Måndagslista

....och vi är tillbaka i Las Palmas igen efter en riktig håll-igång-helg i sommarstugan. 

I morgon kommer att vara en sån måndag då man känner att man är mer slutkörd redan i början i veckan än vad man var i slutet av den. 

Men kul har vi haft. 

Men jädrar vad trött jag är nu. 

Jag somnade minst 300 gånger i bilen under resan hem. 

INNAN ungarna. 

Min mor frågade mig när jag sist gick och lade mig tidigt, runt 9, och sov i ett sträck tills väckanklockan ringde på morgonen. Och när jag tänker efter så tror jag aldrig att det hänt. 

I alla fall inte sedan jag blivit förälder. 

Så......

Det är dags. 

- att vi överlevt helgens kalas. Och till på köpet även haft kul. 

- att föräldrarna är här på besök och vi har låååååång tid kvar. 

- att jag inte har nån söndagsångest idag. Den kommer i morgon bitti. Men bättre så. 

- att det verkar som att jag äntligen har hittat någon som vill köpa alla mina avlagda kläder som ligger här och väntar på att jag ska få tid att stå på loppis. 

- att mitt liv äntligen verkar ha lugnat ner sig lite på stressfronten. Lite. 

/Y

Här är vi i ordning

....har kommit fram till sommarstugan, packat upp och förberett så mycket som vi orkar idag. 

I morgon vankas det födelsedagskalas. 

Idag har föräldrarna kommit från Sverige och vi har varit där för att kolla att de inte villat bort sig. 

Det hade de inte. 

Bra!

Lunch/middag blev det. 

Hämtmat naturligtvis ;)

Uppdatering av läget och kort breefing om morgondagens arbetsfördelning. Ingen fara, de har varit med förr. 

Nu går vi och lägger oss. 

Tidigare än vi tänkt oss. 

Senare än vad som är hälsosamt. 

Nu äre heeeeeeelg!

/Y

Här laddar vi upp

....och försöker att slappna av på samma gång - det vankas FÖDELSEDAGSKALAS på lördag. Årets stora (en av två) evenemang i Familjen Kaos liv.

 

Förra årets kalas >>> (Guldklimp) & >>> (Lillskatt, som jag visst glömt bort att skriva något om...upps. Men vi HADE faktiskt ett i sommartugan för henne också.)

Och hur jag känner efteråt >>> & >>>.

Det är dags att sätta igång med förberedelserna. Idag skulle jag ha bakat tårtbottnarna när jag kom hem från jobb och kvällsrunda. 

Det blev inget. 

Inga ägg hemma. 

Upps!

Nu blir det till att köra både veckohandling, tårtbottnar OCH packning i morgon......natt. 

Jag försöker att inte stressa upp mig. Jag skulle så gärna vilja njuta av kalaset, jag också. 

Så i år, när vi faktiskt har lite MER resurser på grund av att jag jobbar, så ska jag faktiskt köra KÖPE-grejer så mycket det går. 

Jag vet. 

Jag skäms lite. 

Det är ju både dyrare, sämre och jag gör ju så bra själv. 

Men i år tänker jag försöka att inte bry mig. Jag ska prioritera min tid. Den är inte att leka med. Den finns inte i överflöd just nu. 

Jag förstår verkligen detta med städhjälp, färdigmat, catering osv. 

Folk har viktigare saker att göra än att pyssla.  

Det känns ledsamt. 

Väldigt kommersiellt. 

Köpa, köpa, köpa...

Men jag förstår. 

Jag är själv där nu. 

Det enda som jag inte vill rucka på är tårtan. 

Den vill jag göra. 

Om jag så ska tuppa av på kuppen. 

Jag gör ju så god. Och brukar få så mycket beröm. Stoltheten vill också ha sitt. 

Men så ska jag försöka ta det lugnt. 

Försöka att ha roligt. 

Njuta. 

Vi får se hur det går. 

Idag gick det åt skogen med planeringen. 

/Y

Här har man varit på kontroll

....när nya morgonjobbet skickade iväg alla sina anställda på hälsokontroll. 

Det såg ut dom det skulle bli en rätt så solig dag. Men det gick lite di och så med den prognosen. 

Glad i hågen, som ett barn på julafton, gick jag i väg med en burk kiss i handväskan (inte varge dag man spetar runt med en sån tack och lov) för att gå på min första hälsokontroll någonsin. 

Jag vet, man SKA ta hand pm sig själv och gå på allehanda kontroller varge år. Men saken är den att sånt fallit mellan stolarna här och faktum är att:

- det är över 12 år sedan sista synkontrollen. 

- jag aldrig gjort en hörselkontroll i vuxen ålder. 

- det inte var SÅ länge sedan sista tandläkarbesöket som gjordes sist jag var o Sverige. 

Jag blev utfrågad och undersökt, tömd på blod och lyssnad på här och där. Och domen blev att jag nog borde börja träna igen, byta madrass i sängarna och skaffa glasögon OMEDABUMS (finns det ordet verkligen?)

Annars frisk och kry. 

Det tackar man för. 

Men vad lyxigt det kändes. 

Och sedan gick vi ut och åt frukost på café. 

Ingen ände på lyxigheten här idag ;)

/Y

Måndagslista utan behov

Igår satt jag i soffan och väntade på söndagsångesten.

Den kom inte.

Konstigt.

Jag skulle sätta mig här och skriva en måndagslista precis som vanligt men kände helt plötsligt att jag BEHÖVER nog ingen måndagslista den här veckan. Det känns inte som något tråkigt att det är måndag igen.

