och höll honom kvar där till 8 då vi bestämde att nu var det morgon.
Alla hoppade ner i vår stora säng och mysbusade ett tag.
HÄRLIGT!!!

Nu ska vi iväg på bilmässa. Vi håller nämligen på och letar ny och större bil. En liten skåpbil hade vi tänkt oss, en sån med 8 säten. Det är så jobbigt att åka omkring i en skokartong. För vi kan aldrig ta med någon mer och barnvaknen är det ett evigt upp- och ned-fällande. Det är faktiskt så att barnvagnen tar upp hela kofferten och ibland är det så att vi bortprioriterar den och förebrar att kånka med Irma på armen. Så ska det ju inte vara.
Vi behöver större.
Få se om plånboken tillåter det.

Men först en sväng vid datorn och ett arbete som ger många vuxenpoäng.
Eftersom jag har så mycket tid över så har jag bestämt att jag ska brodera lite..... skämt åt sida.
Alexander ska ha en påse med sig till skolan där han ska ha mellanmålet. Vi fick en lapp om detta och där stod det också att den ska vara märkt med namnet.
Men visst är det lyxigt att brodera?


Vuxenpoäng?

Jag återkommer med bilder från mässan...om vi nu kommer dit, om jag kan slita mig från datorn.

/Y

Här står guldet och väntar på pappa....

Häromdagen så pumpade jag för första gången sedan BB. Jag var nyfiken på att se hur mycket som skulle komma ut och om det skulle gå att pumpa (ibland vill ju inte brösten ha något alls att göra med apparaten). Irma hade dessutom inte velat äta på några timmar och det började att spänna otrevligt i ett av dem.

Jag har inte velat pumpa och ge nappflaska än för.....ja det är en ganska löjlig anledning.....men, ja det känns som om då har jag exklusiv rätt till matningen. Om det går bra att pumpa och det går bra att ge flaska då har jag liksom inget att skylla på.
Innan kunde jag säja:
-Nej det går inte. Jag har inte provat att ge flaska än, det kanske är så att hon inte tar flaskan.

Löjligt? Jag vet. Det finns ju så mycket annat att skylla på när folk vill ha henne och sitta barnvakt åt henne och avlasta mig. Men jag vet inte om det skulle vara så mycket avlastning om jag skulle gå bort och oroa mig för henne hela tiden. Inte mycket avslappning då, mest magsår och dallriga nerver. Jag vet att den dagen kommer komma men jag vill inte bli tvingad till den.

Hur som helst. Jag pumpade i alla fall och fick ut en liten skvätt. Man får vara glad för det lilla, ibland går det inte alls, brösten har sitt egna liv....(Dagen efter gick det jättebra och jag fick ut en hel flaska som nu står i kylen och pryder.)

Så jag gav flaskan till Octavio och sa att han skulle prova att ge henne. Man vill ju inte förvirra henne med att blanda ihop brösten och flaska.
Mamma = bröstmat
Pappa = flaskmat
osv.

Det gick jättebra. De var så söta ihop. Octavio betedde sig som en liten flicka som leker med dockor. Han var så om sig och kring sig med Irma. Det var mata, rapa, mata, rapa osv.
Det riktigt lyste i ögonen av stolthet.
Det måste vara svårt att vara pappa och inte ha några bröst. För även om jag inte alltid vet vad som är fel när hon gråter så har jag i alla fall ett ESS att ta fram när inget hjälper och det går nästan alltid hem.
Papporna har lite att kämpa emot, de har det inte lätt. Utkonkurerade av brösten.....inte av mamman OBS!

Hunger, fram med brösten.
Ledsen, fram med brösten.
Hicka, fram med brösten.
Trött, fram med brösten.
Kinkig, fram med brösten
osv.....

Men vi talar inte om något för nån för då kommer de sättandes och ska skicka iväg oss på galej för de vill vara barnvakt och det vill jag inte än.

För som barnmorskan sa på föräldraförberedande-kursen. Avlstning det är att stötta, genom att diska, stryka, laga mat, handla osv. Inte slita barnen ur händerna på föräldrarna.
För det har man sagt till mig:
"Ge mig flickan så kan du rensa upp lite här". Hmmmm

Idag är det fredag, igen.../Y

Uj uj uj, idag hade vi det livat vid frukostbordet. Bägge ungarna var upp och på strålande humör. Alexander kom och väckte MIG (ska det inte vara tvärt om?) klockan 6.44 (mobilen ringer 6.45):
- Titta mamma, jag är inte arg idag!
Vi pratade om det igår när vi låg och natt-gosade i hans säng, att jag blir så ledsen när jag kommer och väcker honom på morgonen och han börjar skrika direkt åt mig att försvinna ut ur hans rum. Det tog visst skruv...

 Han hade en ganska jobbig natt (kväll) också. Vi hörde honom drömma inne i sin säng, ända bortifrån soffan. Rätt vad det var så hördes en duns.
Vi sprang dit.
Då hade han trillat ur sängen och detta är andra gången det händer.

Vi har ett räcke på sängen som ska förhinda sådant men jag vet inte hur han lyckas. Antingen så rör han sig så mycket när han drömmer att han på nåt sätt kommit ner i fotändan där det finns en öppning i räcket och trillat ut där. Eller också har han rest sig upp i sängen och trillat över räcket.
Ja ja det får vi aldrig veta.

Tråkigt vad det i alla fall, för han grät så och vi blev så rädda att han slagit sig. Vi har ju stengolv här, men en "hårig" matta i hans rum som förmodligen dämpat fallet.
Jag tog honnom i famnen och vaggade honom som jag gjorde när han var liten bebis (nu väger han 20 kilo och är nästan 1.20 meter lång). Vilka minnen som kom, vad stor han har blivit och vad ledsen man blir när ens "små" slår sig.

