Yohanna i Las Palmas - Här har vi haft en dispyt med svärmor

.... fast det var inte jag den här gången, måste jag väl tillägga, till mitt försvar.

Här har jag varit supermorsa ikväll och fortsätter att vara. Guldklimpens klass i skolan har en mjukis-maskot, en delfin. Den tillfaller lite då och då de olika eleverna att ta hem och pyssla om. Förra året var det en ko och bägge har de varit här hemma och hälsat på ett par gånger.

Det är visst nån pedagogisk tanke bakom detta att ungarna ska bli mer ansvarstagande och omhändertagande på detta sett.

Jag ser bara hur det stackars mjukisdjuret blir kärleksfullt omhändertaget på hemvägen från skolan. Sedan glöms det bort i sängen medans andra roligare aktiviteter lockar.

Fast det kanske är precis SÅ det ska vara.

I alla fall, detta mjukisdjur, FLOPPY, kom hem till oss i fredags med lite hinter om att den behövde både lagas och tvättas....minsann.

Men eftersom vi varit på bortaplan hela helgen har det inte blivit tid över till att super-morsa förens nu, fram på nattkröken.

Så nu har jag tråcklat mjukisdelfin samt lagt densamme i blöt. Herre gu vad vattnet blev svart. Vad GÖR ungarna egentligen med detta djur?

Hur som helst.

Nu gäller det bara att komma ihåg att stoppa in honom i torktumlaren i morgon bitti, medans det frukosteras här. Så att vi kan checka av helgens viktigaste uppgift, som mamma, med ett WELL DONE.

Här-om-dagen så berättade min svärmor att hon haft en liten dispyt med min son. Det hela hände medans jag hade storsanering av toaletten efter att Irma övat sig i att gå på toa och inte riktigt hunnit UPP på stolen utan överaskats av ett utblås av överaskanade kvantitet.

Vi kan ju säja så här att jag är JÄKLIGT glad över att hon inte är dålig i magen längre ;)

Men men, till dispyten.

Guldklimpen hade legat i soffan och tittat på TV, jag städade/röjde upp på toan och svärmor hade suttit på en stol i vardagsrummet och försökt att konversera med Alexander.

Som blir både blind och döv när TV:n är på.

Hon hade visst sagt åt honom att plocka upp en leksak som låg på golvet och fått till svar:

- Du är inte min mamma så jag behöver inte lyda dina order.

Se där.

Där satt den.

Den känner vi igen från andra sammanhang, typ min egna barndom ;)

-Vad tycker du om detta?, sa svärmor till mig och förväntade väl sig att jag skulle bli arg på Guldklimpen och ge honom en avhyvling.

- Ska man svara så?

Och vet du vad, jag kunde inte hålla mig, stoltheten vällde upp i bröstet men även blodet i ansiktet och så svarade jag:

- Jag tycker att han har rätt.

Poff!

Det var den familjerelationen det...

Nej men jag tillade väl att nej han ska inte svara så. Men du ska inte ge honom anledning till att säja så.

För detta säjer egentligen mer om min svärmor än om Guldklimpen.

Guldklimpen är inget uppstudsigt barn. Han är inte elak med flit.

Svärmor däremot kommer hem till oss och börjar domdera med barnen. Ge order hit och dit och bestämmer saker som inte har nån logik alls.

1. Det var inte Guldklimpens leksak, han hade inte lagt den på golvet.

2. Det är ingen idé att plocka undan något i detta hus för Irma plockar genast fram det igen.

3.Vi har som rutin i detta hus att innan ungarna ska gå och lägga sig, då plockar vi undan ALLT och då gör vi det tillsammans.

Jag sa till henne att föräldrar ger barnen order och regler som de ska följa. En farmor/mormors roll är att ha godis i fickorna, komma och leka med barnen och baka vaniljbullar.

Ja typ något sånt. Inte ta över uppfostringen med egna hitte-på-regler.

Så 1-0 till Guldklimpen, med en varning förståss ;)

Så går det till hemma hos oss.