Jag kan överleva ;)

 

DOCK!

Idag på måndagsmorgonen (inte min bästa stund på dagen >>>) känner jag att jag kanske behöver en liten lista ändå för att komma på rätt bana.

 

 

 

- att jag överhuvud taget lever ;)

I natt var en sån där typisk Lillskatt-natt som jag kommer ihåg från när hon var bebis. Uppvaknande varge halvtimme tills jag fick nog och stoppade ner henne i vår säng. Hon sov lugnt. Annat kan man säga om föräldrarna ;)

- att vi firat Guldklimpen 7år. 

 

- att föräldrarna från Sverige kommer på fredag.

 

- att vi ska ha födelsedagskalas på lördag. Jag vet inte riktigt om jag kommer att vara så glad över det dagen innan eller precis innan folket kommer och jag inte har gjort ens hälften av förberedelserna. Men jag är glad över att vi KAN göra ett födelsedagskalas.

 

- och att vi ska vara i sommarstugan i Puerto Rico och förhoppningsvis få lite sol på oss.

 

- att jag, peppar peppar, börjat komma till skott och göra plankan på mornarna i badrummet medans jag borstar tänderna. Man får ta tag i alla tillfällen som ges nu när det blivit lite ont om tid >>>.

 

- och att jag börjat komma ut på kvällarna och fettbrännartur i parken om kvällarna. Visserligen har jag dåligt mammasamvet för att jag borde vara hemma och läsa godnattsagor och läsa läxor. Men jag kan kanske hinna med både och. Idag sprang jag hem och nattade Lillskatten och så ner till jobbet igen och planerade morgondagens lektioner. Och så ut på en vända i parken.

Det kan gå....

 

- och att denna veckan kommer att gå fort för det är massor som ska göras. Jag är dock fortfarande väldigt tveksam över om jag verkligen ska vara glad över att tiden går så fort. Jag blir mest rädd för det. Smartast vore nog att njuta av det som är här och nu, inte det som komma skall.

Mindfullness.

Ack så nyttigt men ack så svårt.

 

/Y

 

Här firar vi GULDKLIMP 7 år idag

.....och jag sitter här och gapar som alltid, hur kan JAG ha en son på 7 år?

Hur gick detta till?

Jag slutar aldrig förundras över detta med tidens gång. När man var barn var ett år som en EVIGHET.

Nu har sju år gått som.......

....ja jag vet inte.

Jag har fortfarande inte fattat att jag fyllt 40, har fått två barn och än mindre att den äldste fyller SJU!!!!

 

 

 

 

 

Men ALEXANDER - min Guldklimp fyller 7 idag och det firar vi ju förståss.

Sånt SKA firas.

Visserligen bara med familjen. Nästa helg, när mormor och morfar kommit från Sverige ska vi köra STORT kalas i sommarstugan som vanligt.

Man kan ALDRIG fira för mycket ;)

 

Alexander.

Han är stabil.

Det är det som jag kommer på först, när jag tänker på en beskrivning av honom.

 

Alexander 7 år är stabil och trygg i sig själv. Han går genom livet med ett lugn och en säkerhet som jag avundas honom. Han är inte ofta rädd eller orolig.

Vi har varit hos doktorer, vi har varit och tagit prover, han har opererat sig. Han säger inte ett ljud.

Jag försöker att vara den trygga klippa han ska kunna luta sig mot och försöker förklara vad som ska ske och varför. Men inte alltid kan man det. Ibland blir det inte som man tror.

Han rubbas inte.

Han tappar inte konceptet.

Han anpassar sig.

Min hjälte.

 

Vid 7 år kan han nästan läsa felfritt, han skriver jättefint, kan både plussa och restera och har börjat med multiplikationstabellerna.

I skolan är de imponerade och helt förälskade i honom. Vilken kille, vad han kan, så trevlig, väluppfostrad och så villig att lära.

Jag är så stolt över honom.

 

Naturligtvis är det INTE så hemma, men jag har läst och jag känner att jag måste tro på att det SKA vara så.

Någonstans måste man få släppa på behärskningen.

Få slappna av.

 

Här hemma är det mest gråt och tandagnisslan. Helst vill han sitta i soffan och se på TV och spela sitt Nintendospel. När vi ska göra andra saker så blir det är jäkla liv.

Fast när vi väl kommit ut och är ute, ja då vill han inte gå in.

Mer om detta problem med spel får komma i ett separat inägg för det har vi kämpat med här hemma.

Men jag har provat det mesta och det fungarar inte.

Han blir snorförbannad.

Nu är jag inne på den teorin att han måste mogna för att lära sig behärska sig. Man FÅR bli arg, men man kan INTE bete sig på det där sättet som händer ibland.

Skrika, sparka, slänga saker omkring sig, bli helt från vettet.

Man MÅSTE lära sig att behärska sig.

Jag tror att det är en mognadsfråga.

Men vi kämpar på här hemma.

 

Tonårsfasoner har också börjat att uppträda. Vara stöddig, svara emot, spotta, strunta i saker som man VET man inte borde göra. Inte vilja gå till skolan, inte vilja hjälpa till osv.

Vi kämpar på med det också.

 

Annars så skulle man kunna tro att Guldklimpen var av samma stjärntecken som far sin.

Leo - lejon.

Jämn i humöret och blir nästan aldrig arg.

MEN när det väl smäller till, ja då smället det.

 

Äter bra, sover bra.

