Jag ska hoppa förbi här lite kvickt och berätta om hur det gick hos doktorn idag, innan jag går och lägger mig. Irma har hållit på och gråtit ikväll och kommer inte till ro. Fast innan det så fastnade vi framför filmen Spanglish som vi skrattade gott åt men som jag inte fick se slutet på för jag höll på att lugna ledsen bebis.
Ni får berätta det för mig istället.

Jo men det var ju så att vi gick ju till doktorn förut idag, jag och Älsklingen. Svärmor var hemma hos oss med alla tre barnbarnen. Så vi ville inte vara borta FÖR länge. Visserligen så sov Irma, men med två vildbasar som de andra två är så vet man aldrig hur det går.

När vi kom till min husläkares dörr och det på dörren sitter en lapp. Ja då vet man ju bara att något inte kommer att gå som det ska.
Just precis.
Min läkare var sjuk och en stand-in tog emot i ett annat rum.
Vasse go att sitta ner och vänta.

Det tog typ tre minutrar och så var det vår tid.
Jag var grymt imponerad.
Så var det bara att dra hela historien från början igen. Jo det är så att vi har varit sjuka i 8 veckor nu med hosta och snor...

- Precis som resten av världen, inflikar doktoren då. Och jag tappar genast all sympati som jag hade med honom för den korta väntetiden. Och det såg han säkert för han:

- Hmm hmmm ja vad har hänt.

Jag fortsätter med veckan med anibiotikan som inte hjälpte, bytet till allergimedicinerna, den höga febern under julen, akutbesöket i måndags med ny medicin och att jag nu känner mig sämst av sämst och att det nu baskemig måste bli ett stopp på det här.

Han lyssnar då på lungorna hit och dit, precis som de andra doktorerna gjort när de INTE hittade något ljud i dem. Och säjer att det visst låter något i lungan på den sidan där jag INTE har ont och skriver ut en akut-remiss för att få lungan röntgad på en gång samt en starkare antibiotika än den innan.

Älsklingen hade inte samma tur som jag. Denna doktorn som vikarierade för MIN husläkare kunde inte göra något åt Älsklingens fall, för Älsklingen hör till en annan husläkare men har ju gått till min i detta precisa fallet för att min husläkare föreslagit det.
Men enligt denna läkaren så var det helt emot reglerna och sånt kunde inte han göra.
Älsklingen fick snällt beställa tid hos sin egna läkare om han ville få något undersökt....hmmm.

Sedan sa doktorn att skynda på nu, jag är kvar här till två- halvtre-tiden. Får du röntgen-bilden innan dess så kan jag titta på den idag, annars så får du vänta tills imorgon.
Då var klockan ett och det fanns ingen chans i h-vete att jag skulle hinna att fixa något sådant, på den tiden, i Spanien.

Hem, hämta bilnycklar, skjuss med Älsklingen till röntgenvårdcentralen, in med akutpappret, vänta 5-minuter på att bli inropad, göra röntgen på tre röda, vänta på bilderna, taxi tillbaka till min vårdcentral och flås uppför trapporna till doktorn som jag tog på bar gärning sittandes och läsa sportnyheter på internet ;)

Doktorn tittade på röntgenplåtarna och kontaterade att det INTE var lunginflammation men väl bronkit. Så antibiotikabehandling och en astmaspray ordinerades. Och det fixade jag på apoteket på direkten och det var nog det som tog längst tid i denna härva.
Kö kö kö...

Så nu har jag ny diagnos, ny medicin och nytt hopp inför framtiden. Nu ska det väl vara själva f-n om detta inte borde fungera.

Men detta äventyr var faktiskt det snabbaste jag sett spanska "systemet" jobba någonsinn under de åtta år som jag bott här.
Viva España.

God natt! Och fortsätt att skicka in era berättelser till Real Life om årets prestationer >>>. Alla har nog något som de kan vara lite extra stolta över. Det är bara det att ni inte tänker på det ;) Ni har tills på torsdags kväll på er.

/Y