Men han slutade gråta och hade inte vaknat. Konstigt va!? När de är bebisar så vaknar de bara de hör att man lägger sig i sin egna säng och somnar. Buäääääää
Idag kommer han inte ihåg någonting.

Irma har blivit snorig igen, SUCK! och vaknade för att näsan var igentäppt. Jag fick suga lite med snor-Fian eller vad den nu heter. Hon är så tapper. Gnäller lite när man suger och man ser att det är olustigt. Men så fort jag tar bort den så skrattar hon igen. Hon skrattar föresten mest hela tiden nu, gullungen. Alltid glad.

Så nu satt vi vid frukostbordet alla tre. Och då börjar Irma göra vargen:
-OOOuuuuu
Och Alexander vill ju inte vara sämre:
-OOOuuuu han med.
Och så skrattar de gott bägge två.
Ja det var sanna mina ord en gudabenådad morgon......tack för det.




Utsikten ifrån berget där Alexanders skola ligger....
.....det verkar bli en fin dag idag.....

/Y

God Morgon!
Idag har jag gjort något som jag (tror) aldrig jag gjort tidigare i mitt liv.
På hemväg från Alex´s skola gick jag förbi 24-timmarsbutiken och köpte med färskt bröd hem till frukosten.
MUMS! eller numfillibbabba som Alex säjer.

I går, när jag fick krisen, hade jag egentligen tänkt att skriva om något annat än det som blev. En sak som jag gått och tänkt på men som jag inte vetat hur jag skulle formulera utan att låta för hård. Men så läste jag Ninas inlägg om samma sak (http://glamourmamman.blogg.se/2010/october/en-mandag-med-guld-och-leopard.html) och kände att vad skönt att hon går och tänker på samma sak....

Vi har alla här varit så upptagna med att ägna oss åt Alexander, så att han inte ska bli svartsjuk på Irma, att vi helt glömt bort att glädja oss åt Irmas födelse.
Ja, glömt och glömt är väl inte helt sant men hon har liksom kommit bort i villervallan.
Alex tar så himla mycket tid nu med treårstrotset, skolstarten och detta med att inte göra honom svartsjuk, att hon liksom bara får hänga med, och får ett ögonblick här och ett ögonblick där.

Jag ska faktiskt erkänna att med allt kaos som varit runt hennes födelse, väntan, förberedelser, förlossning, besök, kaos, få allt att fungera, As skolstart, den oundvikliga sömnbristen osv så har jag gått på högvarv.
Inte suttit mig ned att fundera, inte hunnit att refektera över den hemska förlossningen och vad som blev av den (därför har jag fortfarande inte skrivit min fölossningsberättelse på hemsidan, den kommer....)

Det var inte förens, och jag skäms över att erkänna det, Alexander började skolan och jag fick ett par timmar för mig själv, som jag satte mig ner på sängkanten meed Irma, såg henne i ögonen, och såg hennes svar, som det slog mig:
-Hon är här!
-Detta är Irma!
-Hon är min!
-Vi är samma familj!

Folk säjer:
-Njut av denna tiden, den går så fort, ta vara på den, den kommer inte igen.
Och man måste verkligen försöka, mitt i all stressen. För det går så fort. Irma blir snart tre månader och jag inser att jag missat hela hennes första tid som nyfödd, jag kommer inte ihåg, det var så mycket då. Och den kommer inte igen. Jag försöker verkligen njuta nu med henne på förmiddagen och inte oroa mig för mycket om tvätt som ska tvättas, hängas, mat som ska lagas, städning osv. För på em kör racet igång igen och det blir ingen njutning förens på natten.

Fastän det slog mig igår, på hemväg med bägge ungarna från skolan. Man måste ta sig tid och njuta av detta också. Solen som skiner, barnen som pladdrar (bägge på olika språk), ingen som är ledsen eller arg, allt förberett hemma osv. Om det är så bara varar i 5 minuter så måste man njuta och inte bara köra på som ett ånglokomotiv, för då förlorar man alla små ögonblick.
För:
Livet, det är det som passerar medans man antingen väntar på att något (livet) ska komma eller stressar förbi på jakt efter tid för just livet.

Men nu tror jag att jag kom lite bort från ämnet.
Alexander var det ju.
Alexander är ju min förstfödde, min guldklimp, the one and only Alexander.
Men han har en svår tid nu. Eller vi har en svår tid med honom nu. Och det började långt innan Irma. Jag tycker vi är arga på honom jämt, eller så är han arg på oss. Och tjat tjat tjat. Och hans NEJ! Jag vill INTE!
Ibland känner jag att det kanske inte är så bra att ge honom all uppmärksamhet på Irmas bekostnad. Han måste också lära sig att han är inte ensamt barn i världen. Alla kan inte hela tiden ge honom 100% uppmärksamhet. Man måste tänka på andra också, typ Irma.

Först när Irma föddes så ville han inte ha med henne att göra, han var inte intresserad helt enkelt. När hon grät så blev han irriterad och började skrika han också bara för att överrösta. Och när hon sov så skulle han just leva rövare bredvid henne och skrika så hon vaknade.
Vi hade tur. När Irma var nyfödd så körde hon typ: ju stökigare det är runt omkring mig, desdo bättre sover jag. Hon var väl van sedan magen. Fastän med tiden så har detta ändrats och hon sover inte lika bra bredvid Alexanders skrik. (Funderar på om man inte skulle vänja henne vid att sova sina stunder i sin säng istället för bredvid vårt liv.)

Men idag när vi skulle gå till skolan (jag hade glömt selen i bilen och fick ta barnvagnen idag), så kom A på att han skulle bli Irmas nappansvarig. Så han höll på med nappen hela morgonen, och stoppade in och stoppade in. Och så deklarerade han stolt:
-Jag är Lill-pappa nu.....(vart får de allt ifrån?)




