Torsdagen, trettondagsaftonen och vi var på parad. >>>

Dagen överlevdes tack vare att Alexander fick gå över till farmor och leka med kusinen och på så sätt hålla sig sysselsatt med andra saker än att tänka på det stundande mötet med önskelisteöverläm-ning.

Jag sa till Älsklingen då att nu åker vi iväg och ställer bilen nere på stan, så vi kan ta den hem i natt och slipper vänta på bussen i mer än en timme precis som förra året.

Det är lugnt sa Älsklingen, vi åker ner en timme innan paraden börjar så hinner vi parkera och komma i tid tills kungarna passerar just där vi brukar stå.
Jaha tänkte jag, jag litar väl på honom då, han känner ju till staden...
Oj så FEL jag hade.



När jag hämtade Guldklimpen hos farmor, senare på eftermiddagen, så sa hon att hon skulle gå iväg och handla vid 5-tiden. Är du SÄKER på det sa jag. Paraden börjar klockan 5 i hamnen och du vet att det brukar ta oss en timme att komma ner till platsen som vi brukar stå på. JAG kommer i alla fall att ge mig av hemmifrån lite före 6 för att komma i tid. Vi får synas där nere då.

Jag känner min svärmor.
Jag vet hur det brukar bli.
Jag väljer att INTE ha det så. Jag tar min familj och ger mig av när jag tycker att det är dags.

Nu var det ju bara så att Las Palmas är en STOR bilstad. Alla åker bil. Ingen vill gå. Vi lämnade hemmet precis klockan 6 som jag hade planerat. När nästan en timme hade gått utan vi fått tag i en endaste parkering, tillsammans med 100-tals andra bilister som också letade parkering, då lämnade Älsklingen oss vid stället som vi brukar stå på så att i alla fall vi skulle vara på plats när paraden kom förbi.
Själv så fortsatte han att leta och missade HELA paraden.

En liten förklaring. Las Palmas är en ganska så lång och smal stad med hav på bägge sidor. Kungarna anländer till hamnen i ena änden av staden på eftermiddagen. Sedan ger de sig av på en vandring genom hela staden med start klockan 5 i hamnen och kommer slutligen fram till San Telmoparken/Busstationen i andra änden av staden ca 4 timmar senare.
Vi brukar alltid stå på samma ställe, någonstans mitt i, där det finns plats för barnvagn och ungar med spring i benen. Det är ju folk ÖVERALLT så det gäller att inte bli utknuffad i gatan av bakomstående samt att inte tappa bort några ungar.....eller någon annan heller för den delen ;)

Spektaklet passerade oss precis klockan 7 och då kom också resten av familjen flåsandes, som sprungit från busstationen i motsatt riktning. Men Älsklingen blev utan tåg för han satt fast i en bilkö när de stängde av gatan för att Kungarna skulle passera.
Så nu vet han det;)





Alexander fick hjälp med att nå upp till Kungen, och ge sin önskelista, av Farbror Lennart som först svingade fram kusinen och sedan Alexander. Jag som fortfarande har ont i revbenen kunde inte lyfta någon Guldklimp till kamelhöjder.

Sedan gick vi och åt middag och dit kunde äntligen Älsklingen komma. Och så var det dags att åka hem och ställa i ordning matsäck i skorna till Kungarna och deras kameler. Under granen förståss där Kungarna förhoppningsvist skulle lämna några klappar och inte kol som de stygga barnen får.

Så gick det till i torsdags, på trettondagsaftonen, hos oss. Äventyr, bara äventyr här ;)

/Y