Skrivet den: 2010-12-13 Klockan: 12:15:08

13 december 2010 Hemlängtan....

Fy 70-singen vad jag längtar hem till Sverige en dag som denna.
LUCIA-dagen!
Jul över huvud taget är en högtid som det är svårt att vara borta från familj och Sverige i. Vi har så fint och har så många fina traditioner i Sverige som inte finns här. Naturligtvis finns det traditioner här också. Men de tillhör inte min barndom och känns därför inte lika "fina" i mitt hjärta.

Jag sitter, och Irma satt med mig för en stund sedan, och tittar på SVTs Luciafirande på internet. Tack gode Gud för SVT Play. Hur skulle jag annars klara mig?
Enligt min mening är detta det bästa Lucia-firandet någonsinn. Och då har jag bara sett hälften.
I en kyrka.
Massvis med ljus.
Traditionella luciasånger i traditionella versioner.
Ingen har hål på strumporna.
Och Lucian ser ut som hon ska, söt, snäll och helt vanlig.
Precis som det SKA vara.


Bild från SVT Play

Jag började till och med snyfta när tjejerna sjöng Tänd ett ljus, så mycket hemlängtan fick jag.
Och då har jag inte kommit till när Darin sjunger O Helga Natt som är julsångernas julsång enligt mig. Oj nu kommer den (jag har Luciafirandet öppet i ett annat fönster och lyssnar medans jag skriver). Nu får jag koncentrera mig... och ta fram näsduken.



Ja den var väl bra men inte SÅ bra som Celine som jag haft här tidigare. Då får man ståpäls.
Nu ska jag fortsätta med dagen här. I eftermiddag har jag planerat att baka lussebullar med Alexander. Bäst att kontrollera att jag har alla ingredienser hemma. Fast det är väl bäst att inte göra sig för stora förhoppningar. Alexander har inte förstått detta med viktiga jultraditioner än och det kan lätt hända att han föredrar att titta på TV eller leka med sina bilar när det vankas lussebullebak.
Fast då får jag ju baka själv och lyssna på mina julsånger, inte illa det heller. Kanske tar jag på mig Lucia-utstyrseln eller så väntar jag tills bullarna är klara och lussar för mina killar sedan. När vi fikar här framför datorn med Lussefirandet igen.



Tack SVT på internet som gör mitt julfirande långt borta från familjen lite mer uthärdligt.
Jag saknar er Sååå mycket!

Återkommer...
/Y


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0