Vaknar aldrig om nätterna, vill INTE gå upp om om morgnarna på vardagarna och vill INTE sova på morgnarna om helgerna.

What?

Vad är detta?

Men jag kommer ihåg själv hur det var ;)

 

Mycket bråk om TV:n och spelen men å andra sidan kan han sitta i timmar inne på sitt rum och skriva och rita. Han ritar långa serier och hittar på samtal mellan rollfigurerna.

Han bygger med Lego och Play Mobil och det är biljakter och polisutryckningar om-vart-annat.

Mycket hopp och skutt, fake-ade slagsmål och tävlingar om att komma först, trycka på knappen först, öppna dörren först, skrämmas mest osv, med sin lillasyster hela tiden. Som till sin lillasysters stora förtvivlan alltid slutat med att han vinner.

Ibland när han kommer från skolan och har suttit still hela dagen så liknar han en studsboll som det riktigt sprutar gnistor om. Full av energi som han måste få utlopp för. Ibland kan det till och med vara riktigt svårt att bara sitta still när vi borstar tänderna. Man riktigt ser hur det rycker i kroppen av energi i honom.

 

Har har tappat 4 tänder och första framtanden är på G.

Cykla har vi inte börjat med än och heller inte med att knyta skorna. Men han fick en klocka i födelsedagspresent i morse så nu ska vi börja med klockan och försöka förstå detta med att tiden går, även fastän man inte vill. Och att det FINNS tider att passa.

 

Han har vuxit 6 cm under året och är nu 131 cm lång och väger runt 30 kg.

Stark som en oxe och stadig som en ek ;)

 

 

 

 

 

Min förstfödde, min Guldklimp, the one and only ALEXANDER.

Grattis på födelsedagen.

Mamma och pappa älskar dig mer än du någonsin kan förstå.

 

♥

 

/Y

Här undrar man ju verkligen

....när jag sitter ibland (ganska så ofta för att kalla det inland faktiskt) vid matbordet och ser mina skitungar äta sin mat med händerna, rapa, prutta och skratta överlyckliga över sånna saker. 

Är vi från samma familj?

När Lillskatten slår, bitts och drar sin bror i håret. När hon blir så arg att skrika rakt ut är det enda hon kommer på att göra. 

När Guldklimpen spottar på gatan och kletar snorkråkor på sänggaveln. När det roligaste han vet är att reta lillasyster så att hon gör just skriker rakt ut. 

Jag menar, de säjer ju att barn inte gör som föräldrarna säjer, utan som föräldrarna gör. 

Då kan vi ku, jag och Älsklingen inte vara riktigt kloka här. 

Vi borde ju inte få gå ut på gatorna. 

Vi borde ju spärras in. 

Eller så är det som jag tror, att det där är bara skitsnack och skitungar gör som skitungar vill. Och vi är hur normala som helst i den här familjen ;)

Hur som helst, det är fredag, det vankas helg. Och den här helgen vankas det födelsedagskalas gånger två. 

Lördag födelsedagskalas för en vän till Guldklimpen. 

Och söndag fyller Guldklimpen själv SJU år. 

Vart tog tiden vägen?

Men nu är det freeeeeedag. 

Vi ska bara överleva veckohandlingen ;)

/Y

Här får man prioritera

...och det är inte det lättaste, när dygnets att timmar, veckans alla dagar, årets alla lediga stunder INTE räcker till för allt det som jag vill göra.

 

Sedan jag började jobba har jag gått upp SEX kilo.

Det blev ett riktigt skrämselskott i fredags när jag ställde mig på vågen.

Så här kan det inte fortsätta.

 

Men jag vet ju vad som är felet.

Bara inte hur jag ska rätta till det så att det blir bra.

 

Felet är att jag inte kommit ut på mina fettbrännarturen. En timme varge dag var det förrut. Nu går jag 20 minuter till jobbet och 20 minuter hem. DET är inte nog.

Förr gjorde jag plankan varge dag.

Det har inte blivit av nu.

Och ryggontet har kommit som ett brev på posten

Nu när jag varit tokstressad har jag tröst/hetts-ätit choklad och chips mitt på dagarna för att slappna av (fråga mig inte hur jag fick den ekvationen att gå ihop. Är choklad lugnande?)

Och på kvällarna när vi sjunkit ner i soffan och allt varit lugnt har vi unnat oss lite för mycket gott för att njuta.

 

Det är ju livet.

Livet ska njutas.

Men det funkar inte.

 

Så nu när eftermiddagsjobbet flyttat hem till mig >>>, så har jag fått lugnare kvällar och tänkte komma igång med att göra morgonrundorna till kvällsrundor i parken.

Det kan jag hinna med.

 

Men jag kommer inte att hinna hem för att hjälpa till med läxor eller för att natta ungarna...

 

Detta gissel med att prioritera rätt.

Man ska ju vara nöjd med sin kropp.

Spelar ingen roll om man inte är perfekt.

Men man ska vara nöjd.

Hur blir man det?

Jag skulle vilja bli lite fittare i kroppan. Lite fastare, lite mer vältränad, lite starkare. Inte ha ont i ryggen.

Vara nöjd.

Och då måste man träna något.

 

Men samtidigt så ska jag prioritera bort denna tiden när barnen är små. Prioritera bort att hjälpa till med läxor, läsa sagor, sjunga godnattvisor och nattning?

Är det värt det?

Eller är det bara en undanflykt för att INTE behöva motionera?

 

Alla dessa livets stora frågor.

