Bebis, bebis, bebis.
Ja denna dagen har andats bebis.
Självklart så kommer ju tankarna till mig om mina egna förlossningar, mina egna graviditeter och min egen prins och prinsessa.På något konstigt sätt så blir jag inte bara glad över nyheten om den nya prinsessan. Jag blir lite sorjlig också. Lite avundsjuk på det underbara som de går igenom nu.
Förstår ni mig rätt nu?
Jag är inte alls missundsam på dem, för de har all rätt i världen att vara lyckliga och njuta av detta stora. Utan jag blir lite nostalgisk för jag tänker på allt detta som man själv varit med om och som kanske inte blev så perfekt som jag hade drömt om.
För alla andras graviditeter och förlossningar är ju SÅ perfekta Yohanna ;)
Nostalgisk är det rätta ordet kom jag på nu. Inte avundsjuk, det låter fel.
För ett tag sedan så skrev jag ju om känslan att ALDRIG mer få gå igenom detta och om jag verkligen var säker på att jag inte skulle ha fler barn >>>.
Sånt tål att tänkas på.
Jag VILLE ju ha 4 barn. Ska jag ge upp den drömmen?
Men för nån vecka sedan så var jag och hälsade på en kompis som fick sitt andra barn här i julas och jag hade faktiskt lite ångest över att åka dit.
Vad skulle hända?
Skulle jag få bebisångest igen?
Och vet ni? Det gick bra. Jag tyckte att det var roligt att se bebisen, att få hålla i den, att få hälsa på. Men jag tror att jag är nöjd nu.
Det kändes annorlunda på något sätt. Jag känner mig färdig med detta med bebisar nu.
Kanske för att jag börjar att få tillbaka min nöjda kropp, att jag inte vill låta den "förspillas" igen.
Kanske för att Irma börjar att sova bättre och bättre nu och de HELA sovnätterna nu kommer oftare och oftare. Jag vill inte börja om med vaknätter igen ;)
Och kanske för att ungarna börjar bli större och vi börjar att få roligare tillsammans nu på ett helt annat sätt. Jag börjar att slappna av i mammarollen och behöver inte vara på helspänning som man är med en liten bebis.
Jag ser fram emot framtiden och att få vara med min nya familj på ett helt annat sätt nu än jag gjorde förut.
Jag känner mig bebisnöjd.
ÄNDÅ så blir jag lite sorgsen när jag hör nyheten om prinsessan.
Visst är man konstig?
/Y
Men jag förstår att du tänker tillbaka. Det är väl inte så konstigt att du blir lite nostalgisk :)
Ha en strålande, kommande fredag..
Vi är nog många som har känt något liknande. Vid skilsmässan från mina fyra barns pappa var en stor del i sorgen, insikten att nu skulle det inte bli något fler barn...
Själv kände jag aldrig någon tvekan pga hur kroppen tog stryk, det blev helt enkelt oviktigt när jag fött några barn, kanske beroende på att nr 3 var livshotande sjuk och jag fick ett annat perspektiv.
Vill bara att du ska veta att det mesta känns enklare ju fler barn man får. Störst omställning är ju första och andra.
Vilken jättefin bild på dig!
Kram!
Jag förstår hur du känner. Jag hade en sådan känsla också i går. Längtar lite efter mina "små" barn men kan ändå känna glädje över mitt liv i dag.
Har en bild på mig där jag står nästan exakt som du men vänd åt andra hållet som togs för drygt 30 år sedan... :)
Ha en fin dag!
Kram
Bebis lycka det är grejer det! Man blir alldeles varm av tanken och finns det nåt som luktar så gott som bebis...
Jag/vi har tre barn (vuxna nu) yngsta är 16 och ett barnbarn, lika härligt det :)
Fick mitt första barn som 18 åring och farmor då jag var 40, har jag tur hinner jag uppleva ännu en generation ;)
Ta hand om er och ha en toppen helg!
Kram Sussi
När vi fått vår tredje tjej skulle jag ALDRIG mer ha barn, jag var så nöjd.....i åtta år!!!!!!
Då flög bäbisbacillen i mig, så det blev två döttrar till i familjen:)
Så det kan bli...;)
Hoppas du får en härlig helg med din fina familj!
Kram♥
Här är familjen komplett nu med tre goa grabbar. Riktigt skönt att veta att barnaåren är förbi. Kram
Vilka fina bilder! Jag kände mig helt klart "nöjd" efter två, men det tog tid att komma till den där punkten att jag verkligen kände mig färdig med bebisar. Det är en process som måste få ta tid!
Jag förstår precis hur det känns gumman! Jag hade mycket väl kunnat tänka mig ett barn till men med tanke på att vi fick kämpa så länge för att få barn så orkar inte min man gå igenom det igen. Samtidigt som jag kan tycka det vore så mysigt med en liten bebis till, att få vara gravid igen, få vara med om en förlossning igen så känner jag precis som dig. Det är skönt att barnen börjar bli så stora, sover (oftast) hela nätterna och att man kan få lite, lite egentid ibland. Ja det är helt klart blandade känslor. KRAM!
Jag är helt och hållet "bebisnöjd". Det är så skönt och roligt nu när man kan umgås med barnen på ett helt annat sätt (10 och 15 år). Men så har ju syrran två småttingar så jag kan ju sniffa bebislukt och låna hennes ;)
Konstiga är vi nog allihopa, tycker inte dina tankar är mer konstiga är någon annans :} Kram!
Bebis-tokiga tror jag nog att vi blir lite till mans, jag kan väl erkänna att de tankarna inte finns hos mig längre, det har väl åldern bestämt, men så får jag ju också mina behov ställda genom våra underbara barnbarn;))
kramizzzzz
Själv blir jag rörd till tårar jag, Jag har steriliserat mig så jag kan inte få fler (noga övervägt). Kanske därför man blir så blödig.
Hur ska man nàgonsin bli bebis-färdig??? Sjukt frustrerande att inse att omständigheterna antagligen sätter stopp, för finns det nàgot bättre???
Jag måste säga att jag också blev lite nostalgisk. Jag som absolut inte tänkt skaffa fler barn fick en liten tår i ögat och började tänka, men en liten till kanske inte vore så dumt... Speciellt när man fick se dom första live bilderna på victoria när hon låg och skrek det där speciella nyfödda spädbarns skriket. Att aldrig få höra det igen...
