Jag VET att jag tjatar om det och skriver det i nästan vartenda inlägg, men jag är verkligen rent och skärt skitskrajt lamslagen över hur fort tiden går.

Nästa vecka är det februari.
En månad sedan jul.
Nästa år fyller jag 40.
Och jag har inte visat bilderna trån trettondagen än.

Visserligen har jag inte skrivit klart inlägget om Irma som FYLLDE 17 månader och om några dagar så fyller hon 18 månader. Men det är väl ingen som är förvånad förutom jag. Och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. SÅ skrattretande tragiskt är det.

I alla fall, TRETTONDAG var det.
Here we go.







Vi var ju alltså ute på stor parad med de Tre Vise MÄnnen, Kungarna kallade här. >>>

Och vanligtvis, ni vet i livet innan ungarna, så är denna kvällen den stora utgångskvällen. Folk alt. ungdomarna går man ur huse och möts upp i San Telmo-parken, vid busstationen, för att partajja.

Sedan går man längs gatorna i Triana och gamla stan Vegueta, smiter in på pubbar här och där, får sig ett glas, dansar på gatorna, träffar kompisar och, ja partajjar i natten.

Så dagen efter, ja inte om man har barn då eller alternativt om man inte har barnvakt, brukar man vara ganska så bakis. Ja i alla fall jag som inte ens kan lukta på ett glas vin utan att få baksmälla dagen efter.

Men nu har VI ungar som vaknar tidigt på morgonen och vill ha sina presenter, >>> & >>>, så det går inte an att vara ute och slira in på småtimmarna inte.

Efter att vi öppnat paket hemme hos oss så är det paketöppning hos svärmor i huset bredvid. Och där väntade ju familjen från Göteborg också på sina presenter.
Mycket presenter blev det.

Och så ska ju den obligatoriska Rosconen ätas. Det är en vetebulle i form av en cirkel, skuren på mitten och fylld med antingen grädde eller vaniljkräm.
Jag föredrar gräddvarianten. Då smakar det nästan lite semla av den.

Någonstans i bullen är en kung gömd och den som sätter tänderna i den blir dagens kung och får ha den tillhörande kronan på sig hela dagen.
Någon annanstans i bullen finns en böna gömd. Den som sätter tänderna i den blir förloraren och får betala kalaset.
Vem fick bönan i år?
Måste jag berätta det ;)

Och efter uppäten bulle med kung och böna så var det dags att dra vidare till nästa punkt på dagordningen, lunch på lokal.
Men det får jag återkomma med i ett annat inlägg, om ett halvår eller si-så-där när jag kommer till skott.
Man ska inte ha bråttom ;)