Ja, jag VET. Det har gått 3 månader sedan jag skrev om Irma sist >>> och det låter så klyschéigt att säja att tiden går. Men det är verkligen så. Tiden går, eller snarare flyger fram. Om två veckor fyller hon 18 (månader).
Jag hinner inte med!
Vart är min lilla bebis?
Vart tog bebistiden vägen?

Jag ska inte "gå mellan grenarna" som man säjer här på spanska utan gå direkt på vad som har hänt sedan hon fyllde 14 månader. Och det är väl lika bra att varna för att detta kommer att bli LÅNGT ;)

SOVA
Ja hå hå ja ja, detta med soveriet har ju aldrig varit Irmas starkaste sida. Men jag ska berätta något som jag inte vågat att andas om här på bloggen. Att under hela perioden som jag var sjuk i november och december så sov Irma som en ängel. Hon somnade vid 20 och sov till 07:30, för det mesta utan att vakna en endaste gång under natten.
Vi var helt mållösa.

Men det var tur. Jag hade inte orkat med att fortsätta med Irma-nätter samtidigt som jag var så där dålig. Det hade gått åt skogen.
Och det kanske hon anade, vem vet ;)

Under julen så sov bägge barnen helt otroligt och det blev många sköna sovmornar för mig och Älsklingen. Irma gjorde nämligen något som Alexander aldrig har klarat av, sova längre på morgonen efter en uppesittarkväll. Alexander har, fram tills denna julen, alltid vaknat tidigare på morgonen efter att ha varit uppe sent på kvällen. Men inte Irma verkar det som, och det är vi VÄLDIGT tacksamma för.

Men nu på sista tiden, i januari nu när hon varit lite febrig igen, så har hon börjat att vakna massor på nätterna och gråta och varit förbannad. Många gånger så pekar hon på vattnet och vill dricka, men många gånger har det räckt med att vi shyshar från sängen och säjer mjukt att hon ska lägga sig ner igen.

Många gånger så fungerar det faktisk bättre än att jag går upp och lägger ner henne. Om hon får lägga sig ner själv så verkar det som att hon sover bättre än att jag ska stoppa om henne.

Även om man känner sig som väldens sämsta mamma när hon står upp i sängen och gråter och skriket och sträcker armarna mot mig. Fast det varar bara i några sekunder, sedan så vips lägger hon sig ner och somnar.
Konstigt det där.

Fast det är juklart, jag vaknar ju varenda gång hon gör så där. Och även om hon inte verkar lida, och hon lägger sig ner självmant och somnar om, så blir MIN sömn ryckig och det tar på krafterna.

Vi har det väldigt kallt här i lägenheten under vintern och det är ett fasligt oroande på mig om ungarna fryser eller inte när de sover. Irma har nämligen en o-vana att inte vilja ha täcke på sig.
Hon vill sova i frihet och lägger man över henne ett täcke så vaknar hon på stört. Så DET vågar man ju inte göra ;)

I stället så har hon fått sova med tjock pyjamas, dubbla strumpor OCH en tröja över det. Det verkar gå bra men jag fryser vid bara tanken på att sova utan täcke.

Någon gång under den 15:e månaden så la Irma bara av att sova på eftermiddagarna. Helt plötsligt en dag när jag stoppade ner henne i sin säng så somnade hon inte. Det spelade ingen roll hur länge hon fick ligga där.
Hon ville INTE.Och vad ska man göra? Man kan ju inte ha ungen där flera timmar i sträck.

Men visst blev det jobbigt i början. Varenda eftermiddag var ett ständigt gnällande, och fortfarande så är eftermiddagen den gnälligaste av hennes perioder. I bland är det till och med så att hon flippar ur vid middagen och man får köra nappracet, en tugga mat, en sug på nappen.
Men sova eftermiddag vill hon INTE.

