Det känns så konstigt, men min lilla bebis har blivit stor. Har fått tänder och går.
Det ser så roligt ut, för i mina tankar så är hon fortfarande en liten bebis och det är väl den lotten som alla lillasyskon får dras med hos sin mamma. Det är den lille bebisen som aldrig blir stor.

När jag ser henne komma tultande mot mig så känns det så absurt, hon ser så liten ut, inte ska den lilla varelsen kunna gå?
Men visst, mycket har hänt och mycket har hon lärt sig ;)
Sist jag skrev om Irma var när hon fyllde 1 år. >>>

Ja, vad har hänt?
Massor!
Jag filmar och fotar som en tok, men ändå så lyckas jag inte dokumentera allt som händer. Tiden går så fort och jag kan bara hoppas att fragment av allt som hänt stannar kvar någonstans i hjärnan.

ÄTA
Efter att ha tröttnat rejält på att köpa barnmat på burk >>>, så beslöt jag att här skulle alla äta samma mat. Och först så gick det ganska bra. Irma tuggade på med sina tandlösa käkar och accepterade maten. Bäst var förståss att få egna små bitar på stolsbordet och själv få stoppa in i munnen.

Men nu på sista tiden så har det inte alls ätits bra och en förkärlek för att spotta ut maten har infunnit sig.
Jag vet inte varför.
Det är inte för att hon inte tycker om maten, för distraherar man henne med något kul och stoppar in maten så tuggar och sväljer hon av bara farten. Nej det verkar snarare som att hon inte ids äta utan blir uttråkad. Men för 17, man kan ju inte sitta och vara pajas varenda dag vid matbordet.

Om det går riktigt dåligt på lunchen, så brukar jag värma på en burk som hon får. På kvällarna så kommer ju vällingflaskan kort efter middagen så det borde hon ju klara sig på.

Men detta med att börja med vanlig mat är ett orosmoment. Från att ha stoppat i sig en hel 250 grams puréburk till att bara sitta och plocka med några majskorn och brödbitar är det ju ett ganska så stort steg.
Dock har jag inte sett någon avmagring än, så det kanske går bra trots allt.

På morgonen så äter hon en skål med gröt blandad med yoghurt och skink- och brödbitar. Om hon vaknar tidigt när jag går upp så får hon en vällingflaska när Aleander äter frukost och så äter hon och jag när vi kommer hem sedan.

Mjölk till maten har vi börjat med och jag är inte så säker på att det var någon bra idé. Hon är tokig i mjölk och bara dricker och dricker när vi ska äta. Men det gick inte att hålla henne borta från den när hon såg att Alexander drack sånt.

En kul sak med mjölken som egentligen INTE är så roligt men som Alexander gjorde också när han var liten, är att när Irma får lust att dricka så tar hon sig inte tid att tugga ur maten som hon har i munnen först. Nej den spottas ut direkt och så kan man dricka. Gulligt men SÅ frustrerande för den som matar.

På kvällen är det middag och så 240 ml välling på det. Ibland dricker hon upp det, ibland blir det en skvätt kvar. Men hon är fortfarande lika förtjust i vällingflaskan på kvällen. Då skriker hon som en gris tills den sitter i munnen på henne.
Jag stoppade faktiskt in bröstet på henne i dag. Stoppade in och stoppade in, jag erbjöd det och hon tittade på mig som om jag hade gjort något helt ofattbart, med munnen ihopknipt som en kattrumpa. Hon kom verkligen inte ihåg vad bröstet skulle vara till.

På sista tiden har hon börjat med att vilja äta själv och jag brukar ge henne en sked och så övar vi ett par tuggor. Lassa på mat och så in i munnen. Släppa skeden vågar jag inte för hon tycker mycket om att skaka på den. Senast idag kastade hon en grötklick över mig och hela mattan.

Måltiderna har blivit lite av kaosmoment för hon pekar på allt hon ser på bordet och skriker tills hon får det. Det går inte att övertala henne eller att fortsätta med maten tills hon fått det hon vill. Det är svår många gånger att fatta vad det är, men för det mesta så är det ALLT som INTE liggen på hennes tallrik.

SOVA
Ja detta med Irma och hennes soveri, det är en tragisk historia. Hon hade ju en period där i juli då hon sov bra. Så började tänderna att spöka, så var det en vaccinering med tillhörande feber, värmeböja med törst om nätterna och störd nattsömn och nu sedan skolan börjat så har det varit flunsa här hemma. ALLT märks på hennes sömn och jag får väl bara acceptera att Irma är ett sånt barn som inte sover bra. Hennes sömn är det första som tar stryk om det händer något i livet.

Just nu så vaknar hon runt en 3-4 gånger per natt, eller MER om det är riktigt dåligt. Om dagarna är hon en sån pigg och glad tjej  men på nätterna så kommer all gråt och klagan. Hellt annorlunda mot på dagen.