 

/Y

Här har allt gått bra

....på sedvanligt spanskt manér. Som vanligt så känns allt så himla konstigt. Hur tänker de egentligen, spanjorerna? Tänker de över huvud taget eller kör de bara på känsla?

Och vad är egentligen bäst? Känslor eller förnuft?

 

Men först.

Tack så jättemycket för all pepp och lugnande ord för oroliga mamma-hjärtan inför Guldklimpens operation. Vi är tillbaka i hemmats lugna vrå. Överlevda och nöjda. Allt gick bra.

Inte friktionsfritt, men i alla fall.

Nej tack till den här bilden igen....

.....på väldigt lång tid om jag får be. 

 

Operationen tog 15 minuter.

Vi var på sjukhuset i lite mer än TRE timmar.

Ekvationen haltar lite.

Men vi blev så himla trevligt bemötta. Alla var jättevänliga och kirurgen tog sig jättemycket tid att prata med oss och förklara och berätta. SÅNT uppskattar jag VERKLIGEN.

 

Men denna väntan.

I ett litet väntrum med 12 stolar fanns det TRE gånger så många personer som stolar som väntade.

Så går det till här.

12 som skulle opereras och resten var bara där som bihang (sällskap).

!?!

En pojke i Guldklimpens ålder var där med sin mamma, mormor, mammans väninna, sin storasyster och systerns väninna. Så kom pappan på slutet också.

Hur tänkte man då?

 

Svärmor ringde och frågade i går kväll om jag ville att hon skulle följa med oss till sjukhuset.

?

Varför?

För att hjälpa till.

Med vad då? Frågar jag mig. Vad kan det finns som jag behöver hjälp med i en sådan situation?

Saken är den att tar jag med mig svärmor (förutom det uppenbara att jag överbefolkar ett redan pyttelitet väntrum) så blir det MER jobb för mig än hjälp. Jag måste förutom Guldklimpen även hålla ordning på virrig svärmor som kommer att ojja sig så högt och ljudligt inför alla att man kommer att tro att det är hon som ska opereras och det MINST för en hjärttransplantation.

Jag tackar för erbjudandet men avstår. Jag förstår att hon ville följa med av ren och skär nyfikenhet, men hon får vänta ;)

Nej tack!

 

Men vi är hemma. Det gick bra. Och kirurgen hade hittat en massa "skräp" innanför trumhinnan som säkerligen försämtat hörseln.

Det är borta nu och allt borde bli mycket bättre nu.

Dock INGET bad på HELA sommaren.

Hur ska det gå??????

Sommarstugan, stranden, poolen, hur ska man överleva när det är 40 grader ute om man inte får bada.

Hjälp vilken gråt och tandagnisslan det kommer att bli.

 

Vi får ta en dag i taget här.

Idag har vi överlevt detta.

Tack för det.

 

/Y

 

PS Varit ute på min ANDRA fettbrännartur efter kvällsjobbet denna veckan. Det är ingen hejd på mig vad jag är duktig ;) Det tackar vi för också. DS

Här är det lite oroligt

....ja ni får förlåta mig nu, men jag har tankarna på lite annat håll. 

I morgon opereras Guldklimpen och jag har lite svårt att tänka på något annat. 

Visserligen bara ett litet ingrepp. Och en alldeles vanlig operation. 

Han ska få rör i sina öron. 

Men vi ska till sjukhuset och han ska sövas och sånt är inte vardagsmat. 

Jag känner mig lite orolig i hjärtat. 

Tänk om.....

Inte tänka så, beordrar jag mig själv och sopar tankarna under mattan. Men lyckas inte helt. 

Eller också så lyckas jag lite FÖR mycket för jag har glömt bort vart vi ska i morgon flera gånger under dagen. 

Snacka om att stoppa huvudet i sanden. 

Efter så många öroninflammationer så har hörseln inte återhämtat sig som den ska. Enligt örondoktorn så finns det vätska i öronen som behöver ventileras ut. 

Det är allt. 

Enligt doktorn. 

Men jag ska inte jobba i morgon, jag ska sitta på sjukhuset och vänta, och det känns konstigt. 

Vi får se hur det går. 

/Y

Måndagslista.....än en gång

...ja för nu är helgen slut....igen. Och man sitter i soffan och suckar över att det gick så fort....igen.

 

Denna helgen har jag hunnit med TVÅ saker som jag hade tänkt mig:

- bädda rent i sängen

och

- få in all ren tvätt i sina lådor.

Man får inte sikta för högt ;)

 

Nej det var egentligen meningen att vi skulle haft söndagsträff med några vänner och fikat ute på stan.

Nu blev det inte så.

Den blev en vända i parken i stället medans solen sken. Och jag fick till en fettbrännartur där på slutet. I helgens allra sista självande sekundrar.

 

Kan inte fatta att jag var ute VARENDA dag.

För bara ett halvår sedan.

Till och med på helgerna.

Vad jäkla duktig jag var.

Det ska bli ändring på detta. Det är bara att ta fram planeringskalendern och börja planera. Här ska powerwalkas igen. Och göras PLANKA. Jag har börjat få så himla ont i ryggen och jag tror no att det kan vara utenbliven planka som spökar.

 

Men detta med utebliven söndags-träff-fika.

Det kändes så HIMLA skönt när det blev inställt.

Inte för att jag inte tycker om de här vännerna. Nej de är jättetrevliga och vi brukar skratta massvis tillsammans. Men just söndagseftermiddag är jag inget bra på att träffas på.