Eftersom jag måste hämta Alexander i skolan klockan 13:15 så har hennes middagsvila fått blivivit en tidig sådan och först kände jag att detta blir väldigt konstigt. Men hon har vant sig förvånansvärt bra och allt fungerar just nu, peppar peppar.

7:40 Irma vaknar.
10:30 Stoppar Irma i säng.
11:00-12:40 Sover.
20:00 Välling och natt.

För visst somnar Irma i sin säng själv. Både på dagen och på kvällen. Visst, en gång varannan vecka så kanske hon har något spel och jag får sitta vid hennes säng och vara där medans hon somnar. Men aldrig att jag vyshar henne mera. Den gubben går jag inte på igen ;)
Hon är jätteduktig.

Nattvällingen måste jag berätta om för hon har utvecklat en sån konstig ritual. På kvällen efter att vi nattat Alexander så går vi in i min säng och hon sitter i mitt knä och får sin flaska med välling. Det älskar hon och skriker som en gris när hon får se den.

Vi sitter där i mörkret och försöker att slappna av och ha det mysigt. Men rätt vad det är så vill hon bara ha halva flaskan. Fanns inte en möjlighet att hon vill ha mer så jag stoppar ner henne i sängen, pussar god natt och går ut. Då börjas det, hon börjar att gråta och ropa. Så jag går in igen, tar upp henne och DÅ vill hon ha mer välling. En slurk till, så vill hon inte ha mera. Samma procedur igen. Stoppa ner, pussa god natt och gå ut. Hon börjar gråta och ropa.
Så måste vi hålla på tills flaskan är helt tom och det luftsugande ljudet kommer. DÅ blir hon lugn och kan sova.
Varför hon gör så?
Ingen aning, men det är VÄLDIGT irriterande.

Jag provade att rapa henne som med små bebisar och det hjälpte lite, då drack hon lite till. Vissa dagar är värre än andra och jag vet inte vad det beror på.
Knäppis ;)

Nu-för-tiden så håller hon själv i flaskan och dricker. Hon är stora tjejen nu. Men hon måste alltid ha ena handen om nappen och fippla med den. Den andra handen håller i flaskan.
Det blir krångligt när nappen trillar iväg. Det är tur att den hänger i ett snöre och alltid är till hands under natten.

ÄTA
Äta ja. Det är ju alltid ett orosmoment och jag kan för mitt liv inte förstå varför.
Irma äter bra, hon är inte så kinkig med maten, hon äter det mesta. Allt nytt ska provas på men om det är första gången som det stoppas in i munnen, så spottas det ut på direkten.

Favoriter just nu är oliver, ost, makaroner, korv, majs, spagetti, kokt skinka, vindruvor och mandariner.

Ibland äter hon jättemycket, ibland jättedåligt. Det där hänger på vilket humör hon är på och vad hon har i skallen. Ibland kan hon komma på dåligt humör till matbordet, och då är det jättesvårt att få henne att äta, hur hungrig hon än har varit när jag lagade maten.
Man KAN få henne på andra tankar genom att sätta på TV:n. Så på sista tiden så har vi ätit mycket med TV:n på. Jag tycker inte om det, men vad ska man göra för att få matro?

Ett annat knep, just nu, är att sjunga "Litet hus i skogens bryn", vid kvällsmaten. Jag får en känsla av att hon är så trött att hon inte orkar att äta. Men sjunger vi så blir hon distraherad och öppnar munnen. För när hon är mätt, ja då går det INTE att få i henne mer. Då kniper hon med munnen och sliter i haklappen tills den tas bort. Och så pekar hon på golvet, att NU ska hon ner.

Jag har inte provat med köttbitar än. Stackaren har ju inga tänder att tugga med. De kommer sakta med säkert, men än så länge så maler jag biffar och köttstycken. Resten tuggar hon bra.