Hon gråter inte som om hon har ont, snarare som att hon är trött men kan inte somna om. Eller mardrömmar, hon skriker till i bland i sömnen och kastar sig hit och dit. Men när jag frågade på BVC om det kunde vara drömmar så sa de att det var för tidigt.
Vad ÄR det då?
Jag blir tokig... 

Hon somnar fortfarande själv i sin säng. Ibland så får jag sitta bredvid och vänta tills hon glider iväg mot sömnen och ibland så lägger jag bara ner henne i sin säng och säjer god natt.

När hon vaknar om nätterna så vill hon ha vatten och pekar på nattygsbordet där vattnet står. Lägger man ner henne utan att ha gett henne vatten så blir hon snorförbannad.

Under sommaren så sov bägge barnen lite längre om mornarna, inget överdrivet långt men tillräckligt för att Irma skulle klara sig på bara en lur mitt på dagen. Men nu när skolan börjat igen och hon har börjat att vakna tidigt tillsammans med oss andra så sover hon förmiddag runt 11-snåret och så en lur på eftermiddagen runt 4. Då somnar hon själv i sin säng där jag bara stoppar ner henne med nappen och går ut.
Visst det tar sin lilla tid och hon måste kasta ut alla mjukisdjuren ur sängen först. Men sedan somnar hon snällt.

KRYPA & GÅ
Vid 11 månader så började hon ju att resa sig upp och ställa sig mot saker, kröp kunde hon redan som en galning.
Vid 13 månader så började hon så smått att släppa taget och gå ett par steg mot framräckta händer.

En dag när jag stog och torkade av bordet så såg jag bara något komma i ögonvrån och blev jätterädd och vände mig runt snabbt. Det var Irma som kom gåendes flera steg i taget mot mig tills hon kastade sig om mina ben. Det var mellan soffan och bordet.

Dett övningsgående höll på i ca en månad och vid 14 månader så går hon nu hela korridoren i lägenheten utan större problem.
Det gick över en vecka detta med att stappla några steg till att gå hela sträckor själv.

Nu 14 månader och en vecka så går hon runt i hela lägenheten alldeles själv och det ser så konstigt ut....i mina ögon.

Rätt vad det är så tappar hon balansen och sätter sig ner med ett ploff på blöjbaken. Hon kan nu även resa sig upp från sittande till stående utan att behöva hålla sig i något.

Vi har nu också börjat med skor utomhus för att öva det och Irma är alldeles förälskad i sina nya skor (Alex avlagda), precis som mamman sin. Man ser henne hela tiden krypandes omkring med skor på händerna eller i munnen och går vi ut utan att sätta på henne sina skor så pekar hon uppfodrande på sina fötter Öhhhh!

TÄNDER
Irma har nu sex tänder, två där nere och 4 där uppe, och ser nu inte längre ut som en liten vampyr.
Tänk vad tänder ändrar utseéndet på folk.

Fösta tanden kom vid 11 månader, högra nere. Den andra en vecka senare. Runt ett år kom så vampyrtänderna, först den högra och en vecka senare den vänstra.
Vid 13½ månad kom så första framtanden, den högra och vid 14 månader den vänstra framtanden. Nu ser hon nästan normal ut ;)

Ska det komma fler tänder nu?
Jag börjar att undra om det är det som håller henne vaken om nätterna.
Något måste jag ju skylla på och tänder är ju alltid en poppis syndabock.

TAL
Än har det väl inte kommit något tal att skryta över. Mamamama har hon ju sagt sedan länge. Men utan att veta att det betyder något. Och här om dagen så övade Pappi med henne på att just säja pappa och det gick bra. Så nu säjer hon pappa hela tiden här. Jag blir ju lite avis och försöker att få henne att säja mamma, och det kan gå ibland. Men mest är det pappa som gället.

Vatten försöker vi öva på och jag tyckte mig höra ett yaja. Det spanska ordet för vatten är ju agua och Alexanders första ord var yaja, agua = vatten.

Annars så är det inga större framgångar på just den sidan.

HUMÖR
Det är ingen lite solstråle som vi talar om här nu.
Tidigare har jag ju berättat att Irma var en sån glad bebis så jag hade aldrig sett på maken, bara skrattade hela tiden.

Men nu har hon kommit på att hon är minsan en liten person. Som kan få sin vilja igenom om man bara gallskriker, och det gör hon ofta.
Inte be snällt här inte, utan peka och skrika tills någon gissar rätt på vad det är som hon vill ha.

Av storebror har hon minsann lärt sig hur det ska gå till med leksakerna också. Dem ska man slita direkt ut handen på folk. Men är det någon som sliter leksakerna ur hennes hand, ja då gallskriker hon av ilska.

Ja Irma har temprament och jag undrar vart det kommer ifrån?
Jag och Älsklingen är ju beskedliga som små lam ;)
Men det är klart, har man storasyskor så lär man sig ganska snart att försvara sig.

Med Alexander hade vi ju problem med att han inte visste hur han skulle försvara sig mot andra barn. DET problemet tror jag INTE att vi får med Irma. Hon slår redan nu sin bror och sina föräldrar. Och blir hon riktigt arg så nyps hon och det dröjer nog inte länge innan hon bitts också.
Vart får de allt ifrån?
Det är väl ingen här hemma som nyps eller bits, ja inte slåss heller för den delen.

