Här provas det nya grepp

...för det är VERKLIGEN inte min stil att sitta med ett stort glas likör mitt pâ blanka förmiddagen.

Men man ska alltid vara öppen för nya lösningar och möjligheter.

 

Kan ingen komma hit och skjuta mig.....fort.

 

 

 

 

 

 

 

Sâ vad är det som har hänt nu dâ?

 

Ja det var precis vad Älsklingen ocksâ undrade när jag gjorde det fulaste man kan göra som hemmagânde förälder mot den som jobbar; ringa och storböla i telefonen och be den komma hem för man orkar inte mer.

För vad ska den som jobbar göra?

Säga till chefen att man mâste gâ hem för hemma-(frun/mannen) har fâtt ett nervöst sammanbrott pâ grund av ungarna och funderar pâ att hyra in nâgon som kan komma och skjuta den? Den som gâr hemma alltsâ, inte skjuta ungarna, även om det kan kännas lockande det ocksâ ;)

Eller jobba pâ sâ fort som möjligt, med ângest i kroppen och försöka komma hem UTAN att köra i diket?

 

Och vad som hänt kan jag ocksâ undra. Vad var det som gjorde denna dagen sâ speciellt jobbig mot alla de andra?

 

Och jag har suttit här en lâng stund och funderat pâ om jag verkligen skulle skriva ner detta. Om det skulle vara nâgot som nân vill läsa om. Om det inte har varit nog med klagerier pâ denna blogg för i âr, för all framtid.

Jag ska ju leva i Paradiset, sol och bad för gämnan, sommarstuga, sommarlov, gulliga skitungar och semester runt hörnet.

Jag BORDE ju vara skitlycklig.

Och det kanske är EN av faktorerna till att jag sitter här med glaset och det ledsna hjärtat just nu.

Jag SKULLE ju vara sâ lycklig just nu.

 

Och sâ kanske nâgot av det att:

 

- Lillskatten vägrar äta frukost om ingen matar henne och det infinner sig lite stress hos mig eftersom hon ska börja skolan och ingen kommer att mata henne där sâ hon mâste ju vänja sig vid det. Och jag har inte bestämt mig för vilken strategi jag ska följa i detta fallet, om jag ska skita i allt och mata henne för att vi inte ska brâka och tjata utan bara njuta av livet. Eller om jag bara ska lâta henne vara utan mat och vänta tills hon äter själv när hon är tillräckligt hungrig.

 

- Eller att Guldklimpen ÄLSKAR att reta sin lillasyster och aldrig upphör med: na na na na, jag har detta, det har inte du. Jag kom först du kom sist. Du har fel, jag har rätt. Och jag har héller inte bestämt mig för strategi dar. Lâta han hâllas och fâr utstâ att lillasyster drämmer till honom och skriker när hon blir arg. Eller stándigt hâlla pâ och tjata och förmana att man inte retas och inte slâss.

 

- Eller att det alltid ska brâkas om tandborstning....

 

- Eller hällas ut vatten...

 

- Eller skrikas...

 

- och brâka....

 

- Eller att jag blir sâ arg och skriker pâ dem (och de tillbaka förstâss) sâ grannarna längst bort i komplexet säkert fick stàpäls och sa upp hyreskontraktet.

 

.....säkerligen en blandning av allt. Det blev härdsmälta i alla fall i det Ode-Medinska-hemmet.

 

Jag skulle ju vara sâ lycklig och njuta av sommarlovet.

Det jag mest vill är att âka hem till Las Palmas, krypa ner i min säng, sätta pà TV:n och dataspelen till ungarna och BARA VARA I FRED.

 

Jag vill inte vara arg, ha dâligt samvete och inte veta vilken strategi jag ska hâlla mig till.

 

Idag blir det ingen pool här i sommarstugan. Det bidde ett STORT glas likör (det var det enda som fanns hemma) för att lugna trasiga nerver och en rejäl fundering pâ varför i hela friden jag skaffade ungar för.

Eller var i h-vete är den förbenade manualen till trevligt samliv med skitungar?

 

...och vi har inte ens närmat oss den omtalade tonâren = ÂNGEST.

 

/Y

Ett bra sätt vid frukosten är att hon får sitta tills hon har ätit även om det tar hela dagen utan hjälp. Eller ta bort frukosten efter en halvtimme och då är tiden för frukost slut.

Retstickan kan få ett särskilt hörn (skamvrån) där han får sitta tills han blir snäll igen. Efter några sittningar är det inte så kul längre. Så det brukar till slut lösa sig av sig själv.

