Det är en sån där, zzzzzz, dag idag. Vi gör ingenting. Ligger bara och slöar vid poolen. Precis som igår.
Semester.

Och varför?

Jo igår kväll var vi, för första gången iväg på tivolit Holiday World i Maspalomas tillsammans med grannfamiljen här. Och vi kom inte hem förens sent på natten och alla var slutkörda.
Så vi tar det lugnt här idag.

Tivolit i Maspalomas.
Vi har aldrig varit där förut. Har inte känts så lockande att åka på tivoli när det är stekhett ute. Och ungarna har varit för små för att ta ut på nattliga aktiviteter. Men nu hade vi fått kuponger, som svärmor samlat ihop från dagstidningarna, som skulle ge fria åk, så då tog vi och chansade. Lillskatten har också blivit så stor att man kan ta ut henne utan att behöva oroa sig för stora trötthets-sammanbrottet som brukar komma när de är mindre.

Ja ungarna hade helt klart skitkul, och jag blev positivt överraskad, men inte var det som Liseberg inte....

Nästan överallt i Playa del Ingles så ser man det stora Parisehjulet och DÄR är tivolit. Har man inget för sig är det värt ett besök. Och gratis inträde. Men gå när det blivit svalare. Annars så smälter man bort.

Jag ville gärna upp i nämnda Parisehjul, och kanske vara lite romantisk med Älsklingen där uppe. Men så fick vi alla ungarna med oss, kamerabatterierna tog slut, och jag hade glömt hur höjdrädd jag var, så den turen blev inte alls som jag tänkt mig.
Men nu gjorde jag det i alla fall.

Så idag tar vi det väääääldigt lugnt.
Semesterlugnt.

/Y

.

...eller nu på slutet måste jag väll tillägga. Den var inte sorglig tidigare under dagen. Eller nostalgisk kanske jag ska beskriva det som.
Det blev lite nostalgiskt här på slutet.

Jag träffade nämligen en tjej här på eftermiddagen som tittade på och ville köpa en del av Lillskattens avlagda kläder. Så vi gick igenom dem och hon tog vad hon ville ha.

Så mycket minnen som kom upp. Så sorgligt det blev.
Men vad ska jag göra?
Jag kan inte spara på alla kläder som blir för små. Jag får ju knappt plats med dem som vi använder just nu.
Bättre att nån annan får användning för dem.

Jag sparar de allra finaste, de som har speciella minnen. Men med tanke på vad JAG har använt av allt det som min mor och svärmor har sparat, så är det inte speciellt troligt att det som jag nu sparar kommer att användas av mina, förhoppningsvis, kommande barnbarn.
Tiderna förändras.
Ständigt....

Och så har jag läst ut första delen av Grey (för andra gången) och det är ju väldans sorgligt det också.
Fast det finns ju en andra del att påbörja.

Ja vi SKA titta närmare på den. Jag måste bara reda ut lite först vad JAG tycker om detta.

/Y

.

.....herre jisses! Har det gått 24 dagar på semester. Det är ju jättemånga. En evighet. Det känns inte som det.

I alla fall. Jag skulle berätta om min spännande dag för min lillasyster, som legat sjuk hemma och inte haft något spännande alls stackaren, och kom fram till att det inte hänt något spännande alls under min dag.
....om det nu över huvud taget brukar göra det.

Vi tog den nya tunneln till grannbyn Mogan och låg på stranden där hela dagen. En resa som idag tog ÅTTA minuter istället för betydligt längre och betydligt kurvigare och utan den kräklust som brukar uppstå vid serpentinvägar vid ravinkanter där man inte kan möta en buss utan att någon måste backa eller tvingas ut över kanten.
Jag blev ett stort fan av de nya tunnlarna.
Fler resor kommer troligtvis att komma till skott nu.

Och DÄR låg vi på stranden hela dagen och inte ett dugg spännande hände värt att berätta.
Inte förens det började skymma begav vi oss hemåt.
Trötta men nöjda.

