Årets första fredagsvägning blev en söndagsvägning med tisdagsmätning. Julens- och åtta veckors sjukdoms-nota blev 1,5 kilo plus och:

Lår: -2 cm
Rumpa: -3 cm
Navelhöjd: -4 cm
Midja: -0,5 cm
Byst: +,-,0 cm
sedan senaste mätningen den 14 oktober.

Jag får ta det för vad det är. Jag har varit sjuk, jättesjuk och inte rört på mig NÅGONTING, förutom skol-lämning och hämtning.
Jag har ätit precis vad jag velat.

Först så var jag jättesjuk och ville inte äta någonting.
Sedan blev det jul och jag kunde inte njuta av någonting.
Till slut så blev jag bättre och började att njuta och unna mig.
Sista veckan nu har varit en riktig frossarvecka och det har jag sett med lugna ögon på. Jag vet ju att jag tar igen det.

Och nu är det dags.
Jag känner mig tillräckligt bra för att köra igång igen och det känns HÄRLIGT. Ja, det känns väl inte härligt att jag ska behöva göra detta och att jag ska behöva ta mig i kragen. Fast det är bara att se sanningen i vitögat. Det BEHÖVS!

Däremot så känns det HÄRLIGT att jag är frisk nu. Jag mår inte dåligt längre. Visserligen så har jag lite hosta kvar och det gör ont i revbenen fortfarande. Men det blir sakta men säkert bättre.
Jag märker förbättringen.
Och jag MÅR bra igen. Den sjuka känslan i kroppen har försvunnit och jag är glad och  förhoppningsfull igen.
DET är härligt.

Jag har varit sjuk så länge och ibland så misströstade jag. Jag märkte inte att jag blev bättre och jag kände mig så ledsen och svag.
Det var inte jag.
Jag har alltid sett mig som en stark person, med stark robust kropp och jag har ju ätit hälsosamt och motionerat regelbundet det senaste året. Jag borde inte bli sjuk tycker jag. Och inte i en sån fjuttig sak som förkylning. Som sedan inte går över. >>>
Det borde jag kunna klara.

Men nu åkte jag alltså dit. Fastän jag ätit grönsaker och frukt i mängder. Promenerat både en och två långa rundor om dagen. Inte rökt. Inte druckit sprit, ja lite vin nån gång ibland ;) Inte misskött mig. Visst inte sovit himlastormande sedan vi fått Irma. Och kanske inte tagit det så stressfritt sedan Alexander upptäkte sin vilja. Men inte mer än andra småbarnsföräldrar.

Fast att ha varit sjuk har inte enbart varit dåligt.
Jag har varit tvungen att ligga i sängen och ta det lugnt.>>> 
Jag har haft tid med att leka och gosa med barnen.
Jag har suttit i soffan och skrattat åt dumheter med Älsklingen.
Jag har bara orkat att vara.
Och det har varit skönt. Det har behövts.
Fast jag har ju saknat att orka, att vilja, att kunna.
Men ibland är det nog bra att man tvingas stanna upp och reflektera.

Men nu är det dags igen.
Nu kan jag köra. Visserligen ingen rallybil i raketfart med hårdträning. Nej det är inte jag. Jag är ju mer en typ sakta men säkert. Men stadigt frammåt.....i det långa loppet ;)

Välkommen att hänga på mig. >>>
På fredag så kör vi fredagsvägning med utvärdering av veckan som gått. På Facebooken skriver jag lite mer kortfattat om dagens bravader. Om ni är intresserade av mina snedsteg ;) >>>

Denna veckan har jag, i alla fall hittills gått en extrasväng efter skollämningen, hållit mig borta från godiset förutom 4 pepparkakor och sockerfria tuggummin och vägt och mätit mig inför nystarten.
Go Yohanna go ;)

/Y