Jag har lärt henne att klappa fint och det kommen hon ihåg ibland, men så rätt vad det är så kommer det en rak höger.
När jag då säjer till henne att så gör man INTE så blir hon helt förkrossad och bara gråter.
Nej man får inte tillrättavisa Irma.

SYSKONKÄRLEK
Åh Alexander är Irmas stora idol, hon ska göra allt som han gör. När han kommer in i rummet så skiner hela hon upp. Och det finns inget bättre sätt att få henne att äta än att sätta Alexander framför henne att göra pajaskonster.

Ibland så gråter Irma och då säjer Alexander:
-Det är för att hon vill...
Och då blir jag spökrädd, har de ett hemligt språk, eller kan storebror tyda lillasysters gråt?

Ja Alexander kommer inte att få det lätt när Irma växer upp. Hon kommer vara hack i häl på honom.

Redan nu så leker de bra tillsammans, tills bägge vill ha samma sak och de blir osams. Alexander tycker om att jaga Irma i korridoren och Irma tycker om att bli jagad. Så det spelar ingen roll hur många gånger som vi förmanar dem om att inte jaga varandra, de gör det i alla fall.

Annars så leker de jättefint och idag när vi gick till skolan, Irma i vagnen och Alexander gåendes bredvid, så räckte Irma ut handen för att Alexander skulle hålla den.
Det är ju så man nästan smälter där på studds.

ÖVRIGT
Jag har fått lägga en stol framför kontorsdörröppningen för att Irma ska hålla sig där utanför. Annars så pillar hon på ALLT och jag får inte ha något ifred.
Men det dröjer väl inte länge innan hon lär sig att forcera det hindret.
Hon brukar stå utanför stolen och kika in i kontoret och ibland blir hon JÄTTEARG för att hon inte kan komma in.

Irma har förstått detta med andra barn nu och skiner upp så fort som det finns andra barn i närheten. Hon tittar storögt på andra barn i barnvagn som vi passerar och ska vara med Alexander och hans kompisar när de leker.
Åh så jag känner igen det där fån mina egna småsyskon.

Jag vet inte om det är för at jag VET att Irma är en flicka, men det känns på något sätt som att hon är mer kokett än Alexander.
Precis som Alexander så tycker hon om att sätta på sig mina arm- och hals-band, men när man säjer att hon är fin så tittar hon ner på sig själv, stryker sig över magen och ser så nöjd ut.
Ja, jag vet inte. Nu när jag tänker efter så kanske Alexander gjorde det också.

Längd och vikt är nu runt 80 cm och 11 kilo. Vi använder fortfarande storlek 74 på kläderna men det är dags att byta.
Jag har dock så FRUKTANSVÄRT mycket kläder så jag drar mig för att ta fram ännu mer. Måste plocka undan det jag har först. Lägga ner i kartonger inför en framtida loppis som jag hoppas kunna åka på och sälja av allt.

Badar tycker hon fortfarande mycket om och varje kväll så stoppar vi henne, storebror och pappa i badkaret så får de sitta där och leka lite medans jag får en sekund över.

För inte så länge sedan så kunde Irma, när man frågade henne om hur gammal hon var, räcka upp ett finger i luften. Men när vi provade det här om dagen, efter en tid utan övning, så fungerade det inte alls :(

Irma tycker om att pussas, när HON vill. Kastar slängpussar och vinkar hej då. Ibland blir det pusskals av stora mått här. Då pussar hon överallt, på armar på ben och ibland på munnen. Så det bara smackar om det.

Alexander har en Mickey-nalle som Irma blivit förälskad i. Allt som är Mickey blir hon exalterad över. Jag vet inte om det är för att hon känner igen den från TV. För Pocoyo-nallen har fått sig en uppvaktning också och hon blir alldeles till sig när hon der dem på TV.

Irma tycker om böcker också och har börjat intressera sig för att sitta och bläddra själv i dem.
Hur sött som helst.

Håret har vuxit hur mycket som helst och lockar sig i nacken på henne så mamma blir alldeles till sig av avundsjuka.

Jag har alltid haft det rakaste håret i världshistorien och inte ens permantenten satt kvar i det.

Nu har Irma lyckats att INTE ärva mitt hår utan sin pappas och jag hoppas att hon får fortsätta ha sina gulliga lockar i framtiden, efter den första klippningen som måste komma, oundvikligen.

Detta blev ett mastodontinlägg och jag hoppas att jag nu insett att jag kan inte låta det gå TVÅ månader mellan uppdateringarna. Det händer FÖR mycket.
Fram för tätare uppdateringar Yohanna.

Hoppas att ni har orkat att läsa ända hit, och har ni inte det så gör det ingenting. Nu har i alla fall jag skrivit ner vad som händer och sker just nu och DET är det viktigaste. Så att INGENTING går förlorat i glömskans fällor.


Välkommen fredag!


/Y