Ja det där med att sälja diskstället....det gick åt pipsvängen.
Jag förstår verkligen INTE folk som ringer på annonser och stämmer träff, för att sedan INTE dyka upp.
Har de inget vettigare för sig?

Jag blev SÅ förbannad och tyvärr så gick det ut över ungarna.
Förlåt.
Här hade jag skyndat mig, småspringande med barnvagn lastad med TVÅ ungar, hem från födelsedags-presents-inhandlingen. Skyndat ge mellanmål. Och så skyndat iväg igen med ungar OCH otympligt diskställ till den förbestämda mötesplatsen.

Där hade jag väntat i gassande sol med en övertrött bebis som ville hem och sova och en bångstyring unge som promt skulle leka med smutsigt fontänvatten och blöta ner hela sig trots 100 tillsägelser från mamma.
I 45 MINUTER!
Och så dök det INTE upp en enda själ som ville köpa diskställ.
Jag hade gladeligen sålt det till vem som helst som erbjudit mig 5 kronor där på plats.

Nu blev det inga business.
Skitförbannat blev det istället.

Så hem med ungar och ställ, och laga mat, det blev det :(



Men gårdagens gymnasieträff skulle jag ju berätta om >>>.

Det blev bra.
Det blev jättebra till slut.
All min nervositet var helt bortkastad.

Vi var precis som förr i tiden, tyckte jag. Det är möjligt att hon tyckte något annat ;) Men hon såg precis likadan ut som för 20 år sedan och var lika rolig och lätt att prata med.
Skönt!

Vi pratade om ditt och datt, om livet, jobbet, vad som hänt, gemensamma bekanta och naturligtvis en massa gamla minnen.

Eller talade och talade.
Det går ju som det går när man har två ungar med sig. Man blir STÄNDIGT avbruten av någon som lägger sig i med en helt meningslös kommentar.

Det var INGEN bra taktik att låta Alexander titta på TV hela morgonen innan vi skulle ut och fika. Han hade VÄLDIGT mycket spring i benen när vi skulle sitta ner. Och inte ens Nintendot som jag tagit med som triumkort, som ALLTID brukar fungerar, fungerade. Man ser visst inte vad man spelar när man sitter i solgass.
Nybörjarmisstag från min  sida.
Men jag lär mig.

Och det var INGEN bra taktik att väcka Irma i förtid från middagsluren för att komma i tid till träffen. Då får man en övertrött bebis som bara vill klänga på armen istället för att sitta snäll och tyst i sin vagn. Som hon vanligtvis brukar vilja om bara hon får se på en massa spännande folk runt omkring.

Så Alex, jag ber verkligen om ursäkt för mina avbrytande barn. Men för mig var detta ett kul inslag i min annars så inrutade vardag.
Om det är detta som mammorna gör i Sverige när de går och Caffe-Lattar sig på cafeér när de är mammalediga, då har jag missat något väldigt viktigt.

För även om jag INTE dricker kaffe så är det VÄLDIGT roligt att komma ut och prata med en vuxen person.
Även om man blir avbruten hela tiden.

Jag får återkomma i ämnet, för detta med att träffa en gymnasiekompis fick mig att tänka en massa på om hur det är att bli vuxen.
Blir vi verkligen så annorluna?

Men nu måste jag gå och lägga mig.
God natt!

/Y