Som jag har skrivit här tidigare så håller vi (snarare jag SJÄLV) på och testar om en metod som heter TASS-metoden kan fungera någe bra på Irma och hennes sovstrul.


Snälla Silje skrev en kommentar på mitt inlägg om Irmas nätter >>> och tipsade mig om att Googla på något som var helt nytt för mig: TASS-metoden.

Det jag fick upp först var en tråd på FamiljeLiv som beskriver metoden som:
"Grundtanken med metoden är att lugna barnet och få barnet *redo att somna* men att barnet sedan skall somna på egen hand. Tanken med att man sätter handen ("tassen") på är ursprungligen hämtad från djurvärlden - också djurhonor lugnar ju sina ugnar genom att sätta tassen stadigt på sin unge."

Det verkar finnas två läger av mammor:
Mammor som tycker att mammor ska få sova på natten och att man ska hjälpa sina små att lära sig somna själv med en metod.
Och mammor som tycker att man ska naturen låta ha sin gång och låta bebisarna själva styra sin sömn och ätbehov. De är ju små så kort tid och visst kan man uthärda ett par sömnlösa nätter.

Jag var en "låta naturen mamma" först. Jag ville inte ha någon metod. Jag tykte inte om metoder. Men jag kan ärligt lova att jag försökt och gett mitt allt, jag orkar inte längre. Mitt övriga liv blir lidande, jag kan inte njuta av min lilla flicka längre och inte ta vara på denna bebistid. Något måste göras. Och nu när jag sett vad som är problemet så är jag benägen att tro att vi kanske behöver en metod.
Men man är ju som mamma, så rädd för att göra fel...

Problemet med Irma har jag märkt är att hon inte kan somna själv. Hon vaknar otroligt många gånger på nätterna och varje gång så har jag tagit upp henne och ammat henne till söms. Orolig som man är som mamma så vill man ju att de ska äta tills de spricker och detta med att sluta nattamma har varit en sak som jag oroat mig mycket för.
Men faktum är att allt detta ammande har ju gjort att hon vant sig vid att äta på nätterna och ATT somna i armarna på mig.
Hon kan INTE somna av sig självt eller utan rörelse.

En sak som är viktig när man ska sluta nattamma är ju att de äter bra om dagarna och när nu Irma fick upp ögonen för burkmaten (hon vägrar hemmagjord mat konstiga unge) och började växa som en planta så kände jag att nu kunde jag lugnt börja avsluta nattamningen.

En mamma skrev i tråden att hennes bebis klämde en burkmat på dagen och en på kvällen så jag började prova också. Hittills så hade Irma fått bara fruktpuré på kvällen. Hon skulle ju ändå få en stor flaska mjölk efteråt så jag tyckte det var mycket.
Men icke då. Hon klämde både mat och mjölk. Då blev jag ju orolig för att hon SKULLE spricka   ;)

Men så när vi körde igång med metoden (för tre veckor sedan) OCH en burkmat på kvällen så sov hon från 20:30 till klockan 03 eller 04, HELA den veckan.
Jag var lyrisk.
Var det verkligen så enkelt.
Hon somnade lugnt på kvällarna i sin säng, visserligen med min hand på sig, men lugnt och fint och sov nästan hela natten.
Så fick hon en slurk bröst vid 3 och en till vid 6 när hon vaknade igen. Och så var natten över. Med bara två uppvak.
OTROLIGT.

Men så vecka nummer 2 så fick Irma en vaccinering på måndagen och fick feber. Och naturligtvis började hon sova sämre då. Började vakna som förr i tiden, varje eller varannan timme. Jag försökte att tassa men när det inte gick så fick jag ge henne en slurk.

På dagarna försökte jag att tassa och där märkte jag att det gick bättre och bättre. Man har ju bättre tålamod och bättre humör på dagarna.
Till och med passade jag på att börja göra mina välbehövliga sit-ups när jag väntade på att hon skulle somna i sin säng. För jag hade ju inte ro att sätta mig vid datorn innan jag viste att hon somnat ordentligt.

Helgen efter två veckors tassande så bestämde jag mig för att nu var det slut på nattamningen. Nu körde vi tass på heltid och gick inte det nån gång så fick hon lite vatten.
Hon köpte det på en gång.
Det var inget bökande efter bröst trots att det var bara jag som sövde henne.

Men nu tredje veckan (veckan som gått) så har jag inte märkt någon förbättring. Febern är ju borta, så varför sover hon inte lika bra som vecka 1?
Jag fick en lite kris >>> och kände att detta funkar inte.


Sömn, ljuva sömn....

Men så fick jag ta mig i kragen och började läsa tass-tråden på FL igen och riktigt ordentligt denna gången.
Första regeln är ju att man ska lyssna av gråten och ge barnet en chans att verkligen somna själv först INNAN man kommer med tassen.
Jag tror att det kanske här brast lite hos mig. Jag sprang upp på en gång. Precis som jag gjort hella Irmas liv. Det är klart hon inte kan somna själv. Hon har ju aldrig fått chansen till det.

Till mitt försvar så har jag gjort det för att jag är så rädd att Alexander ska vakna. Men det har visat sig att han sover igenom värsta jordbävningen.
Hejja för 4-åringar och deras sömn.
Så var det INTE när han var mindre.

Andra regeln är ju sen att man ska ta bort handen när barnet är lugnt och bara komma tillbaka om det ber om det. Där måste jag nog erkänna att jag brustit också. Jag har stått kvar med handen tills hon somnat och då har hon ju vant sig vid det.
Ni ser.
Det är ju jag som har förstört hela tiden....

Tredje saken som de skriver om också som är viktigt är att man hela tiden ska sikta på att göra mindre och mindre. Så att de tillslut ska klara av att somna helt själv och där är det jag ÄNNU en gång som är boven.

Nu har jag läst, tagit till mig allt EN gång till och nu kör vi.

I natt tex så vaknade hon vid tre och nu körde jag efter reglerna.
Jag låg och väntade i sängen tills det började gråtas.
För först så låg hon ju och ropade på mig. Då körde jag: Shhhhh, jag är här, sov nu.
Två gånger så somnade hon om själ med det. Men sov bara ca 3-5 minuter så vaknade hon igen.
När hon grät försökte jag trösta med handen.
När inte det funkade så tog jag upp, tröstade och lade ner.
Tog upp tröstade och lade ner.
I en timme så höll vi på, sen somnade hon, utan att gråta.
MEN jag har svårt att veta om hon somnade i mina armar, på vägen ner mot sängen eller i sin säng. Det är ju kol mörkt i sängkammaren så jag ser ju inget.
Man får köra på känslan.

Sen vaknade hon inget mer den natten.
OTROLIGT!
Och nu på morgonen så somnade hon själv i sin säng. Jag lade ner henne efter frukosten, klarvaken. Hon vimsade runt lite i sin säng och rätt vad det var så sov hon.

Nu har jag hopp igen och ser, om inte fram emot natten, så i alla fall fram emot natten utan så väldigt mycket ångest.

Jag åeterkommer med rapporter och hoppas att detta kan hjälpa någon annan också. För detta med att inte få sova på nätterna är hemskt. Man blir som en zombie.
Fastän vi gillrar faktiskt en fälla åt oss själva, vi mammor, när vi vaggar, ammar och vyshar så mycket på de små.
Man vill SÅ gärna vara en bra mamma.

/Y

PS Nu åker vi söderöver och bättrar på brännan till Sverigeresan. Det går ju inte att komma och se ut som en Albyl när man bor på Kanarieöarna ;) DS