Skrivet den: 2012-06-14 Klockan: 14:15:43
Sammanställning av Real Life - X-ålderskris
Om det här med att ha ålders-kriser och att bli vuxen >>> som veckans Real Life handlat om, det har jag funderat på länge. Kommer ihåg att jag lovade ett inlägg om det efter att jag träffat min gamla gymnasiekompis som var på semester här >>> & >>>.
Ja, jag anser att jag är vuxen. Det blir man ju automatiskt när man fyller 18. Det behöver inte vara något negativt. Det är ju bara ett ord.
Vad det sedan innebär eller ger för känsla, är ju en helt annan fråga.
Jag tycker att jag är PRECIS samma person som när jag var liten. Lika blyg, lika lat, lika fantasifull, lika naiv, lika förtjust i MacceD-hamburgare.
Ja Yohanna helt enkelt.
Det är bara det att nu har jag en massa erfarenheter som hjälper mig att reagera på ett annorlunda sätt. Jag VET att jag inte borde, alltså gör jag inte.
Jag har åkt på en massa smällar och själv sett hur det går. Så jag VET att inte göra si och så. Jag vet att jag inte vet bäst. Jag vet att jag inte vet något. Mer ödmjuk inför omvärlden kanske.
Och så får man ju en massa ansvar. Man kan inte ligga och sova halva dagarna med ungar som vaknar klockan 7. Man kan inte slösa bort alla pengar i början på månaden när man även måste äta annat än nudlar på slutet.
Man måste gå och jobba om man vill ha pengar.
Man måste diska för det finns ingen annan som gör det.
Man måste ta ansvar för det finns ingen som gör det åt dig.
ÄVEN om man inte vill ;)
Jag VILL inte, a´la 4-års-trotts, funkar inte nu.
Och det är kanske DET som gör att man är vuxen.
Andra som också funderat på detta med kriser och att bli vuxen är:
- AnneliH som tycker att en ålderskris är:
"Jag tror det är något i stil med att hjärnan inte hinner uppfatta
att kroppen åldras eller helt enkelt att man blir äldre och får
andra värderingar."
Och som fick en liten x-ålderskris när hon en dag helt plötsligt INTE kunde åka berg-och-dalbana för att hon blivit "för" gammal.
- Freja gissar på att en ålderskris är:
"att det handlar om att man har svårt att känna sig bekväm med sin ålder,"
Och hon körde omvänd ålderskris i början på sin jobbkarriär, enligt råd av Jean-P Army of Lovers,.Och ljög om sin ålder UPPÅT, för att de gamla gubbarna där skulle tro mer på hennes ideér.
Fast det var ju mer av en strategi än en kris. Fast en smart sådan ;)
- För Emschem är en ålderskris:
"när en människa gör något helt oväntat och något som inte känns äkta. När man krisar griper man efter grässtrå där det går att nå även om det är på helt fel ställe."
Och efter sin 25-års-kris när hon bara ville festa och partajja så tror hon att hon kommit till ännu en just nu; blomsterkrisen ;) En person som aldrig tyckt om att jobba i trädgården skall helt plötsligt bara ligga på knä i myllan och fota blommor.
- Ann-Mari:
"associerar genast till någon, inte helt ung, för vilken det är en utmaning att acceptera den egna åldern. Eller snarare normerna som kopplas ihop med den egna ålder."
Och berättar att den berömda 30-årskrisen missade hon då hon var fullt upptagen med småbarnsåren, likaså den omtalade 40-årskrisen. Men hon antar att krisen vid 50 inte kommer att smyga förbi då hon, just nu, är helt i fas med sin ålder som hon har just nu.
Herre Gud vad mycket klokheter och visdomar som bara poppade upp här. Ni får ta och läsa alla inläggen själva för det var helt stört-omöjligt att sammanfatta allt bra som skrivits.
Tack för denna veckan och på lördag (om allt vill sig väl) lägger jag upp nästa veckas utmaning.
/Y
Ja, jag anser att jag är vuxen. Det blir man ju automatiskt när man fyller 18. Det behöver inte vara något negativt. Det är ju bara ett ord.
Vad det sedan innebär eller ger för känsla, är ju en helt annan fråga.