 

Söndagseftermiddagar vill jag vara hemma och ha min söndagsångest i fred. Göra det sista som inte blivit gjort men som MÅSTE bli gjort innan veckostart. Checka alla kläder, uniformer, skolväskor, läxor, mat till veckan osv. Få ungarna i säng i GOD tid.

Och bara sjunka ner i soffan på slutet.

 

Inte komma hemstressande alldeles för sent med andan i halsen och börja veckan utan att ha en jäkla aning om vart allt är och vad som ska ske.

Kontrollfreak?

Jag?

Men jag gillar´t.

 

 

 

- att vi kom ut i solen i parken idag om så bara för en liten stund. Och att jag fick gått min fettbrännartur. En i veckan är INTE tillräckligt men det är bättre än NOLL i alla fall ;)

 

- att det VAR sol ute idag. Vi går mot ljusare tider och det ligger vår i luften. Fortfarande kallt i skuggan, och på mornar och kvällar. Men mitt på dad, i solen, om det inte blåser, ja då kan man ta av sig praktiskt taget allt ;)

 

- att...ja, jag är fortfarande lika kär i min mobil >>>. Tänk att jag unnade mig den ;) Den kan ALLT. Nästan så att den lagar maten åt mig också ;)

 

- att vi flyttat till nya lokaler >>>. Fösta jobbveckan här har gått och det är JÄTTEsmidigt. Äntligen så känns det som att det kommer att flyta på bra här. Jag kommer att kunna göra ett bättre jobb när jag kan sitta och planera i lugn o ro när jag befinner mig så nära hemmet och slipper tänka på att jag måste skynda mig till bussen hem.

LYCKA!

 

Egentligen bara härliga saker i livet just nu.

Ingen anledning alls till söndagsångest (om jag säger det tillräckligt många gånger tyst för mig själv inne i huvudet så kanske huvudet förstår det också) ;)

Det känns härligt i hjärtat när jag läser min måndagslista.

 

/Y

Här är det fredag ( ja även här)

...,och fredagskänslan har infunnit sig som väntat. 

Känslan när internettet är fixat efter TVÅ dagars haveri (både hemmaWIFIn och mobilnätet dog - maximal otur). 

När solen skiner. 

Och när allt gått så bra på morgonen att man får 10 minuter över innan avgång att man hinner kolla av Facebooken. 

Lycka!

Den känslan dör lite när man inser att vågen visar SEX kilo plus sedan jobbstart på fredagsvägningen. 

Åtgärder MÅSTE vidtagas ;)

Men först ska vi fira helg. 

Jihaaaaa!!!

/Y

Här blev man utan internet

.....när routern helt plötsligt sa POFF och slutade fungera. 

Inget wifi hemma. 

Och helt otroligt att något som man betalar 600 spänn i månaden för inte kan fixa problemet tidigare än 72 timmar. 

Vad gör jag nu?

;)

Härlig vårdag idag. 

Solen skiner. 

Jag har en frisk familj. 

Jag har två härliga jobb att gå till. 

Spännande drömmar inför framtiden. 

Livet leker. 

Ändå kan det bli så himla sorgligt i själen ibland. 

Speciellt på måndagsmorgnar kan det kännas jobbigt. 

Mornar är inte min starka sida. 

Extra svårt är det måndagsmorgnar efter en upptagen helg. Efter en sån helg när man på måndagsmorgonen känner sig lika sliten som en fredagskväll. 

Fast UTAN fredagsfeelingen. 

I går kändes det så. 

Sorgligt. 

Med gråten i halsen. 

Varför?

Idag känns det dock bättre.....

/Y

Sammanställning Real Life - Matlagning

....och en ständigt ÅTERKOMMANDE maträtt hemma hos oss som inte kom upp någonstans hos de deltagande är..

....tada...

TACOS.

 

 

 

 

Fast hemma hos oss förekommer den INTE på fredagar.

Det är alldeles för mycket hackande och skärande för att vi ska orka med det på en fredagskväll.

DÅ blir det fryspizza ;)

 

 

 

 

De medverkade REAL-LIFE-deltagarna denna veckan är:

 

- Anna - Spagetti och köttfärssås. Ständigt återkommande här hemma också. Minst var 14:e dag.

 

- Freja - Våfflor och pannkakor. Pannkakor hemma hos oss också. Dock försöker jag hålla igen på återkommandet. Kocken har en tendens att äta upp alla innan de hamnar på bordet ;)

 

- Lisbeth - Pannkakor här också. OCH Flygande Jacob. DEN hade jag glömt bort. Dags att återuppliva den gamla klassikern som till ock med kanariske Älsklingen kan och kan UTTALA ;)

 

Det var allt för denna omgång. Går det som jag vill kör vi igen på torsdag kväll.

Håll tummarna.

Och tack för att ni var med ;)

 

/Y

Måndagslista med nystart

...ja för så känns det efter förra veckans minisemester, helgdag och lite karnevalande resten av tiden. Som om jag haft sommarlov eller liknande.

Nu ska det tagas tag i saker och ting igen.

Har det hörts förrut?

;)

 

Och något som hörts förrut är även att JÄDRAR vad fort det gick, jag har INTE gjort något av det jag hade tänkt mig att göra och hemmet ser, om möjligt, ÄNNU mer kaosartat efter en upptagen helg då vi inte hunnit att varken plocka undan efter det som varit eller förberett inför det som komma skall.

Det blir att improvisera efter bästa förmåga.

 

MEN!

Jag fick tittat på mello-finalen igår kväll och blev så nervös att jag knappt kunde somna efteråt.

Vilken tur att det gick som det gick.