Nu gäller det att suga musten ur dessa sista dagar på semestern. Innan allvaret börjar på riktigt igen.

/Y

.

Efter sju dagar med antibiotika och fyra dagar med propplösande olja i örat, så var det idag dags för lite örontvätt och en förhoppningsvis lösning på senaste månadernas öronstrul.

Jag sov oroligt på natten och jag hade ont i magen på vägen till akutmottagningen på vårdcentralen här nere.
Jag var orolig.
Jag VET ju att saker och ting inte brukar lösa sig på det sätt som man förväntar sig. Och nu var jag rejält trött på locket i örat som jag haft tillräckligt länge enligt mig.

Det började bra. Jag fick komma in till sjuksköterskan utan att behöva bråka speciellt mycket. Men innan man skulle tvätta och kikade i örat fanns där INGENTING.

Så varför hör jag ingenting?

Det komplicerade sig helt plötsligt och gick inte alls som jag tänkt mig. Mer örondroppar och mer utredning om det inte blir bättre.

Ja herre jisses!

Nåt annat har vi inte gjort idag.

/Y

.

Hela måndagen gick åt att bearbeta chocken över att vi varit på så roligt bröllop dagen innan och det låg en liten sorglig känsla över dagen över att det redan var över.

Det brukar bli så när man varit med om något roligt, vad fort det gick.

Och lite bakis var jag allt.
Ja tänk.
Hu jeda mig.
Vi drack sprit på ett bröllop. Som var på en söndag. Mitt på dagen. Och mitt ibland alla barn.

Nu får väl alla moralkärringar vatten på kvarnen, men jag drack faktiskt fastän jag hade ungarna med mig. Och jag blev nog lite glad i hatten.
Men det var ingen fara med det.

Vet ni, och det är en av sakerna som jag nog borde ta upp på min lista över positiva saker med att flytta hit, spanjorerna har en jäkla bra inställning till alkohol.
Man dricker för att det är trevligt och inte för att bli kalaspackad.

Det var fri bar och vin, öl och annat dricka serverades av kypare vid fint iordningställda minibarer. Alla var rusiga och glada över det fina de fått vara med av men INGENSTANS såg man någon som var full, som satt i ett hörn och grät eller ragglade omkring och spydde.
Jag såg INGEN fylla någonstans. Och då höll ändå festen på ända in på natten.

Det hade ALDRIG hänt i Sverige.

För det första hade ingen vågat dricka med barnen med sig. Tänk om någon såg en. Tänk om socialen kom.
För det andra, om någon haft mage att servera alkohol mitt på dagen och till råga på allt GRATIS, så hade man definitivt sett folk liggandes i hörnen och spy eller raggla omkring och vara asjobbiga. Man måste ju passa på medans det är gratis, verkar vara svenskens motto.
Jag har ju sett turisterna när de kommer hit ner på semester och får syn på all billig sprit. Då sköna jag.

Så lite bakis var jag allt igår. Men det gjorde inget. Alla barnen kom med hem igen....;)

/Y

.

....för vad ska jag säja, vi är i chock. Vi hade förväntat oss ett litet hippy-bröllop i stil med grillfest på stranden och hamnade på värsta kändis-party med glamour-glans a'la hänt-i-veckan. Vilken tur att jag tog på mig gala-utstyrseln och inte lät Älsklingen gå i kortbyxor med flipp-flopp-tofflor. Vi var helt rätt klädda helt utan att vara förberedda på't.

Men detta med bröllop, det väcker dolda känslor till liv inom mig.
Tänk om....
Jag vill också...
Om jag bara kunde...

/Y

.

....för idag åkte vi tillbaka till Las Palmas för en liten paus i sol-&-badandet. I morgon väntar bröllop och vi är bjudna.

Och jag har inget att ta på mig.
Konstigt va.

Jag har i alla fall depilerat benen och målat naglarna, så kläderna är ju bara en petitess.....eller?