Hon övar sig fortfarande i att äta själv, det är inte lätt. Just nu så går det bra att äta tjockflytande yoghurt och potatismos, det sitter kvar på skeden. Irma gör nämligen så att hon vänder skeden upp och ner innan hon stoppar in den i munnen.
HUR ska man förklara sådant?
Att det inte går?
Det borde man ju märka...

Annars så går det bra med att äta själv. Och går det inte med att kleta fast det på skeden eller sticka fast den med gaffeln så går det lika bra att ta fingrarna. Det är inte så noga.

IBLAND!

Ibland blir hon helt skogstokig och hon får lite smuts på fingrara och måste ha en servett att torka sig med ögonaböj.
Andra gånger så kan hon glatt kleta hela ansiktet, håret och händerna fulla med mat utan att det bekommer henne något nämnvärt.
Jag bara suckar och tittar på. För man orkar inte uppröra sig över allt fastän man är mamma ;)

Eller det sista som vi kör. Jag kletar på maten på skeden, ger den till henne och hon stoppar in den i munnen. Så ger hon den tillbaka igen och så börjar hela proceduren om från början igen.
Övning ger färdighet.

I början så försökte ju jag äta tillsammans med monstrena, men det gör jag inte längre. Jag pallade inte kallabaliken vid matbordet.
De bråkar, skriker, retas, ska inte äta, kladdar osv. Jag fick ingen matro utan kände mig bara stressad.
Nu matar jag montrena först och så äter jag själv när jag släppt dem lösa i frihet.

TÄNDER

GÅ/DANSA/KLÄTTRA
Under 15:e månaden så lärde hon sig gå ordentligt och spatserade hela långa korridoren i vårt hem utan problem. Och i-och-med att hon nu kunde röra sig obehindrat över hela lägenheten så var den tvungen att saneras på ALLT farligt. Alla Alexanders leksaker var tvungna att gås igenom och sorteras i farligt som måste gömmas och resten som kunde vara framme och som alla kunde leka med.

Likaså köket som blev att favvo-tillhåll med alla lådor att dra ut saker ur.

In till kontoret så hade vi en stol som låg för dörröppningen så hon inte skulle komma in. Den lärde hon sig att flytta på och visade även tendenser att vilja klättra över. Så det var bara att bita i det sura äpplet och släppa in henne även där.

Under 16:e månaden så lärde hon sig att klättra upp i soffan och fick några hårda smällar när hon trillade ner. Tills hon upptäkte att mammas sätt att gå ner på var mycket smartare. Nu är problemet bara att hon gillar att stå i soffan.

Hon lär sig även att sitta på huk och under den 18:e månaden så visar hon tendenser på att vilja börja hoppa jämfota. Det ser så roligt ut när hon försöker och jag blir alldeles fnissig.

Annars så är det dansa som gäller. Så fort som det sätts på musik eller det är musik på TV: så kommer kroppen och huvudet i gungning.

Irma får tag på Alexanders rullväska med Pocoyo och förälskar sig i den. Spatserar över hela huset med väskan efter sig. Det ser ut som en VÄLDIGT liten flygvärdinna som ska ut på flygning ;)
 
PRATA

VILJA

DOCKOR
Irma får en docka, Max, av mormor i november och den blir hennes stora bebis som hon gosar med och matar. Över huvud taget så märker jag att Irma är mycket gosigare med dockor och mjukisdjur än vad Alexander någonsinn varit.
Nu kan jag ju inte säja om det beror på att hon är flicka eller om det beror på att de är helt olika personligheter.
Den debatten ger jag mig inte in i, än..

Vi tar också fram barnvagnarna ur gömmorna och det visar sig vara en höjdare. Överallt i huset så står det barnvagnar parkerade och bägge ungarna går och drar dockor hit och dit.

ÅKSJUKA
Irma spyr i bilen två gånger och vi blir oroliga för att hon ärvs mormors åksjuka. Men det blir inga fler gånger. Peppar peppar ta i trä..

STOREBROR

ANEKDOTER
Knappen på TV:n