Nu för tiden så ser man honom klappa stolt på sin syster och pussa på henne. Han har fått en medveten blick nu och verkar, i alla fall ibland, tänka på att vara lite försiktig bredvid henne.
Han berättar stolt för andra att detta är IR-man, min syster. Och när farmor säjer att hon ska ta med Irma hem till sig så ryter han att Irma stannar här, hon är våran!!!!

Ja det blir bättre!
Det vet man ju, det är bara så svårt att komma ihåg det.
Glöm för 17-singen inte bort att njuta i vardagen....
Nu är det dags att gå och hämta hem illbattingen, the one and only Alexander, MIN GULDKLIMP!!!!!

/Y

Ja ni ser, det blev inget bloggande igår. Om de få timmar på morgonen, då jag är själv (med Irma), går förbi utan att jag skrivit något, då blir det inget.
Dagen rasar på i höghastighet och det blir ingen tid över att slå ner a-let.
Min mor klagar på att jag inte är på fejjan så mycket nu som innan.
Min far kallar mig tidsoptimist.
Jag tycker jag har mycket att göra.
Det är nog lite rätt i varje.

Men egentligen hade jag tänkt att skriva om en annan sak, när jag satt och skulle skriva igår. Men så började jag bloggsurfta och förlorade mig i andra världar/vardagar som inte var mina. Jag hoppade från blogg till blogg och lät länkarna driva mig vart de ville.
Det skulle jag inte gjort, sånt är farligt.
Jag fick en bloggexistensiell kris.

Det finns så mycket bloggar där ute. Så mycket folk som skriver om sina vardagar och tankar.
Så mycket fint.
Så mycket roligt.
Så mycket bra gjort.
Så varför skulle någon komma förbi just min och läsa?
Jag kände att lusten att skriva rann av mig. Jag kände att motivationen sjönk. Jag kände att anledningarna saknades.
Varför gör jag det här?

Men så tänkte jag till. Varför gör jag det här? Och kom tillbaka till ursprungs-anledningen. Först för min familj, för att de ska kunna dela min vardag även om jag är långt bort (även om det bara är min mor som läser lite då och då när hon kan slita sig från facebook).
Och framför allt för mig själ skriver jag. Detta är min dagbok och fotoalbum i ett. För att jag senare ska kunna gå tillbaka och minnas vad som hänt och hur jag kände då.
I´m back in business....

Men ett par saker som slog mig när jag bloggsurfade är:
-Varför är det bara unga tjejjer som bloggar? Vart är alla 40-åringar som jag? Och vart är alla killarna/männen?
-Och varför är det så hårt språk där "ute". Tänker folk verkligen då där nu för tiden? Nu lät jag lite gammal hörde jag, jag förstår väl bara inte ungdomarna jargong. Men tänker folk verkligen tankar med f-tta, j-vlar och h-ror i? När man inte behöver imponera på någon, inne i sitt huvud, använder man sådana ord då?
Tex en bloggerska som verkar vara väldigt populär är Egoina. Hon förklarar sitt namn med att det "börjar på ego och rimar på vagina".
Va!?
Tycker folk verkligen om sånt?

Nä jag gillar inte sånt. Jag har ett par mjukare bloggar som jag läser. Där man känner igen sig i den som skriver och där man vågar kommentera utan att oroa sig för om man använder rätt vokabulär.

Hej hopp, nu är det tisdag.....snart fredag :)
/Y


Om inte Irma sover när jag äter frukost så brukar hon sitta vid mig här vid datorn, i sin babysitter. Och så är fallet idag. Först när man tittar så leker hon så fint med nya skallran från IKEA och snuttefilten (hon har precis insett att hon kan få tag på saker. Med lite tur för hon har fortfarande inte så mycke  kontroll över händerna). Men rätt vad det är så sitter hon där o sover. Lilla snuttan, hon är go, gör inte så mycket väsen av sig.

....är klockan redan 12 och här sitter Irma och jag i pyamasar, mitt i frukosten och läser bloggar.
Hur går det nu med köttfärssåsen som jag skulle gjort till lunch innan jag måste gå och hämta Alexander klockan 12.45?
stress, stress, stress.....

återkommer

/Y

Alexander var ju dödstrött efter en tidig lördag och somnade (jag svär på att det bara var max 45 min.) i bilen hem från IKEA i lördags.
Men det fick sitt straff.
På lördagskvällen kunde han inte somna och fick sitta uppe med oss en sväng i soffan till klockan 23.
Nu banne mig om inte ungen ska sova lite längre i morgon bitti tänkte jag.

Nähepp!
Klockan 7 igen så var det upp o hoppa, tyckte Alexander. Han fick dock ligga kvar i sängen med pappa för att försöka somna om tills klockan var 8.30. Han lyckades dock inte. Men nån måtta får det vara på tidigheten.
Nu vet jag vad som väntar....
Gnällig söndag med någon som vill sova middag. Men si de går inte för i morrn är det skola så det måste gås och läggas sig tidigt ikväll. Gäller bara att hålla ungen vaken så länge som möjligt.

Dock blev det en ganska bra söndag. Vi var inne och pysslade hela dagen och fick ganska mycket gjort. Alexander var med i verktygslådan. Han tycker om Händige Manny just nu och säjer hela tiden att vi ska jobba i lag, tillsammans antar jag att han menar, hjälpas år osv.
Lillgammal och supersöt, Alexander alltså.

Tvättstugan (ja egentligen kan man väl inte kalla den stuga, det är bara ett hörn av köket) fick en ny garderob så att jag kan få undan alla farliga flaskor med spännande innehåll, från nyfikna fingrar. Har oroat mig länge för det och nu blev det löst.
Nu fattas bara det roliga, att flytta in i det nya tvätt-hörnet.