I alla fall så var vi en sväng om en affär på hemvägen och införskaffade Guldklimpens skolböcker.
Efter mycket om och men, och ångest, så är det nu klart i alla fall.
Som jag har jämfört priser och pratat med andra mammor som hållit på med samma huvudbryderi som jag.
I slutänden så var det bara ett par euro som skiljde och jag kände mig i alla fall lurad efter avslutad affär.

Så var vi 1400 kr fattigare men Guldklimpen har nya böcker till skolan.

/Y

.

Efter en natt med DUBBLA fläktar på i sängkammaren, och jag kan INTE sova så bra med det för benade susandet i öronen, så kom vi ner till en något svalare värld.

Men vad gör det. Huset är av sten och har det väl värmts upp så har vi gratis uppvärmning i många dagar efteråt. Sten är en fruktansvärt bra värmebehållare.

Så det blev en dag i blöt igen. Poolen är ovärderlig i sånna här situationer.

Men först skulle bungalowen städas. Svärmor var i antågande. Och även om hon alltid ställer sig och städar och fixar när hon kommer.....på sitt sätt, som är det enda rätta, så gäller det att hålla sig på god fot och inte visa Familjen Kaos vardag från din rätta sida, helt utan vidare så där.

Svettigt värre.

Men så blev det blötläggning resten av dagen och jag fick avslutat boken från igår. Håller det på i detta tempo behöver jag inte vara orolig för att komma igenom högen jag har förberett.

Nästa objekt jag ska ta mig för är Grey-trilogin och den är jag lite orolig för. Förra gången jag läste blev jag så fast att jag blev lite orolig för mig själv. Och nu var det så länge sedan jag läste ettan att jag måste ta om det från början för att vara riktigt med i handlingarna.
SEDAN ska vi ta ert snack om dem tänkte jag.
Varför i hela friden fastnar man för sånt där trams?
Vad längtar vi efter?

Men nu ska vi försöka sova i den här djungeln. Med fläkten på högsta fart, två svettiga ungar som inte sover så bra och med lock-i-örat-olja som gör att jag känner mig som jag befinner mig i ett vakuum och inte ens hör mina egna tankar.
Men på tisdag, efter avslutad antibiotikakur, ska det visst bli öronsköljning av och då löser det sig FÖRHOPPNINGSVIS.

/Y

.

För när vi kom ner på morgonen, eller morgon och morgon vi har ju blivit enna riktiga 7(10)-sovare nu under sommarlovet, och skulle ära frukost ute på terassen, så slog en vägg av värme emot oss.
Inte en vindpust.
Inte en solglimt.
Bara igenmulet och ökenhetta.

Och när man tar ut fläkten på uteplatsen bara för att kunna äta frukost, DÅ är det varmt.
Senare på eftermiddagen bytte vi ett par ord med en granne och fick reda på att det varit 41 grader under dagen och DÅ får man pusta lite.

Så vi låg i blöt i badet mest hela dagen. Fanns inget annat som man kunde göra. Och jag fick förlora mig in i Camilla Läckebergs Stenhuggaren och sträckläsa så jag bara hade ett par kapitlen kvar tills idag.

Underbart att bara vara. Men jag går får fortfarande ångestkänslor av det.
Kommer jag någonsin att lära mig?

/Y

.

Efter gårdagens regn så hade jag hoppats på lite renare värld idag, det var ju trots allt ett riktigt regn. Inget skyfall som kanarierna skulle ha kallat det, ingen fara för att ön skulle sjunka, men heller inget av de fjuttiga duggregn dom brukar dyka upp lite då och då här.

Men när vi kom ut här på morgonen var världen bara ännu mer dammig. Problemet med att ha öknen så nära och så mycket sand i luften.

Och man kan nästan inte tro att det är sant, men vi fick ge oss i väg till akuten en till sväng idag. Ett öra till som fått lock och denna gången var det inte jag.
Jag hade ingen aning om att lock för öronen var smittsamt men nu är det visst så och vis av erfarenhet så skyndade vi iväg innan det blivit inflammation i detta öra också.
Och med tanke på att det var en MAN det handlade om så var det ju en fråga om liv och död.

