...för här-om-sist, när jag var ute på galej
>>>, så kom vi in på det spåret och talade mycket om att vara mamma, spanska mammor och om spanska mammor skiljer sig så fruktansvärt mycket från svenska mammor.
Visserligen talade vi mycket om
Christian Grey också ;) Vi drack ju vin och var alldeles lössläppta och rusiga av friheten och lördasgs-feelingen. Men om DET får vi ta i ett annat inlägg, eller bokklubb som
Jenny i Wales så inspirerande föreslog. Jag ska bara komma fram till vad jag tyckte om boken.
Och om det som vi talade om vid denna middagen.
Men spanska mammor alltså.
Man tycker ju att det inte borde vara så stor skillnad mellan mammor i olika delar av världen. Att det egentligen inte skulle vara så stor skillnad på hur mammor tänker, känner och hur man uppför sig.
Jag menar: man får barn, man älskar sina barn, man gör allt för sina barn och så punkt slut.
Men herre jädrar.
Det kan gå till på helt OLIKA sätt, och inget är fel eller rätt med det. Bara så himla olika.
Jag tror att svenska mammor är från Venus och spanska från Mars.
Känns det igen?
Jag trodde nämligen att det bara var MIN svärmor som betedde sig konstigt, eller konstigt i mina ögon, helt normalt i spanska ögon. Men det visade sig att de andra väninnornas mammor beter sig på samma sätt. Och andra mammor i Guldklimpens klass har berättat om hur deras svärmödrar beter sig.
och.det.går.till.på.samma.sätt = beteénde?
Älsklingen och jag brukar kolla på
Paramount Commedy och deras stå-uppare ganska så ofta. Och ganska så ofta, om inte varje kväll, så är det någon som berättar om sin mamma, den SPANSKA mamman. Och vi skrattar så vi gråter och Älsklingen bekräftar att SÅ, så är det. SÅ går det till.
Hon existerar ;)
Spanska mammman är familjens ÖVERHUVUD. Hon bestämmer allt och styr med järnhand. Även om inte familjens pappa tror det, märker det eller vill det.
Men så ÄR det.
Hon jobbar inte. Hon är hemma och lagar mat, alltid mat. Mat i överflöd. Som räcker till ett helt kompani. Ifall ungarna, grannarna eller nån annan avlägsen bekant skulle titta förbi.
Och det är inte OVANLIGT att barnen, även sedan de är utflugna och har egna familjer, kommer och äter både en och två eller kanske varje dag hemma hos mamma.
Det är ju därför vi alltid åker till svärmor, även om hon bara bor i huset bredvid, och äter lunch VARJE fredag. Jag försökte avstyra det hela någon gång för länge sedan. Försökte att Älsklingen och jag skulle bli lika självständiga som jag var hemma i Sverige där det kunde gå månader utan att jag hälsade på hemma hos min mamma.
Men man klampar inte spanska mamman på tårna. För att inte komma och äta är att förolämpa och på något sätt så blir det alltid som hon vill.
Och man får alltid med sig matlådor därifrån.
Även om man inte vill ha så står man där tillslut med en låda i famnen.
Annars så blir hon ledsen ;)
Spanska mamman är mamma ut i fingerspettsarna. Så mycket mamma att hon tror att hon är mamma till och med till andras barn och till och med till sina barnbarn. Högt och ljudligt så talas det om vad hon har för åsikter, vad man gör för fel, hur hon minsann gjorde på sin tid och styr och domderar utan att tänka på att andra kan känna sig överkörda.
Hon är ju mamma ju.
Hon vet ju.
Jag har ju berättat om mormor som hämtar i skolan >>>.
Och om min svärmor som domderar med mina ungar
>>>.
Jag blir skogstokig på sånt här. För mig är det ett tecken på bristande RESPEKT så jag vet inte vad. Jag skulle ALDRIG tolerera att min mamma betedde sig så här mot mig. Jag skulle säja till på direkten.
Som TUR är så har jag inte behövt säja något alls till mina föräldrar. De har skött sig exemplariskt. Faktiskt bättre än som föräldrar ;)
Får man säja så? ;)
Och jag är SÅ lättad över det.
För aldrig att mina föräldrar har gett sig på att hitta på egna regler för ungarna om vad som gäller. De säjer alltid att det får du fråga mamma om (tack för den). De sitter i utkanten och leker med ungarna, talar med dem och ÄR där.
Precis som det ska vara.
Aldrig har mina föräldrar knuffat bort mig för att trösta MINA barn eller på annat sätt ta försöka att ta över föräldrarollen.
Min svärmor gör ständigt sånt här.
Och hon är tydligen inte ensam. När jag talat med mina väninnor så är det så deras mödrar beter sig....alla.
Sist vi var på svärmorslunch så sa svärmor till Guldklimpen:
- Om du inte äter upp alla din mat nu så får du inte komma tillbaka hit och äta.
HALLÅ!!!!
För det första så var det inget problem med ätandet, för det andra så bestämmer inte hon om han ska äta upp eller inte, och för det tredje: VAD är detta för hot att komma med.
Jag ställde henne mot väggen och då var hon inte ens medveten om vad hon sagt.
???
Men vad ska vi göra?, säjer väninnorna.
Mammorna är ju så här.
Och det är här som vi kommer till en annan punkt: Alla är livrädda för de spanska mammorna. Ingen vågar att tala om för dem att de inte gillar hur de uppför sig.
De kan bli ledsna.
Eller snorförbannade och då darrar familjen ;)
Så spanska mamman sköter famijen med järnhand. Men hon sköter den så omsorgsfullt att ingen vågar säja ifrån och ingen vågar ta egna initiativ. Alla blir bortklemade med allt tills de blir pensionärer eller flyttar hemmifrån. Vilket som nu sker först ;)
Till exempel så kan inte min svärfar värma sitt eget eftermiddagskaffe när han vaknar från siestan. Svärmor måste vara där för att göra det.
Klart att hon inte har tid för annat.
Och klart att Spanien blir ojämställt när det är så. Men skulden, det har inte den spanske macho-mannen, även om han gillar att tro det. Nej den spanska mamman har bäddat, och fortsätter att bädda, så vi får se hur det går med jämställdheten i framtiden ;)
Det blir säkert anledning att återkomma till detta. För jag kom aldrig till det som jag SKULLE komma till, innan detta inlägg blev långt som en bok.
Hoppas att ni inte somnade ;)
JAG är arg som ett bi bzzzz bzzzzz.
/Y