Och du själv då. Du behöver ju också den där semestern. Men ibland kanske man behöver den utan ungarna. Kanske kan du fixa det med svärföräldrarna och lite hjälp av Älsklingen att få det att gå igenom. Några egna dagar i LPA med älsklingen under tiden ungarna är i sommarstugan.

Hej å hå ! Ja det är liksom inte sådär himlastormande roligt hela tiden.....Känner sig som en urvriden disktrasa alldeles för ofta när barnen kör sina race.......Vet när mina barn retades som mest så blev jag "galen" nu och då! Skrek då att jag ska ha husfrid i mitt hem in på era rum !!!!!! Då löd de en stund.....Sonen fick jag ta i nacken och leda in på rummet, dottern var något lättare. Tänk inte på tonåren än , det har även sina fördelar då! De äter själva, sover länge på mornarna ! Jag tyckte det var jättebra då fick jag äta frukost i lugn o ro! Så ja hur gör du för att må så bra det går ? Känn efter vad som känns bäst för dig, tycker det brukar kännas i magen vad som är bra. Mata barn som inte äter själva ? Näe känns som om det är en favorit hos barn att krångla med matsituationer.Barnläkaren sa lugnt till mig att barnen som serveras mat svälter inte sig själva......Så försööök att inte bry dig för mycket , de älskar som sagt att få igång oss! Att syskon bråkar är väl ok , bra att träna sig i konflikthantering tröstade jag mig med! Men ibland måste det vara nog!
Hoppas du får många fina dagar och att du och Älsklingen kan få några dagar alldeles för er själva! Styrkekram från mig som numera har barn som är 25 och 28 och det är väldigt kul !

Det känns som ett samtal med hela familjen skulle behövas. Barnen är inte för små för att förstå att även mamma kan bli ledsen och maken kanske behöver få vet lite mer ingående hur du mår? Sätt er ner och prata! Ett tips alltså... om ni inte redan gjort det.

Gahh, minns när mina var små, dottern snart ett halvår och sonen nyss fyllda två och de skulle båda sova middag, men de gjorde det inte samtidigt. Jag som var hemma skulle då försöka få sionen att sova, men kunde inte lämna dottern ensam under tiden, vilket alltid slutade i att de gallskrek båda två. Jag brukade ringa mannen och bara låta honom lyssna i telefon hur det lät... Då löste vi det genom att han i en månad tog ut föräldraledigt på halvtid, så jag behövde bara orka till lunch. Då kom mannen hem och jag kunde lägga mig och sova...

Men i ditt fall handlar det mer om att överleva... Jag har inga tips eller råd, men jag vet hur jag skulle ha gjort. Jag skulle ha gett dottern mat hon kan äta med fingrarna och sen låta henne sitta och peta i det så länge hon ville. Jag skulle sätta ner foten och säga ett absolut NEJ när det gäller retandet. Det tär på alla i familjen, jag var stenhård mot mina barn i sådana saker. Inte retas, inte säga att någon är dum, inte använda fula ord mot varandra och absolut inte slåss. Sen blev jag sjuk i stress när dottern var tre och sonen fem, så de vet att en mamma kan bli väldigt trött och ledsen, det gjorde att de lärde sig ta hänsyn. Du kan alltid visa att du blir ledsen och prata med dem om det, det kan hjälpa...

Vet inte var jag ska börja. En unge som vill bli matad trots att hon kan äta själv! Är det nåt du gjort sen hon började äta vuxenmat? Om hon inte vill äta, låt det vara. Hon kommer inte att svälta ihjäl. Vad ger du henne till frukost förresten?
Min son ville ha leverwurst med ketchup, när han var 4 år!
Retas - Så länge dom inte gör illa varandra, låt dom hållas. Stäng in dom i ett rum tillsammans och säj åt dom, att dom inte kan komma ut förrän dom samsats. Säkerligen blir det inget blodvite. So what om den lilla klappar till storebror. Visa att hon kan försvara sej. Kanske han får respekt för lillasyster.
Förälder bör vara som en domare i en boxningsmatch; stå vid sidan och låt fajten pågå. Skilj dem åt om det går för långt.

Mina flickor brukade fajtas när dom var 12-13 år; drog varandra i håret var det värsta. Dom är nu bästa vänner.

Ungar kommer bäst överens om föräldrarna håller sej utanför. Tror jag iaf. Om Yohanna hoppas på frid och fröjd bara för att det är semester - hoppas igen. Take it easy!