Ja tro det eller ej, men det finns faktiskt fler frågor som jag inte svarat på.
Här kommer fler frågor och svar om Gran Canaria.

-Finns det saker här hemma du saknar tänker då på allt från prylar och mat till sjukvård och annat rent praktiskt?

Massvis med saker, fast man lär sig leva utan dem.


Jul på stranden, det är konstigt. Jag saknar riktig jul och vinter....det är faktiskt sant!

>Jag saknar tidningar, de tidningar som finns här känns som de är skrivna på ett annat sätt, ett sätt som jag inte tycker om. Min mor skickar tidningar till mig så fort hon kan men det blir liksom inte samma sak. Dessutom har jag ett berg av dem här som jag fortfarande inte har läst. Fast jag vill. För jag saknar tid, men det är inte flyttens fel....eller ja det är det ju på sätt o vis.

>Alla matlagningssaker/ingredienser som finns i butikerna hemma. Creme fraishe i alla olika smaker och fetthalter, fonder, pulversåser, smaker från andra länder, bulgur, cinoa (eller hur det stavas) osv. Varje gång jag åker hem så köper jag på mig en massa burkar o påsar från mataffären. Oftast blir det en massa dyr övervikt. Här finns bara grädde att göra sås på. Och bara en fetthalt. Har efter mycket letande hittat CrFr men bara i en smak och en fetthalt.

>Jag saknar att kunna lita på folk och systemet.
 Moralen här är inte densamma som i Sverige. Min spansklärare (här i Las Palmas=kanarier)sa att vi nordbor + jag var alldeles för naiva och trodde alldeles för gott om folk.
Tex:
Om man hemma hittar en vante på gatan så lägger folk upp den någonstans där den som tappat den lätt kan hitta den om den kommer tillbaka för att leta efter den.
Här så tar folk den. De tänker: Tar inte jag den så tar någon annan den. Bättre då att det blir jag som får den.
Vi har talat massvis om det här varför svenskar tänker så och spanjorer på annt vis och aldrig kommer vi fram till något bra. För inte är det så att svenskar är sååååå snälla?!? eller?

Annan sak är detta med att vi blev lurade av mäklarfirman (se tidigare inlägg här >>>). Jag trodde helt naivt att detta var en stort och välkänt företag som man inte hört något illa om. Då kan man lita på det. Min svärfar sa: Gör inte detta. Ni kommer att bli lurade och så kommer det bli omöjligt att få tillbaka pengarna. Jag tyckte han var sjåpig. Inte kunde det hända något och bleve vi lurade så var det ju bara att anmäla dem.
Hmmmm. Ni ser ju hur det gick.
Vi blev lurade och har kämpat i snart 4 år för att få rätt och ingen ljusning i sikte.
Nu för tiden litar jag inte på någon.

Annat ex:
Min svärmor var ute och gick. Så kom det fram en dam och ville informera henne om någon orättvisa i världen och ville att hon skulle skriva på en lista. Men medans hon körde fram listan under ögonen på min svärmor så körde hon också ner handen i hennes handväska. Som tur var så kände svärmor det och kunde rygga tillbaka.
Nu mera så stannar jag inte och talar med okända på gatan.

Och jag öppnar inte dörren för okännda.
Och jag svarar inte i telefonen med mitt namn.
osv.....

>Jag saknar ett fungerande bussnät. Här går bussarna när de vill även om det finns en busstid tabell. Detta är väldigt frustrerande. Folk här går bara och ställer sig vid en hållplats, utan att titta i tabellen som vi gör hemma. Bussen kommer när den kommer, OM den kommer...
Detta gör att man måste vara ute i väldigt god tid om man ska någonstans. Och ute i ännu mer god tid om man har barnvagn. För rätt vad det är så kommer det en buss som inte är anpassad. Då får man vackert stå kvar och vänta på nästa buss. Eller också så stannar inte bussen om de ser att du har barnvagn. Det är sant. Det hände en kompis till mig. Chaffisen vill inte ha nåt strul med barnvagnar på sin buss och stannar helt enkelt inte för barnvagnar...

>Jag saknar handikapp/barnvagns-anpassning. Detta är vi väldigt bortskämda med i Sverige, en sak som inte är självklar överallt. Här är gatorna i så dåligt skick att det är med fara för livet som man går ut och går med barnvagn. Om det finns trotoarer så är de oftast så smala att barnvagnen inte får plats. Och så är det någon tokig arkitekt som satt alla skyltar och gatlyktor mitt i trotoaren så att det är omöjligt att komma förbi. I HELA stan...
Barnstolar på restauranger är VÄLDIGT ovanligt.
Skötbord på toaletterna är en lyx.
Det är bara vissa bussar som man kan komma upp på, OM de stannar och gör de det så brukar de göra det en meter från trottoaren. Precis det avståndet som gör det svårt att stiga på från trotoaren och omöjligt att komma ner på gatan mellan bussen och trotoaren för att stiga på med barnvagnen. Jag är INTE förvånad över att man aldrig ser folk i rullstol på stan. Det går helt enkelt inte.

Så här kan jag hålla på i evighet och berätta men:
>Jag saknar att saker och ting fungerar.
>Jag saknar årstiderna/högtiderna/traditionerna.
>Jag saknar grönska och den svenska naturen.
>Jag saknar julstämningen.
>Jag saknar min familj.

Allt låter så negativt, men det är det ju naturligtvis inte. Då skulle jag ju inte fortsätta att bo här nere. Men man ska inte tro att allt blir perfekt bara för att solen skiner. Och vi har det VÄLDIGT bra i Sverige. Kruxet är bara att få vet om det och uppskattar det.

Nog för i denna gång. Fler frågor med svar kommer.
/Y

Tidigare frågor och svar
Gran Canaria-svar del 2 - om att leva här >>>
Gran Canaria-svar del 1 - om oss >>>
Gran Canaria - uppmaningen >>>