  
Före och efter i det nya tvätthörnet. Äntligen ett sk. "farligt skåp" inhandlat för alla farliga flaskor. 1000 spänn på IKEA, dyrt men välbehövligt.

Rätt vad det var när vi höll på att jobba så fick Irma syn på Alexander som hoppade omkring och släppte ett riktigt skratt. Förrut har hon bara hållit på och lett, ett soligt men tyst leende. Nu var det ingen tvekan, detta var ett bebis-gap-skratt.
Ja Alexander är rolig han, det tycker Irma. Hon följer honom med blicken vart han än går.
Han är hennes idol.....

Söndagsmaten blev en av mina favoriträtter, lax. Enkelt o gott. Och till det gjorde jag gömt potatismos. Gömt är en del grönsaker, idag morötter och broccoli, som jag stoppar ner i pot.moset för att herrarna ska få i sig lite hälsoheter.


Lax i ugn med gömt potatismos.
Smöra en form och stoppa i en skin- och benfri laxfilé.
Salta och pressa över citron.
Skjuss in i ugnen tills den är genomstekt.
Täck laxen med en röra på creme fraishe, salt, citronpeppar och pressad citron.
Toppa med körsbärstomater eller hackade stora.
Skjuss in i ugnen igen tills det börjar att bubbla.
Servera med kokt potatis och broccoli eller gömt potatismos, potatismos (hemmalagat) som man stoppat ner andra grönsaker i (tex broccoli, morötter blomkål) och kös med stavmixer.
MUMS!!!

Så blev det kväll och det blev dags för badning och nattning. Octavio var tvungen att springa iväg och parkera om bilen så jag blev själv- huvaligen.
Alexander gick på överkurs nu och skulle inte bada, han skulle inte kissa, han skulle inte stänga av TV.
Han började skrika så Irma började gråta.
Jag skickade in honom på rummet medans jag badade Irma. Så kom Alexander och hoppade självmant ner i badet när han fått tänka på saken lite.
När jag gick iväg för att torka Irma så hör jag vågskvalp ifrån badet och hittar hela badrummet översvämmat av Alexanders simmlektioner. Så vet han att han inte ska göra, men när jag inte var där....
Så jag tar upp honom ur badet, torkar och sätter honom på sängen där han ska vänta medans jag klär på Irma.
Hysteriskt skrikande att han ska bada mer, springer då A runt naken i lägenheten tills O kommer in och hittar kaos.
Matning under tårar och A slocknar i sin säng efter en superkort saga, klockan 19.20.
Innan hinner han dock be om förlåtelse, är det inte så man smälter när de känner på sig att de gjort tokigt, och lova att han aldrig ska bete sig så igen (oj vad jag tror på det men det är snällt sagt).

PHuuuu!
Det var söndagen det.
Jag fattar inte varför de ska vakna så tidigt på morgonen när de onekligen behöver mer sömn och inte orkar en hel dag igenom utan att balla ur.
Men jag vet ju att jag inte är ensam om problemet.
Men ledsen blir man efter ett sådant avslut på en dag och som en dålig mamma känner man sig.

Hej!
/Y

...och som blev till en ledsen lördag.

Jag läser och hör att det är många som kör fredagsmys med sina familjer. Det är bra och mysigt. Jag gillar fredagsmys. När jag var liten hade vi alltid fredagsmys och det var en av de saker som jag saknade mest när jag flyttade hemmifrån.

Nu när jag har egen familj så skulle jag också vilja ha det men lyckas aldrig få till det. Alltid är det något som händer som stjälper det hela. Många gånger äter vi lunch hos svärföräldrarna och det drar ut på tiden så att det aldrig blir tid för mys på fredagen.

Men just i fredags hade jag tänkt att nu banne mig om det inte ska planeras in lite mys.
Jag planerade lite lättare lunch med Alexander när jag hämtade honom från skolan.
Jag planerade in så att Octavio tog med sig Alexander på stor-veckohandling med svärmor så att jag fick tid att laga nått speciellt. Vi får i alla fall inte plats alla + svärmor i bilen för att åka och handla. Och svärmor tar vi med för att hon inte ska behöva kånka på sitt köp ända hem tills armarna hänger i marken.
Jag planerade in tiden så att vi skulle äta och duscha och ändå få tid att se en film som Octavio sett fanns att hyra på TV-boxen. En som skulle passa Alexander.

Men som så många andra gånger när man planerar att göra något "extra" eller speciellt roligt med en tre-åring så slutar det i gråt och tandagnisslan.
Jag fattar inte varför det alltid blir så.....

Men det började lovande. Irma och jag lagade mat i köket sjungandes till Celine Dion. Jag kan svära på att Irma gillar henne lika mycket som jag för hon oooaaade-på för glatta livet. Försökte fånga det med kameran men som vanligt så slutade hon då för att istället inspektera kameran ingående.

Men sedan....först så gillade inte Alexander maten jag gjort och skulle absolut inte äta (har aldrig varit nåt problem förut, alex brukar äta med god aptit). Sånt är verkligen roligt att höra när man slavat i köket för att göra nåt extra gott och man blir på extra glatt humör.
Sedan så hade filmen som vi skulle se utgått ur sortimentet och vi fick ta en annan som blev en besvikelse.
Så fick Irma magknip och började gråta hjärtskärande så det gick inte att sitta kvar med henne i TV-soffan.

Alexander var uppe lite extra sent och efter att ha gått upp tidigt hela veckan så trodde vi att nu sover han länge på lördagsmorgonen.
Men icke!
7.15 tyckte han att det var dags att upp o hoppa. Och vägrade somna om trots att O lade sig i hans säng. Så då visste man att han skulle komma att vara jättetrött mitt på dagen och bara grina och trillskas om allt.
Jag var halvdöd efter en vaknatt med Irma som kastat sig fram o tillbaka i sängen och viljat suga mest hela natten. Och absolut inte viljat sova i sin egen säng.