Och när vi ändå var ute och åkte tog vi lite sightseeing runt torget i Arguineguin, som var där vi var.

 

Och dagen avslutades på stranden där jag fick avsluta min bok....

.....ja vilken bok var det nu?.....

....och ungarna var alldeles till sig i trasorna över att få vara på stranden på kvällen och se mörkret komma.
Tänk vad sånt kan vara intressant och äventyrligt.

Och värmen och molnen fortsätter.
Men inget regn.

/Y

.

Vi skulle passa på och åka på marknad när det ändå var molnigt. En annan typ av marknad än den loppmarknad på helgerna som jag brukar åka på. Detta är en typisk turistmarknad i Arguineguin som hålls varje tisdag. Jättetrâkig egentligen för det finns bara en massa stând med samma saker: trosor, bikinis, t-shirtar, godis, smycken och frukt. Efter en timme där var vi alldeles överhettade, Lillskatten hade ramlat och slagit upp bägge knäna och jag var sur för att jag hittat en jättetjusig väska som han "bara" skulle ha 300 kronor för och sånt är inte jag van vid som köpte en väska på loppisen i söndags för 20 spänn.

Vi åkte hem och la oss i blöt i poolen istället
Och började på en ny bok.

Och vilken bok.
Det är en kriminalroman, men ibland kommer inslag om föräldraskapets vinkelvolter som får mig att rysa till. Så lätt det kan bli fel.
Egentligen är väl inte boken SÅ bra men jag blir så berörd av dessa föräldra-situations-skildringar att jag inte kan slita mig.

 

Och då blev det kväll och så grillade vi och så började det att regna.
Bra tänkte jag.
Så blir det en riktig urladdning och värmen kan försvinna. Jag hade haft extra ont i örat och huvudvärk av den klibbiga hettan och det tryckande molntäcket.

Men det blev varken till eller från av regnet. Bara fuktigare.
Vi har sovit som i en djungel i natt och ingen har väl sovit speciellt gott.

 

Tur att det är molnigt idag också så vi kan ta det lite lugn(are).

\Y
 

Gårdagen ja.
Det hände inte så mycket.
Det brukar vara så på semestern.
Och SKA vara så.
Att man kommer in en lunk med avslappning och relax. Att bara vara....

Dagen spenderades på stranden som var nästan folktom efter helgens överbefolkning. En ny bok påbörjades. Och på kvällen så kom grannarna över med karotter och kastruller till dukat bord. Det kändes lyxigt att bli bjuden på middag i sitt egna hem.
Bara frågan om disken som återstår...

 

Vi samtalade till långt in på kvällen och naturligtvis kom vi in på frågan om VARFÖR allt fungerar så bra i de nordiska länderna och inte här i Spanien.
Inte är det för att vi "vikingar" är så mycket bättre människor.
Vi är bara så jäkligt bra på att följa regler...och stå i kö.

/Y
 

Ja det är ömsom vin ömsom vatten här på semestern. Ena dagen sitter man i strandparadiset och nästa på akuten. Ena stunden har man familjeidyll och i nästa har man stora depressionen i form av tre-årings-hysteri.

Sista månaderna har jag haft något i örat. Ena dagen har det varit som efter en flygtur och andra stunden har det släppt. Det har ju inte gjort ont, bara varit jäkligt irriterande, så man vill ju inte störa farbror doktorn i onödan. Det fixar sig av sig självt tänkte jag.

Fel!

Det dom händer är att EN dag, helst på semestern och långt ifrån din egna vårdcentral, så börjar det göra jäkligt ont. Precis som när det är dags att klämma ut en skitunge. Först lite småont och fullt uthärdlig, men raskt eskalerande till gråtnivå och jag-tror-att-jag-dör-stadiet.