För det gick faktiskt så som var min FÖRSTA tanke efter att ha sett EN delfinal:

- Skit i resten och skicka Sanna. Resten låter så himla oproffsigt jämte detta.

 

Men så fick jag ju syn på discokulan och allt glittret och det ÄR en svängig låt som jag även tyckte skulle plattsa.

Och så ändrade jag åsikt:

- Skicka Alcazar så vi får lite disco i ESC.

 

Och så kom hon som blev tvåa och så blev jag JÄTTEFÖRVÅNAD att det gick så bra för henne. Var INTE en låt i min smak. Och inte heller något buskap som jag skulle vilja framhålla. Jag vill inte jobba. Jag vill tjäna pengar när jag sover.

Allas dröm, men verkligen något som man ska gå och hoppas på?

Jag vet inte.

Gillade den inte.

 

Men något som jag blev JÄTTEförvånad över var han det tattu-piercade-killen.

Verkligen inte min typ.

Kände mig verkligen som TANTVARNING när jag drömde om honom natten efteråt och fick fjärilar i magen bara av att titta på honom.

- Men YOHANNA då!!!

Vad är det med farliga pojkar och mesiga tjejer? Det blir liksom blixt och dunder på en gång ;)

Men så påminner han lite om ett gammalt fling jag hade och sånt går ju liksom aldrig ur.

 

Songbird var verkligen speciell.

Yohio levde inte riktigt upp till mina förväntningar.

Anton förtjänade INTE en sistaplats.

Och resten kommer jag faktsikt inte ihåg.

Nu väntar vi bara på den 10 maj - ESC.

 

 

 

- att jag fick titta på mello-finalen i lugn och ro OCH blev både berörd och imponerad. Vilken jäkla fest det är. Tanten kan fortfarande bli uppspelt ;)

Hejja musiken!

 

- att vi idag haft inflyttningsfest i nya lokalerna för svenskakurserna. Nu bor jag officiellt NÄRMAST i världen sitt jobb. I morgon kör klasserna igång på allvar.

 

- att vi är friska (peppar peppar).

 

- att jag har jobb att gå till. Ännu en av våra bekanta blev av med sitt när ÄNNU ett företag här på ön fick slå igen.

 

- att mamma och pappa är på väg hit ner för att umgås.

 

- att jag fick vara ledig i veckan. Vilken skillnad i humöret, tänket och energin när man får sova 10 minuter extra på mornarna och slipper stressa upp. Jag blir aktivitetsbitch på en gång >>>.

 

Nu är det måndag.

Sluta tänk.

Bara kör på.

 

/Y

Här turistade vi på stranden

....igår, fredag, när det kom ett Sverigebesök upp från södern och ville de vår pampiga strand här i Las Palmas.

 

Familj från Sverige har varit här på ön under veckan och solat och badat i Playa del Cura. Själva har vi haft molnigt och dugg här i norr i Las Palmas. Så jag var mer än orolig när vi bestämde att de skulle ta sig upp hit på fredagen för lunch och guidning av vår STORA (vi har TRE olika här i Las Palmas) strand. Som är en av de få stadsstränder som finns i världen. Det är vi och Copacabana i Rio de Janeiro typ. 

Men vilken jäkla TUR de hade!

För att uttrycka det milt. 

Solen sken och det var härligt vårväder. Folk var ute och njöt och i havet flöt surfare som myror på en picnicfilt. 

Vi åt lunch på en uteservering och stog med näsorna pekandes upp mot skyn och söp in solstrålarna som värsta turisterna. 

Lunchen?

Den intogs på ett lokalt hak på stranden. Inga vita dukar och höga vinglas. Detta är ett ställe med krubb. Inte fem-stjärnig-mat. 

Dock inte sämre för det. 

Här äter man gott, mycket och typiskt kanariskt. 

Stället heter Ñoños (Bosmediano) och är ett litet kryp in i bortre delen av Las Canteras. Mot konserthuset. Rekommenderas om man har vägarna förbi. 

Vi åt:

Friterade calamares. 

Friterade små bläckfiskar. 

Kanariska salta potatisar med mojo-sås. 

En stor sallad. 

Små salta gröna paprikor. 

Friterade fläskköttstärningar. 

Fiskcroketter. 

Bröd och alioli. 

Och dricka och öl till hela kalaset. 

Runt 600 kronor. 

En sväng på stranden, en glass och så blev det springa till bussen hem, som vanligt när det gäller oss. 

Jag fattar inte hur vi lyckas hela tiden. 

Hoppas att de hade trevligt TROTTS att det blev ett litet missförstånd då jag innan beskrev lunchstället som det lokala surf-haket och menade då på vågsurfarna i havet som brukar gå dit. Och inte alls internet-surfarna som det uppfattades som. 

Men vågsurfare är så mycket trevligare att luncha tittandes på än internetsurfare ;)

/Y

Real Life - matlagning

Redan torsdag och dags att klämma ur sig ett nytt REAL LIFE för denna veckan.

Hur kunde det gå så fort?

Lediga veckor är inte att leka med ;)

De bara flyger förbi.

Bäst att passa på och skriva nu då när man är någolunda utvilad och avstressad. Nästa vecka kan det vara en helt annan femma.

 

Jag satt här och funderade och funderade.

Real Life - vardagsliv - på riktigt.

Vad är det för något i mitt liv?

Det är ju så himla tråkigt just nu, det är vardag, stress, matlagning, bråk med ungar, sova och tvätt.

Något annat finns där inte.