Lördagsmorgnar brukar annars var en av mina favvosar. Man har hela helgen orörd framför sig. Med massor med möjligheter och massvis med ideér och energi.

Så var det inte idag.
Vi var griniga och irriterade på varandra.
Frukosten intogs under tystnad förutom Alexander som skulle leka flygplan med smörgåsen och nästan hällde ut allt på bordet. Och skrika så fort som Irma somnat i babysittern på bordet.
Sånt blir ju humöret på topp av.

Men vi hade planerat att åka till IKEA, så det gjorde vi.....


Syskonen Medina Ode. De har kommit på att de kan leka med varandra
nu. Alexander busar med Irma och Irma tittar beundrande på storebror.
Han är rolig han.
Det blev en bra lördag trots allt, efter frukosten....

Hej hopp igen!
Fick lite tid innan jag ska hämta Alex och innan jag börjar med pannkakorna. Jag tror vi kör pannkakor till lunch och kör fläskfilé till fredagsmyset.....ris & currysås, eller klyftpotatis & biarnä? Hmmm eller nåt helt nytt?

Hur som helst, jag glömde ju att skriva om rutinerna.
Jag satt här i bloggvärlden och läste och på en blogg så stog det om att de hade fått in lite rutiner så här i bebis-kaos-nyfödd-tiden.
Jag tänker på oss.
Just nu känns det som om vi inte har en enda rutin. Allt är ett enda kaos. Och jag är verkligen en människa som gillar rutiner. Med Alexander var det som Skalmans mat-o-sov-klocka. Han kunnde man ställa klockan efter och jag höll verkligen på att så skulle det fortsätta också.

Men nu med andra barnet, nyfödds-kaoset och detta med att börja skolan + (åvanpåallt detta) treårstrotset. Jag känner att det inte riktigt går som det ska.
Vi börjar väl få lite haj på detta med kvällrutinerna. 18.30 bad av bägge ungar, påklädning av pyamas, middag (helst i hop om jag hunnit med att laga, annars så får A äta rester själv), saga i sängen allihopa och så sova för A runt 8.

Men rätt vad det är så händer något, vi blir försenade, eller Octavio måste åka bort och jag får göra rutinerna själv. Det tar då dubbelt så lång tid och jag är alldeles svettig och slut av stressen.

Men bebisrutiner....Irma äter annorlunda varje dag och hon sover annorlunda varje dag OCH natt. Jag får ingen ordning på detta. Hmmm fast ska jag vara ärlig så sover hon väl en längre stund på morgonen, om jag har tur och får ur henne ur bärselen sovandes. Och så en sväng i vagnen när vi hämtar A. Men det är inte länge och på em är det kaos igen.
Jag mår inte bra av detta.
Fast det ordnar väl sig antar jag.
Men jag är avis på dem som redan ordnat upp detta.


Här kommer en bild på nymatad bebis med mjölk
runt munnen. Irma älskar mammastuttar. Hon
strålar som en sol så fort hon får se dem. Älskar att
sova på dem, gnida ansiktet mot dem och helst vara
inne i dem.

Nu blir det pannkakor och fredagsmys.
/Y

God morgon!
En viktig sak för att amningen ska fungera bra är att man bör planera, eller inte planera. Ni förstår hur jag menar...inte. Ja jag vet inte hur jag ska förklara det annorlunda.
Man bör planera för att alltid ha tid att amma, vad som än händer, och inte bli stressad i stressiga situationer.
MEN!
Man bör inte tro att man ska kunna planera NÄR man ska amma. För det har man ingen makt över. Det bestämmer bebisen till 100%.

Idag till exempel gjorde jag helt fel. Ja, även en erfaren ammare gör det måste jag erkänna. Och ibland gör jag det ganska ofta. För ofta för att det ska vara hälsosamt för själen (stressen tär på en där).
Jag ammade precis innan jag gick upp vid 6.30 i morse. Lillstumpan sov vidare medans jag gjorde i ordning allt och Alexander. Vi gick iväg kl 8 och jag tänkte då att hon skulle klara sig tills vi kom hem vid 9. Hon brukar ju somna så fint i bärselen, och så var det lite stressigt för att "någon" fick lust att gå på toa precis när vi var på väg ut.

Så kommer vi bara en liten bit och jag märker att hon är orolig i bärselen. Börjar gnälla och suga på min jumper. Aj tänkte jag, nu dröjer det inte förens den där hemska gråten som är så hjärtskärande sätter igång. Men det fanns ingen tid att stanna och ta ur henne ur selen för att amma.
Jag hade satt på mig en fel tröjja som det inte gick att dra ner urringningen på för att amma i bärselen.
Och jag befann mig mitt i en adjö-situation med Alexander som man vill ska gå lugnt till för att han ska ha en bra dag i skolan.

Det blev att ta till det gamla knepet, distrahering. Ta av luvan på selen för att hon skulle få se allt folk och glömma bort att hon var hungrig.
Det funkade, vi kom hem och jag fick amma i lugn o ro i soffan, där hon slocknade.

Nu fattar ni?
Man ska alltid planera att amma INNAN man går ut någonstans. Alltid ha tid att erbjuda bröstet ifall det finns hunger. Annars så kan man slå sig i backen på att det blir panik.
Men man ska inte tro att man ska kunna planera NÄR bebisen vill amma. Eller tro att hon åt ju alldeles nyss och vill säkert inte ha mer. För det går ofta på tok.

Och det VET ju jag och ändå gör jag så tokigt.....


