I söndags var det morsdag här i Spanien och som jag skrev (>>>) så blev jag mottagen med både blomster och presenter när jag kom hem från fett-brännar-turen på morgonen.



Alexander hade gjort en fin teckning/klippcollage till mamma, i skolan som fick pryda de nyuppsatta (lördagens hemma-jobb) tavelhyllorna i vardagsrummet. I framtiden skall de prydas av något annat men tills vidare blev det ett Alexander-vernisage av dem.

Alexander ser skitförbannad ut för han fick inte röra de prydligt upplagda M&M:sarna som jag lagt på hyllan för att öva zoomen med.



Mor, lilla mor.
Vem är väl som du?
Ingen i hela världen.

Eller det är just det, det är.
Hela världen är full av mödrar som kämpar och gör sitt yttersta för sina familjer. Och som behöver lite extra omsorg och omtanke en dag som denna.



Älsklingen hade slagit på stort och köpt två glas-skålar från IKEA som vi sett sista gången vi var där. Jag är visserligen inte hans mamma, men tills vidare, tills barnen blivit lite äldre så köpte han till mig från barnen.
Kanonkille!
Detta akompanjerades av en enorm bukett röda rosor......

Blommorna på fotot, är min påskbukett, från veckan innan påsk. Krusantemum. Hur bra som helst. Två veckor efter inköpstillfället är de hur fina som helst. Fast man måste ta bort bladen. Men blommorna står sig.
Och de kostar bara 2 euro buketten. Då har man råd att unna sig.

Tog även tillfället i akt och packade ihop påskriset som tappat bladen för läääänge sedan. Nu ska jag bara hitta på något somrigt att ha i skålarna. Ljusstakarna får krypa in i skåpet tills hösten kommer.

När jag är ute och går eller när jag står och diskar eller något annat som gör att jag får ha mitt huvud för mig själv, så funderar jag väldigt mycket på saker och ting.
En sak som jag funderat på, på sista tiden är hur annorlunda livet är mot hur man hade tänkt sig att det skulle vara.
Detta med att vara hemmafru till exempel.

Jag ska skamset erkänna att jag var en av dem som, innan jag själv blev mamma tyckte att alla dessa mammor som gick hemma och skötte barn och hushåll hade det förfärligt bekvämt.
Slapp gå upp om mornarna.
Inte hade någon chef.
Fick bestämma helt själv om sina arbetsuppgifter.
Fick vara hemma och ha fri tillgång till dator och TV.
Kunde göra lite som de ville under dagarna.
Fick gå och pyssla och dona hela dagarna och ha det rent och ordnat när helgen kom för att vila.

Jag tar tillbaka ALLT och ber så HEMSKT mycket om ursäkt.
Jag kunde inte ha haft det mer FEL.

Under alla mina år som arbetande eller för den delen pluggande också, har jag aldrig haft ett jobb som är så KRÄVANDE som det jag har nu.
Aldrig har jag varit så sliten, så trött, haft så dåligt samvete, känt mig så dålig eller varit så på gränsen att gå in i väggen.
För detta med att vara mamma är ju inget jobb, inget man kan gå hem från eller åka på semester ifrån. Det finns i ditt hjärta HELA tiden. Och går det dåligt eller du gör något fel så är det ju dig själv och de dina som det går ut över.
Mycket hemskare än att få skäll av en chef när du får skäll av dig själv eller hör dina barn gråta.

Därför tänkte jag ta tillfället/dagen i akt och hylla mig själv lite och struntar helt och fullt i denna töntiga Jantelag som någon missunnsam snok hittat på.

MAMMA YOHANNA


Jag har gjort detta, det stora, TVÅ gånger och överlevt.
Jag sliter som ett djur för att min lilla familj ska ha det bra.
Jag gör hela tiden mitt bästa (ok för det mesta då) för att förbättra mig själv och känna mig bättre som mamma.
Jag går upp på mornarna fastän jag HATAR det (ja i och för sig har jag inget annat val...).
Jag lagar mat, städar, tvättar, viker tvätt, bäddar, dammar, skurar toaletterna, diskar och damsuger. Hela tiden, dygnet runt.
Jag tar ALDRIG ledigt.
Jag är jourhavande dygnet runt.
Jag har ammat/ammar två barn fastän det känns som om de suger energin ur mig.
Jag går upp på nätterna för att vagga, vysha, stoppa i nappar, leta nappar, leta nalle, skrämma iväg spöken osv.
Jag knetar och drar på unge och barnvagn, upp och ner för backar och däremellan knetar jag lite till för att kunna komma i smaljeansen till nästa sommar.
Jag lockar, pockar, skäller och gnäller för att alla ska få det de behöver och lära sig det de bör.

Och däremellan lyckas jag med en hel del andra saker som att blogga, se på romantiska filmer, läsa bok har jag inte lyckats med, men det kommer, laga nya spännande maträtter och ibland baka, pynta och inreda hemmet och en massa mer.

Jag är inte nöjd, jag är inte bäst MEN jag är jäkligt stolt över mig själv. Även om det inte blev som jag hade tänkt mig.

Till ALLA mammor som kämpar därute i det osynliga för att familjen ska ha det bra.
Alla dagar är våra dagar men just på MORS dag så får vi njuta lite och känna oss uppskattade. ♥ ♥ ♥