Hur ska man få till något intressant av det?

Eller det är kanske just det jag INTE ska försöka få till här.

 

Vad Real Life är >>>.

Tidigare Real Life att titta på >>>.

Och det är bara att hänga på.

Alla är välkomna.

 

 

 

 

 

Här-om-veckan fick jag en kommentar på Instagram om en matlagningsbild jag lagt upp: att jag var så påhittig och omväxlande i min matlagning. Hur lyckades jag?

Och det kan jag faktiskt skryta med: att vara påhittig och omväxlande. Det är bara det att det inte är JAG som är det...

 

Jag har en PÄRM.

 

En matlagningspärm.

När min mor skickade MåBra-tidningar till mig och jag skulle börja min "operation fettsanering" för FÖRSTA gången, så rev jag ur alla veckomatsedlar och recept ur tidningarna och satte in dem i en pärm. Sedan så gjorde jag veckomatsedlar efter dem och så åt vi alla här hemma nyttigt och omväxlande.

 

Smart va!?!

 

Det där rann ju ut i sande när skitungarna kom och allt blev huller om buller. Men jag har sparat pärmen och nu är den guld värd.

Jag har börjat igen att följa recepten, skriva veckomatsedlar och veckohandla efter det.

Nu när jag jobbar så är det bästa sättet.

Finns inte tid för att stå och vela om vad det är vi ska äta och OM vi har sakerna hemma.

 

Och matsedlarna är gjorda så att man ska få i sig allt i lagom mängder: det är kyckling och fisk och pasta och ris, allt om vartannat.

Ingenting som behövs funderas på.

 

 

 

Så går det till hemma hos oss.

Hur går det till hemma hos er?

Vi har ju skrivit om matlagning i Real Life en annan gång. Men ur ett helt annat perspektiv >>>.

 

- Hur går det till med matplaneringen hemma hos er?

- Hur/vem planerar maten?

- Hur får ni det att variera?

- Tänker ni på något extra viktigt?

- Finns det nån maträtt som ALLTID kommer tillbaka på något mystiskt sätt ;)?

 

Vi kör vi tills pâ MÅNDAG.

Skriv och berätta på din blogg tills pâ MÅNDAG, om det du VILL berätta om. Och lämna länken här i en kommentar till detta inlägg.

På MÅNDAG kväll gör jag en sammanställning, så att vi alla kan gå in och kolla hos varandra och få lite tips om hur man lyckas med matplaneringen.

....eller INTE för den delen ;)

 

/Y

Här karnevalades det igen

....när jag och Lillskatten var ute på barnens karnevalståg här i går (tisdag). 

Älsklingen och Guldklimpen fick vara kvar hemma, för nu var det Guldklimpens tur att få 40-graders feber. 

Inte ett MU sa han när han fick klart för sig att han fick stanna hemma. Han bara somnade i soffan. 

DÅ är man sjuk. 

Men jag och Lillskatten gick iväg och detta är verkligen något som jag rekommenderar att gå och titta på. 

Mer familjärt. 

Ingen fylla. 

Kortare. 

Snabbare. 

Och mer karneval. 

Det blir en bildkavalkad som vanligt. 

Hur ska man annars kunna visa?

Det var det. 

Troligtvis sista gången vi var ute på karnevalen för i år. Och jag har inte hunnit fram till stora scenen för att titta. 

Sorgligt. 

Men nästa år tror jag det är dags för att börja planera och organisera sig lite. Skitungarna är tillräckligt stora för att orka med och kan roa sig, få behållning av karnevalandet på ett annat sätt än när de var små. 

Dags för en familjeutklädning kanske. 

Jag kände hur lusten föll på. 

Men allt hänger på familjens sjukdomstillstånd. Tråkigt nog verkar vi alltid falla dit just i karnevalstider. 

I morgon är det jobb igen. 

Halvdag. 

Ingen fara. 

Snart helg igen ;)

/Y

Sammanställning Real Life - Vardagsliv

I torsdags kom jag ju äntligen till skott med det första REAL LIFE:et sedan semestern >>>.

Vardagslivet.

 

 

 

 

 

Det finns igen mer att orda om det, förutom att det blir lite ändring i vardagslivet nu när skolan börjar igen efter karnevalslovet på måndag. Då har ju eftermiddagsjobbet flyttat närmare mig >>> och jag ska förhoppningsvist få lite bättre med tid om dagarna.

Mindre stress.

Vi får se hur det går ;)

 

 

 

Tre bidrag kom det in till årets första Real Life.

Tack för dem.

 

- Ann Catrine kör på stilen: måndag gör jag ingenting ingenting ingenting osv. Men det var inte ALLTID så.

 

- Anna kör på träning träning och träning. Och fasta rutiner.

 

- Freja har kommit till den punkten i mamma-livet då ungarna blivit så stora att de klarat mycket själva. Sånt underlättar otroligt. Och så ett annat tips om något som underlättar otroligt också.

 

Meningen var ju att jag skulle ha Real Life en gång i veckan. Kanske blir det så, kanske inte. Kanske lyckas jag klämma ur mig ett en gång i månaden. Då är jag nöjd.

Jag hör av mig igen ;)

 

I morgon är det ledigt för skitungarna och mig. Jippey!

Älsklingen måste jobba. Inte SÅ jippey!

 

/Y

Måndagslista med LEDIGT

...för ungarna har karnevalslov denna veckan (visserligen bara måndag, tisdag och onsdag) och mitt kontor har stängt måndag, det är helgdag i morgon tisdag och jag har tagit semester på onsdag för att vara hemma med skitungarna.