Jag tycker att jag är PRECIS samma person som när jag var liten. Lika blyg, lika lat, lika fantasifull, lika naiv, lika förtjust i MacceD-hamburgare.
Ja Yohanna helt enkelt.
Det är bara det att nu har jag en massa erfarenheter som hjälper mig att reagera på ett annorlunda sätt. Jag VET att jag inte borde, alltså gör jag inte.
Jag har åkt på en massa smällar och själv sett hur det går. Så jag VET att inte göra si och så. Jag vet att jag inte vet bäst. Jag vet att jag inte vet något. Mer ödmjuk inför omvärlden kanske.
Och så får man ju en massa ansvar. Man kan inte ligga och sova halva dagarna med ungar som vaknar klockan 7. Man kan inte slösa bort alla pengar i början på månaden när man även måste äta annat än nudlar på slutet.
Man måste gå och jobba om man vill ha pengar.
Man måste diska för det finns ingen annan som gör det.
Man måste ta ansvar för det finns ingen som gör det åt dig.
ÄVEN om man inte vill ;)
Jag VILL inte, a´la 4-års-trotts, funkar inte nu.
Och det är kanske DET som gör att man är vuxen.
Andra som också funderat på detta med kriser och att bli vuxen är:
- AnneliH som tycker att en ålderskris är:
"Jag tror det är något i stil med att hjärnan inte hinner uppfatta
att kroppen åldras eller helt enkelt att man blir äldre och får
andra värderingar."
Och som fick en liten x-ålderskris när hon en dag helt plötsligt INTE kunde åka berg-och-dalbana för att hon blivit "för" gammal.
- Freja gissar på att en ålderskris är:
"att det handlar om att man har svårt att känna sig bekväm med sin ålder,"
Och hon körde omvänd ålderskris i början på sin jobbkarriär, enligt råd av Jean-P Army of Lovers,.Och ljög om sin ålder UPPÅT, för att de gamla gubbarna där skulle tro mer på hennes ideér.
Fast det var ju mer av en strategi än en kris. Fast en smart sådan ;)
- För Emschem är en ålderskris:
"när en människa gör något helt oväntat och något som inte känns äkta. När man krisar griper man efter grässtrå där det går att nå även om det är på helt fel ställe."
Och efter sin 25-års-kris när hon bara ville festa och partajja så tror hon att hon kommit till ännu en just nu; blomsterkrisen ;) En person som aldrig tyckt om att jobba i trädgården skall helt plötsligt bara ligga på knä i myllan och fota blommor.
- Ann-Mari:
"associerar genast till någon, inte helt ung, för vilken det är en utmaning att acceptera den egna åldern. Eller snarare normerna som kopplas ihop med den egna ålder."
Och berättar att den berömda 30-årskrisen missade hon då hon var fullt upptagen med småbarnsåren, likaså den omtalade 40-årskrisen. Men hon antar att krisen vid 50 inte kommer att smyga förbi då hon, just nu, är helt i fas med sin ålder som hon har just nu.
Herre Gud vad mycket klokheter och visdomar som bara poppade upp här. Ni får ta och läsa alla inläggen själva för det var helt stört-omöjligt att sammanfatta allt bra som skrivits.
Tack för denna veckan och på lördag (om allt vill sig väl) lägger jag upp nästa veckas utmaning.
/Y
Kommentarer
Postat av: Marie-Louise
hihihi så skoj att läsa allas inlägg :) och din sammanställning. jag hann tyvärr inte vara med i veckans real-life - livet kom emellan ;) Kram fina
p.s. jag bara älskar din nya skor, dom är ju så snygga. d.s.
Postat av: Freja
Som vanligt lyckas du kanonbra att lyfta fram något intressant ur varje inlägg och vrida till det lite, du är duktig på det här!
Svar:
Yohanna i Las Palmas
Postat av: Petra
Härlig real life!!
Postat av: Ann-MarI
Suveränt sammanfattat, kära du. Och dessutom ännu flera intressanta reflektioner i ditt inlägg...och roliga :)
Tack för utmaningen
Kram
Svar:
Yohanna i Las Palmas
Trackback