Från igår när vi gick till svärmor med blommor o tårta
på födelsedagen. Jag älskar krysantemum just nu.
De står sig mycket längre än rosor och kostar mycket mindre.
Visst är de fina?

Nu är det äntligen fredag, amningsdags och dags att fundera på vad man ska hitta på till fredagsmys.
/Y

God Morgon! (igen)
I dag sitter jag här, framför datorn, med min frukost, min egentid om allt går som det ska.
Jag har lämnat Alexander på skolan och Irma snusar i sin vagn. Jag tar henne i bärselen nu när vi går till skolan och hon brukar somna av gunget. Har jag tur sedan så sover hon vidare när jag kommer hem och fått över henne i vagnen. Men det är ett lotteri varenda gång, lyckas jag...lyckas jag inte, vaknar hon....sover hon vidare?
I dag sover hon vidare.

Fast det brukar inte vara några problem om hon vaknar. Då får man amma lite och sedan sitter hon snällt i sin babysitter bredvid mig vid datorn. Hon är en glad tjej har jag märkt. Hon skrattar mest hela tiden. Så fort hon får syn på mig (eller mina bröst) så börjar hon småle med sin tandlösa mun, jätte söt, men jättesvårt att fånga på bild. När kameran kommer fram så blir den så intressant och måste granskas med stor noggrannhet.

I dag var det någon smart hundägare som låtit sin hund skita ett par gånger mitt framför skolentren, där allt folk står och väntar på att dörrarna ska öppnas.
Vad är det för person egentligen?
Har de deg istället för hjärna? Ni fattar ju vad som hände med alla trampande såmbarnfötter, kladd kladd.
Är det så att det som ingen ser har inte hänt....?!?
Jag blir SÅ trött.

När jag är ute o går så har jag mina bästa tänkarstunder. Ibland kommer det tankar, en del ganska knasiga sådana som jag inte kan sluta tänka på. En av mina favvosar är "jag hittar en skatt-tanken". Den tar sig olika uttryck och idag gick den till så här:
Jag prommenerar gatan fram och ser en smyckesask på gatan, bredvid soporna. Blöt o smutsig av nattens regn.
Jag tittar på den....
Det troliga är ju nu att det är någon som haft en ask, tröttnat på den och slängt den i soporna. Sedan har den hamnat bredvid när sopbilen tömde soporna.
MEN tänker jag, tänk om det är en borttappad diamant i den, eller något jättedyrt smycke. Tänk om jag skulle ta och öppna den, hitta något otroligt och bli jätterik.
Jag gör ju naturligtvis inte det. Den är ju smutsig och ligger vid soporna.
Jag går vidare.
Och tänker:
- Så där kommer jag aldrig att hitta någon skatt.....man måste öppna många smutsiga sop-smyckesaskar för att hitta en förlorad skatt.
Men tänk om man skulle......



I dag bjuder jag på en dagens outfit. Jag ser ju att alla andra gör det på sina bloggar så jag får väl oxå göra det. Fast denna outfitten är i från helgdags-tisdagen men p.g.a. allt kändisskap igår så hann jag inte lägga ut den då.
Bekväm skjorta alt. nattlinne från kanarisk Maxi. Kan piffas till med skärp och boots vid fest. Klassik kräka på axeln. Typiskt (för mig) sängruffshår och avsaknad make-up och tillhörande bebis i present-bärsele. + 10 kilos övervikt. Nu ska vi slänga sopor.....:)

Om en timme, ca, så ska jag iväg och köpa en favvotårta på favvokonditoriet här i stan. Svärmor fyllde år i går och vi ska dit på lunch i dag. Skönt att slippa tänka på vad man ska laga i dag. Jag passar på att få mig en ordentlig prommenix med barnvagnen för att försöka känna mig lite nyttig.

Ha en bra dag!
/Y

Ja det är helgdag här i Spanien idag och Octavio är hemma med oss.
Lycka!
Hittills har vi inte gjort någonting, eller rättare sagt JAG har inte gjort någonting, bara slöat.
Gick upp, åt frukost och gick o lade mig igen med Irma vid bröstet. Jag kände mig helt slut efter två veckors besök. Det var så kul och vi umgicks så mycket. Men det var mycket flygande o farande. Det tar på krafterna. Och nu har de åkt hem.
BUUUääääääääää!!!!!

Nu har vi ätigt hämtmat och jag kom precis på att jag inte borstat tänderna på vare sig mig eller Alexander. Och vi går fortfarande omkring i pyamas. Irma får på sig kläder just nu i denna stunden, tillsammans med pappa som fick ta blöjbytet efter att hon levererat en present.
Jag måste komma ihåg att ge honom tillfälle att ta sin del av hennes skötsel annars så blir det bara så att jag gör allt med Irma och han allt med Alexander.
Man måste komma ihåg att ge papporna tillfälle att vara pappor och inte automatiskt ta på sig allt som mamma.

Alexander vaknade klockan 7 idag och ville gå upp. Det gick inte att få honom att somna om. Vi kom hem klockan 23 igår, så jag trodde att han skulle sova till minst 9.
Men icke!
Och det straffar sig nu. Gråter för ingenting. Vill inte äta och säjer att han har ont i huvet. Men jag kan inte låta honnom sova middag för då somnar han inte i kväll. Det har jag provat. Och imorgon är det skola och vi måste gå upp klockan 7.
Det är så tråkigt när det blir så.
Ingen njuter av eftermiddagen.
Jag undrar hur andra gör i samma situation....

Nu ska vi gå ut och slänga sopor, antar att jag måste ta på mig kläder alltså :)
Men först bjuder jag på lite av den gågna tidens bilder.