 

Så denna måndag är det nästan lite fusk att skriva tacksamhets-lista, det är ju SJÄLVKLART ;)

men ändå.

 

 

 

I morse vid mysfrukosten, (inte så bra att äta frukost i tända ljus sken, det blir lätt lite skumt och man ser inte så bra) så hittade jag hela limpan full med mögel när jag tittade lite närmre på några misstänkta fläckar på den.

EFTER att Guldklimpen slukat sin rostade macka.

Kändes INTE så bra som mamma att behöva inse det faktumet.

Jag hoppas att brödrostning dödar eventuella farligheter i brödmögel.

Så himla typiskt. Den var inte ens utgången. Inte ens i farozoonen.

 

 

 

 

- att jag har LEDIGT! Vilken jäkla skillnad i huvet när man har fått sova till klockan åtta. VAD i hela friden ska vi hitta på nu??? >>> (aktivitets-bitchen, det slår aldrig fel ;)

 

- att vi hade en UNDERBAR barnfri luch igår, även om den inte gick som den skulle. 

Det var så gott och det var så skönt att vi åt alldeles för mycket. Vi hade behövt den fär siestan som vi missade. Ända tills jag gick och lade mig så hade vi maten upp till öronen och suckade och stönade av både magknip och lyckokänslor. 

Jag fick mersmak: både av god mat och sol ;)

 

- att eftermiddagsjobbet, svenskakurserna har flyttat in i mitt hur. Så nu har jag krypavstånd till jobbet på eftermiddagarna. Powerwalkandet gick det åt skogen med. Och med stressandet också....hoppas jag ;) No more stress.

 

- att vi kom iväg på stora karnevalståget i lördags >>> OCH att jag klädde ut mig. På tisdag är det dags för barnens tåg. Kör vi igen?

 

- att jag kommit till skott med Real Life igen >>>. Finns tid för eftersläntare fortfarande. Tills ikväll. Kom igen och berätta.

 

/Y

 

 

Här har vi varit söderöver

...när skitungarna skulle på födelsedagskalas hos en kompis i Puerto Rico, och föräldrarna fick en eftermiddag ledig utan att ha en endaste chans att sätta på nån tvättmaskin eller bädda nån säng. 

Men det är samma sak varenda gång som Yohanna ska gå på restaurang och njuta av barnledigt. 

Strul. 

Vi hade ju en indisk som vi velat prova sedan semestern, som vi SKULLE prova på semestern, men så kom livet emellan och det rann ut i sanden. 

DIT skulle vi gå och äta barnfri lunch. Sedan skulle vi gå till poolen och sova middag. 

Så vad planen. 

Först var restaurangen stängd. Det var uppe i stora shoppingcentrumet. 

Så gick vi ner till lilla hamnen där vi fått nys om en annan indisk. Den hade klappat igen. 

Då hick vi vidare till stora hamnen där vi varit tidigare och ätit indiskt. 

....för en miljon år sedan. 

Den öppnade inte förens sex. 

Men de berättade där att den nya indiska uppe i stora shoppingcentrumet öppnade klockan tre, sp. det var bara att knalla dit igen med sockernivån nere vid fotknölarna. 

Och nu kunde vi äntligen njuta. 

Fast eftersom det tagit då lång tid att komma dit vi var då blev det ingen siesta på solstolen. 

Dessutom gick solen ner och det blev kallt. 

Det var bara att packa ihop och åka tillbaka till Las Palmas där de regnade. 

Det var den helgen. 

I morgon är det måndag igen. 

Och jag är LEDIG!!!!

/Y

Här kom det ivägs på karneval

....när vi igår lördag, efter morgonens flytt av skollokaler, klädde ut oss och gick ner på stan för att se på årets stora karnevalståg, tillsammans med vän-familj. 

Det får bli en bildkavalkad för nu väntar stora vår-restaureringen av kroppen inför dagens söderöver-åkning. Ungarna ska på födelsedagskalas och föräldrarna planerar att gå och luncha på tu man hand. Och att ligga vid poolen och göra INGENTING.  Och det kan man inte göra när man ser ut som varulvskvinnan. 

Frågan är bara om jag ska ta fram rakhyvel eller gräsklippare. 

Ha en UNDERBAR söndag. Nu ska jag åka och sola lite. 

Det behövs ;)

/Y

Här har vi ett resultat

....efter att ha uppbådat mina sista krafter, och med hjälp av TVÅ öl, fått sett sista deltävlingen i mellon i sista sekunden innan programmet togs bort på SVT Play. 

Skicka Alcazar till ESC!

Jag var ju helt säker på att jag ville skicka Sanna N, men efter att ha sett detta bytte jag åsikt. 

Jag vill ha glitter och disco!

Fy sjuttsingen vad sugen jag blev på att gå ut och dansa. Och jag MÅSTE få tag på en sån där glittrig sparkdräkt. 

Problemet är bara att jag inte dansar som dom. 

Men efter ett par öl till så kanske....

....i alla fall så kanske det skulle kännas som det ;)

Dock har jag då INTE sett deltävling ett, så jag är ju inte helt informerad om läget. 

Men nu dags för sängen. I morgon väntar flytt av svenskan till nya lokaler. Kontraktet skrevs under idag. Skumpan ligger på kylning. 

Vilken sten som har fallit från hjärtat. 

På kvällen väntar karnevalståg. 

Nästa vecka är det lov och jag är ledig tills på torsdag. 

Yihaaaaa!

/Y