Efter en HEMSK natt, som bara JAG hade skulden till, så grydde dagen och mobillarmet ringde.

Det var dags för skola.

Och även om jag mådde precis som igår och hellre hade stannat kvar i sängen så pallrade jag mig upp, gjorde frukost, väckte Guld-klimpen, packade skolryggsäcken, vek tvätt, väckte Lillskatten, lagade välling, gjorde i ordning och klädde ungar.
Ja ni vet en helt VANLIG morgon.

Men idag ska det inte handla om att vara sjuk, det blir så tråkigt att läsa om i längden, utan ett helt annat men ändå så närbesläktat ämne.
Jävlaranamma, eller vad man ska kalla det.

Även om jag i morse var lika sjuk som igår, så gick kroppen upp, fixande ungarna, stegade i väg till skolan, lite saktare än vanligt kanske, log och sa GodMorgon till alla och pussade Guldklimpen Adjö.
Det var tvunget.
Ingen annan skulle fixa det åt mig.

Men så fort som skoldörrarna stängts och Gulklimpen var i säkert förvar så började det att värka i kroppen. Febern steg och ögonen tårades av utmattning.
Jag släpade mig hem till hemmets trygga vrå.

Men visst är det helt OTROLIGT vad man klarar.
Kroppen klarar av så mycket mer än man tror när den blir tvungen.
Man kan flytta berg om man bara så VILL.

Jag tror på tankens kraft.
Vill man inte så är det lika bra att lägga av, då fungerar det inte.
Och blir man tvungen, riktigt så där så att man verkligen inte har något val. Ja då kan man går till skolan med Guldklimpar och både le och se trevlig ut.
Bara man får komma hem och lägga sig en stund på soffan sen ;)

Så nu väntar jag på att Lillskatten ska somna så att jag själv får stoppa mig i säng eller lägga mig på soffan. För det finns en gräns för hur mycket man orkar också.

Men jag måste ju börja med en måndagslista a´la jennyn. Kanske att den är ÄNNU viktigare idag än andra dagar.


- att jag i alla fall INTE är död får jag väl börja listan med ;)

- att det kanske kommer hända något UNDERBART inom kort. Något som vi trodde var HELT omöjligt kanske har blivit möjligt och jag kanske har börjat att tro på ÄNGLAR. Vill inte avslöja något innan det är klart, det är FÖR otroligt för att vara sant. Men en lite ledtråd kan jag bjuda på. >>>

- att det första mailet som jag öppnade i morse innehöll ett blogginlägg om någon som blivit inspirerad av MIG. Tänk! >>>
Bli inspirerad av min krokiga kamp för beach 2012. Jag blev så varm i hjärtat att jag nästan började storböla mitt på morgonkvisten. Man tackar och bockar för de fina orden.

- att vi i morgon ska köra Real Life om något som ligger mig varmt om hjärtat, shopping. Men det ger mig också mycket ångest. Så dags att ta tag i den biten och visa hur det VERKLIGEN är.

- att jag har en chokladtävling här på bloggen. Visserligen är det ingen som har tävlat i den än, så den kanske inte var så kul som jag trodde. Men jag tror banne mig att folk är lite blyga. Så jag får nog snickra ihop en liten isbrytare för att visa att det inte var så allvarligt menat.

- att jag ska gå och lägga mig en sväng nu ;)
Och ställa mobillarmet, får inte glömma det. För är det nån gång som Irma sover som en stock, så är det när hon inte borde det ;)

Vi får höras sen.

/Y