Det blev turist-akuten och då visar det sig att har man väl fått en infektion i örat på grund av en propp så kan man inte bara skölja ut den och allt blir bra igen. Nej då måste man äta antibiotika och bli smärtfri och sedan komma tillbaka för öronsköljning.
Så mycket för att vara ståndaktig och inte gå till doktorn.

Så nu har jag en veckas alkoholförbud, på grund av medicinering, mitt i semestern och med kommande bröllop i helgen.
Det blir visst jag som kör.
Och inte hör jag heller.

Fast det är kanske lika bra för Lillskatten fick ett treåringsutbrott idag och blev helt hysterisk och gallskrek så det hördes ända ner till stranden för att hon inte såg bilden i den bildLÖSA boken när vi läste en sväng på eftermiddagen.
Huvaligen.
Hur ska det bli när hon inte får komma hem hur sent på natten dom hon vill och inte får någon moped?

Ja, fast jag började ju dagen med att åka på loppis med grannen förstås.
Innan det hade börjat att göra svinont.
Och jag kom ju hem med en väska naturligtvis.
Och en bikini ha ha.

/Y

.

....ja för jag har världens bästa lekfarbror som man. Han leker med ungarna från det att vi kommer ner till stranden tills dess att vi går hem.

Fjärran är de dagar då vi låg sida vid sida på handduken och småpratade om ditt och datt.

Men jag ska inte klaga, de verkar att ha skitroligt. Idag byggde han en skjutbana som de skulle skjuta prick på med vattenpistolen. Jag hade god lust att börja ta betalt:
- tre skott en euro.
För det blir ju alltid så att strandens ungar hamnar hos oss och så får alla föräldrar vila i fred.....

Ja vi hamnade naturligtvis på stranden idag och det var väl tur. Det har varit snorvarmt och ända sättet att överleva på har varit att ligga i blöt.

Men avslutat boken har jag.
Hu så tomt det känns nu.
En ny kanske.....

/Y

.

Ha ha ha det blev en RIKTIG semesterdag igår. En av ett helt annat slag än den som bi spenderade på stranden.

Så mycket slöande blev det att när jag kom mig för att blogga var klockan halv TVÅ på natten. Så då sket jag i det.
Jag har semester.

Hela familjen, och då menar jag verkligen HELA, vaknade klockan TIO på förmiddagen.
Vem har hört om något sånt i en barnfamilj?
Och sen gick det bara utför.

Vi sket i att göra något. Jag förlorade mig i bokens värld och se andra i poolens. Och lunch åt vi inte Florens klockan fem. Vilket fördärv.
Sa jag att vi hade semester?

Jag älskar det där, och samtidigt så hatar jag det, när man förlorar sig i en bra bok och inte kan släppa den. Tankarna bara kretsar om när man kan få läsa igen. Man tar med den sig in på toa, drömmer om den och allt annat känns oviktigt.

På två dagar kom jag nästan genom den. Bara några få sidor kvar.
Jag sträckläser.

Ja, jag ska inte sticka under stol med att jag städade övervåningen, bytte rent i alla sängar, tvättade lite och åkte och veckohandlade på eftermiddagen b
Men däremellan så läste jag bara.

/Y

.

Får man skriva så på en mammablogg som försöker berätta den nakna sanningen om det inte så rosenskimmrande familjelivet?

Men jag är jäkligt nöjd med dagen.

Ja det är ju inte så att den var helt utan incidenter. Men eftersom de tråkiga incidenterna understeg antalet hundra, så räknas den som perfekt, i mina ögon.

Jag är i alla fall nöjd och fridfull i sinnet.

Bara det att vi hamnade på en strand UTAN internettäckning. Så jag har inte kunnat varesig instagramma eller facebooka. Jag har varit helt utelämnad åt att relaxa, vara med familjen och läsa på min bok.
Men jag överlevde det med.
Eller kanske just tack vare.

Vi åkte till grannstranden Anfi del Mar och var där hela dagen.
Med fullpackad matsäckskorg, fylld kylväska och allehanda "leksaker", fanns det inte mycket att klaga på. Så vi kom hem klockan åtta på kvällen.