I söndags så träffades vi alla vi mamma-kompisar i parken här bredvid för att
fira MIG. Jag fyllde år i september men med Irmas födsel och all kallabalik runt
 den så har vi inte firat ordentligt. Och så fick mina föräldrar tillfälle att träffa
mina kompisar och se vilka det är som jag alltid umgås med.
Parkträffs-picnic är att rekommendera när många barn ska träffas och man inte
vill ha huset upp-och-nedvänt.



På fredagen så kom föräldrar och svärföräldrar på lunch.
Vi körde hämtmat (grillad kyckling och spanska fiskpinnar) och jag skäms inte för det. Jag är stressad småbarnsmamma.
Kommentar: Mina föräldrar talar inte spanska och svärföräldrarna ingen svenska så det går livat till när alla vill tala med varandra och jag måste översätta allt.
Dags att de lär sig kan man tycka men....gamla hundar som ska sitta, ni vet.



På fredagsmorgonen var det dags för Irmas 2-månaders-
kontroll. Allt bra, 5.800 gram och 60 cm. Vuxit 5 cm
och ökat 1,5 kilo. Stora tjejjen nu.
Det var också dags för de första vaccineringarna, en i varje ben.
Oj så hon grät och oj vad det gjorde ont i mitt hjärta.
Lite feber fick hon, men det gick över. Nu är allt bra, peppar peppar....

Nu väntar resten av veckan....phu
/Y

Rackarn vilken helg och vilka senaste dagar vi haft.
Att ha besök är = full fart frammåt. Ingen tid för att sitta vid datorn o blogga. Men det är ju så kul när de kommer.
Men i morgon åker de hem.
Mina föräldrar alltså.
De har varit på besök här i två veckor och vi har haft det kanon. Men nu är det alltså slut för denna gång. I morgon åker de. Men vi hoppas att de kommer tillbaka till nyår. Då ska vi försöka ha dop här.

Nu, när jag har hämtat Alexander från skolan klockan 1, så ska vi ta bilen och åka ner för att hälsa på dem en sista gång. Pappa kommer efter i lastbilen när han slutat jobba.

Men vi åker inte till flygplatsen för att vinka av dem i morgon, även fastän det är helgdag här. Det är så sorgligt med avsked. Och sedan jag flyttat hit så har jag kommit att hata flyplatser. Förr var det så spännande att åka dit. Alltid skulle man ut på nåt nytt äventyr. Men nu tycker jag mest att det är sorgliga avsked där.

Så vi åker inte dit.
Det blir i alla fall inget vettigt sagt.
Alla står där med en klump i halsen och kan inte säja något.
Vi säjer adjö i kväll istället. Eller rättare sagt "På återseende"!


Morföräldrarna med barnbarnen....det bästa som finns!

Nu ska jag göra i ordning här. I morgon kanske jag bloggar om deras tid här och allt roligt som vi gjort.

Trevlig måndag!
/Y

Uj vilken dag det verkar bli. Klockan är bara 10 och jag är redan fullbokad. Hur ska det gå (orolig)?
Och Lillskatten gråter redan i vagnen och vill upp.

Jag har lämnar Alexander på skolan, 8.30
Har varit på vårdcentralen och fått tid för kontroll på Irma 2 mån
Har varit på Apoteket och köpt AD-droppar
Har varit i fruktaffären.
Nu äter jag frukost.
Kl 10.30 kommer de för att inspektera fuktskadorna i lägenheten
Kl. 11.30 kommer reporter för att interjuva mig och lurendrejjeriet vi blev utsatta för, för tre år sedan.
Sedan ska det hämtas barn.
Så kommer svärföräldrarna och mina föräldrar på lunch kl 16
Ja visst ja, mor ska till frissan klockan 15 och behöver tolk.

Det blir en körig dag. Vi blåsa håret inför interjun och dammsuga innan lunchen. Tur att det blir hämtmat.
Men nåt bloggande blir det nog inte och ingen bild heller.
Ha en bra dag, ammningen kallar.....
/Y

I går blev det inget datorande för jag var på stan och shoppade. Får visa vad jag kom hem med en annan dag när jag fått det på mig och fottat. För idag ver det en annan sak som jag ville skriva om.
Om det blir något, för lillskatten sitter här bredvid och vill inte sova.

Normaltsett (normalt o normalt, om man kan snacka om något är normalt eller som har rutiner som bara är 2 månader gammalt...) så brukar Irma somna i mina armar, tuttandes på mig framför TVn, runt 22-tiden. Sedan sitter jag med henne en stund tills hon riktigt somnat in och så kan jag lägga ner henne i sin säng där hon brukar sova till 1, halv 2. Därefter får jag ta henne i min säng och köra amma, sova, amma, sova resten av natten. Jag har provat att lägga tillbaka henne i sin säng efter första amningen, men då vaknar hon som ett spjut.

Det är lite tröttsamt. Jag sover inte speciellt bra med henne där. Spänd som en fjäder och så måste jag ligga konstigt för att amma. Och mörkret, jag ser ju ingenting i mörkret. Stoppar in bröstet i örat på henne känns det som ibland. Jag hittar liksom inte rätt med bröstet och rätt vad det är så suger hon till, fel, och det gör jätteont.

Med Alexander så satt jag upp i sängen och ammade. Och så lade jag tillbaka honom i sin säng. Inga problem. Han fortsatte att sova. Och han har aldrig heller sovit i våra sängar. Folk tyckte att han var jätteduktig. Men det vara bara så det var och funkade för oss. Han sov inte bra hos oss och vi sov inte bra med honom där.

Men med denna så är det annorlunda. Efter första sovstunden så somnar hon alltså inte om, om hon inte ligger hos mig. Och jag håller med om att man ska inte ha dem gråtandes i spjälsängen och om de vill ha närhet så ska de få det. Det är bara det att hon inte gråter. Hon ligger och gruffar och vrider sig i sin säng, så ingen kan sova. Och ammar gör jag så hon är inte hungrig. Flera gånger på raken.

