...för det går ju inte att rensa i ett förråd utan att hitta saker som påminner en om saker från förr, saker som man trodde att man glömt. Eller man hade ju glömt dem tills man kom på att man faktiskt kom i håg dem.
Hur som helst nu ska vi inte bli filosofiska ;)
Går dagens röjning i förrådet
>>> gick ÖVER förväntan och ibland lyckas jag överaska mig själv så det står härliga till. Normalt sett så tidsoptimistar jag något otroligt FASTÄN jag vill så gärna komma i tid och tar till så det räcker och blir över....som jag tror. Jag brukar nämligen inte hinna det som jag trott att jag ska hinna när jag planerat tiden. Men jag har en misstanke om att det inte har att göra med att JAG planerar fel utan att det är tiden som har börjat att gå fortare.
Japp SÅ är det ;)
I alla fall.
Vi hann både dra ut ALLT ur förrådet i går, gå igenom allt och besluta vad som skulle sparas och vad som skulle FÖRSÖKA krängas på loppis. Det är ju inte alls säkert att folket som kommer på loppisen är av den åsikten att det som vi tycker är skräp, är klenoder för dem.
Men man kan ju alltid försöka...
Men det som förvånade mig så mycket igår är att vi även, efter en sväng i parken för att lufta ungar och mamma, inte pappa för han luftar sig mest hela dagen lång på jobbet ;), hann att få IN alla sakerna som skulle stanna i förrådet.
Normalt sett så brukar vi hinna till att riva ut allt och så blir det dags att lägga ungarna och detta ALLT ligger kvar utspritt över lägenheten tills antingen Irma har haft sönder det eller att det kommit ett nytt andningshål i vardagen och vi får tummen ur att plocka tillbaka det igen där det hörde hemma.
Men inte igår.
Igår var vi duktiga och genomförde ett projekt från början till slut. Inte illa pinkat för Familjen Kaos ;)
Men självklart så hamnade jag i en inre diskussion med mig själv angående vissa prylar med affektionsvärde. Bland annat en SKYhög hög med handbroderade haklappar som min svärmor gjort till ungarna. Och här skall tilläggas att ingen av mina skitungar har använt haklapp till annat än att äta. Och då är det ju en helt ANNAN typ av haklapp som måste användas om man ska ha några kläder i behåll efter matning, typ tre-manna-tält ;) Dregel har inte förekommit hos oss.....tack för det ;)
Och på grund av detta så har jag detta berg av haklappar som aldrig är använda :(
Sälja på loppis?
Det är ju detta problem med liksom alla prylar som är efter ungarna, bebissakerna. De är ju inhandlade, tillverkade med så mycket förväntan att det vore synd att göra sig av med dem.
MEN det går inte att spara på allt som de lämnat efter sig. Huset klarar inte av alla dessa berg med saker.
FAST jag har en känsla av att jag kommer att ångra mig om jag gör mig av med dem. Dockorna kunde få använda dem. Barnbarnen, ja jag är långsiktig ;) kanske skulle bli glada av att få något gammalt. Det kanske kommer en dag när jag helt enkelt vill sitta och titta på någonting som minner en om något som man glömt bort.
Jobbigt sånt där och jag har ju tagit upp fenomenet tidigare ;)
>>>
Tre av de minsta haklapparna fick stanna kvar samt tre av de minsta handbroderade handdukarna. De får dockorna leka med tills det eventuellt blir dags för barnbarn. Samma öde går även ett par speciella barnkläder till mötes.
De lite mer finare sakerna, som den handsydda sänghimmelen och blöjkorgen, som jag aldrig använt på grund av kultirkrock mellan puttinuttigt-kulturen och Yohannas här ska vara avskalat och naturliga kultur, få åka tillbaka till svärmor som gjort dem och så får hon bestämma. Där har jag ingen intressekonflikt eftersom det inte finns något affektionsvärde för mig.
Men så jobbigt detta.
Ska man, ska man inte?
Och tänk om, tänk om inte....
Tänk om man hade ett förråd stort som en fotbollsplan....
/Y