Nu är vi bra möra i kroppen.
Slappa och relaxa brukar ha den effekten.
Nu väntar sängen....igen.
Härligt med semester.

/Y

.

....när ungarna, efter gårdagens spontangrillning med grannarna som drog ut på tiden, sov till långt inpå lunchtid.

Vi hade planerat att ta en heldag på en grannstrand och då får man inte ligga i sänghalmen och tryna för länge om man ska få både parkeringsplats och strandplats.
Men hey, jag är inte den som klagar. I alla fall inte om detta.
Och stranden finns kvar i morgon också.

Så idag blev en lugn dag.
Eller lugn och lugn, jag känner ju oss. Men vi packade inte ihop oss och gav oss iväg nånstans. Vi var på hemmaplan och gjorde saker som att packa upp väskorna, tvätta lite, plocka lite, ett par dopp i poolen naturligtvis och påbörja semestern på det bästa sättet med att starta läsningen av den första boken i högen som ligger och väntar på att jag ska sätta mig till ro tillräckligt lång tid.

Nu gjorde jag det.

Semestern fortgår.

/Y

...när, jag som var övertygad om att det var tre veckor kvar av semestern, tittade i kalendern (som man inte ska titta i under semestern) och fick klart för mig att vi har FYRA veckor kvar att öva oss på att ha tråkigt.

DET kallar jag en trevlig överraskning.

Ja, jag ska väl inte säja att jag började få avslut-på-semester-ångest, för vi har ju bara haft "riktig" semester i två dagar. Men man kan ju inte låta bli att tänka på vad som komma skall och NÄR...

Men nu är jag lugn igen
....för en stund ;)

/Y

...när vi gick till stranden idag och för första gången på hundra år UTAN barnvagn.

På sista tiden har vi i alla fall mest använt den som lastkärra för allehanda påsar och väskor, men på stranden har den varit ett självklart hjälpmedel för att hålla fast Lillskatten och undvika att hon panerar sig medans vi äter.

Men inte idag.
Nu får den gamle trotjänaren gå i pension....från vår familj.

Och det kändes så konstigt på något sätt.
Att inte ha nån vagn med sig.
Så vuxet.

Ingen vagn.
Inga dagblöjor.
Där hemma väntar en stor säng på att bli monterad och ta över efter spjälsängen.
Och i september ska hon börja skolan.

Tiden springer i väg...

/Y

....och idag hade jag bestämt att jag inte skulle göra någonting.
Idag skulle semestern börja.

Det första jag började tänka på när jag vaknade efter en hel natts god sömn, fast med kroppen värkande efter en hel veckas stress och hårt arbete, var att jag kanske skulle sätta på en maskin tvätt eller bädda rent i sängarna.

Jag HATAR när min hjärna gör då mot mig.

Nu känns det bättre, efter en liten siesta på solstolen vid poolen. När flugorna flög ut och in i munnen på mig och barnen tittade storögt på valrossen som snarkade så högt.
Nu börjar jag att slappna av.

Nu kan semestern börja.
Nu ska jag ut och sträcka ut musklerna och skaka på fläsket lite så jag kan ta mig ett par öl i kväll.

/Y

...och nu är jag DÖD!

Onsdag födelsedagskalas.
Fredag överraskningsfödelsedagskalas.
Och idag, lördag, födelsedagskalas.

I morgon kommer jag inte gå upp ut sängen. Och än mindre laga nån mat.

NU börjar semestern!

/Y

...ägnades åt att bära hem svintunga paket från Ikea, så nu har jag blodutgjutningar på armarna, plocka ihop lägenheten för semester och åka ner till sommarstugan där det vankades överraskningsfödelsedagskalas för Älsklingen med hans jobbarkompisar.

Så NU är det osäkert om jag lever.

Och i morgon är det YTTERLIGARE ett födelsedagskalas, det för Älsklingen och Lillskatten tillsammans.

Zzzzzzzz....

/Y