Skrivet den: 2012-06-01 Klockan: 16:11:00

Hur gick det nu då?

Hur gick det nu då, kan man fråga sig, nu när jag var så orolig över att behöva lämna bort Iram för att åka med som hjälp-mamma på Alexanders skolutflykt?

I tisdags:
"Jag känner mig så där riktigt rädd att det kramar om hjärtat på en och man får svårt att andas. Så mycket att jag verkligen övervägt att ställa in mitt deltagande. Men jag vill ju så gärna följa med Alexander på hans utflykt. Så jag stoppade min rädsla och oro längst inne i mitt hjärta och försöker att glömma bort det." >>>



Ja, det gick ju bra. Irma kom välbehållen hem, så vitt jag vet, och det är kanske tycks att jag var lite väl shåpig om detta, att barn mår bara bra av att vara med andra än sina föräldrar, att de måste vänja sig, att man måste klippa navelsträngarna.

Och jag håller med, man måste kunna lämna bort sina barn och de mår bra av att vara med andra. Jag har INGA problem med att lämna bort mina barn och mina barn har inga problem med att vara hos andra personer. Men det måste vara till personen som jag LITAR på.
Annars så mår inte JAG bra.

Det är här skon klämmer.
För när mina föräldrar kommer och hälsar på så försöker jag och Älsklingen alltid hitta på saker på tu man hand och det går så bra så. Problemet är ju att när mina föräldrar kommer så är det så korta stunder så jag vill ju inte slösa bort den tiden med att åka bort jag. Jag vill ju också vara med dem ;)

Nej det är detta med att lämna bort ungarna till ett ställe där jag vet att barnvakterna inte kommer att göra det som jag bett dem om, och sedan ljuga om detta.
DET blir jag rädd, orolig och ledsen över.
Och gör så att jag funderar på om det verkligen är värt det och Om jag ska göra det mer.

Så det är det som det handlar om, och inte det att jag inte KAN lämna bort sina barn till någon annan.

/Y

Kommentarer
Postat av: eastcoastmom, Spanien

Håller med helt! Det är ju speciellt svårt för oss som inte har föräldrar och syskon på nära håll, för dem skulle jag lita på! Nu är ju våra barn så stora att de kan vara ensamma några timmar utan problem, 13 och 11 år, och det känns såååå skönt kan jag säga.

Viktigt för dig att hitta nån barnvakt du känner förtroende för. Kanske en annan förälder/nära vänner?

2012-06-01 @ 17:36:13
URL: http://grrringo.blogspot.com
Postat av: GABYSWEDEN - SWΔG

Det hade varit skönt med sommarlov men jag slutar skolan näste fredag! SÅ SJUKT TAGGAD!

2012-06-01 @ 20:33:53
URL: http://gabysweden.blogg.se/
Postat av: Marie-Louise

Jag förstår dig verkligen. Upplevde liknande saker när mina döttrar var små. Ofta bet jag ihop och gillade läget, men innerst inne mådde jag inte helt bra. Man ska bara lämna sina barn till folk man själv litar på tycker jag, men det där är ju känsligt och svårt då det handlar om svärföräldrar. Det blir så personligt på något sätt gentemot ens partner, eller ja så kände jag iaf. Kram fina vännen

2012-06-01 @ 21:21:05
URL: http://madredetres.blogg.se/
Postat av: Freja

Helt med dig i det här! Jag måste oxå lita helt och fullt på dem jag lämnar barnen till. Skulle aldrig anlita någon tonåring i grannskapet! De är små så kort stund, det kan få vara besvärligt under den tiden att pussla med tiden, allt för snabbt är de stora och klarar sig själva...

2012-06-01 @ 21:42:41
URL: http://blogg.amelia.se/reddevil/
Postat av: Spanienfrugan

Skönt att det gick bra ändå, men vad trist att du känner att du inte kan lita på din svärmor att ta hand om barnen.

2012-06-03 @ 11:45:43
URL: http://spanienfrugan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0