Så igår så somnade hon vid sagostunden och låg i våra sängar och sov tills vi lade oss. Ja lade över henne i sin säng o vips så vaknade hon, tyyypiskt. Jag ammade och tänkte:
- Jag ska försöka lägga över henne igen för att se om hon sover i sin säng. Så jag i alla fall får några timmar själv i min säng.
Men se det gick inte. Hon vaknade.
Jag tog upp henne och ammade och lade tillbaka henne, sovandes.
Hon vaknade igen.
Nu försökte jag med nappen. Men det gjorde henne bara mer nervös.

Nappen fungerar jättebra på dagarna, när hon blir orolig i opassande stunder. När jag är på toa, eller duschar eller måste gå ett ärende och någon sköter barnvagnen under tiden. Men när hon ska sova så blir hon nästan bara mer nervös. De små armarna fäktar och slår ut nappen och hon suger så det smackar och hon slappnar likson inte av med den.

Men jag stoppade i den och höll i de små händerna så de inte kunde pilla ut nappen och så stog jag där och väntade på att hon skulle slappna av och somna. För jag visste att om jag lade mig ner i sängen så skulle nappen trilla ut och hon börja att gråta.
En timme stog jag där.
Sedan tog Octavio över och jag lade mig.
Efter en timme vaknade jag och han stog fortfarande kvar, stackaren som ska upp klockan 5, då var klockan nästan 12.
Då tog jag henne till sängen.
Det är inte värt att kämpa så. Men jag kännde mig fruktansvärt irriterad och nästan började gråta. Nu kastar jag ut hene genom fönstret tänkte jag i en sekund.
Sedan somnade vi bägge två.

Idag känner jag mig lite ångerfull att jag tänkte så. Det är ju min lilla skatt. Jag borde ha mera tålamod. Men ibland blir mammor irriterade också....


De är ju så söta, de små liven, när de sover. Och Irma, precis som de flesta
andra barn, sover bäst på magen. Men så törs man ju inte ha dem.
....eller gör man det?

/Y

Jisses, nu har jag snart förbrukat min lediga morgontid med att surfa runt på internetet. Jag skulle ju blogga.
Vart tar tiden vägen?
Det är ju så mycket som ska kollas upp.
Först kollar jag mailen.
Sedan fejjan.
Och så ska de nya korten läggas in i datorn.
Och så har jag ett par bloggar som jag måste kika nyfiket på för att se vad resten av världen har haft för sig under helgen.
Allt medans härligt the med smörgås intagits.

Vi har varit borta under helgen, ja på dagarna alltså. Vi har varit söderut och lekt turister på ett hotell där besökarna bor.
Tror ni inte att det regnade HELA lördagen. Det var ju så man gick åt. Jag har aldrig sett det regna en hel dag söderöver. Och det var ett riktigt regn, inte bara dugg Ja inte skyfall men.....ja regn.
Ja fast det blev ganska mysigt ändå för vi låg på hotellrummet och snackade och ammade. Sedan gick vi iväg o åt, drack kaffe och mös på rummet igen. MYS!
Men på söndagen var det kanonväder o vi solade o badade för fullt. Alexander slocknade klockan 7 i soffan.

Ja Alexander var hemma i slutet på förra veckan. Han klagade på halsont och hade feber en kväll. Så jag höll honom hemma torsdagen och fredagen för att se om det kom något vitt i halsen. Jag är ju expert på halsfluss efter de 148 gånger som jag haft det i mitt liv.
Men vi hade tur.
Det kom inget.
Och han var frisk till helgen igen.


En dag, medans Alexander var sjuk, råkade jag få
äta frukost med mig själv och en ny tidning.
Vardagslyx.

Jag blev iväglockad till hårfrillan i fredags. Jag var lite nervös för jag hade inte riktigt klart för mig hur jag ville ha det. Det var ju så länge sedan jag klippte mig (kan det vara 2 år sedan eller sviker minnet mig?), mitt hår växer inte så fort förstår ni.
Men jag drog en chansning och, ja det blev inte som jag hade beskrivit det för hårfrisörskan att jag ville ha det, men det blev bra ändå.
Det är ju inte så pjoskigt. Bättre än innan är ju huvudsaken....hmmm vad vitsig jag blev där då.



Lite kommentarer:
- Tack för alla kommentarer. Jag känner mig jätteglad. Denna bloggen började jag ju skriva för att informera min familj om vad som hände i mitt liv när jag flyttade så långt bort. Och det känns så konstigt, men roligt, att andra vill läsa den. Jag är SÅ överaskad. Ännu roligare är det när läsarna kommenterar, så TACK så mycket. Jag njuter...

- Om förlossningen med Irma håller jag på och skriver på hemsidan. Det är meningen att hon ska få sina sidor där precis som Alexander. Men jag har inte hunnit lägga ut det än. Dessutom tar det lite tid att skriva om den. Varje gång jag skriver ett stycke så kommer minnena över mig och jag måste ta en paus. Jag aviserar här när jag lägger ut det där.

- Jag hade helt glömt bort att kommentera hur storebror tycker att det är med en lillasyster. Det kommer det också.

Nu tack o hej för idag.
/Y

God natt, får jag väl säga eftersom det är så sent.
Jag ville bara skriva att jag inte har försvunnit. Jag har bara fått besök och varit fullt upptagen med att koka kaffe och konversera. Så har Guldklimpen varit sjuk och hemma från skolan. Jag vet inte om detta med att börja skolan var en så bra idé, förra veckan förkyld och denna halsont o feber.

Jag har blivit ivägknuffad till frissan också och blivit riktigt piffig i håret. Men mer om detta får jag skriva när jag får en lugn stund över.

Tills dess....God natt o glöm inte bort mig.
/Y